Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Självhatet bland företag

Miljörörelsen är mäktig. Den byggde upp sina muskler inspirerade av arbetarrörelsen under 90-talet och 2000-talet, när Miljöpartiet varje gång de förhandlade med den socialdemokratiska regeringen krävde mer bidrag till miljörörelsen, startade nya organisationer, sekretariat, delegationer, kommittéer och andra statliga NGO-er i enda syfte att bedriva miljölobbyism.

Nu ser vi konsekvenserna exakt hur detta har spridit sig djupt in i den svenska samhällskroppen. Även om det också är en global trend sedan många år, vilket givetvis har påverkat.

Socialismen har alltid hatat företag, miljörörelsen är en del av detta. Man har också alltid sett företag som såväl en kassakran som ett medel att förvekliga alla möjliga ideologiskt grundade käpphästar. Ökar det yttre trycket via opinion och politik anpassar och fogar sig företagen snabbt för deras mål är att tjäna pengar. Ser de att opinionen kräver något vill de gärna dels inte hamna i konflikt utan lägger sig platt men också ser de en möjlighet att särskilja sig från konkurrenterna.

I början av 2000-talet kom därför CSR – Corporate Social Responsibility. Påhittat av politik och opinion i syfte att lägga ännu mer ansvar på företag för olika saker, som miljö. Idag har man sällan CSR-managers utan det handlar istället om hållbarhetschefer.

Hållbarhet är nämligen det nya ordet för miljö, det låter mindre politiskt. Snällare. Och det är bredare så där kan man trycka in allt möjligt, till exempel arbetsmiljö och hälsa, sossarnas favoritgren när det kommer till att ställa krav på företag.

Men CSR och allt efter det är ett slags avlatsbrev som företagen avkrävs.

Man ska köpa sig fria från skuld. Från synd.

Trots att företag bara genom att vara företag redan bidrar enormt till samhället. De ger nämligen andra människor jobb, ett sätt att försörja sig. Och detta renderar stora skatteinbetalningar på sociala avgifter men också moms, vinstskatt etc. Utan företagen går landet Sverige under. Det är tack vare dem sossarna ens har några pengar i statsbudgeten.

Men alla dessa år av i värsta fall rent motstånd, som den senaste mandatperioden uppvisat i värsta 80-talsstil där man ville straffbeskatta icke realiserade vinster för att tvinga kvar bolagen på svensk mark, helt rasera 3:12-reglerna etc, till bara ett aldrig sinande lågintensivt hackande verkar ha brutit ryggen på vissa företag. Med det menar jag självförtroendet.

Något annat kan jag inte kalla det självhat som verkar breda ut sig.

2016 lanserade köttföretaget Scan, i ett uttryck för detta företagsmässiga självhat, därför en produkt som marknadsfördes som en produkt med lite kött.

Jag trodde jag såg i syne.

Processade köttprodukter, som korv och färsrätter, har nämligen alltid varit billigare kött just för att man kan använda lite kött i dem och fylla ut med sådant som potatismjöl. Då blir de billiga att tillverka och kunden kan köpa köttprodukter trots blygsam budget. Lite kött = låg kvalitet.

Men här var alltså marknadsföringen lite kött, USP-en (unique selling point). Bara 50 % kött, resten grönsaker. En sorglig innehållsföreteckning för vilket köttföretag som helst med lite självkänsla.

Ett desperat försök från ett köttföretag, vars hela verksamhet är att slakta djur och göra mat av dem, att försöka möta miljörörelsens framgångsrika lobbyism som skapat en bild av dem som ett ondskefullt företag. Istället för att kämpa emot den felaktiga bilden la de sig platt och lät miljömupparna bara köra fram och tillbaka över dem i sina klimatvänliga men ångestdrivna trupper.

Jag förstår att det säkert känns tungt att vara i en av alla de branscher miljörörelsen utsett till sina främsta motståndare, de som bara förstör, de ondskefulla. Som oljebolag, allt som rör plast, flyg, bilar, skogsbruk, lantbruk och inte minst kött.

Men lösningen på detta är inte att böja rygg och kapitulera. Att börja med självskadebeteende.

Lösningen är att stå upp för att det man gör är viktigt. Avliva myter, tålmodigt vecka ut och vecka in år efter år. För miljörörelsen har inga skrupler, de skarvar, ljuger och tar inga fångar eftersom de inte är faktadrivna utan känslodrivna.

Lösningen hade till exempel kunnat vara att lyfta fram de produkter med högst kvalitet och säga: ät kvalitet de gånger du äter kött.

Scans märkliga satsning verkar inte fallit särskilt väl ut, det kan knappast vara en storsäljare och jag ser inga annonser idag för produkterna. Tack och lov. De som äter vego äter knappast ens lite kött och vi som äter kött äter hellre bra kött och sedan hela måltider som är vegetariska, som olika pastarätter.

Hamburgerkedjan Max har dock tyvärr på kort tid förvandlats från skön uppstickare som hotar McDonalds marknadsledande position och som profilerat sig på att ha bra kött från svenska gårdar, till ett av de mest tragiska självhatande företagen.

Vad är detta ens för en annons?

Hur ska jag bli sugen på att äta på en restaurang som redan i annonsen hackar på mig som konsument, som jobbar med shaming och vill att jag ska känna skuld?

Upphovet till Max svängning från ett modigt roligt företag till ett företag som jobbar med skam och pekpinnar har med ett samarbete med miljörörelsen och rekrytering av miljöpersoner sedan ett decennium tillbaka att göra.

Bakom den här resan ligger en person som heter Kaj Török, han är sedan 2016 deras hållbarhetschef men har jobbat med Max länge. Även om de har en historia av att plocka in folk från miljörörelsen, till exempel Fredrika Fredmark, fd anställd miljöpartist i regeringskansliet, som arbetade som kommunikationschef

2009 vann Max en Green Award och det är ju alltid kul att vinna priser. För företaget själva. Drivkraften att få fler, att omfamnas av fler är en helt egen. Detta har garanterat bidragit.

Török är känd i miljökretsar sedan länge. 2008 skrev han till exempel en artikel om hur du blir CSR-manager.

2009 jobbade han till exempel med miljö på Länsstyrelsen i Stockholm. Och han var också kommunikatör på Det Naturliga Steget.

Den organisationen startades av forskaren i hållbarhet Karl-Henrik Robèrt 1989. Idag har den organisationen gått i konkurs och återuppstått som Sustain in Time.

Redan 1997 fick Det Naturliga Steget välförtjänt kritik. De första som opponerade sig och granskade verksamheten var tankesmedjan Timbro, som publicerade en rapport om verksamheten. DNS tjänade pengar på miljöcertifieringar och utbildningar och kan anses vara en av pionjärerna i denna lukrativa verkamhet. 1997 hade 130 000 personer redan köpt utbildningar av DNS.

Problemet är, som alltid med miljörörelsen, att den bygger på en helt skev bild av ekonomi och resurser.

Det DNS tycker, eller tyckte – en genomgripande förändring av samhällsordningen inklusive en helt ny ekonomisk grund – har tyvärr inte ändrats i mer nutida miljörörelser utan förstärkts. Kritiken består.

Men DNS försvann i och med denna befogade offentliga kritik från offentligheten mer eller mindre.

En person som var aktiv i DNS är Lars Bern. Anders Ydstedt skrev en artikel 2010 om honom i Svensk Tidskrift.

Det Naturliga Steget försvann alltså, för att deras teser inte håller. Men tyvärr lever och frodas de hos Max Burgers.

I deras senaste årsredovisning kan man lösa att hela deras företag styrs efter DNS-principerna, eftersom deras hållbarhetschef Török alltså till skillnad från de flesta andra, fortsatt hävda att de är legitima trots att få andra gör det.

Där kan man också läsa exakt hur långt det gått på Max. De är alltså inte ett företag som drivs för att sälja mat, göra folk mätta och glada. Utan “Max finns till för att göra världen lite godare”. Med fokus på miljö, inte mat.

De arbetar med Hälsa, Rättvisa och Miljö.

De ställer också krav på att medarbetarna ska göra världen bättre.

Jag skulle inte söka jobb på detta företag ens om de kastade miljoner på mig. Uteslutet. Ett företag som inte tycker det räcker att man gör sitt jobb så bra som möjligt utan ska vara något slags allmänt väldsförbättrarsamvete dygnet runt är ingen arbetsgivare jag ens skulle överväga.

“Vi vill att alla våra medarbetare ska påverka för att göra världen lite godare”

Märk att godare inte i kontexten alls syftar till mat utan på riktigt syftar på god som i att göra gott. Annars hade det bara varit en rolig lek med ord men tyvärr, de menar det bokstavligt.

Målet är tydligt – de siktar på att få priser och utmärkelser. Återigen, sälja hamburgare för trötta familjer på resa och luncher till stressade, är inte något mål längre. Eller bidra till svensk matproduktion genom att köpa svenskt kött och svenska produkter. Utan målet är att få så mycket miljöuppmärksamhet och ryggdunkar som möjligt.

2014 tog Max ställning för ungdomsrabatten som riskerade att försvinna. De var en viktig röst. Men borta är det modet. Nu är det ängsligt och politiskt korrekt tillrättalagt. Och självhat.

Hamburgerkedjan har dessutom kvantifierat självskadebeteendet och skulden: 2022 ska minst hälften av alla sålda burgare inte vara kött (!).

Så går det när man som kanske enda företag i Sverige 2018 leva efter redan konkursade idéer om miljö och ekonomi.

Varför heter de ens Burgers?

De borde döpa om sig till Green Max – vegokedjan.

Så marknadsför de sin nya affärsidé tydligare för konsumenter och vi som gillar kött kan köra förbi och handla vår lunch på en riktig burgare-kedja som är befriade från skuldbeläggande och dåligt samvete.

Missförstå mig inte, det är bra att de köttfria alternativen gått från en ledsen fiskburgare, en sallad och någon slags bönburgare till ett större utbud för de som inte just idag känner för kött eller går på diet till de som är veganer. Men detta är ju absurt.

Men exakt hur mycket pengar man tjänar på kött vill Max inte alls göra offentligt.

För liksom Ikea är Max helt privatägt. Alla aktier ägs av ett privatägt investmentbolag som familjen äger. De gjorde 521 miljoner kronor i vinst förra året, 110 miljoner kronor i utdelning gick rätt in i det bolaget bara 2017.

Det är lönsamt att sälja hamburgare. Därför har de inga aktieägare mer än familjen och behöver inte redovisa saker mer detaljerat.

Jag utgår från att siffrorna som kommer från olika köttprodukter inte alls rimmar med Det Naturliga Stegets idéer och de svulstiga orden och målsättningarna nämligen.

Tyvärr har den ängsligheten tagit sig andra uttryck just hos Max alldeles nyligen. För de tyckte (läs Kaj Török) tyckte på allvar att det var en bra idé att samarbeta med Djurens Rätt, en organisation som relativiserar terror från militanta djurrättsrörelsen som hotar folks barn och terroriserar bönder. Djurens rätt borde bort från alla finrum. De håller inte rent nämligen och det beror på att de egentligen sympatiserar med våldet.

Bara idén att samarbeta med Djurens rätt, som hatar allt kött, är det yttersta beviset på ett företag i totalt självskadespiral utan något som helst självförtroende.

Beklämmande.

De drog tillbaka samarbetet efter några dagar. Har de inga kompisar som kan säga att det de håller på med är vansinne?

Djurens rätt försvarade sig med att det “är tråkigt att den här lilla gruppens åsikter ska få styra beslutet”. Den lilla gruppen hela landets köttätare alltså. Till skillnad från den jättestora gruppen besatta kötthatare i Djurens rätt.

Deras självförtroende är det helt tydligt däremot inget fel på.

Men jag tänker hjälpa Max att maxa sin resa ner mot miljösamvetets botten och självhatande företagstoppen.

Jag röstar med fötterna för jag gillar inte att uppmuntra företag med självhat. Som kommer med moralkakor och huvudet på mig som konsument, som med skam försöker driva mig att välja något annat än det jag personligen känner för att äta. Och det är aldrig en bönburgare. Jag väljer kyckling eller kött, det gör resten av min familj också.

Det finns gott om snabbmatställen som inte kastar dåligt klimatsamvete i ansiktet på mig när jag kommer in utan står för att man säljer god mat och inte ett krav på att rädda världen.

Jag tror att Max gjort en grav felkalkylering. Den omsättningsökning de fått av att förbättra vegosortimentet från litet till bättre fyller nämligen det behov som finns av folk som när de är just på en burgarkedja inte vill äta hamburgare.

Tappar de köttätarna kommer siffrorna peka brant ner efter några år. Men lycka till med det. Verkligen.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Olle Schmidt satt också i bolag

Att Liberalernas valberedning till Europaparlamentsvalet inte hade några synpunkter på att Cecilia Wikström blev invald i två börsnoterade bolags styrelser, med motiveringen från valberedningarna att valet av Wikström just var för hennes stora kontaktnät, kan förklaras av att deras ordförande Olle Schmidt gjort likadant.

Schmidt var parlamentariker 1999-2004 samt från 2006 till 2014. När han satt i parlamentet var han rådgivare till Moody’s Rating Agency, för besväret fick han 7 500 euro per möte, före skatt.

Det mest graverande är att Olle Schmidts fokus i EP just var finansiella frågor. Tull, ekonomi och finansreglering. Moody’s visste med andra ord mycket väl vad Schmidt skulle kunna bidra med.

Som EP var han med och stiftade lagar kring just hur bland annat Moddy’s får bete sig på finansmarknaden, som införandet av en ny europeisk finansmyndighet som föreslogs 2010.

Schmidt medgav att han blev invald för att han var parlamentariker. Han hävdade dock till Realtid att han inte mottagit något arvode efter att han återgick till EP år 2006 utan deltog oarvoderad.

Efter valet 2014 åkte han ut ur EP men började direkt istället jobba som lobbyist. I Bryssel. Dock försäkrade Schmidt “att han inte skulle ränna runt i parlamentet”. Trots att han rekryterades specifikt för att hjälpa kunder inom den finansiella branschen att förstå sig på EU:s lagstiftningsprocess (läs påverka, det är det PR-byråer tar betalt för).


Men den nya rollen passade Schmidt som handen i handsken eftersom han som EP toppade Europaportalens granskning av vilka i EP som träffade flest lobbyister. En månad träffade han inte mindre än 16 stycken företag. Givet att de flesta är i EP mån-tors varje becksvart det en om dagen.

Jag utgår från att PR-byrån har fått mycket valuta för investeringen i att anställa Schmidt.

Nu klarnar bilden lite varför valberedningen för ett år sedan samt i somras inte hade några synpunkter alls vare sig på styrelseplatserna eller arvodet. När deras egen ordförande resonerat likadant.

Schmidt, Wikström, Carlsson Löfdahl.

Det börjar likna en partikultur tycker jag.

…………………………

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Pinocchio Lööf

Näsan växer på Annie Lööf. För ju mer Erlandsson-gate rullar desto mer uppenbart blir det att allt är krishantering på grund av uppenbara skäl att sopa under mattan för att skydda Lööfs feministprofil och partiets siffror.

Den 13 november 2017 skrev SvD att C petat honom från riksdagslistan men att han ställde upp ändå och medlemmarna kryssade in honom i provvalet.

Centerns krishanterade alltså Erlandsson redan då, efter interna anklagelser om tafsande. Officiellt skyllde de på “föryngring”.

Men när Erlandsson sedan kom in igen, vad gjorde då partiledningen? Ignorerar honom?

Nej då.

De utser honom till vice ordförande i EU-nämnden.

Bara för en vecka sedan kommunicerad Centern och Lööf just detta.

Och ändå sitter nu Lööf i Agenda och ljuger om att “de försökt bli av med honom sedan i höstas”

Utser man en känd tafsare som man försökt få att avgå sedan i höstas till vice ordförande i EU-nämnden?

En person som enligt källor jag talat medlar känd tafsare redan under Reinfeldt Ett 2006-2010, då kvinnorna även i andra partier visste att man inte skulle sitta bredvid honom. Som C försökte peta hösten 2017 redan.

Man visste detta och utser honom ändå i höstas till ett prestigefullt uppdrag och nu står man inte för det utan ljuger sig igenom skandalen för att återigen skydda Lööfs image och partiets populäritet.

Gretas rektor

I en tråd när Morgan Alling, denna gubbe i lådan-debattör som verkar lystra allra mest till allt som rör Greta Thunberg, återigen obsessade kring något någon yppat om Thunberg, gav han otippat uttryck för rent kunskapsförakt och en syn på skolan värdig Efraim Långstrump.

Eller vad sägs om “eleven har andra planer än att sitta av tiden spelar kursplanen ingen roll”?

Vi vet alla att det inte krävs någon klassisk begåvning eller kunskap för att bli skådis utan där måste man vilja spela någon annan, kunna känna känslor på beställning och lära sig text utantill (en egen sorts talang med andra ord) men maken till bildningsförakt får man leta efter.

I tråden dök också Greta Thunbergs rektor upp.

Tydligen går Thunberg i Kringlanskolan, som startats av rektorn men numera en del av Pysslingen och AcadeMedia.

Jag försökte ställa en fråga till rektorn men nix, så jobbar inte hon.

Så jag kollade rektor Sirkka Perssons konto och där dök det upp en veritabel PR-fest för Greta Thunberg.

Hur lämpligt är det att en elev hyllas så ovillkorligt av sin skolas rektor OCH helt uppenbart har specialregler just för henne att strunta i skolan varje fredag sedan i september?

Samtidigt som rektorn, chefen över hela skolan, postar sida upp och sida ner med ohemult hyllande av en enskild elev (noterade avsaknad av hyllande av en enda annan enskild elev) har hon mycket bestämda uppfattningar om hur kassa föräldrarna är.

Som att de kör sina barn till ishallen. Men att elever ska gå i skolan istället för att strejka varje fredag, det har hon inga problem med. Inga alls.

Hon har också, i och för sig i mitt tycke, rimliga krav på att skolan inte är någon allmän uppfostringscentral, men frågan om utbildning för föräldrar eller lördagsskola klingar falsk gentemot att hon alltså inte bara öppet hyllar en enskild elev utan dessutom försvarar hennes frånvaro offentligt.

En frånvaro som är varje vecka plus alla resor, som tar extra tid pga att hon åker tåg eller Teslan familjen äger.

Om jag vore förälder till en elev i denna skola skulle jag ha stora synpunkter hur det står till med likabehandlingsprincipen på skolan.

Att rektorn så tydligt favoriserar en enskild elev, som dessutom har kända föräldrar.

Ledamotsrådet

När man inte trodde skandalen kring Emma Carlsson Löfdahl kunde utvecklas mer upptäckte jag en sak:

Hon representerade Liberalerna i riksdagens Ledamotsråd. Som tillsammans med Riksdagsdirektören tar upp frågor av särskilt intresse, som till exempel bostäder……

När dikten överträffar verkligheten.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Vem tjänar på att Wikström har fallit?

Ända sedan Wikström-affären har det varit något som skavt. Tajmingen. För att hon fått styrelseuppdraget har ändå varit offentlig information sedan ett år respektive ett halvår. Även om media inte blåst upp det. Hon valdes på offentliga bolagsstämmor. 

Ersättningsnivåerna är också offentlig information och ledningen sa okej redan då. Så varför blev det en stor grej i media just nu?

EP-valet är i maj. Efter den 28 februari enligt reglerna får inga nya personer läggas till som kandidater, utan de som står får då bara flyttas runt. 

Den första artikeln publicerades 19 februari. 

Vem tipsade SVT Nyheter om detta, den som sagt redan för länge sedan offentliga informationen? Bara tre månader före valet, när ett parti långt under spärren verkligen är sårbart?

Få saker inom politik är en slump. Inte sällan är saker som drevas runt och blir skandaler i media ursprung ur samma parti fast andra falanger, någon som vill ha någons position. Politik är en smutsig bransch. 

Har man politik som jobb som jag har är den första tanken – vem kan tänkas ligga bakom?

Mitt förstahandsval är den som är tvåan på listan. 

För är man etta är man självklar att få en position om man klarar spärren men då är det långt till tvåan och klarar sig Folkpartiet kvar är det jämns med. 

Tvåan på listan är Said Abdu. Som jag skrivit om tidigare. En person utan någon som helst erfarenhet av EU-politik och som bara suttit en enda mandatperiod i riksdagen. Knappast av kalibern som till exempel Allan Widman är, som petades. Eller för den delen Wikström själv. Hennes erfarenhet kan man verkligen inte klaga på. 

Varför Abdu prioriterades före Widman kan bara Folkpartiet svara på. 

Men bilden som klarnar när man som jag gjorde i mitt inlägg kollar på historiken och bidrar till min spekulations sannolikhet. För detta är en person som utan någon politisk erfarenhet på bara två år lyckas med det politiska intrigerande som krävs för en sådan manöver ta sig till riksdagen och bli ordförande för föreningen. Det blev bråk i föreningen och flera kommunpolitiker gick sedermera ur Folkpartiet när han blev ordförande. Och han betalade inte skatt och lön i sina bolag vid flera tillfällen, också en slags värdemätare på hur en person är. Att inte betala lön är ett ganska grovt övertramp. 

Att vara bra på politiskt spel är en förutsättning för att överleva och folk har gjort betydligt värre saker än det här. Tyvärr ska detta ses i ljuset av att detta ÄR en del av politiken. 

Just därför har jag väldigt svårt att tro att Wikström-affären är en slump. För att tajmningen kom dessutom så otroligt lägligt. Nu är det för sent för Folkpartiet att trycka in en annan etta, man kan bara flytta på folk. 

Om man tipsar media via bulvan om arvodena i hopp om att få igång ett mediedrev 10 dagar innan det är för sent att anmäla nya kandidater kan man räkna med att faller planen ut så kommer partiet hur man är gör inte hinna välja en ny person som etta innan 28 februari men det har däremot gått minimalt med tid sedan tidsfristen gått ut. Så då maximerar man sin egen möjlighet att bli vald och sedan kunna bedriva en valrörelse utan att tappa tid. 

Ettan ska ju ersättas och den nya ettan då få alla debatter, framträdanden som är inbokade, vara på de flesta affischerna etc. 

Som av en slump går nu också Abdu fram och kan tänka sig att ersätta Wikström…… Han är också mycket ledsen över att hon avgått. 

Folkpartiet sitter i en rävsax. Ska de välja tvåan, som är mest logiskt? Eller ta en person under, som då framstår som en markering mot tvåan av olika anledningar? Skulle man nu ta till exempel petade Allan Widman kommer debatten ofrånkomligen bli att, med hjälp av alla högljudda offerkoftor i id-politikens frontlinje Afrosvenskarnas riksförbund, att det handlar om diskriminering mot afrosvenska Abdu. 

Jag önskar att jag kommer ha fel på den punkten om de väljer att inte flytta upp Said men sannolikheten är minimial givet att de ser rasism i varenda buske och tar alla chanser de kan för att utnyttja ett läge för egen vinning. 

Jag vill poängtera att jag inte sett Said Abdu prata id-politik utan jag pratar om att organisationen själva utan hans medverkan kommer ta chansen. De behöver inte en persons eget medgivande för att använda ett läge som hävstång in i rasist-debatten, de stövlar på ändå. 

Om det är så här eller inte har jag förstås ingen aning om. Detta ska ses som spekulationer. 

Men alla som kan politik på det sättet jag k an har garanterat tänkt exakt samma tanke. 

Vem tjänar på att Wikström faller?

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244