Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. 

Vill du stödja mitt arbete – bli Patreon genom att klicka här.
Eller Swisha: 0762096244

 

 

 

Fairtrade – indoktrinering av barn på schemat

Det bästa är om man börjar med den politiska indoktrineringen tidigt, så jobbar till exempel alla kommunistländer. Och arbetarrörelsen är inget undantag.

Faritrade ägs som bekant till 50 % av LO och till 50 % av Svenska Kyrkan. Ändå kallar de sig “oberoende märkning”. De är långt ifrån oberoende och de “rättvisa” arbetsvillkor de saluför är de av LO definierade rättvisa.

I materialet för högstadiet kan vi hitta påståenden som “Fairtrade är en oberoende produktmärkning som skapar förutsättningar för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor”. 

Men bästa sättet att lyfta folk ur fattigdom är inte att dopa marknaden genom att ge odlare fasta priser för sina varor på en fungerande marknad. Många studier, bland annat på Harvard, visar att Fairtrade som bäst inte gör någon skillnad, som värst förvärrar saker. För de bönder som inte är inte i systemet, de fattigaste som inte har råd att vara med, får ännu sämre betalt när Fairtrade-produkter säljs på en marknad där priset sjunkit för att utbudet är stort. Frihandel och ekonomisk frihet är det bästa sättet att lyfta alla människor ut ur fattigdom.

Men Fairtrade är inte bara en märkning, det är opinionsbildning för LO.

Först beskriver man allt som enligt LO är bra med Fairtrade, sedan är första frågan till 13-åringarna “Hur skulle du förklara för någon vad som är bra med Fnittrade?”

“Tack vare Faitrade har även sjukhuset och skolan kunnat bli bättre”

En av de källor som används genomgående är ILO, som är fackföreningsrörelsen internationell, där LO även är medlemmar. Men det står ingenstans. Precis som det inte står på en enda rad i något skolmaterial att Fairtrade ägs av LO och Svenska kyrkan.

Ett annat påstående i materialet till 13-åringarna är “det kan däremot vara svårt att entydigt säga att världen blir “bättre” till exempel ökar klyftorna mellan fattiga och rika och hungern ökar istället för att minska”.

Givetvis är det ett problem för en organisation som lever på att utmåla världen som jättefattig att världsfattigdomen har halverats på 20 år, vilket den gjorde för flera år sedan. Och att barnadödligheten sjunker, att aldrig har så många barn som nu gått i skolan och så vidare. Man minskar sin egen betydelse. Så detta ignorerar Faitrade att berätta för högstadieeleverna utan väljer istället att svartmåla.

I lärarhandledningen står också att unga som man fått engagerade i “hållbar utveckling” i högre grad vill förändra något i världen. Med andra ord, de elever LO genom Faitrade når tror att världen ser ut som LO målat ut den och engagerar sig därför för deras sak. Mission completed.

“…..skillnader i resursrikedom och makt skapar en ojämn balans mellan rika och fattiga länder samt belyser den ojämna konsumtionen av gemensamma resurser”

Vänsterns mantra – mängder resurser är konstant. En enda kaka. När sanningen är att kakan växer hela tiden. Och världsbilden är att fattiga länder beror på att de länder fått mindre. När sanningen är att demokrati är första förutsättningen för att lyfta folk ur fattigdom. Ekonomisk liberalisering, frihandel och företagande är de andra komponenterna. Fria människor skapar nya företag som skapar nya jobb och innovationer och bidrar till att lyfta samhällen och hela länder ur fattigdom.

Men i LO:s värld är allt en fråga om fördelning eftersom det bara finns X antal resurser i världen och då flyttar man dessa resurser från A till B och hepp, är problemet löst.  

Det är detta de vill lära våra barn i skolan.

Att Fairtrade är oberoende upprepas lite varstans i materialet. De vill bara göra livet bättre för alla.

Sedan vill de lära barnen att anledningen till att olika varor har olika pris, att det priset varierar över tid upp och ner och att olika företag får olika betalt för samma vara bara beror på “hård prispress”. När verkligheten är att marknaden ställer produkter mot varandra och de bästa är de som av konsumenter anses vara värda mest. Och att tillgång och efterfrågan styr priset. På alla marknaden, även bananer och kaffe.

Enligt LO och Fairtrade är också enda sättet att garantera att folk får betalt för sitt arbete är Fairtrade. Om man inte får lön för sitt arbete är man en slav. Hyfsat fräckt att insinuera att alla andra producenter inte betalar sina anställda.

Materialet är också fullt med ogrundade påståenden om fattigdom. Det finns inga belägg för att Fairtrade motverkar fattigdom på sikt, faktum är att en rad seriösa studier på toppuniversitet visar precis tvärtom. Återigen, för att man manipulerar fungerande marknader och dessutom skapar insider – outsider där de odlare som inte är Fairtrade missgynnas.

De försöker lura barnen att göra frågan om Fairtrade är valet mellan att barn går i skolan eller inte går i skolan. För att det givetvis är en sak en elev som bor hemma och är barn kan relatera till. Ett fult sätt att manipulera en komplicerad fråga. Förenklingen blir också en fråga om arbetstagare kontra onda företag – LO:s favoritspel.

I gymnasiematerialet är det lika illa. 

Där hänvisar de också till mycket vänstervinklade filmer om bananer. 

I en övning där 16-åringarna ska lägga olika värdeord i en diamant illustreras det, givetvis, med fackliga rättigheter överst. På platsen för de viktigaste frågorna.

Kollar man på en övning ord där elever ska rangordna och motivera finns inte en företag eller frihandel med som alternativ.

En övning om dilemman låter bland annat så här som alternativ:

“Johanna misstänker att dessa partier bananer som köpts från områden där det går att pressa priserna för enskilda odlare”

“Bli medlem i en rättvis handel-organisation och börja köp bananer från kooperativen till högre inköpspriser även om vinsten inte blir lika hög som för vanliga bananer så är det en bättre affär i längden”

“Barnen får gå i skolan men det är främst för att ägaren är medlem i en organisation som stödjer arbetares rättigheter”

I en annan övning när man ska ta olika personers perspektiv finns en uttalat vänster, ingen uttalat till höger utan där är alla opolitiska eller en är företagare. 

Andra sådana talkort har formuleringar som “du ogillar Fairtrade, konsumenter ska inte behöva ta ansvar själva”. Lösningen är enligt dig att staten såg till att allt tillverkats på ett acceptabelt sätt (planekonomi).

“Du ogillar verkligen att stödja barnarbete och vill gärna att människor i länder med utbredd fattigdom får det bättre. Men det är svårt att argumentera för att du ogillar hetsiga debatter”

“Du hatar Fairtrade, du skiter väl i hur folk har det på andra sidan jorden. Sköt dig själv och skit i andra”

Enda lösningen för att göra världen bättre är att “arbeta med organisationer och folkrörelser”, FN och alla länder måste ta sitt ansvar.

Återigen, inte en rad om grundläggande ekonomi eller det just FN konstaterat om varför världsfattigdomen halverats på 20 år.


Ingenstans i materialet problematiseras heller någon kritik mot Fairtrade, allt är bara hyllningar.

Det är en del gruppövningar och en av dem är “för eller emot barnarbete”. Just för att barn har allra lättast att relatera till andra barn i samma ålder.


Jag har själv barn i lågstadiet men kommer fråga lärarna om de plockar in skolmaterial från organisationer och i så fall varifrån. Och hör jag att de använder lobbyisters material i skolan kommer åtminstone jag ha ett samtal om innehållet i det aktuella materialet.

Även om kännedomen om att Fairtrade är opinionsbildning för LO börjar blir mer allmänt känt nu, jag har själv skrivit om det sedan 2014, återstår mycket jobb.

Så håll ögonen öppna, föräldrar och låt inte sådan här socialistisk smörja passera obemärkt förbi.

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

När MP blev vettigare än C, typ

Centern tävlar just nu med Miljöpartiet om Miljöpartiets väljare. Gott så någonstans, för att vinna måste Alliansen plocka väljare på andra sidan blocket.

Men de behöver ju inte förvandlas till Miljöpartiet för det. 

Detta är nämligen vad som väntar om man går den vägen. Det sammanfattas i ett ord – hemskt. Nästan hälften av väljarna tycker Miljöpartiet idag är hemskt.

Och förutom den huvudlösa afghan-amnestin så har Centern lyckats vara till och med värre än konkurrenterna till vänster i en fråga. Engångsartiklar.

Centern gick nyligen ut och krävde förbjud (!) 2020. På alla engångsartiklar. Varenda kaffemugg ska bort, om den är i plast. Inklusive de man sköljer munnen med i tandvård och vård.

Skälet? Folk skräpar ner. Sedan säger Nordin något som inte stämmer. Plast bryts visst ner. Ända ner till microplastdelar. En plastpåse tar till exempel 10-20 år att bryta ner. En glasflaska tar däremot 1 miljon år att bryta ner. 

Om 1,5 år vill alltså liberala Centerpartiet ha ett totalförbud på alla plastgafflar och glas på picknicken. Och sugrör i plast. Som småbarnsförälder har jag bara ett ord att säga här – Festis.

Dessutom är nedskräpningsargumentet kasst från början. Det skräpar ner lika mycket att slänga en pappersmugg i naturen. Att inte slänga saker alls utanför papperskorgar och soppåsar är lösningen på det problemet. Dels ser det lika skräpigt ut av sockerrörsplastprodukter, som räknas som icke fossil, och dels tar det tid även för dessa att brytas ner. Inte lika mycket som glasets en miljon år men ändå.

Socialisterna i Miljöpartiet vill kors i taket inte ha ett totalförbud. Utan är mer liberala. De vill “bara” beskatta och bötesfälla. Eller okej, de vill förbjuda tops. Och beskatta take away. Miljöpartiet hatar verkligen väljarna, särskilt småbarnsföräldrar.

Nu tycker jag att gå till val på att beskatta take away är utmärkt för Miljöpartiet. En vinnarfråga, om man tänkt sig att ramla ner under spärren det vill säga. Så kör på.

Men att Centern nu blivit Miljöpartiet och kräver totalförbud är något som ska oroa alla, inte minst till höger.

Kolla hur miljöbudgeten utvecklats under de få år Miljöpartiet suttit i regering. Jag har redan skrivit att Naturvårdsverkets anslag höjts 30 % fram till 2020.

Utfallet 2014, sista året då Alliansen regerade, var 5 miljarder kronor. Då beräknades utgifterna till 6,7 miljarder 2019.

I budgeten för 2018 har Miljöpartiet redan fördubblat siffran 5 miljarder och beräkningen till 20202 är 14,7 miljarder kronor. Tre gånger så mycket som utfallet 2014.

Fixar då mer pengar i Miljöbudgeten problem med miljön?

Givetvis inte.

Någon sådan enkel korrelation finns inte. Faktum är att utsläppen trots en enorma budgetökningen ökar tredje kvartalet i rad. 

Mer pengar i miljöbudgeten fixar två saker. Jobb åt snart arbetslösa miljöpartister och populistiska medieutspel där man kan låtsas att stor miljöbudget fixar miljön.

Men eftersom Centern till synes gett sig in i racet om förbud och skatter och tvång så är jag rädd att de kommer behålla Miljöpartiets populistiska budget, för att de kan säga att de inte sänkte den. Samma sak med enorma bensinskatterna och andra MP-märkta straff på en redan hugad väljarkår.

Så ge dina barn nästa Festis med andakt.

Efter 9 september kanske Centermiljöpartiet förbjudit dem. 

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Handelsanställdas förbund släpper pinsam rapport

Handelsanställdas förbund, en del av LO, har gjort en rapport “Privata vinster i välfärden”.Jag läser alltid LO-rapporter när jag hittar dem för att det oftast är underhållning på hög nivå, för en ekonom.

Redan på första sidan började jag bli förbannad. Fast ändå är den parallella känslan glad för att det är alltid lika roligt när LO gör bort sig. 

Handels har gett Novus i uppdrag att göra en undersökning, där de frågar om vinster. I ledande frågor.

Novus frågade om vinster. Men i slutsatserna som ni kan läsa nedan kan ni se “Om man instämde helt skulle det kunna tolkas som att man inte ville se någon vinstutdelning alls”. Vinster och vinstutdelning är inte samma sak. Så nej, frågar man om vinst kan man inte dra slutsatser om utdelning men det första felet i undersökningen tycker jag är att man inte tydligt skiljer på vinst och utdelning i frågan, det vill säga reder ut det. För många väljare förstår inte heller skillnaden och den undersökningen vänder sig dessutom till Handels egna medlemmar enbart, som ju inte är folk som jobbar som tjänstemän och kommer i kontakt med begreppen i sin vardag.

Sedan hänvisar de till en rapport som källa till sina påståenden senare i rapporten. Men rapporten är släppt av de fackliga lobbyisterna Katalys, finansierade av LO-facken Målarna, Elektrikerna, Seko, Byggnads och Fastighetsanställdas förbund. Vars enda uppgift är att driva opinon för ett förbud av valfriheten, bland annat genom “rapporter”, som att göra sken av seriositet trots att Katalys och Daniel Suhonen bara ska betraktas som en del av LO:s opinionsbildare.

Här hänvisar de till vinster i handelssektorn. Men jämför de med vinst i välfärden? Såklart inte. De jämför med något helt annat – avkastning på operativt kapital. Ett klassiskt trick när man antingen inte förstår själv eller vill vilseleda läsare man räknar med har sämre kunskaper än man själv har. Jag tror att det helt enkelt är att de som författat Handels egen rapport har beklämmande låga kunskaper om ekonomi. Här tror jag på marknaden – de duktiga ekonomerna börjar inte jobba för ett fackförbund. Troligtvis behöver man inte ens vara ekonom för att göra rapporter på Handels.

Att rapportförfattaren hänvisar till Daniel Suhonens rapporter är i sig inte konstigt – han har skrivit bok med just Suhonen.

Nästa diagram kommer från Reepalus utredning, den förmodligen mest kända statliga offentliga utredningen någonsin. För att den kommer tjäna som exempel på usla utredningar.

Där dyker det av LO på 1970-talet påhittade ord “övervinster” upp, och även i Handels rapport. Och det av alla kunniga ekonomer kraftigt kritiserade måttet “avkastning på operativt kapital” som det definieras i utredningen. Joakim Landström, som anlitades av utredningen, har ägnat sig sedan han lämnade sina beräkningar att kritisera Reepalu för att förvanska hans slutsatser och såga utredningen.

Avkastning på operativt kapital kan nämligen inte anses vara ett bra mått på lönsamhet i en tjänstebransch utan fasta tillgångar, som fabriksbyggnader och inventarier. De flesta vård- och skolföretag hyr lokaler. Konsultföretaget PWC sammanfattar det väl: 

“Att beräkna avkastning på bokfört operativt kapital på tjänstebolag med små bokförda tillgångar ger lätt orimliga resultat med oändligt hög avkastning”

“Utredningens jämförelse mellan avkastningen på operativt kapital för välfärdsbolagen och tjänstesektorn saknar relevans”

Ni ser ju själva på diagrammet. Stapeln är jättehög. För att den blir det när man har lågt operativt kapital från början och beräknar vinstens andel av den. Enkel matematik. Och fullständigt oseriöst som lönsamhetsmått.

Men ingen rapport utan koll på företagande och ekonomi är komplett utan det här påståendet – att man inte tjäna pengar utan att försämra kvaliteten. När det är exakt tvärtom. Hur ska du få någon att välja dig om du levererar skit?

Enda sättet är inte alls att dra in på kvaliteten utan skalfördelar. Att lägga mindre pengar på IT för att man dela kostnaden för IT och HR på flera enheter istället för en enhet sparar pengar. Att göra bra upphandlingar och inköp är ett annat vanligt och utmärkt sätt att spara pengar. Handels kanske vill att skolor och vårdföretag handlar så dyrt som möjligt och lägger mycket pengar på supporttjänster men det är alltså inte melodin om man vet hur man driver företag.

Återigen, det är skillnad på att driva företag och jobba i företag. De på Handelsanställdas förbund jobbar inte ens på ett utan försörjs av medlemsavgifter.

“Miljarder dräneras”.

Nej. Om man gör saker på ett bättre mer effektivt sätt sparar man pengar och tummar inte på kvaliteten. Och att ackumulera vinster är inte att “dränera välfärden”. Det är att spara ihop pengar för att till exempel investera i verksamheten.

Sedan kommer ett diagram utan hänvisning till annat än “företagens ekonomi”. Ingen redovisning vilka företag man analyserat, hur man kommit fram till summorna. Ingenting. Bara siffror Handels dragit ur sin fackliga hatt.

De hävdar att de samlade ackumulerade vinsterna som fritt eget kapital i X antal välfärdsföretags bokslut är 106 miljarder. Gissningsvis har de kollat på de stora koncernerna enbart, de som omsätter miljardbelopp för att de består av hundratals enheter. Men återigen, ingen redovisning av siffror eller uträkning.

Eftersom vi inte får veta hur många företag som ingår i granskningen utan bara ställs inför en smaskig totalsumma kan man heller inte som läsare dra några slutsatser om vinstmarginalen per enhet. Som argument för något är siffran värdelös tack vare det.

Sedan förstår inte Handels att de 100 miljarder de säger “lagts på hög” att det är samma summa som alltså inte gått till aktieutdelning utan som bolagen sparat för att till exempel klara förändrade ekonomiska villkor. Så som alla ansvarsfulla bolag gör och som kommunala verksamheter är ålagda att göra enligt Kommunallagen. Minst 3 % per år ska dessa gå med vinst och vinsten sparas för att man ska klara till exempel en lågkonjunktur.

Summan de använder som argument är alltså tvärtom ett argument FÖR privata välfärdsföretag.

Ett till sådant är påståendet att en vinstbegränsning på 7 %-enheter plus statslåneräntan gånger operativt kapital, det vill säga det ett bolag får göra vinst är samma sak som att ta ut vinst. Om företag inte får göra vinst kommer de få lägga ner. Handels påstår att “om privata företag inte vill fortsätta för att de inte kan ta ut tillräckligt höga vinster av skattepengar” så är det något bra. De har alltså inte ens förstått utredningens förslag.

Om ett skolföretag med en skola, som är den absolut vanligaste friskoleägaren, har 50 000 i aktiekapital och som nästan alla gör hyr sina lokaler har de förmodligen 50 000 i fritt eget kapital plus eventuella vinster från tidigare år som inte återinvesterats i verksamheten, vilket utgör det operativa kapitalet. Statslåneräntan är nära noll. Alltså blir den vinsten de ska tillåtas göra med förslaget 3 500 kr. Resten ska skickas in till någon statlig nämnd.

De påstår också att inte ta utdelning, vilket man ändå kan tycka är något de som hatar privata företag i välfärden är något bra, är samma sak som att skjuta upp vinsten. Så är det som sagt inte alls. Dels kan du inte ta ut något om du inte gjort vinst det året, dels värderas inte bolag på enbart variabeln eget kapital utan det är en rad faktorer som ingår i en företagsvärdering. Och vad man säljer ett bolag för måste i sin tur ge mer pengar än vad man hittills investerat i form av egna pengar och lån för att man ens ska tjäna något.

Men vad är väl att förhålla sig till faktisk företagsekonomi mot fritt fackligt fabulerande?

Nästan gång Stefan Carlén skriver en rapport borde han låta bli att använda sig själv som källa. Två gånger. Resten av källorna i rapporten är som ni kan se LO, LO och LO.

Joakim Landström som tvår sina händer från Reepalus historiska magplask till utredning vill kasta den i papperskorgen. Där borde detta skämt till rapport också ligga.

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Partibok S på myndigheter

Varje gång Socialdemokraterna får makten utser de sina egna med rätt partibok till generaldirektörer eller som utredare.

När personerna redan är inne i rullorna så att säga, har även Alliansen utsett dessa socialdemokraterna trogna till nya toppjobb. Naiviteten är förbluffande. Som om det rådde brist på partilösa duktiga byråkrater på myndigheter.

Jag har här en lista på de jag hittat, ni får gärna fylla på om ni ser folk jag missat.

  • Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF)
    Lena Nyberg, före detta socialdemokratiskt socialborgarråd i Stockholm och statssekreterare i Kulturdepartementet. Gift med nuvarande borgarråd i Stockholm Jan Valeskog.
  • Arbetsförmedlingen
    Michael Sjöberg, kusin med Göran Persson. Han var statssekreterare för socialdemokratiska regeringar 1996-2005. Han inledde sin karriär i LO-facket IF Metall och var också kommunalpolitiker i Norrköping. Göran Persson utsåg honom till GD för nu nerlagda Arbetslivsinstitutet, trots brist på högskoleutbildning (institutet var ett forskningsinstitut). Sedan utsågs han av Alliansen till GD för Arbetsmiljöverket 2007-2012 och därefter till Arbetsförmedlingen.
  • SIDA
    Carin Jämtin. Hon är både uppväxt i rörelsen, och på SIDA då båda föräldrarna jobbade där. 1990 utsågs hon till kassör i SSU och där tog den långa politiska karriären avstamp. 1999-2003 var hon chef för sossarnas eget biståndscenter Olof Palme Center. 2003-2006 var hon biståndsminister. 2006-2011 var hon oppositionsborgarråd i Stockholm och 2011 valdes hon till partisekreterare när Håkan Juholt var ordförande. 2016 utsågs hon till GD för SIDA.
  • Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB)
    Dan Eliasson. Han har bakgrund i SSU och blev politisk sakkunnig åt Ingvar Carlsson regering på justitiedepartementet 1995 – 1998 hos Laila Freiwalds. 2001-2006 var han statssekreterare på samma departement åt Tomas Bodström. 2006 var han tf chef för Säpo och 2007 utsåg Alliansen honom till GD för Migrationsverket och 2011 för Försäkringskassan. Därifrån befordrades han till rikspolischef av sittande regering och nu sedan mars 2018 är han GD på MSB.
  • Transportstyrelsen
    Jonas Bjelvestam. Han var statssekreterare 2002-2006 i Göran Perssons sista regering för Ulrika Messing. Sedan utsågs han till GD för Statens väg- och transportforskningsinstitut. 2017 utsågs han till ny GD för skandalomsusade Transportstyrelsen.
  • Jämställdhetsmyndigheten
    Lena Ag. Hon har varit kampanjansvarig på Greenpeace och aktiv i fredsaktiviströrelsen. Hon har även varit politiskt sakkunnig åt den socialdemokratiska biträdande utrikesminister Pierre Schoori samt jobbat åt Margot Wallström i EU-kommissionen.
  • Socialstyrelsen
    Olivia Wigzell. Socialdemokratiskt borgarråd i Stockholm
  • FORMAS
    Ingrid Peterson. Före detta statssekreterare på Jordbruksverket 2002-2006. Hon utsågs nyligen till ordförande för Agenda 2030 av regeringen.
  • Folke Bernadotte Akademien
    Sven Eric Söder. Bakgrund i SSU och var 1991 med om att skapa Olof Palme Center. 1997-1998 var han statssekreterare på Näringsdepartementet, 1998-2002 på UD och 2002-2006 på Näring igen.

Generaldirektör och aktivist är en annan kategori på våra myndigheter. Som borde befolkas av enbart partilösa byråkrater. Följande personer har en historia av just aktivism som borde gjort dem omöjliga som GD tycker jag.

  • FORTE
    Ethel Forsberg, fd GD på Kemikalieinspektionen. Hon har skrivit bok om “gifter” och varit miljöchef på arbetarröelseägda KF, bland annat. Och hon satt precis som jag som åhörare på rättegången mellan Coop och Kemitekniska Företagen, när de stämde Coop för otillbörlig marknadsföring om ekologisk mat, och vann.
  • Skolforskningsintitutet
    – Lena Adamsson (avgick själv innan jul) men poängen här är att hon utsågs. Trots att hon var med och utforma Miljöpartiets skolpolitiska program.
  • Barnombudsmannen
    – Elisabeth Dahlin, fd Rädda Barnen. Dahlin var generalsekreterare när Rädda Barnen släppte den omtalade vinklade rapporten om barnfattigdom. Hon kallar sig själv aktivist. Lena Nyberg på MUCF har för övrigt också varit barnombudsman.
  • Fossilfritt Sverige
    Svante Axelsson, fd generalsekreterare för Naturskyddsföreningen under 16 år blev kansliets första chef.
  • Samordnare bostäder och arbetskraft
    Pia Enochsson. Statssekreterare 1994-1997. Sedan GD för Glesbygdsverket 1998-2003 och sedan Myndigheten för skolutveckling 2004-2008 innan den lades ner. 2009 utsåg Alliansen henne till GD för Yrkeshögskolan men lämnade 2013 efter kritik.

Sedan har vi utredningarna, som sittande regering tyvärr helt förstört genom att dels inte utreda objektivt utan redan i direktiven står vad man ska komma fram till och dels till stor del utser sina egna partikamrater. Antingen från S eller MP, och det är inga okända namn heller. Utredningsväsendet ska borga för att beslut som fattas är välgrundade och bygga på fakta där alla aspekter tagits in. Detta har Socialdemokrater och Miljöpartister raserat på mindre än fyra år, vilket måste anses som en prestation i sig.

Inte nog med det, när väl utredningen är på remiss och Lagrådet yttrar sig ihop med en rad remissinstanser har sittande regering satt i system att strunta i om förslaget sågas. De kör på ändå.

Jag har försökt att sammanställa hur det sett ut senaste fyra åren. Det är ingen rolig bild som visar sig men en viktig.

…………………

Till Alliansen:

Det är så här de alltid gör. Detta är toppen på isberget. Sossar har i alla tider satt partibok före allt annat i alla sammanhang och när de har makten startar de en mängd nya myndigheter, institut, sekretariat och ökar på budgeten på de myndigheter de gillar mest, allt för att fixa jobb åt sig själva och åt sina vänner när makten försvinner. Detta är en del av det stora maktbygget S och numera även MP försökt haka på, som sker vid makten men som utgör mycket större maktbas utanför den. Utanför val.

Detta är vad ni måste städa bort när ni tar över. 

…………………

Statliga utredare med partibok:

  • Vivianne Macdisi (S) – utredning finansiell samordning mellan hälso-sjukvård och socialförsäkringar
  • Cecilia Fahlberg (facket Unionen) – arbetsmarknadsutredningen
  • Anders Wallner (MP) – hållbart arbetsliv över tid
  • Lil Ljunggren Lönnberg (S) – delegationen för unga och nyanlända i arbete
  • Anders Ferbe (S och fd IF Metall) – utredning om konkurrenskraftigt system för stöd vid korttidsarbete
  • Lennart Olsen (S) – reseavdragskommittéen
  • Lars-Erik Lövdén (S) – F-skatteutredningen
  • Lars Ilshammar (fd chef för arbetarrörelsen arkiv) – arkivutredningen
    Att ha varit anställd av LO är visserligen ingen tydlig partibok men att ha varit chef över LO:s och S:s eget arkiv är däremot garanterat en fördel när en S-regering ska utnämna utredare. Det ligger under Riksarkivet men mycket oklart varför. Arbetarrörelsen borde finansiera sitt eget arkiv. 
  • Sture Nordh (S, fd TCO) – public service kommittén
  • Christina Rudén (miljöaktivist kemikalier) – kombinationseffekter och gruppvis hantering av ämnen
  • Håkan Wåhlstedt (MP) – utredning om minskad övergödning
  • Maria Wetterstrand (MP) – utredning om styrmedel för biobränsle inom flyg
  • Karolina Ardesjö Lundén (miljöaktivist mot vattenkraft) – vattenförvaltningsutredningen
  • Lise Nordin (MP) – utredning om mindre aktörer inom energi
  • Åsa Romson (MP) – utredning om översyn av miljöövervakningen
  • Johan Edstav (MP) – samordning för bostadsbyggande
  • Nooshi Dadgostar (V, hyresrättsaktivist) – byggrättsutredningen
  • Kurt Eliasson (SABO, hyresgästföreningen etc) – modernare byggregler
  • Britt Bohlin (S) – utredning svensk besöksnäring
  • Anita Johansson (S) – samordning särskilda persontransporter
  • Claes Jansson (LO) – sjukförsäkring
  • Sten Heckscher (S) – donationsutredning
  • Veronica Palm (S) – tandvårdssystem för jämlik hälsa
  • Lars Stjernkvist (S) – utredning om gymnasieutbildning
  • Jonas Nygren (S) – kommittén för inrättande av en delegation mot segregation
  • Margareta Winberg (S): utredning socialtjänstlagen

Avslutade (ett axplock):

  • Barbro Holmberg (S) – ny länsindelning
  • Jonas Bjelvestam (S) – självkörande fordon
  • Charlotta Riberdahl (aktivist) – fick sparken som utredare om skogsvård när hon i Almedalen sa att skog inte borde privatägas
  • Hans-Eric Holmqvist (S) – utredning om upphandlingsmyndighet
  • Ulf Bjereld (S) – utredning om stöd till trossamfund (han är ordförande i Tro och Solidaritet)
  • Ilmar Reeplau (S) – vinst i välfärden, Sveriges kanske mest kända utredning enorm tiderna
  • Agneta Börjesson (MP) – hyresgästutredningen
  • Anna-Lena Sörensson (S) – utredning av apoteksmarknaden
  • Maria Ferm (MP) – utredning lagliga vägar att söka asyl

Arbetsmiljöverket – en till valarbetare

Staten – partiet, vem räknar gränser?

Så har Socialdemokraterna alltid resonerat. En gång i tiden var det som sossarna beslutade på sina partikongresser det som blev lag. Och det var inte så länge sedan, tyvärr. Men den tiden är förbi.

Attityden däremot, att staten egentligen är Socialdemokratiska partiets resurser att bedriva partipolitik och inte minst valrörelse, den är kvar. Den har även Miljöpartiet ärvt i viss mån, upplärda av mästarna genom alla regeringar de stött. Statens resurser används bäst när man har makten till att göra sig själva i partiet en tjänst.

Ett av de bästa exemplen är en av sossarnas favoritmyndigheter sedan gammalt – Arbetsmiljöverket. 

De började med att ge dem mer pengar. Vem blir inte på gott humör då? Anslaget har höjts varje budget regeringen har lagt.

2014 var den 622 miljoner kronor. 2018 hade budgeten stigit till 763 miljoner. Betänk då att budgeten 2015 var Alliansens, där höjningen knappt fanns, mer än uppräkning av inflationen. 23 % högre anslag.

Och med 23 %, eller 141 miljoner kronor mer kan man göra mycket kul. Till exempel hjälpa sossarna i valet. 

Men det räcker inte. Arbetsmiljöverket ska även få andra myndigheter att jobba så. 

Dessutom är det så är det just är #osundkonkurrens som även LO och S har som tema i just denna valrörelse. Fast eftersom LO inte behåller förhålla sig till sanningen när de driver kampanj blandar de glatt ihop LAS och sjukdom/olycksfall på jobbet. Precis som Stefan Löfven blandar ihop våldtäkter på stan med LAS.

Allt denna valrörelse ska handla om att försöka piska upp en stämning att 1) Moderaterna vill avskaffa all anställningstrygghet 2) SD kommer sitta i regeringen 3) enda lösningen på detta är Stefan Löfven.

I förra filmen påstod LO att om Moderaterna tar makten (ihop med SD….) kommer ingen kunna föda barn eller bli gammal längre. I nya filmen påstår man att Moderaterna tar makten (ihop med SD…) och då kommer alla vara provanställda livet ut. Och folk kommer dö på jobbet.

Notera att de skriver “kompetensen”. LO anser i vanlig ordning att hur bra man är på sitt jobb inte är viktigt, det är viktigast att man först är med i facket, och engagerad, och sedan hur länge du råkat jobba på arbetsplatsen. Hur duktig du är spelar ingen roll, det är bara borgare som tänker så.

Alla kommer alltid få vara provanställda, i Moderaternas Sverige.

Slutsatsen LO vill att alla dumma väljare drar är förutom att Moderater = ondska att arbetsmiljön är i centrum och nu hotad. Arbetsmiljöverket jobbar som sagt med arbetsmiljö och är tillsyndsmyndighet för det. Det hör man lite på namnet. Men där ingår all sorts arbetsmiljö.

När man följer Arbetsmiljöverkets arbete på senaste åren och vad de verkar lägga sina 23 % i högre anslag på får man dock intrycket att “klappjakt på företagare” ingår i arbetsbeskrivningen. 

I vintras släppte de en app de gjort. De har både i den och följande satsningar online valt ut just Hotell- och restaurang samt Bygg som fokus på arbetsskador.

Appen fick de efter några veckor lägga ner då företagen inte gillade att utmålas som skurkar med skattepengar de själva betalat in med hårt arbete till just bland annat Arbetsmiljöverket. Märkligt nog.

Nu var appen förutom att den var som ett beställningsjobb från LO också tekniskt kass. Varför offentliga institutioner, när de går in i ny teknik, måste utgå från att alla i befolkningen är lite korkade är mycket oklart. Vi är ett av världens mest uppkopplade nationer och har väldigt hög både utbildningsnivå och saker som antal smarta mobiler per invånare. Då kan man gott utgå från att folks teknikmognad är en bit över mina söners, som är 7 år.

Ni kan läsa mer om fiaskot de la 6 miljoner skattekronor på i ett tidigare inlägg jag skrivit. 

Appen ingick i det projekt Ylva Johansson ville ha och som startade 2015, för att riktigt trumma in S-valkampanjen under två år innan valet. Detta döptes till #osundkonkurrens och i det ingick till exempel också en film – Utmaningen. 

I den fokuserar man på utbrändhet, och med tanke på bilderna kan man se att tjänstemannayrken som forskning och kontor ligger i fokus.

Hur ser det då ut i verkligheten när det gäller såväl sjukskrivningar som arbetsrelaterade olyckor? Är dessa branscher de som har störst problem?

Givetvis inte.

Kollar man på sjukfall i arbetet kan man se att offentlig sektor slår alla andra branscher med hästlängder. Först på femte plats kommer byggsektor och hotell- och restaurang kommer på tionde plats. Bilden är från Försäkringskassan. 

Hur ser det då ut vad gäller olyckor?

Enligt Arbetsmiljöverkets egen statistik är det farligaste yrket lastbils- och busschaufför. Först på 13:e plats kommer bygg tätt följt av restaurang. Hotell finns inte med. Även här är vården betydligt högre med undersköterskor och sjuksköterskor på plats 7 och hemvård på plats 9.

Ändå väljer alltså Arbetsmiljöverket bort att fokusera på offentlig sektor när de vill sätta fokus på arbetsmiljöproblemen i Sverige. Varför då? Kan det ha att göra med att just vård, skola, omsorg är sittandes regerings frågor medan att slå mot privat sektor, där bygg och hotell/restaurang passar dem mycket bättre? Att utmåla kommuner och landsting som giriga som snålar in på hjälpmedel är nämligen inte lika kul som att bygga upp en bild av en rik girigbuk till företagare med monokel, röd sportbil och palats som vältrar sig i pengar när hans anställda riskerar att dö på jobbet.

Sanningen är sällan kul för en sosse. 

Så de kommunicerar så här, med en kampanj av sponsrade inlägg på Facebook dessutom.

Jag begärde ut kostnaden för “Utmaningen” av Arbetsmiljöverket, den del i “osund konkurrens” som de körde 2016. Total kostnad 14 miljoner. Så 20 miljoner kronor inklusive The Boss.

Jag kan inte kalla detta annat än en kampanj. En politisk kampanj. Och sådant tycker inte jag myndigheter ska pyssla med, för pengar vi företagare dessutom tvingats betala till dem via skatt. Vi betalar för att bli utmålade som ett samhällsproblem. Det är förnedring.

Men Ylva Johansson är givetvis nöjd. 

Hennes eget Facebook-flöde följer övrigt Arbetsmiljöverkets rätt bra. 

Om nu Arbetsmiljöverket struntar i var folk blir sjuka eller gör illa sig utan måste fokusera på “osund konkurrens” är min fråga varför de inte verkar intressera sig för det största problemet av osund konkurrens – svartjobb?

Och den marknaden växer. Vi har en exponentiellt växande skuggsektor med illegala invandrare, både de som fått avslag och de som aldrig sökt asyl utan bara kommit hit. Där har ni det verkliga problemet med osund konkurrens.

Men det passar inte in i sossarnas och LO:s valkampanj. I den vill man tona ner alla problem, kalla dem utmaningar och hellre prata om LAS oavsett om frågan är våldtäkter eller vård.

En sådan här bild skulle Arbetsmiljöverket aldrig skicka ut på Facebook.

Även om det är så verkligheten ser ut.

När rörelsen kallar ett valår ställer man upp. Även om man är myndighet och ska vara opolitisk.

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Socialdemokraterna – i otakt med tiden

Det har gått dåligt länge. Det är lätt att inte notera när partiet fortfarande är största parti i svensk politik och dessutom har regeringsmakten för tillfället. Men faktum är att nedgången i princip varit konstant sedan 1998. Det är 20 år i år.

Som ni kan se i mitt modifierade diagram har S aldrig fått under 28,5 % i ett val. Det fick de 1911, för 107 år sedan. Under en lång period var normalresultatet 43 -50 %.

Ett annat Sverige. 

Opinionsmätningarna nu visar en väntande katastrof för maktpartiet.

I poll of polls låg de nyligen på 28 % men i senaste mätningarna ligger de på 25-26 %. Varje val har S tappat 3-4 %-enheter i valrörelsen. Vi kan ta 2014 som exempel. I SCB, som i och för sig tenderar att överskatta S i varje mätning, låg de på 35,4 % i maj 2014. De klockade in på 31 %.

Så ett sannolikt valresultat för Socialdemokraterna ser onekligen ut att bli max 25 %, kanske så lågt som 22 %. 

1994 gjorde de ett bra val senast, om man ska se det från partiets perspektiv. Då fick de nästan 45 % igen. Samma år vi gick med i EU och Sverige fortfarande var mitt uppe i den värsta finanskrisen vi hade haft sedan Kreuger-kraschen på 30-talet. 1998 vann de trots uselt resultat ändå valet, för att Centerpartiet valde att stödja Göran Persson och inte Carl Bildt.

1998 hade vi varit med i EU i nästan fyra år. I dagens nästan mainstream EU-skepticism, präglat av Grekland och Italiens kris inom euro-samarbetet, migrationshaveri, Brexit och en överstatlighet som växer, är det lätt att glömma bort hur isolerat Sverige var innan EU-inträdet. Vi hade vid samma tid inte heller någon bro till kontinenten – Öresundsbron. Som spräckte den borgerliga alliansen 1994, återigen var det Centerpartiet som stod för det.

En bro och ett medlemsskap i EU senare har vi förändrats på drygt två decennier. 

Vi är idag ett annat land än 1994. Och vi som bor här har andra prioriteringar och värderingar. Parallellt med att Sverige för varje år blivit ett öppnare och mer globaliserat land, och ekonomiskt tjänat mycket på det som exportberoende och högutbildad nation, har Socialdemokraterna gått ner och ner och ner. De har gått i otakt med omvärlden ända sedan dess.

Kollar man på Partisympatiundersökningen direkt efter valet 2014 klarnar bilden.

Socialdemokraternas väljarkår krymper bokstavligt talat av döden. Socialdemokraterna har sitt största stöd bland män över 65 år i Norrland. Där är det som fornstora dagar, med siffror på över 40 %. Och det blir värre hela tiden. Sitt lägsta stöd har S bland unga, där ett redan lågt stöd innan valet sjönk ytterligare.

Men inte ens Västernorrland är tryggat för valseger. Stefan Löfvens hemregion. I april publicerades en ny undersökning som visar att S går från 48 % till 32 %. Vem kan man egentligen lita på som Socialdemokrat idag?

Statistiken ovan bevisar bara det jag påstår – att partiet är i otakt med tiden. Att de inte på länge lyckats göra sig relevanta för nya väljare utan till stor del lever på den stora bulk av väljare som varit dem trogna sedan de själva fick rösta för första gången på 50-60-talet. Nu är de pensionärer.

För varje val blir andelen unga mindre och mindre.

Jag har tidigare i livet som många roat mig med att läsa dödsannonser, jag gjorde det mer förut. En spaning är att på 90-talet var det vanligt att dödsrunor pryddes av den socialdemokratiska rosen. Allt eftersom tiden gått har det blivit mer och mer ovanligt och numera ser jag den nästan aldrig. När man tidigare föddes och dog som främst socialdemokrat i sådan utsträckning att det var helt naturligt att även märka dödsannonsen med partibeteckningen gör man inte det längre.

Folkrörelsepartiet levde under sin storhetstid just på detta – folk levde i alla delar av livet inne i partiet och hela deras familjer också. Man var aktiv i SSU, sedan i facket eller partiet, barnen åkte på läger med Unga Örnar, man tankade på arbetarrörelseägda OK, handlade blåvita varor på Konsum och begravdes med rörelsens Fonus. Man roade sig på Folkets park och vidareutbildade sig på ABF. Nu är ingenting kvar av det sättet att leva.

Omvärlden förändrades, Socialdemokraterna stod kvar.

Det finns två aktuella händelser som kan exemplifiera att Socialdemokraterna är helt i otakt. LO:s valfilm och sparkandet av Anne-Marie Begler på Försäkringskassan. 

I båda gör Socialdemokraterna som de alltid gjort. Skillnaden är att det inte fungerar längre.

I varje val har Socialdemokraterna och LO kunnat hitta på allt möjligt om Moderaterna och andras politik. Ingen har kunnat eller velat syna korten. Tack vare sociala medier går inte det detta val. Nu är det slut. För källkritiska vanliga väljare i kombination med opinionsbildare, som jag själv, har satt press på media genom att påpeka felaktigheterna och lögnerna. Och för första gången tvingat LO till reträtt. De har inte dragit tillbaka filmen eller bett om ursäkt men de förlorade likväl tolkningsföreträdet. Lögnerna blottades, deras strupe likaså.

Ett enormt fall för ett Socialdemokraterna som är vana att vinna val på detta sätt.

Och hur vinner man på ett nytt sätt när man alltid kunnat vinna på samma sätt innan?

Ett parti som byggt varje valrörelse på ett självförtroende bara ett parti som nästan regerat oavbrutet sedan 20-talet har kunnat lutat sig mot just den sortens fräckhet detta borgar för. Att allt är tillåtet. Men inte längre.

Anne-Marie Begler är en erkänt duktig byråkrat. I positiv bemärkelse. Mig veterligen har hon aldrig öppet visat vare sig med handlingar eller ord att hon sympatiserar med något parti.

I valet 2014 gick Socialdemokraterna till val på att utmåla Alliansens sjukvårds-socialförsäkringspolitik som en “stupstock”. Det var just Försäkringskassan som kritiserades, att folk inte fick sjukpenning som var sjuka och framför allt varade sjukpenningen inte för evigt. De fick draghjälp av en skickligt orkestrerad kampanj i valrörelsens slutskede där multisjuka Annika via hennes dotters blogg blev en symbol. Ett fall man kände till redan på våren men lyckades göra viralt precis innan valet.

När de fick makten gjorde de helt om – att få ner sjuktalen och spara pengar blev prio ett. Att säga en sak före valet och göra en annan efter är inte heller några konstigheter för S men det nya är att få kritik som skadar för det.

Lösningen på kritiken brukar vara att just sparka till exempel GD och skylla på myndigheten. 

Tidigare statsministrar har inte heller dragit sig för att sparka ministern innan valet, för att “visa handlingskraft”. Allt för att vinna makten igen. Den sittande statsministern verkar inte jobba så dock.

En generaldirektör har generös lön och kontrakt som varar 5 år oavsett om man jobbar eller ej, så att få sparken med munkavle har man accepterat. Men dagens mediesituation är annorlunda. Luften är bokstavligen fri och Anne-Marie Begler har inte tänkt att acceptera att få skulden för att hon gjort sitt jobb. Någon munkavle fungerade därför inte.

Hon intervjuades i Dagens Nyheter när hon fått sparken. 

Och där lägger hon ut texten – hon har inte haft möten med Annika Strandhäll och det har inte framförts den formen av kritik som Strandhäll påstår. Dessutom bekräftar hon att det viktigaste uppdraget hon fick 2015 när hon tillträdde var just att få ner sjuktalen. Med andra, se till att färre människor beviljas sjukpenning. Det har hon lyckats med. Lite för bra, som det ser ut.

I land efter land ser vi en Socialdemokrati på dekis. Som nästan utraderats i vissa länder, i andra decimerats. Svenska Socialdemokraterna har tack vare sitt långa maktinnehav och att vi var så isolerade så länge och därmed varit likriktade i tanken, kunnat behålla positionen längre än övriga som det främsta partiet. Trots att de i två decennier gått i otakt med tiden och sina väljare.

De har blivit så vana att svaret på alla frågor varit Socialdemokraterna att de för länge sedan slutat lyssna på frågorna och se sig om. När de vaknar kommer det för länge sedan vara för sent. 

Väljarna utvecklades, reste sig och gick. Partiet stod kvar, med ny logga men gammalt innehåll.

2018 års val blir historiskt på många sätt, alldeles oavsett vem som slutligen regerar i Rosenbad. 

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia