Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Vill du bli Skiftets ICA-kort?

Som ni alla vet blev Alliansfritts nya kläder Skiftet efter valet. Alliansfritt Sverige var sossarnas byrå för “dirty campaign” under valrörelsen och finansierades genom främst donerade arbetsinsatser då de flesta jobbade åt arbetarrörelsen. Tid är pengar som ni alla vet. Även om de redan då försökte påstå att verksamheten “bara drivs ideellt”….

Nu är det bara Björn Fridén kvar av de som fick driva Alliansfritt på arbetstid. Och han jobbar med Bloggkontakter på S-kansliet i Stockholm. Att han lägger arbetstid på Skiftet är inte långsökt alls. 

Jag skrev ett annat inlägg om Skiftet och vem som betalar som verkligen tog hus i helvete och gav mig både blogginlägg och nyhetsbrev helt dedikerat till lilla moi. 🙂 Ingen sten de uppskattade att jag lyfte på tydligen. 
 

Resten av skribenterna verkar vara studenter eller arbetslösa. Åtminstone påstod Anna Westberg att hon var arbetslös i november. Att hon, OM hon går på a-kassa, får jobba med opinionsbildning är intressant. Lite olika regler det där. Frilansskribenter får exvis inte blogga på skoj när de är arbetslösa, då ryker hela ersättningen. Det räknas som yrkesutövning nämligen, även om det är ideellt. Anna är Skiftets frontfigur. Det var henne Dagens Opinon intervjuade när Skiftet startades.  
 

Hon och Björn Fridén verkar för övrigt tajta. För hon bor hos honom. Gulligt, så jag tog bara med det i inlägget för det. Vem folk lever med hör egentligen inte till sakfrågan. 
 

Skiftet är en rätt sorglig hemsida. Trött och oinspirerad med bara 20 inlägg sedan valet. Det är vad jag bränner loss på en månad ungefär, och då har jag en massa annat att göra bland annat en podcast. De har tagit över Alliansfritts följare och påstår att de har över 48 000. Tittar man sedan på hur många som cashat in, det vill säga donerar pengar, är det bara drygt 500. Trots att www.enavtusen.se lanserades innan sommaren, mitt i brinnande valrörelse. 
 

Och ändå har de alltså råd att investera i ett helt nytt kampanjverktyg. Köpt av ett bolag i New York som garanterat är jättebilliga. Bara omkostnaderna i New York är betydligt högre än här. För nyss lanserade de www.minkampanj.nu. Med bland annat en artikel i Dagens Opinion. Men vad systemet kostar vill de inte säga. Otippat. De påstår ju att de är medlemsfinansierade. Vilket givetvis är skitsnack. Kostnaderna står någon annan för, inklusive detta nya verktyg alltså. Någon annan del av arbetarrörelsen står för fiolerna här. 
 

Så jag blev nyfiken och mailade ControlShift för att få en offert på systemet. Men där fick jag en dörr i ansiktet. Tydligen är de paranoida och googlar minsta lilla blygsamma offertförfrågan. Där ser man. 
 

Men från en byrå i Stockholm fick jag svar. Uppskattningsvis minst 150 000 kronor. Ni ser ju att ekvationen inte går ihop. 
 

För det finurliga med den nya sajten är att den ser ut som ett kul sätt för privatpersoner att få utlopp för sin aktivist-sida och sänka trösklarna för vanliga människor att driva sina frågor.

Men i själva verket är det ett rätt sofisterat sätt att få Joe the Plummer att bli Skiftets egna små ICA-kort. För ICA-kortet är ju som bekant av kunderna betraktat som ett fiffigt sätt att hålla koll på utgifter och få rabatter. Men i själva verket är rabatterna betalning för att ICA ska kunna samla in mängder med informatiom om kundernas köpmönster: var handlar de, vad köper de och när.

Riktigt så här smart är förstås inte sajten men syftet är framför allt att för Skiftets räkning skapa en armé av gratisjobbare.

Alla som jobbar med kampanjer vet att rätt typ av kontaktlistor är guld värda.

På det här sättet får de andra än de själva att samla in namn , mail och telefonnummer till människor de redan vet har rätt profil. Sådant är svårt att köpa då vi inte registrerar folks åsikter. På det här sättet behöver de dels lägga ner minimalt med tid själva och får en databas full av personer att kontakta för egna kampanjer, och sina kompisars. Det är i alla fall tanken, om kampanjverktyget flyger det vill säga.

Och starten har varit blygsam, kan man säga. 
 

Så här funkar det alltså, att när en person registrerat en kampanj, som Skiftet givetvis helt bestämmer om den släpps fram eller inte och vad som står i mailen du som skapare kan skicka till de som skriver under, äger de alltså samtlig information. 

När du tillhandahåller din e-mailadress och mobilnr samtycker du till att ta emot meddelanden från oss i anslutning till din kampanj och andra kampanjer och från projektet och organisationer som vi har förtroende för
 

“Alla data som samlas in via sajten tillfaller Skiftet.org”

Och alla namn som samlas in på det här sättet låter alltså Skiftet “sina närstående organisationer” använda, så de som skriver under kan nog lätt räkna med att få kampanjmail från LO, sossarna, Politism, Arena etc i sin inbox anytime soon. 

Så hur har då starten gått undrar man? När de nu ändå fick lite media på lanseringen. Kikar man på namnen som startat kampanjerna dyker ett mönster upp. Hittills har 12 kampanjer lagts upp. 

Hälften kampanjerna är skapade av dem själva.

Anna Westberg har två uppe, Ingela Eng, Robin Zachari och Johannes Carlsson varsin. 

Oavsett hur det går med gratis-jobbar-satsningen här står det utan allt tvivel att notan för kampanjverktyget betalats av någon annan – Arbetarrörelsen, som finansierat dem hela tiden. Varför de inte bara kan erkänna det är märkligt. Ingen går på snacket om ideell verksamhet ändå. 

Men vi får hålla ögonen på vad fd Alliansfritt pysslar med i framtiden helt enkelt. En av de många organisationerna som S och LO enskilt och/eller gemensamt finansierar (Tiden, Arena-gruppen med tankesmedja, tidning etc, Katalys, 6F, Politism och så vidare). 

/ Rebecca Weimo Uvell
 

Svar till Karin Pettersson

Eftersom man inte kan replikera Aftonbladet Ledarsida gör jag det här istället. 

För Karin Pettersson har i nu två kolumner berättat sagor. 

Nu är just det inget nytt under solen att just Aftonbladet Ledare har en….hrm…flexibel inställning till fakta och verklighet. Men jag känner mig tvungen att göra ett försök att reda ut åtminstone två av kolumnerna. 

I den första skriver hon så här :

“Ja, vi måste bygga bostäder och se till att alla dessa högutbildade människor från Syrien som inget hellre vill än att jobba snabbt får en chans att göra det”

 

Nu får man direkt intrycket att “alla dessa människor” syftar på en majoritet. Nix. Ett så kallat trix. För kikar på på SCBs statistik om utbildningsnivå bland utrikes födda som hittar man alltså den här bilden, som ni kunde se i mitt förra inlägg om integrationspolitiken som inte finns hos regeringen. 
 

För att läsa vad tabellen visar, det vill säga verkligheten, så har Syrier följande utbildningsnivå: 
 

  • 38 % förgymnasial utbildning
  • 34 % gymnasial utbildning
  • 17 % eftergymnasial utbildning UPP till 3 år
  • 11 % eftergymnasial utbidlning över 3 år

Jag försökte in min enfald diskutera detta på Twitter med Pettersson och skickade bland annat över den där bilden. Som att prata med en vägg. Hon svarade knappt på frågor och citerade Borg som en raspig skiva och kunde inte medge att mängder är inte rätt ord för att beskriva antalet högskoleutbildade. 

Och istället för att själv kolla upp fakta publicerar hon en ny krönika. Med samma fel. 
 

Nu påstår hon att syrier har samma utbildningsnivå som svenskarna. 

Men tittar man återigen på fakta och inte i den ideologiskt rödfärgade önskekulan de har på Aftonbladets kontor ser man något annat. Igen. 

Här ser man tydligt att andelen svenskar av total befolkning med bara förgymnasial utbildning är ynka 13 % 2012. Medan andelen med högskola upp till 3 år är 15 % och andelen med högskola mer än 3 år ökat kraftigt till över 25 %.

Ni ser, inte en siffra rätt. 

Jag vill till skillnad från Pettersson att människor som kommer hit ska få rätt stöd. Då kan man inte bygga detta på hitte-på. Och rätt stöd för syrier är INTE validering av högskoleexamen, även om detta också är viktigt då dessa människor mycket snabbare än övriga kommer i arbete enligt statistik, utan enkla jobb. Med lägre lön. Vi har lägst andel enkla jobb i hela OECD och nu flaggar regeringen för att begränsa RUT ordentligt, en sektor där många invandrare med låg utbildningsbakgrund faktiskt jobbar. Bästa sättet att utöka antalet bostäder är att slakta den heliga kon inom bostadspolitiken – marknadshyror. Och införa dessa. 

Men allt detta faller inte i god jord till vänster. 

För betyder att sossar och LO kommer bli tvungna att göra något åt LAS och fackens höga ingångslöner. Men eftersom den analysen inte passar arbetarrörelsen är det alltså bekvämast att redan innan folk kommer hit i Sveriges största tidning försöka finta läsarna och väljarna att verkligheten inte är verklig. 

Jag är för fri rörlighet. Men får eksem av ohederlig argumentation. 
 

Den rosa elefanten i Rosenbad

Något som så tydligt lyser med sin frånvaro hos regeringen men som samtidigt är alldeles för stort för att inte synas är integrationspolitiken. 

Det är den rosa elefanten.

Vad gör integrationsministern? Oj, förlåt. Jag glömde att den posten är avskaffad av Löfven. 

För det första han gjorde var att skicka integrationsposten till…..dit det är lite varmare…. Redan i regeringsförklaringen. Integrationen är en angelägenhet för alla. Fin tanke.  Det kan alla ställa upp på. Men att det skulle vara alla MINISTRARS angelägenhet är däremot lite nytt. 

Ni vet det gamla “ordspråket”:

“Allas ansvar är ingens ansvar”

Och det brukar ofta sluta så här: 
 

Så hur har det då blivit med den “feministiska regeringens” gemensamma ansvar över integrationen? Jag har kikat in på regeringens hemsida. Först sökte jag på “integration” och fick upp det här: 

Jag klickade på länken. Och fick detta. 

Ett stort ingenting. Kanske regeringen vill visa att integrationen är ett oskrivet blad? Hur som helst var ju den här starten inte så imponerande. 

Jag kollade vidare. Läser man exempelvis på Näringsdepartementets hemsida, vars ministrar är infrastruktur, bostäder och näring, hittar man inte en rad om integration. 

Så statsministerns prat om att integration är alla minstrars ansvar gäller såldes inte dessa ministrar. Inte ens bostadsministern. Trots att alltså alla asylsökandens primära behov när de kommer är att……ha någonstans att bo. Istället för integration inom Näringsdepartementets ansvar infrastruktur, bostäder och företagande prioriterar den här regeringen att ge Post-frågor ett helt eget avsnitt. 

“Postfrågor handlar om villkor och förutsättningar för postoperatörer på marknaden”

Jajamensan. Vad kan liksom vara viktigare än Postens varande och framkomlighet 2014, några decennier in i informationsåldern? 

Jag är besviken över att regeringen inte ägnar en enda rad åt faxen. Och personsökaren.
 
Enligt en ny undersökning som Ipsos gjort på uppdrag av DN är nu integration den näst viktigaste frågan för väljarna efter skolan. Ändå satsar regeringen alltså mer på politik för Posten…..
 

Men det här “allas ansvar” innebär tydligen i praktiken inte allas. Utan det är ändå två ministrars ansvar. Morgan Johanssons, som ansvarar för migration, och Ylva Johansson, som ansvarar för integration. Varför regeringen envisas med att kalla det allas ansvar är en gåta. Det finns ju två utsedda statsråd. 

För det står alltså bara så här på Ylvas presentation och inte på någon annan minsisters. Att integration är ett av ansvaren. En så kallad fintning av Löfven alltså. Ylva Johansson, som bekant är arbetsmarknadsminister, har varit oerhört flitig. Faktum är att hon är flitigast i regeringen och har sprutat ur sig pressmeddelanden, utredningar och förslag. 

Samtliga saker som LO beställt. För är det några Ylva har ett extra gott öga till så är det just LO. Hon la ner utredningen om arbetsförmedlingen, startat nya utredningar om utstationeringsdirektivet (LO-baby), höjd ersättning i a-kassan (LO-baby), ny arbetsmiljöstrategi (LO-baby) och 90-dagarsgarantin. Hon har även skrivit 4 debattartiklar och åker runt på mängder med möten. Lite skillnad mot bostadsministern alltså, vars flitighet lyser med sin frånvaro.

Har hon gjort ett enda, ens litet, utspel om integration? Nix. Noll. 

Några andra som däremot fått eld i baken är Alliansen. På kort tid har parti efter parti presenterat sina skarpa förslag för en bättre integration. Först ut var Kristdemokraterna. 
 

Sedan kom Centern och Folkpartiet med sina förslag. 
 

 

Hur svarar vänstern på det här? Jag syftar på debattörerna. Jo, de klagar. På allt. De har till och med gått så långt att de kallat det att ” stå emot de bruna vindarna”. Brun syftar alltså inte på hudfärg utan på nazister. Trevlig argumentation. Men väntat. 

Killen nedan jobbar på LO.

Bland annat upprörs de över att Folkpartiet dammat av sitt gamla förslag från 2002 med språktest för medborgarskap. Men kollar på exvis vad det socialistiska Frankrike har för krav på medborgarskap hittar man det här: 

Eller USA. 
 

Många länder har både kunskapstest och språktester för att få bli medborgare. Man får inte enligt franska regler inte vara lojal mot något annat land än Frankrike och i USA måste man svara på 100 frågor om historia och kultur och klara 60 %. Annars är det dörren. Oerhört kontroversiellt förslag av Fp alltså, att kräva att man kan svenska.

Verkar vara fler länder som kör en nazistisk approach till det här med medborgarskap. 

Vad tycker då vänsterns eget gäng? Som ju råkar vara regering. 
Jo, där hittar man fluff rom “en politik som skapar rättvisa”, “allas lika rättigheter” och “migration är positivt”. 

Ho ho? Politiken? Var är du? 

Ja, den finns i alla fall inte i Rosenbad. Eller på regeringens hemsida. Allas ansvar är ingens ansvar. 
 

Och medan ansvarig minister fortsätter sitt friarstråt till gubbarna i LO-borgen på Norra Bantorget kommer det fram fler nyheter.

Till exempel att Sverige har OECDs lägsta antal lågkvalificerade jobb. Det här kan man hitta på Ekonomifaktas hemsida. 

Och varför är det relevant med enkla jobb?

Jo, om man sätter det här relation till statistiken kring dels vilka grupper som är på väg hit nu, och utbildningsnivån på de som hittills kommit från de grupperna. Diagrammen är hämtade från Migrationsverket sam från SCB.
 

70-80 % av de som kommer hit har inte längre utbildning än gymnasiet. I bästa fall. Men nästan 40 % av dem har bara förgymnasial utbildning och det kan innebära allt från 1 år till 9 år i grundskola. Eller att de är analfabeter. Validering av högskoleexamen i all ära men de människorna som är på väg hit nu behöver inte det i majoritet. De behöver jobb man kan fixa utan större utbildning. 

Och här är alltså Sverige sämst i klassen. 

Vi behöver fler enkla jobb med låg lön. Vet ni vilka som inte alls vill ha det? LO. Deras policy har alltid varit att alla är välkomna hit som inte vill jobba. För vill de jobba konkurrerar de med infödda svenskar, medlemmar i LO. Och så kan vi inte ha det. Fiffigt att LO nu har en arbetsmarknadsminister som tycker exakt som de. 

Samtidigt har vi alltså en regering som tycker integration är så viktigt att det inte finns en enda person som jobbar med det. Smart. 

Så min fråga till regeringen är: när får vi se något annat är snömos i er politik? När kommer era sakpolitiska förslag på hur vi ska sätta fart på integrationen?

Tills dessa kommer säger jag – lycka till med luftpastejerna. 

// Rebecca Weidmo Uvell
 

De tomma löftenas kung

Det finns ett gammal ordspråk som säger: 

“Tomma tunnor skramlar mest”

Och aldrig har väl det stämt bättre överens på utbildningsminister Gustav Fridolin än någon annan svensk politiker. För finns det något enda exempel på när han faktiskt gjort som han sagt?

Vi börjar med det roligaste tycker jag. Att han lovade att fixa skolan på 100 dagar i en artikel 3 mars 2014 på Aftonbladet Debatt. Det har många hört men kommer ni ihåg vad han lovade?

Har han genomfört en enda sak på listan? Nix. 

Läser man den första punkten om lärarlöner har detta varit ett ämne den gode Fridolin återkommit till många gånger. Till exempel i den här artikeln på DN Debatt från 14 augusti 2014 då han lovade lärarna 10 000 kr mer per månad. 

Bidde det 10 000 kr då? Nä, det bidde 3 miljarder. Vet ni hur jag vet att detta inte är 10 000 kr per månad för lärare?

Låt mig komma med ett räkneexempel:

Vi antar att vi gör en lönehöjning för samtliga lärare med 1000 kr i månaden. 
1000 kr i bruttolön kostar arbetsgivaren 1314,20kr plus semester och pensionsavsättningar men låt oss för enkelhetens skull skippa de två sistnämnda faktorerna och räkna i underkant.

Det finns idag 250 000 inom lärarkåren i Sverige.

250 000 x 1314,20 = 328 550 000 kr. Detta är per månad.

Årskostnaden för den blygsamma höjningen 1000 kr per månad är 3,9 miljarder per år.

Låt oss säga att Fridolin med sina 10 000 kr menar före löneskatt, plus arbetsgivararvgifter. Då blir kostnaden 42 miljarder. Varje år. ((10 000 x 1,4) x 12)). Nu förstår man varför han backade. För läraren skulle det inte heller betyda 7 000 mer i kuvertet för med 10 000 hamnar alla lärare över den gräns för statlig skatt Fridolin tyckte det var så viktigt att stoppa från att höjas att han glatt samarbetade med SD hösten 2013.  

Dessutom säger han så här om själva införandet:

Vad är hans nya påhitt då?

Jo, att han ska besöka alla Sveriges kommuner under våren. Alltså mellan 1 januari och 30 juni, som jag tolkar det. Det sa han på Miljöpartiets kommundagar. 

Vi har alltså som det står 290 kommuner i landet. Om han hade satt igång den 1 januari hade det krävts 1,9 kommuner per dag. Men nu har han alltså inte besökt en enda kommun på hela januari. Så ska han hinna med det han lovat måste han nu besöka 2,5 kommuner per dag. Varje dag. Inte varje arbetsdag. Räknar vi bara med mån-fre handlar det 3 kommuner per dag. 

Kommer bli svettigt. 

Så hur ser hans schema ut då? Tja, när man kikar in på regeringens kalendarium finns inte en enda kommun inlagd ännu. För så här ser hans kalender ut hela våren. 
 

Vi kan alltså sammanfatta Gustav Fridolins löftes-bonanza med en enda bild: 
 

Politik bygger på förtroende. Det verkar Fridolin missat helt. Utan han verkar tro att 1) väljarna är lite dumma så man kan säga vad som helst 2) anything goes för att få uppmärksamhet. 

Han fick mycket kritik för sina tomma löften om skolan. Nu tycker jag vi alla följer upp det här löftet om kommunbesök. 

Håll utkik. 
 

LIta inte på pre-fixet kunglig

 

Kungliga Vetenskapsakademien är väl mest känt för att de utser nobelprissatagaren i fysik, kemi och ekonomi. 

Men då och då skriver någon därifrån debattartiklar om svensk politik. Och då ska man ha vissa saker klart för sig, framför allt det här:

Bara för att det står Kunglig först innebär det inte att det är någon sanning. 

 

Nyligen publicerade ledamöter därifrån en artikel om betyg. Eller artikel, snarare var det en sågning av Alliansens förslag om tidigare betyg. 

Men tittar man på deras hemsida och vad ledamöterna använt som källa till sin tydliga slutsats att tidigare betyg är skit så hittar man bland annat en rapport de stödjer sig på.

Där har de angett två studier för tidiga betyg. Nedan ser ni deras första referens, som alltså stödjer tidiga betyg. Och som konstaterar att framför allt svagpresterande flickor gynnas mest. 

Den andra källan de har med stödjer inte tidiga betyg. Och det är alltså den de drar sina slutsatser i artikeln på.  Trots att 50 % av deras eget data säger något annat. 

Vetenskapsakademien gillar inte fritt skolval.

De har skrivit en rad artiklar om att det fria skolvalet är orsaken till det låga intressset för läraryrket, det leder till minskad likvärdighet och ökad segreation, att avskaffa fritt skolval är en fråga om rättvisa. De har också jämfört fria skolvalet med Pinochet (!). De är alltså milt sagt mycket missnöjda med det fria skolvalet som helhet. 

I den rapport jag hittat på deras hemsida kan man läsa följande:
 

Och det håller nog de flesta med om. Men när jag sedan börjar läsa i deras rapport upptäcker jag att den är…….selektiv. För jag råkar kunna en av de rapporter de citerar bra eftersom jag använder den i mitt jobb som skoldebattör. Exempelvis har de bara valt en enda bild ur den rapporten och det är nedanstående: 

Men de struntar i att ta med att i samma rapport konstaterar Skolverket tillsammans med PISA att den socioekonomiska bakgrundens betydelse INTE ökat sedan 1998, faktum är att betydelsen minskat något sedan 2001 jämfört med idag. Förklaringen varför mellanskolsvariationen ökat (skillnaden mellan skolor i resultat) förklaras istället med dolda faktorer. Främst studiemotivation. Och Skolverket konstaterar att studiemotiverade elever oavsett bakgrund tenderar att välja samma skolor idag i högre utsträckning. Kvar blir de studieomotiverade eleverna. 

I samma rapport konsterarar de avmätt att den framstående skolforskaren Gabriel Sahlgren är “ensam” om sina slutsatser. 

Sahlgren är nämligen en av de forskare som inte alls drar samma slutsarser som Kungliga vetenskapsakademien. 
 

Det intressanta är att Sahlgren i den första bilden refererar till sin egen bok, som har 800 källor. Apropå vikten av att ha många källor för bra slutsatser menar jag. Och kikar man på källorna han använt till den powerpoint-presentation som bilderna är hämtade ifrån har han 53 referenser. KWA har 19 i sin rapport.  Få av Sahlgrens källor finns med i KVAs rapport.  

Det verkar alltså som att KVA driver en egen agenda som knappast stödjer sig på enad vetenskap utan snarare stödjer sig på den för stunden utvald del av vetenskapen som passar syftet. Det kallas opinionsbildning. Inte vetenskap. 

Debattartiklar skrivna av KVA ska alltså betraktas som vilka debattartiklar som helst, skrivna av folk som vill påverka opinionsen åt ena eller andra hållet. I fallet med skolan vill KVA bilda opinion mot det fria skolvalet och mot tidigare betyg. En klassisk vänsterlinje sett till de partipolitiska uppfattningarna alltså. 

Det också så att flera av ledamöterna i KVA är aktiva socialdemokrater och några är dessutom anknutna till Institutet för Framtidsstudier, IFSS, som startades av den socialdemokratiska regeringen 1987. Och sedan dess härbergerat en hel del  socialdemokrater. Bland annat har Ursula Berge och Yvonne Hirdman (expert på arbetarrörelsen) suttit i styrelsen. 1999 blev Lena Sommestad VD och 2002 tog Joakim Palme över, båda välprofilerade sossar. Jenny Andersson är en av forskarna som är socialdemokrater. Även Bi Puranen, mest känd för att täljt guld med pennkniv på Försvarsmakten. Deras forskningsassitenter är Gustaf Öberg från SSU och Björn Werner vänsterskribent på Nöjesguiden. Och bland de som alltså både är med i KVA och IFSS återfinns Jan O Jonsson, Bengt Gustafsson, Gustaf Arrhenius, John Broome. Och institutet styrs historiskt av just socialdemokrater. Och Bengt Westerberg (I rest my case. Han sitter inte i styrelsen längre). 

Nu säger jag inte att alla vid IFSS är sossar, eller alla vid KVA.  

Men man måste vara medveten om att även forskare drivs av subjektiva preferenser.  

Ingen kan vara neutral och politiska inlägg av forskare ska tolkas som just politiska inlägg, inte absolut sanning. 

Kungliga Vetenskapsakademien är som vilka debattörer som alla andra när de skriver debattartiklar. 
 

Så bara för att det står Kunglig framför – ta det inte för sanning.

/ Rebecca Weidmo Uvell

ps. När jag tog fram bilderna för detta hittade jag det här citatet från en av ledamöterna i KVA om betyg. Så det där om betyg ni läste inledningsvis finns det alltså också lite delade meningar om inom själva Akademien….. 

Den feministiska ballongen

Ja, vad har hänt med FI egentligen?

Den rosa revolutionen. För efter EU-valet blev det tämligen dött och efter riksdagsvalet, när det stod klart att FI bara landade på 3,1 % har det varit tvärtyst. Inte ett ljud. 

För så här självsäkra var FI innan valet. De skulle minsann skriva historia.  
 

Soraya Post är som Feministiskt Initiativs Alice Bah Kuhnke. Hon blev helt enkelt värvad till partiet. Post var vänsterpartist och människorättsaktivist, eller snarare främst romsk aktivist, och drev 4 korvkiosker i Göteborg när Kristin Tran, en av grundarna av FI, började tjata på henne att gå med. Till slut gick hon med. I november 2013. Ni läste rätt, bara 6 månader före EU-valet. Det var också då hon läste deras partiprogram för första gången. 

Klippet nedan kommer från en intervju i Jusektidningen.

Hon belönade Kristin Tran med att ta med henne till Bryssel när FI i valet fick ett eget mandat. 

Direkt efter att Post blev vald kom det fram att hon lät sin dotter sluta skolan som 11-åring på 90-talet och gifte bort henne som 16-åring. Och anmärkningsvärt nog – hon fick inte en enda följdfråga av Niklas Orrenius som gjorde intervjun i DN där detta kom fram. 

Så mycket för den feminismen. Men då satt alltså Post redan säkert. Att detta inte kom fram före EU-valet får vi tacka etablerad media för som helt sonika struntade i den kritiska granskningen utan lät sig charmas av “det rosa tåget”. Om det har något med att göra att de bland media har många anhängare privat låter jag vara osagt. Faktum kvarstår att de inte granskades en millimeter. 

Klippet är hämtat från intervjun i DN

Vad har hon då pysslat med sedan dess? 

Ja, hon inledde starkt med att nästan direkt göra alla besvikna genom att rösta FÖR den nya ordföranden för EU-kommissionen, Jean-Claude Juncker, en kristdemokrat som röstat nej ny jämställdhetsstrategi och nej till EU-lagstiftning mot våld mot kvinnor. Något som alltså FI tycker är otroligt viktigt. Men Post motiverade beslutet att inte protestera med:

“Jag har inget intresse av att bara sitta i opposition”

Det blev ramaskri i de rosa leden. 

Klippen nedan är hämtade från Feministiskt Perspektiv.

Vad har då Post gjort sedan hon klev in genom dörrarna i Bryssel och inledde så här starkt?

Jag kollade in på Europaparlamentets svenska hemsida. Hon har inte medverkat i några förslag till resolutioner före den 16 december, de övriga är som ni ser för 2015. 

Hon har yttrat sig fyra gånger i parlamentet enligt sin egen hemsida. Den 18 september om EUs årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati, två gånger den 22 oktober – om kommissionens brist på jämställdhet och om den gemensamma polisinsatsen “Mos Maiorium” samt den 13 januari om människosmuggling.
 

Post sitter faktiskt inte ens i Jämställdhetsutskottet. Utan hon sitter istället i Utskottet för medborgarnas fri-och rättigheter, Underutskottet för mänskliga rättigheter och i Delegationen för förbindelserna med länderna i Centralamerika. Hon har inte heller skrivit några debattartiklar mer än en gemensam med Fredrick Federley och Cecilia Malmström. Om man vill kolla vad Post själv skriver kan man kika in på hennes Facebooksida.

Till exempel kan man läsa att hon vill spela teater. Rock n roll, för att citera henne själv.
 

Man kan också läsa att en redovisning om vad hon pysslar med kommer att läggas upp. Detta skrev hon den 19 juli. Den stora redovisningen lyser fortfarande med sin frånvaro. Vi får väl alltså helt enkelt återkomma till feministen som egentligen är vänsterpartist och som driver i huvudsak romska frågor i EU , röstar på, enligt partiet hon företräder, kvinnofientliga gubbar och inte ens sitter i jämställdhetsutskottet.  

Vad pysslar då resten av FI med kan man undra? Ja, de kom ju tack och lov inte in i riksdagen. Men däremot kom de in i Stockholm stad. FI jobbar ju för jämställdhet och på deras hemsida kan man läsa att givetvis är även män välkomna. 

Det låter ju kanon. Men när man kollar närmare på vilka som faktiskt jobbat åt FI tornar en liten annan bild fram. På partikansliets kontaktinformation för press hittar jag…..bara kvinnor. 

Och kollar man just i Stockholm stad kommunfullmäktige hittar man……kvinnor.
 nbsp;

I höstas utlyste man fyra tjänster för att jobba som tjänstemän med FIs politiker i Stockholm stad. När rekryteringsprocessen var över hittade man följande personer:

 

Kvinnor.

Nu kanske jag har missförstått något men om man säger sig jobba för ett mer jämställt samhälle jobbar man för ett samhälle där kön inte ska spela någon roll. FI i synnerhet pratar ofta om exempelvis kvotering som en lösning på mer jämställd representation. Men har alltså 100 % kvinnor som representanter och anställda. Detta visar rätt tydligt tycker jag att FI inte riktigt “walk the talk”, som man brukar säga. Och pratet om män ekar tomt. De är ett parti av kvinnor för kvinnor. Punkt. Män – go fuck yourself. 

Nu har alltså FI tre personer i Stockholm stadshus. Tre kvinnor. Vad vill då FI i Stockholm driva för politik? Jag har som bekant redan tidigare intresserat mig för FIs politik, då den nationella politiken. FI Stockholm har en egen hemsida och där kan man läsa följande översikt.
 

Där kan man direkt konstatera att de inte har ett enda avsnitt om företag eller tillväxt. De skriver också att höger-vänsterskalan är inget de förhåller sig. Men på ett annat ställe står det att de stödjer en röd-grön regering. Och de stödjer således fackpampen Löfven, en vit medelålders heterosexuell man (deras favoritgrupp i samhället) och inte den unga kvinnan Batra (gift med den “rasifierade” David Batra, en utsatt grupp i samhället enligt FI) i kampen om statsministerposten 2018. Bra att veta hur deras feminism praktiseras tycker jag som väljare. 

Det finns faktiskt ingenting om ekonomi heller. Något som däremot finns med är att alla dagis ska utgå från genus och HBTQ-perspektiv bl a och genomsyras av normkritik. Genuspedagoger for everyone alltså. Hurra!
 

Alla ungdomar upp till 21 år, antar att spannet är ca 14 – 21 år eller något liknande, ska erbjudas sommarjobb. Alla. I hela Stockholm. Det blir några hundra tusen sommarjobb alltså.

Staden ska också fixa praktikplatser till ungdomar upp till 25 år. Nu kallar jag 25-åringar för unga vuxna och inte ungdomar men okej.
 

Rätt till heltid och 6 h arbetsdag – här kommer de gamla socialistiska idéerna fram. Som även Miljöpartiet har. 

Alla skolor ska ha feministiskt självförsvar, en heltidsanställd (det är ju ett krav, se ovan) som jobbar bara med diskriminering och all utbildning ska vara könsmakts- genus- hbtq etc. Baserad på normkritik. Inte en rad om….tja….kunskapskrav.

Alla barn på dagis ska lära sig om samlevnad. Ordet sex är struket tydligen, det står i det officiella programmet men helt otippat fick de kritik för det, bland annat i en intervju med Schyman i Aktuellt inför valet.

Jag har två 3-åringar. Mitt fokus är att de ska lära sig att inte äta snor, vakna när de är kissnödiga, äta med bestick och sluta säga dumma bajsmamma. Lära sig om relationer och samlevnad – nej tack. Rita, måla och lära sig bokstäver – ja tack.
 

FI vill också tydligen avskaffa maxtaxan och göra dagis helt gratis. För alla. Även miljonärer. Mmm. En dagisplats kostar idag 10 000 kr per barn och månad ungefär i verklig kostnad. Föräldrar betalar ca 1000 kr. Och det är alltså för mycket. 

Inte en enda läxa ska någonsin delas ut i Stockholm från nollan till nian. Se där, lite gammal politik från Vänsterpartiet har dammats av. Igen. 

Alla barn i hela staden ska också få åka gratis till skolan. Även om man bor på gångavstånd. 

Alla idrottshallar i hela staden ska ha HBTQ-omklädningsrum. 

Alla idrottsföreningar ska också, förutom ett tredje omklädningsrum, betala resa till alla barn som deltar. Oklart hur detta ska gå till. Om de ska tvingas köpa in bussar, ge föräldrarna bensinpengar eller helt sonika ta sin egen bil och åka runt stan och plocka upp alla som ska spela fotboll eller dansa framgår inte.

FI Stockholm har även valt att ta med några andra av mina favoriter från sitt partiprogram. Till exempel den här, att alla äldre ska få bo centralt så att de har nära till allt. Ja, vem vill inte bo centralt liksom?

De vill också tvinga alla barn med särskilda behov, allt från autistiska barn till utvecklingsstörda, att gå i vanliga skolor istället för de specialskolor och trygga miljöer med mindre klasser och specialutformade lokaler de går i nu. Gissar att deras föräldrar, som kämpat för att få rätt utbildning till sina speciella barn, hoppar av glädje av detta. 

Här kommer en annan favorit – 15-minutersstaden. Vi bor i landets största stad. Men FIs politik är att alla ska ha 15 minuter till allt. Fullständig service, jobbet, dagis, skolor, rubbet. Låter det som en dröm? Det är det. Det ironiska är att det finns mer än gott om ställen i landet där det, utan någon FI-politisk intervention, redan är 15 minuter till allt. Kallas landsbygd. Sex miljoner människor idag bor utanför storstäderna. De flesta just i små och medelstora städer. Men nix, nu ska vi modellera Stockholm till småstadslivet. 
 

Förbjud byggandet av gallerior och köpcentrum och alla centrum ska ägas “av det offentliga”. Ännu lite mer av Vänsterpartiets gamla politik alltså, här en skärva planekonomi.

Nu älskar jag i och för sig att odla. Men återigen, vi bor i landets största stad. Menar FI att vi ska odla potatis i Vasaparken? Ska man tvinga fastigheter att fräsa upp den lilla gården och odla bönor, eller hur ska vi göra det här då? 

Alla bussar, T-bana, tvärbana och pendeltåg ska vara gratis. Det finns det faktiskt en till grupp som driver. Planka.nu. Det är en jättebillig reform. Som inte skapar ett enda problem. Och kollektivtrafiken är redan dimensionerad för att 900 000 boende i Stockholm stad alla ska kunna åka med den samtidigt. 

Och hur ska det gå med alla bilar, tänker ni då kanske? Det har FI redan löst genom att förbjuda alla bilar i hela stan. Vad stadskärnan innebär är lite oklart men antingen menar de Sergelstorg och Stureplan eller så menar de helt sonika allt innanför tullarna. Vilket blir mer logiskt om alla ska cykla eller åka buss. Kommer bli trångt annars. 

Några andra kul grejer de slängde med i sin Stockholmspolitik är att förbjuda alla djur på Cirkus. Och att djurrätt ska ingå i undervisningen på dagis. 

Hur ska då alla dessa önskningar finansieras? Ja, som jag nämnde ägnas alltså inte så mycket text till det. Eller tanke. I vanlig ordning är ekonomi inte intressant. FI verkar tycka att sådant löser sig. Faktum är att jag bara på ett enda ställe hittar en mening om kostnader. Och det är det här meningen: 

Enda tolkningen jag kan ge är att ingenting annat än mäns våld kostar något i samhället.

Nu har det alltså gått snart ett halvår sedan alla dessa kvinnor, för det är ju bara kvinnor, installerade sig i Stockholm stadshus. Vad har de åtstadkommit hittills? Ja, en sak som de kanske fått vara med och bestämma om är den feministiska snöröjningen vi Stockholmare har att se fram emot den här vintern.  
 

En annan sak de säkert är glada för men tyvärr inte fått vara med och bestämma om är landets första HBTQ-certifierade simhall. Den ligger nämligen i Sundbyberg och det är en annan kommun. Men FI i Stadshuset kämpar säkert på med målet att införa detta även på Eriksdalsbadet. Kämpa. 

Något annat verkar de inte hunnit med. Men jag är säkert inte ensam om att se fram emot dem driva några av de fantastiska förslag de har i sitt kommunalpolitiska program. 

Vi får helt enkelt hålla kontakten och se hur det går med den rosa revolutionen. 

/ Rebecca Weidmo Uvell