Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. 

Vill du stödja mitt arbete – bli Patreon genom att klicka här.
Eller Swisha: 0762096244

 

 

 

MUCF granskar inte alls faktiskt

Det blåser om Myndigheten för Ungdom- och Civilsamhällesfrågor (MUCF) det vill säga före detta Ungdomsstyrelsen. Äntligen. 

När jag som Slöseriombudsman i augusti 2015 granskade MUCF hade denna myndighet vad jag vet inte intresserat något i det avseendet.

Jag ville som SlösO kolla på vad myndigheten egentligen hade för koll på alla de 600 miljoner kronor per år de fördelar ut till bidrag varje år. För tystnaden om det här var talande. Jag begärde ut projektkataloger och satte igång att läsa. För de som hunnit redovisa projekten våren 2015 när jag begärde ut dessa redovisningar från MUCF:S eget redovisningssystem var de projekt som fått stöd för verksamhetsåret 2014.

Jag hittade en gäng med felaktigheter direkt. Jag skrev två mycket långa blogginlägg på SlösO:s hemsida som Skattebetalarna tyvärr valde att släcka när jag slutade och flytta SlösOs plattform till sin egen hemsida så ingen kan läsa den granskning jag gjorde.

Men jag skrev en artikel om det. Jag skrev en krönika i Dagens Samhälle den 28 augusti 2015.

I den replik den 2 september 2015 jag skrev framgår bland annat detta:

Responsen från MUCF kom direkt – det var minsann inte tal om bristande kontroll. Eva Theisz ersatte Alice Bah Kuhnke när hon blev minister och hon ersattes i sin tur av nuvarande GD Lena Nyberg.

Jag gjorde min granskning av MUCF innan Lena Nyberg tillträtt som GD, hon utsågs den 11 juni 2015 men tillträdde den 5 oktober 2015.

Innan vi går vidare med MUCF och de granskningar av sin egen verksamhet de påstår att de gör tänkte jag fortsätta med Lena Nyberg. För hon fångade mitt intresse på det seminarium SVT Forum sände om slöseriet med bidrag från hennes myndighet som hölls på Timbro.

Hon var synnerligen defensiv och dryg som bara en sosse som får kritik kan vara. Härskartekniker flög genom lokalen, som “dina så kallade granskningar” som hon genomgående kallade Löwenmarks arbete för.

För hon har precis som alla Löfven-regeringen utsett till ens den minsta tjänst rätt partibok. Det är nummer ett för sossar. Att de personer de utser är sossar. Allt annat kommer i andra hand. Till exempel kompetens.

Lena Nyberg är välkänd inom S.

Jag hittade en serie artiklar om henne som Peter Kadhammar gjorde för Aftonbladet tidigt 2000-tal. 

I början av dem dyker PR-byrå-ägaren Harald Ullman upp som gubben i lådan. Jag visste att han var sosse men inte att han var inblandad i de affärer Kadhammar döpte till till “S-maffian som styr Stockholm“.

Lena Nyberg var konkurrent med Annika Billström om posten som borgarråd. Hon var då och är gift med Jan Valeskog som då var informationschef för Stockholms hamn, numera är han biträdande borgarråd i Stockholm.

1999 kandiderade Lena Nyberg till posten som ordförande för Stockholms arbetarekommun men medias numera älskling Anders Ygeman motarbetade bort henne kan man säga. 

1998 förlorade sossarna Stockholm till Moderaterna. Inför valet 1998 testade de att ha den sortens provval till listorna som många andra partier har. Men detta såg vissa element i sossarna till att avskaffa direkt (Ygeman).

Nyberg valdes alltså till ordförande men det gick inte bra.

Hon ville förändra partiet men gav upp  när hon förlorade kampen om finansborgarråd med Annika Billström och sprang till “den store ledaren” för att klaga.

Hon fick en tröstposition och klev av politiken – Barnombudsman. 

Som BO (Barnombudsman) satt hon sedan ett bra tag. Där leverade hon bland annat denna klassiker:

“I fyra av fem kommuner har barn inget inflytande över kommunikationer och stadsplanering” (DN 30 sept 2008)

Och nu är hon alltså GD för min favoritmyndighet MUCF. När man vet hennes bakgrund är det lättare att förstå den föraktfulla tonen och överlägsna uppsynen hon levererade på Timbro-seminariet i maj. Helt befriad från självkritik eller ödmjukhet.

Det borde ni titta på ni som missat. Ni hittar det på SVT Forum här, från 2 h och 30 minuter in ungefär. 

Hon säger till exempel så här:

“Tack Sofie för din granskning men du gör väldgit tendensiösta bedömningar. Vi har inga fakta på att Spiritus Mundi begått brott, Malmö Stad kollar på det nu. Självklart ska det inte gå bidrag till extremister eller bluffbidrag. OM folk tror att vi med vilje ger bidrag till organisationer som bluffar – glöm det. Det vill inte vi heller.”

……………

“Jag tycker att det är beskymmersamt att du har den raljerande tonen mot civilsamhället.”

…………..

“Det behöver inte vara fel att snickra lådor”

………….

“Innan du började granska oss som du kallar det, dina bedömningar av vår verksamhet så vi har sedan 2016 börjat med att jobba med demokratibegreppet.”

…………

Sedan, vid 2.47 ungefär kommer det mest intressanta:

“Du har ju hållit på hela hösten. Jag önskar att vi som statlig myndighet hade haft lika mycket resurser och pengar som du för att granska men så är det inte.

Jag blev tvungen att spola tillbaka för att kolla om jag hört rätt men hon sa faktiskt så. Ni hör ju själva på filmen.

Något annat jag blev tvungen att göra direkt där och då när jag såg programmet var att begära ut samtliga granskningar MUCF gjort.

Den 19 maj skickade jag det här mailet till deras registrator.

Sedan väntade jag. Och väntade. Det ska enligt lagen expedieras skyndsamt och hålla sig inom 2 arbetsdagar. Efter 3 arbetsdagar mailade jag igen. Den 29 maj, efter min första påminnelse och 4,5 arbetsdagar, fick jag det här mailet.

Själva svaret fick jag först den 1 juni. 

Det tar tid att gå igenom

Då förväntar man ju sig den enorma hög granskningar nu Lena Nyberg ändå insinuerat att de har gjort. Hon sa ordagrannt på seminariet i maj:

“Vi vill inte att enda krona ska gå fel. Vi gör hela tiden granskningar.”

Men trots att de enligt Nybergs uppgift “hela tiden gör granskningar” sa hon samtidigt att hennes myndighet minsann inte hade samma resurser som en frilansande journalist.

Jag kollade deras årsredovisning. De har 69 anställda på myndigheten.

2015 beviljades 221 organisationsbidrag samt ytterligare 86 projektbidrag till 121 organisationer (flera projekt görs med flera föreningar i samarbete, därför är det fler föreningar än bidrag som betalas ut).

Varje beslut om bidrag kostade i genomsnitt 8 000 kronor styck. 

MUCF delar enligt Nyberg själv ut 600 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar. Varje år. Så på en mandatperiod har de spenderat 2,4 miljarder. Det är en ansenlig summa.

Vad står det då i deras årsredovisning om målen?

Tillgänglighet och att bidragshanteringen är effektiv och har “hög kvalitet”. Ingenstans i på de 86 sidorna hittar jag något om granskning och kontroll. Eller att målet med verksamheten också måste vara att motverka att medlen används felaktigt.

Om de nu gör granskningar hela tiden för att inte “en enda krona hamnar fel” som Nyberg uttryckte det, varför står inte dessa frekventa granskningar redovisat i årsredovisningen?

Nyberg försökte slingra sig genom att skylla på regeringen, som om deras regleringsbrev på något sätt skulle styra exakt vilka föreningar som får bidrag eller begränsa deras möjlighet att styra över att de används rätt.

I regleringsbrevet för 2017 står det:

“Vidare ska myndigheten redovisa omfattningen och resultatet av kontrollinsatserna för att säkerställa att statsbidraget används enligt regelverket”

Så vad fick jag då efter den dryga arbetsvecka jag fick vänta på högen med granskningar som var så omfattande att det enligt myndigheten själva tog extra lång tid?

Det första jag fick var granskningen av Turkiska Riksförbundet och deras indragna bidrag. 

Men det var inte en konsekvens av någon egen granskning hos MUCF.

För förbundets ordförande Barbaros Leylani stod nämligen på Sergels Torg den 11 april 2016 och skrek att armenier borde dö, mitt på blanka dagen i en megafon under ett möte.

“Mina kära raskamrater” sa Barbaros Leylani i bästa fasciststil.

Den 14 april 2016 avslöjades det att han och landets mest kända svenskturk Mehmet Kaplan ätit middag med just fascister – de turkiska Grå Vargarna. Som ni kan se på bilden satt Kaplan bara några personer bort från dem båda på middagen.


Först den 20 oktober 2016 fattade MUCF beslutet att återkalla bidraget förbundet fått för 2016.

Gjorde de då granskningen själva?

Nej.

Trots 69 anställda anlitade de dyra revisionsbyrån PWC.

Trots att de alltså inte enligt Nyberg har så mycket resurser som en frilansande journalist har att lägga på granskningar.

Turkiska riksförbundet står först på Sergels Torg och skriker död åt armenierna och går sedan på kalas med fascister. Först därefter inleddes granskningen från MUCF och då får de tips om att medlemssiffrorna i förbundet var fejk. PWC anlitades för att kolla på ekonomin. Notan har jag inte men kan bara gissa.

Jag fick ett flertal mail från MUCF i material de skickade som korrespondens mellan dem och förbundet för att bland annat reda ut om de bett armenierna om ursäkt, något förbundet själva tyckte skulle räcka.

Vad fick jag mer då?

Deras granskning av Sveriges Unga Muslimer. De inledde en granskning av dem våren 2016 och hade tydligen möte med dem den 7 juli 2016. 

På mötet börjar SUM babbla om att de “avhumaniseras” av granskningen.

Mötet gällde det projektstöd de precis fått beviljat för projektet Stå Upp, om islamofobi men den granskningen renderade inget mer än just ett möte alltså. De fick behålla bidraget.

Jag hade skrivit en granskning av bland annat SUM men även Sveriges Förenade Muslimer och andra muslimska organisationer den 25 april 2016 – Follow the Money.

Jag skrev även ett inlägg till då, “Fridolin och Charta 2008” om de muslimska organisationerna.

Jag var inte först med att granska dem och inte sist. Per Gudmundsson är nog den som tillsammans med bland annat terrorforskaren Magnus Ranstorp och hans kollegor granskat dem längst. Ändå stod alltså Lena Nyberg på seminarium maj 2017 och säger att de först under hösten hade “hittat info” om SUM och deras tveksamma aktiviteter.

Bara en person utan internet kan hävda att man inte visste om SUM och hatpredikanterna. 

I december 2016 meddelar MUCF att en rad föreningar inte för förnyat bidrag för 2017, det vill säga den bidragsansökan de lämnat in för 2017 hade fått avslag. Inga tidigare bidrag krävdes dock vid det tillfället tillbaka.

En rad föreningar får inte förnyat bidrag för 2017.

Min granskning som Slöso augusti 2015 inkluderade flera av dessa föreningar: Booster, Svenska e-sportföreningen, SUM (granskades vid ett annat tillfälle) samt Ungdom mot rasism. 

Ett år senare förlorade de bidragen men då hänvisar MUCF alltså till en egen granskning av SUM. Trots att de bara några månader tidigare valt att inte dra tillbaka projektstödet till SUM. Men i december har man alltså plötsligt upptäckt det man direkt får upp om man googlar “SUM hatpredikanter”.

Den 15 mars 2017 publiceras Sofie Löwenmarks uppföljning av min MUCF-granskning med fokus på slöseri. Där finns SFM med bland annat.

Plötsligt gör MUCF en snabbgranskning och kräver tillbaka 535 000 kronor från SFM. Bara så där. 

Efter detta, den 28 mars 2017, börjar MUCF även granska SUM igen och just det projektet.

 

På seminariet hänvisade Lena Nyberg vid upprepade tillfällen till att de just nu granskar Spiritus Mundi tillsammans med Malmö stad.

Den granskningen gjordes av Sydsvenskan initialt. Den 31 januari 2017 meddelande Malmö Stad att de bröt samarbetet med föreningen, efter att Sydsvenskan granskat. Och MUCF inledde alltså sin granskning efter detta.

Men deras egen granskning av Spiritus Mundi ingick alltså inte i den flera mail långa leverans av MUCF:s interna granskningar jag begärt ut.

Det är just det här jag sa redan 2015 och som andra debattörer och journalister upprepat gång på gång – MUCF har ingen koll. 

Det tog dem 10 dagar och över en arbetsvecka att leta upp det bästa de kunde hitta till mig. Och detta material var alltså två granskningar som båda gjorts EFTER andra, likt jag själv, hittat felaktigheter och fusk och påtalat det med hög stämma medialt. Först då vaknar MUCF. Det är detta Nyberg åsyftar när hon stod framför publik och TV-tittare och kostade på sig sin allra mest högdragna socialdemokratiska dryghet i meningen “vi granskar hela tiden”.

Inte en enda granskning leverade myndigheten till mig efter begäran som de initierat och genomfört helt på eget initiativ.

Nej MUCF.

Ni granskar inte hela tiden.

Faktum är att ni granskar inte alls som det verkar. Först när någon skrikit högt och ljudligt, lagt fram minutiös bevisning och fått med sig andra lyfter ni på häcken och börjar leta bland era egna uppgifter. Gång på gång måste någon annan först hitta en massa fel innan ni gör något.

Om inte det här visar att det är något ruttet på Myndigheten för Ungdoms- och Civilssamhällesfrågor så gör inget det.

Av era 69 anställda och 8 000 satsade kronor per beslut har ni gott om resurser att själva granska saker. Ni bevisade själva att resurser inte saknas när det gäller för när ni skulle granska Turkiska Riksförbundet fanns det plötsligt budget till dyra revisionsbyråer att sköta granskningen.

Den sista meningen riktar jag direkt till Lena Nyberg personligen:

Jag har gjort den här granskningen helt ideellt. Det tog en arbetsdag. Vet du vad det kallas? Civilsamhället. Se det som mitt bidrag till att göra världen bättre. Ideellt. 

Om jag kan bidra till att lägga ner denna politiserade dåliga myndighet är det betalning nog.

 

 

Allas lika värde?

Dessa tre ord har blivit något som allt från politiker och tyckare till myndigheter slänger sig med. Allas lika värde. Detta ska stå i de värdegrunder snart varenda kotte har och ska skriva under på.

Det har också blivit en form av “stänga debatten-argument” som folk i tid och otid halar fram ur ryggsäcken när de inte vet hur de ska argumentera.

“Är du inte för allas lika värde?”

Det är som skosula på en glödande fimp, är det tänkt. Trampa till lite och sådärja, så är den här diskussionen stängd. För det är en fråga men är egentligen ett påstående. Du ÄR inte för allas lika värde, eller hur?

Och det är dessutom en fiffig win-win konstruktion för den som hasplar ur sig påståendefrågan – svarar man ja är som sagt debatten stängd. För det tas om intäkt för att påståendefrågaren fått rätt. Svarar man nej har man plötsligt en diskussion om sin egen moral och etik på halsen, Debatten om det man pratade om är effektiv dödad i båda lägena. Voilá. Fokus flyttat till debattörens egen moral istället. Det fungerar varje gång.

En av de tusen gången jag noterat detta var nyss, i en diskussion om juice ska vara politisk eller inte. 

En rolig reflektion tyckte jag och retweetade. En provokation tyckte det anonyma konto som direkt tog tillfället i akt och påståendefråga om människovärde.

Men vad betyder allas lika värde då? Varifrån kommer det?

Alla som kör den här metoden, för det är är en metod, brukar hänvisa till de mänskliga rättigheterna. Men egentligen är det fel.

I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står “All human beings are born free och equal in dignity and rights“.

Den tror man användes som Regeringsformens förlaga. Men den här artikeln jag hittat problematiserar den diskussionen väl för det är inte enda förklaringen, att man översatt lite märkligt och att värdighet har blivit värde.

Det är alltså i Regeringsformen och inte i mänskliga rättigheterna “allas lika värde” finns. 

Alldeles oavsett härkomst, stämmer det? Har alla samma värde? Och tycker verkligen de som påstår det och som använder det som argument att alla har samma värde?

Jag skulle faktiskt säga nej.

Om jag ser en bil komma körande på trottoaren rycker jag åt mig mitt eget barn och skiter i alla andra. Mitt barn har enligt mig det högsta värdet. Alltid. För mig. I alla lägen. Om jag måste välja mellan att mitt barn får säg den enda lediga platsen på en bra skola, eller ett annat barn, väljer jag att mitt barn ska få platsen.

Det är nämligen mitt jobb. Det är det avtal jag skriver under när jag blir förälder. Att jag alltid ska kämpa för att just mitt barn ska få det så bra som möjligt. Givetvis vill jag att inte ett enda barn ska svälta på jorden eller fara illa. Så tycker alla. Tills det uppstår en konflikt.

Det är just det. Allas lika värde gäller bara i en konfliktlös situation. Med konflikt menar jag motstridiga intressen och ändliga resurser. “Allas lika värde” upphör däremot så fort en resurs är ändlig.

Allas lika värde är något man kan tycka och säga när det inte finns någon kostnad. Det blir en floskel. 

Missförstå mig inte. Jag ställer givetvis mig bakom FN deklarationen om mänskliga rättigheter. Även om jag tycker att artiklarna inte kan jämföras mellan varandra riktigt – de första är helt enkelt betydligt viktigare än de sist tillkomna.

Om jag måste välja mellan att “alla har rätt till kostnadsfri utbildning” och “var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet” är det lätt att välja den sista. Och de sist tillkomna artiklarna är också en slags urholkning just därför, att de är helt enkelt inte lika tunga som de första. De bygger också på ekonomi. Fattiga länder har inte en chans att uppnå vissa av dem.

Hur kan man jämställa rätten att inte hållas i slaveri med rätten till betald semester? Det är ju bara knäppt. 

På det här sättet har tyvärr även de mänskliga rättigheterna blivit som “allas lika värde”. De sist tillkomna artiklarna kan bara gälla i en perfekt värld. En utopi.

Egentligen kan man dela upp artiklarna i de som bygger på “alla människor är födda fria” och den senare politiskt tillkomna som snarare handlar om ytligare saker. För det är ytligare att prata om betald semester än slaveri faktiskt. Inte ytligt per se utan ytligare. En distinkt skillnad.

För att återgå till diskussionen om alla verkligen är lika mycket värde som kan vi alltså konstatera att det beror på situation och vem som frågar faktiskt. Men att i relation till Gud om man är troende har givetvis varje människa på planeten exakt samma värde. Men man blandar ihop saker med meningen “allas lika värde”.

Tycker verkligen de som använder detta som argument att en nazist har samma värde som de själva?

Nej. För samma människor vill säga nej till att nazister får artikel 12 tillgodosedd.

Eller artikel 20.

Jag tycker inte en nazist har samma värde som mina barn och det står jag för. Jag tycker heller inte att en pedofil har samma värde.

I relation till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter har däremot en pedofil och en nazist samma rättigheter. De är okränkbara. Men moraliskt? Och i en konfliktsituation har de definitivt inte det. Vare sig det är en fysisk konflikt eller en konflikt av resurser.

När man kokar ner det kommer “allas lika värde” rätt omgående i konflikt med andra värderingar och uppfattningar varje människa har på olika områden.

Ska vi ta dagsaktuella exempel så finns det direkt en konflikt med flera av de mänskliga rättigheterna enligt FN och alla länders politiska system. För de bygger på att den gemensamt finansierade välfärd som finns tillfaller de som betalat den, det vill säga skattebetalarna. Det står att alla har rätt till en bostad. Men ingen har rätt till en bostad i varje land de önskar flytta till. Alla har rätt till ett jobb står det men den rättigheten bygger på skyldigheter hos individen – att du också vidtar de åtgärder som krävs att få ett jobb. Skaffar dig en utbildning till exempel. Söker jobb.

I debatten har “alla lika värde” däremot blivit en form av moralklubba som används i tid och otid av människor som inte har några argument utan därför i ett slag omvandlar en debatt om valfritt ämne till en debatt om debattörens egen moral och värdering. Ett otyg.

Det kokar alltså ner till att “allas lika värde” inte är ett absolut begrepp och inte en heller en vedertagen sanning.

Verkligheten bakom detta begrepp är att det beror faktiskt på, och eftersom det inte är absolut så minskar dess relevans relativt mycket. 

Snarare borde det efterföljas med “allas lika värde inför Gud, annars beror det på”.

 

Fastighetskungarna LO

 

LO börjar mer och mer likna ett konglomerat. För enligt senaste årsredovisningen är det bara 54 % av LO:s intäkter som kommer från facklig verksamhet. Resten kommer från en massa annat.

Hotell- och konferensverksamhet till exempel, som drar in nästan 150 miljoner kronor till LO. Och fastigheter som drar in nästan lika mycket. Hotell och fastighets-affärer motsvarar 32 % av LO:s intäkter.

LO får även en del avkastning på börsen och drog in 28 miljoner kronor i finansiella intäkter.

För det är just det.

Att bara hålla med fackliga aktiviteter fungerar inte längre. Det är ganska talande tycker jag, hur otidsenliga de är. De har dessutom för stor kostym sett till det fackliga. 

Ser man på resultaträkningen ser man direkt att de fackliga avgifterna inte ens täcker sina egna kostnader. Förbundsavgifterna på 262 miljoner kronor täcker bara med nöd och näppe ens personalkostnaderna LO har på 242 miljoner kronor och utöver det har man ju en rad andra kostnader.

 

Ser man på flerårsjämförelsen så har den fackliga verksamheten inte ens täckt sina  egna kostnader på många år. De går många tiotals miljoner back på den varje år. Det som bär hela LO:s ekonomi är fastigheter, hotellverksamhet och finansiella affärer de gjort. De sålde sitt innehav av Aftonbladet till Schibstedt vilket gav dem ett stort kapital. Och ser ni på noten där nere har de tvingats sälja fastigheter för att få in pengar.

Det är en konstjord andning. Man säljer av tillgång efter tillgång för att realisera tillgångar och därefter kunna kapitalisera på de mer likvida medlem.

LO har visserligen stora tillgångar men den dagliga verksamheten är ett sjunkande skepp.

Värdet på fastigheterna de hade 2015 är betydande. Över 1,2 miljarder. De har lagt fastighetsförvaltningen och ägande i egna bolaget Bantorget Förvaltning AB.

LO har alltså för att inte gå under tvingats att i allt större utsträckning bli en koncern som ägnar sig åt kapitalplaceringar, fastighetsförvaltning och hotell. Som vilket storföretag som helst.

För att ha råd att vara ett fackförbund. 

Som ni läst i mina tidigare inlägg har LO inte lämnat många bostäder till hyreskön de senaste decennierna utan de fastigheter de äger har blivit en gräddfil för pamparna och deras barn och nära och kära. Som statsråd. 

Därför är det spännande att LO nu ökar på sin roll som fastighetskung ännu mer.

I vintras meddelade LO att de nu ger sig in i den bostadsmarknad de alltså varit i länge men låtit bli att delta i eftersom deras två andra bostadshus direkt blev pampförmedling.

I en artikel i Fastighetstidningen ska de bygga hyresrätter.

De har tidigare krävt ökade subventioner för just hyresrätter, som alltså är ett bidrag direkt till fastighetsföretaget för att bygga hyresrätter. Vilket blir logiskt nu när LO alltså tänkt att få en del av den kakan.

Det roliga i den artikeln är att de tvingas dementera att även de nya husen ska gå till pamparna själva. Så vanligt är det. Eller förresten, de säger ju medlemmar. Inte att inte anställda ska gå före i kön. Vilket är så de brukar jobba. De bostadshus de äger får ju inte gå till vanliga medlemmar heller, bara de som jobbar åt LO. Så vi får väl se hur många lägenheter de kommer lämna till kön när det väl kommer till kritan.

En annan sak som är intressant i artikeln är att LO tänker strunta i att bygga billiga hyresrätter, som deras medlemsförbund kräver. Med hänvisning till att de bara bygger för att tjäna pengar och därför är avkastningen det mest centrala.

I Fastighetsnytt skriver de också att det nya bolaget Bantorget Hyresbostäder, som har ett kapital på 3 miljarder, ska bygga hyresrätter.

Men i samband med lanseringen av detta hyresrättsbyggande inkluderade de inte det andra bolaget de har för att bygga bostäder. Oklart varför.

De äger nämligen ett bolag ihop med annan fastighetskung, Misha Moeremans d’Emaus. Välkänd i fastighetsbranschen sedan många år, bland annat från sin tid på Catella Properties AB.

I höstas startade LO ett bolag ihop med hans bolag och döpte det till SHH Landslaget AB, som Bantorget Egendom AB äger 25 % av.

De äger också bolaget Rödstu Hage AB, som ägs av SHH Bostad (Moeremans bolag), Bantorget Utveckling AB samt Fastighets AB Bodal. LO äger 25 % av Rödstu Hage AB.

Det bolaget i sin tur har ett dotterbolag, Rödstu Hage Projekt AB. Och det bolaget har fått köpa mark av Botkyrka kommun. Kontraktet kan ni läsa här.

Och där styr Socialdemokraterna.

Men här ska inte främst hyresrätter byggas. Det kanske är därför man valt det här upplägget istället för att lägga även de projekten under Bantorget-bolaget. Ingen aning. För här är det bostadsrätter som ska upp.

Precis lika lite sugna LO är på att bygga billiga hyresrätter via sitt 3-miljardersbolag Bantorget Hyresrätter är de på att bygga små lägenheter, som på grund av sitt lägre pris efterfrågas mycket.

“Vi har inga planer på att endast bygga smålägenheter”

LO har heller ingen lust att lyssna på de som bor där. Vilket jag i och för sig kan förstå, folk protesterar mot allt hela tiden. Märkligt nog brukar dock LO gillar folkliga protester mot stora fastighetsbolag, faktiskt företag generellt, men inte här alltså.

 

I kontraktet står också att Rödstu Hage Projekt AB har option på att köpa marken bredvid den de köpt, inom 2 år.

LO kräver först kraftiga bidrag till fastighetsbolag för att bygga hyresrätter. Sedan bildar de bolag som bygger hyresrätter men har inga planer på att bygga billiga sådana för de vill mest tjäna pengar. Där kör de över sina medlemsförbund rakt av. De har dessutom ett annat bolag som köper mark av sossestyrda Botkyrka för att bygga bostadsrätter men inte heller där har man tänkt att bygga mindre lägenheter mest utan tjäna pengar.

De drar också in 33 % av sin omsättning på att vara hotellägare och fastighetskungar.

LO blir mer och mer en helt vanlig kapitalist faktiskt.

Hallå alla som saknar min podd Borgarbrackor!

Jag tänkte göra en liten marknadsundersökning här.

Min podd Borgarbrackor har ju tyvärr legat nere ett år nu för att jag skrivit två böcker på 12 månader.

Men nu är en utgiven och en kommer i augusti.

Jag har dock inte kunnat prioritera podden för att jag rent krass går back på den. Jag har ingen finansiering för den och dessutom kostnader i form av min arbetstid, klippning och program för distribution och klippning.

Bara kostnaderna är nog 1500 kronor per avsnitt. Då ingår inte en minut av min egen arbetstid.

Jag tänkte kanske försöka Kickstarta finansiering för podden, säg för 12 avsnitt i alla fall.

Finns det något som skulle tänka sig att bidra in till en sådan?

Ni kan också få önska vilka jag ska bjuda in att antingen intervjua eller podda med så försöker jag få med dem som gäster om de passar i poddens format.

 

Skatteplanera enligt Naturskyddsföreningen

När jag planlöst surfade runt på min favoritförenings hemsida Naturskyddsföreningen såg jag plötsligt något intressant. En uppmaning att ge bort sin aktieutdelning. 

Innan vi går vidare vill jag bara påminna exakt hur rika Naturskyddsföreningen är. De omsatte 2015 över 211 miljoner kronor. 

De har också mycket pengar i tillgångar. 141 miljoner kronor i omsättningstillgångar, där kortfristiga placeringar och kassa/bank är mest intressant då de är lätt tillgängliga och vilka uppgår till 129 miljoner kronor. 

Personligen tycker jag att man verkligen borde diskutera när en förening inte är ideellt utan egentligen ett företag fast utan att betala skatt. För som ni ser drar de in en massa pengar på egen hand. Är man verkligen en ideell förening på riktigt när man omsätter så mycket pengar? Jag tycker det är dags att vi städar upp här faktiskt.

Varför ska de bedriva affärsverksamhet men slippa betala skatt som vi andra gör? Dags att politiken definierar föreningar. Var går gränsen för intäkter när det bara kan betraktas som ett sofistikerat sätt att slippa att betala skatt? För det ska Gud veta att är det något vänstern älskar är det ju att jaga “skattesmitare” men då med enbart fokus på företagare. Borde rent teoretiskt vara lätt att motivera sossar och andra i vänstern.

Och just skatt är något Naturskyddsföreningen älskar. När det gäller alla andra. 

Här är ett axplock: kilometerskatt, flygskatt, CO2-skatt, kemikalieskatt, eller som SNF har hittat på – giftskatt, köttskatt.

Själva betalar de som sagt i princip ingen skatt alls faktiskt, eller moms. 

Men det räcker inte. Naturskyddsföreningen vill ha mer. Så på deras hemsida uppmanar de företagare att avstå sin aktieutdelning och istället skänka den till dem.

Argumentet? Man betalar ingen skatt.

Med andra ord, Naturskyddsföreningen tycker att folk genom att ge bort sin utdelning till dem ska bidra ännu lite mindre till den statskassa som föreningen tycker alla andra ska bidra med utom de. Visst är det lagligt, skatteplanerande är nämligen det.

Men är det moraliskt?

Nej. Det tycker inte jag. 

 

Inte när man som “ideell förening” inte bidrar ett jota själv till den statskassa man sedan mjölkar på cirka 75 miljoner plus varje år av skattebidrag.

Pengar man med råge har råd att betala själv ur egen ficka.

Men Naturskyddsföreningen, eller Skattemjölkarföreningen, vill gärna bidra ännu lite mindre till det gemensamma och bifogar dessutom en förifylld blankett till hugade spekulanter bland företagarna att donera hela sin aktieutdelning till dem.

Argumentet de använder är att man “placerar i naturen”. Snudd på brott mot marknadsföringslagen kan jag tycka för de placerar inga pengar i naturen. De konsumerar upp dem själv.

Om de ändå köpte skog för pengarna eller räddade en groda rent fysiskt och placerade på grodskyddshem. Men genom att ge SNF pengar ger man pengar till en 200-miljonerskronorskoncern och inget annat. Rätt ner i kakhålet bara.

För dem att producera ännu lite mer indoktrineringsmaterial till våra barn på förskolor och i skolor, märkliga rapporter med påhittade slutsatser eller varför inte till olika typer av skrämselpropaganda om GIFTER som de kallar allt som inte är “naturligt” i en väldigt märklig uppdelning, eftersom kemikalier inte per se är giftiga och för att allt består av kemikaliska ämnen. Även människokroppen.

De farligaste gifterna är dessutom “naturliga”. Testa och ät en av de där pilgrodorna från Amazonas och du får se. Eller varför inte vit flugsvamp? Den kan du knata ut i skogen och testa redan i augusti. Det finns några varje år som prövar det.

Ju mer man rotar runt Naturskyddsföreningen desto djupare hamnar man någonstans. Och deppen över att media helt struntar i att granska allt de verkar tro är från Gud nersänd godhet som bara “vill rädda miljön” när de är exakt samma sak som vilken enorm opinionsbildningsorganisation som helst. De vill ha makt och pengar.

 

 

Reepalu-utredningen i bostadsfrågan

Det är inte helt fel att kalla även denna utredning ett rent beställningsjobb faktiskt. För banden mellan Hyresgästföreningen och arbetarrörelsen går långt tillbaka.

Utredningen jag syftar på är SOU 2017:33 “Stärkt ställning för hyresgäster“, eller Hyresgästutredningen. Snubblande nära Hyresgästföreningen, jag vet.

I Hyresgästföreningens årsredovisning  (inte Hyresgästutredningens) står också att de arbetat flera år för att denna utredning ska komma till stånd.

“Politikerna har lyssnat på Hyresgästföreningen” står det. Men det som åsyftas är “Våra vänner i Socialdemokraterna har lyssnat”.

Hyresgästföreningen brukar hävda att de inte är en officiell del av arbetarrörelsen längre. Som bevis brukar de ange att de även kritiserar Socialdemokrater numera, vilket någonstans sätter ribban på hur det brukade vara.

Men det där är mest en PR-grej för HGF är i allra högsta grad en del av mycket, inte minst arbetarrörelsen och sossarna.

De är till exempel sedan gammalt medlemmar i ABF.

De är även med i Palmecentret.

Tillsammans med varje LO-förbund och sosse-förening som finns. Och ABF.

De finansierar dessutom Arena-gruppen, vilket samtliga delar av LO och S också gör. Framförallt LO, som centralt är deras enda guld-abonnent. Arena är mest av av allt LO-tankesmedja, vilket också ger avtryck i deras opinionsbildning givetvis.

De är ingen liten obskyr förening rent maktmässigt heller. De omsätter över 800 miljoner kronor varje år. Knappt 500 miljoner kronor kommer från frivilliga medlemsinstäkter.

Men sedan har vi den där raden för Hyressättningsavgifter. Det är inte frivilligt. Om du bor i hyresrätt tvingas du betala den. För närvarande är den 12 kronor per månad och hyresgäst. Det vill säga 144 kronor per år. Eller en pizza och två starköl, om vi ska använda Schyffeconomics.

Så även om du inte är medlem i HGF sponsrar du alltså all deras opinionsbildning och annat de håller på med.

Det finns 1,5 miljoner hyresrätter i landet. Hyresgästföreningen har drygt 530 000 medlemmar. Eftersom det är hushållet och inte en person som är medlem (ett par är knappast medlemmar båda två) har alltså HGF ungefär 30 % av landets hyresrätter som medlemmar och 70 % är således inte med.

Men de får ändå 206 miljoner kronor från bland annat dem. Via tvång. Man kan kräva att den dras bort från sin hyra men varje hyresgäst måste då begära detta från sin hyresvärd. Då slipper ni finansiera Hyresgästföreningen med 12 kronor per år. Många bäckar små som ni märker.

Med makt kommer också politisk framgång och sossarna tillsatte alltså en utredning. Syftet med utredningen är uttalat att utreda om hyresgäster borde få mer makt vad gäller renoveringar.

Men i HGF:s egen tidning har plötsligt syftet med utredningen blivit “att så få som möjligt ska tvingas flytta“. Man vilseleder alltså medvetet sina egna medlemmar.

I HGF:s årsredovisning liksom på andra ställen används siffran 25 %. Att det är den andelen hyresgäster som på grund av att renoveringar görs och hyran därmed höjs flyttar från sitt boende. Den har figurerat flitigt i media. Var fjärde tvingas flytta på grund av renoveringar.

Det är bara det att det inte stämmer. Var fjärde flyttar inte på grund av renoveringar, för i Boverkets rapport angav 14 % i den kontrollgrupp som inte renoverade lägenheterna att de flyttade under tidsperioden.

Detta innebär att det är rimligt att anta att 14 %-enheter av de 25 % som flyttade vid renovering ändå skulle flytta. För att man flyttar under sitt liv. Man träffar kärleken, gör slut, partnern dör, man vill byta stad, flytta till hus etc. En mer korrekt siffra hade alltså varit att 11 %, eller var tionde, flyttar på grund av renoveringen.

Men varför hålla sig till fakta när man skarva? Något Hyresgästföreningen glatt gärna gör.

Aktivisterna som ligger bakom alla de organisationer som håller på med bostadsfrågan och som jag rapporterade om i mina tidigare två inlägg har i vanlig ordning rimliga åsikter – att hyras ska höjas noll kronor. Hur nu en renovering ska kunna resultera i det förutom i fantasin är oklart men är man aktivist behöver man inte förhålla sig till saker som vad som är rimligt.

Aftonbladets för tillfället klarast lysande stjärna, Jonna Sima, känd för sin iver att faktakolla saker, har inte heller orkat läsa Boverkets rapport utan nöjt sig med det som Hyresgästföreningen påstår så även i hennes artikel står det att en fjärdel tvingas flytta. Hon använder också ordet “renovräkning” som aktivistforskaren Susanna Westin hittat på.

Den som ursprungligen kommit på ordet det kommer från “renoviction” var en vänsteraktivist. Varför Westin inte benämns som det är ändå lite märkligt för det är ju det hon är. Att hon sedan också är forskare känns sekundärt för hon är betydligt mer aktivist än forskare.

Sima använder också en annan siffra som flyger runt i debatten om renoveringar och hyror – att många hyror höjs med 60 %. Det är fel, till och med enligt HGF:s egen tidning Hem och Hyra för där skriver de att visst förekommer det men vanligast är något annat.

Snittet är en bit under 1 000 kronor. Medianhöjningen ligger på 736 kronor per månad efter en renovering. Men det låter ju inte lika maffigt som 60 % såklart.

Det är bara att gratulera bostadsaktivisterna för väl genomförd opinionsbildning när deras påhittade ord blivit något som media slänger sig med.

I själva verket vill dessa aktivister att folk som alltså hyr sin bostad av företag eller privatpersoner som äger dem, med andra ord lånar de lägenheten mot att de betalar hyra, ska få bestämma över fastigheten mer än de som äger dem. Och de ska kunna få renoverade lägenheter utan att betala en enda krona mer i hyra.

Vi som bor i ägda bostäder, vare sig det är hus eller lägenheter, får däremot alltså hosta upp varenda krona för underhåll själva. Även de som bor i områden där priserna inte stigit utan tvärtom sjunkit. Med hårdare lånevillkor kan många inte heller låna till nödvändiga utrustningar på lägenheten så då återstår dyrare privatlån eller helt enkelt att betala kontant. En ny varmvattenberedare kostar till exempel 25 000-30 000 kronor. Alla med hus vet att dessa sällan förvarnar innan de går sönder.

Alla som bor i ägd bostad är inte kapitalstarka. Varför just nu människor som mot avgift lånar en bostad ska få ännu starkare rättigheter att bestämma över något de inte äger är för mig obegripligt. Men det är det utredningen syftar till, det som är ett beställningsjobb från Hyresgästföreningen till sina polare sossarna.

Och utredningen har dominerats av problem. Miljöpartisten Agneta Börjesson var den som fick utredningsuppdraget, som om det nu är något fel på att låta en person som faktiskt kan något om bostäder leda ett så viktigt uppdrag. För Börjesson har bara rätt partibok och dessutom från partiet som säger nej till de flesta bostadsbyggena. Och hon har inte ens lyckats hålla ihop utredningen hjälplig för redan i maj 2016 rapporterades det om stora problem. 

“Motstridiga känslor”. Klassisk miljöpartiretorik. När det alltså givetvis handlar om motstridiga ÅSIKTER. Inte vilken aura som lyser mest rött eller hur nu miljöpartiet jobbar.

Men såklart landade denna andra Reepalu-utredning, där inkompetens och bråk dominerat processen, i att hyresgästen såklart måste få mer makt över att bestämma över saker de inte äger.

En av sakerna de föreslår är att ändra från att det inte ska vara oskäligt mot hyresgästen att renoveringar genomförs till att det måste vara skäligt. Bevisbördan från den som äger lägenheten stärks alltså och hyresgästens rätt att säga nej ökar.

Man medger att förändringarna innebär stora konsekvenser framför allt för ägarna av fastigheten.

Men sedan konstaterar de att “någon konflikt inte finns” mellan ägarnas rätt att få bestämma om sin egendom och de som hyr denna egendoms rätt att bestämma över den.

En annan sak utredningen utredde var den hyreslag för privatbostäder Alliansen införde som skulle underlätta för privatpersoner att hyra ut sin bostad för att öka utbudet av bostäder på marknaden.

Utredningen vill att lagen avskaffas och istället ingår i den befintliga hyreslagen. En av konsekvenserna står här: privatbostadslagen har default att besittningsskyddet inte finns, det vill säga, ingen som hyr en privatbostad alldeles oavsett om det står som en klausul eller ej, har besittningsskydd. Fullt rimligt. Om man glömmer att avtala bort besittningsskyddet kan plötsligt den som hyr kräva att få bo kvar om denna hyrt i minst två år. Utredningen vill istället att man ska avtala bort det, som man givetvis får. Men risken för den som hyr ut ökar för glömmer man bort den klausulen kan en tvist uppstå där privatbostadsägaren måste bevisa att det är deras privatbostad, annars har hyresgästen plötsligt rätt att bo där.

Utredningen vill ytterligare försämra för privatpersoner som hyr ut som bostad genom att avtalade tidsbegränsade avtal ändå måste sägas upp. Tidigare har det varit det fullt rimliga, att ett hyresavtal som upprättas på säg 9 månader också slutar att gälla 9 månader efter avtalet skrivits under och ska man ha en förlängning måste man alltså teckna ett nytt avtal från den tidpunkten.

Men utredningens förslag är att försämra för de som äger bostaden. Trots att avtalet gäller en viss tidsperiod måste alltså hyresvärden skriftligen säga upp sin hyresgäst innan avtalet går ut, annars har de rätt att bo kvar i ytterligare 3 månader.

Men trots att utredningen i princip gjort exakt som Hyresgästföreningen beställt är det inte nöjda.

Hyresgästföreningen vill också förhindra folk som äger en bostadsrätt eller villa att få ta betalt vad de kostar. Idag får man som ägare av bostaden ta ut några procent över reproräntan beräknat på marknadsvärdet på bostaden samt driftskostnader. Men att en bostad kostar vad den kostar är inget som HGF tycker att de måste förhålla sig till. De hade önskat att utredningen även förbjud privatägare att få täckning för sina kostnader utan tvingas till det föråldrade och helt orimliga bruksvärdessystemet. Där får man ändå tacka utredningen för att de precis som alla som inte jobbar på Hyresgästföreningen förstår att detta är helt orimligt och bara skulle leda till en sak: inga vill hyra ut ens ett litet rum.

Det enda man nu kan göra är att beklaga att detta haveri till utredning, till för vi har ju bench-mark den verkliga Reepalu-utredningen, ens tillsattes. 

Nu handlar det om att den inte ska passera riksdagen. För utredningen ska ut på remiss och sedan är det till syveende och sist riksdagen som avgör om Hyresgästföreningens lakejer i regeringen ska få igenom gåvan till sina vänner eller inte.

Det är rätt solklart vad jag tycker Alliansen och SD ska göra med den – släng den i papperskorgen.