Den här historien är för bra för att inte även mina läsare ska få ta del av den, även om det inte är jag som grävt utan journalisten Andreas Henriksson. Som på ett förtjänstfulltsätt rullat upp hela PR-maskineriet hur en okänd 15-åring med kända föräldrar på ett par månader lyckats bli någon frontalfigur för klimatrörelsen. Utan att ha gjort något annat än att ensam sitta med en handmålad skylt utanför riksdagen några dagar i augusti-september. 

Den 20 augusti inledde Greta Thunberg sin klimatstrejk utanför riksdagen. Fyra dagar senare lanserades hennes och mamma Malena Ernmans bok om klimatet. Samma dag la företaget We don’t have time upp en bild på Greta på sin Instagram och sin Facebook, det var grundaren Ingemar Renzhog som postade bilden. 

Andreas Henriksson avslöjade på sin Facebook att Ingemar Rentzhog samma dag la upp följande status, där han påstår att han bara gick förbi.

Aftonbladet, gissningsvis efter tips från Rentzhog, la 16.35 samma dag som skolstrejken inleddes upp en bild och helsidesartikel på Greta Thunberg. Artikeln startade sedan en kedjepublicering som varenda tidning hakade på. 

Dagens Nyheter publicerade den 23 augusti en stor intervju med Gretas föräldrar om den nya boken, illustrerad med stora bilder på Greta och skolstrejken. 

Rentzhog satte sig själv i strejken den 24 augusti och la upp bilderna på företagets Instagram och Facebook.

Men detta var inte Gretas första gång i offentligheten. Den 20 maj 2018 vann hon möjligheten till publicering i SvD:s talangtävling för debattartiklar om klimatet för unga. 

2017 startade Ingemar Rentzhog företaget We don´t have time AB.

Ingemar Rentzhog blev i maj vald till ny ordföranden för tankesmedjan Global Utmaning, helt finansierad av miljardären Kristina Persson, den före detta framtidsministern i Stefan Löfvens regeringen ni vet. Smedjan är full med sossar och LO för övrigt. 

Strax innan, den 4 maj 2018, var han och Malena Ernman, Greta Thunbergs mamma, deltagare på samma klimatkonferens – Klimatriksdagen. 

På Klimatriksdagen medverkade också Ernmans andra dotter Beata Ernman-Thunberg.

Den 2 september skrev Ernman en debattartikel tillsammans med bland annat Rentzhog och Kristina Persson från Global Utmaning. 

Först förnekade Rentzhog allting, men i en Facebook-tråd erkände han sedan att han hjälpt till med PR. Henriksson la upp denna bild på sin egen sida. Bolaget visar sig också ha med skolstrejken och PR kring den i material kring nyemissionen.

Kampanjen finns också med i PR-material bolaget producerat och som Henriksson hittade.

Företagets Facebook-sida är fascinerande. De startade sidan 2016 men verkar haft ordentligt aktivitet först hösten 2017 och har idag nästan 500 000 följare.

Hur är detta möjligt?

Tja, det finns olika tekniker för det faktiskt. Det går till exempel att köpa falska eller äkta följare. Man kan också genom att Facebook-annonsera mot bra utvald målgrupp byggd på liknande sajten online och genom att posta flera inlägg om dagen också bygga upp en sidas följarantal. 

Jag misstänker hur som hur som helst att det inte är organiskt byggt för sidan har alldeles för dåligt engagemang. Jag har 20 000 följare på min Facebook, alla organiska. Jag har inte annonserat för själva sidan mer än en gång tror jag. Wedonthavetime.org har som sagt 470 000. Men har bara 20 likes på sida poster. Min räckvidd maxar på 150 000 ett viralt inlägg men dessa har ofta över 1000 likes. Åtminstone många hundra.

Deras senaste inlägg har legat uppe i 15 timmar, och har fått fem likes och en delning. 

Scrollar man är det så klena siffror hela tiden, få inlägg får fler än kanske 20-30 likes. Trots alla följare. För mig är det är tydlig varningssignal att deras följarskara antingen är köpt, fejk eller både ock. 

Kollar man på vilka annonser sajten kör ser man tydligt att de har minst tre annonser som de kör mot en rad olika länder. Jag kollade bara de mest folkrika länderna: Indien (för att jag såg att en del av de få likes de fått kom från personer med indiska namn), USA, Storbritannien, Tyskland, Indonesien och Kina. 

På grund av gruppens enorma storlek på så kort tid i kombination med det extremt dåliga engagemanget på sidan, dessutom i en högengagemangsfråga online, gör det sannolikt för mig att gruppen byggts upp en bland annat hjälp av offensiv marknadsföring via Facebook-ads. 

I en intervju den 18 oktober berättade Rentzhog att hans sida har en räckvidd på 18 miljoner och att de växer med 10 000 följare per dag. Men listigt nog använder han inte ett enda engagemangsmått. Eftersom detta som sagt handlar om mikronivåer. Växer man med 10 000 per dag har man lagt en stor PR-budget, och ev kanske köpt hjälp på annat håll också. 

Den 26 november lanserade så det nystartade företaget en emissionsrunda i syfte att ta in nytt kapital. Perfekt tajmning, efter att Greta Thunberg och hennes bok lanserades i augusti, och vars skolstrejk Rentzhog drev PR kring. 

Affärsidén för Wedonthavetime.org är som jag kan förstå det annonser.

Att få 18 miljoner views på en film på FB som man hela tiden rullar annonser på är inte svårt eftersom filmer startar automatiskt och varje sådan automatstart räknas som en view. Med aggressiv annonsering kan du alltså i princip bara skörda views utan att någon egentligen sett hela filmen utan bara scrollar förbi. Återigen, det är engagemang som är valutan online. Inte unika besökare, antal följare eller views.

 I prospektet kan man se att mycket pengar redan lagts på just annonser, gissningsvis just FB-annonser och annan digital marknadsföring i syfte att få upp följarantalet.

De har utvecklat den digitala plattformen (hemsidan, Facebook, Insta och Twitter som jag kan se) för 1,1 miljoner kronor, där gissningsvis det mesta är lön eftersom plattformarna i sig är antingen gratis eller en vanlig hemsida utan särskild funktion. Utöver detta har de lagt 4,4 miljoner kronor på konsulter och bland annat marknadsföring och annonsering. 

Alla följare de fixar via aggressiv annonsering ska sedan generera annonsintäkter i förlängningen, är det tänkt. De har med denna lista som skäl varför de behövs. Så istället för att annonsera själva har Rentzhog tänkt att han, via sina hundratusentals följare, erbjuder företag som vill nå klimatengagerade personer ska annonsera via honom. Kanske genom att han skriver något eller delar något i sin grupp och antingen är detta själva tjänsten eller så köper han dessutom FB-annonser för just de inläggen. 

Efter kostnader för emissionen är betalt är maximala intäkten 16,6 miljoner kronor. 30 % av dessa har han tänkt att lägga på ännu fler annonser och marknadsföring. 

Klimatet i alla ära men Ingemar Rentzhog har tänkt att tjäna pengar. Tack vare Greta och PR-kampanjen så har han både lyckats bygga upp hennes varumärke och sitt bolags. Men bolagets följare består av ett stort antal via annonser köpta följare. Som inte engagerar. 

Jag vet inte hur han tänkt att affärsmodellen ska hålla för att få in 20 miljoner kronor när han inte kan uppvisa ett enda bevis på engagemang. Inte en enda person  borde investera i hans bolag tycker jag.

 Tydligt är dock att bygga kampanj, det kan han. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

Backa bokprojektet “Pampens historia”

Det hörs högre och högre röster, inte minst från SD:s ledning, att M och KD borde formera en ny höger och att SD ska vara någon slags del av denna. Ett så kallat “konservativt” block. Slut verkar perioden vara när SD höll fast i att de är i mitten, nu säger till och med Åkesson att målet är högern. För tydlighetens skull: jag vill som medlem i M men inte förtroendevald att mitt parti redan nu borde prata med SD, utan att för den skulle förhandla budget. Man kan prata med alla och viktigast är man får igenom sitt eget partis politik oavsett vem som röstar. Men för att SD ens ska kunna närma sig M och KD krävs det mest grundläggande – att partiet är höger och inte sossar. Tyvärr återstår en del eget jobb för SD här tycker jag. Det är många som just nu gått vilse i debatten från SD-håll att SD idag skulle vara något slags högeralternativ, när krav på EU-utträde,  nej till Nato, högre bidrag, högre a-kassa och nej till Lex Laval är saker som gör att de inte alls är något högerparti utan resterna av sossarna ligger allt jämt och puttrar. Man har fortfarande för mycket gammal S-politik helt enkelt och partipolitiskt ligger man verkligen mitt emellan blocken. Om man menar allvar med att man vill närma sig landets verkliga höger för att kunna få till stånd en post Alliansens-era, där landets styrs av M och KD men där SD möjliggör den politiken måste man också visa det. Man kan inte ställa krav på andra enbart utan måste visa vilja att förändras själv. Jag uppskattar att SD släppt en hel del av sosseriet redan, där kanske motståndet mot vinst i välfärden är det tydligaste. Men resan är långt ifrån klar. Jag är också medveten om att man privat betalat höga kostnader som företrädare eller medlem i SD, helt orimligt höga. Men politiskt krävs det faktiskt att man genom faktiskt agerande visar M och KD att man är villig att kompromissa. Socialutskottet har, på grund av SD, bestämt sig för att stödja regeringens proposition om rökförbud på uteserveringar och entréer. Tyvärr. M, C och Fp hade en bra reservation de hade kunnat välja att stödja och därmed hade den delen fallit i lagförslaget.

För de är inte för ett helt förbud, deras egen reservation, som inte gick igenom, visar det. De ville att de privata företagarna skulle kunna, som idag alltså, upprätta en rökdel av uteserveringarna.

Varför de när deras reservation inte gick igenom istället valde det socialistiska förbjuda allt vet inte jag. Förmodligen för att det allt jämt finns sossesympatier i partiet. Istället för att företagen får bestämma valde SD socialistens favoritredskap politiskt – tvång. Då tänker alla ni som hatar rökare – vad bra! Nu slipper jag störas av något jag störs av. Och principlösheten det antyder, att lagförslag mot just saker jag ogillar är bra medan lagförslag mot allt annat är dåligt, är just det sossar bygger sin politiska strategi på när de vill öka statens och politikens inflytande ännu lite mer över vuxna fria medborgares liv. Tänk bara på att nästa gång kommer de förbjuda något du faktiskt gillar. För att åtnjuta friheten att behandlas som vuxen måste man nämligen tolerera andra människors preferenser. För att alternativet om statlig repression i privata sfären är hur man än räknar alltid det sämre alternativet. Ni har också fel i sak. För lagförslaget innebär inte bara det. Utan sedan ska tillsynsmyndigheten Folkhälsomyndigheten komma med sina förslag om tillämpning. Och detta kommer leda till att det i anslutning till alla entréer som finns, även bostäder, affärer etc, kommer ha en radie på X meter som Folkhälsomyndigheten bestämt. Säg 10-15 meter med rökförbud från och åt sidan från alla entréer. Samtidigt är gator och trottoarer allmän plats och det är inte förbjudet att röka överallt utomhus. Man kommer därför kräva av redan av små marginaler och mycket byråkrati tyngda småföretagare som driver restauranger, inte sällan driver de bara en enhet, att de utanför sin uteservering och på vintern utanför sin entré ska agera polis och skicka iväg sina egna gäster till…….tja vad då? Mitt i gatan kanske. Eftersom bredvid restaurangen ligger en annan entré åt båda håll. Det är väl bara att gå undan, tänker ni. Eller strunta i det, vem kollar exakta meter? Eftersom staten har tvångsmedel mot företagarna och helt sonika drar in alkoholtillståndet kommer de tvinga personal att vara rökpoliser trots att de inte äger trottoarerna eller gatorna utanför. Så fort någon går ut för att röka kommer de tvingas vakta så att personen inte står närmare än 10-15 m från entrén åt något håll. Det handlar inte om huruvida du, när du de enstaka gånger sitter på en uteservering och faktiskt störs av någon ensam rökare, för du kan inte inbilla mig att det händer varje gång eftersom bara 20 % av befolkningen ens feströker, ska få slippa det. Utan att beslutet får enorma konsekvenser på andra sätt. En redan belastad poliskår, som inte ens kan lösa sexualvåldsvågen och gängskjutningarna, kommer dessutom få ytterligare börda: jaga rökare som bryter mot lagen. Eller hantera mängder med fulla rökare som tvingats iväg av krogarna och därför står i grupper vid svampen, enda stället som klarar avstånden lagen kräver runt Stureplan eftersom det återigen är entréer överallt. Eller någon annanstans i städernas krogmecka. Dessutom är förbudet absolut. Du får inte ens ha en chokladcigarett, e-cigarett eller annan ersättningsprodukt som inte ens orsakar annat än vattenånga som biprodukt. Du får stå med din e-cigarett lika mycket mitt i gatan som de riktiga rökarna, annars ryker tillståndet och krogen får slå igen. Men nu har SD en unik chans att visa att de menar allvar med att vilja ingå i någon slags liberakonservativ högerfalang – rösta ändå för reservationen från Alliansen och stoppa förbudet. Man kan nämligen frångå utskottsrösten. Och läget är exceptionellt – en unik chans att visa att SD menar allvar genom att i en skarp fråga rösta med M och KD. För att proppen går för långt. Att inte ens föra in det undantaget SD själva föreslog om avskild rökruta utomhus utan förbjuda allt överallt och dessutom många meter utanför precis alla utomhusmiljöer är extremt. Gör om, gör rätt. Visa oss att ni är en del av oss.

I det nya politiska landskap som nu mejslas ut där vi är dagar ifrån att Alliansen kan dödas helt av C och Fp, har det ledande högerpartiet Moderaterna en unik chans. Eller en överhängande risk. Det beror på hur man hanterar det. För givet hur det såg ut innan valet och C och Fp kom ut som sossestödhjul, till deras borgerliga väljares förskräckelse, visade valresultatet på en majoritet för borgerlig politik. Även om såväl SD som C och Fp har sossar som väljare har vi sedan 2014 haft en icke socialistisk majoritet i Sveriges riksdag sedan 2014 och detta övertag stärktes i och med 2018 års val, paradoxalt nog. För att socialisterna V, MP och S tappade mandat ihop. Om det nu blir så att Alliansen är historia finns, som jag skrivit tidigare, en chans för högern i Sverige, de som verkligen vill införa de liberala reformer som landets prekära situation kräver, att ta makten nästa val och får 175 mandat ihop. Men då krävs det, förutom att SD också anpassar sig och avvecklar det sista mossigt sossiga i sina partiprogram, att Moderaterna inte går i samma fälla som sist – passivitet. Tills de gör det räknas inte SD till landets höger, även om deras väljare verkar påstå det. Walk the talk. Vi i Moderaterna är inte färdiga med arvet från Nya Moderaterna, som drog partiet till mitten beklagligt nog. Och resan partiet tagit är inte klar. Det började tyvärr inte bra den här mandatperioden. Moderaterna röstade för den sabla statlig media-skatten, för jag vägrar från och med nu att kalla det Public Service. Det är ingen service. Det är statlig media. Och de som jobbar på SVT, UR och SR är statligt anställda journalister. De har alltid varit det men i och med att de blivit en officiell del av statsbudgeten är det sluttramsat med att gömma deras uppdrag i fluffiga “public service” som ingen reflekterar betyder mindre liberala och glamourösa statlig media. Vi kan inte ha ett parti som är fastlåst i gamla positioner och som inte reagerar med den snabbhet som krävs. Det är andra tider nu. Nu har vi en unik möjlighet att ta alla de borgerliga väljare Centern och Folkpartiet lurar brallorna av as we speak när de säljer sin själ till djävulen. För makt och pengar. Det är nu Moderaterna måste passa på. Gör vi inte det, segar vi och stannar vi kvar på positioner som är gamla, kommer vi återigen få se flödet från våra väljare gå mot SD men inte denna gång för att vi måste ta kostnaden när illojala Centerpartister säljer vänskap för 15 minuter i rampljuset utan för att de inte har tålamod längre. Tappet till SD inleddes med den ödesdigra migrationsöverenskommelsen med MP 2011 och fortsatte med DÖ. Vi har helt oss själva att skylla. Men de senaste årens tapp har handlat om Alliansen i högre grad. Att vi fått betala kostnaden. Här är frågorna som Moderaterna måste agera på nu, inte sedan. Och göra till sina. Då kan vi nu fånga in alla de väljare som verkligen inte vill ha sossepolitik. Det finns många väljare som är höger. Låt oss ge alla dem ett riktigt högeralternativ. Frågor som Moderaterna måste driva och ta som sina i debatten: Säg nej till FN:s migrationsavtal. Det är för dåligt skrivet och många andra länder har redan tackat nej.

• Stoppa avvecklingen av kärnkraften och kräv bygge av nya generationens reaktioner, i enlighet med IPCC:s rekommendationer
• Sänk skatten – avskaffa värnskatt, höj brytpunkt, ta bort flygskatt, ISK-skatt och andra sosse-återställare
• Sälj statliga bolag och lägg ner myndigheter
• Det är ingen mänsklig rättighet att leva på andra – alla invandrare får låna till upphälle som sedan ska betalas tillbaka
• Ta bort samtliga gräddfiler för nyanlända: 50 kr patientavgift istället för 300, gratis tandvård, gräddfiler i bostadsköer etc. Det är orättvist och skapar motsättningar.
• Invandrare som begår brott ska utvisas. Punkt. Ändra Utlänningslagen och ta bort fokus på etablering och anknytning och inför paragrafer att vålds- och sexualbrott är undantagna från all hänsyn till anknytning utan då är det utvisning som gäller.
• Bygg fler förvar och internera folk som fått avslag men som har gömt sig och fångats in eller som förväntas gömma sig
• Lagstadgat förbud för kommuner att ge tiggare och illegala invandrare några välfärdsförmåner
• Ingen som lever på försörjningsstöd ska få göra vad de vill. De ska tvingas arbeta, studera eller något annat. Stämpelklocka hos kommuner. Det måste vara slutfikat för alla som lever på andra.
• Avskaffa EBO
• Skärp kontrollerna av folkbokföringen för att göra det omöjligt att tiotals personer skriver sig på adresser
• Stärk skyddet för nödvärn – vi kan inte åtala folk som skyddar sin familj när de blir attackerade i sina hem
• Äganderätt är en mänsklig rättighet – ingen ska genom lag kunna få sin mark godtyckligt exproprierad och stoppa urholkningen av äganderätt av skog och mark
• Inför kvalificering i välfärden för invandrare – först bidrar du, sedan får du tillträde. Skyldigheter kontra rättigheter.
• Avskaffa bilhatets resultat, som bonus malus och chockhöjningen av fordonsskatt, indikeringen av bensinskatt etc.

Vi måste jobbade hårdare med att kommunicera viktiga nyckelord: bilhat, Listan kan göras hur lång som helst på klassisk högerpolitik men jag stannar där tills vidare. Poängen är att Moderaterna måste gå ut hårt och offensivt och visa att vi är det enda alternativet om man vill ha en högerregering, klassiskt marknadsliberala reformer. Och vi ska vägra socialliberalernas försök att monopolisera liberalismen – i själva verket är Moderaterna det mest liberala partiet i riksdagen. Vi har nämligen inget ett spår av sossepolitik i våra politiska förslag medan C och Fp har det. Vår invandringspolitik är till skillnad från påståendena bygg på liberal och inte konservativ tradition – samma regler måste gälla för alla och det finns inget liberalt med att vissa ska kunna leva på andra. Flytta hit men försörj dig själv och fixa din egen bostad. Att slänga bidrag och rättigheter på nyanlända är klassisk socialism – man utgår från att de inte är kapabla. De måste hjälpas. Lika för alla. Det finns en höger i Sverige, de ska hitta sin hemvist i Moderaterna.

I all drama som varit under hösten verkar ett enda ord på något sätt förvandlat verkligheten till något annat – övergång. Så den socialdemokratiska regeringen som driver socialdemokratisk politik med några hundben till miljöpartisterna, har plötsligt blivit “övergångsregeringen”. Som om det är någon skillnad från innan valet. På samma sätt har den budget som nu läggs av övergångsregeringen blivit “övergångsbudgeten”. Fast det är en helt vanlig socialdemokratisk budget, förhandlad med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. För den bygger på allt som förhandlats innan valet, framför allt det som ingick i övergångsbudgeten men det är inte exakt samma budget som läggs. Det är en ny budget, med få ändringar. Denna budget är alltså en budget som innehållet exakt noll borgerlig liberal politik. Noll. För att den skapats av socialister, i syfte att klämma åt framför allt företag. Men den överväger nu Centerpartiet och Folkpartiet att rösta på när deras egna motioner fallit. Annars vinner nämligen Moderaternas och Kristdemokraternas, som får SD:s röster helt utan att ha förhandlat. Och den innehåller som man kan gissa 100 % borgerlig liberal politik. C och Fp kan alltså eventuellt rösta på en 100 % sosse-budget, som kommer gälla hela nästa år. Bara för att……ingen vet varför faktiskt. Så vad innehåller den här “övergångsbudgeten”, dvs sosse-budgeten? Allt man kan förvänta sig. Som en rejäl höjning av den allmänna löneavgiften till exempel. Den tänker sig sossarna höja med 1,29 %-enheter, med andra ord ska landets företag pungslås. För denna ingår i det som dras av på anställdas löner innan den betalas ut. Samtliga företag som har anställda kommer med andra ord får 1,29 % högre personalkostnader i ett svep från 1 januari. Bara så där.

Sosse-budgeten innehållet också givetvis anslag till den hårt kritiserade Jämställdhetsmyndigheten.

Alla sossar älskar Diskrimineringsombudsmannen och trots att DO inte sällan driver rena PR-fall för rättighetsaktivister som kräver särbehandling får DO högre anslag än utfallet 2017.

Givetvis höjer man biståndet också från förra året, med flera miljarder.

Sossar älskar nya myndigheter. Och passar givetvis på att höja anslagen rejält till sina nya gunstlingar. Som Upphandlingsmyndigheten, skapad för att styra upphandlingar i LO-vänlig inriktat och gynna miljömärkningar som Fairtrade och Naturskyddsföreningens Bra Miljöval till exempel. Myndigheten för digital förvaltning (aldrig hört talas om) får också rejält med höjda anslag – från 180 till 232 miljoner kronor. Det kostar nämligen enorma summor för varje myndighet som skapas.

Något annat sossar gör när de har makten är att låta regeringskansliet svälla. För att kunna anställa så många polare som möjligt på andras bekostnad, som får fina förmåner och inte minst fina CV:n. Och dessa försöker de också använda så mycket de kan utan att det märks till egen statligt betald opinionsbildning. Alltså ökar regeringskansliets kostym ytterligare med nya budgeten – 7 483 miljoner till 7 948, en höjning med nästan 500 miljoner kronor på ett bräde.

Miljöpartiet har ju förhandlat budgeten, så naturligtvis chockhöjs anslagen till miljö.Utfallet förra året var 7,7 miljarder, nästa år blir budgeten 11,8 miljarder. En höjning med 4 miljarder rakt av.

Att rösta för den här “övergångsbudgeten”, dvs socialistiska budgeten, innebär också att alla försämringar de gjort de senaste 4 åren kvarstår. Som straffskatten på sparande via ISK-konton, där man för ett år sedan tvingades börja betala 30 % skatt på en “schablonintäkt” som beräknas av minst 1,25 % av kapitalet man har. Trots att tillgångarna bara ligger på kontot tvingas ägarna alltså att ta upp en reavinst i deklarationen och sedan skatta 30 %. Faktum är att sossarna gjort allt de kan för att placera oss i den absolut skattetoppen igen.

För att inte tala om allt de gjort för LO, som återinförandet av avdragen för fackavgift till exempel. Sluta kalla det “övergångsbudget”. Det heter sosse-budget. Samma som förra året och året innan. …………………….. Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid Swish: 0762096244Backa bokprojektet “Pampens historia”

Igår publicerade SVT ett reportage inklusive film om friskolan Järvaskolan, som skulle betraktas som en slags PR-artikel tycker jag. Ni kommer förstå varför när ni läst inlägget.

Om ni känner igen namnet Riazat är det för att Helya Riazats bror är riksdagsledamoten för Vänsterpartiet, Daniel Riazat. Mest känd för…. ingenting annat än att han är otrevlig på internet faktiskt.

Järvaskolan är alltså en friskola, som Vänsterpartiet hatar. Men just denna friskolan älskar Daniel Riazat, han var snabb på Twitter att direkt gå ut och hylla syrrans skola.

På Järvaskolans hemsida står det att den drivs ideellt och ägs av en stiftelse.

Problemet är att det inte riktigt är sant. Järvaskolan ägs av ett aktiebolag, som heter just Järvaskolan AB. Det bolaget ägs sedan av en insynsskyddad stiftelse, Stiftelsen Roya Foundation (802478-9771). Jag frågade Länsstyrelsen i Stockholm om stiftelsens årsredovisningen – det finns inte en enda inlämnad.

Magnus Johansson arbetar på Friskolornas Riksförbund och bekräftade att det inte är stiftelsen utan aktiebolaget som är huvudman.

Vad är problemet med detta, undrar ni kanske?

Jag tycker inte att det finns något problem, men det tycker Vänsterpartiet.

Som vill förbjuda alla aktiebolag att driva skolor. Och Daniel Riazat är skolpolitisk talesperson. Han hyllade inte bara en friskola idag, han hyllade en aktiebolagsägd friskola. 

I en argumentationshandbok på Vänsterpartiets sajt kan man till exempel läsa att de vill förbjuda alla aktiebolag från att driva skolor, bara aktiebolag med särskild vinstbegränsning ska tillåtas. Järvaskolan är inte ett sådant utan ett vanligt AB.

När Rosanna Dinamarca var skolpolitisk talesperson lanserade V en ny giv om just det här – att alla aktiebolag skulle tvingas ombildas sig till SVB-bolag eller läggas ner.

Daniel Riazats förakt mot friskolor är väl känt, alla skolor utom de som drivs av hans syster.

Han och partiet vill ju avskaffa hela skolvalet och därmed tvinga skolor att återigen bara ta emot eleverna närmast, som det var när jag var barn. För att man inte ska tvinga barn att pendla långt till skolan. Det systemet har vi redan testat och ledde till att folk fick ljuga för att slippa gå i skolan närmast.

Man cemterar också boendesegregationen. Skomakare bliv vid din läst. Men detta anser alltså fd kommunisterna vara rättvis skolpolitik. Med deras politik skulle hans syster få lägga ner sin skola.

En rolig detalj vad gäller Järvaskolan är Sara Damber.

Hon är en av ledamöterna i styrelsen för Järvaskolan. Hon är mest känd för att hon startade Friends, mindre känt är att hon gjort en kort karriär som skolchef i Båstad. Hon sa upp sig, när hon inte fick bestämma vilka skolor som skulle läggas. ner.

Det är inte bara Daniel Riazat som vill lägga ner friskolor.

Även systern Helya, som driver skolan, är medlem i Vänsterpartiet. Hon nominerades, eller svarade inte, när riksdagslistan skulle spikas för Vänsterpartiet i Stockholm.

Amir Sajabi kallar sig social entreprenör, som jag alltid misstänkt är en annan term för “företagare som inte kan tjäna pengar”. För tjäna pengar var Sajabis mål tidigare.

2011 skrev tidningen Entreprenör om Sajabi och hans företag Cityveterinärerna som han som 30-åring startat med sina kompisar, utan att ha någon koll på veterinärmarknaden. Ungefär som skolmarknaden, som han gav sig in i utan att ha någon erfarenhet av skolor. Vilket han själv sagt i intervjuer.

“I framtiden vill han ge sig på fler monopolliknande marknaden”

Som skolor kanske?

Men jag förstår att Riazat trivs i hans sällskap, eftersom han också engagerat sig politiskt. Mellan 14 års ålder och 24 ägnade Sajabi åt SSU enligt en artikel i Affärsvärlden i november 2018.

I den artikeln hävdar han att de nått break-even. Nu har han inte lämnat in årsredovisningen till bolagsverket ännu för senaste året men givet hur läget såg ut förra året har jag lite svårt att tro på det.

För Järvaskolan AB är inte en ekonomisk framgångssaga.

Det kan bero på att affärsidén verkar vara ett köpa nya elever med saker. De lockar med gratis SL-kort, varsin laptop, gratis läxhjälp, coach, garanterade klassresor och frukost varje dag.

När de skulle starta stod de utanför kommunala Husbyskolan och andra kommunala skolor och lockade folk att söka, vilket lokaltidningen rapporterade om i mars 2016. Skolan öppnade i augusti 2016.

Men inte bara det. De lockade folk genom att rekrytera “ambassadörer” bland ungdomarna, som de betalade taxiresor, biobiljetter och 950 kronor i kontanter till för att de skulle på provlektioner lärare skolan tänkt rekrytera höll.

Systemet alla “sociala entreprenörer” verkar köra (inte tjäna pengar) verkar fungera för vinst, det är det långt till. Trots att aktiebolag enligt aktiebolagslagen är skyldiga att ha vinst som mål och ska göra överskott varje år för att klara de ekonomiska risker som alltid finns när man bedriver bolag.

Bolaget startade den 1 januari 2014, då enligt uppgifter i tidningar som någon slags “fritidsklubb”. De lyckades ändå ha nästan 600 000 kronor i kostnader men 0 kronor i intäkter det året.

Året efter, mellan 1 juli 2015 och sista juni 2016, tjänade de betydligt mer pengar än noll kronor – hela tre kronor i totala intäkter.

Kostnaderna hade däremot växt till nästan 4 miljoner kronor, vilket givetvis berodde på att man förberedde öppnandet av skolan i augusti samma år. I mars 2016 stod man ju och lockade ungdomar med gratis datorer utanför andra skolor.

Ägarna blev tvungna att skjuta till pengar, 1,3 miljoner kronor.

Året efter var det dags för nästa underskott, och nästa runda pengar från ägarna.

Då sköt man till 4,1 miljoner kronor. Så summan var efter två års verksamhet uppe i 5,5 miljoner kronor i extra kapital från ägarna.

Det är den insynsskyddade stiftelsen som betalat.

Med vilka pengar?

Ingen vet, eftersom de inte har lämnat någon årsredovisning till Länsstyrelsen. Jag försökte som sagt få ut dem och svaret var att inga finns för något år.

Senaste bokslutet är för perioden 1 juli 2016 till sista juni 2017 och fångar alltså in skolans första verksamhetsår som skola, när skolpengen är intäkterna.

Men inte heller då lyckas skolan göra annat än stora underskott. Hela 2,2 miljoner kronor back gjorde man då.

Även förra året blev ägarna tvungna, det vill säga stiftelsen som i sin tur alltså ägs av Amir Sajadi, att skjuta till pengar. Summan förra året blev 2,6 miljoner kronor.

Nu är man uppe i över 8 miljoner kronor som kommit från stiftelsen. 

Vem har gett pengar till den stiftelsen?

Detta är ett av många goda skäl varför aktiebolag är betydligt bättre ägare än stiftelser av offentlig verksamhet – det är transparent. Av lag. Varje aktiebolag måste lämna in bokslut och detta bokslut är offentligt för vem som helst att granska.

Stiftelser är helt motsatt – en skygg verksamhet att dölja lite vad som helst i om man har lust.

Hur mycket av pengarna som kommer från donationerna han fått genom att vara en duktig säljare och bygga personligt varumärke kan man alltså inte kontrollera. Åtta miljoner kronor som han bränt hittills är mycket pengar.

Förra året pantsatte också Sajadi sitt företag för att ta upp 1,5 miljoner kronor i lån via en företagsinteckning.

Men det är inte det enda. 

Revisorn hade en anmärkning – årsredovisningen lämnades inte in i tid och man har inte heller betalat vare sig skatt eller sociala avgifter i tid.

En annan sak jag hittade är att Järvaskolan leasar en bil – en premium SUV. När skolan startades köpte man en bil på företaget, summan vet jag inte. Och man valde en fin Audi Q5 som vid tillfället bara var två år gammal, en dieselbil. Den ägs fortfarande av skolan, vem den körs av och varför vet inte jag.

Skolan ligger i samma stad VD bor i till exempel och man har bara en verksamhet så att köra mellan enheter finns heller inget behov av.

Det här med stiftelsen är också intressant mot bakgrund av att ägarna intervjuades innan de drog igång och i artikeln sa de att stiftelsens verksamhet absolut skulle vara transparent. Två år senare är den fortfarande dold. Dessutom ljuger företaget på hemsidan att de drivs av en stiftelse när det korrekta är att de drivs av ett aktiebolag, som i sin tur ägs av en insynsskyddad stiftelse.

PR har som sagt skolan varit bra på, och det beror givetvis på att Sajadi själv långt innan han startade skolan blev någon slags medial gunstling, utan att ha varit särskilt framgångsrik egentligen. Visst var det en imponerande start av Cityveterinärerna men de hade tänkt sig storskalig etablering och det blev Malmö och Örebro. Han är själv inte ägare av bolaget sedan länge som jag förstått. Det var efter det han började kalla sig “social entreprenör” och fick utmärkelser och sitta i Tillväxtverkets styrelse. 

Han startade ett initiativ som han döpte till Hjärna Hjärta Cash men som inte är något företag för på Bolagsverket finns inte han som ägare till något sådant. Det finns i alla fall inget bolag som heter så. Kanske bedrivs bolaget under annat namn.

Han själv verkar ha skyddade personuppgifter men bolag är alltså inte hemliga så det borde dyka upp vid en sökning med en hemlig befattningshavare men nix.

Däremot har han stora planer, något Helya Riazat verkar obekant med för hon nekade bestämt till att starta flera skolor.

I oktober 2018, bara två år efter start meddelar han att de sökt tillstånd för gymnasieskola. Och han vill “yngla av sig“. 

I samma intervju sa han också att “Järvaskolan går jättebra och att resultaten är jättehöga”.

Hur ser det då ut i verkligheten, vis av erfarenhet som jag är av att journalister inte orkar checka en bra story?

Så där, skulle jag vilja säga. 

Vad gäller betygen finns det inget som talar för det om man kollar i Skolverkets databas. Där finns nämligen inga inrapporterade betyg för första läsåret så det går inte att jämföra med något år.

Men förra årets snitt i årskurs 9 var 206,5. Bara 60 % uppnådde kunskapskraven.

Snittet för grundskolor i Stockholm är 251. För friskolor är det ännu högre och landar på 259,7. 

Inte ens i närheten alltså. 

De är inte ens bäst i Järva, där skolorna har samma elevunderlag.

Kista grundskola hade till exempel 215,8 i snitt förra året.

Trots alla datorer, biobiljetter och frukost varje dag alltså.

Hur ser det då ut med behöriga lärare?

Också så där faktiskt. Skolan har bara hälften behöriga lärare.

I en tidigare version angavs felaktigt lärartäthet.

Trots att hans skola dessutom ligger i ett utanförskapsområde och därför får den högsta skolpengen har de lägre lärartäthet och gör miljoner med kronor i förlust. 

Det är detta Daniel Riazat, Vänsterpartiets skolpolitiske talesperson alltså hyllar och lyfter fram som ett föredöme.

En aktiebolagsägd skola, som ägs och drivs av två personer utan någon som helst erfarenhet av skoleverksamhet, där ägarna av bolaget är en stiftelse. Helt fri från insyn och som dessutom inte lämnat in årsredovisningar, ännu mindre redovisar öppet. Den ägs av samma huvudmän och har bidragit med 8 miljoner kronor på 3 år till skolbolaget, pengar ingen vet varifrån de kommer.

Skolan har inte betalat sina skatter och sociala avgifter i tid och inte heller lämnat in årsredovisningen i tid förra året. De fick därför revisorns anmärkning i bokslutet på det.

De hävdar i media att de ökat betygen men kan inte belägga det då inga betyg finna att jämföra med i Skolverkets databas, varför vet jag inte. Men oavsett så är skolans genomsnittliga betyg dåligt även för att vara Järva och de ligger 50 meritvärdepoäng under genomsnittet för Stockholm.

Trots den högsta skolpengen kan de inte göra annat än flera miljoner i underskott.

Och bara hälften av lärarna är behöriga.

Om man kollar på vilka som jobbar där hittar man bland annat Payman Salehi, som skrivit om barns rättigheter (till exempel att alla måste ammas i två år) i Islamguiden tidigare. Hon är alltså aktiv i den muslimska radikala communityn.

Även Vänsterpartiets tidigare ordförande i Stockholms Barbro Sörman, känd från Twitter. Hon har bland annat tyckt att det är värre att bli våldtagen av en svensk man för att de har ett val (vilket utlänningar inte har…..?) 

Hon var också glad att Ingvar Kamprad dog eftersom “han var en nazistisk kapitalist”.

Nu har ägarna lämnat in ansökan för att driva gymnasieskola. Det är bara det att Vänsterpartiets avsky mot valfrihet bland annat lett till att från och med nu ställs betydligt högre krav på huvudmännen för en skola och man kan dessutom inte ha ekonomiska bekymmer. Som ju han har.

Min gissning är att det blir nej, eftersom att driva en skola med miljonunderskott varje år i tre år trots att man bevisligen inte köpt skolfastigheten (det finns inga sådana tillgångar i bolaget) utan hyr lokalerna men har garanterade intäkter från kommunen på ett-årsbasis inte signalerar att man kan driva en framgångsrik skola.

Under tiden vore det jättekul att få höra fler av Vänsterpartiets skolpolitiska talespersons hyllningar. 

Skicka gärna dumpar på det om ni ser.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia“

Många låtsas just nu som att loppet inte är kört för borgerligheten i den gamla konstellationen Alliansen att på något sätt regera landet och därmed kunna infora flera av de stora nödvändiga reformer som krävs.

Möjligheten tog dock slut för ett tag sedan. Allt annat är bara teori. 

Initialt fanns en majoritet i Folkpartiets riksdagsgrupp för att inte på något sätt rösta igenom sossarna, nu är det bara 7 av 19 kvar som säger nej och Björklund har fått mandat att förhandla budget med sossarna ett år.

Annie Lööfs kravlista är lika med en utsträckt hand och hon öppnade i och med den dörren till S att förhandla, vilket de gör just nu även om de fånigt nog “kallar det något annat”. 

Som jag skrev i valrörelsen fanns det bara två partier att rösta på om man vill ha borgerlig politik – Moderaterna och Kristdemokraterna. Vilket direkt visade sig vara sant. De borgerliga som röstade på SD struntar antingen i att vi nu kommer få sossar i fyra år till eller så fattade de verkligen inte vad jag menade. Övriga i SD struntar i vem som sitter i Rosenbad. Även om en borgerlig regeringen skulle ge dem betydligt mer av den politik de själva gick till val på. Den dagen de sa nej till Kristersson gav de bort sin vågmästarroll, för den byggde på att befintliga block existerade och dessa är nu en hårsmån från att även officiellt upplösas. Syftar på gången som inte blev omröstning. Deras nej användes av Lööf som skäl att säga nej.

Där och då försvann grunden till Alliansen.

De borgerliga som röstade C och Fp kan se sig blåsta. 

Läget är följande: dessa två påstått borgerliga partier kommer nu att välja att inte få igenom sin politik mot att hålla löftet att “hålla SD utan inflytande”. Det är ett rimligt pris att betala, anser ledningen för dessa partier, och gladast för det är vänstern.

Den förhandling som nu pågår mellan C och Fp och sossarna är dessutom från ett sällsynt dåligt läge för C och Fp. Även om de gör sitt bästa för att få det att se ut som omvänt.

Varför är det ett dåligt utgångsläge?

Av samma anledning som de nu tänker krossa Alliansen – de har målat in sig i ett hörn.

De har valt bort att införa liberal politik genom en borgerlig regering för att SD kan tänkas rösta på samma förslag och därför har de ingenstans att gå sedan. 

Kravlistan Lööf och även Björklund levererat kommer leda till att sossarna, som den vana de har av 60 års regerande, i en kombination av uppmjukning och löften de inte tänker hålla, lurar C och Fp att tro att de fått igenom kraven. Sossar gör vad som helst för makt. De har dessutom motståndarna till listan – LO och Hyresgästföreningen – i samma familj och kommer därför kunna mildra protesterna tills omröstningen är gjort. Ett telefonsamtal bort bara så kan Löfven förklara att han såklart inte har några intentioner att genomföra förslagen men för att han ska bli vald måste LO och HGF:s protester (som deras medlemmar kräver) vara mjuka. När valet är gjort sitter han där han sitter och listan kan läggas i den planerade byrålådan.

C och Fp har tidigare hotat med att de när som helst kan fälla regeringen.

I teorin stämmer detta eftersom M och KD står beredda vilken dag som helst, men också SD. Och eftersom C och Fp ju övergivit 16 års relationer för just SD:s skull, inte för att M och KD brutit några löften utan för att SD helt enkelt fick för många röster och Alliansen för få, är detta i praktiken en omöjlighet.

Detta vet Löfven givetvis. Så det enda han nu måste göra är att övertyga dem så mycket han kan om en gemensam lista som alla kan acceptera (han accepterar alltså inte den egentligen men kommer påstå det) att C och Fp tror att de vunnit och trycker gult i statsministeromröstningen. Saker han kan tänkas lova är utredning av arbetsrätten eller strejkrätten, släppa vinstförbudet samt föra in saker som inte stod på listan alls. Punkter som är lättare.

Den listigaste i en förhandling vinner och jag har mycket svårt att se att inte S kommer spela brallorna av C och Fp här. 

Sedan sitter han säkert i fyra år. 

Extra val, tänker ni kanske?

Inte en chans. För att C och Fp har nu redan fått rösterna av de borgerliga som trodde på skitsnacket om Alliansen innan valet. De väljarna är givetvis missnöjda nu och vill byta parti men den chansen kommer de inte få. C och Fp får kakan och äta upp den samtidigt – de har väljare som både röstade på dem för att de ville ha en S-regering med stöd av C och Fp “för att hålla SD borta” och de som inte under några omständigheter vill ha sossar igen. Och vill inte C och Fp ha extra val kommer det inte bli det.

Det krävs nämligen att statsministern faller i fyra omröstningar. En person har hittills fallit. 

Det är möjligt att C och Fp vill spela bollen ett varv till “för att visa att de menar allvar”. Det vet ingen. Då får Löfven nej nu, Kristersson får nej igen och den sista omröstningen ska Löfven anses ha mjuknat och de trycker gult “för att inte kasta in Sverige i kaos och val utan tar ansvar för landet” som det så fint kommer att heta.

Summan är hur som helst att chansen för en borgerlig regering är körd. Det blev den ögonblicket C och Fp öppnade för förhandlingar.

De kommer sitta utanför som stödhjul till S-regering och förhandla. Eftersom deras stöd är förutsättningen för att få igenom förslag i riksdagen kommer S-regeringen tvingas säga helt nej till inflytande av V.

Vänsterpartiet är körda under de här omständigheterna. Deras alternativ är att rösta för borgerliga budgetar och förslag hela mandatperioden. En kommunist skulle aldrig göra det. Att ta stöd av V nu och kommande fyra år är omöjligt.

I det ögonblick C och Fp trycker gult för en sosse-regering är Alliansen död. 

Ironiskt nog tror Björklund att de kan återuppstå nästa val. Varför skulle den göra det? Det är inte Moderaterna och KD:s uppgift att ge C och Fp regeringsmakten oavsett vilka de stödjer. Vår livsluft hänger verkligen inte på läget att tvingas förhandla med opålitliga socialliberaler vid varje given tidpunkt.

Sedan då?

Vad händer när Löfven bildar ny regeringen med eller utan MP, beroende på vad C och Fp kräver?

Tja, att budgeten kommer förhandlas med de socialliberala partierna. Som kommer få smulor, eftersom S alltid regerar så. Om de klagar kan Löfven bara säga “gå och regera ihop med med SD då”. De kommer alltså inte ha något val under fyra år än att acceptera att just vara stödhjul för sosse-politik och få symboliska struntsaker i betalning, precis som MP alltid fått. De kan knappast rösta emot den regering de nyss röstat in.

Det spännande blir att se hur de agerar när M och KD lägger förslag efter förslag från deras egna partiprogram. Kommer C och Fp av princip rösta emot sin egen politik bara för att den kan införas för att SD också trycker på grön knapp? Eller kommer de stödja en regerings politik som driver motsatt politik, bara av princip? Jag avundas inte deras sits här.

För att avsluta denna dystopiska krönika positivt: uppsidan är att sossarna bakbinds till stora vänsterreformer också. Vinstförbudet kommer till exempel lägga på is. 

Dessutom slipper framför allt Moderaterna bojan av svek och huvudlösa symbol-utspel som Fp och C ägnat sig åt i fyra år. Ett borgerligt krypskytte som tvingat M att försvara samarbetet med dem trots att man själv blött väljare till SD.

Moderaterna som ledare i Alliansen och de som är 2,5 gånger större än C och fyra gånger större än Fp har fått betala hela kostnaden för deras oärlighet och dubbelspel. Det räcker nu.

Jag hade verkligen inte trott att våra vänner skulle dubbelspela oss som de gjort. Att de på allvar skulle splittra den borgerliga enigheten, syftet med hela SD-spinnet från S, utan att de när det gällde givetvis skulle rösta för Kristersson. Men nu är det så och då kan man inte gå och gråta över spilld mjölk.

Att slippa C och Fp är också skönt. Med vänner som dem behöver man inga fiender och de ska betala sina egna kostnader. Det är slut med att skicka notan till M. Med Alliansen borta svarar varje parti för sig själv. Att C och Fp kunnat göra som de gjort i fyra år har byggt delvis på att de inte betalat någon politisk kostnad utan för att Alliansen höll ihop blev det M som fick göra det gång på gång.

Jag hoppas att Moderaterna ägnar kommande mandatperiod åt att gå ännu mer till höger.

Valet visade att det finns en icke- socialistiskt majoritet med 60 % – 40 %.

Avskaffad värnskatt, en fråga Reinfeldt-eran tog bort från partiprogrammet, ska in tycker jag. Krav på kvalificering av välfärdsstjänster för invandrare ett annat som borde in, en ny punkt. Vi kommer inte klara ens nuvarande läge, där 300 000 väntas komma inom tre år, om vi inte kopplar ihop skyldigheter med rättigheter. Fullt tillträde till välfärden får man först när man försörjer sig själv. Kvalificering är inga konstigheter, det har medborgarna i det här landet för alla möjliga system idag, som a-kassa och sjukpenning och föräldraförsäkring.

Vi borde också formera ett nytt borgerlig samarbete ihop med KD för att man redan ligger nära och för att enighet blir en stor styrka. Alliansen må snart vara död men Högern borde uppstå i dess ställe.  

Sedan måste målet vara att ta makten 2022, med stöd av SD.

För att alla röster räknas lika mycket i riksdagen och man blir inte som man umgås. Människor med integritet kan samarbeta med alla möjliga parter utan att själva påverkas och SD:s migrationspolitik är redan införd. Av sossarna.

Faktum är att Centern går längre på vissa områden inom migration än SD gör. Läs partiprogrammen och avgör själva. Som att inte en enda krona ska ges i bidrag under etableringen av nyanlända utan att alla ska tvingas låna. Precis som systemet var på 1980-talet då invandrare fick etableringslån som sedan krävdes tillbaka.

Annie Lööf få gärna drömma om att bli statsminister men det kommer aldrig ske. Centern har inte potential för att växa större än kanske 10 %, om Folkpartiet åker ut då de får de vänsterväljare som finns där.

Kommande mandatperiod kommer istället kunna bli fyra år där de högerväljare som trots allt finns i Fp och C kommer att välja M istället, för att hur man än röstar får man ändå sossar och högerväljare vill inte ha det. De vill ha högerpolitik. 

För första gången på länge kan Moderaterna växa istället. Man slipper bojan av att leda ett samarbete som inte fungerar för att medlemmar är illojala och istället kan man få väljare som inte gillar den nya given och tycker att i valet mellan pest eller kolera väljer man faktiskt kolera eftersom man dör av pesten och bara blir allvarligt sjuk av kolera (nej, jag jämför inte SD resp socialism med sjukdomar).

2022 kommer därför landets verkliga höger, bestående av M och KD samt de väljare som valde C och Fp i tron att de skulle få borgerlig politik och därför i detta val väljer M eller KD istället, kunna ha växt. Till 175 mandat, med SD:s stöd.

C och Fp har en lång väg tillbaka till en borgerlig familj efter fyra år som stödhjul åt sossar. Jag hoppas dörren är stängd även 2022, att Fp åker ut och att C:väljarna reagerar som de gjorde vid förra sveket 1998 då Olof Johansson valde Göran Persson – 30 % av väljarna lämnade Centern. De väljare som är basen, egenföretagarna på landsbygden inklusive skogs- och lantbruk, är redan idag till del Moderater. Resten, som inte känner igen sig i Centerns nya märkliga vänsterliberala retorik om amnestier och nazister, kommer kunna välja M.

Under kommande fyra år hoppas jag också att SD gör sig av med de delarna som fortfarande är sossiga. Som motståndet mot EU. Kraven på att gå ur måste bort, man kan förhålla sig kritiskt ändå. Jag hoppas av de överger sitt Nato-motstånd också och släpper LO-mys som krav på höjning av bidrag.

Vill de, som en del av deras väljare uttrycker, ingå i någon slags möjlig höger måste de också bli mer höger. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia“