Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Bli patreon genom att klicka här.  Eller Swisha: 0762096244. 

Botström och islamisterna

SSU har återigen hamnat i blåsväder. Men Philip Botström har lärt sig från proffsen och verkar vara gjord av teflon.

Han kan åka taxi från Sälen till Stockholm för 8 000 kr utan att ens ett avgångskrav yppas, hans medlem i Hässleholm Omar Al-Ganas som ställde upp i valet visade sig vara antisemit och nu avslöjas att hela SSU Skåne tagits över av radikala muslimer som hatar bögar och judar.

Omar Al-Ganas kandiderade inte bara för S till kommunfullmäktige i Hässleholm som toppkandidat, han tänkte att han samtidigt skulle vara valambassadör och hjälpa folk i förorter att gå och rösta. Och blev mycket besviken när han blev kickad från det uppdraget för att det visade sig att han just var toppkandidat för sossarna själv.

Kloe Abdel Wahab, vice ordförande för SSU Skåne, har praktiserat på Egyptiska UD.

Och det har varit allmänt känt.

Men Botström gör som Ygeman och de andra proffsen – han låtsas som det regnar.

Inom SSU har det varit känt länge men uppenbarligen har man låtit SSU Skåne hållas trots att de på årskonferensen 2017 var ett gäng på 20-talet killar som skrämde folk så att de inte vågade tala om det de ville och på årskonferensen för SSU Skåne 2018 var det en debatt huruvida homosexuella skulle få donera blod. 

Skälet varför SSU och även Socialdemokraterna sett mellan fingrarna på den islamistiska extremismen som tagit över i SSU Skåne där hat mot homosexuella, kristna och judar är vanliga åsikter är givetvis att såväl SSU som partiet har känt att de tjänar på det. För att extremismen och homofobin övervägs av möjligheten att få röster från muslimer i utsatta förorter.

Boström har hela tiden påstått att han inte känt till någonting. En Ygemansk “jag hade inget konferensrum”-förklaring.

Men internet är kul på det sättet att det dyker upp saker när man minst anar det. Som de här bevisen för att Botström var med på just SSU Skånes årskonferens 2018. Där bland annat de homofoba uttalandena om huruvida homosexuella är smutsiga och borde få donera blod ägde rum.

Varför riktas det inte avgångskrav på Philip Botström när det är utom allt tvivel att han känt till vad som pågått i SSU Skåne och att han till och med deltagit på en av de årskonferenser de haft där detta beteende ägt rum?

Och samtidigt är SSU snabba på avtryckaren så fort andra ungdomsförbund, inte minst MUF, hamnar i blåsväder.

Svaret är väl givet – it’s ok when we do it.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Pengar till mumbo jumbo

Det mest tragiska när det gäller det jag håller på, som bland annat inkluderar att granska slöseri med skatt, är inte att man hittar oceaner med dumheter som vi kastar surt förvärvade skattepengarna på medan det vi tror betalar till blir lidande. Utan att det inte verkar spela någon roll om det kritiseras, har man en gång fått pengar av skattebidrag verkar det vara omöjligt att bli utan trots stor kritik.

Ta detta som el-allergi. Eller elöverkänslighet.

Det har kritiserats i många år nu. För att det helt enkelt inte finns. Det finns ingen evidens i forskningen att det finns. Besvären finns hos patienter men inte en enda seriös studie har lyckats vederlägga att besvären kommer från el. Om personerna vet att elen är på känner de symptom men de kan inte avgöra om el är på eller inte i sådana tester.

Elallergi började dyka upp redan på 80-talet och då kopplades det till kraftledningar. Men när internet kom, mobiler var hos vem som helst och datorer blev mångas arbetsredskap fokuserade istället kritiken och allergierna på skärmar och strålningen från dem

De fick uppmärksamhet, bildade en förening, fick offentliga institutioner som sjukhus att bygga “elsanerade rum” och fick kommuner att ge dem bidrag till “elsanering”.

Men nu rivs till exempel sådana, dyra och helt onödiga rum. För att ingen använder dem. Kan bero på att det alltså inte finns något som heter elallergi eller elöverkänslighet. Besvären folk har beror helt enkelt inte på el utan är förmodligen stressrelaterade i kombination med psykiska som tar sig fysiska uttryck. Detta är åtminstone den vanligaste slutsatsen som finns angående dessa “elallergiker”.

2016 fastslog Kammarätten att kommuner inte borde dela ut bidrag för elsanering. 

Enligt myndigheterna Folkhälsomyndigheten och Strålsäkerhetsmyndigheten finns det inga belägg för kopplingen mellan el, dvs elektromagnetiska fält, och elöverkänslighet. Det. Finns. Inte. 

Och ändå beviljar alltså Socialstyrelsen Elöverkänsligas Riksförbund fortfarande bidrag som handikapporganisation. Trots den massiva kritik som funnits mot både diagnosen och pengarna.

2015 senast gjordes en granskning och debatten gick varm om att det är orimligt att något som inte finns får bidrag. Ändå hände absolut ingenting.

Det spelar alltså ingen roll vad forskningen säger. Om man en gång fått bidrag av andra människors pengar har man rätt till det resten av livet, verkar kontentan vara. Detta gör mig på riktigt deprimerad. Att till och med myndigheter kan gå ut och säga att det inte finns och bidragsgivande myndigheter, i detta fall Socialstyrelsen, struntar i det och glatt ger bort 1,6 miljoner av våra pengar. Ändå. Varje år. De fick 1,6 miljoner kronor för 2018. Tre år efter SVT gjorde sin granskning.

Elallergikerna har fått 1,5 – 2 miljoner kronor per år i en massa år.

På bara 10 år har de mottagit nästan 20 miljoner kronor trots att det inte finns. 

De får mer pengar varje år än för saker som bevisligen finns och är stora problem, som ätstörningar, blödarsjuka eller HIV. 

Fortfarande, trots domen i Kammarrätten och bevisen eller snarare avsaknaden av bevisen för att det ens existerar elallergi delar kommuner ut dyra “elsanerings”-bidrag till folk.

I Umeå får skattebetalarna punga ut med max 30 000 kr, i Skellefteå är det max 50 000 kr per “sanering”.

Hur kan det inte spela någon roll vad forskningen säger och att den nu konstaterat att detta är fejk, i den meningen att personerna inte är allergiska mot el?

Ska vi ha ett samhälle där det är omöjligt att dra in bidrag?

Så att skattebetalarna sitter med en evighetsnota till varenda förening och organisation som lyckas passera det nålsögat? Eller nålsöga och nålsöga, min uppfattning är att det tyvärr inte krävs särskilt mycket och att kontrollerna om de finns alls är otroligt bristfälliga.

Vi måste kunna dra in bidrag och det kan inte ens betraktas som kontroversiellt i detta fallet. Inte en krona skatt ska gå till “elallergi”.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Konservativ våg eller har vi bara fått nog?

Man måste gratulera Greta Thurfjell på DN till genombrottet. Gissningsvis är hennes artikel i DN Kultur en av deras mest lästa det här året. Och hon har gått från okänd kulturskribent till känd över en natt. Rubriken är “Huskvinnans återkomst-  och konservatismens förbjudna lockelse”

Hennes artikel om konservatismens återkomst och hemmafruideal har satt hela det statsfeministiska komplexet i ilsken rullning.

Och det är ju alltid roligt när det händer, framför allt när det kommer från en av de institutioner de trodde sig mutat in. Hon har inte bara svurit i genuskyrkan, man kan säga att hon sparkat in dörren. Även om jag inte tror att det var syftet. När jag läser texten, som i mitt tycke inte är särskilt välkomponerad egentligen utan rörig, får jag intrycket att Thurfjell mest av allt vill göra sig själv intressant. För det är inte hemmafruar hon drömmer om och hon kallar sig själv politiskt progressivt men privat något annat.

Men det är bra att hon ägnat tid åt att intervjua folk, som Therese Boman som jag tycker är en intressant skribent och rätt ensam i kulturvärlden om sin linje i debatten. Hon vill vara ifred från den feministiska tvångströjan. För det kallas hon konservativ, trots att den åsikten är liberal.

Jag tycker artikelns idé är en frisk pust av välbehövligt syre i den feministiska trånga lådan av kvävande konformism.

En gång i tiden handlade feminism om frihet. Det var länge sedan. Nu används den istället som något slags ISO-certifierat förtryckarverktyg. Alla måste få vara som de vill men gud förbjude om du vill leva på ett sätt inte feminismen sanktionerat som ärbart och korrekt. En lydig kvinna lever som andra människor vill. Och duktiga feminister är lydiga kvinnor, paradoxalt nog.

De bråkiga är de som anses som avfällingar. De verkliga normbrytarna.

Det finns nästan inget en svensk statsfeminist i den påstådda tolerans hon stolt bär som en cape fladdrande i vinden avskyr mer än en kvinna som lever traditionellt.

En kvinna som var hemma alla föräldraledigheter, som ammade länge, som jobbar deltid och som tvättar och lagar mat hemma. Medan maken fixar med bilen, skottar snö och klipper gräs. Som rensar hängrännor och bygger altaner.

Dels föraktas kvinnan i sig men dels brölas det direkt om sveket mot kvinnorna. Mot alla andra. Hur understår sig en medlem av kvinnoflocken att avvika? Att politik är privat är en tankefigur som härstammar från socialismen men som tyvärr även vissa liberala feminister just i frågan om kvinnors val eller icke-val används som argument. Att en persons, eller förlåt, en kvinnas, personliga val inte är det. De är framtvingade av en osynlig struktur och dessutom är dessa normbrytare alla svikare mot kvinnokampen.

Det kan inte vara ett fritt val. Hon är lurad. Det spelar ingen roll vad hon säger. Hon kan inte under några omständigheter vilja det där själv.

Jag tolkar Thurfjells artikel som en protest mot det här synsättet. Man kan både vara feminist och gilla att vara den som lagar maten hemma, vilja vara föräldraledig mer än sin man och tycka att det är skönt att han byter däck på bilen.

Däremot är det inget nytt, det nya är att det kommer från en statsfeministisk institution som DN Kultur. Hon bröt ett tabu genom att lufta sina tankar om att vilja bryta sig loss från det förment toleranta, som egentligen är intolerans, och få leva som hon vill utan att beskyllas vare sig för att vara svikare eller konservativ knökhöger.

Varför ska det vara för mycket begärt att man får leva som man vill och det ska andra skita i?

Varför ska man som kvinna direkt få beskyllningar om att man sviker något slags påtvingat kvinnokollektiv man aldrig löst medlemsskap i men förväntas känna lojalitet emot bara för att alla har bröst och en livmoder?

Jag kände så väl igen mig i Therese Boman när hon sa att hon inte är så jätteintresserad av kvinnor, inte som grupp. Alla kvinnor tillhör inte olika slags kvinnogemenskaper och kanske aldrig har gjort det. Jag har aldrig känt mig helt bekväm i kvinnogrupper och när jag tänker tillbaka varför jag inte har något tjejgäng ser jag att det största gäng jag tillhört var tre personer, inklusive mig själv. Det var på gymnasiet.

Jag har försökt tillhöra ett tjejgäng, på universitetet. Men jag försvann iväg ändå. Undermedvetet. De har fortfarande regelbundna träffar sedan 20 år nästan, jag är nöjd som det är det är. Missförstå mig inte, jag gillar massa kvinnor. Men jag känner folk en och en. Och har alltid trivts bäst bland män. Men den kvinnliga gruppvänskapen är en status och svår att värja sig ifrån, att det är lite okvinnligt att inte vilja ha den.

Jag har alltid känt mig lite udda som inte tillhör det där och heller inte har en önskan. Att jag har få vänner men väljer dem med omsorg. Och att jag alltid haft lika många eller kanske fler manliga vänner. Jag har alltid känt mig mer accepterad av män på något sätt, och då pratar jag absolut inte om något sexuellt. Tvärtom har jag trots att jag söker mig så ofta till manlig gemenskap aldrig känt mig utsatt en enda gång som jag kan minnas. De elakaste personer jag träffat på med något undantag har samtliga varit kvinnor.

Svenska män får bara skit, sa Paolo Roberto i en intervju för länge sedan. Han har rätt tycker jag. Det finns så otroligt många bra män som inte alls känner igen sig i nidbilden av den manliga klassiska skitstöveln.

Det kanske är därför jag så länge varit intresserad av jämställdhet, även utan att kalla mig feminist. För att kvinnokostymen är trång. Men inte den traditionella eller den man utmålas få av män. Utan den som andra kvinnor syr. Den sitter sämst.

Jag kan inte låta bli att kastas tillbaka till mellanstadiet och högstadiet. Den kvinnliga konformismen kommer tidigt. Hur en tjej ska vara. Det är inte så stor skillnad egentligen , förutom att trycket var hårdare på ett sätt. Bröt man normen kunde man bokstavligen hamna i kylan. Inga vänner. Inte ens någon att äta lunch med i matsalen. Om en vuxen kvinna väljer utanför feministflockens kravlista kan hon hitta uppskattning någon annanstans. Hon behöver inte äta lunch själv för resten av livet.

Feminismen har så länge lurat kvinnor att det finns en motsättning i allt och om man inte köper all inclusive feminist-paketet så är man inte jämställd alls utan ett steg från grottmänniskan.

Men man kan få allt. Det är det fina. Man kan vara liberal och ändå ta mest ansvar över barn och hem. Man kan vara konservativ och gå tillbaka till jobbet efter fem månader för att låta maken sköta ruljansen medan man ägnar sig åt karriären själv. Och man kan vara vänster och ändå gilla att ta på sig ett förkläde och laga en god middag till mannen efter jobbet.

Det politiska är inte privat. Man får leva som man vill. Det har man alltid fått.

Jag är glad att även Greta Thurfjell kanske insett det nu. Och jag hoppas att fler kvinnor börjar förstå att feminismen är bedräglig. Den har kommit med många bra saker men idag är tyvärr mycket gamla meriter. Påsen är inte full med paket utan mest med tvång och krav.

Kommer kvinnor fatta det nu eller kommer statsfeministerna kväsa upproret från de raka leden med Judas-anklagelser och offentlig skampåle tills alla snällt rättar in sig i ledet för att slippa äta lunch själva?

Miljömärkningarnas offensiv – offentlig upphandling

Det räcker inte med att prångla ut märkningar för att tjäna pengar, som både staten gör via Svanen och Naturskyddsföreningen via Bra Miljöval.

De tycker att de tjänar för lite pengar, antar jag nu. För nu ger de sig in i den lukrativa offentlig upphandling och har tänkt sig att genom att övertyga upphandlare på kommuner, landsting och statliga myndigheter att någon slags märkning är jätteviktigt så de på så sätt öka sina intäkter.

Det är listigt konstruerat. För lyckas de med detta kan de sedan gå till producenter och säga “Se där, de ställer krav på märkning. Då är det ju bäst att ni märker era produkter med våra dyra märkningar, eller hur? Annars kommer den offentliga marknaden inte köpa in just era produkter. Det vore ju synd.”

Och till alla som redan köpt licenser och betala svindyra årsavgifter kan man säga att tack vare deras fina märkning så kommer nu produkterna sälja ännu mer. Ka-tjing. Licenspengar som går direkt till lobbyism förutom till staten, då går det till att anställa mer människor för de får inte göra vinst. Men just fler anställda desto större existensberättigande.

Så hör och häpna har statliga Svanen och Eco Label gått ihop med privata kommersiella märkningarna (att kalla dem oberoende är det största skämtet) i något de kallar “Modupp2020”, som står för Modern Upphandling 2020. 

 

Idén är lite grann som Fairtrade City – att lura kommuner att “certifiera sig” så att man tjänar pengar. Genom att påstå att det handlar om miljö när det givetvis inte alls är så att Faitrade-produkter leder till bättre miljö automatiskt, det finns massa andra produkter inte minst närproducerade som innebär mycket bättre miljö. Men Fairtrade har ju visat hur framgångsrikt sådant är. Alla politiker vill tänka på miljön, alltså ger man dem en enkel biljett till att framstå som miljövänliga genom att köpa in dyra licensierade produkter.

För ni förstår väl att producenter tar igen kostnaden för licensen någonstans? Det är ni konsumenter som betalar. När det handlar om offentlig upphandling betalar alltså skattebetalarna mer för en vara med märkning än en utan. Pengarna strömmar alltså från skattebetalarna ner i miljömärkningsföretagens fickor.

Som ni ser är detta alltså en ohelig allians mellan staten å ena sidor och de stora lobbyisterna Naturskyddsföreningen, LO och TCO. För LO äger alltså Fairtrade som också är med i projektet. 

Det är nämligen det märkliga. Att ett statlig bolag aktivt ägnar sig åt opinionsbildning för att öka statens intäkter, från andra skattefinansierade verksamheter.

Är det verkligen rimligt?

När man läser materialet så får i alla fall jag intrycket att de först och främst vänder sig till någon aktivist som jobbar på stället. För den inleds med att man ska se till att högsta ledningen är med på tåget. Jobbet att få in det som krav att produkter man köper in ska ha en märkning inleds med internlobbying.

Och även här är upplägget smart, för de instruerar aktivisten att först se till att föra in att produkter som upphandlas ska “medföra minimal miljöpåverkan och ta hänsyn till sociala aspekter ur ett livscykelperspektiv”. När väl detta är gjort är det betydligt lättare att sedan gå vidare med att likställa detta till synes oskyldiga krav till att kräva att samtliga produkter är miljömärkta. Bingo.

Det här projektet ska föreställa att man bara bryr sig om miljön. Och vem är emot det? Det är ju något fint.

Men i själva verket handlar det om pengar. As usual. För inga miljömärkningar, inte ens staten, gör det gratis utan de tar saftigt betalt både för ansökan, för ändringar och en årsavgift som bygger på omsättningen av produkten. Det kan handla om 10 000-tals kronor per produkt man lyckas sälja på märket.

Läser man just detta – de redogör i detalj hur upphandlingarna ska kravställas.

Så att leverantörer hinner köpa en märkning om de saknar den. Det är alltså inte viktigt att kommunen väljer ett företag som redan har märkning. De kan ändå välja vilken de vill men då tvinga den valda leverantörer till märkning och hepp! Så har någon av säljorganisationerna bakom märket fått en ny kund gratis. Utan ansträngning för dem själva. Alla som jobbat med sälj vet att även säljet kostar pengar i form av tid så får man någon annan att sälja åt en är det en verklig vinst.

För att de ska tjäna så mycket pengar som möjligt betonar de också vikten av att den upphandlande parten, som är skattefinansierad, ställer krav på att de måste förnya licensen varje år. Vad är poängen annars?

Annars kan man tycka att om ett företag klarar märkningarnas krav ett år så borde det ju “ur miljöhänsyn” inte spela någon roll om de sedan betalar till bolaget varje år. Produkten är så att säga godkänd enligt dessa kriterier redan.

Men återigen, det handlar inte om miljö. Det handlar om pengar. 

Den 3 oktober 2014 skickade de ut ett pressemeddelande där de påstod att det finns ett brett stöd i riksdagen för deras projekt. När man sedan lusläser innehållet visar det sig att de baserat detta uttalande på ingenting, faktiskt.

I själva verket visar de sig bara ha mailat en enkät till de 17 personer som är ledamöter i Civilutskottet. Det står ledamöter så då utgår jag från att inte suppleanterna fick svara. Och slutsatsen bygger på att majoriteten svarade att det finns “ganska goda möjligheter att uppfylla #ModUpp2020:s egen målsättning……

I Nässjö verkar nu Naturskyddsföreningen göra en offensiv för att prångla på Bra Miljöval till kommunen, de ordnade seminarium nyligen.

Kollar man på Twitter, för #ModUpp2020 är ju en hashtagg, så är det inte jättemycket tweets där med tanke på att det var 4 år sedan de drog igång. Men de självgoda brösttonerna man så väl känner igen från miljörörelsen är givetvis där.

Statliga Svanen påstår alltså att genom att välja produkter som betalat för just deras märke (eller åtminstone någon av deras vänners) så kan vi rädda världen och utrota fattigdom. Inga stora löften staten ger tycker jag. Låter helt fantastiskt ju, att om just jag väljer Svanen-märkt toapapper så utrotar jag fattigdomen. Vackert.

För att bevisa saker de påstår har märkningsbolagen tydligen kommit överens om att roterande släppa olika rapporter som stödjer deras påståenden och sedan hjälpa varandra att dela den som “ny granskning”. Som här, när Bra Miljöval sprider Svanens “granskning” att miljömärkningar behövs vid upphandlingar.

Återigen kallar de märkningarna för oberoende. Den enda märkningen som kan sägas vara det är väl Svanen som ju är statens märkning. De är inte lobbyister men de vill också tjäna pengar. Runt runt så sprids den ena rapporten efter den andra, av de andra så det ser ut att vara jättemånga “oberoende” rapporter som alla landar i att just deras projekt är utmärkt. Faktiskt räddar världen.

Även norska staten får vara med på ett hörn, som i den här tweeten där Svanen både avslöjar att norska soldater har Svanen-märkta kalsonger och miljömärkta lakan i…..SL. Gissar att det egentligen ska stå SLL som i Stockholms Läns Landsting. Mig veterligen erbjuder inte vare sig bussar eller T-banan i Stockholm lakan till sina resenärer.

Tyvärr verkar en handfull kommuner lurats redan.

De har även försökt bearbeta Stockholm, såklart. Landets största stad skulle ju ge enorma mängder pengar i kassan om det lyckas. Miljöpartiet är som synes såklart för, de älskar allt sådant. Och så jobbar ju alla deras kompisar på Naturskyddsföreningen eller Fairtrade redan.

Det verkar dock inte som om de, ännu, nått någon framgång. Tack och lov. Och nu har vi bytt majoritet. Nu kan man inte lita på att det är en garant eftersom ju sagda Miljöparti sitter kvar vid makten även om staden nu är blå men till alla politiker både där på andra ställen samt upphandlare på myndigheter:

  • Gå inte på det här säljtugget. Det enda du får om du gör det är högre kostnader. Så länge det inte finns en märkning som är gratis och kollar samtliga produkter på marknaden oberoende är det enda en märkning säger att just den produkten klarar krav som just det företaget ställt. Och betalat en hiskelig massa pengar för det.
  • Miljömärkningsföretagen vill inte rädda världen, de vill tjäna pengar.
  • Ditt ansvar är att hushålla med andra människors pengar, inte slänga bort dem på PR-jippon som syftar till att öka vinsten för märkningsbolagen. Upphandlingen ska inte vara en väg in för olika aktivister att karva ur en del av den stora offentliga marknadens pengar och på köpet prångla ut sin opinionsbildning. Utan den offentliga upphandlingen syftar till att ge skattebetalarna mest pang för pengarna – det vill säga högst kvalitet för lägst kostnad.

Opinionsbilda får alla göra hur mycket de vill men inte med skattebetalarnas pengar.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swi

Hej då, äganderätt

Många verkar tycka att Vänsterpartiet är harmlösa. Att för att de tog bort “kommunisterna” från partinamnet 1991 och bara har mellan 6 och 8 % väljare val efter val så är de ofarliga.

I valrörelsen var nog första gången de av media fick ordentliga frågor om vad de egentligen tycker. Att de faktiskt har avskaffa den privata företagsamheten i sitt partiprogram. Jonas Sjöstedt gjorde sitt bästa för att vifta bort det men lyckades inte. Vilka företag ska förstatligas? De vill börja med bankerna, men sedan vill de stjäla hela landets företag. Och de kommer göra de om de får chansen.

Den socialdemokratiska regeringen, och oavsett vad man säger om sossar är de socialister i grunden, har använt utredningsväsendet som en personlig Manpower för diverse socialister av mörkröd, röd eller grön form. Många är utredarna som är politiska och inte alls objektiva. Tyvärr, de har förstört utredningsväsendet genom sin politisering. Söndra och härska.

Så de gav Nooshi Dadgostar från kommunisterna uppdraget att utreda “Ett snabbare bostadsbyggande” (SOU 2018:67).

Hon tyckte under Transportstyrelseskandalen att V skulle få arbetsmarknad, finans och utbildning. Där har du verklighetsuppfattningen.

Jag skriver kommunisterna för om man tills för ca 5 minuter sedan i politisk tidsenhet hade en partiordförande som kallade sig kommunist och man ger pengar till kommunistiska partier runt om i världen spelar det ingen roll att man inte heter kommunister. Man är det. Och vill man avskaffa äganderätten är man alltså kommunist. I sitt partiprogram står också att de inte utesluter väpnad revolution. Det är “sista utvägen”. Det vill Vänsterpartiet.

De som opponerar sig får gärna förklara för mig att Nordiska Motståndsrörelsen inte alls är nazister för de har inte nazister i partinamnet. Eller att en person måste kalla sig själv rasist för att de facto vara en rasist. Då så. 

Dadgostar har som alla i kommunisterna svårt för det här med ditt och mitt. Och att respektera grundläggande mänskliga rättigheten att äga. Artikel nr 17.

Så givetvis är hennes naturliga slutsats för hur man ska kunna bygga bostäder snabbare att man ska införa en rätt för kommuner att utan kostnad expropriera mark de vill ha “för allmännyttiga ändamål”.

Ni läste rätt. Den rätten markägare idag har att få ersättning tycker hon är helt orimligt.

Ironi är ett bra verktyg om man ska stå ut med att läsa förslag som kommer från Vänsterpartiet. Alltså kan man nästan, bara nästan, skratta åt att hon anför som argument att det inte finns någon anledning att i exploateringsavtal, som alltid skrivs mellan byggherrar och kommuner, ska kunna innehålla krav på att byggherren åtar sig att bygga skolor, dagis eller andra sådana byggnader för att det är skillnad på att ett privat bolag äger huset och att en skola sedan driftas av kommunen.

Så låter det inte i friskoledebatten. Men konsekvens är sådant proffs håller på med å andra sidan.

Men det stora fokuset för att snabba upp byggtakten för Dadgostar ligger som för alla kommunister på att ge sig på privata ägandet. Alltså är det centrala i utredningen att ordningen idag att kommuner visserligen kan få expropriera mark men då måste betala 125 % av marknadsvärdet inte ska modifieras, den ska bort. Helt. Ersättningen till de privata ägarna tycker hon ska vara 0 kr.

Sedan kommer det mest illustrativa över det här planekonomiska förslaget:  hotet om expropriering av mark utan ersättning ska användas som utpressning mot byggherrar. Hon kallar det “smörjmedel”.

Ett verktyget att kunna hota med att om du inte gör som vi säger tar vi din mark utan ersättning. Vilket vittnar på en helt horribel syn på Artikel 17 i de mänskliga rättigheterna.

Men fullständigt naturligt för en kommunist – om vi inte får som vi vill “för att vi representerar det allmänna, folkviljan” så hotar vi dig att göra som vi säger med att vi annars tar allt du äger. Så har despoter alltid söndrat och härskat.

Kolla på Venezuela – där är just den här sortens expropriering i full gång. Men den har utökats till alla privata företag, precis som Dadgostars partiprogram stipulerar.

Staten ska kunna ta folks företag och förstatliga dem.

Så här anser hon att lagen ska skrivas: 

“Den som äger mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska användas för allmän plats är skyldig att utan ersättning upplåta marken eller utrymmet till huvudmannen för den allmänna platsen”

Man måste ge sin mark till kommunen om kommunen, efter beslut av Länsstyrelsen, vill använda den till “allmän plats kommunen ska vara huvudman för eller för byggnadsverk för vård, utbildning eller omsorg”

Vid varje gång detaljplanen ändras har således Länsstyrelsen möjlighet att vid det tillfället helt sonika bestämma att någons privata mark ska exproprieras.

Länsstyrelsen har rätt att ange hur mycket av marken som man har tänkt att stjäla. Om man som markägare får sin mark stulen måste man utrymma marken senast den dagen då “marken eller utrymmet behöver tas i anspråk för det avsedda ändamålet”.

Vad betyder utrymme förresten?

Jag antar att till exempel en lagerlokal som man äger och kanske hyr ut och som står på mark man äger ingår i det begreppet. Som kommunen alltså kan stjäla ihop med marken.

Räcker det här då?

Nej, vi har med kommunister att göra. 

Så inte bara ska privata markägare tvingas ge bort värdefull mark till kommunen utan en enda krona i ersättning, i praktiken stjäl kommunen marken. Utan den som drabbas av detta är enligt lag skyldig att även själv lösa in de inteckningar som gjorts. 

Om du använt marken som pant för ett lån måste du alltså, efter att Länsstyrelsens på kommunens begäran fattat beslut om att du inte äger marken längre, hosta fram pengarna för att även lösa in lånen. Om du inte gör det blir du ersättningsskyldig till kommunen.

Men den är utredningen kastades väl ändå i papperskorgen, tänker ni.

Fel, för i regeringen sitter fortfarande de demokratiska socialisterna.

Så de har nu skickat denna Venezuela-doftande utredning på remiss för att sedan kunna läggas fram i riksdagen. 

Är då det här förslaget, som nu verkar bli ett faktiskt lagförslag, förenligt med svensk grundlag och regeringsformen?

Så här säger en jurist jag rådfrågat:

“Förslaget uppenbart oförenligt med egendomsskyddet i Regeringsformen samt Europakonventionens första artikel i första tilläggsprotokollet.

Vad som bör kommenteras i det sammanhanget är att Sverige må självständigt ha befogenhet att ändra i regeringsformen, men den befogenheten saknas med avseende på Europakonventionen och dess tilläggsprotokoll. Det medför att bestämmelsen om “inlösen utan ersättning” för att den skall äga giltighet förutsätter Sveriges utträde ur konventionen och därmed även sannolikt även EU. ”

Vidare bör också kommenteras att HD så sent som den 9 oktober meddelade ett vägledande beslut som styrker vad jag framför. Det hittar du här:

Så för all del, fortsätt hävda att Vänsterpartiet inte är kommunister och att de är ofarliga.

Men detta är vad man får med kommunister i stugvärmen. Rätt för kommuner att godtyckligt stjäla vilken mark de vill av privata ägare. 

Kom aldrig och säg att de inte är farliga. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Vem ska gå med vuxna?

När gymnasielagen klubbades igenom tack vare att Centerpartiet återigen bröt Allianslinjen, påhejad av den kanske främsta aktivisten i Centerns riksdagsgrupp Johanna Jönsson, har fokus i debatten legat på utformningen, på att det är en amnesti och på det orättvisa jämfört med alla de som sökte asyl som vuxna. Men inte på andra barns rättigheter. De som hamnar i kläm nu.

Gymnasieamnestin gäller folk som fått avslag på ansökan. 

“Det föreslås att en utlänning som har fått eller annars skulle få ett beslut om utvisning ska kunna beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå om vissa kriterier är uppfyllda”

Migrationsverket fick inte in 9 000 ansökningar. Utan 10 557 stycken, helt väntat för övrigt.

Skicka ansökan kan du göra hur som helst, och chansa. Så givetvis har folk som inte omfattas av kraven skickat in ansökningar och hoppas att den ändå går igenom, därav ökningen med 17 % fler ansökningar än vad politikerna angav när lagen klubbades.

Hur många av dessa som kommer få uppehållstillstånd återstår att se, Migrationsverket har precis börjat beta av dem när ansökningstiden gått ut. Men det står ju uttryckligen att det är folk som är vuxna det handlar om. I Sverige betraktas du som vuxen när du är 18 år. Även om många råkar gå sista året på gymnasiet året de fyller 19 år.

Det handlar alltså om folk som sökt som barn men som fått ett utvisningsbeslut som över 18 år.

Varför söker folk som barn? 

För att det är betydligt lättare att få asyl då. Afghaner har inte generell asylrätt, inte iranier heller därifrån minst hälften av de svenska afghanerna kommer. Utan alla bedömningar sker individuellt, risken att få avslag är därför stor som vuxen. Men barn har särskilda rättigheter så chansen att stanna är betydligt högre om du säger att du är 18 år.

Enligt lagen ska du som asylsökande “göra din ålder sannolik” men har du inga papper så är det Migrationsverket som bedömer om det du påstått är sant. 

Det är alltså tjänstemän på Migrationsverket som avgör om en person som säger att de är under 18 år det.

Idag ska en person som verket tror är vuxen åldersbedömas medicinskt, om man tackar nej kommer åldern bli över 18 år då det bara är i de fall tjänstemannen på Migrationsverket anser att personen sannolikt är över 18 år.

Det är en stor makt en tjänsteman har. Att avgöra om en person ska bedömas som barn, och därmed vara garanterad alla möjliga förmåner och dessutom ett frikort att stanna kvar i Sverige, eller bedömas som vuxen och därmed stor risk att få nej. Och inte få några förmåner under tiden utan sitta på ett asylboende och vänta som alla andra. Det är också ett jobb som av den anledningen garanterat lockar till sig asylaktivister i högre omfattning är på andra ställen i samhället.

2015 sökte 35 359 person asyl som ensamkommande. Av de var 23 480 från Afghanistan. 

Året innan sökte 7 049 asyl som ensamkommande varav 1 5547 från Afghanistan. Efter att den tillfälliga lagen infördes 2016 sökte 2 199 asyl som ensamkommande, varav 655 från Afghanistan. Varför då? Är det plötsligt inte lika med döden att vara där? Ung i Sverige påstår ju att skickas tillbaka till Afghanistan är att mörda folk så varför kom det bara 655 personer året efter de strängare lagarna infördes? Kan det ha att göra med att det inte är så lätt att få uppehållstillstånd längre? Och att vi infört medicinska åldersbestämningar så att folk som ljuger om sin ålder numera åker fast i högre utsträckning, tidigare fanns knappt någon kontroll.

För att sätta drivkraften att bedömas som barn i perspektiv:

– om man till exempel tittar på avgjorda ärenden för afghaner 2015 så finns en bifallsandel på 35 %.

En tredjedel av de som sökte asyl tog tillbaka ansökan eller den avskrevs (det är kolumnen för 2).

Att bedömas som barn på Migrationsverket är en helt subjektiv bedömning av enskilda personer och handlar enbart om din historia är trovärdig och om du ser ut som du är under 18 år. Totalt ovetenskapligt och rättssäkert. Alla som bedömts som under 18 av Migrationsverket är alltså givetvis inte under 18 år, det säger sig självt. Felgraden av en sådan bedömning måste vara enorm.

Systemet vi har när vi inte tvingar samtliga som säger att de är barn att genomgå en medicinsk bedömning har alltså redan idag lett till att det springer omkring vuxna på skolor. För att de har lyckats lura tjänstemännen på Migrationsverket. 

Av de personer som de skickat till medicinsk åldersbedömning är 11 000 hittills, av dessa 23 000 kan man utgå ifrån eftersom övriga kom 2014 och det alltså gått för lång tid. De som kom 2014 har garanterat redan fått uppehållstillstånd.

Men det är nu. Det var nämligen en otroligt lång och häftig debatt under flera år innan de medicinska åldersbedömningarna infördes där olika aktivister i läkarrock protesterade högljutt och skrämde politiker att fatta beslutet att införa dem. Henry Ascher är den främsta, en person känd i kommunistiska kretsar sedan 60-talet.

Hittills har Rättsmedicinalverket bedömt 10 696 personer på två år. 

Av dessa var  8 768 personer vuxna, eller 82 %.

Som ni kan läsa i lagen som undantar den inte på något sätt de som fått medicinska åldersbestämningar så det spelar ingen roll att du bevisats vara vuxen. Du har rätt att få uppehållstillstånd ändå. Och hur gammal du är egentligen spelar heller ingen roll. Över 18 år det som gäller. Så i den här gruppen blandas allt från 19 år och upp till 45 år, som en afghan visade sig vara som sa att han var barn men begick en gruppvåldtäkt, filmade den och åkte fast. 

Det handlar alltså om 10 557 vuxna personer, från 19 år och uppåt.

Dessa vuxna män, för det är nästan bara män, tycker alltså regeringen och Centerpartiet, ska placeras i svenska gymnasieklasser. De av dem som klarar ansökan.

Med vilkas barn? Era? Ska vi ha 10 000 vuxna män, än del så gamla som 25-30 år, i landets gymnasieskolor ihop med 18-åriga flickor och pojkar? På samma skola som 15-16 åringar går? Vem ska ha gymnastik med dessa?

Man kommer alltså medvetet har gett upp till 10 000 vuxna män uppehållstillstånd om de går i gymnasiet och struntar i hur gamla de är eller varför de fått avslag på asylansökan. Personer som alltså fått nej, som skulle utvisas. Om de går i gymnasiet får de stanna.

Var är barnperspektivet här? 

Varför är det ingen som pratat om rätten de barn som går i gymnasiet och som bevisat är sin ålder har att gå i skolan med jämnåriga?

De ska nu tvingas gå med vuxna i en charad där vi alla inklusive de och deras lärare ska låtsas att alla afghanska män nyss fyllt 18 år. 

Vi vuxna släpper okontrollerat in mängder med vuxna män vars verkliga ålder vi inte har någon aning om och vi ställer inte några krav på att det är de som ska bevisa den, in till de platser där våra barn spenderar större delen av sin vakna tid. Där de är sårbara. Institutioner som vi som föräldrar litar på är en trygg plats. Vuxna svenskar får inte gå gymnasiet, de går på Komvux. Det finns mycket goda skäl till det, som att gymnasiet är för tonåringar och vi ska inte ha vuxna på samma ställe som barn. Varken i klassrum, på klassresor, på discon eller på gymnastikundervisning.

Nu har jag små barn så detta kommer inte drabba mig personligen. Men om jag hade varit förälder till ett barn i gymnasiet och som plötsligt fått en eller flera vuxna afghaner i klassen hade jag protesterat av just den anledningen – de är vuxna. De ska gå på Komvux i så fall. Inte springa runt bland barn. Hade jag haft flickor hade jag blivit ännu mer orolig eftersom vi vet att just gruppen som fått amnesti är mycket överrepresenterade i såväl missbruksstatistik som våldtäktsstatistik, inte minst gruppvåldtäkter.

Vuxna män är dessutom mycket starkare fysiskt än tonåriga killar. Vad händer i fysiska konflikter, som ibland uppstår på skolor då? En vuxen man kan bokstavligen råka slå ihjäl en tonåring om han slår tillräckligt hårt.

Jag kräver att vi har en debatt om det här.

Om det olämpliga att politiker i riksdagen bestämt att vuxna ska ha rätt till gymnasiet trots att ingen vet exakt hur gamla de är. Det finns risk för stora och svåra konsekvenser av det om vi inte drar i handbromsen redan nu. 

Varför tycker våra politiker att 10 000 vuxna män ska gå i skolan med våra barn?

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244