Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. 

Vill du stödja mitt arbete – bli Patreon genom att klicka här.
Eller Swisha: 0762096244

 

 

 

Falska nyheter – ett debattinlägg

Jag som följer mediedebatten och framför allt debatten sociala medier kontra traditionella medier, och som dessutom skrivit en bok på temat, har noterat senaste månaden hur två ord bubblar upp lite här och var.

Två ord som kommer hamna i centrum av valrörelsen och debatten om påverkan.

Falska nyheter.

Jag tänkte därför göra en nödvändig nyansering. Sätta ner foten. För debatten nu och det som komma skall oroar mig mycket. Bristen på definition av vad falska nyheter är kommer nämligen leda till angrepp på yttrandefriheten.

Eller rättelse, anklagelser om falska nyheter används redan av såväl traditionell media som av andra aktörer som motivering varför vissa åsikter inte ska få spridas och yttras.

Jag kommer lite senare i inlägget att gå igenom några av alla de definitioner av falska nyheter som finns och som de som använder falska nyheter antingen som belägg och argument varför debattörer eller åsikter inte ska få spridas eller som argument för att få bidrag skickligt låter bli att använda. Istället används den fluffiga svepande termen ensamt. Så att tolkningsföreträdet behagligt nog lämnas till avsändaren.

Men först varför jag ser det som så angeläget att skriva det här inlägget och många framtida i ämnet.

Den 26 oktober gick det ut ett pressmeddelande från Vinnova, som är en av de statliga myndigheter som fördelar bidrag till forskning varje år. Många miljarder passerar myndighetens konton.

Unikt samarbete, i traditionell media. Som ska “förebygga att falska nyheter får stor spridning och spelar en avgörande roll i valet nästa år”.

Nu är det viktigt att komma ihåg att debatten som förs i Sverige drivs av just traditionella medier, som när sociala medier kom, förlorade det monopol på information de haft sedan urminnes tider. De har fortfarande ensamrätt över sina egna kanaler men informationen är fri. De personer som inte valts ut av redaktionerna att få komma till tals, de perspektiv och vinklar journalister och mediehus valt bort av olika anledningar har idag möjligheter att nå ut utan traditionell media.

Media har därmed tappat såväl tolkningsföreträdet i debatten som intäkter och läsare. Och detta vill de ha tillbaka. Det handlar om makt och pengar.

Debatten om sociala medier är inte ny alls, den har förts intensivt sedan 2013 skulle jag säga men ökat för varje år. Medierna försöker på alla sätt de kan utmåla sociala medier som ett annat slags mediebolag och därmed beskylla sociala medier för brist på pressetik och kräva en ansvarig utgivare. De vill helt enkelt tvinga framför allt Facebook att erkänna att de är ett medieföretag. Går inte det vill de ha hjälp av politiker tvinga Facebook.

Men sociala medier är inte media. Det är som att kalla posten ett medieföretag. De är distributionskanaler för människors åsikter, nöjen, och så vidare. När folk skriver om samma ämne på Facebook, till exempel terrordådet på Drottninggatan, är det inte en sändning. Utan hundratusen parallella sändningar där varje person är en egen avsändare, en egen publicist eller vad du vill kalla det.

Idag är mediedebatten om detta förenklat alltid så här: mediehus A pratar med mediehus B i mediehus C:s soffa och alla tre är överens om att allt är Facebooks fel. 

Och nu har alltså dessa mediehus, varav majoriteten redan finansieras av många miljarder i Public Service-avgift eller presstöd, fått en massa extra miljoner av Vinnova. 13,5 miljoner är potten, av denna har mediebolagen fått majoriteten till sina fyra projekt.

Jag har begärt ut ansökan och budgeten och väntar nu på leverans. Vinnova är ökända för att försöka ful-sekretessmärka sitt material så jag förväntar mig inget annat även denna gång.

Jag skriver ett nytt inlägg när jag fått se projektbeskrivning, budget och beslut för projekten.

Ett av dem är alltså en sajt för att undvika “fake news” och “ogrundade påståenden” och den ska fokusera på…..sociala medier. Of course. Att de flesta falska nyheter de facto sprids av mediebolagen själva intresserar varken dem eller Vinnova nämns inte.

En “personaliseringsmotor” ska “erbjuda nya och alternativa perspektiv i avsikt att slå hål på filterbubblor”.

Men filterbubblor finns inte. Det är en teori som lanserades av författaren Eli Pariser i boken “The Filter Bubble – What The Internet Is Hiding From You”. SOM-institutet konstaterade till exempel i våras att några belägg för att filterbubblor existerar inte framkommit i deras undersökningar.

Men detta projekt är värre för denna sorts algoritm ska alltså motverka en slags filterbubbla genom att avsiktligt skapa en annan filterbubbla. Det står det rakt upp och ner.

Det enda projektet som verkar vettigt är Faktaassistenten som faktiskt verkar syfta på att traditionell media ska bli bättre på att inte sprida falska nyheter själva. Även den också ska sålla bort “irrelevanta fakta”. Och vips, poppar godtycket in i centrum igen.

För problemet med falska nyheter-debatten är just avsaknad av definition. Vad menar man när man skriver falska nyheter egentligen?

Jag tänker här lista några av alla de definitioner som finns.

  • Satir och parodi – ingen intention att orsaka falsk nyhet men har potential att göra det
  • Vilseledande innehåll – använandet av selektiv information i syfte att vilseleda
  • Personifiering av seriös källa – när genuina källor utsätts för en imitation
  • Fabricerat innehåll – nytt innehåll som till största del är påhittat
  • Falsk koppling – när rubrik, grafik eller annat inte stödjer innehållet
  • Falskt sammanhang – när korrekt information delas i en falsk kontext
  • Manipulerat innehåll – när korrekt innehåll manipuleras i syfte att vilseleda

Sedan kan man lägga till:

  • Nyheter från källor man inte gillar
  • Inlägg med åsikter man inte stödjer
  • Inlägg från personer man inte gillar
  • Gamla artiklar som sprids som nya

Falska nyheter som sprids via traditionella medier är den mest klassiska falska nyheten och det är fortfarande så att det finns regelbundet exempel på detta i media.

Ett exempel som jag använder när jag håller föreläsningar är nyheten om syriern i Malmö som hävdade att han hade tagit ut 600 000 i kontanter ur bankomater när Swedbank hade ett datorhaveri i våras. Denna nyhet spreds i nationell press. Sedan erkände han att han hittat på och nyheten dödades. Inte rättades. De tog helt sonika bort den länken.

Man får tycka vad man vill om sajter som Fria Tider och Avpixlat till exempel men en i sak korrekt nyhet eller inlägg på dessa sajter, är det falska nyheter bara för att källan generellt anses som oseriös? Nej, så är det givetvis inte. Även dessa sajter publiceras saker som är faktamässigt helt korrekt.

I detta finns också en medveten eller omedveten sammanblandning av “news and views”. Det finns säga, mellan nyheter och åsikter. I media finns det varje dag en del som är åsikter – ledare, kommentarer, krönikor, kulturdelen etc, och en del som är nyheter. Redan idag ser vi tendenser till att tidningar ökar på views mer och mer och gärna blandar in dem bland nyheterna.

Vad gäller debatten om falska nyheter märker jag att många använder definitionen på åsikter. Views. Och där kommer ju opinionsbildare som jag in. Allt jag skriver på bloggen är åsikter. Jag har aldrig påstått något annat. Jag driver ingen tidning. Jag driver opinion.

Men åsikter definieras alltså av vissa personer som någon slags falska nyheter. Och det är här debatten och den utveckling jag ser blir farlig. För då handlar det om att vissa ska göra sig själva, i fallet med Vinnova med hjälp av staten, till någon slags smakdomare över åsikter.

Yttrandefriheten är garanten för demokratin. Inte media. De vill gärna sätta sig själva först men det är rätten att tycka och tänka högt och offentligt om vad som helst som definierar demokratin. Media är bara en kanal för detta. Sociala medier konkurrerar nu om detta.

Debatten har precis inletts men slaget om det fria ordet har precis börjat. Så ser jag på det här. För jag ser tydligt att falska nyheter används som argument och slagträ i den gamla kampen om information som förs av media men fler och fler andra aktörer har gett sig in i detta.

Nätaktivistgruppen #jagärhär, vars verksamhet jag absolut inte vill förbjuda eller inskränka, har jag skrivit om förut. För till skillnad från en del medlemmar i den 75 000 starka gruppen tycker jag att allas rätt att uttrycka åsikter online ska vara lika. Även deras. Åsikter som bryter mot en av våra lagar, som uppvigling, hot eller förtal, ska givetvis polisanmälas. Men vidriga åsikter som bara är just vidriga åsikter måste också få yttras.

I en postning nyligen som grundaren Mina Dennert gjort i gruppen och som Katerina Janouch var snabb att rapportera om beskriver hur gruppen nu ska ändra fokus. Från att aktivt gå in i kommentarsfält så ska gruppen fokusera på “fake news”. De har sökt 500 000 i bidrag från Kulturdepartementet i samma syfte, och garanterat på andra ställen.

 

“Det finns en stor mängd innehåll på nätet som ingår i detta begrepp. Det kan vara allt från propaganda till starkt vinklade artiklar till helt påhittade hopljugna historier i syfte att smutskasta eller förtala”

Här ser man direkt att de har tänkt att fokusera just på åsikter. Det de kallar “propaganda”.  Starkt vinklade artiklar. Hela min blogg är vinklade artiklar. Snart 400 blogginlägg av vinklat material, för återigen, jag är inte journalist. Jag sysslar alltså inte med nyheter. Jag sysslar med åsikter. Men det gör inte innehållet på min blogg falskt över huvudtaget.

Här visar Dennert, som har bakgrund som journalist på SVT, att hon medvetet blandar ihop “news och views”. Detta är bedrövligt rent ut sagt.

“De finns de som försöker på detta: allt från s k “Swish-journalister och Trollfabriker till Alternativ media. Dvs aktörer som bloggar eller skriver på sidor utan redaktör, ansvarig utgivare och utan att följa pressetiska regler eller publicistiska lagar”

Ja?

Åsikter är inte journalistiska produkter. Inte tidningarnas ledarsidor heller, även om de lyder under pressetiska reglerna. Men av media betraktat så anser få journalister själva att ledarsidorna är samma sak som resten av tidningens påstått objektiva rapportering just för att det är åsikter. Det får man hålla med om eller inte hålla med om. Poängen är inte det utan att åsikter är åsikter.

Vi som jobbar utanför media och sysslar just med åsikter ÄR inte media. Vi jobbar med opinion. Jag kommer själv skaffa mig utgivarbevis för att få grundlagsskydd för mina källor men jag tänker inte ansluta mig till pressetiska systemet helt enkelt för att jag inte vill. Jag driver ingen tidning eller debattsida. Jag låter alla komma till tals. På sina egna kanaler. Men inte i min. Yttrandefriheten är fantastisk och sociala medier gör att alla verkligen har möjlighet att nå ut. Men det är inte egalt med rätten att bli publicerad på mina kanaler.

De erkänner också att de använt polisanmälningar som metod, vilket jag tycker är beklagligt då polisens resurser borde fokuseras på verkliga brott och inte åsikter en Facebook-grupp tycker är misshagliga. Jag har sett i flödena att gruppens definition på hat är egalt med något olagligt. Men hat är hat. Folk får tycka det mesta och vara hur otrevliga de vill, så länge de inte förtalar någon, hotar någon med våld eller liknande etc.

“Istället för att vi möter varje påhittad artikel genom att gå in och svara och dessa aktörer fler besökare och högre trafik och så att säga, mata trollen. Så kommer vi att skriva det vi har på hjärtat i våra egna inlägg och sprida dem genom gruppen”.

Här tycker jag de gör rätt. Använd era egna kanaler istället för att spamma folks flöden. Jag har själv blockat ett stort antal personer på min Facebook-sida vars enda syfte var just att attackera folk som gillar det jag skriver i mitt kommentarsfält.

Slutligen vill jag bara avsluta med att jag kommer fortsatt följa den här utvecklingen och regelbundet skriva om just såväl mediedebatten som debatten och utvecklingen av fokus på “falska nyheter”.

För jag ser bara attacker på yttrandefrihet och åsikter.

På folk som oss i ny media, som bryter ny mark utanför mediehusens dominans och som lyckats få enormt genomslag. Min blogg har fler besök än vissa lokaltidningar och mitt Facebook-flöde och Twitter-flöde är oerhört virala. Tack vare engagerade läsare.

När informationsmonopolet bröts så fick nämligen sådana som jag möjlighet att konkurrera om mediekonsumenterna. På en mer fri marknad än det någonsin förut funnits. Där det tidigare var ett oligopol av public service och några stora mediehus som haft tolkningsföreträdet om allt har vi nu en marknad där läsare kan få olika sorters information från en uppsjö av källor och väljer att läsa de källor de tycker håller högst kvalitet. Och läsarna själva fick möjlighet att få ut sina egna åsikter. Via kommentarer men också via sina egna Facebook-sidor, Twitter-konton, Instagramkonton etc. En demokratisering av det fria ordet, en slags revolution.

Jag är inte ett alternativt till media. Men ett komplement. Jag är ny media. Och vi är här för att stanna. Om vi lyckas försvara yttrandefriheten som nu faktiskt är under någon slags koordinerad attack. 

……………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

 

Ps. Även #jaghärär uppmanar sina följare att donera pengar till deras arbete via Swish, trots kritiken mot andra som gör det. Är inte det ironiskt?

 

32 kronor i hyra och andra Margot Wallström-skandaler vi minns

Alla djur är lika jämlika men vissa är mer jämlika, som det brukar heta.

Och tolkningsföreträdet när det gäller “avslöjanden” om olika skatteupplägg brukar leverera just det som ett brev på posten. Olika regler för vissa. LO var snabb med avtryckar-fingret, som vanligt. De kliver gärna över en lastbil för med skräp framför egen dörr bara det rycker lite i pekfingret. Jag är inte klar med dem utan kommer återkomma till LO:s egen skattemoral.

Några som tyckte Eva Dahlgrens tweet i förra inlägget om skatteparadis var toppen var Socialdemokraterna, som glatt RT vidare tweeten idag.

Och det ändå lite lustigt, med tanke på kända sossars personliga skattemoral.

Till exempel utrikesminister Margot Wallströms. 

Jag tänkte lägga ut listan på Mina regler är inte dina regler-listan här och sedan, inspirerad av källan av visdom Sveriges Television, även känd som statlig TV, avsluta med en liten bild. Som ni gärna får sprida såklart.

Ordningen är inte kronologisk.

  1. Tjänade 23,5 kr miljoner (efter skatt) och betalde 0 i svensk skatt
    Som EU-kommissionär i 10 år tjänade Wallström enorma pengar. 23,5 miljoner  kronor mellan 1999 och 2010 efter skatt. Men hon valde, för det är ett val, att inte skatta i Sverige utan den minimala EU-medarbetarskatten på någon procent. Medan sossarnas Europaparlamentariker valde att skatta hemma, på grund av skattemoral gissar jag. Som Wallström inte har.
  2. 4,5 miljoner i pension – 0 kr skatt
    När Wallström slutade i EU fick hon dessutom 4,5 miljoner kronor i avgångsersättning. För det betalade hon lika mycket skatt i Sverige som på de 19 miljonerna – 0 kr.
  3. Satt i ICAs styrelse
    Hon fick 2013-2014 ett årligt arvode på 350 000 kronor, totalt över 500 000 kronor för de 1,5 år hon satt i styrelsen.
  4. Okänt miljonbelopp från Postkodlotteriet
    Wallström fick uppdrag som “mångfaldsdirektör” och cashade in ett okänt men högt belopp via sitt bolag från dem. 2014 omsatte hennes bolag Lydia Consulting 2,5 miljoner kronor nästan. Enligt uppgift skulle hon jobba 25 % med det omstridda spelbolaget, som kritiserats bland annat för att ha betalat säljare så lite som 6 000 kronor i lön och inte dela ut tillräckligt med vinster till spelarna.
  5. FN-jobbet betalade skattebetalarna i Sverige
    När hon slutade i EU så fick hon ett toppjobb i FN. Men lönen på 80 000 kronor per månad skattefritt fick svenska skattebetalare betala för att man “glömt” att budgetera. Återigen, 0 kr i skatt i Sverige.
  6. Fick lägenhet av facket Kommunal – misstänktes för muta
    När Wallström blev utrikesminister behövde hon någonstans att bo och Anneli Nordström på Kommunal ville gärna ha bra kontakt med den nya utrikesminister. Och halade fram en 3:a i innerstan.
  7. Betalade 32 kronor i hyra i Stockholm
    Lägenheten från Kommunal, på låga 12 000 kronor per månad, betalade Wallström nästan lika mycket för i månaden som hon är van att skatta i Sverige. Nästan 0 kr, hon betalade hela 32 kronor per månad.
  8. Måste försörja mig
    Kvinnan som alltså skattat 0 kronor i Sverige på 24 miljoner kronor på 10 år försvarade sin höga ersättning från skandalbolaget Postkodlotteriet med “jag måste ju försörja mig”.

Precis som Leif Östlig skattade i Nederländerna när han bodde i Nederländerna valde alltså vår Socialdemokratiska utrikesminister att skatta för sina enorma inkomster i Belgien. EU-skatten för folk som jobbar åt EU, någon procent. För att betala skatt i Sverige när man jobbar utomlands är valfritt. För alla.

Samma regler.

Så tröttsamt att behöva påminna om det hela tiden men i jag vägrar socialister även de kallar sig demokratiska socialister få tolkningsföreträdet när det gäller skattemoral och ska man ha brösttoner krävs att man lever efter samma regler som alla andra.

Här är bilden. Tack SVT för inspirationen!

…………………………………….

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Eva Dahlgrens skatteparadis

Det är alltid härligt när kändisar ska ge sig in i debatten.

Sverige är ett skatteparadis. 

Om nu Sverige är ett paradis, varför bor Eva och frun Efva Attling i New York? Dahlgren är som bekant musikartist men mindre känt är kanske att hon är aktiv i Efva Attlings samtliga bolag. De har valt att starta amerikanska bolag, två stycken, istället för att sälja via de tre svenska. De har också ett finskt bolag.

Efva Attlings företag bedrivs via Efva Attling Stockholm Aktiebolag och där sitter Dahlgren i styrelsen.

Moderbolag är Efva Attling Stategi. Där sitter bara Attling och Dahlgren i styrelsen.

Attiring Holding är ett annat bolag inom koncernen och där sitter också bara det två Evorna i styrelsen.

I sina egna bolag omsätter Dahlgren helt okej men inga jättesummor. Inte som Timbuktu till exempel. Hon har tre bolag, varav en enskild firma och två aktiebolag. Dessa heter Härvor Productions och Härvor Music. Det enda bolaget med anställda är Productions, där finns det en kvinnlig anställd. Gissningsvis Eva Dahlgren.

Det är i Härvor Productions AB som hon ackumulerat tillgångar också. 6,3 miljoner kronor.

Det är ingen jättelön vi pratar om. 15 300 kronor per månad bara och ingen utdelning.

Jag ringde Skatteverket. Eva Dahlgren skattade för en lön på 34 300 kronor per månad under 2016.

Märkligt nog precis under gränsen för statlig skatt.  Gissningsvis kommer övriga inkomster från styrelsearvoden i Attlings bolag men jag vet inte, man får inte ut den informationen.

Däremot är det tydligt att frun Efva Attling och andra eventuella aktieägare fick en utdelning på 2,6 miljoner kronor 2016. Det kan läsa i årsredovisningen för Holding.

Enligt Skatteverket hade Dahlgren inkomst av kapital totalt på 761 851 kronor för inkomståret 2016. Attling hade nästan samma – 794 907 kr. 

Man måste inte ta utdelning. Man kan ta ut allt i lön istället. Utdelning har nämligen 20 % i skattesats, istället för 50 % eller 55 % som statlig skatt och värnskatt är.

Inkomstskatterna är lägre i USA än i Sverige. Bolagsskatterna är däremot högre så de tjänar ingenting på att skatta för vinsten i de amerikanska dotterbolagen. I Sverige är den genomsnittliga skatten 43 %, i USA 32 %, för snittinkomster. För höga inkomster är skatten 51 % i Sverige och 36 % i USA. Stor skillnad alltså, framför allt för två personer som lever ihop som då kan sänka sin skatt på inkomst av tjänst betydligt. Huruvida Eva och Efva tagit ut någon lön från sina amerikanska bolag är oklart.

Efva Attling tog för övrigt ut en betydligt större lön än Eva. Hon tjänade 110 000 kronor per månad och betalade såväl statlig skatt som värnskatt i Sverige.

Men Dahlgren har alltså lagt sig under nivån för statlig skatt. Och fick samtidigt över 750 000 kronor i lågbeskattad utdelning. Klassisk skatteplanering. 

Det är väl det Eva Dahlgren menar med skatteparadis antar jag. 

………………………

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Naturskyddsföreningen och politik-PR

Naturskyddsföreningen, landets största lobbyorganisation för miljö, är med överallt. Det har sina långa tentakler långt in i demokratin. Utan att någon reagerar. Trots att de är helt vanliga lobbyister. De är inte en myndighet. De är inte objektiva. De står inte för vetenskap.

Naturskyddsföreningen är lobbyister. 

Jag fortsätter min granskning av deras verksamhet, senaste inlägget skrev jag om Stockholms stad och det Kemikaliecentrum politikerna skapat. Tyvärr inte ett påhitt från vänster utan tvärtom från framför allt Centerpartiet och dåvarande ansvarigt borgarråd Per Anckersjö. Han blev mycket upprörd över att jag hade mage att kritisera satsningen.

Nu har jag vänt mina blickar mot Göteborg. Det är i princip lika illa där. 

För precis som Stockholm och tyvärr en rad andra kommuner har Göteborgs stad med hull och hår svalt Naturskyddsföreningens opinionsbildning om “giftfri förskola”. Ett enormt slöseri och en kampanj i syfte att skrämma upp redan oroliga småbarnsföräldrar. Cyniskt tycker jag.

Återigen, Naturskyddsföreningen är inte en myndighet. Man ska ta saker de säger lika objektivt som alla andra opinionsbildare. Problemet med mycket av vad de producerar är att inte ens deras egna rapporter stödjer det de hävdar.

Som det här med damm som jag skrivit flera gånger om. Eller hormonstörande. Ni kan läsa i tidigare inlägg om damm hur inte ens Naturskyddsföreningens egen rapport stödjer påståendet att damm är farligt. Jag vet inte hur många jag ska behöva skriva om det här – damm är inte farligt. Inte för förskolor, inte hemma.

Inte heller deras rapport om hormonstörande belägger deras egna påståenden om att de stör hormoner hos män, exemplen de till slut hänvisar till är isbjörnar. På Svalbard. 

Men vad är val fakta när man slänga bort miljoner på att göra Naturskyddsföreningen glada?

Så kan man nämligen sammanfatta alla projekt med “giftfri förskola”. Det finns inga gifter på förskolan. Det är skrämselpropaganda av värsta sorten. Plast är inte farligt. Det var länge sedan bisfenol till exempel blev förbjudet i leksaker. På Göteborgs Stads egen webbtidning beskriver man projektet. Och hänvisar med länk till.…just det, lobbyisterna Naturskyddsföreningen.

Jag vill också ha fokus på barnen. Men att skrämma upp deras föräldrar och ta deras leksaker på grund av myter är inte rätt väg. Nej, barn ska inte tillåtas slicka på öppen elektronik. Det är dåligt. Men det är ändå sättet för dem att få i sig kemikalier från elektronik. Att det gamla tangentbordet öppnas med de skruvar som finns och att barnen får sitta och slicka på kretskorten. Och det är som sagt jättedåligt om de får göra. Att leka med en gammal mobiltelefon genom att trycka på knapparna är inte ett dugg farligt däremot, även om du är 3-4 år.

I Göteborgs stads material om giftfri förskola hänvisar de till Bra Miljöval, som är en kommersiell märkning styrd och ägd av just Naturskyddsföreningen.

Svanen är inga konstigheter att de rekommenderar och hänvisar till, för det är en statlig märkning.

Men Bra Miljöval är en privat kommersiell märkning ägd av Naturskyddsföreningen. Det är lika illa som att politiker hänvisar till ett privat företags märkning. För det är ingen skillnad. Syftet med Bra Miljöval är att tjäna pengar åt Naturskyddsföreningen som de sedan lägger på opinionsbildning.

Det är bara att läsa innantill i Naturskyddsföreningens årsredovisning. 2015 tjänade de 11,6 miljoner kronor, förra året ökade de rejält och omsatte mer än en miljon kronor mer. Säkert tack vare alla de politiker som uppmuntrar sina medborgare att välja just Bra Miljöval när de handlar och ger sina förskolor instruktioner att prioritera just Bra Miljöval när de handlar. De får betalt i procent av försäljningen nämligen, bland annat. Och av bolagen för att de ens ska få märka produkterna.

“Bra Miljöval är ett viktigt verktyg i vårt konsumentmaktsarbete”

Ju mer politikerna rekommenderar Bra Miljöval desto mer pengar tjänar Naturskyddsföreningen.

Det kan inte bli mer gratis PR än så här. Beklämmande nog är detta kommersiella verksamhet skickligt tvättad till objektivitet av politiker. Det är ganska skandalöst tycker jag. Det är att lura medborgarna. 

På sin hemsida pratar de om farligt damm. Utan belägg. För dammet är som sagt inte farligt. I själva verket har inga undersökningar visat att gränsvärdena i damm någonstans överstiger de väl tilltagna gränsnivåer som EU satt, inte ens i närheten av dessa nivåer faktiskt.

Men för att damm skulle vara farligt måste ett barn få i sig flera kilo damm. Enligt Naturskyddsföreningens egen undersökning. 

Våra politiker sprider alltså myter. Stockholm likväl som Göteborg. Och fler städer garanterat som jag inte hunnit granska ännu. Tyvärr håller även den nya Uppphandlingsmyndigheten på med samma sak.

När man läser deras material dyker direkt Naturskyddsföreningen upp.

De har gjort en väldigt ambitiöst utbildning online byggd på “hubbar” som man som läsare navigerar sig fram genom. I den första filmen om förskolor pratar de precis som Göteborgs stad och Stockholms stad om det farliga dammet. Som alltså inte är farligt.

I sin hänvisning till källor har de en enda – till den amerikanska organisationen Environmental Working Group. Som alltså är amerikanska Naturskyddsföreningen. Inte till forskning, inte en lång lista med hänvisningar utan en enda, till en opinionsbildningsorganisation.

I såklart rekommenderar även Upphandlingsmyndigheten Bra Miljöval.

Hur mycket pengar handlar det här om då? När förskolor runt om i landet slänger fungerande leksaker för att de av lobbyister tutats i att de ska göra det. Den som det visste, någon sammanställning finns inte. Det är varje kommuns ansvar och pengar.

Men för att få ett hum hittade jag en ansökan från stadsdelen Hägersten-Liljeholmen som ansökte om medel av Stockholms stad för just giftfri förskola. De ville ha 7,2 miljoner kronor extra för det.

I Hägersten-Liljeholmen bor det i dagsläget 90 000 personer. 

Jag tänkte roa mig med en överslagsräkning, bara för att få ett hum om kostnaderna för skattebetalarna för detta helt onödiga.

7,2 miljoner kronor per 90 000 invånare, om vi bara utgår från den siffran. 72 miljoner kronor per 900 000 invånare och 720 miljoner kronor per 9 miljoner invånare, som vi kan göra avrunda vår befolkning till så ligger vi ändå lite lågt i beräkningen.

720 miljoner kronor för något helt onödigt. Pengar som kommuner kunde lagt på att till exempel bygga fler förskolor för. Istället slängs de bort på att slänga saker som inte är farliga för att barn inte ska få i sig damm som inte heller är farligt.

Egentligen är det skandalöst att bara Fokus som tidning mig veterligen intresserat sig för det här ämnet. Alla andra verkar vara bekväma med att skedmatas opinionsbildning från Naturskyddsföreningen skickligt maskerat som fakta. 

 

 

Svar till Joel Halldorf i Expressen

Den 28 oktober publicerade Expressen en krönika av Joel Halldorf med rubriken “Erkänn nu att internet inte utvecklade demokratin“. I morse debatterade Halldorf med Jack Werner med anledning av krönikan, där Halldorf utvecklade sina tankegångar. Eftersom jag har skrivit den första svenska boken om just påverkan och sociala medier “Nätsmart – en guide till påverkan genom sociala medier” vill jag besvara Halldorf i en replik.

Halldorf tycker att vi mest klagar på traditionella medier.

Men borde man inte också, i rättvisans namn, ge gammelmedierna kredd för vad de faktiskt har åstadkommit? Att de, till exempel, har byggt upp den västerländska demokratin. Det måste väl ändå vara värt något?

De har byggt upp den västerländska demokratin. Det är ett kraftigt påstående. För även om jag är den första att skriva upp på medias betydelse i demokratier har de inte byggt upp demokratin, de har varit en del av byggandet. En viktigt del men än dock en del. Media har inte ensamt byggt någon demokrati, det har skett ihop med modiga människor och politik.

Sedan refererar han till ogräs.

“Det nya ekosystemet verkar tyvärr både göda ogräs och sakna resurser för renhållning. Eller hur ska vi förstå detta att ryska troll genom att spela på Facebooks algoritmer gjort en twittrande koleriker till världens mäktigaste man?”

Här sprider Halldorf själv konspirationsteorier tyvärr. För att ryska troll har ingalunda gjort Trump till president. Att trollfabriker från Ryssland men också en rad sajter i Georgien och Moldavien exempelvis, som inte har kopplingar till Ryssland utan som rent krasst drevs av pengar, gav sig in i den politiska debatten i presidentvalet är helt korrekt. Men ingen har kunnat bevisa att dessa krafter påverkade valutgången. 63 miljoner människor röstade på Donald Trump och han vann i många viktiga delstater. Han vann inte popular vote men det har inte alla presidenter gjort, för att elektorsystemet funkar så.

Att försöka påverka ett val är inte alls samma sak som att lyckas påverka valutgången och det borde Halldorf veta. Det finns inga belägg för påståendet att ryska troll fick Trump vald. Istället sprider han omedvetet falska nyheter själv just via traditionell media. Det är möjligt att Halldorf skrivit fel och menar att ryska troll försökte påverka valet men faktum kvarstår att det är inte det som står.

Halldorf refererar till sociologen Jürgen Habernas som tycker att det bästa systemet för politiskt samtal och demokrati är att politikers beslut rapporteras i tidningar, diskuteras av ledarskribenter och kommenteras i nyhetsprogram. Läsarna, som också är väljare, följer debatten, diskuterar sinsemellan och uttrycker sin uppfattning genom att rösta, demonstrera eller skriva en insändare. Eliten får delta, resten får rösta vart fjärde år.

Men det fina med sociala medier är just att medierna inte längre har monopol på informationen. De har alltjämt monopol på sina egna kanaler och redaktionerna bestämmer precis som tidigare vem som får synas och höras där. Men redaktionerna är ett filter. De väljer ut vilka personer som ska få utrycka åsikterna i deras kanaler och vilka som väljs bort. De väljer perspektiv på hur saker skildras och väljer bort. Så har det alltid fungerat. Eftersom en redaktion består av människor och människor alltid påverkas av egna preferenser är det omöjligt att få en helt objektiv värdering.

Sociala medier erbjuder alla de som inte får komma till tals en egen kanal ut. Det fria ordet är på riktigt helt fritt.

Men Halldorfs benämning om “ogräs” som lätt kan tolkas betyder alla de som inte valts ut av redaktionerna och därmed inte får delta i det offentliga samtalet, som innan sociala medier och internet var förbehållet en mycket lite elit, har genom framför allt sociala medier äntligen en egen kanal. Att benämna folk online som nu deltar i offentliga samtal för ogräs antyder en hyfsat elitistisk uppfattning tycker jag.

Ett annat sätt att se på den revolution av det offentliga samtalet sociala medier inneburit är att en tidigare imperfekt marknad, som dominerades av nästan ett slags oligopol med några få mycket stora aktörer, verkligen blivit en marknad. En fungerande marknad. När vem som helst kan publicera vad som helst, antingen det opinionsjournalistik, kulturjournalistik eller något annat, konkurrensutsätts traditionella medier på riktigt. I slutändan väljer läsarna att läsa och även betala för det de anser har högst kvalitet. Kunden har alltid rätt, brukar det heta när det gäller alla andra marknader.

Men när det gäller media är plötsligt läsaren lurad. En läsare som gärna läser och sprider material producerat utanför media beskrivs av media själva som duperade, av filterbubblor, troll eller vad ordet för dagen må vara. Personen kan inte ha tagit ett informerat beslut baserat på en genomgång av olika källor och valt den eller de som håller högst kvalitet.

Men den generella bilden är ändå att sociala medier gett upphov till polarisering och filterbubblor, snarare än möten och gemenskap

Jag vet inte hur mycket tid Halldorf själv spenderar i sociala medier men av texten av döma och av debatten i P1 i morse, där han konsekvent refererade till 140 tecken och därmed Twitter som är en av många sociala medier, är intrycket att det inte är särskilt mycket.

Jag lever mitt yrkesliv på sociala medier. Det är mitt jobb. Vad gäller vad sociala medier har inneburit för mitt eget liv vad gäller möten och gemenskap kan jag bara säga att personligen har jag en rad exempel som motsäger hans påståendes. 2015 hittade jag satirtecknaren Martin Jacobsson på Facebook innan han var känd, vi träffades live på en träff Bubb.la ordnade och vi har samarbetat sedan dess. Min geniala IT-konsult Jesper som fixar alla mina IT-problem, bor i Göteborg och honom har jag ännu inte träffat live men han och jag kommunicerar regelbundet och han fixar problemen via Teamviewer. Många av deltagarna i min podd Borgarbrackor har jag först kommit i kontakt med via sociala medier och sedan träffat live och byggt en relation med. 

På min releasen av min första bok “Vad håller ni på med?” kom 80 personer. 60 av dem var för mig okända personer. Läsare. Den boken finansierades av läsarna via crowdfunding förresten.

Men att hävda att brist på fysiska möten är egalt med brist på gemenskap visar hur lite Halldorf förstår om sociala medier. För om vi ska fokusera på gemenskapen och det sociala med sociala medier är just poängen att man kan ha en stark gemenskap utan fysiska möten. Det kan alla som spenderar tid där vittna om. Allt ifrån små diskussionsgrupper där folk diskuterar psykisk ohälsa eller problem med föräldraskap där folk får verkligt och viktigt stöd av människor de inte träffar fysiskt men ändå har en relation med, till den dagliga kontakt jag själv har med alla mina läsare. Vi ses online. På Twitter, på min Facebook-sida, via meddelanden via dessa två kanaler, via mail och via kommentarer på bloggen.

Jag brukar säga att sociala medier, framför allt Twitter men även andra kanaler, är som Second Life ville vara men inte riktigt blev. Ett vardagsrum för folk att dygnet runt kliva in och ut ur. Ett ständigt pågående samtal där alla är välkomna tills man missköter sig och slängs ut, via en block till exempel.

Han går vidare och påstår att filterbubblor finns och att de är ett problem, när sanningen är att filterbubblor är en teori. Inte fakta. En teori som lanserades av författare Eli Pariser 2012 i boken “The Filter Bubble – What the Internet Is Hiding From You”. Det finns inga konstaterade filterbubblor. Detta publicerade bland annat SOM-institutet i våras och det finns en rad andra undersökningar, bland annat The Media Insight Project i USA, som bland annat Associated Press finansierar.

Andra saker som bekymrar Halldorf är att sociala medier inte har någon redaktör. Han tycker att bristen på ett filter är det som förstör, för att de garanterar kvalitet.

Vad är det som säger att kvalitet inte kan produceras utan ett filter, en redaktör? Precis lika lite som man kan säga att kvalitet alltid produceras i sociala medier eller i traditionella medier kan man säga att det aldrig gör det. Givetvis finns det massa saker med mycket hög kvalitet som inte granskats av en redaktion.

För när texter inte prövas av redaktörer eller andra institutioner med uppgift att garantera kvalitet, gör det att andra egenskaper premieras – framför allt förmågan att skapa engagemang. Eftersom internet är en miljö där det är svårt att läsa koncentrerat (mejl som pingar, annonser som blinkar och hyperlänkar som lockar) slår känslor och enkla stimuli lätt ut komplexa resonemang. Vi dras till texter som högljutt basunerar ut det vi redan trodde var sant – ett beteende som Facebooks algoritmer dessutom förstärker. Kvantitet i form av delningar blir kvalitetsmåttet, och det politiska samtalet formas därefter.

Polarisering och filterbubblor är alltså ingen slump, utan en följd nätets struktur. Det går inte att skilja form från innehåll, utan mediet är budskapet, som medieforskaren Marshall McLuhan konstaterade. Eller med Churchills ord: Vi formar byggnader, därefter formar byggnaderna oss.”

Han avslutar genom att skriva om engagemang. Det har han rätt i, det är engagemang som är den nya valutan inom hela mediebranschen. Fler och fler tidningar drar bort sin mätning från KIA-index som bygger på unika besök och som tidigare varit viktiga för annonsörer. Men det nya är inte att det är viktigt utan att det går att mäta. Engagemang har alltid premierats i traditionell media. De debattartiklar som varit mest engagerade har varit de som publicerats, i kombination med andra variabler. De ämnen tidningar har valt att ha på sina löpsedlar och sedan framsidor online har varit de mest engagerande.

Idag styrs många tidningarnas onlineupplagor av egna algoritmer, där de rubriker som lockar flest premieras i flödet och de som engagerar minst flyttas undan. Automatiskt.

Halldorf blandar också som många ihop i debatten ihop saker. Till exempel blandar han ihop nyheter med opinion. Men en nyhet är, eller ska vara, en sakligt objektivt berättat text om något aktuellt som hänt. En nyhet tar inte ställning utan rapporterar om verkligheten. Opinion är helt motsatt. Allt opinionsmaterial är åsikter. Den tar ställning, den är inte objektiv.

Här illustrerar han vad som är fel med mycket av debatten om sociala medier kontra traditonella medier tycker jag. Och om debatten om falska nyheter, som förtjänar ett helt eget inlägg. Här eller på en debattsida.

Även etablerade journalister blandar, medvetet eller omedvetet, ihop opinon med nyheter. Sociala medier är visserligen bärare och kanaler för just traditionell medias artiklar, där nyheter dominerar. Men sociala medier i kontexten Halldorf skriver om är de framför allt kanaler för vanliga människor att uttrycka och sprida sina åsikter. Delta med opinion.

Visst kan en debattartikel hålla hög eller mindre hög kvalitet, det ser vi dagligen även om alla dessa just passerat en redaktör. Men sociala medier är större än artiklar. De sprider framför allt åsikter. I någon form av samtal. Twitter är inte den microblogg den hade intentionen att vara av grundarna utan är snarare ett enormt chattrum där alla får delta. Man får inte delta i alla samtal men man får vara i rummet. Här flyger just åsikter runt, istället för att man just träffats fysiskt.

Visst är det lättare att vara modig bakom ett tangentbord men det Halldorf missar är att modet inte bara leder till hat. Utan även kärlek, och modet att framför sina åsikter alls. Människor som inte haft det modet innan sociala medier fick det tack vare den nya tekniken.

Jag tycker Halldorfs artikel visar hur omogen hela den svenska debatten om sociala medier kontra traditionella medier är. Där det absolut vanligaste inlägget antingen är en krönika eller bloggtext av en journalist på deras plattform skriver dräpandes texter om troll och Flashback och att det enda bra i politisk debatt kommer från just det av redaktionsfiltret utvalt och publicerat material på just den egna tidningen.

Eller där en representant från Mediehus A pratar med Mediehus B i Mediehus C:s soffa och alla är överens om att allt är Facebooks fel.

Det finns en del dåligt med sociala medier och en massa bra. Precis som med traditonella medier. Debatten i Sverige om det här är däremot faktiskt till största del dålig. 

Undanträngningseffekt – elefanten i debatten

Känslor har i minst ett decennium dominerat migrationsdebatten. Det är den enkla förklaringen till situationen vi har idag. Och när känslor och inte fakta får styra blir resultaten aldrig bra.

“Man får inte ställa grupp emot grupp”

Det vanligaste argumentet för att stänga alla debatter om fakta kring allt som rör migration och integration. Men svaret är – det får man visst. Snarare är det en skyldighet, för ställer man inte en grupp mot en annan och utvärderar båda gruppernas behov, för att till slut avgöra vilken grupp som har mest rätt till resurserna, så frångår man medvetet rättvisa. Genom att undvika grupp mot grupp frångår man prioritering som byggs på fakta och noggrann utvärdering, till förmån för det fulaste ordet i svensk offentlig verksamhet – godtycke.

Det vi nu ser i svensk politik, på område efter område, är just att politiker särbehandlar en grupp i samhället. Man har undantagit principen att just “ställa en grupp mot en annan” och istället skapat särskilda regler för en grupp i samhället. Nyanlända. 

Skälen till kritik men också oro är många. Om vi ska börja i änden oro – känslor men sedan bevis för att saker inte går rätt till, att det finns en orättvisa, skapar en frustration hos alla andra. En frustration över en orättfärdighet som eskalerar till ilska om den inte tas på allvar. Resultatet blir ökad främlingsfientlighet, ökade motsättningar och till slut ökat våld. Så det alltid ut. Arga människor blir våldsamma människor i slutändan. Även svenskar. Våldsamma först verbalt, sedan går även vissa till våldsamhet handgripligen.

Och det här är också orättvist, mot alla nyanlända.

De kommer drabbas av motsättningar de inte förtjänar. De har inte gjort något. Utan det är en kombination av systemfel, att inte följa sina egna regler och lagar och missriktade goda intentioner som orsakar det. Men det spelar ingen roll, de kommer få betala priset. Tyvärr. Hela situationen har bara förlorare.

Är det ett sådant samhälle i vill ha? Ett samhälle som blir mer och inte mindre polariserat, där gemenskapen uteblir och konflikterna eskalerar?

Undanträngningseffekter. Detta byråkratiska ord rymmer många människor. För bakom varje siffra, bakom varje rubrik, finns det människor. Några människor trängs undan.

De undanträngda kommer säga ifrån, var så säkra. Det har de redan gjort, de ryms i en del av Sverigedemokraternas siffror. Men de finns även på nätet i dess skrymslen och vrår, där missnöjet pyr. Det spiller över i kommentarsfält och på privata bloggar. Det verbala våldet, frustrationen, eskalerar. Ju fler som trängs undan desto mer akut kommer situationen bli.

I det område det just nu är mest tydligt är bostäder. För att det är så centralt. Genom lagen om kommuners ansvar för nyanlända ingår en skyldighet att fixa bostad. Men alla kommuner har en rad grupper de också enligt bland annat Socialtjänstlagen är skyldiga att hjälpa med bostad. Misshandlade kvinnor, folk som rehabiliterar sig från drogmissbruk och har varit på behandling, funktionshindrade och hemlösa. Många kommuner tar nu de få lägenheter de har till detta, eller stora delar av dem, och ger till nyanlända. Undanträngningen syns direkt.

Men de dolda undanträngningseffekterna, de som kommer sedan, finns också. Alla de ungdomar som köar för att kunna flytta hemifrån, alla de som flyttat till städer för jobb eller kärlek, de äldre som behöver flytta till mindre och alla andra som är offer för den havererade bostadsmarknaden i Sverige.

Det kommer många fler. För grupp ställs mot grupp i alla andra sammanhang och resurserna ändliga.

Köerna ökar på BUP. Socialtjänsten håller på att implodera på grund av den accelererande bristen på socialsekreterare. När man får uppehållstillstånd får man automatiskt rätt till all svensk sjukvård. Köerna är rekordlånga. De mest sjuka måste gå först, det är ju därför köerna ökar.

I en enorm välfärdsstat som Sverige med världens högsta skatter där vi överlåtit i princip allt till staten och där staten fortsätter att i rask takt att byggas ut eftersom svaret på alla frågor i en socialists värld är högre skatter, högre bidrag och fler myndigheter (nu ska segregationen fixas av en ny myndighet), blir undanträngningseffekterna påtagliga på så gott som alla områden till slut.

Undanträngningseffekt. Detta lilla ord rymmer bara mänskliga öden faktiskt. Byråkratsvenska, men tyvärr orsakas effekterna av ordet av just brist på byråkrati

Det avgörande skälet till att den byråkratiska organisationen vunnit terräng har alltid varit dess rent tekniska överlägsenhet över alla andra organisationsformer. En fullt utvecklad byråkratisk apparat förhåller sig till dessa andra former som en maskin till de icke mekaniska slagen av varuproduktion. Precision, snabbhet, entydighet, kännedom om akterna, kontinuerligt, diskretion, konsekvens, strikt subordination, minskade friktioner och minskade materiella och personella kostnader – dessa fördelar är stegrade till ett optimum vid en strikt byråkratisk förvaltning genom skolade ämbetsmän, i synnerhet i dess monokratiska form, till skillnad från alla slags former av kollegial, hedersuppdrags- eller bisysslenatur. I den mån det rör sig om komplicerade uppgifter, är avlönat byråkratiskt arbete inte endast mera noggrant utan i slutändan ofta till och med billigare än formellt sett oavlönat hedersuppdrag“.

Det enda botemedlet på orättvisan som finns är att uppgradera byråkratin. Att politiker och myndigheter lever efter den princip som det demokratiska samhället vilar på – likhet inför lagen. Att alla människor behandlas lika, varken bättre eller sämre. Enda sättet att göra just det är att följa sina egna lagar och regler och att ställa grupp mot grupp. Vid varje beslut.

Undanträngningseffekterna kommer inte försvinna av det. Men orättvisan och därmed frustrationen. 

En misshandlad kvinnas behov av en bostad kan inte godtyckligt i varje läge i en kommun anses mindre än en nyanländ familjs behov. Det är inte byråkratiskt och det är inte rätt. Utan fel. Det är godtycke. Politiskt godtycke.

Effekterna av undanträngning kan också mildras genom att vi uppgraderar det egna ansvaret och minskar statens ansvar. Detta är ett ledord för alla som är borgerliga. Människor är kapabla och ansvaret över det egna liv ska inte outsourcas till en för varje år svällande stat som blivit ett eget monster.

Om man inte betalar in premien till försäkringen och har gjort det X månader före olyckan kan du inte få ut något på försäkringen om det brinner. Så fungerar hela försäkringsbranschen. Så måste välfärdssystemet fungera. För det är en försäkring. Staten konfiskerar hälften, för en del mer än hälften, av våra inkomster och delar av våra tillgångar i skatt när man räknar in sociala avgifter, moms etc. För att försäkra oss och för att de tar på sig ansvaret att bekosta olika saker.

Har man ingen försäkring, betalar man inte in till systemet, är man inte försäkrad. Att avkräva detta för alla andra människor i samhället men inte en grupp är det orättvisa. En student har inte rätt till sjukpenning deltid, eller a-kassa. Glömmer du att registrera dig första dagen du är arbetslös på Arbetsförmedlingen är du automatiskt utanför alla socialförsäkringssystem och får inte en krona i sjukpenning om du är sjuk. Alla tror att staten alltid tar emot dig när du faller. Så är det inte. Det är en myt. Vi har ett yttersta skyddsnät och det är socialen. Får du ingen sjukpenning som student är det dit du hänvisas.

Varför svensk politisk debatt inte diskuterar undanträngningen mer intensivt är oklart men var så säkra, detta lilla ord kommer i allt tilltagande grad att bara genom politikens kraftiga effekter tvinga in sin till debattens centrum.

100 000 nyanlända behöver bostäder, i ett land där vi saknar 700 000 bostäder på några år framöver enligt Boverket. 

Samtidigt avvecklar Migrationsverket förläggning efter förläggning och kastar undanträngningseffekter i knät på landets alla kommuner. Som inte har något val är att sluta ställa grupp mot grupp, lägga ner byråkratin och börja särbehandla.

Enligt lagen har inte kommunerna skyldighet att ordna bostad efter 2 år. Då ska personerna flytta ut och bostäderna antingen lämnas till en ny familj eller hamna i det system där de hör hemma – i samma system för alla det grupper kommunerna enligt lag har skyldighet att erbjuda bostad.

En krutdurk i vardande. När världens högst beskattade folk, bedövade av en enorm stat sedan generationer som sagt att “oroa dig inte för något, vi tar hand om allt” men plötsligt sviker vad den lovat men behåller pengarna, personligen drabbas av orättvisan godtycket orsakar, då kommer det hända något.

Inte ens en socialist kommer acceptera att deras barn inte får vård på BUP, att de inte får den lägenhet de köat för i åratal inte kommer, att inte de får hjälp när de blir sjuka för att deras behov trängs undan.

Jag vill uppgradera byråkraten.

Den som har som ledord att alla är lika inför lagen. Att det är lagar och regler som avgör, inte känslor. Byråkratin. För byråkratin är rättvisan i systemen, garanten för att alla behandlas just lika. 

Men tills vidare får vi vänta på att ordet “undanträngningseffekt” just ska tränga sig in i det offentliga samtalets epicentrum. Det kommer. Var så säkra.