Den här regeringen har, som jag tidigare konstaterat, en kärleksfull relation med lobbyister. Och en flexibel inställning till demokrati. 

De har suttit 3 månader men redan hunnit skriva debattartiklar med Byggnads och IOGT-NTO. Och hållit presskonferens tillsammans med LO. 

Men LOs fingrar är långa. De tar sig ända in i den lagstiftande församlingen. Utsedd i allmänna val vart fjärde år. Val som LO däremot inte ställer upp i. De släpps in först när S vunnit makten och låser direkt upp bakdörren. 

Här har tidningen Arbetet sammanställt sin egen lista över vilka fackliga som finns representerade i riksdagen. Ni ser vem som står överst. En riktig trofé för Norra Bantorget.

För ni ser ju hur LO själva ser på det här. Det står uttryckligen “LO-medlemmar i riksdagen”. Här sitter våra gubbar och gummor och jobbar för oss, LO. Alltså. 
 

Och kikar man lite närmare dyker LO upp lite överallt faktiskt. Till exempel i riksdagens Arbetsmarknadsutskott, AU. Där sitter följande sossar: 
 

Till och med suppleanterna i AU för sossarna är…….från LO. Ingen idé att byta ett vinnande koncept. Alla har alltså dubbla mandat. Ett från LO och det förbund de är medlem i, och ett från partiet. Får det plats lojalitet med de som röstat, det vill säga oss väljare? Svårt att tro, det är redan trångt på huvudet med så många olika hattar. 
 

När en utredning startas får varje varje parti utse sina egna representanter. Alla partier väljer då oftast folk som är riksdagsledamöter eller har varit. Vilka väljer S? Jo, folk från LO. 
Det är Janne Rudén kunde hamna i Utstationeringskommittén.
 

Ni vet inte vem Janne Rudén är? Han jobbar till vardags som förbundsordförande för SEKO. Gammal kollega med Löfven själv alltså.  
 

En annan snubbe från LO som just nu sitter på S-mandat i en statlig utredning är Lars-Anders Hägglund. Han avgick som förbundsordförande för Handelsanställdas förbund i juli 2014. Ytterligare en av Löfvens tidigare kollegor alltså.  Han sitter för sossarna i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. 

Visst är det konstigt att partierna får välja vem som helst på sina platser?

Att det inte är ett krav att man till exempel ska sitta i riksdagen. Hoppas någon skriver en motion om det här snart så det kan bli ändring. Gissar att även SD skulle vilja stoppa sossarnas LO-dominans faktiskt. 

Men förutom att sitta och hålla handen med LO så har regeringen passat på att utse lite gamla polare till utredare. En flitens lampa som har lyst är på Ylva Johanssons kontor. För först la hon ner utredningen om Arbetsförmedlingen, som tillsattes 6 februari 2014.  Utredningen hade 4-5 personer heltidsarvoderade. Som nu lagt ner jobb förgäves ett helt år. De var även i Almedalen och pratade. Också bortkastat. De skulle ha presenterat sina förslag i januari 2016. Så här har en massa skattepengar alltså bara slängts i sjön av en politisk nyck. 

För är det någon som tycker att Arbetsförmedlingen fungerar? De som förmedlar i genomsnitt 1 jobb per förmedlare i månaden? Nej, jag tänkte väl det. 
 

Men det ligger ju in linje med regeringens övriga inställning. För så fort de kunde tog de bort SCBs uppdrag att mäta sysselsättningsmål. Regeringen tillträde den 4 oktober. Den 16 oktober tog de beslutet. Första veckan på jobbet alltså. 

Och marschen att åter gömma och glömma folk i siffror och åtgärdsprogram med klipp-och-klistra-tema har alltså inletts. 

När Johansson gjort det här passar hon på att starta några nya utredningar. Och utser först sin gamla statssekreterare Lil Ljunggren Lönnberg till utredare. Hon har förutom det bland annat varit direktör för AMS och suttit i styrelsen för Bah Kuhnkes gamla kneg Ungdomsstyrelsen. Hon jobbar nu som PR-konsult på sossebyrån Rådhusgruppen. Intressant nog har ett av hennes uppdrag varit att jobba just med privatisering av Arbetsförmedlingen. Gissar att hon får sluta med det nu när hon giggar för Ylva. Hon har även haft Ylva sittande i sin egen bolagsstyrelse, för ett företag som just haft en massa departement som kunder. 

Nu jobbar alltså Ylva gamla polare Ljunggren Lönnberg som ordförande i delegationen för att minska ungdomsarbetslösheten. Fast den ska ju inte minska genom att Arbetsförmedlingen görs om, den utredningen lades ner. Och det ska alltså bli lättare att gömma dem i SCB-s statistik. Alltid en början alltså. 

En annan person Ylva Johansson hunnit utse är Marie Granlund som ny ordförande i Utstationeringskommitén. Den förra ordföranden, Elisabeth Svantesson fd arbetsmarknadsminister för M, sparkades. Granlund har länge drivit LOs frågor i riksdagen och är vän med Ylva sedan länge.  
 

En till grej de håller på med att skapa en ny myndighet. Såklart, vi har ju inte många nog. Och med en ny myndighet, vips, öppnar sig nya möjligheter att utnämna gamla polare. Till GD men också till utredare. En person som är gammal vän till partiet, Hans-Eric Holmqvist, får nu utredningsuppdraget för att utreda Uppphandlingsmyndigheten. Holmqvist har jobbat åt både regeringen Carlsson och regeringen Persson tidigare. 
 

Shekarabi hade ju presskonferens ihop med Byggnads om att tvinga all offentlig upphandling att kräva kollektivavtal, något LO och deras internationella gren ILO krävt sedan 50-talet. Det är detta den nya myndigheten ska pyssla med. 

Klippet från DI kommer från en artikel fd arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin skrev nyss just med anledning av detta. En annan som älskar ILO är Ylva Johansson. De pratade väl om just det som hände nu kan jag tänka, på det där mötet i maj 2015. Att äntligen skulle ILO94 införas i Sverige. Om Ylva blev minister, vilket hon blev den 4 oktober. 
 

En annan sosse som gillar ILO är Mona Sahlin. Den förra regeringen nominerade faktiskt henne till ordförande när ny skulle utses. Hon blev inte vald. 
 

Det är ett demokratiunderskott att vi har landets största lobby-organisation som bokstavligen sitter med makten i Sverige, genom att de både sitter med dubbla lojaliteter och genom direkta och öppna samarbeten. 

Det är Sverige 2014. 

LO sitter och bestämmer i den demokrati de inte ställt upp att väljas till. För LO är inget parti och väljarna kan inte rösta på dem. Det innebär att inget ansvar heller kan utkrävas av dem. De har ryggen fri och full handlingsfrihet. 

Att en enskild intresseorganisation, som historiskt kunna beställa lagstiftning direkt av socialdemokraterna, sitter i statliga utredningar om just socialförsäkringar och arbetsmarknad. Med sina ordföranden. Och alltid sitter i mäktiga AU i riksdagen. För där hamnar du inte om du inte har LO-bakgrund, så har det alltid sett ut. 

De håller presskonferenser och utser sina polare, lägger ner utredningar och bygger system för att dölja statistik. 

Alla i sossarna försvarar det här uppläget med “det har alltid varit så” och “det sker öppet”. Som om korruption inte är korruption för att det sker framför ögonen på folk. För jag tycker faktiskt att det är en form av det. LO har ett egenintresse att viss typ av lagstiftning och regler införs, till exempel lag på kollektivavtal i offentlig upphandling. Som då utesluter alla företag som de inte har kontroll över. Fiffigt. Och det egentinresse de har får de alltså använda för direkt påverkan genom att bland annat sitta i statliga utredningar. 

Det är bara att gratulera LO till kommande 3 år. Ni kommer hinna få mycket gjort. 

Jag gissar att Sveriges Radio ungefär nu, eller snart, kommer sätta sig ner och göra listan på vilka sommarpratare som kunde vara aktuella. Den långa listan. Som de sedan både stryker själva ifrån och får nej på när de frågar, och måste göra om. Värdarna brukar presenteras i början av juni.

Under 2014 var den mest kontroversiella värden utan tvekan poeten Athena Farrokhzad, som är kommunist och körde ett mycket politiskt inlägg med musik av sina polare i stil med “mörda borgare”. Mycket revolutionskramande.

Lite i linje med att Sven Wolter på bästa sändningstid nyligen i SVT fick sitta och hylla Stalin alltså.
Reaktionerna blev kraftiga. Men jag tycker att det är helt okej att P1 har en bredd i sin repertoar, jag är ju som ni vet en stor yttrandefrihetsförespråkare och tycker att Public Service roll inte är att begränsa utan snarare bjuda in.

Men hur är det med bredden egentligen?

​Jag har kikat på 2010-2014 års upplagor av Sommar i P1. Totalt pratar 58 stycken varje år. Och så här ser fördelningen ut.

2014

• 25 kulturarbetare
• 6 media
• 4 vetenskap
• 5 sport
• 4 näringsliv (varav 1 inom media, 1 bokförlag)
• 2 religion

samt en fotomodell, en äventyrare, en Youtube-gigant, en syster till Raoul Wallenberg, en kock, en filantrop, en skogsbiolog, en kommunikatör, en generalsekreterare, en designer

2013

• 28 kulturarbetare
• 8 media
• 3 vetenskap
• 3 sport
• 4 näringsliv
• 3 politiker (fp, M, S)

samt en modist, en kock, en präst, en antikexpert, en universitetslärare, en föreläsare, en ambassadör, en grundare av föreningen organdonation, en fotograf

2012

• 24 kulturarbetare
• 7 media
• 3 vetenskap
• 8 sport
• 5 näringsliv (varav 1 inom media,
• 3 politiker (MP, S, S)

samt en IT-kommunikationsminister Afganistan, en fotomodell, en designer, en bagare,
en volontär, en meditationslärarare, en travtränare,

2011

• 27 kulturarbetare
• 7 media
• 4 vetenskap
• 4 sport
• 4 näringsliv (varav en var Bah Kuhnke)
• 5 politik (S, V, Fp, Mp, M)

samt en byggnadsantikvarie, en promotor, en chef för Vinnova, en jägmästare, en kock, en förskollärarare, en generalkonsul

2010

• 26 kulturarbetare
• 4 media
• 5 sport
• 4 vetenskap
• 5 näringsliv (varav en media,
• 1 religion

samt grundare Glada Hudik, en storviltjägare, en eventarrangör, en lärare, en kock, en uppfinnare, en diplomat, arkitek/sambo till Stieg Larsson, en fd kriminell

De gillar också att anlita samma personer. Mustafa Can har varit med 2003, 2005 och 2014. Alice Bah Kuhnke 2001 och 2011, Sissela Kyle 1994, 2000, 2005 och 2013, Klara Zimmergren 2008 och 2012. För att nämna några.

Andelen kulturarbetare varierar mellan 41 % och 48 %, det vill säga nästan hälften. Andelen media 7-14 %. Andelen näringsliv ligger konstant på 7-8 %. Trots att samhället just bygger på framför allt duktiga företagare.

Dessutom lyser de borgerliga med sin frånvaro. Det är helt enkelt rätt tunnsått med borgerliga röster, för ni vet alla att om kulturarbetare pratar politik så är de i majoritet till vänster. Och många kulturarbetare blir det alltså i just Sommar i P1.

Balansen är alltså lite si så där med. Tycker jag.

Så för att bredda programmet och låta andra balansera Farrokhzads 50 minuter av kommunistisk revolutionsromantik har jag här en lång lista av mycket intressanta borgerliga personer att bjuda in till Sommar i P1 2015:

Johan Norberg, liberal debattör
Alice Teodorescu, liberal debattör
Paulina Neuding, chefredaktör för borgerliga magasinet Neo
Roland Poirier Martinsson, filosof, konservativ debattör
Per Gudmundsson, ledarskribent SvD, bloggare om jihadism
Hanna Wagenius, CUF-ordförande
Annie Lööf, partiordförande C
Fredrik Segerfeldt, liberal debattör, författare
Thomas Idergaard, fd MUF-ordförande, nu konverterad katolik och jesuit
Marie Söderqvist, fd kolumnist Expressen och borgerlig debattör, VD Livsmedelsföretagen
Maria Rankka, fd VD Timbro, VD Stockholms Handelskammare
Dick Kling, nationalekonom, fd statssekreteterare Finansdepartementet, författare
Gunnar Hökmark, fd partisekreterare M, EU-parlamentariker M
Christoffer Fjellner, fd MUF-ordförande, EU-parlamentariker för M
Tove Lifvendahl, fd ordförande MUF, politisk chefredaktör SvD
Ulrika Schenström, fd statssekreterare statsrådsberedningen, PR-konsult, debattör
PJ Anders Linder, fd politisk chefredaktör Svd, VD Axess
Theres Boman, borgerlig kulturskribent
Johan Lundberg, fd VD Axess, författare, kulturskribent
Andreas Johansson Heinö, statsvetare, liberal debattör
Per Westerberg, fd talman, företagare
Urban Bäckström, fd VD Svenskt Näringsliv, fd Riksbankschef, fd statssekreterare Finansdepartementet
Jan-Erik Larsson, fd vice VD Svenskt Näringsliv, mottagare av Stora journalistpriset, författare etc
Ivar Arpi, borgerlig debattör
Sakine Madon, borgerlig ledarskribent Norran och kolumnist Expressen
Nyamko Sabuni, fd jämställdhetsminister/integrationsminister, riksdagsledamot Fp
Maria Arnholm, fd jämställdhetsminister, riksdagsledamot Fp
Maria Abrahamsson, fd ledarskribent SvD, riksdagsledamot M
Anna Kinberg Batra, partiordförande M
Lars-Anders Johansson, liberal kulturdebattör, trubadur
Jenny Sonesson, fd politiskt sakkunnig Birgitta Ohlsson, liberal feminist och fantastisk poddare i Borgarbrackor
Markus Persson, politisk redaktör Östersundsposten och deltagare av det mycket omdiskuterade Virtanen-Josefsson-fajten i september (han var med i programmet med dem)
Linda Skugge, entreprenör, skribent
Per T Ohlsson, borgerlig debattör, skribent Sydsvenskan
Johan Hakelius, skribent
Thomas Gür, borgerlig debattör, egen företagare
Nima Sanadaji, forskare, liberal debattör
Mikael Söderlund, fd stadsbyggnadsborgarråd Stockholm M, PR-konsult
Marika Formgren, fd ledarskribent Corren, bloggare och ingenjörsstudent
Kringlan Svensson, komiker, poddare och inte vänster (åtminstone)
Eli Göndör, mellanösternvetare och debattör
Adam Cwejman, liberal debattör
David Eberhardt, psykiater, författare och debattör
Hanne Kjöller, ledarskribent DN
Erik Helmersson, författare och ledarskribent DN
Bawar Ismail, liberal debattör
Per Ström, debattör jämställdhet
Maria Ludvigsson, ledarskribent SvD och feminist
Anna Dahlberg, ledarskribent Expressen
Hanif Baili, riksdagsledamot M
Lars Adaktusson, journalist och EU-parlamentariker KD
Sanna Rayman, ledarskribent SvD
Karin Svanborg-Sjövall, VD Timbro och kolumnist Dagens Samhälle
Thomas Engström, författare
Csaba Perlenberg, regissör och politiker Fp, Landskrona
Ebba Busch, kommunalråd KD, Uppsala
Och här kommer tips på folk från näringslivet att bjuda in:

Anneli Telfjord, VD och ägare av Debaser
Carola Lemne, VD Svenskt Näringsliv, fd VD Praktikertjänst, läkare
Carl-Fredrik Sammeli, grundare av PR-byrån Prime, nu köpt av Weber Shandwick
Jeanette Bohman, Skivarps Gästgivaregård
Christer Andersson, Campeon frigymnasium Helsingborg
Kicki Theander, Middagsfrid
Sofia Hagelin, Heart of Lovikka
Ayad al-Saffar, Axcent
Gustaf Douglas
Douglas Roos, nyheter24, fd Ladbrokes Sverige och speldebattör
Christina Wahlström, Mama Mia
Anders Ström, Unibet
Monika Lindstedt, Hemfrid
Dan Olofsson, Sigma
Annelie Peters’en, Bonvings skor
Michaël Prising, Feskarn i Uppsala
Mikael Pawlo, Mr Green
Ola Ahlvarson, Result
Johan Sjöberg, Svenssons i Lammhult
Patricia Olby Kimondo, Lärarförmedlarna
Pelle Lydmar, Lydmar Hotell
Gudrun Abascal, BB Stockholm
Markus Persson, Mojang
Fernando di Luca, Zetas/Di Luca & Di Luca
Jens Spendrup, Spendrups
Ulf Spendrup, Spendrups
Ida Backlund, Rapuzel of Sweden
Isabella Löwengrip, bloggare och multientreprenör
Karl-Johan Persson, HM
Stefan Persson, HM
Sebastian Siemiatowski, Klarna
Mika Kjellberg, Mikas
Bicky Chakraborty, Elite Hotels
Curt Bergfors, Max hamburgare
Anna Omstedt Lindgren, Tasteline
Signhild Arnegård Hansen, VD och ägare Lantchips, fd ordförande Svenskt Näringsliv
Salvatore Grimaldi, Grimaldi Industri

Bara att plocka och mixa. Varsågoda.

Inför 2015 års sommarpratare hoppas jag att vi kan få se en mycket större bredd än tidigare. Med flera olika röster. Exempelvis skulle jag, som stor abortförespråkare, ändå kunna tycka det vore intressant om Pro Life-aktivisten Ruth Nordström fick prata något år.

Mer bredd, bättre balans. Tack.

Och kan ni sluta ha nästan hälften av gästerna från kulturbranschen vore det kanon. Jag är definitivt inte ensam om att tycka att det är väldigt tjatigt. Att ni bara har 7 % från näringslivet är jättekonstigt.

Samhället består av betydligt fler, och viktigare saker än bara kulturarbetare.

// Rebecca Weidmo Uvell

Vissa saker i detta inlägg kan vara en upprepning av saker som framgått i mina tidigare inlägg men behövs för den kronologiska ordningen. 

Idag skriver jag en krönika i Dagens Samhälle om vikten av offientlighetsprincipen. Och använder mina egna erfarenheter under arbetet med inläggen om Kaplan som exempel på den usla respekt för offentlighetsprincipen regeringen uppvisat.

Framför allt har jag haft kontakt med Näringsdepartementet, samma departement som fälldes av JO när Expressen anmälde den 2012.

Från min första kontakt med Näringsdepartementets administrativa avdelning som sköter registratoruppgifterna, det vill säga begäran om offentlig handling, har de förhalat, ignorerat, obstruerat, låtsas inte förstå – mörklagt.

För att skydda statsrådet och regeringen.

Mot sina egna medborgare som med stöd i lagen kräver sina rättigheter att granska makten.

För så här står det på regeringens egen hemsida om offentlighetsprincipen:

Allmänheten har rätt att ta det av handlingarna.

Offentlighetsprincipen regleras i Tryckfrihetsförordningen kap 2.  Det är en av Sveriges grundlagar:

“En grundlag, konstitution eller författning, är en lagsamling som utgör de grundläggande formella normerna i en stat, beslutade av den eller de som innehar den politiska makten. Grundlag skiljer sig från lag genom att i allmänhet vara kringgärdad av sådana procedurregler att ändring är omständligare att få tillstånd. Ofta uppfattas också grundlagen som mer legitim av statens medborgare eller undersåtar, varför den allmänna opinionen försvårar förslag till förändring”

Så viktig är offentlighetsprincipen. Vår demokrati vilar på den. Och yttrandefriheten, för den ska “frjämja ett fritt meningsutbyte och allsidig upplysning” som det står i lagen. Att inte respektera den är alltså i förlängningen en bristande syn på såväl demokratin och yttrandefriheten.

Detta har hänt. 

Den 17 januari skickade jag via regeringens hemsida och registratorn på Näringsdepartementet in ett webbformulär där jag begärde ut Mehmet Kaplans utlandsresor. Nedan ser ni mailet jag skickade. Som ni ser är jag väldigt tydlig med vad jag behöver, för att undvika missförstånd. Jag har nämligen tyvärr haft med andra registratorer att göra under hösten och vet att finns det en enda möjlighet till kryphål att svara på fel fråga tas den. Så min begäran var alltså glasklar.

Det enda beröm Näringsdepartementet får under hela den här processen är att det bara tog dem 2 dagar att svara på mitt första mail. Visserligen fick jag inte det jag begärde men det svarade i alla fall. Så det levde upp till en punkt i Tryckfrihetsförordningen – skyndsamt hanterande.

För dsen 19 december fick  jag svar med en PDF-fil. Fint, tänkte jag och la den på hårddisken utan att tänka mer på det. Jag tänkte kolla på det under julhelgen. Så den 26 december öppnar jag PDF-en och hittar……hälften. Dessutom upptäcker jag att det tagit bort vissa saker. När jag går tillbaka till mailet ser jag att de hänvisar till sekretess.

Jag är helt ny på det här området så jag hade ingen aning spontant vilken typ av sekretess hon hänvisat till. Så jag blev tvungen att kolla upp det. Detta är 15 kap 2 § i Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) som registratorn hänvisar till i sitt mail.

Vad här det då som är rikets säkerhet enligt Näringsdepartementet? Jo, var statsrådet befann sig mellan ca 12 och resten av dagen den 17 november när Mehmet Kaplan var i Ankara och representerade Sverige på en officiell tjänsteresa.

Jag mailade tillbaka till Carina Eklund den 26 december.

Som ni ser reste alltså Mehmet Kaplan innan sin delegation, som kom först på kvällen den 17 november. Men det är “fara för rikets säkerhet” att avslöja vad han gjorde. Och det skrev jag i mitt första blogginlägg där jag ifrågasatte sekretessen. Det inlägget lästes av över 50 000 personer och blev viralt i sociala medier. Näringsdepartementet blev stressade och hans tjänstemän mailade mail, miljöpartisterna fick panik och började twittra, blogga och anklaga mig för rasism. Det ledde till att Näringsdepartementets expeditionschef Fredrik Ahlén tyckte sig känna sig tvungen att ta över kontakten och mailade mig själv den 30 december.

Som ni ser står det ingenting om att detta var en delleverans och att resten av handlingarna kommer senare. Utan det framgår att detta är svaret på min begäran. Men jag fick bara hälften av handlingarna jag begärt. De chansen kanske och tänkte att jag inte skulle märka det. Men vips, efter mitt framgångsrika blogginlägg dimper det ner ett mail till i boxen. Från exepeditionschef Fredik Ahlén, som säkert tyckt att läget började bli besvärligt och tog över själv. Han låtsas nu som om det hela var väldigt tydligt att vissa saker skulle levereras nu, 13 dagar senare. Mmm.

Men även han hänvisar till rikets säkerhet. Och därför fick jag inte ut Kaplan och hans 7 man starka delegations alla kostnader för resan till Hong Kong. Jag har bara fått se flygbiljetterna och vissa hotellkostnader. Men inte ett enda papper om representation och inte fullständigt. För rikets säkerhet hotas om vi fattar exakt hur mycket dollares Kaplan brände i Hong Kong.

Gissar jag.

Det är något skumt här.

När Kaplans politiska sakkunniga Sussanne Åkesson intervjuades i Dagens Opinion efter julhelgen, den 8 januari, om mitt inlägg fick jag chansen att svara i en egen intervju. Och chansen att igen ställa frågor om sekretess. Alltså ytterligare en vecka efter Ahléns mail.

Den 8 januari mailar jag Fredrik Ahlén och kräver svar på mina frågor.

Jag fick då ett mail från en person med kunskaper om departementen och offentlighetsprincipen som tipsade om att kräva överprövning av sekretessen. För då tvingar man upp ärendet på regeringsnivå. Så den 9 januari begärde jag överprövning av sekretessen angående bland annat Kaplans förehavanden den 17 november.

Och bingo.

Nu fick Fredrik Ahlén fart under galoscherna och plötsligt var det inte alls sekretess i Ankara. Samma dag som jag begär överprövning, den 9 januari,  skickar han det här mailet:

Det tog alltså mer än 3 veckor för Näringsdepartementet att svara på frågan. Och de har låtsas som det regnar, inte svarat på frågor, förhalat, obstruerat, hittat på sekretess som inte skulle hålla för överprövning – allt för att mörklägga för regeringen.

Men frågetecken kvarstår. Tyvärr. För de har än så länge fortsatt vägra att svara på frågan när Kaplan reste till Hong Kong. För enligt programmet avreste Kaplan den 1 december från Istanbul. Men han bor inte i Istanbul, han bor i Stockholm. Och biljetten bokades Arlanda-Istanbuld-Hong Kong.

Först igår fick jag svar. Från en ny person. Och plötsligt går det inte att lämna ut informtationen. Med hänvisning till bilagan nedan.

Men det här är skitsnack. Vet ni varför jag vet det? För att nedanstående ingick i de första handlingarna de skickade till mig.

Ser ni vad jag ser? Japp. Specifikation av flight.

Så nu har jag kompletterat min begäran om överprövning, som alltså även gällde Istanbul, med beviset ovan på att de visst diarieför den typen av handlingar.

Parallellt med det här har jag försökt ut att få reda på vilka assistenter Kaplan haft under hösten. Först mailade jag den 5 januari men fick ingen kopia. Så jag mailde igen den 7 januari, och den 9 januari. Då fick jag svar av……trumvirvel…..Fredrik Ahlén.

Nu ska ni jämföra vad jag begär med det Ahlén svarar. Finn fem fel. Exakt, han svarar alltså inte på frågan.

Så jag svarade direkt och protesterade mot att han inte svarat på frågan.

Då låtsas han som att han inte sett min fråga (!). Och nu levererar han tre namn. Bra, tänker ni kanske.

Men när man googlar de här personerna hittar man lite mer information. Och bevis på att desa personer ingalunda har varit anställda assistenter till Kaplan utan jobbat på andra funkationer, kanske åt Kaplan tills hans ordinarie stab kommit på plats. De jobbar åt Miljöpartiet på riksdagen. Alla tre. Jag mailar igen och påpekar det här.

För några dagar sedan dyker det här mailet upp i boxen. Från en helt ny person. Cecilia Aste jobbar som HR-chef. Och bifogar handlingar. Bingo, tänkte jag och öppnade filen.

Och hittar ETT anställningskontrakt. På en tjej som anställdes den 7 januari. Hittar ni felen, igen? Ja, hon har ju knappast jobbat under hösten. Vilket var min begäran. Utan hon har alltså jobbat en vecka när detta blogginlägg skrivs.

Suck. Så jag mailar IGEN (så otroligt tjatigt) att de inte svarat på frågan och att jag vill ha informationen. Då tror Aste att jag överprövar. Hur ska jag kunna överpröva en begäran som inte ens lämnats ut?

Ska jag sammanfatta min kontakter med Näringsdepartementet och min första ordentliga erfarenhet av offentlighetsprincipen blir det följande ord:

                                    MÖRKLÄGGNING

I varje kontakt med Näringsdepartementet, i_varje_kontakt, har de obstruerat, tänjt på sanningen, igonrerat, medvetet missförstå, förhalat, ja, gjort precis ALLT för att inte leva upp till grundlagen och tryckfrihetsförordningen kapitel 2. Som ger oss medborgare möjlighet att granska regeringen.

Jag är förbannad. Och bedrövad.

 För det här visar så tydligt att regeringen och dess hantlangare inte är speciellt intresserade av yttrandefrihet och medborgarnas grundlagsstadgade rättighet till insyn. Extra tragiskt blir det här i skuggan av dåden i Paris, där 12 människor mördades för att de praktiserat sin rätt att granska, och i det här fallet, förlöjliga, makten och annat i samhället.

Det här också samma regering som skriver debattartiklar med stora lobbyorganisationer (Wiksröm/IOGT-NTO, Ylva Johansson/LO och Ardalan Shekarabi/Byggnads), håller presskonferenser (!) ihop med Byggnads (Shekarabi) och försöker runda demokratin gällande remissinstanser genom att i proposotionen om att förbjuda LOV ha endast 10 dagars remisstid. Tack och lov var Lagrådet vaket och satte ner foten. Men de försökte.

Det är ynkligt. Och ni borde skämmas.

Slutade det med att jag protesterade via mail då? Nä, givetvis inte. Det är inte min grej.

Så idag JO-anmälde jag Näringsdepartementet. Två gånger. En gång för hanteringen av min första begäran, och den andra för soppan med assistenterna.

Game on.
Uppdatering 16 jan kl. 9:47: när krönikan publicerades la Dagens Opinion upp följande på sin sida

Här kommer ytterligare bevis på att vår bostadsminister Mehmet Kaplan inte är intresserad av bostäder. Eller sitt jobb.

Varför skriver jag igen?

För att jag faktiskt tycker att bostadssituationen som råder, framför allt i ljuset att vi kommer hjälpa så många flyktingar kommande åren, är minst sagt alarmerande. Vi saknar över 200 000 bostäder i landet. Och det är därför otroligt viktigt att vi har en politik som fungerar. Det har vi inte om vi har en bostadsminister som varken kan eller vill jobba med bostäder. DET är mitt största fokus här och inget annat.

Sverige förtjänar en politik och en politiker som tänker lösa bostadsproblemen. Kan jag påverka det måste jag försöka.

(och att varje förspilld chans att nita Miljöpartiet är tjänstefel)

Att Kaplan hellre reser och tar semster har vi redan rett ut. Men hur står det till med sakfrågan, bostädser? Jag har kollat upp det.

2006 kom han in i riksdagen för Miljöpartiet. Sedan dess har han skrivit 362 motioner. Vilka var de senaste motionerna har skrev innan han utsågs till bostadsminister?

• Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott
• Sveriges tillträde till FNs vapenhandelsfördrag
• Med fokus på unga – en politik för goda levnadsvillkor
• Bristande tillgänglighet en form av diskriminering
• Strategisk expertkontroll 2013 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Totalt skrev han 14 motioner under hela 2014, fram till valet. Ingen om bostäder. Noll.

2013 då? Då skrev han 55 motioner, det var ju inget valår. Hur många skrev han om bostäder? En. Totalt bland alla hans motioner har jag kunnat hitta 5 motioner om bostäder.

• Energismart byggande
• För hela orten – politik för upprustning och hållbarhet i miljonprogramsområden
• En hållbar, solidarisk och grön bostadspolitik
• Social bostadspolitik för ett hållbart samhälle
• En grönare stad är en trevligare stad

                                          1,4 %.

Det här är Mehmet Kaplans samlade intresse för bostäder. För det är andelen bostadsmotioner av totalt antal motioner han lagt sedan 2006, det vill säga två mandatperioder och 8 år.

Över lag har han under sin tid i riksdagen intresserat sig mest för vapen, rättsfrågor, Palestina-Israel, kvotering och…..kultur. För  just om kultur har han skrivit 72 motioner. Varför blev inte Kaplan kulturminister istället? Det är ju uppenbarligen något han VILL jobba med. För bostäder är inte hans grej. Uppenbarligen.

Så hur det då varit med intresset sedan han blev bostadsminister?

När jag kollat runt står det inte på någon av de stora byggbolagens hemsida att de träffat Mehmet Kaplan, eller om man googlar. Jag har mailat de stora byggbolagen och några har svarat att de inte träffat honom ännu.

Den 25 november höll NCC ett seminarium med titeln “Hur ska regeringen få fart på byggandet?”. Då kan man ju anta att just regeringen, i form av Kaplan, borde vara med och samtala. Men var Kaplan med? Nix. Istället satt Mona Sahlin där och kommenterade i egenskap av före detta partiordförande. Och talespersonen i bostadsfrågor för socialdemokraterna, Johan Löfgren. Han hade alltså inte skickat någon annan heller, exempelvi sin statssekreterare.

Den 26 november ordnade Bofrämjandet sitt årliga stora bostadseminarium och Mehmet Kaplan tackade ja.

Vad händer? Han avbokar, till många deltagares besvikelse.

Den 11 december ordnade Sveriges Byggindustrier ett seminarium som klippt och skuret för en miljöpartist: “Finns det gröna byggmaterial?”. Deltog Kaplan? Nej.

Han gjorde i själva verket bara två framträdande under hösten, om  man inte räknar Arkitekturgalan. Som är som det låter, en gala för arkitekter med finmiddag i Blå Hallen. Visst är arkitekter viktiga. När bostäderna redan är beslutade att byggas. Men Kaplans jobb är ju just det där innan och det handlade inte den här galan om. Alls. Men okej,  då blir det tre. Det ena var på Bostadsdagen den 11 november.

Det vi hittills vet om Kaplans inställning till bostäder är alltså att “han ska vara en blåslampa i baken på de som säger att det inte går att bygga på vissa ställen”. Jag har ju sammanställt hur hans parti ser på bostäder. De gillar inte bostäder. Överhuvud taget. Kan de säga nej säger de nej, just med hänvisning att “det inte GÅR att bygga just där” på grund av naturen. Oftast.

Menar Kaplan att han ska vara blåslampa i sitt eget parti är ingen mer än jag mer tacksam. Och fler som sett Miljöpartiets stora NEJ-turné landet runt sedan de bildades på 80-talet. I Stockholm röstade de som sagt nej till 30 % av de planerade byggena 2006-2010. Samtidigt satt Kaplan och….inte skrev motioner i riksdagen om just bostäder alltså. Vilket jag konstaterade inledningsvis.

Han pratade även på Building Sustainability – Norden största konferens om hållbart byggande, dagen innan.

Några som också haft svårt att få tag i Kaplan är tidningen Arkitekten.

Vad skriver då Miljöpartiet själva på sin hemsida? Ja, när man kollar där har de lyft fram endast tre saker. Och endast en av dessa handlar om bostäder – miljonprogrammen. Inte så konstigt med tanke på att han varken skrivit motioner, debattariklar eller varit med på seminarium under hösten. Förutom ett alltså.

Över lag kan man säga att den enda bostadspolitik Miljöpartiet någonsin fört fram, förutom prata om klimatsmarta bostäder, är just upprustning av miljonprogrammen. Fridolin upprepade just detta många gånger under valrörelsen, som partiets enda bostadsmantra.

Och det finns en särskild anledning till varför Fridolin är så otroligt intresserad av just miljonprogrammen tror jag. Hans fru jobbar nämligen med just det på NCC.

Jag har som ni vet kritiserat Kaplan i ett tidigare inlägg apropå hans resor.  Varför han reste till Istanbul i höst svarar hans politiska tjänsteman så här på i Dagens opinion:

Att titta ut i Europa när man har asmycket problem hemma man behöver titta på verkar onekligen som en rätt kreativ lösning på våra problem. Men som sagt, han var väl uttråkad. Hela sex veckor på nya jobbet med de urtrista bostadsfrågorna. Bäst att dra. Och ta semester.

Efter min kritik började det tydligen bli panik på Näringsdepartementet. Så den 8 januari gjorde Kaplan det här politiska utspelet tillsammans med infrastrukturministern.

2 miljarder till så kallade “stadsmiljöval”. Städer ska kunna söka medfinansiering av staten för kollektivtrafikprojekt. Ni läste rätt, utspelet handlar alltså om bussar. Främst, eftersom tåg och tunnelbana inte är det vanligaste kollektivtransportmedlet i landet vad gäller inom städer. Men om det kommer ge några bostäder vet man inte.  Man har ingen aning utan hänvisar till Trafikverket och Boverket.

Två miljarder till snömos alltså. Tack. 

Hur ser då kalendern ut för Kaplan framöver? Han kan kanske ändå ta igen lite frånvaro med att öka tempot och vara med på saker. En sak vi vet är att han inte tänker delta i bostadsseminarium i Alvesta den 16 januari. Dit skickar de istället Karin Svensson Smith från Miljöpartiet i riksdagen.

Över huvudtaget ser det rätt tunnsått ut i hans kalender på regeringens hemsida faktiskt. Ett enda arrangemang finns inbokad i januari. I februari, och resten av året, ser det ut så här:

Vilket på ett fint sätt sammanfattar Kaplans intresse för bostadsfrågor.
Så här kan vi inte ha det.

Vi kan inte ha en bostadsminister som är till 1,4 % intresserad av bostäder. Som inte deltar på arrangemang i Sverige som branschen ordnar och som avbokar de få han tackat ja till. Och istället åker utomlands tre gånger, varav minst en gång på semester på tjänsteresan.

Och vars tjänstemän när han får kritik bemöter kritiken med rasism.

Det är bara för bedrövligt.

Jag tycker Mehmet Kaplan ska avgå.

För vill jag bara säga mitt förra inlägg om Mehmet Kaplan genererade 50 000 unika besök på bara det inlägget och har gjort att bloggen nu ligger stadigt på över 100 000 unika besökare per månad. Beröm strömmar in på mailen. Jag är överväldigad. Tack!

Sedan, på förekommen anledning, vill jag rikta en särskild kommentar till Miljöpartiet: om ni inte hade mörklagt, obstruerat och reagerat så barnsligt utan bara lagt korten på bordet hade jag släppt det här och gått vidare. Men det är omöjligt nu. Ni har kallat ett enskilt inlägg “kampanj”. Då har ni inte sett mycket.

Håll i hatten, nu åker vi.

Jag tänkte inleda med just några av barnsligheterna. För Miljöpartiet har bemött min kritik som…….rasism.

Låter det absurt? Se själva. Följande skrev Jakop Dalunde, riksdagsledamot och ledamot i Försvarsutskottet, på sin blogg bara dagen efter mitt inlägg publicerades. Jag väljer att inte länka till bloggen utan vill ni läsa hela inlägget får ni bara googla. Dumparna kommer från den.

Och Mehmet Kaplans politiska sakkunniga, som mailade mig redan dagen efter inlägget publicerades, sa så här i en intervju med Dagens Opinion så sent som förra veckan, med den här jätteroliga rubriken (eftersom hon ägnar hela sidan åt att just ge mig uppmärksamhet).
Jag är alltså bara intresserad av minister Kaplan för att han är född i Turkiet.

Mmm. Den här responsen säger mycket om mognadsnivån i partiet som också hela hösten demonstrerat just den i en rad uttalanden och utspel. Vad tyckte jag om intervjun? Tja, den gav mig en hel sida själv i Dagens Opinion, inklusive en intervju. Så tack för det. 🙂

Att ens insinuera rasism är…….jag vet inte vad. Jag kunde inte bry mig mindre om folks hudfärg, religion eller födelseland. Jag är intresserad av politik.
Så till sakfrågan: vad gjorde egentligen Kaplan i Turkiet?

Jag har ju försökt att få reda på detta sedan den 17 december, då jag först mailade in min begäran om att få se statsrådets förehavanden under hösten. Hur väl detta gick vet ni ju redan men nedan ser ni alltså när jag fick första svaret från registratorn på Näringsdepartementet.

Och mycket riktigt, i dokumentet som medföljde är saker borttagna. Med hänvsing till “rikets säkerhet”. Bland annat det här:

De hänvisar till sekretessen enligt 15 kap 2 § i Offentlighet- och sekretesslagen (2009:400). Nedan ser ni vad detta innebär. De hänvisar alltså till rikets säkerhet och försvarssekretess (!) gällande vår bostadsminister och hans resande.

Ni förstår varför jag blev nyfiken? Här flyger statsrådet på morgonen, när hans crew kommer först på kvällen. Och förutom ett kort möte med ambassadören spenderar han hela dagen med……blank. Hemligt. Även vad de gjorde på kvällen, när hans folk kommit, är sekretessmärkt.

Vad händer sedan? Jo, mitt blogginlägg rusar runt i sociala medier. Miljöpartiet kommenterar tjurigt på Twitter, mailar, skriver blogginlägg. Och fortsätter i Dagens Opinion 2 veckor senare, vilket var förra veckan. Jag har fortsatt kommunicera med departementet. Och vad händer efter min intervju i Dagens opinion?

Jag får detta, hela 3 veckor efter mitt första mail och otaliga påtryckningar senare:

Nu är det plötsligt inte sekretess “med hänvisning till rikets säkerhet” längre. Utan nu är informationen offentlig.

Och vad skriver han?

Jo, att Mehmet Kaplan, som alltså blev utsedd till bostadsminister bara 6 veckor tidigare, passar på att ta en dags SEMESTER i Ankara. På en officiell resa när han representerar Sverige väljer han att lägga 12-24 timmar (oklart, eftersom kvällen också är sekretessmärkt) på att “träffa släktingar”.

Vi saknar 230 000 bostäder ungefär i Sverige, och bostadsministen tar semester?

Vad är då Miljöpartiets officiella inställning till detta med semester på arbetstid? Ni vet, partiet som gjort till sitt varumärke att få vara mer ledig (friår, medborgarlön, 35 h-arbetsvecka etc). Och som dansade fuldans till Melodifestivalen-hiten “Busy do’in nothing” på EU-valvakan. Ingen låt kunde vara mer passande för övrigt.

Så här kommenterar deras riksdagsledamot detta officiellt. För så här skriver han i sitt blogghuvud – han bloggar alltså just som representant för Miljöpartiet och inte privatperson. Alltså måste detta kunna betraktas som partiets officiella inställning också, annars vore det klädsamt om Dalunde skriver det.
Det är alltså bättre för “statskassan och miljön” om våra statsråd, som har ca 120 000 kronor per månad i lön alltså “passar på att ta semester” när de är på tjänsteresor.

Eftersom blogginlägget är skrivet innan de till slut erkände att Kaplan faktiskt tog semester i Ankara handlar det inte om det. Utan om hans resa till Hong Kong, där det fortfarande återstår frågetecken. För enligt programmet reste han från Istanbul. Fast biljetten bokades från Arlanda. Ni kan se själva det enda jag fått ut gällande hans flygande – fakturan från regeringskansliets resebolag och det officiella programmet.

Så NÄR reste då Kaplan till Istanbul inför den resan? 

Det är mycket lätt att tro, med nu Ankara-semestern utredd, att Kaplan även här passade på att åka i förväg.

Det vore kanonlätt för dem att reda ut det här frågetecknet genom att bara ge mig avgångstiderna genom den specifikation som numera också är själva biljetten och som resebolaget måste ha skickat ut innan resan.

Men om det vore så att han tog semester över helgen, även denna flygbiljett betalad av skattebetalarna, är det alltså bara bra, tycker Miljöpartiet.

Det tycker inte jag. I själva verket tycker jag att folk ska jobba på jobbresor. Och får betala sina semestrar själva istället för att skicka notan till skattebetalarna.

Även om det inte inneburit merkostnader är det omoraliskt. För detta innebär att statsrådet sparar sina egna pengar för sina semesterar. Detta visar också på en rätt flexibel inställning till vad skattepengar ska gå till från deras sida, anser jag, som dessutom är Slöseriombudsman på uppdrag av Skattebetalarna och har som uppdrag att granska just missbruk med skattpengar.

Men tydligast säger detta inte att Kaplan var utarbetad och behövde vila.

Utan att han helt enkelt inte är speciellt intresserad av sitt jobb – bostäder.

Vet ni vad detta också visar?

Att granskningen av Mehmet Kaplan är rättfärdig och rimlig. Och att etablerad media borde haka på, för här finns garanterat mer.

// Rebecca Weidmo Uvell

Bilden till höger är hämtad från www.antroprosofi.org

Kl. 15.23 Efter att detta publicerats har bloggen Ledarsidorna publicerat ett inlägg där nyheten sägs vara en anka och att antroprosofiska läkemedel inte alls kommer att bli lagliga direkt men huruvida detta stämmer inväntar jag i så fall klargörande från Socialdepartementet. 

För några dagar sedan blev det klart att sjukvårdsminister Gabriel Wikström avser att inkludera antroposofiska läkemedel i lagstiftningen. De har i 20 år särbehandlats och varit undantagna i lagstiftningen. Nu kräver EU att de antingen förbjuds eller införlivas helt.

Vad är då antroprosofiska läkemedel?

Jag har kollat på www.alternativmedicin.se för att hitta lite information. Och på www.weleda.se. Vilket är deras kommersiella märke, så har ni några Weleda-produkter stödjer ni Antroprosoferna och deras verksamhet. Bra att veta. De säljer bland annat hudvård via Åhléns och Kicks.

Förresten säljer Antrprosoferna annat också, bland annat mat. Hipster-favoriten Saltå Kvarn är deras varumärke. Som alltså har allt från mjöl till bönor.

Men Weleda är egenvård. Den medicin de säljer är något annat. Så här tycker Antroprosoferna om kroppen och sjukdomar:
Man vill alltså bota sjukdomar med såväl medicin som massage, badterapi, terepeutisk målning och modellering, musikterapi och kirofonetik, vilket är massage och ljud i någon kombination, mer beskrivet här. För vi har fyra kroppar. Den fysiska kroppen, eterkroppen, astralkroppen och jaget. 

En annan sak som dominerar i antroprosofiska sättet att se på kroppen är reinkarnation. Ja, ni läste rätt. På hemsidan Vetenskap och Folkbildning kan man läsa det här.

“Vi bär stämpeln från våra fel vidare med oss till nästa reinkarnation. Så infogar sig sjukdomar rentav som mäktiga uppfostrare i våra liv”

“Så finns det en viss form av baciller som bärare av infektionssjukdomar, som härstammar från mänsklighetens lögner; de är inte annat än fysiskt förkroppsligade lögndemoner”

Så nu vet ni när ni är förkylda nästa gång, att det bara är för att ni ljugit. Rätt åt er. Får ni TBC och tillhör arbetarklassen är det för att ni har “utbredda hatkänslor”.

2012 uppmärksammades just antroprosoferna i Järna för att de vägrat vaccinera sina barn i åratal och de drabbades av ett stort utbrott av mässlingen. Nästan 50 personer insjuknade. I resten av landet vaccineras 95 % av barnen mot mässlingen, i Järna 5 %. Motiveringen? “Kroppen mår bra av sjukdom, det är som att styrketräna”.

Och medicinen då? Ja, till exempel har man ett mistelpreparat för cancer. All medicin kommer direkt från naturen för att man tror att det finns ett släktskap mellan naturen och människan som inte syntetiska medicinen kan uppnå.

Det är alltså detta som vi nu ska införliva i svensk lag och som regeringen sagt ja till.

Vilket parti är det då som vurmar särskilt för antroprosofin och dess läkemedel? Ni kan aldrig gissa. Miljöpartiet, såklart. Redan 2004 skrev flera miljöpartister en motion i riksdagen om att antroprosofiska läkemedel måste få högre ställning.

Men engagemanget finns alltså fortfarande i hög grad hos Miljöpartiet. Så sent som i juni skrev Mats Pertoft, då riksdagsledamot för Miljöpartiet, en debattartikel där han ville att staten skulle forska på antroprosfiska läkemedel. Där avslöjar han också att Vidarkliniken, som är den enda antroprosofiska kliniken, tidigare fick pengar direkt från statsbudgeten.

Och när jag rotade lite mer dök det också upp att Vidarkliniken under tiden Miljöpartiet samarbetade med socialdemokraterna 1998 – 2006 erhållit 3 miljoner kronor per år direkt från statsbudgeten. I 9 år. Det blir 27 miljoner kronor som skattebetalarna gett till en privat klinik. Det intressanta är att Alliansregeringen beviljade dem fortsatt bidrag tycker jag.

Vidarkliniken ligger i Järna, of course – det är ju antroprosofernas fäste. De har även terapimottagningar i Norrköping och Stockholm. De sysslar med “en unik kombination av skolmedicin och antroprosofisk läkekonst” enligt hemsidan. De har också ett väldigt speciellt hus som tydligen besöks enbart för sin arkitektur. I övrigt är alla antroprosofiska byggnader i princip byggda efter den mallen, med märkliga vinklar och vrår och målade i pasteller. Waldorf-pedagogiken är också en del av antroprosofin. Waldorf har länge vurmats för i just Mijöpartiet och så sent som 2013 skrev Mats Pertoft en motion tillsammans med Jabar Amin om att göra Waldorf-pedagogiken till nationell läroplan.

Men det finns fler skeptiker. Till exempelvis Vänsterpartiet i Sörmland som 2012 skrev en motion till Landstingsfullmäktige att de skulle avsluta kontraktet med Vidarkliniken.

Så vad är slutsatsen här då?

Jo, att Miljöpartiet länge vurmat för just antroprosoferna och det är skälet varför antroprosofiska läkemedel i flera decennier fått undantag i lagstiftningen och den enda antroprosofiska klinken i Sverige fått statsbidrag direkt från statsbudgeten i mer än 8 år. Nu sitter de i regeringen.  Att därför regeringen istället för att förbjuda dem väljer att integrera dem i lagstiftningen, trots att de inte är något annat än naturläkemedel och hokus-pokus, är inte märkligt.

Men det märkliga är att vi nu alltså kommer ha hitte-på-medicin som läkemedelsklassade och som en professor i Läkartidningen kallat “förskräckligt”.

Handen upp alla som tycker det låter toppen?

 / Rebecca Weidmo Uvell