Krutdurken

På kort tid har Sverige fått en alarmerande obalans mellan könen, i vissa åldersgrupper så mycket som
25 %. Och obalansen ökar för varje vecka. Vi kommer få stora problem i samhället av det stora överskottet på unga män, inte minst ökad grov brottslighet och sexbrott, ändå pratar inga politiker ännu om frågan. 

Jag skrev om det tidigare i höstas i Dagens Samhälle den 5 november, Hans Rosling skrev sedan också om det i Expressen och i januari skrev professorn Valerie M Hudson i Göteborgsposten på samma tema – den alarmerande könsobalansen. 

75 % av alla flyktingar som kommer än män, de flesta under 45 år. Och nästan 85 % av alla ensamkommande barn. När vi som land tar emot 10 gånger fler flyktingar ett enda år (2015) än vi gjort i genomsnitt per år under 2000-talet är det simpel matematik att antalet män också ökar explosionsartat om det är så mycket fler män varje år som kommer. Sett till hela befolkningen är fortfarande könsbalansen  rätt jämn men inte i åldergrupperna upp till 40 år längre. Det är i den åldern de flesta kommer och det är i den åldern man bildar familj. 

Bilden är från SCB via länken ovan

På grund av denna stora flyktinginvandring har vi just nu 123 stycken 16-17 åriga pojkar på 100 flickor. Det är en diskrepans på 25 % nästan.

Och dessa pojkar har alltså ingen fru de kan ansöka om att ta hit, detta är blivande män som ska hitta sin partner i Sverige. 

Vi har en värre könsobalans i vissa åldersgrupper betydligt högre än Kina har efter sin enbarnsregel. 

 

Men detta är inte bara beroende på gruppen ensamkommande. Om man ser till flyktingar som helhet var 75 % män av de som sökte asyl 2015. De flesta som kommer än under 40 år. Alla har inte en partner ens i den gruppen, en stor del kommer som ensamstående. 

Så även om en del av de vuxna flyktingarna som får asyl kommer få ta hit sin fru är det alltsa en  stor grupp nyanlända män om man inkluderar tonåringarna som är singlar. 

I debattvågorna som gick höga efter de massiva sexövergreppen på nyårsnatten runt om i Europa delads lägret direkt mellan strukturfeministerna som bara ville skylla på män i största allmänhet, och den gruppen jag själv sällar mig till som inte ser det så svart och vitt utan även hävdar att saker som kultur spelar in. 

Men om vi stannar vid just män och vad unga män specifikt har gemensamt oavsett etnicitet en stund förstår ni ännu mer varför detta ämne är så viktigt att få upp på dagordningen. 

Om man till exempel ser till kriminalitet var 2014 var 83 % av alla dömda män, och bland de grövsta brotten sexualbrott, mord och dråp var minst 90 % av de dömda män. Flest brottslingar finns mellan 21 och 45 år. 

 

Män är överrepresenterade i mer tråkig statistik. 

Exempelvis missbruk, där alkoholism är betydligt vanligare än bland kvinnor och bland de tunga narkotikamissbrukarna är 75 % män. 

 

Även bland självmorden är män överrepresenterade, framför allt unga män. 

 

Ensamstående män utan familjer löper betydligt större risk att drabbas av såväl kriminalitet som missbruk och självmord. 

Det är denna grupp vi alltså fått enorm tillströmning till via flyktingvågen. Och nyanlända hamnar i mycket hög grad i de lägsta inkomstnivåerna, bidragsberoende, i utanförskapsområden etc. De har till 50 % högst gymnasieutbildning och många har bara förgymnasial utbildning.  

Om vi ska återgå till just kriminalitet så alldeles oavsett etnicitet hittar man en kraftig överrepresentation bland de dömda i just faktorer som utanförskapsområden, bidragsberoende familjer, egen låg utbildningsnivå samt föräldrars låga utbildningsnivå. 

Det finns inga belägg för att människor med viss etnicitet på något sätt skulle vara mer brottsbenägna än andra. Det är bara ett utslag av märkliga teorier som för tankarna till rasbiologi.

Men däremot är det så att när man är ny i ett land så börjar man om. Bokstavligt. Att man då hamnar i bostäder som är billiga i oattraktiva områden, har svårt att hitta jobb etc är en direkt konsekvens av att man är ny i landet. Där hade vi också hamnat om vi börjat om någon annanstans utan något. Utan kontakter, pengar, språket etc. Det är naturligt. 

Vår dåliga integration och höga kunskapskrav har lett till att dset idag tar 8 år för 50 % av flyktingarna att få sitt första jobb. De lever alltså i hög grad på bidrag, vissa hela livet. 

Enligt Brå löper till exempel de som levt på socialbidrag 6,5 gånger större risk att hamna i kriminalitet. 

 

 

Annan statistik just från Brå visar att utlandsfödda oftare döms till brott. Lika fel det är att hävda att viss etnicitet automatiskt skulle leda till mer kriminalitet, lika fel är det att inte prata om statistik och fakta kring invandrare och kriminalitet av politisk hänsyn. Det har inte minst skandalerna kring polisen som nu briserat visat. Fakta är fakta. En spade är en spade. 

I Sverige registrerar sedan 2005 inte Brå etnicitet av politisk anledning, för någon annan anledning finns inte. Men man registrerar utlandsfödd. 

Om man är utlandsfödd har man 2,5 gånger högre risk att dömas för ett brott än som infödd svensk enligt Brå 2014. 

 

De som kommer i tonåren och som vuxna blir i högre utsträckning kriminella än de som kommer tidigare kriminella. Givetvis blir långt ifrån alla invandrare kriminella, de allra flesta begår inte ett enda brott. Men nu pratar jag om representationen. 

 

Överrisken, det vill säga den högre andelen i gruppen utlandsfödda kontra inrikes födda med svenska föräldrar, ökar och det beror på att de grupper som har en överrisk också ökat i och med den ökade invandringen. 

 

Anledningen till överrisken listar Brå som just svårigheter att börja om från noll, att bidragsberoende, låg utbildning, dåliga bostadsområden etc är vanligare i Sverige och att integrationen är dålig. Logiska och rimliga förklaringar alltså.

 

Fattiga dåligt utbildade människor med låg sannolikhet att få ett jobb som bor i områden fullt med samma människor. Sysslolösa föräldrar, barn som växer upp med en allt mer utbredd hopplöshet. 

 

Per Gudmundsson på Svenska Dagbladets ledarsida har länge bevakat bland annat denna frågan och i en artikel från 2011 hade han kolla på Norges statistik, som till skillnad från Sverige fortfarande mäter utan politisk hänsyn. Statistiken är från 2011 men visade att invandrare från Norden, Västeuropa och Nordamerika hade lägre brottslighet än infödda norrmän. Men att invandrare från Marocko, Iran, Irak och Somalia hade högst, mer än dubbelt så hög representation som infödda.

I Sverige och statistiken från Brå var överrisken bland utlandsfödda för dödligt våld, dråp och sexuellt våld ännu högre än 2,5 – så mycket som 5,0 för sexuella brott.  

 

I en artikel i Dagens Samhälle från 2013 fanns denna bild om arbetslösheten och skillnaden mellan utlandsfödda och inrikes födda. Den är markant högre, hela tiden. 

 

Varför har jag gått igenom allt detta?

För att visa var vi kommer få problem med den stora könsobalansen. Killar och unga män är överrepresenterade i all tråkig statistik.

En man född utomlands och i MENA-länderna (Middle East North Africa) i synnerhet är ännu mer överrepresenterad i framför allt brottstatistik och grova brott. 

Lägg sedan på faktorn 123 pojkar på 100 flickor, som det är i åldergruppen som idag är 16-17 år och som alltså är vuxna om några år bara. 

Det är här krutdurken kommer in. Som professor Hudson skriver i GP: samhällen med överskott på män tenderar att utveckla fler våldsbrott och brott mot kvinnor.

 

Dessa marginaliserade män tenderar också att samlas i gäng och forskningen visar enligt henne att dessa ofta utvecklas riskbenägna och asociala beteenden. Resultatet har vi redan sett i de massövergrepp som skett. 

Att vi nu redan i Sverige har ett kraftigt överskott av män totalt och i vissa grupper nästan 
25 % fler, och inte har någon politisk debatt om detta, ännu mindre några förslag på hur vi löser det är anmärkningsvärt. 

Det stora problemet här är alltså överskottet på män. Inte etnicitet. Men i och med att männen som nu fylls på i allt högre grad dessutom tillhör gruppen utlandsfödda som med stor sannolikhet, framför allt om de har låg utbildning, kommer hamna i just de socioekonomiska omständigheter där kriminalitet är kraftigt överrepresenterat, ökar vi direkt risken för att brottsligheten också ökar. Inte minst de grova brotten, bland annat sexualbrott. 

För i farvattnet av denna obalans kommer inte bara en rad olika sociala problem att dyka upp, en stor grupp män kommer aldrig hitta någon att bilda familj med. Och hur löser vi det?

För att inte tala om den sexuella frustration som kommer uppstå i samhället, när vissa män kommer bli avvisade och över. Vad händer då med samhället?

Det är dags att politiken gör halt och tar tag i den här frågan. Nu. Vi kan inte vänta. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!