Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Bli patreon genom att klicka här.  Eller Swisha: 0762096244. 

Hamnarbetarna och Pyrrhussegern

När ett fackförbunds orimlighet har fått en Socialdemokratisk regering att tillsätta en utredning om konfliktregler vet man att alla gränser passerats. Det gjorde Ylva Johansson i juni förra året, halvvägs in i konflikten som nu har mer än ett år på nacken.

Givetvis undantog hon sympatiåtgärder, denna rest från tiden då S hade egen majoritet och som ger LO oproportionerligt mycket makt då de får strejka hur de vill så länge de kan hävda att det är sympati.

Vilket bokstavligen kan försätta bolag i konkurs rätt snart. En affär vars anställda strejkar kan till exempel på det sättet inte bara ha problem att bemanna utan får plötsligt inga varor eftersom även lastbilsföretaget som levererar just till den lilla butiken går ut symaptistrejk. Går kylen sönder kan sedan elektrikerna strejka just på den lilla orten för att förhindra att kylen lagas. Ni förstår. Ett två tre, och så får man slå igen.

Utredningen ska utreda om man borde inkludera alla fackförbund i fredsplikten när ett företag, som APM Terminals, har kollektivavtal. Trots att Hamnarbetarförbundet inte är med i LO. Utan att veta gissar jag att utredaren kommer att komma fram till just det. Vi får se sista maj i år då utredningen presenteras. Jag hoppas Alliansen när de tar makten även tar bort sympatiåtgärderna. Det är nämligen helt orimligt att andra fackförbund än det berörda får strejka i syfte att skapa en fullständigt obalanserad maktsituation, där alla företag som utsätts hamnar i underläge.

Den 21 mars trodde många att konflikten var över. Samtal hade förts mellan LO-förbundet Transport, som har kollektivavtal med APM Terminals, och Hamnarbetarförbundet.

Men inget hände. För att Hamnarbetarna i vanlig ordning inte vek en millimeter på sina krav. De kan nämligen inte förhandla. Transport erbjöd dem att vara med men då måste förbundet uppgå i Transport, såklart.

Månaden innan meddelade Arbetsdomstolen dom i en av alla stämningar Hamnarbetarna lämnat in. De har satt det i system och jag antar att för att ha råd så får de kraftiga rabatter av sina advokater.

Den 14 februari meddelade Arbetsdomstolen att Hamnarbetarna vunnit. Men jag gissar att jublet uteblev även där.

För läser man domslutet så var de oeniga och domstolen anser också att båda parter vunnit/förlorat. Bakgrunden till stämningen är att förbundet inte tyckte att Sveriges Hamnar svarade på deras krav om att förhandla om kollektivavtal tillräckligt fort.

Varför?

För att Hamnarbetarna utstuderat valde att kräva förhandling mitt i i pågående avtalsrörelse, när hamnen förhandlade med de som de facto har kollektivatvalet – Transport.

Och då gör man i princip inget annat än att jobba med avtalsrörelsen. Det var också det svar de fick när de den 18 april krävde möte den 20 april. Eftersom fackpampar aldrig varit i närheten av att driva företag tror de också att företag bara kan släppa allt de håller på med för att tillfredsställa deras behov. Men så funkar det inte i verkligheten, bortom rättighetsindustrin de själva företräder.

Ni kan själva läsa att Sveriges Hamnar är mycket tillmötesgående. 

Tyvärr är lagen inklusive förarbetena gjorda när vi i princip hade en enpartistat med sossar vid makten val efter val och MBL är ett beställningsjobb från LO så trots det orimliga att i lagen inte ta hänsyn till till exempel avtalsrörelse måste de döma efter praxis, som är inom tre veckor. Och det kunde inte hamnarna leverera för att det var……avtalsrörelse så LO tog upp all deras tid. Jagad och stämd av ett fack för att man tvingas sitta i trånga konferensrum med LO låter verkligen som en mardröm.

Hamnarbetarna, som ser stämningar som en slags intäktskälla, hade krävt 200 000 kr. De fick 20 000 kr. Som inte lär täcka mycket av de egna advokatkostnaderna (om de betalar dessa). Och de fick betala sina egna rättegångskostnader. 

En Pyrrhusseger alltså och alltid något att i allt detta elände ändå vara glad över.

Ni som vill bidra till Hamnarbetarnas evighetslånga strejk kan kolla på den här annonsen jag hittade på syndikalisternas tidnings Arbetarens hemsida.

Ni vet, de som också brukar strunta i all fredsplikt? När några av deras medlemmar strejkade på Berns 2010 sedan trakasserade de folk som var på väg till och från hotellet. Fräscht. Berns hade kollektivavtal men inte med SAC, exakt samma läge som i hamnen alltså. Daniel Wiklander, killen som försvarar våld som metod (ex AFA) och numera är tf chefredaktör för Expo, har varit chefredaktör för Arbetaren.

Tidningen utreds nu för fusk med presstödet för övrigt. 

Råttorna i hamnen syftar på de som äger hamnen antar jag – APM Terminals. Ni kan bidra till solidariteten genom att Swish för organisationer och företag debiterar varje transaktion 2 kr.

Swisha 1 kr och de går 1 kr back. Privatpersoners transaktioner är gratis.

Lycka till!

…………………

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Fossilfritt Sverige och de skattefria traktamentena

Är det en sak vänstern satt i system i Sverige så är det att så fort de får makten så hittar de på olika nya organisationer, NGO:s och semistatliga projekt/kanslier eller vad de nu kallar dem för att av dina och mina pengar bedriva opinionsbildning. Och när de är startade lägger aldrig någon ner dem.

Jag kallar det “hurringpolitik”. Man stoppar in den överallt man kan och sedan kan man inte dra ut den. 

På det här sättet sprider Socialdemokraterna och Miljöpartiet sin maktbas utanför det demokratiska systemet, där man kan bli bortvald vart fjärde år. Miljöpartiet har lärt sig av proffsen så att starta nya sådana här organisationer har de krävt i utbyte av alla S–regeringar de någonsin stöttat. Vi har tyvärr en uppsjö numera, samtliga finansierade i princip 100 % av skattepengar. Och ingen ifrågasätter någonsin deras existens, inte Alliansen heller.

Fossilfritt Sverige är bara den senaste i raden. Dessa har ett till syfte – ge kompisar jobb. Som inte är beroende av val. 

Miljöpartiet krävde att få starta detta “initiativ”, som är direkt underställt dem själva på regeringskansliet och i slutet av oktober 2016 togs beslutet om finansiering. De fick 2,5 miljoner för 2016 trots att det var 2,5 månader kvar på året.

Året efter fattades beslutet i mars om bidraget för 2017 och då var summan det dubbla – 5 miljoner kronor.

I år gick det snabbare att få nya pengar, redan den 19 januari. Då hade de höjt bidraget till 6 miljoner, en höjning på 20 % på ett enda år.

Fossilfritt Sveriges enda syfte är att opinionsbilda för att Sverige om bara 12 år ska vara helt fossilfritt. Det innebär i klartext: inga bensinbilar, inga dieselbilar (gäller givetvis all form av transporter, som ambulanser, budbilar, färdtjänst, taxi, lastbilar etc). Inget som rullar ska rulla med bensin eller diesel i tanken. I hela Sverige. Men det stannar inte där. Ingen plast. Någonstans. Inte i sjukvården, inte på restauranger, i folks hem. Ingenstans ska plast som tillverkas av olja finnas. Bara sockerrörsplast och andra former av icke oljebaserade plaster. Som ändå tillverkar i fabriker utomlands med hjälp av fossila bränsle, kolkraft och kemiska processer.

Sedan oktober 2016 har skattebetalarna gett regeringens egen opinionsbildningsorganisation 13 miljoner kronor redan. På 1,5 år. 

Hur har de då spenderat pengarna?

Fyra personer är anställda på kansliet, där fd bossen för Naturskyddsföreningen Svante Axelsson, kompis med halva Miljöpartiet, är chef. 

Utfallet 2016, som alltså rör november och december i princip, blev 1,6 miljoner. Bra jobbat att spendera den summan på så kort tid tycker jag. Då hann de lägga 650 000 på konsulter. Det är 325 000 kr per månad i bara konsultarvoden. Inkl julledigheten och nyårshelgen.

Jag undrar var resten av pengarna tog vägen. Betalade Fossilfritt tillbaka de 800 000 kr som blev över eller fick de behålla dem? Det framgår inte av redovisningen för 2017 som jag fått.

Förra året la de 3,1 miljoner kronor av de 5 miljonerna på löner. Och 1,1 miljoner kronor på konsulter. Men en post sticker ut – traktamenten. De la bara knappt 50 000 kronor på resor utomlands, mot 123 000 kr inom Sverige.

Ändå har de betalat ut hisnande 645 637 kronor i skattefria traktamenten utomlands för anställda. 

Hur är detta möjligt? Var någon bosatt under en längre tid utomlands 2017 eller hur kan man på 4 personer komma upp i den summan?

Om man kollar på schablonbeloppen på Skatteverkets hemsida så är till exempel Danmark högst, på 915 kronor. Det motsvarar 704 dagar spenderade i Danmark totalt under 2017, fördelat på 4 personer. Eller 176 dagar var.

Räknar man med Georgien på 230 som är ett av de lägsta beloppen kommer man upp i 2 804 dagar, eller 701 dagar per person. Under ett år.

Har de betalat traktamente för konsulter undrar man ju då. Som fakturerat. Eller hur kan de komma upp i det här beloppet? Jag får det faktiskt inte att gå ihop.

Jag har mailat Fossilfritt Sverige och bett dem förklara. Så jag kanske får återkomma i frågan. 

Men slutsatsen är som alltid – Fossilfritt Sverige är bara ytterligare en opinionsbildarorganisation som äter skattepengar. De 16 miljonerna kommer vi aldrig få tillbaka men Alliansen måste lägga ner denna och alla andra av dessa av Miljöpartiet och Socialdemokrater konstruerade påverkansinstitutioner så fort de får makten. Opinionsbildning ska skötas privatfinansierat, inte av skattepengar.

 

Uppdatering kl. 15.14:

Jag fick svar från Fossilfritt Sverige som menar att de skrivit fel. Summan ska vara arbetsgivaravgifter. Men då blir min följdfråga, om detta är redovisningen av ekonomi som lämnats in till regeringskansliet, hur kommer det sig att ingen där reagerat alls? De tycker att 645 000 i skattefria traktamenten verkade rimligt?

Har de noll koll i regeringen?

Eller nevermind.

……………………………

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

 

Plastpanik

Det finns så mycket myter inom miljödebatten. En aktuell handlar om plast, och plastpåsar. Plast framställs som det mest förskräckliga människan hittat på. Allt från att plastbanta förskolor (helt i onödan) till att vi inte ska ha några platspåsar eller plast runt grönsaker.

Problemet är att det inte är svart eller vitt och att den egentliga miljöboven är oväntad.

Regeringen styrs som ni vet delvis av Miljöpartiet och de var snabba att direkt ge sin gamla kompis på Naturskyddsföreningen Svante Axelsson ett nytt jobb, som chef över det för honom skräddarsydda projektet, eller vad man kan kalla det, Fossilfritt Sverige. Som är ett kansli direkt underställt regeringskansliet vars enda syfte är att opinionsbilda. Mot bland annat plast. Precis som Axelssons fd arbetsgivare Naturskyddsföreningen alltså gör, men det är finare att få en regeringskansli-adress och så behöver man inte gå omaket förbi ansökningar och trams utan Miljöpartiet via Axelsson kan härigenom få alla fördelar av regeringskansliet men få nackdelar.

De vill för övrigt inte öppet redovisa hur mycket pengar de får och vad det går till för på hemsidan kan jag inte hitta någon sådan info. Men jag har mailat dem och begärt ut det.

Jag föreslår att Alliansen lägger ner det här direkt när de tar makten i september för att staten inte ska opinionsbilda. 

En av sakerna de driver är miljözoner, och det vet vi ju hur det gick (bra). En annan sak de driver är att få bort samtlig plast. Ni läste rätt. För plast tillverkas av olja så Fossilfritt Sverige 2030 innebär att varenda plastgaffel ska bort på 12 år. Nu har de precis fått med sig de stora matkedjorna på att försöka få bort vanlig plast i butik, till förmån för plast gjord på sockerrör.

Man refererar till vanlig plast som “den miljöfarliga plasten” och pratar om “fossilfri råvara”.

Problemet med den så kallade fossilfria råvaran, som är sockerrörsplast, inte alls är fossilfri. Visserligen görs den inte av olja utan av etanol men produktionen av etanol är knappast fossilfri. Det krävs kemiska fabriker för att framställa etanol ur sockerrör. Men det finns betydligt större problem med sockerrörsodling och det är följdeffekterna på just miljön den för med sig.

Till exempel regnsskogsskövling och att man genom att skapa stora nya odlingsfält frigör kväve ur jorden, en växthusgas, som gör ordningen till en klimatbov. Dessutom tar man mark från odling av livsmedel för att bönderna tjänar mer på att odla sockerrör till etanol som sedan blir bränsle men också plast, att det tränger ut viktig odling av mat. Så att matpriserna ökar. Vilket drabbar framför allt de fattiga. Sören Wibe är en av de forskare som varnat för etanolen som en miljöfrälsare och pekat på att även etanolen har sina miljökonsekvenser.

Det är alltså inte korrekt att påstå att sockerrörsplast är fossilfri helt enkelt för att det krävs både fossila bränsle att framställa den och för att frakta den till Sverige, och dessutom ökar växthusgaserna koldioxid och lustgas. Att den sedan inte är gjord av olja är en annan sak. 

I en annan artikel, för SR-programmet Klotet där han intervjuas, kallar han etanol värre än bensin.

En annan sak som finns i just matvaruhandeln är plast runt grönsaker som blivit väldigt kritiserade, just på grund av plastpaniken.

Är den dålig då?

Nä, det kan man inte säga generellt. Plast runt gurka och paprika är till exempel bra för miljön för att den ökar hållbarheten mycket och då minskar svinnet. Allt man måste kasta innan man äter det är en ren förlust för då kommer inte energin som lagts på att driva upp och transportera maten till någon nytta alls utan blir helt bortkastat.

Man måste väga risken för svinn mot förpackningens miljöpåverkan. 

Vi använder i Sverige idag 83 plastpåsar per person, dvs vi ligger redan under EU-målet på 90 per person 2019 och långt under snittet på 198 per person som läget är idag i EU i genomsnitt. Rubriken är alltså helt missvisande, vi har redan nått det första målet ens innan vi hade några krav på information om plastpåsens miljöeffekter som regeringen införde vid årsskiftet och som fick många butiker att börja ta betalt för kassarna.

I samma artikeln på SVT påstår de sedan att det tar 400 år för en plastpåse att brytas ner. Vilket inte stämmer. Det tar 10-20 år. Men få saker bryts ner helt, inte ens människor. Så kvar blir då mikroskopiska partiklar. Men det kan man knappast kalla att det tar 400 år för en plastpåse att brytas ner.

Men allt är relativt. Miljövännernas bästa vän glaset tar 1 miljon år att bryta ner. 

Men det finns fler falska nyheter i media om plast, tyvärr. I en artikel i Expressen med rubriken “Glädjande besked färre plastpåsar i Nordsjön” vill tidningen insinuera att det skulle handla om avgifterna som vissa butiker införde för tre månader sedan.

Problemet är att studien som visar att plastpåsarna minskat i Nordsjön har ett tidsintervall på 2010 – 2017. Andelen påsar har minskat från 40 % till 16 %. Skälen man bland annat anför är politiska beslut i Frankrike och Storbritannien för så länge tillbaka som 2003. Minskningen har alltså noll med Sverige att göra. Åtminstone när det kommer till sittande regerings beslut.

Sedan intervjuar Expressen……Naturskyddsföreningen.

Såklart. Som hänvisar till sitt eget samarbete där butikerna betalar dem pengar för att påsarna ska minska. Givetvis vill föreningen marknadsföra det, och läser man ordentligt hänvisas också enbart till dessa tre kedjor samt EN enskild butik.

SVT sprider också falska nyheter genom en intervju med ekologen Stig-Olof Holm som i en intervju från oktober 2017 föreslår att byta ut plastpåsen mot en tygkasse för att vara klimatsmart.

Även Metro, som malligt saluför Viralgranskaren som någon slags objektiv faktatjänst trots att den ägs av Metro själva och de väljer ju vad de vill granska helt fritt, sprider falska nyheter om plast.

Under rubriken “12 saker du enkelt kan byta ut för förbättra miljön”  från 3 januari i år skriver de “skaffa en tygkasse”. Och hänvisar till EU-snittet på 200 plastpåsar per person trots att vi i Sverige använder 83 per person. Två fel av två möjliga alltså.

För tygkassen är inte alls miljövänlig.

Det finns en mängd studier gjorda på det här. En av dem publicerade danska Miljödepartementet i februari 2018.  Den visade att den allra sämsta kassen man kan ha är en tygkasse av ekologisk bomull. Den måste man använda 20 000 gånger för att kompensera för miljöpåverkan. En vanlig tygkasse räcker 7 100 gånger. En vanlig tunn soppåse man köper på rulle räcker om man använder en gång.

Men papperskassen då? Den är väl jättebra? Om du tänkt att dumpa den ute, absolut. Då bryts den ner betydligt fortare. Några veckor bara. Men den kostar 50 % mer i klimatutsläpp än att tillverka än en plastpåse. 

Plastpåsen återanvänds nämligen ofta just som soppåse av olika slag och i Sverige blir den då antingen återvunnen eller så hamnar den i ett fjärrvärmeverk och blir värme.

Även Ny Teknik konstaterar i sin granskning att tygkassen är kass ur miljösynpunkt, tvärtemot den gängse uppfattningen.

Men eftersom kunskapen är så låg, bland annat för att traditionell media slarvar och sprider fel fakta och nyheter samt låter bli att problematisera utan erbjuder landets största lobbyister gratis PR bara, så är det många som gått på det här.

Till exempel ICA-handlaren i Täby som i november en hel vecka gav bort tygkassar till kunderna för att han tog bort plastpåsarna. Trots att alltså tyg är betydligt sämre för miljön.

Istället för att ha plastpanik måste man som konsument faktiskt källkritiskt granska påståendena som flyger runt i media. Plast är inte någon ensidig bov och något plastfritt samhälle är helt orealistiskt att vi kommer få. Frågan är om vi till exempel i Sverige kan tillverka något mer miljövänligt än etanolbyggda sockerrörsplasten som många kedjor använder.

Men vad du än gör, strunta i den ekologiska tygkassen. Välj en plastpåse och använd den sedan till sopor.

………………………………….

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

SvD Näringsliv och kampanjen mot Facebook

Schibsted och Bonnier fortsätter sin kampanj mot Facebook. Målet är att även svenska politiker ska lagstifta.

Mitt syfte med att hela tiden följa upp det här är att politikerna INTE ska gå på denna klassiska opinionsbildning som har noll och ingenting med nyheter att göra. Även om media ohederligt saluför det som det. News and views, viktigt att hålla isär och detta är inget annat än views.

Idag i SvD Näringsliv, under Nyheter, där man kan förvänta sig just nyheter om företag skriver tidigare DN-medarbetaren Birgitta Forsberg vad hon kallar ett “porträtt” av Mark Zuckerberg.

Men det är ytterligare en kampanjartikel. En rätt oförskämd sådan faktiskt. Den inleds med att beskriva honom som något slags nervvrak.

I Forsbergs värld verkar ett journalistiskt porträtt gå ut på att beskriva en persons utseende, inte deras liv och egenskaper.

Eller så är det bara Mark Zuckerberg som får den äran. Betänk när ni läser följande beskrivningar av hans utseende om han varit Maria Zuckerberg. Och att saker som att vara kort, nervös och pojkaktig är samma sorts negativa omdömen om en man som om man skrivit om en kvinnas vikt eller bystmått, saker som liksom just pojkaktighet och kort längd orsakar exakt samma komplex.

Testa att säga meningen “vad kort du är” eller “gud, vad du ser pojkaktig ut” och se om det låter bra i munnen eller om det är en rätt grov förolämpning till en vuxen man.

Hon återkommer till just pojkaktig.

Och att han är ung.

“Jacob Wallenberg är född kristen men går enligt uppgift inte till kyrkan och det finns inga uppgifter om han är religiös eller sekulär” skulle ingen journalist skriva heller.

Vad har Zuckerbergs religion med ett porträtt i en Näringslivsdel att göra?

Vill man vara lite extra elak mot just en man ska man också skjuta mot kärlekslivet. Hans frus föräldrar är inte flyktingar utan “båtflyktingar” och en Hollywood-film löst byggt på hans liv men som absolut inte är en dokumentär hänvisas inte till “hans flickvän i filmen” utan “påstådda flickvän”. Som om nörden Zuckerberg egentligen inte kunnat ha någon riktig flickvän på college.

Ord betyder något. Det vet givetvis Birgitta Forsberg, som utan att veta exakt ålder av fotona gissningsvis är närmare eller strax över 50 år. Eftersom nu att Zuckerberg är så ung och ser så ung ut är relevant information menar jag. Jag tycker inte det.

Vet ni varför Zuckerberg verkar ung?

För att han är 33 år gammal och startade ett av världens största företag när han var 17 år.

När du och jag la all vår vakna tid på att fundera när gymnasiet egentligen tar slut och vem man är kär i och varifrån nästa vinflaska till kommande fest skulle komma ifrån startade Mark Zuckerberg Facebook.

Istället för att använda det emot honom borde vi vara imponerade. Han är 33 år och har en beräknad förmögenhet på 62,9 miljarder dollar. Men detta förhållningssätt är så typiskt svenskt. Här ägnar sig även näringslivsjournalister åt att förfasa sig över att folk tjänar pengar och är duktiga entreprenörer än att beskriva dem. Att tjäna pengar på företagande är något fult medan tjäna många miljoner på musik eller sparka boll är fint.

Men så kommer opinionsbildningen igång, när hon tröttnat på att dissa Zuckerbergs ålder, längd, utseende och kärleksliv.

Hon refererar till att han en gång erbjudit  sina vänner att få mailadresser och annan privat info från Harvard-studenter, och hon refererar sedan till AOL Instant Messenger, för att läsare utan koll ska koppla ihop till Facebook Messenger. Något annat syfte finns inte att lägga en mening i anslutning på att beskriva var AOL var för något. Man ska luras att tro att detta var inte särskilt länge sedan, även om det står “i Facebooks barndom”.

Eller vad sägs om den här konversationen, som inte direkt andas “två 50-åriga företagsledare”?

För det första hette Facebook Facemash i dess barndom. För det andra var det ett slutet system bara för Harvard-studenter. Först 2006 släpptes inträdet på globalt.

I en artikel från 2012 i “Busniess Insider” skrev man om att han, som 17/18-åring var som 17/18-åringar är – barnslig. För att Facemash och sedan The Facebook var först ett sätt att gradera Harvardtjejers utseende. Mycket moget. Och blev sedan det slags “Mina vänner” det är idag men fortfarande bara för Harvard, som ett sätt att ha kontakt på campus. Det var då han erbjöd sina vänner folks privata uppgifter. Jag tycker att det vore konstigt om en 18-årig kille inte vid någon tidpunkt gjorde det faktiskt, med information folk utan att blinka gett honom gratis utan användaravtal. Folk gör alla möjliga konstiga saker som tonåring, inte minst för att imponera på varandra och på motsatta könet.

AOL Instant Messenger var ett slags chatprogram. Själv använde jag First Class när det lanserades på Handels i Göteborg när jag studerade där på andra halvan av 90-talet. Det var alltså inget som Zuckerberg på något sätt ägde.

Men det tycker inte Svenska Dagbladet Näringsliv och Birgitta Forsberg. Utan hon vill göra gällande att detta har ens något litet med dagens Facebook och 33-åriga Mark Zuckerberg att göra. Fint att hon var så rekorderlig som 17/18-åring så att hon inte var det minsta barnslig men vi andra var faktiskt det och sa och gjorde sådana där saker.

Hon försöker dra ner hans karaktär kring personlig integritet i ett annat stycke genom att hänvisa till en anonym före detta journalist. Ursäkta men vad en anonym fd journalist i USA tycker om Zuckerberg, hur är det relevant som något slags bevis? Nog för att man använder anonyma källor för känslig fakta men “han verkar ha ett mönster av att trassla in sig när det gäller integritetsnormer” är inte det utan en åsikt som inte backas upp av ett endaste litet fakta faktiskt.

Hon toppar med att påstå något som faktiskt inte är sant. Facebook flyttar inte alls ständigt gränserna för vad man gör med användarnas information utan större hänsyn till integritet. Tvärtom.

Som jag tidigare redogjort tog Facebook till exempel redan 2015 bort möjligheten för annonsörer att få tillgång till både dig och alla dina vänners information när de annonserade via appar i kanalen. Flera år före Cambridge Analytica-skandalen briserade alltså. Just för att de vill värna folks integritet.

De har uppdaterat en mängd gånger för att göra Sekretessinställningarna mer synliga för användarna, uppmanar oss idag regelbundet att se över inställningarna och den senaste uppdateringen gjorde att vi vid varje inlägg ska välja om det läggs publikt eller bara för vänner, där vänner är default, för att folk inte ska missa att ställa in privata flöden.

Ni måste vaksamma och inte lita på sådant här. För just nu är inte mediebolagen intresserade av att lära er saker, de vill påverka er.

Den senaste uppdateringen av Facebooks algoritm, den har ni säkert inte fått läsa om i media. För de har ingen lust att informera er om det utan utgår från att ni inte har koll istället. Just för att kunna sälja på er den lögnen Forsberg i den här artikeln försöker sälja.

Här är en sammanfattning. I vintras gjorde Facebook det, igen, svårare för företag som till exempel Schibsted som äger Svenska Dagbladet, att få gratis trafik genom att försöka manipulera algoritmen. Hålen täpptes till. Bolagen måste därför betala för att synas och kan inte räkna med att få trafik gratis. Jättetrist om man har fått ätit en massa gratisluncher men det har inget med integritet att göra.

Tvärtom, numera gynnar Facebooks algoritms just människors egna statusuppdateringar framför annat innehåll. För att Facebook är ett socialt nätverk framför allt. 

Om man googlar på Facebooks algoritm får man upp tech-bloggar och sådan media, men nästan ingen vanlig. För att medieföretagen inte har lust att basunera ut förlusten att de nu måste betala för annonser istället för att försöka få trafiken gratis av Facebook. Bolaget har gjort en rad sådana här skärpningar av algoritmen sedan under åren och varje gång har mediebolagen blivit surare och surare för att de måste betala för trafiken.

Förstår ni nu vad jag menar med att den här kampanjen bygger på mänsklighetens starkaste drivkrafter makt och pengar och inte altruistiska motiv om sanning och demokrati?

Var källkritiska alltid, inte minst mot media själva.

Men i den här kampanjen mot Google och Facebook ska ni tyvärr inte lita på det som står alls utan försöka hitta andra källor eller sök upp ursprunget de hänvisar till. Birgitta Forsbergs uppdrag i den här kampanjen är precis som alla andra journalisters – sälja in sin arbetsgivares åsikter till er. En arbetsgivare som förlorat på Facebooks stängningar av just de kryphål i sekretessen och i algoritmen de kunnat utnyttja men som Facebook idag är mycket mer medvetna om. Precis tvärtom alltså mot vad hon påstår i artikeln.

Jag googlade “aol messenger zuckerberg harvard” och fick direkt upp Business Insider-artikeln, som inleds med att han var ett barn. Ergo barnslig. Då förstår man direkt vad det egentligen handlar om och att det har noll med dagens läge att göra.

………………………………….

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

 

Dagens Nyheter – makt utan ansvar

Dagens nyheter har tyvärr utvecklats till en slags skamfläck på svenska mediehimlen. Innan jag går vidare vill jag understryka, vilket också står i min nya bok om sociala medier och påverkan, att jag tillhör inte de som utropar traditionell medias död eller tycker att de borde dö. En skicklig neutral och oberoende mediebransch är jätteviktig för alla demokratier. Och det finns många duktiga enskilda journalister även på DN.

Men tidningen bryr sig tyvärr inte längre om sanningen.

Utan vårdar sin egen position före den. Och då tycker jag att de ska ha rättfärdig kritik för det. 

Med stora makt kommer att ha stort ansvar. Och mediebolagen har mycket stor makt och kan ödelägga folks liv när de medvetet sprider falska nyheter. Vilket DN tyvärr verkar ha satt i system utan att bry sig ett dugg om den andra delen – ansvar. Att man rättar och vägleder läsarna även efteråt att hitta sanningen när man gjort fel. Alla deras publiceringar verkar strunta i det.

Carema-skandalen när DN skapade en sådant drev mot det privata omsorgsföretaget Carema att de fick byta namn på bolaget. På grund av en lögn de aldrig bett om ursäkt för eller tagit ansvar för. Allt var nämligen fel i den storyn. Blöjor vägs alltid på alla äldreboenden. Och boendet som Carema tog över från kommunen var misskött när de tog över, personalen och de boende trivdes bättre efter det privatiserades.

Dagens Samhälle engagerade sig för sanningen i Carema-skandalen i en rad artiklar.

I maj 2014 basunerade de ut att Sandviken tjänar en halv miljard på invandringen. Vilket visade sig inte stämma. Ingen rättelse eller kommentarer. Inga länkar till kritiken eller granskningen av den dåliga rapporten. Ingenting. När nu siffrorna kom visar det sig att just Sandviken är en av de stora förlorarna, just ekonomiskt. På grund av migrationens stora kostnader.

2013 påstod Henrik Brors att invandrare betalar mer till samhället än de får ut och hänvisade till en OECD-rapport. Det visade sig vara helt fel, för att Brors helt enkelt struntat i att läsa rapporten korrekt utan hängav sig åt klassisk cherrypicking.

I oktober 2017 påstod de att en busschaufför visat porrfilm för barn på en buss. Det var helt fejk. Nyheten som spreds av TT sedan av SVT fälldes i Granskningsnämnden. Chauffören kollade på en romantisk komedi. Det visade sig att barn inte är 100 %-iga vittnen när det gäller skillnaden mellan romantisk komedi och porr. Ingen rättelse under artikeln. En mans liv ödelagt. DN trallar vidare som om ingenting har hänt.

I en kolumn från juni 2014 påstod Golnaz Hashemzadeh Bonde att brandmän från Boden var rasister.  Men kors i taket, här publicerade sin hittills enda kända ursäkt faktiskt.

I december 2017 påstod de att talman Urban Ahlin utsatt medarbetare för sexuella trakasserier. Utan några som helst belägg för det. De har i vanlig ordning sedan dess varken rättat eller gått vidare med bevis. Är man DN får man skriva vad som helst.

I mars i år påstod de att UD var avlyssnat av ryssar för att äntligen efter många försök få bort Hanif Bali från Twitter, utan någon som helst fakta. UD påstod det. DN valde att inte hitta något belägg utan publicerade det rakt av som om de vore UD:s personaltidning. Senast 19 mars framhärdade DN om “misstanken om Rysslandskoppling”, fortfarande utan bevis.

Sedan Peter Wolodarski tog över som chefredaktör 2013 har förtroendet rasat. DN har också gått från nästan 60 % i förtroende till 45 % på bara 10 år.

De borde läsa sin egen artikel från sommaren 2017 “Så känner du igen en mytoman

Jag förstår faktiskt inte hur det alarmerande sjunkande förtroendet för traditionell media, som bekymrar mig mycket, kan vara så ointressant för branschen, i synnerhet för DN som tappat mest, att de överhuvud taget inte idkar någon slags självkritik.

Vi andra kan tyvärr bara stå och se på när media skjuter sig själva i foten.

Hotet mot demokratin är inte Facebook. Utan de själva.

……………………………

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Miljöpartiet ödelägger Pålsundet

Miljöpartiet i Stockholm stads bilhat vet vi nu inte har några gränser. Jag har vetat det länge men eftersom de fick 11 % i kommunalvalet i mitt kvarter i Vasastan så har jag anat att en hel del okunskap funnits i väljarkåren. Inte nu längre tror jag, när de går till val på att förbjuda alla bilar i Stockholms innerstad.

Men de hatar inte bara bilar.

De älskar cyklar. Så mycket att alla andra trafikslag, inklusive det jag själv oftast använder som pedestrian, dvs jag går, ska anpassa sig till den allt större gruppen lycra-män som kör 50 km per timme.

Nu tänker de ödelägga en av de få kanalmiljöer vi har kvar – Pålsundet. För att bygga en dubbelfilig cykelmotorväg. 

För er som inte bor i Stockholm och har haft förmånen att flanera längs kanalen kommer här en liten beskrivning. Sundet ligger mellan ön Södermalm och ön Långholmen, och bildar en smal kanal med båtar förtöjda på varje sida. En historisk och unik plats, inte minst med tanke på att den ligger mitt i Sveriges huvudstad som med sina drygt 2,3 miljoner invånare i Stockholms län har passerat Köpenhamn. Bara i Stockholms kommun bort det 900 000 människor idag.

“Namnet “Pålsund” finns redan på Tillæus karta från 1733 under “Påhl Sundet” och syftar till att det fanns förpålningar ungefär på Pålsundsbrons nuvarande läge. Denna pålspärr för sjötrafik gick tillbaka till Gustav II Adolfs tid. Sedan “lilla tullen” infördes år 1622 var Pålsundet sjötull för trafiken till och från Mälaren och sundet pålades igen för att stoppa smitare. Så sent som 1835 beskrev Drätselkommissionen hur man då reglerade trafiken genom Pålsundet. Utmed det mellersta brofacket fanns ett “tullstängsel”, bestående av en järnkätting med tillhörande hjul, med vilken kättingen kunde höjas och sänkas.”

På en karta från 1841 anges namnet Spinnhus Viken som syftade på det närbelägna spinnhusetLångholmen.

Idag är Pålsundet en omtyckt och central belägen sommarliggplats för fritidsbåtar. De många pålar som idag finns i sundet är avsedda att förtöja båten vid.”

Men detta ska bort. För att Daniel Helldén, trafikborgarråd för Miljöpartiet, vill ge sina kärnväljare på Södermalm en cykelmotorväg precis där. 

Bakgrunden är att det finns rasrisk vid strandkanten så den måste förstärkas. Detta har ingen invänt emot. Men det är sättet man gör det och att Miljöpartiet passar på att sedan bygga en dubbelfilig cykelmotorväg på kuppen.

Så här ser Pålsundet ut idag. Som ni kan se på höger sida går det en mysig gångväg vid kanten, som har direkt anslutning till bryggorna. Träden kantar kajen.

På det förslag som Miljöpartiet på allvar hävdar är att återställa platsen ser ut som efter rivningen av landets småstäders stadskärnor under brutalist-perioden på 60-talet och ersatte med likadana Domus-lådor i betong.

Borta är utsikten för de som går och de vackra lummiga hängande träden. Istället – betong. Bara en person förblindad av ideologiskt cykelfokus kan hävda att dessa bilder på något sett ens liknar varandra. Hela grejen på Pålsundet är att man som gående slipper bli nästan nercyklad av lycra-männen på racercyklar utan kan i direkt kontakt med vattnet flanera lugnt i naturen på väg till vart du ska, till exempel jobbet eller bara ute och njuter.

Om det bara handlade om att förstärka kajkanten för att förhindra ras behöver man inte samtidigt förstöra naturmiljön med stängsel och betong. Och cyklister.

Men som sagt, syftet för Miljöpartiet är ju inte att fixa kanten. Utan att innan valet leverera ett vallöfte till sina kärnväljare på Södermalm – cyklisterna och deras aldrig mättande behov av att förstöra trafiken med cykelbanor precis överallt. Inte tar de hänsyn till oss som går heller. Bara idag på min dagliga promenad har jag vid ett övergångsställe fått säga till en rullande cykel att “hallå, det är grönt och du ska stanna”. Och två cyklister som använde trottoaren som cykelbana.

En standardcykelbana är 1,80 cm bred enligt Trafikverkets instruktioner. Då kan två cyklar mötas och det finns ett körfält åt vardera håll. 

Daniel Helldéns valfläsk är inga 180 cm. Utan nästan dubbelt så brett – 3,25 meter. 

Ser ni fyra cyklar på bilen Miljöpartiet använt i sin marknadsföring av projektet?

Nej, just det. Där cyklar det en cykel per cykelbana. För att vilseleda väljarna att tro att det inte är en cykelmotorväg. Vilket det är. Det borde istället se ut så här:

Vi kan inte som stockholmare bara stå och se på när Daniel Helldén river en kanal som funnits som just denna sorts rekreationsområde sedan 1600-talet. Bara för att han med betong vill bygga dubbelfiliga cykelmotorvägar som valfläsk åt egoistiska cyklande Södermalmsbor. 

Skönhetsrådet sågar förslaget. Ändå klubbade kommunfullmäktige igenom det. Bara Folkpartiet och Centern reserverade sig. Mitt eget parti Moderaterna tycker tydligen att detta är lämpligt. Jag vet inte vad jag ska säga faktiskt.

Men än har man inte börjat riva i Pålsundet. Det finns tid kvar att ändra det här beslutet.

Cykelmotorvägen måste bort. Cyklisterna borde vara tacksamma för en standardcykelväg på 180 cm. Vi kan heller inte acceptera en så långtgående rivning. Man kan förstärka kajkanterna ändå.

Vi måste protestera. 

Per Gudmundson på Svenska Dagbladets ledarsida har föredömligt tagit ställning emot rivningen. Inför beslutet samlades det ihop 25 000 namnunderskrifter. Det hjälpte inte.

Det finns 677 000 röstberättigade i Stockholm. Om 67 000 namnunderskrifter samlas, dvs 10 % av de röstberättigade, kan vi tvinga fram en folkomröstning om Pålsundet. 

Vi i Sverige lever redan med betong-härjningarna på 60-talet som ödelade massa vackra historiska miljöer. Vi kan inte acceptera att partier gör om de misstagen, för valfläsk dessutom. Något så banalt.

Skriv på namninsamlingen här!

Vi har nu 27 496 underskrifter. Vi saknar 40 000 för att tvinga kommunfullmäktige att införa en folkomröstning.

……………………………………

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia