Som alla vet är jag ingen vän av monopol. Jag är marknadsliberal. Det enda staten ska ha monopol på är våld. Därför ogillar jag Systembolaget.

Tack och lov uppfanns internet och vi gick med i EU. Så nu kan vuxna människor i lite större utsträckning köpa alkohol från andra källor än Systemet. Friheten flyttade in lite mer i svenskarnas liv. Men vi har alltså monopol och de har ägnat decennier att ta en rätt stor del av de inkomsterna för att opinionsbilda. Så att de med olika verktyg och kampanjer, till exempel genom att påstå att just svensken är en särskilt lössläppt figur som typ genetiskt inte kan förhålla sig normalt till alkohol och därför behöver en överrock. Även som vuxna.

Givetvis ökar stödet för att Systemet är förträffligt när de köper opinionsbildning för hundratals miljoner kronor, reklam i TV och så vidare för att övertyga folk om det. Om inte påverkan och reklam fungerade skulle ingen hålla på. 

Kan då vi inom media granska Systembolaget?

Nix. De är undantagna från offentlighetsprincipen, som alla statliga bolag. Även de med monopol, som Svenska Spel. De hävdar affärshemligheter. Men vilka är de när de alltså har MONOPOL?

OM vi ska ha monopol, vilket vi inte ska, borde det minsta man kan begära är att

1) de får inte opinionsbilda

2) allt ska vara transparent. 

Men jag får alltså inte ut ett enda dokument från Systembolaget om jag frågar. Vi får nöja oss med det Systemet skedmatar oss med. Granskningens kvalitet blir därefter givetvis, när allt är låst bakom “affärshemligheter”.

Nu har opinionsbildningen tagit sig nya uttryck. Eller nya. Skicka brev är väl den äldsta formen i och för sig. Men det var i alla fall ny information för mig att Systembolaget skickar ut brev till riksdagsledamöterna. Alla riksdagsledamöter. I syfte att opinionsbilda.

Systembolaget gillar inte gårdsförsäljning för att de tycker att monopolet hotas. Men de hänvisar framför allt till missbruk.

För det skulle givetvis komma horder med alkoholister till små gårdar långt ut på landet för att köpa dyrt äppelvin. När man kan köpa en hela renat från klockan 10 på vilket Systembolag som helst i vilken stad som helst. Även på lördagar.

Många riksdagsledamöter blev irriterade över tilltaget och åtminstone jag tycker att de gått långt över gränsen.

Deras jobb är att sälja sprit. Jag tycker att de inte borde få lägga en enda krona på reklam eller opinionsbildning utan opinionsbilda för ett monopol får IOGT göra ihop med alla folkhälsomagistrar och socialliberaler de kan hitta. 

I deras styrelse sitter också en rad personer som antingen hatar gårdsföräljning speciellt, har varit organiserade nykterister eller är sossar.

Robert Damberg är miljöpartist men också fd ordförande för IOGT NTO:s ungdomsförbund UNF. Han är nykterist.

Frida Johansson Metso har skrivit debattartiklar emot just gårdsförsäljning när hon var ordförande för LUF.

Håkan Leifman är chef över CAN som är nära associerade med just IOGT NTO och används som forskningsstöd när de vill förbjuda och reglera allt som är kul.

Kerstin Wigzell är mamma till socialdemokraten Olivia Wigzell, som Stefans Löfven utsedde till GD för Socialstyrelsen för några år sedan. Ironiskt nog ett jobb även Kerstin Wigzell haft. Hon har även varit GD för……MUCF. Hon har också rätt partibok för övrigt. Hennes make Hans Wigzell har varit chef för Karolinska Institutet, som var syndikalist som ung.

IOGT NTO:s opinionsbildning och tentakler i den svenska maktapparaten kräver fler egna inlägg men jag konstaterar avslutningsvis att de också finansierar Expo.

Vänsterpartiet, före detta Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) firar 100 år i år.

Ulla Andersson verkar ha inlett firandet. För vad är roligare för en vänsterpartist än att ljuga i talarstolen?

Den har Andersson i sin tur snott från bland annat Sveriges Radios granskning av Ulf Kristersson som de byggde på saker sosseblaskan Dagens Arena hade fabulerat ihop.

Ulla Andersson har inget att vara mallig över. Jag har gjort en egen Ekot-bild över hennes partis historia:

De bildades 1917, när den ryska revolutionen inleddes, och hette först Socialdemokratiska vänsterpartiet. De första medlemmarna kom från Socialdemokraterna eller snarare från SSU.  Zeth Höglund som gick in som partiets första partiledare.

Höglund var god vän med Lenin och var partiledare 1917 till 1924.

Under Höglunds ledning blev Socialdemokratiska Vänsterpartiets medlem i Komintern, den kommunistiska internationalen. Komintern skapades 1919 och upplöstes 1943 av Stalin själv.

1928 hade Komintern 1,6 miljoner medlemmar varav 440 000 utanför Sovjet och där ingick alltså svenska Vänsterpartiet. Målet var att föra ut den väpnade revolutionen till alla nationalstater och upplösa dem för att ingå i Sovjet.

Den som tog över ledarskapet efter Zeth Höglund var Nils Flyg. 1921 byter partier namn till Sveriges Kommunistiska parti (SKP), 1924 splittras partiet och Höglund återvänder till Socialdemokraterna. Det partiet splittras till två partier 1929 och Flygs gren kallar sig Sveriges Socialistiska parti.

Nils Flyg blev själv nazist och under hans ledning hävdas det att tog partiet emot pengar från Nazityskland.

Kom ihåg att detta alltså är Vänsterpartiets historia. De firar 100 år i år.

Nazismen bygger på nationalsocialism, där grunden är marxist-leninstisk. Under Flygs ledning sympatiserar Socialistiska Partiet med nazismen.

Hugo Sillén ledde den andra delen av splittringen och den grenen fortsätter att kallas sig Sveriges Kommunistiska parti, som är det enda partiet som stödjer Molotov Ribbentrop i Sveriges riksdag.

För er som inte kan er historia var Molotov Ribbentrop-pakten kortfattat att Hitler och Stalin helt enkelt delade upp Europa mellan sig. Ett avtal att utplåna Europa och ena halvan skulle bli Sovjet, andra halvan Tredje Riket.

Även om partiet splittrades delar de samma historia och man kan inte säga att Nils Flygs parti inte är en del av Vänsterpartiets historia även om det är en egen gren efter splittringen. Det vore lika fel som att säga att till exempel Nordiska motståndsrörelsen och Svenskarnas parti inte tillhör samma historia för att NMR bildades av avhoppare av Svenskarnas parti som sedan lades ner. Det är samma parti och organisation.

Vet ni vad som hände mer 1937?

Vänsterpartiet köper en hel fastighet i Stockholm, den som de fortfarande äger.

Nedan ser ni en bild från Vänsterpartiets årsredovisning från 2016.

Ser man på befattningshavare sitter både partisekreterare Etzler och deras ekonomichef Olle Leinerdahl som firmatecknare.

Om man kollar på Lantmäteriet ser man nämligen att fastigheten förvärvades……1937. Närmare bestämt den 21 september 1937.

Fastigheten är idag belånad till 20,4 miljoner kronor.

Vem betalade Vänsterpartiets hus?

Vad inköpspriset 1937 var framgår inte men att köpa en fastighet var även 1937 mycket dyrt. Vi vet att deras partiledare Nils Flyg sympatiserades med nazisterna. Partiet hade samtidigt starka band till Sovjet.

Imorgon är det 80 år sedan huset köptes. 

I en artikel i Dagens Nyheter från 2004 av dåvarande partisekreterare i Folkpartiet Johan Jacobsson kan man läsa just om huset på Kungsgatan och om pengarna från Moskva. Pengar från terrorn i Sovjet under Stalins ledning.

Huset finansierades med stor sannolikhet av blodspengar från en av de värsta mördarna i historien och de 20,5 miljoner kronor huset idag är belånad med är en del av det. 

Pengar som kommer från landet som mördades tiotals miljoner människor, Sovjet. Vars ledare Lenin och sedan Stalin var värre massmördare än Adolf Hitler.

Jag tycker Vänsterpartiet ska låta bli att fira 100 år. Med deras makalöst vidriga historia de har skulle jag om jag vore det låtit 100-årsdagen passera i tystnad och hoppas att folk inte noterar den.

Idag rapporterade Stockholm direkt om ny rapport från utbildningsförvaltningen i Stockholm, som de tyvärr inte länkar till och majoriteten i staden har inte lagt upp rapporten sökbar på sin hemsida heller, om stadens grundskolor.

Nära hälften går med underskott 2017.

De kommunala skolorna. De som alltså inte är privata och därför klarar sig undan all kritik i välfärdsdebatten för den riktar bara in sig på friskolor. Och att de friskolor som är duktiga lyckas göra vinst.

Hur ska då staden lösa detta problem?

Dra ner på personal. 

Jag förväntar mig nu ramaskri från alla som i åratal kritiserat friskolor för att göra vinst genom att dra ner på personal, när de i själva verket bara gör saker mer effektivt, exempelvis är duktiga på inköp, centraliserar HR, IT etc.

Jonas Sjöstedt, var är du? Ardalan Shekarabi? Veronica Palm?

Nedan ser ni listan över skolorna som prognostiseras att göra underskott 2017. Ser ni hänvisningen till resultatfond? Det är alltså den fond som i privata företag motsvaras av fritt eget kapital, det vill säga ackumulerad vinst. En buffert för när oförutsedda utgifter kommer, till exempel ett underskott ett år.

Ni som inte förstått ett dyft av friskoledebatten utan bara ryar om hur fel vinster är, ser ni nu att det alltså också finns hos kommunala skolor men den kallas resultatfond? Och att friskolor precis som kommunala skolor måste ha en sådan, just för att klara oväntades utgifter eller förluster vissa år.

Det förväntade underskottet totalt är ca 77 miljoner kronor.

För 2017 bara. Och bara för Stockholms stad. Hur det går i kommunerna runt om Stockholm och i övriga Sveriges 289 kommuner är en helt annan summa i förluster. Som skattebetalarna får betala. 

Vad är då socialdemokraternas förklaring?

Givetvis skyller de på friskolor. Vad annars? Inte ett ord om att man kanske inte lyckats göra ett så bra jobb utan det är någon annans fel.

Det är för att eleverna får välja skola som hälften av de kommunala gör förluster, säger Burell.

Om vi då kollar på hur många friskolor vi har i Stockholm kan man direkt konstatera att de är i minoritet.  Det finns 142 kommunala skolor i Stockholm och 118 friskolor.

Jag bor själv på Norrmalm i Stockholm. Här finns det 9 kommunala skolor och 10 friskolor.

Här är det så många barn som vill gå i kommunala skolor att alla har fått öka antalet klasser, bygga baracker, tränga ihop sig och hitta fler lokaler.

Johannes skola och Matteus skola som är på listan över skolor som gör underskott har ingen brist på elever. Snarare tvärtom.

Hur kommer det sig om det nu finns fler friskolor?

För att antalet är irrelevant. Det är antalet elever som är viktigt och de kommunala skolorna har alla utom en skola mellan 300 och 1000 elever. Stora skolor. Medan 7 av 10 friskolor har mindre än 300 elever. Friskolorna är alltså små skolor. De allra flesta barnen i Norrmalm går i en kommunal skola.

Olle Burell gör bara bort sig tycker jag som inte ens som skolborgarråd kan ta ansvar över sitt eget haveri sedan han tog över makten över stadens skolor 2014.

Ingen av friskolorna på listan har öppnat sedan 2014, samtliga är äldre. En av dem är urgamla Franska skolan, en annan är Carlssons skola som också är mycket gammal.

Mina egna barn har gått på kommunal förskola och började i en kommunal skola i augusti.

I själva verket visar detta tydligare än någonsin att vinst inte är problemet. Det är förluster som är problemet. Och bara hälften av stadens egna skolor klarar av att hålla budget, resten kommer kosta skattebetalarna ännu mer pengar. Eller så får de elever som går där betala priset med färre lärare.

Så här går det när kommuner driver skolor. 

Helt utan vinst. 

En del röster har hört som kräver en “mittenregering” efter nästa val. Som någon slags lösning på det parlamentariska läget.

Men ingen har lust att definiera vad detta skulle betyda mer än loggorna på partierna som skulle ingå i denna.

Nu handlar val inte om valdagen per se, som om valet var någon slags kul aktivitet vi gör var fjärde år, utan det enda valet handlar om är vilken politik man väljer på fyra år. Ibland känns det som den här informationen glöms bort i allt babbel om det politiska spelet. Viktiga saker. Som om vi till exempel ska styras en blandning av planekonomi och marknadsekonomi, som de demokratiska socialisterna med sina polare fd kommunisterna vill. Eller om de ska styras med marknadsekonomi. 

Om vi ska ha en så stort stat som möjligt som vill bestämma så mycket som möjligt ändå in i folks sovrum för att kollektivet vet bäst och representanter för det kollektivet är sossar. Eller om människor är kapabla att bestämma om sina egna liv. 

Detta är nämligen några av de enorma skiljelinjer som faktiskt finns även i svensk politik, där de röda blocket representerar det socialistiska sättet och de blå representerar det andra sättet.

Det är helt enkelt en jäkla skillnad mellan vad man får för styrning av landet i fyra år även om det i den ytliga debatten inte riktigt framgår tyvärr. 

Nu vill jag för det första vända mig emot själva begreppet “mittenregering”. Folkpartiets knappa 5 % räcker inte till en regering och de är väl de närmast sossarna av alla fyra borgerliga partier, även om inte heller de är något mittenparti.

Så alla definitioner om “mitten” innehåller……Socialdemokrater. Som om S står i mitten, ett lika absurt som historielöst påstående. Det räcker med att läsa den första meningen i deras partiprogram så har vi rett ut det.

Ändå används alltså slarvigt termen “mittenregering”. Blocköverskridande regering är det enda ord som passar någorlunda.

De som gillar den här idén, för det är en idé, har då tänkt sig att S ska bilda regering med C och L. Men det kommer inte räcka. Kollar man den senaste opinionsundersökningen krävs antingen V eller MP för att få majoritet i riksdagen.

Låt oss säga att detta märkliga sker. Att C och L, trots att de går till val med Alliansen, ändå till slut sätter sig i en regering med Stefan Löfven, som de som älskar mittenregeringar vill. Vi får en regeringen bestående av C, L, MP med Stefan Lövfen som statsminister. Anders Ygeman lär dyka upp har vi hört också.

Vad händer sedan?

När baksmällan från valnatten lagt sig återstår nämligen 1 460 dagar till nästa val. Dagar som ska ägnas åt att styra landet.

De demokratiska socialisterna skulle i denna “mittenregering” få minst hälften av rösterna själva. Alltså bestämmer de mest och har de viktigaste positionerna, som finansminister, justitieminister och utrikesminister. Centern kan glömma miljöministerposten, den kommer Miljöpartiet kräva. Som de alltså också måste sitta i regering med för att det inte räcker med mandaten annars, eller åtminstone förhandla budget med. Vänsterpartiet som är utanför kommer visserligen inte ha något inflytande längre utan får nöja sig med att klaga men det gör de så bra även idag.

Så vilken politik har då mitten-regerings-förespråkarna tänkt att denna regering ska kunna komma överens om?

Denna fråga saknas alltid. För det är bara spelet som diskuteras.

Men den här frågan tänker jag försöka bena ut och jag har läst både sossarnas partiprogram och kollat på vad Centern vill. Så att nästa person som förespråkar det här blir svaret skyldig om vad man då ska kompromissa om.

Innan vi går vidare så gillar jag det mesta i Centerns partiprogram. Det är i mångt och mycket ett marknadsliberalt program och jag som är liberal i det mesta sympatiserar med väldigt mycket med många saker, även om jag ogillar deras högskattepolitik mot bilar och annat som räknas in i miljödelen.

Vi kan börja med synen på hela det ekonomiska systemet. En rätt viktigt sak.

Socialdemokraterna vill alltså ha blandekonomi, en blandning mellan marknadsekonomi och planekonomi. Sveriges nuvarande system brukar kallas blandekonomi även om definitionen är lös och det är inte fel att påstå att vi åtminstone har betydligt mindre blandekonomi än på 80-talet, med valfriheten inom välfärden, privata försäkringar etc.

Men Socialdemokraternas dröm om fornstora dagar på Palmes tid är inte förbi och Arbetarekommunen i Stockholm, som är såväl Ylva Johansson och Anders Ygemans förening som Stefan Löfvens, Annika Strandhälls och alla andra som bor i Stockholms stad, antog förra året motionen att driva igenom ekonomiska demokrati. En slags löntagarfonder 2.0 men utan fonder.

Vad vill Centern ha?

“Marknadsekonomi fri från planekonomiska pekpinnar”

Det här sätter lite grann standarden för resten kan man säga.

Socialdemokraterna och Hyresgästföreningen har nära band och det finns knappast några som försvarar nuvarande nästan hårt statliga styrda system så hårt som S. Där hyrorna förhandlas centralt av den inofficiella grenen på det socialdemokratiska trädet Hyresgästföreningen och där varje anpassning till verkligheten motarbetas.

Centern vill införa marknadshyror, fast stegvis.

Socialdemokraterna har LO i sin ledning och att ge facken fördelar är helt centralt för dem. Det är en kärna i deras partiprogram, att “fackföreningsrörelsen har en central roll”.

Centern är emot avdragen fackavgift och vill reformera LAS, deras kraftigaste vapen. De vill tvärtom har en mycket mer flexiblare arbetsmarknad där fackens makt kraftigt begränsas. Mer marknadsekonomi alltså.

Faktum är att Centern vill gå ännu längre i att minska fackens makt och lagstifta om lägre lägstalöner för nyanlända om parterna inte kommer överens.

Socialdemokraterna med LO i knät skulle aldrig någonsin acceptera en enda tum av något av detta. Snarare tvärtom. De vill alltid stärka fackens makt, senaste mandatperioden har de ju försök införa krav på kollektivavtal för all offentlig upphandling men gick på pumpen. Detta bygger i sin tur på just ett förslag från LO där de också skulle få myndighetsutöva för att kontrollera alla bolags anställningsvillkor. Ardalan Shekarabi hade till och med presskonferensen med Byggnads ordförande och många är de fackordförande som sitter i olika utredningar, på sossemandat.

Faktum är att Centern är libertarianer i mångt och mycket. Nyliberaler som det slarvigt kallas. Längre från S kan man inte stå faktiskt. 

Till exempel är de i sitt idéprogram för fri invandring, även om de i sitt partiprogram fortfarande stödjer reglerad invandring, och tycker att välfärdsstaten kan minskas istället. En libertariansk hållning. Tvärtom Socialdemokraterna faktiskt. Man kan inte komma längre ifrån.

Vad gäller relationen kvinnor, män och staten har de också en helt skild uppfattning än MP och S. Den nya jämställdhetsmyndigheten vill de lägga ner.

Vad gäller kvotering av föräldraförsäkringen röstade Folkpartiet med regeringens och Vänsterpartiets förslag om ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen och många i Folkpartiet är dessutom för en totalt tvångsdelning, precis som Socialdemokraterna är. De står även här närmare S än något av de andra borgerliga partierna.

Centern är inte för kvotering alls.

De vill inte heller kvotera till bolagsstyrelser men där svajar Folkpartiet. Ibland är de för, ibland emot. Hänger inte riktigt med där faktiskt. Centern säger nej även här.

Socialdemokraterna vill helt förbjuda vinst inom välfärden.

Centern vill tvärtom öka de privata alternativen.

Faktum är att Centern just går till val på i princip allt som INTE är Socialdemokratisk politik.

Återinföra och bygga ut både ROT och RUT, ett nytt avdrag för företagare, ta bort arbetsgivareavgift för ungdomar, besparingar på arbetsmarknadspolitik, där S istället ökar, borttagande av bostadssubventioner, införa bortre tidsgräns i sjukförsäkringen, fler karensdagar, spara på a-kassan,

Inte en stavelse i Centerns av allt detta är ens i närheten av Socialdemokraternas politik utan faktiskt helt tvärtom.

Det gäller även synen på försvaret där Centern till exempel vill gå med i Nato.

Nu tänker jag återkomma till de som tycker en “mittenregering” vore förträffligt.

Jag har en del frågor:

Vilken av dessa politiska områden tänker du dig att Centern då kompromissar bort?

För S kommer hur som helst vara tre, kanske till och med fyra gånger större än C så det är deras politik som kommer dominera. Centern kommer alltså få ge sig på otroligt många områden. 

Ni som är höger och förespråkar en “mittenregering” borde kunna svara på hur detta ska fungera i praktiken. Det handlar nämligen inte bara att säga “vi ska hålla SD utanför”. I det här inlägget har vi redan löst den pucken. Vi har redan en S, C, L och MP- regering. En blågrönröd röra. Sedan då? Vad händer sedan? Hur ska landet styras?

Här är alternativet för Centern:

• Inga reformer alls på bostadsmarknaden
• Befintliga eller högre bostadssubventioner
• Högre skatter på arbete
• Mer miljarder till arbetsmarknadspolitiska program och Arbetsförmedlingen
• Acceptera den höjda a-kassan och kanske ännu högre
• Högre sjukpenining
• Ingen bortre tidsgräns i sjukförsäkringen
• Högre skatt på privata sjukvårdsförsäkringar
• Skatt på ISK
• Ändrade 3;12-regler
• Förbud mot vinster
• Valfriheten inom välfärden försvinner
• Stärka fackens makt
• Avdragsrätt för fackföreningsavgifter
• Kvoterings till bolagsstyrelser
• Inget Nato
• Fler myndigheter, inte färre
• Ingen försäljning av statliga bolag
• Flygskatt
• Mer kvotering i föräldraförsäkringen
• Högre bidrag

Och så vidare.

Det enda Centern är överens om med Socialdemokraterna är höga bensinskatter, vägtullar och annat de kallar “grön skatteväxling”.

Hur mycket “mitten” verkar det här tycker ni?

Och vi kan vända på det. Vad kommer sossarna att acceptera av detta? Nato? Reducera LAS? Sänka skatter på arbete och företagande? Vad har ni tänkt?

Det kokar ner till ett enda svar här – det har aldrig funnits en “mittenregering” av väldigt naturliga anledningar. Och inte ens SD kommer ändra på det. Alliansen går till val ihop av framför allt ett skäl – de är betydligt mer lika än olika.

Centern har just nu höga opinionssiffror men så har det inte varit tidigare.

Den 31 januari 2014 låg Centern på 3,1 % och Stefan Löfven deklarerade att C skulle ut ur riksdagen.

Jag hade inte startat bloggen då, det gjorde jag först i september det året. Men jag och många andra borgerliga twittrare ägnade tid åt att försvara just Centern från angreppen från Alliansfritt Sverige och andra delar av den socialdemokratiska valapparaten. Alliansen stod enade på alla plan, från partierna till oss påverkare utanför.

Så är det tyvärr inte just nu och Centern har skuld i det här. Synd att se att de inte kunnat avhålla sig från att kapitalisera på Moderaternas opinionsras.

Jag har en rad exempel.

Dessutom kan man fråga sig varför ingen ifrågasätter deras inkonsekvens. Det finns en lång linje av att säga en sak och göra en helt motsatt.

Vi kan börja den 19 januari 2017. Då stod Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra på en presskonferens och sa att hon inte vill inleda vare sig budget- eller regeringsförhandling med SD. Att Alliansen redan idag sitter i samma utskott som SD och samtliga tillkännagivanden de varit eniga om byggt på att de röstat för förslagen förtydligades tyvärr inte men det var det hon menade.

Ingen gång har Anna Kinberg Batra pratat om förhandlingar, regering, budget eller etablerat samarbete. Det tog Annie Lööf några dagar innan hon användes detta medvetna missförstånd för att höja Centern.

“Vi vill inte starta samarbete med Sverigedemokraterna”

Om hon nu tyckte Anna Kinberg Batra var otydlig, varför ringde hon inte henne och benade ut vad hon egentligen menade?

De har ju varandras nummer och träffas regelbundet. Det hade varit superlätt. Och så hade man kunnat ha en enad front. Istället för att som Lööf valde redan i januari, svinga direkt mot sin Allianspartner och börja prata om samarbete trots att det aldrig handlade om det, hade hon kunnat förtydliga Centerns hållning utan smocka inblandat.

Till exempel:

“Vi tycker som Moderaterna att SD inte ska ingå i vare sig regering eller budgetsamarbete och vi vill inte inleda något samarbete”

Men nej, varför missa en bra chans?

Den 29 januari fortsätter hon krypskyttet mot Moderaterna genom att återigen hävda att de vill samarbete med Moderaterna. Återigen, det sa aldrig AKB och om Lööf inte, som många tyvärr, förstod exakt innebörden i det AKB sagt hade hon lätt kunnat rett ut det på ett enda möte. Givetvis visste Lööf hela tiden men hon spelar spelet för att maximera egen vinning.

I samma intervju bekräftar hon att hon pratat med Moderaterna, att de sagt att de inte tänkt förhandla men “hon tänker absolut inte förhandla med SD”. 

Hon vet alltså exakt vad Moderaterna menade, det bekräftade hon själv redan två veckor efter AKBs utspel, men struntar i det utan bygger på PR-spinnet som skapades av att AKB inte var så tydligt som man önskat. 

Den 22 mars upprepade hon allt en gång till.

Hon passar också på att ge sin Allianskompis ett ultimatum. För så gör man om man vill ha bra stämning. Återigen upprepar hon medias påstående för att behålla spinnet – jag vill inte sitta i en regerings om förhandlar med SD.

Den 4 april fortsätter Lööf och pratar om att det var “olyckligt av Moderaterna”. Hon hade kunnat välja att förmedla bilden av en enig Allians vad gäller samarbete med SD men valde återigen att peka på Moderaterna.

De fick 12,1 % i april. Well played. Sedan säger hon en sak jag vill att ni kommer ihåg i resten av inlägget.

“Som politisk ledare måste man ha starka värderingar men använder man dem inte så har man dem i onödan”

I december 2013 valde Socialdemokraterna i ett öppet samarbete med just SD att bryta den budgetpraxis alla partierna har kommit överens ska gälla. Anmärkningsvärt faktiskt.

Då skrev Centern att “budgetreglerna ska stå över dagspolitiken” och att “kortsiktiga politiska poänger inte ska gå före stabiliteten i ekonomin”. Det S och SD bröt ur var en höjning av brytpunkten för statlig inkoktskatt.

Men när regeringen aviserade just skattehöjningar på inkomst, nämligen sänkt brytpunkt för statlig skatt och kraftigt försämrade 3:12-regler för fåmansföretag bara drygt 3 år senare var det annat ljud i skällan.

För i mars i år annonserade Centern att de vill göra exakt som S och SD – bryta budgetpraxis. 

Ironiskt nog kräver en sådan manöver att SD röstar för. Alliansen har som bekant färre mandat än S, V och MP i riksdagen. Ska man kunna bryta ur saker ur budgeten krävs precis som 2013 att SD röstar för. Men det såg vi ingenting om i Centerns besked utan detta faktum hoppades de att ingen skulle notera.

Den 23 oktober 2015 meddelade regeringen att de och hela Alliansen, inte alla utom C utan hela Alliansen, var överens om att strama upp flyktingpolitiken.

Den 24 november 2015 meddelade regeringen att de inför mycket striktare regler för migration.

Bara ett år senare i december 2016 lovar Lööf tvärtom generösare flyktingregler med Alliansen.

Den 10 juni 2015 i en intervju med Expressen meddelar hon att hon var beredd att rikta misstroendevotum mot Stefan Löfven, vid till exempel ett konstitutionellt brott.

I juni 2016 under Almedalsveckan upprepade Lööf att fälla regeringen genom misstroendevotum inte var bortförhandlat och om regeringen begår grova konstitutionella övertramp så kan C använda det ihop med Alliansen.

Den 15 juni i år var Alliansen överens om att stoppa regeringens planerade skattehöjningar och hotade med misstroendeförklaring.

Men den 5 juli, bara några veckor senare, är Centern plötsligt inte alls med på att rikta misstroende mot regeringen.

Precis som 2015, efter DÖ fallit, och 2016, vill inte Centern få igenom sin politik och vägrar att vara med på en Alliansbudget som de övriga tre partierna vill.

Trots att Lööf ville fälla regeringen i juni 2017, för att sedan i juli 2017 inte fälla regeringen ville hon inte fälla regeringen i januari. Heller.

Hon bekräftade redan den 19 januari 2017 också att hon helt och hållet accepterat Socialdemokraternas problembeskrivning att om inte Socialdemokraterna får regera med sin budget byggd på demokratisk socialism så “hamnar Sverige i ett politisk kaos”.  

Gissar att landets S-kommunikatörer äter tårta nu.

Men den 22  mars 2017 meddelar Lööf plötsligt också i Dagens Industri att om Alliansen är större än Socialdemokraterna så kommer de ta makten.

“Men skulle vi olyckligt nog få en liknande situation efter valet 2018 (red.anm när inget av rött eller blått block får egen majoritet utan SD är ett tredje block), som vi har nu så måste vi agera annorlunda”

“Vi kommer i en statsministeromröstning eller valet att rösta nej till Stefan Löfven”

I januari kan hon alltså inte tänka sig att lägga en gemensam Alliansbudget för att inte “skapa kaos” (socialdemokratiska för borgerlig politik). Men två månader senare deklarerar hon att hon i september 2018, om bara S är mindre än hela Alliansen ihop, tänker ta makten ihop med Alliansen.

Eftersom S har haft en enda mätning runt 30 % och snarare legat runt 25-27 % och Alliansen leget på 35-40 % så kan man se att denna artikel säger att oavsett hur valet går kommer Alliansen försöka ta makten. Oavsett vad SD får eller vill göra.

Fast det förstås. Vis av erfarenhet kan detta lika gärna inte gälla alls längre och absolut inte i september 2018. Centern ändrar sig lätt som synes.

Några månader senare, i juli 2017 så försöker Lööf också dra en så kallad rövare när hon påstår att Alliansen är överens om att inte lägga fram en gemensam budget i år heller. När sanningen är att Centern är överens med Centern och de övriga tre är överens om att man vill fälla Löfven. I alla fall KD och M. Men det är ju Lööf inte. Fast ibland. Men inte när det gäller.

Men den 26 juli 2017, efter Transportstyrelse-skandalen briserat, riktade hela Alliansen inklusive Centern misstroende mot Anders Ygeman, Anna Johansson och Peter Hultqvist.

Rikets säkerhet hade riskerats. Något i alla fall jag skulle definiera som grovt konstitutionellt övertramp. 

Dagen efter sparkade en märkbart förbannad Löfven, så arg som bara en sosse som förlorat makt kan vara, Anna Johansson och Anders Ygeman, men med ett löfte att Ygeman minsann skulle dyka upp i en ny S-regering och att han tills dess får vara gruppledare för riksdagen. Hultqvist tänkte han inte röra.

Lööf kommenterade då att misstroendeförklaringen låg kvar mot Hultqvist, men plötsligt var det inte bråttom att kalla in riksdagen utan det kunde vänta till det ordinarie riksdagsåret som inleds i september. En dag tog det innan de ändrade sig denna gång.

Fem veckor senare ungefär så har Centern plötsligt förtroende för Peter Hultqvist.

Trots att han alltså visste om att rikets säkerhet äventyrats redan tidigt 2016 men struntade blankt i att informera såväl sin statsminister som oppositionen.

Centern skyllde på att eftersom Emma Lennartsson, Löfvens statssekreterare fått sparken för att inte heller hon (precis som Anna Johansson, Anders Ygeman och Peter Hultqvist, medarbetare på Näringsdepartementet (Bromander?) och valda delar av myndighetens styrelse samt ledning informerat statsministern, räckte det. Plötsligt har Hultqvist agerat korrekt.

Lööf kallar sitt eget agerande för “sans och balans”.

Vilket implicerar att Moderaterna och Kristdemokraterna alltså inte är sansade och balanserade. Trevligt.

Att inte fälla en försvarsminister som gått omkring och ruvat på information om brott mot rikets säkerhet i si sådär 10-12 månader innan han informerade statsministern för att han “trodde att någon annan informerat honom”. Då hade han dessutom suttit på de månadsvisa säkerhetsrådsmötena och ätit kakor och varje gång låtit bli att nämna att Transportstyrelsen skänkt bort våra körkortsuppgifter och en massa annat. Eller att han vidtagit alla åtgärder med Försvarsmakten och andra myndigheter för att förhindra skador. Det orkade han heller inte prata om.

Men innan detta hände kuppades Anna Kindberg Batra bort av sitt parti, personen som Lööf alltså utan några dubier deltagit i spinnet mot. Det spinn som sossarna drog igång och media hakade på. På internet kallas detta halmgubbe, att bygga en debatt på fel premisser. I detta fall har Lööf låtsas att AKB ville förhandla med SD och bilda regering.

Sossarnas spinn-doctors har nog gnuggat händerna av hybris och förtjusning sedan januari av denna oväntade draghjälp från en av Alliansens egna partier. 

Den som föreslås som efterträdare till AKB av många länsförbund är Ulf Kristersson. I en intervju med honom i Agenda upprepade han Moderaternas hållning. En hållning som han alltså tillsammans med övriga i den absoluta toppen i M tillsammans fastlade i januari 2017.

“Vi kommer inte förhandla med Sverigedemokraterna”.

Trots att Kristersson upprepat det Lööf givetvis redan vet och återigen förklarar att inte heller M vill regera med SD, förhandla budget eller har något slags samarbete skrev Lööf den 8 september en artikel i Di att “Alliansen måste lämna besked i regeringsfrågan”.

Va?

Och hur kan folk gå på det här om och om igen?

Annie Lööf försöker kräma ur allt hon kan av det spinn som sossarnas framgångsrikt skapat kring Moderaterna och SD, som bygger på medvetna missförstånd och Lööf har inga som helst problem att kapitalisera på det. Slugt. Men inte särskilt förtroendeingivande vad gäller Alliansens möjlighet att komma överens faktiskt.

Hon verkar också helt ignorera att hon gör exakt det Socialdemokraterna önskar att hon gör – ger sig på Moderaterna och samtidigt vackert illustrerar den borgerliga splittring sossarnas drömt våta drömmar om om sedan Fredrik Reinfeldt fick nycklarna till Rosenbad 2006. Äntligen är den tillbaka. Den borgerliga splittringen. Äntligen återvänder vindpustar av Bengt Westerberg och Olof Johansson, som båda inte hade några problem att kasta de borgerliga vänskapsbanden under bussen för att få en liten klapp på huvudet av en socialdemokratisk statsminister.

Annie Lööf accepterar däremot inte själv ett uns av den kritik hon själv skjuter iväg regelbundet mot sina Alliansvänner, framför allt Moderaterna. Nyss kallade hon rättfärdig kritik och frågor om varför hennes parti plötsligt har förtroende för Hultqvist för “smutskastning”.

Och att “Alliansen nu behöver samlas”.

Hennes kommunikationschef Ola Spännar meddelade den 15 september att C inte kommer delta i smutskastning.

Två dagar senare kallar Spännar Svenska Dagbladet Ledare för att publicera “skräp som man tidigare mest såg på Flashback och SD-relaterade FB-grupper“. Åkessons lag alltså, att alla debatter förr eller senare hamnar med Jimmie Åkessson.

Igår gjorde sig Spännar lustig över att folk i flödet kommenterade det Annie skrev, lite grann själva poängen med sociala medier. “Många män” som vill förklara för kompetenta Lööf. Jag nekar inte till att Lööf är oerhört kompetent, men det är hon ju inte ensam om i Sverige. Det kan man inte använda som argument varför folk inte får ha åsikter om något hon skriver.

Partistyrelseledamoten och EU-parlamentarikern Federley kallade härom dagen Jan Björklund för lögnare. Och att de håller på med tjuvnyp. Ironiskt nog, med tanke på vad C ägnat sig åt senaste året.

Han kallade också kritik mot att Centern struntade i att följa upp sitt misstroendevotum för att häckla kamrater i Alliansen.

Jag vill påminna honom om att vi var många som försvarade Centern mot just tjuvnyp men från alla andra än Alliansen under 2013 och 2014 när de låg så illa till.

Det hindrade tyvärr inte dem från att när det går bra för dem och dåligt för Moderaterna vara den sämsta kompisen åtminstone jag kan tänka mig.

Lööfs pressekreterare kallar all kritik för smutskastning. Och buntar ihop källan till all kritik från “sossar, miljöpartister, anonyma källor, sverigedemokrater och konservativa förståsigpåare”.

Jag faller inte in i någon av kategorierna men gissar att denna före detta ståuppkomiker (sant, det står på Wikipedia), inte kommer ha något som helst problem att glatt ge mig den eller de etiketter som han föredrar.

I en intervju i vintras sa Lööf:

“Jag hade önskat att vi kunnat fortsätta de här samtalen internt” (inom Alliansen). 

Det är vi många som hade önskat att du själv levt efter faktiskt. För det ekar väldigt ihåligt att bete sig så här som ni i Centern gjort och sedan säga att vi i Alliansen måste hålla ihop.

Vi är många som önskat att Centern betett sig så bussigt som Alliansvännerna gjorde mot er när ni låg pyrt till i opinionen, att ni försvarade Moderaterna istället för att hälla bensin på brasan.

Sent ska syndaren vakna.

Hoppas Lööf menar allvar nu och lever som hon lär. Och det vore ju trevligt om hon kunde vänta med nästa debattinlägg eller utspel tills kompisarna i Moderaterna åtminstone valt en ny partiledare. Det är lätt att se att Lööfs relation till AKB var tämligen sval. Ska skadan repareras här krävs ansträngning från Centern och Folkpartiet att bygga en stark relation med Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson, de två som förhoppningsvis tar över i oktober.

För om inte partiledaren för en av de fyra Allianspartierna tar sitt ansvar, sitt befogade ansvar, för den splittring som Alliansen just nu ser ut att ha  och kanske är den värsta sedan Alliansen bildades hemma hos hennes egen företrädare Maud Olofsson, är det svårt att se hur detta ska lyckats.

Då får vi nog tyvärr alla acceptera att enpartistaten med sin demokratiska socialism är tillbaka, för evigt kanske.

Naturskyddsföreningen, landets mäktigaste lobbyister för ekologisk mat och annat, har nu lyckats få Stockholms stad att marknadsföra deras miljömärkning så att de tjänar mer pengar.

Det hela började med Centerpartiet faktiskt. Det blir tyvärr vanligare och vanligare att de gör märkliga saker. Centern gillar Naturskyddsföreningen och Annie Lööf har skrivit debattartiklar med dem. De har också gått på Naturskyddsföreningens opinionsbildning kring syntetiska kemikalier som de döpt till “giftfritt” som om det alltså handlar om gifter per se.

I materialet som han sammanställde varför vi behöver en ny organisation/enhet just för detta hänvisar de till…….en examensuppsats. Inte forskning utan ett exjobb. Jag har ännu inte lyckats hitta uppsatsen men så jag vet inte denna referens är från en kandidat eller magister. Antar att de hittade lika många skäl i riktigt forskning som jag brukar göra.

Dags att upprepa att allt kan vara giftigt. Det handlar om doser. Vatten kan döda om du dricker för mycket. Allt. Är. Giftigt. Och allt är kemikalier. Debatten borde handla om syntetiskt framställda kemikalier för det första. Sedan kan inte premissen vara gift. Det är inte seriöst.

Den 8 september 2014 lanserade Stockholms stad alltså sitt eget Kemikaliecentrum. Gissar att Per Ankersjö är nöjd trots att han blev av med jobbet samma månad. Varför vi nu ska ha ett eget när åtskilliga myndigheter redan har en massa uppdrag som är exakt så här.

Kemikaliecentrum arbetar med:

• Kemikaliekrav vid upphandlingar. Hanteras redan av Upphandlingsmyndigheten //www.upphandlingsmyndigheten.se/omraden/kemikalier/
• Val av byggmaterial. Hanteras redan av BASTA //www.bastaonline.se/om-basta/basta/
• Säker hantering av kemiska produkter. Hanteras redan av Kemikalieinspektionen //www.kemi.se/
• Information till konsumenter och företag. Hanteras redan av Kemikalieinspektionen //www.kemi.se/  
• Fortbildning av stadens personal om hur de kan bidra till visionen om ett Giftfritt Stockholm 2030.

Jag har begärt ut deras budget och väntar på den för att se hur många extra och onödiga skattepengar som ska läggas på det här.

Av de som jobbar på Kemikaliecentrum finns det flera som har kopplingar till just Naturskyddsföreningen. Maria Oldén är eller åtminstone har varit aktiv i Naturskyddsföreningen Danderyd.

Tonie Wickman har drivit ett projekt för räkor via Naturskyddsföreningen tidigare.

Anne Lagerqvist som intervjuas i materialet online har till exempel själv skrivit en alarmistisk bok om just “gifter” och barn, även om jag inte hittat belägg för att hon varit aktiv i Naturskyddsföreningen så har hon egna incitament i debatten.

Men det här är väl egentligen inte konstigt, för Naturskyddsföreningen är som något slags moderskepp inom miljörörelsen och har sina tentakler överallt. Och folk får ju göra vad de vill på sin fritid.

Däremot är det värre om kommunen marknadsför Naturskyddsföreningen i sitt material tycker jag. Och det gör de.

I foldern Kemikaliecentrum skapat som de döpt till “Kemikaliesmart hem” finns det en del intressant. Poäng till staden för att de lät bli att döpa den till Giftfritt hem tycker jag, även om de borde förtydliga att foldern handlar om syntetiska kemikalier. Det mesta är nämligen mer eller mindre kemikalier, även sådant som finns naturligt. Kemiska ämnen består allt av.

Här läser man att detta ska betraktas som en handbok, utgiven av kommunen. Alltså ska man ju kunna lita på det som står och det ska vara information, inte opinion.

En av rutorna tycker att folk hellre ska bygga nya lådor att odla i vartannat, vart tredje år. Det här med hållbarhet verkar vara bortblåst, att om alla skulle köpa nytt hela tiden för att man låter saker ruttna så påverkar det andra delar av miljön. Men okej, kommunen tycker att alla som snickrar saker som sandlådor och odlingslådor ska strunta i tryckimpregnerat.

I en ruta avslöjar kommunen att de trots att det inte finns några bevis sprider myterna vidare om att damm är farligt. Inte ens Naturskyddsföreningen själva har lyckats bevisa att det finns giftiga saker i damm, allra minst flamskydd. Ni kan läsa de inlägg här på bloggen jag skrivit om när det gäller detta. Flera stycken.

Det finns inget farligt i damm. 

Här kommer en annan intressant sak. De vill att folk köper gamla grejer. 

Men det är ju ett direkt dåligt råd i en folder som just handlar om kemikalier i hemmet. Tidigare hade vi till exempel freoner i kylskåp, det förbjöds när man kom på att det var dåligt för ozonlagret. Vi byggde tidigare med asbest, det är också förbjudet.  Faktum är att just gamla grejer, som gammal elektronik, leksaker och textilier, tillverkades med ämnen som idag för länge sedan är förbjudna.
Är du orolig över kemikalier, vilket du inte behöver bara eftersom gränsvärdena är mycket strikta, kontrollerade av EU och av myndigheter i Sverige sedan många decennier och branschen följer riktlinjerna, ska du köpa nya grejer. Absolut inte gå och rota på second hand.

Nya saker tillverkas enligt nya riktlinjer med godkända ämnen och är mycket noga kontrollerade. Det finns ingen risk över huvud taget att använda dessa. Gränsvärdena är som sagt väl tilltagna, man är inte ens i närheten av risk.

De tycker man ska tvätta ofta och göra av med extra mycket vatten och tvättmedel istället för att till exempel skaka och vädra saker. Det är också konstigt tycker jag. 

Hur är det bättre om man använder mer tvättmedel? Och igen, damm är alltså inte farligt. Det mesta i dammet kommer från dig själv – hudceller.

Givetvis finns uppmaningen att köpa ekologiskt med. Trots att det inte finns något farligt allt med konventionellt odlad mat alls och ekologisk mat innehåller kemikalier, bara andra sorter. Coop gick på en riktig näsbränna i Marknadsdomstolen i somras som hävdade just att ekologisk mat var bättre än vanlig mat.

Kommunen sprider alltså myter återigen.

Men här kommer det verkliga problemet. 

I foldern rekommenderar kommunen alla skattebetalare som bor i kommunen och som både betalat foldern och är målgruppen att vi ska köpa Bra Miljöval.

Det finns bara ett problem med det. 

Naturskyddsföreningen äger Bra Miljöval och tjänar pengar på det.  Det vore en helt annan sak om kommunen rekommenderar en myndighetsmärkning som inte har något kommersiellt intresse men nu har alltså Naturskyddsföreningen just det – ett kommersiellt intresse. Licenserna säljer de nämligen.

De skriver på sin hemsida att de noga kontrollerar sina licenstagare och kallar det en tredjepartsmärkning, vilket det visserligen är men de är ingen myndighet så oberoende är den faktiskt inte.

Läser man i deras licensvillkor framgår också att de aktivt väljer bort företag som de inte gillar. Alltså kan det finnas massa företag som ansökt om att bli märkta men så fått nej för att Naturskyddsföreningen av ideologiska skäl, eller personliga, inte gillar företaget. Ergo är märkningen subjektiv och bygger på opinionsbildning. På politik.

Ändå tycker alltså Stockholms stad att vi invånare framför allt ska köpa dessa produkter, framför andra produkter.

Att sälja licenser är en av Naturskyddsföreningen många intäktskällor till det 200 miljonerkronors imperium de driver. Förra året drog de in nästan 13 miljoner kronor på Bra Miljöval. 

2014 var summan 11,6 miljoner kronor i intäkter så de ökar. När de får så fin marknadsföring utan att betala, att ligga i en folder som kommunen ger ut, kan man gissa att intäkterna kommer fortsatt stiga i framtiden.

I licensvillkoren för just kemikaliska produkter kan man läsa att bara att ansöka kostar 12 000 och de får man inte tillbaka oavsett om skälet till att man får nej är att Naturskyddsföreningen helt sonika inte gillar dig, ditt företag eller dess produkter, även om dessa skulle rent miljömässigt kvalificera sig.

För varje produktvariant kostar det sedan 2 500 kronor. Så om din städprodukt kommer i en citrondoft och en vanlig kostar det alltså 2 500 kronor extra.

Utöver ansökningsavgifter debiterar sedan Naturskyddsföreningen en avgift som just baserar sig på volym. De kräver 0,3 % av den fakturerades omsättningen för produkten.

Om din produkt omsätter 10 miljoner kronor med märkningen måste du alltså varje år betala 30 000 kronor i avgift till Naturskyddsföreningen.

De har hittat fler sätt att ta betalt. För varje ändring gällande innehåll måste man betala minst 3 400 kronor och utöver detta 800 kr per timme.

Dessutom måste man betala i förskott.

Jag tycker att vi väljare ska strunta i den där foldern eftersom den bevisligen gör PR för en enskild lobbyorganisations egen märkning som de har stora kommersiella intressen i att den marknadsförs, eftersom ju högre volym produkterna de sålt licens till har desto mer intäkter till Naturskyddsföreningen.

Nästa gång Stockholms stad vill göra informationsfoldrar borde de fundera lite mer på innehållet tycker jag. Idag går skattepengar till att gratis annonser för Naturskyddsföreningens produkter och därmed intäkter.

Facket är en aldrig sinande källa att ösa ur för inspiration.

Målareförbundet till exempel. Ni kommer väl ihåg dem som beställda massa tårta i förra avtalförhandlingen och firade att de äntligen fick strejka?

Faktum är att de strejkar jämt. Om man kollar Medlingsinstitutets statistik för strejkvarsel så har de bara statistik online från 2013. Enligt den har Målarna strejkat 2013, 2015, 2016 och 2017. Varför de inte strejkade 2014 var för att just den gången lyckades de förhandla fram ett 2-årigt avtal. De ville inte hålla på i valrörelsen.

Nu blir det väl ny tårta på förbundskansliet för äntligen fick LO betalt för de 187 miljoner kronor de hittills gett S sedan avdragsrätten för fackföreningsavgiften togs bort. LO hymlar heller inte, som ni kan läsa står det uttryckligen att de påverkat budgeten. Som alltså är något som demokratiskt valda partier pysslar med men LO rundar i vanlig ordning detta.

På Twitter har Målarna dragit igång en slags informationskampanj som de verkar döpt till “Visste du att?” så jag tänkte inte vara sämre.

Jag tror inte folk vet hur mycket räkmacka det där avtalet innehåller så jag tog Målarna på orden och har gjort ett litet “Visste du att?” själv här. För jag har läst lite grann i det kollektivavtal landets målare har och hittat…..ledighet mest faktiskt.

Om du till exempel byter jobb, ja då har varje målare i landet rätt till en hel extra veckas semester. En målare som byter jobb varje år har alltså varje år rätt till 40 extra timmar betald semester.

Varje målare har förutom detta rätt till nästan en hel arbetsvecka ytterligare extra ledigt, i form av arbetstidsförkortning.

Om man måste jobba över har man rätt till både övertidsersättning och 1,75 timme för varje timmes ledighet. Om man sedan slutar, det verkar även gälla om man får sparken, så har man rätt till hela sin inarbetade timbank gånger 1,75 ytterligare.

Om man tar ut sin komp under vinterhalvåret från man ännu mer ledigt – då räknas varje injobbad timme som två timmar. Så den som vill ta sportlov eller extra ledighet över jul, grattis. Kostar inga semesterdagar alls om man planerar lite. En dags ledigt kostar ju bara en halv dags komp. Så en vecka i Sälen kostar alltså i jobbad tid 2,5 arbetsdagar.

Övertidsersättningen är 75 % extra betalt.

Sedan har målare som särskilt utvald yrkesgrupp rätt att få ledigt för att gå och rösta men också “utförande av uppdrag”. Alla yrkesgrupper kanske får ledigt för att gå och rösta men jag har svårt att se poängen eftersom man röstar på söndagar. Syftar deltagande i allmänna val på att valarbeta för Socialdemokraterna kanske?

Minst två raster per dag. Inte två raster. Minst två.

Målarna får också betalt för att vabba, som annars Försäkringskassan ersätter men måleriföretagen tvingas alltså att betala delar av lönen trots att alla får vabbersättning från Försäkringskassan.

Detta var bara första delen. Jag återkommer med mer godbitar från fackförbundet vars främsta mål verkar vara att medlemmarna ska jobba så lite så mycket.

Med de här villkoren är jag förundrad hur någon idag ens pallar att starta en målerifirma med anställda faktiskt. För som alla vet, dessa krav omfattar ju inte oss företagare. 

Kan gissa att många företagare som läser detta…..förundras. 

Igår kunde man läsa en “granskning” Dagens Industri gjort på nyhetsplats av friskolornas utdelningar senaste året. Fokus i artikeln är de friskoleföretag som beviljat ägarna aktieutdelning i boksluten för 2016.

Ett stort diagram visar vilka de största “bovarna” är – Cybergymnasiet.

Och gymnasieminister Anna Ekström var inte sen att beklaga sig. Hon driver ju just nu på förbudet mot vinst, vilket hon även gjorde som GD för Skolverket delvis genom sin inte helt opartiska kritik mot skolvalet och friskolor. Hon blev sedan som bekant Socialdemokratiskt statsråd så de av oss som inte upplevde henne helt objektiv i sin starka kritik mot friskolor då fick belägg för den känslan om inte förr så då.

Skolan hon syftar på är just Cybergymnasiet, det framgår längre ner i artikeln.

Nyheten spred sig sedan som en löpeld över medie-Sverige.

Jag använder “granskning” om DI-artikeln för att det visar sig att deras huvudnyhet, det företag som de påstår gjorde störst utdelning till ägarna, i själva verket är en anka.

De som gjort granskningen har inte orkat kolla fler årsredovisningar än just Cybergymnasiets. Trots att det står tydligt att detta i sin tur ägs av ett annat bolag. Man ser redan på allabolag.se att intäkterna redovisats i ett annat bolag.

Jag tänker att den här bilden borde avslöjat detta för Dagens Industri-reportern. Men nix.

Som ni kan se ligger moderbolaget i rutan under, som en direktlänk och man behöver bara klicka på företagsnamnet för att hamna på detta bolags sida.

Jag tycker faktiskt att man kan ställa högre krav på en av de tidningar som är utpräglade näringslivstidningar att de vet hur man läser årsredovisningar än man kan göra på till exempel en kvällstidning. Och högre krav på traditionella medier än på ny media, som den här bloggen.

Därför är det ändå lite ironiskt att jag måste skriva den här texten idag. 

DI-reporterna har alltså bara läst årsredovisningen för Cybergymnasiet. Och hittat det här.

Här är beviset för utdelningen och som DI rapporterat om korrekt. Det var en utdelning på 21,5 miljoner kronor. Problemet är att Cybergymnasiet i sin tur ägs av ett bolag – Power Planning System AB (PPS). Och det är det bolaget som fått utdelningen. Men det bolaget har i sin tur inte beviljat någon utdelning.

Så inga personer har alltså fått några pengar. 

Vad har då hänt med utdelningen?

Om man läser Power Planning Systems egen förklaring till Dagens Industris påståenden som man kan hitta på deras hemsida klarnar bilden:

Moderbolaget, där verksamheten bedrivs för Cybergymnasiet, har sedan 2013 fått aktieägartillskott, som är lån från ägarna. Nu tillför man aktieägartillskott för att det egna kapitalet understiger 50 % och gör man inte det måste man försätta bolaget i konkurs enligt aktiebolagslagen. Men det är ändå ett slags lån från aktieägarna som de har rätt att få tillbaka när likviditeten finns. Ett lån utan ränta.

Detta hade DI rätt lätt sett om de bara kollat just på ägarbolaget PPS årsredovisning, som länkas till direkt från allabolag.se från Cybergymnasiet. Som ni sett ovan ser man direkt att intäkter och kostnader hanteras i just moderbolaget och att det därför är nödvändigt att kolla även den årsredovisningen innan man drar slutsatser.

Aktieägartillskott på 32 miljoner kronor 2015.

Man kan också läsa under noterna hur värdet på Cybergymnasiet i Stockholm AB skrevs ner lika mycket som utdelningen motsvarade.

Min fråga till gymnasieminister Ekström är om hon inte anser att ägare som lånat ut sina pengar till bolaget de äger för att täcka tillfälliga förluster ska få tillbaka sina utlånade pengar? 

Eller om dessa pengar heller inte ska få återinvesteras i verksamheten fast via det moderbolag som har verksamheten ekonomiskt?

Allt som står i tidningen är inte sant. Nästa gång kanske din dyra stab som jag vet att du har skulle kolla upp saker du kommenterar själv så att du inte vid andra tillfällen tar till orda om saker som sedan visar sig vara ankor. Bara ett tips.

Det finns bara två förklaringar till Dagens Industri-artikeln.

Antingen har de inte orkat kollat moderbolaget för att ge läsaren hela bilden, att inga pengar gått ner i några ägares fickor utan de facto återinvesterats i verksamheten. Eller så vilseleder de medvetet läsaren. Jag vet inte vad som är värst faktiskt.

Kostnaderna för kommunerna när de tar över ansvaret för alla nyanlända som beviljats uppehållstillstånd skenar och kommer uppgå till nästan 65 miljarder i år bara. Ändå lovar Magdalena Andersson bort 40 miljarder som valfläsk. Kostnaderna kommer kommunernas invånare få ta i form av högre skatter och reducerad kommunal service och investeringar.  

En rapport åtminstone jag inte var medveten om var den rapport Statskontoret publicerade i december 2016 efter ett uppdrag från regeringen just angående kostnaderna för migrationen på kommunnivå. Ni hittar rapporten i sin helhet här

Det är något mycket märkligt med länken som fungerar utmärkt förutom när jag försöker länka till den här. Rapporten heter “Flyktinginvandring och kommunal kostnadsutjämning” och publicerades i december 2016. Om ni Googlar detta kommer ni hitta rapporten. Varför den inte går att länka till härifrån får jag utreda och försöka fixa. 

För under tiden en person söker asyl är det Migrationsverket som betalar kostnaderna och vuxna asylsökanden har dessutom begränsade rättigheter och ersättningar. Men när de fått uppehållstillstånd blir det kommunernas ansvar och då ökar dessutom kostnaderna för då får man samma rättigheter som medborgare, direkt.

Som ni kan se i Migrationsverket prognos sjunker kostnaderna under kommande år. För Migrationsverket. Men inte för skattebetalarna.

Till viss del får kommuner statsbidrag för ökade kostnader för nyanlända men långt ifrån allt. Bidragen kommer både via Migrationsverket och som extra statsbidrag direkt från statsbudgeten.

Statskontoret har rett ut allt detta. När ni hör att Migrationsverkets kostnader beräknas sjunka så ska ni alltså tänka ett varv till. De må sjunka där men ökar alltså för kommunerna. Rejält.

Eftersom kommuner ännu inte redovisar kostnaderna på olika kategorier har Statskontoret gjort en kvalitativ analys.

Får man ställa grupp mot grupp?

Själva grunden för all verksamhet i stat, kommun och landsting är en budget. I en budget ställer man grupper mot grupper hela tiden. Så har det alltid varit, för att en budget är ett noll-summespel. Det finns X kronor som ska betala för alla saker man vill göra. Då krävs prioriteringar. Det debattörer slängigt kalla “grupp mot grupp”.

Notera också att man ofta dessutom prata om svaga grupper. Att inte ställa svaga grupper mot varandra. Men det är ju bara svaga grupper som har sin försörjning helt eller delvis från bidrag, antingen från kommuner eller staten. De starka grupperna jobbar. Alltså måste man i en budget alltid ställa svaga grupper mot andra svaga grupper. Pensionärer mot handikappade, nyanlända mot sjukskrivna och så vidare. Det är ingen personligt och ligger ingen värdering i det utan det är en konsekvens av att varje budget har en fast summa som ska fördelas. Inte en krona mer.

Om resurserna var oändliga hade saken varit en annan men varje krona som det offentliga har att spendera har någon annan betalat. Någon har betalat in den i skatt på ett eller annat sätt.

Alla barn har rätt till skola från de sätter sin fot på svensk mark. Varje plats i förskola och skola kostar pengar. Vård och tandvård omfattas barn direkt av medan vuxna asylsökande bara få akut vård. Sådana kostnader hamnar på kommunerna.

I debatten låter det också som om att den nya lagen om mottagande reflekterar det verkliga antalet nyanlända per kommun men detta är långt ifrån sanningen.

För väldigt många som fått uppehållstillstånd väljer att fixa eget boende, så kallat EBO. Ca 80 % och de flyttar till kommuner där det redan bor många invandrare. Sedan tillkommer dessutom anhöriginvandringen.

Statskontoret målar upp en rätt dyster bild faktiskt.

Kostnaderna för nyanlända 2013 var 13,6 miljarder. En stor summa redan då.

2017 förväntas samma summa vara uppe i 64,7 miljarder.

Landstingen får schablonersättningar för flyktingar och det är de enda man kan mäta. Deras verkliga kostnader ingick inte i Statskontorets rapport. Men schablonersättningarna fördubblades mellan 2013 och 2015. Från 1 miljard till 2 miljarder kronor. Men den verkliga summan för vård är alltså okänd just nu. Många flyktingar kommer med hälsoproblem inte minst psykologiska. Vore intressant att se hur de faktiska kostnaderna just för gruppen nyanlända är. För allt ska betalas.

Kristdemokraten Aron Modig har skrivit ett långt och mycket bra blogginlägg som sammanfattar det mesta kring migrationens utmaningar. Bland annat nyanlända som inte jobbar kostar i försörjning av bidrag länge, antingen via försörjningsstöd som kommuner betalar eller via ersättning som Arbetsförmedlingen betalar, exempelvis via Etableringsuppdraget.

Till exempel tar det 7-9 år innan an nyanländ har sysselsättning, vilket är att jobba minst en timme per vecka. Och att 40 % av de nyanlända i princip aldrig kommer in på arbetsmarknaden. De blir alltså livstidsförsörjda av andra människor.

Detta beror i sin tur på att många nyanlända inte har någon utbildning att tala om. En stor majoritet har bara grundskola, som inte ens behöver bara 9 år utan lika gärna kan vara 6 år. Eller 3 år. 93 % av de som deltog i Komvux var födda utanför Sverige 2015.

Många som kommer hit är unga, inte minst på grund av just att så många sagt att de är ensamkommande under 18 år. Ser man på den här tabellen ser man att i åldern 16- 18 år motsvaras av hela 5,3 % av de kommunmottagna. Men att det skiljer sig mycket åt mellan kommuner och att i vissa har 39 % varit i den åldern av de asylsökande de tagit emot.

Tyvärr klarar utlandsfödda barn skolan skolan sämre ju äldre de var när de kom till Sverige och de som kommer just i gymansieåldern klarar den allra sämst. Bara 18 %.

De vuxna som kommer hit är till mycket stor majoritet lite utbildade eller mycket lite utbildade. De barn som kommer hit efter 13 års ålder, där hela den ensamkommande gruppen räknas in, klarar i sin tur skolan mycket dåligt och måste gå flera år extra i skolan, både i gymnasium och andra sorters utbildningar. Innan de ens har en svensk gymnasieexamen. Utan den får du i princip inget jobb här, inte ens det allra enklaste jobbet.

Könsfördelningen är också enorm obalanserad just i dessa grupper, där det av 14 – 17 år går så många som 116 pojkar på 100 flickor. Recept för problem, som The Economist skrev.

Pojkar klarar skolan sämre än flickor och är överrepresenterade i den mesta tråkiga statistiken, som kriminalitet, droger och arbetslöshet. Sämst klarar sig just pojkar med låg utbildning och låg socioekonomisk status, som blir en direkt konsekvens av den låga utbildningen.

LSS har använts som slagträd i debatten, som förs just nu av afghanerna på Norra Bantorget. LSS är en av de kostnadsposter som precis som migration finns i budgeten.

Dessa kostnader uppgick till 70 miljarder för hela landet 2015 Att jämföra med de 64,7 miljarder som kommunernas kostnader beräknas för. 

Alla dessa personer som kommer slussan in i kommunens ansvar och som ska ha skola, socialsekreterare och annat kräver att dessa personalgrupper ökar markant dessutom. 90 000 heltidstjänster bara lärare kommer behövas.

Att anställa lärare och öppna nya skolor, eller betala skolpeng för friskolor som vill öppna, är också kommunernas ansvar.

Magdalena Andersson pratar om 40 miljarder hon tänkt strössla över väljarna i socialdemokratiskt valfläsk.

När hon borde lägga dem i ladan för att förhindra kommunal kollaps i ekonomin inom bara några år. För om kostnaderna är 65 miljarder 2017 för kommunerna, vad blir de 2020?

Kostnaderna för nationellt fattade beslut får alla landets kommuners invånare betala i form av antingen högre kommunalskatter eller reducerad kommunal service och minskade investeringar.

Valrörelsen har sannerligen börjat.

Medvetna missförstånd kommer prägla den.

Min granskning av Expo och andra delar av den så kallade antirasistiska miljön har påkallat behovet att jag tar mig lite tid och reder ut varför jag håller på med det. De som är aktiva beskyller mig rätt framgångsrikt för att helt sonika avsky antirasism, och därmed måste jag vara någon slags illvillig ond människa. För vem gillar inte antirasism? Jo, rasister. Alltså måste skälet varför jag granskar bland annat antirasisterna till vänster vara för att jag vill hjälpa rasisterna på något sätt.

Jag tänkte inleda med en fråga: varför kallar sig inte fler borgerliga för antirasister? Varför använder sig inte vi som är höger den etiketten generellt? 

Svaret ligger i frågan: vi är borgerliga. I det begreppet finns en tro på individen framför kollektivet. Och ser man människor som individer ser man inte människor som hudfärg, etnicitet eller sexuell läggning. Man ser personer. Med unika egenskaper. Vi har inget behov av den extra etiketten “antirasist” för det ingår redan i vår definition av våra värderingar.

De som idag känner det behovet, att särskilt kalla sig antirasister, är oftast folk från vänster. Inte sällan folk från vänsterns ytterkant.

Jag och många andra känner lika lite behov att manifestera vår antirasism helt enkelt för att det är lika självklart som att vi heller inte måste aktivt ta ställning emot att man dränker kattungar eller folk som slår barn. Det är självklart.

I resten av texten kommer jag av nämnda skäl kalla vänsterrörelsen antirasism för antirasisterna även om det givetvis finns en och annan borgerlig som känner för att etikettera sig själv så.

Men i antirasisternas värld är man tydligen mindre antirasist om man inte använder etiketten. Som om engagemang bara sitter i någon slags yttre attribut, att det inte blir verkligt om man inte är övertydlig. Som om människor inte kan hysa en massa lika starka parallella engagemang i en rad frågor utan att för den skull ha ett märke på jackan som säger “Obs! Jag hatar rasism”. Det tycker jag bara är ytligt och bottnar en rätt grund förståelse i hur värderingar faktiskt fungerar.

Tänker man så här utgår man från att skälet varför jag som borgerlig opinionsbildare granskar dessa olika antirasistiska miljöer och organisationer måste handla om att jag per definition är emot antirasism. Varför håller jag annars på och “förstör” för dem? Och är man emot antirasism är man rasist, eller åtminstone gillar man högerextrema lite grann.

Det här avslöjar av de inte kan hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det avslöjar också att de, vanligt inom vänstern för övrigt, tycker att det finns olika regler. It’s ok when we do it.

För de antirasistiska organisationerna bygger numera sin verksamhet bland annat på granskning. Tidigare handlade det mest om demonstrationer och andra sådana aktioner. Nu har de breddat sig. Verksamheter som Inte Rasist Men (IRM), Researchgruppen och Expo bygger sin verksamhet på granskning av främlingsfientliga miljöer. Dessa grupper, och andra, har nära kontakt och ibland hoppar personer mellan dem. De är olika grenar på samma träd.

Expos granskningar är oftast bra.  Jag och många borgerliga är till exempel evigt tacksamma för Expos jobb som avslöjade att högerextrema planerade att ta kontroll över Skattebetalarnas förening 2006 genom att kuppa årsmötet och det stoppades tack vare att vi fick information i förväg och kunde mobilisera deltagare som var fler än de. Annars hade de kommit åt alla de pengar som föreningen då hade, framför allt uppbundet i en fastighet i Stockholm. IRM är Expos gapiga tonårskusin som hänger på Twitter. Jag har inte sett dem göra något ens i närheten av Expos kvalitet, där de som jobbar är vuxna.

Att Expo regelbundet avslöjar rasister inom Sverigedemokraterna är också bra. Dessa individer ska inte få verka i den demokratiska miljön och helt ärligt tror jag även partiledningen för Sverigedemokraterna är tacksamma för det jobbet på ett sätt även om de aldrig skulle erkänna det.  För de får möjlighet att städa bort individer i partiet som tycker och beter sig så.

Men precis som att borgerligheten styrs av massa olika engagemang samtidigt styrs även den antirasistiska miljön så. Parallella engagemang.

Som borgerlig opinionsbildare är mitt yttersta mål att Sverige helt enkelt ska bli mer borgerligt. Jag vill att fler människor som är borgerliga engagerar sig i samhällsdebatten och att alla de som funderar på att rösta på icke-borgerliga partier, som Miljöpartiet eller Sverigedemokraterna till exempel, ska tänka om. Jag vill att de borgerliga idéerna når fram i media, att våra perspektiv finns i så stor utsträckning som möjligt. Och jag vill ha en borgerlig regering, ett borgerligt styrt Stockholms stad och ett borgerligt styrt Stockholms Läns landsting.

För att detta ska ske bidrar jag på det sätt jag kan – jag skriver. Och sänder podcast. Ibland spelar jag in små filmer. Jag skriver även böcker.

Om jag inte trodde att mitt bidrag räknades, att det jag gör faktiskt gör skillnad, skulle jag göra något annat. Denna inställning tror jag att jag faktiskt delar med antirasisterna. Om de trodde att det var meningslöst hade de låtit blir att engagera sig.

Att jag granskar den antirasistiska miljöns andra bevekelsegrunder och politiska motiv är därför inget konstigt.

Därför är det relevant att avslöja att de finansieras av till exempel LO och deras fackförbund. För att man inte biter den hand som föder. För att den som finansierar gör det för att man driver frågor man sympatiserar med. Och för att all sorts påverkan räknas, inte minst i valet.

Men granskarna vill alltså inte bli granskade. Deras reaktioner avslöjar detta.

Om de inte hade tyckt att det vore ett problem att jag avslöjat deras kopplingar till mäktiga arbetarrörelsen hade de kunnat vara öppna med det från början. Är det inget problem kan man väl skriva det på hemsidan bara, hur det ligger till? Men jag respekterar att man inte vill det, för så funkar det inte.

Påverkan bygger givetvis inte på transparens och har aldrig gjort. Ju mindre folk vet desto bättre. Det är inget unikt för just vänstern.

Men de som lever bland annat på att avslöja just det som ligger dolt, som Expo och IRM, får faktiskt finna sig i att utsättas för samma sak. Det är spelets regler. You win some, you lose some.

Jag har givetvis inget emot att de granskar främlingsfientlighet. Det är bra. Jag vill också dra ut rasismen i ljuset. Jag är liberalkonservativ och värderar inte människor utefter hur de ser ut, vem de ligger med eller vart de är födda. Alla är individer. 

Men när de finansieras av LO och facket, som sitter i Socialdemokraternas ledning, är de oundvikligen även en del av deras opinionsbildning. Expo har heller aldrig, inte en gång mig veterligen, kritiserat någonting inom arbetarrörelsen. Jag har gärna fel på den punkten men jag har aldrig sett något. Som om det inte finns rasism där. Vilket vi vet finns. Men återigen, man biter inte den hand som föder och är man finansierad av arbetarrörelsen ÄR man inte inte oberoende. Man är beroende.

Och jag tycker att det är bra om folk vet vem som betalar.

Det ena utesluter inte det andra. Det är bra att de granskar rasism. Det är också bra att folk vet vem som betalar. 

Att kartlägga arbetarrörelsens opinionsbildning är något jag sysslat med i snart fyra år och jag börjar få en bra både bild av hur de organiserat sig, samt en bra känsla för när det luktar finansiering någonstans. Det brukar stämma.

Som när jag hörde de asylsökande afghanerna ropa om BB-kris och LLS.

Jag hörde “det är någon annan som organiserar”. Och det visade sig stämma. Jag förstår att Tillsammansskapet är upprörda för att deras kopplingar till LO och verkliga agenda i valrörelsen 2018 nu är öppen. Men internet är underbart och det nya medielandskapet, som de själva också utnyttjar, där sociala medier gör att nya röster kan komma fram och nya perspektiv får spridning, bortom traditionella mediers selektering.

Informationen är fri. För att traditionella medier inte längre har monopol på vare sig kanaler eller information. 

Givetvis vill jag inte förbjuda folk att organisera sig på olika sätt. Jag älskar yttrandefrihet. Men det är ingen motsättning mot att jag gör mitt jobb och granskar och avslöjar kopplingar.

Jag är borgerlig opinionsbildare. Att Expo lanserat en valrörelsesatsning som de betalat och byggt upp, med stor sannolikhet fortfarande betalar på olika sätt, som de döpt till Tillsammansskapet är klarlagt nu. Och att pengarna till stor del kommer från IF Metall och Kommunal men även andra förbund. Det är ingen slump att det är just Kommunals frågor de driver. Kommunal organiserar vårdbiträden, personliga assistenter och vårdbiträden bland annat. De driver bland annat frågor om mer resurser till vården, där ingår LSS och BB-frågan, och högre garantipensioner eftersom deras medlemmar har låga löner och kan drabbas av låga pensioner.

Tillsammansskapet lyckades lura medierna att alla de “vända ryggar mot SD”-aktioner som arrangerades vid varje tillfälle där SD hade torgmöte valet 2014 var någon slags folkliga protester. Och Alex Bengtsson stod i SVT Opinion i augusti i år och nekade att Tillsammansskapet vare sig är vänster eller en del av Expo.

Bengtsson har själv varit aktiv i Ung Vänster och är gift med tredje vice ordföranden i Kommunal. Att han avskyr Moderaterna blev tydligt för alla som såg honom väsa fram “Moderaterna har sänkt skatterna för de rikaste” i SVT Opinion i augusti. Föraktet gick inte att dölja.

Absolut står det på hemsidan att Tillsammanskapet har varit en del av Expo. Att vara transparent med en fingernagel är en vanligt strategi för att få bort frågor om hela handen. Men det står också att de numera är en egen organisation. Ingenstans står det att Expo betalat och organiserat rubbet från 2014. Det vill säga under tre hela år. Och gissningsvis kvarstår en del sorts finansiering. De har bevisligen fått “ta över” en del av Expos intäkter i form av föreläsningar för IF Metall och Kommunal, uppdrag Expo haft sedan 90-talet. Man kan också finansiera verksamheter genom att erbjuda till exempel kontorsplatser gratis, där all form av infrastruktur finns. Eller även betala löner.

Tillsammansskapet redovisar inte sin ekonomi öppet. De är en ideell förening och avkrävs inte årsredovisning. Nu startade de enligt uppgift 2016 så den har kanske inte blivit klar än. Men som sagt, Expos ovilja att reda ut hur det verkligen ligger till är talande. I dagsläget får man gissa. Men det är sannolikt att Expo inte klippt varenda litet band med Tillsammansskapet. Varför skulle de göra det, när de nu lagt så mycket tid och energi för att att bygga upp det under tre hela år? Det vore inte logiskt alls.

Att Expo via föreningen Tillsammansskapet ger sin i valrörelsen och driver LO:s frågor är viktigt att folk får reda på tycker jag. Att de inte är oberoende och att det är LO som betalar. Att de vill ha en vänsterregering. 

Det ingår som sagt i mitt jobb som borgerlig opinionsbildare att alla organisationer som LO och andra inom vänstern betalar och står bakom blir kända som just det. Det handlar om källkritik faktiskt. Ju mer information vanliga väljare har desto bättre. Då kan de värdera informationen de får genom det filtret.

Om de tror att en demonstration som säg Tillsammans för Borlänge arrangerar bara handlar om att vanliga Borlängebor i sitt eget engagemang samlats kring värderar man denna aktivitet och vad de säger på ett sätt. Om väljarna istället får information om att Expo startat föreningen, organiserat och utbildat de som står där och att Expo såväl som Tillsammanskapet får pengar av bland annat IF Metall, LO och Kommunal kommer de värdera vad de säger på ett annat sätt. De kommer värdera den informationen, med rätta, som vilken annan kampanj från LO som helst. Som en affisch på stan, en av deras filmer de producerat för Facebookflödet eller något annat.

Här har ni min bevekelsegrund. Detta är mitt jobb. 

Jag fattar att det är jättetrist att detta kommer upp till ytan. Att ljuset är på. Men det fråntar inte vikten av att folk, precis som de förtjänar att få veta vem som är rasist, också förtjänar att få veta vem som driver till exempel LO:s valfrågor.

En granskning i taget tänder jag helt enkelt lampan.

De som inte tycker att väljare förtjänar att kunna göra informerade val och vara så källkritiska som möjligt är få. På det sättet är jobbet jag, Expo och IRm gör inte särskilt olika egentligen. Vi är samtliga opinionsbildare. Vi granskar. Vi vill att väljare får så mycket information om hur saker och ting verkligen är som möjligt.

Jag är antirasist. Jag är feminist. Men eftersom jag är moderat har jag inget behov av att etikettera detta för det ingår så självklart i mina värderingar.

Jag är däremot emot LO och sossefieringen av Sverige. Ju mindre makt de får desto bättre. Jobbet fortsätter.