Mitt inlägg om myterna om föräldrapenningen fick stor uppmärksamhet, förmodligen för att det finns ett sug efter fakta bortom politiseringen av frågan. 

Jag fick inte plats med allt jag hittat på temat och fortsätter därför med att avslöja en del myter kopplat till föräldraledighet men också generellt. 

De som älskar kvotering även i näringslivet och vill att svaret på alla frågor är 50/50-samhället är nämligen duktiga på att upprepa opinonsbildande “fakta” som vetenskap.

När det i själva verkligen är myter, medvetna missuppfattningar och rena felaktigheter.  

För att ta ett aktuellt exempel kunde vi veckan läsa i flera tidningar om att fler kvinnor i bolagsstyrelser leder till högre lönsamhet.

Myt 1:

Ju fler kvinnor i bolagsstyrelser, desto högre lönsamhet.  

Bilden har jag lånat från Tomas Klingströms twitterkonto, som är en av de få som verkligen kämpar med att ändra bilden av jämställdheten till att baseras på verkligheten. 

Nyheten byggde på en ny forskningsrapport. 

 

Studien är gjord av Peterson Institute for International Economics och analyserar data från 22 000 börsnoterade bolag i 91 länder. 

Problemet med rubrikerna, och nyheten, är att den inte stämmer med vad undersökningen kommit fram till. 

Tittar man i själva undersökningen och låter bli att läsa medias tolkning av densamma – att gå till källan är alltid en bra idé när man håller på med research – kan man till exempel i tabell 3 se att korrelationen mellan vinstdrivande företag och kvinnor i styrelsen är icke existerande. Ett resultat på minus 0,01 visar nämligen just det. Regressionsanalysen visar också att det inte heller finns något samband mellan andelen kvinnor på ledande positioner och vinst. 

 

När vi nu visat att det alltså inte finns några belägg för att kvotering av kvinnor leder till högre lönsamhet vore det bra om media och politiker kunder sluta hävda det. 

Vad gäller alla sådana här undersökningar är det också så att korrelation och kausalitet spelar stor roll. Kan det vara så att i de fall där företagen har fler kvinnor och dessutom är mer lönsamma, att dessa bolag var lönsamma och sedan rekryterade fler kvinnor? Eller verkar de i branscher där vinstmarginalen är högre? Många frågor utan enkla svar alltså. 

För att återgå till föräldrapenningen så säger de som gillar kvotering att ett av skälen varför vi ska tvinga föräldrar att dela som politikerna bestämt är att kvinnor annars hamnar i pensionsfällan – de får låg pension. 

Myt 2: 

Kvinnor som är föräldralediga och som jobbar deltid när barnen är små förlorar mycket i pension. 

En studie som gjordes åt Nordiska ministerrådet, “Part-time work in the Nordic region” (2014),  gjorde jämförelser mellan de nordiska länderna och deras fallstudie var kvinnor födda 1975 med två barn som jobbade heltid respektive deltid som underssköterska respektive grundskolelärare. 

Skillanden i pension mellan de som jobbade heltid i Sverige och de som jobbade deltid under 10 år var mycket liten.

Där den med lägst inkomst, det vill säga undersköterskan, förlorar minst och får hela 96 % av pensionen en person med samma jobb som istället jobbat heltid får.

Skillnaden för läraren var något högre men bara 2 %-enheter sämre. 

 

 

Anledningen till att det spelar så liten roll för pensionen om personer jobbar deltid när barnen är små förklarade två forskare i Svenska Dagbladet 2014: 

“Fler män än kvinnor betalar pensionsavgifter för inkomster över taket utan att det leder till högre pension…. och eftersom kvinnorna lever längre omfördelas dessutom pengar från män till kvinnor“

 

Det som verkligen påverkar pensionen är andra faktorer. Framför allt din lön och hur många år du jobbar. Men stor påverkan har även tillväxten i ekonomin. Vi har pensionsbromsar om tillväxten blir för dålig totalt i landet. 

Ju fler arbetade timmar desto högre tillväxt totalt så därför är det otroligt kontraproduktivt att de som säger sig värna kvinnors pensionen med hänvisning till kvoteringens förträfflighet ofta samtidigt kräver att arbetstiden sänks generellt. 

 

Myt 3: 

Många kvinnor vill jobba heltid men får inte. 

Detta används framför allt som ett argument till att lagstifta om rätten till heltid, en fråga Socialdemokraterna haft i sitt partiprogram sedan tidigt 90-tal men av ekonomiska skäl aldrig infört eftersom de samtidigt vet att det är en omöjlig reform. Kommuner och landsting är stora arbetstgivare och många verksamheter kräver skiftarbete som är mycket svårt att få ihop utan deltidsjobb. 

Tittar man på tabell 5 i samma rapport från Nordiska rådet som konstaterar att deltidsjobb under småbarns åren har marginell effekt på pensionen visar att 77 % av de som jobbar deltid inte hellre vill jobba heltid. 

 

I en jättebra rapport som SCB gjort, “På tal om kvinnor och män – en lathund om jämställdhet” (2014) har jag hittat flera mycket intressanta saker.

Bland annat nedanstående tabell som visar hur utvecklingen av deltidsjobb varit sedan 1987. Där ser man tydligt att 63 % och sedan 56 % av mammorna jobbade deltid 1987, det vill säga föräldrarna till 70-talisterna för jag växte upp på 80-talet. 

Idag är det 40 % och sjunkande. 

 

Myt 4: 

Det skiljer 3,6 miljoner kronor i livslön mellan kvinnor och män. 

Ni har säkert hört den siffran många gånger, både från vänsterliberaler och vänstern. Men det gör den inte mer sann för det. 

De som mäter skillnad mellan kvinnor och mäns löner är Medlingsinstitutet. Siffran 3,6 miljoner kronor bygger på en skillnad på 25 % mellan kvinnor och mäns livslöner och kommer från 2010.

 

Det finns två problem med den siffran: den kommer från ovägt statistiskt underlag och den är inaktuell. 

Med ovägt menas att ingen hänsyn alls tagits till ålder, yrke, utbildningsnivå eller arbetad tid. 

Allt det som påverkar din inkomst alltså. Man kan inte jämföra lönerna rakt av mellan en deltidsarbetande 22-årig vaktmästare med en heltidsarbetande 55-årig specialistläkare.  

I Medlingsinstitutets senaste rapport (2014) om löneskillnader är det 13,2 % ovägt men tar man hänsyn till allt det som de facto påverkar din lön, som exempelvis yrke gör, är skillnaden bara 5 %.  Den var 6 % år förra året. 

 

Medlingsinstitutets siffror är alltså de som socialistiska feminister använt som slagträ i debatten länge för att bevisa att kvinnor är diskriminerade och behöver bland annat kvoteras.

Men samtidigt konstaterar myndigheten själv att skillnaden mellan män och kvinnors löner som fortfarande återstår – det vill säga 5 % i dagsläget – inte alls kan förklaras med diskriminering.

Svaret är att det inte går att säga om skillnaden är saklig eller inte. 

 

Deras data tar inte heller hänsyn till att människor byter yrke under en livstid, vilket många gör. Många har deltidsjobb när de pluggar till exempel, andra börjar någonstans och jobbar sig upp. 

Myt 5: 

Kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelser. 

Det är intressant att det oftast är politiker och debattörer som i alla andra fall vill prata arbetarklass som just sett bolagsstyrelser som en högengagemangsfråga, eftersom detta rör dels en mycket liten andel av alla yrkesarbetande men också för att det handlar om de med allra högst utbildning.

De som arbetar och har ledande positioner i börsnoterade bolag har nämligen nästan uteslutande några av karriärsexamen civilekonom, jur kand eller civilingenjör. 

I rapporten “Mindre mångfald med kvotering” (Timbro 2014) konstarar rapportförfattarna Malin Sahlén och Thomas Klingström att andelen kvinnor i just de utbildningar som krävs för traditionell chefskarriär, vilket är förutsättningen för att sedan kunna sitta i en styrelse, ökat mycket sedan 80-talet.

Idag är det enligt SCB mer än hälften av studenterna på juristlinje och civilekonomprogram som är kvinnor. 

 

För det handlar just om det: för att kunna få en styrelsepost och göra nytta där måste du har många års erfarenhet av operativt chefsarbete i ett företag och en utbildning som möjliggör det. Kvinnor utbildade sig fram till 80-talet till mycket låg andel i just de utbildningar som krävs och de kvinnor som nu till hälften har dessa utbildningar har inte hunnit jobba så länge som det krävs för att hinna göra en karriär. 

Såväl utbildning som arbetslivserfarenhet är mycket viktiga faktorer, man kan inte bara titta på andelen kvinnor i styrelser och jämföra med andelen 50 % av befolkningen. 

De som sitter i börsnoterade styrelser idag är minst 50 år när de blir invalda, de flesta.  

Rapportförfattarna tar alltså hänsyn till åldern på de som tar examen. 

Det visar sig att fördelningen med hänsyn till år på examen och andel kvinnor korrelerar nästan perfekt med andelen kvinnor i bolagsstyrelser som är civilekonomer. 

 

För civilingenjörer är det dock stor skillnad – där är idag kvinnor överrepresenterade. 

 

I takt med att de allt fler kvinnor som sedan 90-talet tagit examen i karriärsutbildningarna skaffar sig tillräckligt med arbetslivserfarenhet kommer alltså andelen kvinnor också automatiskt öka. 

Idag är andelen kvinnor redan överrepresenterade i börsnoterade bolagsstyrelser alltså överrepresenterade och jämställda styrelser kommer hända av sig själv inom 10 år, för att de stora avgångsklasserna med kvinnor hunnit jobba tillräckligt länge då. 

Slutsatsen är som alltid, att det florerar massa myter och hitte-på inom även jämställdhet. För att folk med politiska mål vill förstärka sina ideologiskt grundade argument om kvotering bland annat, genom påstådda fakta. 

Man kan bevisa allt med statistik säger man. Det är väl en sanning med modifikation, för det finns också statistik som är otvetydig. 

Nästa gång någon hävdar saker som att kvinnor tjänar 3,6 miljoner mindre än män, att de flesta vill jobba heltid egentligen, att deltidsarbetande under småbarnsåren ger fattigpensionärer, att kvinnor är underrepresenterade i styrelser eller att fler kvinnor i styrelser ger högre vinst vet ni att detta är fel. 

 

Wikström har förutom att vilja förbjuda allt som är kul, ägnat sig i mycket hög grad åt en enda sak: resa. 

Nej, GW syftar inte på Leif GW. Utan på Gabriel Wikström. Vår folkhälso- och idrottsminister. Han är även sjukvårdsminister. 

Men det är lätt att glömma bort det där med sjukvården, för Wikström är mest intresserad av idrott och “folkhälsa”- ett annat ord för att förbjuda allt som är kul. 

Något annat Wikström hellre sysslar med än sjukvård är att resa. Om ni undrar varför vi inte hör så jättemycket från Wikström mer än när det handlar om att förbjuda folk att ta en fredagscigarett på en uteservering eller att mentholcigaretter ska bort är det för att han inte hemma. 

Jag gick igenom alla hans pressmeddelanden sedan han tillträdde och hittade en massa stämplar i Wikströms pass sedan den 3 oktober då regeringen tillträdde. 

För att illustrera det mer överskådligt gjorde jag två bilder. 

 

Han har rest utomlands 13 gånger  på de 16 månader han varit statsråd.

Då har det hunnit vara jul två gånger dessutom, en tid då inte ens statsråd jobbar om det inte är kris. 

Han inledde sin turné runt världen redan den 23 november 2014, bara 7 veckor efter att han tillträtt som minister. Då åkte han till Indien i 4 dagar. 

 

Det var den enda resa han gjorde den första hösten faktiskt, till skillnad från kollegan Kaplan till exempel som hann köra 4 stycken. Men 2015 tog det fart och den 17-18 mars reste han till Schweiz och Genève. 

 

En månad senare åkte han till Kina, den 20-23 april, för att sälja in svensk sjukvård. 

 

Den 18-26 maj var han återigen i Genève.

 

En månad var han hemma, för att sedan återvända till Luxemburg. 

 

Direkt därifrån nästan åkte han till Kanada för “att heja på fotbollslaget”, bland annat.  

 

Den 20 juli var han i Paris och pratade sitt favoritämne – förbjuda saker. 

 

Sedan drog han till Los Angeles i Kalifornien för att kolla på mer sport. 

 

Den 7 september drog han vidare till Sydkorea. 

 

Samma månad reste han tillbaka till Luxemburg, den 24-25 september. 

 

Den 11 oktober var det dags för ny långresa, då till Australien. Även denna gång för att sälja svensk sjukvård. 

 

November är inget undantag, utan även då reste han. Till Berlin. 

 

Knappt har han hunnit landa från Berlin innan han satte sig på planet till andra sidan jorden – Chile den 23-25 november. Även där passade han på att kolla på idrottsstadion. 

 

Det tål att upprepas men vi har alltså en stor flyktingkris, som pågått hela 2015 och som i allra högsta grad rör sjukvårdsområdet. Många som kommer hit är inte vaccinerade, de är sjuka, traumatiserade etc. Vi har dessutom hört den ena larmrapporten efter den andra om vårdkris. 

I det läget väljer Wikström att resa 12 gånger under 2015.

Jag förstår att man som minister måste vara med på vissa internationella möten, aboslut. Men olika typer av säljresor? Kolla på sport? Och varför ska vi bygga välfärdsavtal med Chile? Kolla på sport får man göra om inte plikten kallar någon annanstans. Och det gör den för Wikström,  

När hanvarit hemma har inte heller sysslat med så mycket sjukvård, vilket helt klart inte är hans favoritportfölj. Han har istället ägnat sig åt det han gillar allra bäst: förbjuda saker. Allt som är kul. 

Mer om det i nästa inlägg då detta börjar bli  lite långt. 

Slutsatsen är väl egentligen enkel: flyga är kul.

Hålla på med sjukvård är däremot lika kul som att dra ut en visdomstand. 

 

Ingen missade Stefan Löfvens spektakel i oktober, i skepnad av konferensen “Sverige Tillsammans”. 

På Münchenbryggeriet på Södermalm i Stockholm samlades nästan 800 personer, för att mysa tillsammans med kungen, sånger från Kristina från Duvemåla, gospelkör och en DJ. 

778 personer samlades för att i en TV-sänd heldag prata om flyktingkrisen, konferensen syfte var “nationell samling för flyktingarna”. Veckor innan hade Löfven stått på Medborgarplatsen och pratat gränslös solidaritet på Refugees Welcome, demonstrationen.  Vill ni se ett sammandrag av konferensen kan ni kolla här på SVT play. 

Jag blev nyfiken på vilka som egentligen deltog på den där konferensen och begärde ut deltagarlistan. Jag har laddat upp den längst ner i sin helhet.

Av de 778 som medverkade deltog hela 109 från regeringen inklusive departmenten. Från Arbetsmarknadsdepartementet deltog till exempel 15 personer förutom Ylva Johansson. Medan en enda person skickades från Finansdepartementet. Kulturdepartementet skickade 6 personer förutom minister Bah Kuhnke, Näringsdepartementet deltog med 9 personer men de som verkligen körde “alla ska med” var Regeringskansliet. Hela 46 personer deltog därifrån, förutom Stefan Löfven. 

Från andra partier deltog endast Centern med en person, liksom SD. Och en moderat lokalpolitiker från Täby. Man kan nästan tro att det var en tyst protest att inte gå. Man kan ju hoppas i alla fall, att Alliansen såg det totalt meningslösa. 

Vilka deltog från andra ställen då?

Till exempel var det 49 representanter från företag, men då kom hela 10 från Nasdaq OMX, vilket kändes lite besynnerligt då just börsen kanske inte är det första man tänker på som arbetsgivare för nyanlända.

Arbetarrörelsen kom mangrannt, för hela 24 personer på konferensen kom från framför allt LO och fackförbunden inom LO. Men även SSU, ABF, Hyresgästföreningen och Folkets hus var med. Alla ska med. 

Från LO centralt deltog förutom Thorwaldsson även Tobias Baudin och Sigrid Böe. Kommunal: Anneli Nordström, Birgitta Pettersson och Olle Ingemarsson. IF Metall, Byggnads, HRF, Handels, GS, Fastighets, Musikerförbundet, Målarna, Pappers, Seko och Transport. Förutom Elektrikerna var det alltså full pott från LO.

Intressant, eftersom LO ju inte alls är intresserade av integration eller att bidra till att outbildade nyanlända lättare ska få jobb. De har ägnat tiden efter kvällen då de fick mingla med kungen och säga hur mycket de bryr sig om flyktingar att sprida dynga om alla förslag att minska trösklarna in på arbetsmarknaden. 

 Efter nyår har LO kämpat med näbbar och klor för att slippa bidra till integrationen. Kom gärna hit men jobba inte, har varit devisen från LO sedan 70-talet då de fick veto av Olof Palme och stängde därmed arbetskraftsinvandringen. Uttryckligen för att inte utlänningar skulle komma hit och konkurrera med svenskar. Det finns i de brev som skickades mellan regeringskansliet och LO på 70-talet. 

Och kommunikationsavdelningen har verkligen själva anammat regeringens idé om det här med traineer.

Jag tycker att det är generöst av dem att ge obegåvade en chans att pröva på det här med kommunikation. 

 

Jag mailade statsrådsberedningen för att få veta hur mycket kalaset gick på.

2,4 miljoner landade prislappen på, och då kostade bara underhållningen 227 000 kronor.

Ironiskt nog handlade konferensen om vikten att jobba ideellt, det var ju det Alice Bah Kunkes pass handlade om till exempel. Men det handlar i och för sig om att andra ska jobba ideellt. 

 

Programmet har jag sammanfattat eftersom det som ligger på regeringens hemsida har videoklipp från varje moment. 

 

Räcker det här då? En konferens som regeringen blivit utskällda för bara någon månad efteråt, då de fattade beslut om tillfälliga uppehållstillstånd, ID-kontroller etc. 

Givetvis inte.

2,4 miljoner kronor för att LO ska få sjunga Kumbaya med kungen är inte tillräckligt. Utan de lägger ytterligare 2 miljoner kronor på en rad regionala varianter av Sverige Tillsammans. 

Idag har till exempel Östersund och Länsstyrelsen i Jämtland sin. På fredag är det Faluns tur. Ja, ni ser ju. Den som åker på turnén är Ylva Johanssons statssekreterare Erik NIlsson, som alltså vet vad han ska göra fram till maj. 

 

Beslutet fattades officiellt den 12 november. Den 24 november, bara 12 dagar senare, stod Åsa Romson och grät på presskonferensen som meddelade att regeringen stramar åt flyktingströmmen genom ID-kontroller etc. 

Jönköpings länsstyrelse fick i uppdrag att för 2 miljoner kronor arrangera alla dessa konferenser. 

 

Jag har givetvis inget emot att myndigheter har konferenser, det måste man ibland ha. Men mot bakgrund av hur fiasko-stämplad huvudkonferensen blev och hur läget ser ut nu är det märkligt att regeringen framhärdar att genomföra inte en till utan 17 stycken, för nästan lika mycket pengar som den första kostade. 

Jag har kollat runt lite grann på programmen. 

Man kan läsa att konferensen syftar till att “informera om resurser och förutsättningar, statliga ersättningar etc”. 

Jag tänker spontant, att det är 2016.

Varför inte maila ut ett samlingsdokument med all den här informationen? Jag förstår att det är fräsigare att få sitta en hel arbetsdag på konferens men hur effektivt är det? Måste man alltså ha en heldagskonferens för att informera om sådant som lätt kan läggas upp på en hemsida? 
 

Eller som i Jönköping, där pressinformatören på Länsstyrelsen berättar att syftet är att “skapa en god dialog mellan olika myndigheter, kommuner och landsting”. 

Länsstyrelsens uppdrag är ju, liksom andra offentliga insitutioner, att ha god dialog med andra myndigheter. Om man inte har god dialog när 166 000 flyktingar kommer på ett år har man nog ett problem som inte kan lösas med en heldags halleluja-övning i en konferenslokal tänker jag. Att myndigheter pratar med varandra och samverkar är ju det som får hela Sverige och alla kommuner etc att rulla varje dag. 

 

I Dalarna skriver man samma sak. Har inga regioner i Sverige bra dialog med myndigheter, är ju den frågan som spontant kommer upp. De myndigheter som medverkar på alla ställen är ju myndigheter som Länsstyrelser, kommuner etc i sitt dagliga jobb måste haft otaliga tidigare kontakter med. 

 

Här ser ni ett exempel på hur programmet ser ut på dessa regionala konferenser. Programmet är från Uppsala och Gävleborgs konferens den 5 februari 2016. 

Skolverket, Boverket, Migrationsverket, Socialstyrelsen, Arbetsförmedlingen och Inspektionen för Vård och Omsorg är med på alla regionala konferenser. 

 

Detta är så typiskt svenskt på något sätt. Och det känns nästan tjurskalligt från regeringens sida. De blev utskällda för sitt Södermalms-jippo, som var en veritabel Kumbaya-övning. Svaret på det blir då att ändå genomföra de planerade 17 konferenserna? 

Information är jätteviktigt, inget snack om det. Det är bland annat därför utvecklingen för alla nya tekniska redskap formligen exploderat och gett oss mängder med ny teknik att använda just för information.

Om nu samma myndigheter är de som deltar på alla konferenser, varför spelar inte de centralt in en informationsfilm var som sedan varje Länsstyrelse får i uppdrag att sprida? Lägg dem på Youtube. Varför sammanställs inte materialet om ersättningsnivåer och hur man söker dem på webben? 

Man hade lätt kunna skippa dessa dyra övningar med hjälp av tekniken. För 2 miljoner kronor är givetvis inte notan, alla människors arbetstid ska också räknas in utanpå detta. Och de som arrangerar själva konferensen. Jag har arrangerat flera konferenser och det är mycket jobb för de som håller i projektet. 

Istället skickar Ylva Johansson ut sin statssekretare Erik Nilsson på en svettig regionalturné som ett eko från tiden innan internet, där diverse lokala företrädare för det officiella Sverige ska få känna sig viktiga tillsammans med varandra och dricka dålig konferenskaffe och äta för många hårda karameller. 

När folk skjuts på asylboenden, 15-åriga pojkar våldtas, kristna flyktingar trakasseras, massiva sexövergrepp sprider sig som vinterkräksjukan i februari runt landets badhus.

När polisen har 5 000 registrerade anmälningar på 4 månader på asylboenden, Norbergs kommun vägrar ta emot en enda flykting till, kommun efter kommun drar i nödbroms för att de inte har socialsekreterare och tvingas släppa iväg barn till vem som helst. Tusentals barn har försvunnit i Sverige, förmodligen till kriminella gäng och sexhandel. SKL flaggar för att vi kommer behöva bygga hundratals skolor bara för att få plats med alla nya barn. Boverket skriver att vi saknar 700 000 bostäder. 

I det läget ordnar regeringen 17 stycken lokala mys-möten som ska “skapa dialog”. 

 

Om man bestämmer vad en myndighet ska komma fram till kommer all fakta peka dit oavsett om det är sant. Föräldrapenningen har blivit en symbol för all jämställdhet, ett magiskt trollspö som vi kan fixa all jämställdhet i samhället med. Men är den det?

Jag går igenom och avslöjar en del politiskt ideologiskt grundande myter som fått fäste som fakta för att tvångsivrare ska få ännu bättre argument att kvotera och tvinga familjer att göra som de vill. Politikerna försöker helt enkelt med Försäkringskassans hjälp övertyga oss om föräldrapenningen som jämställdhetens moder som fixar allt. Då blir kvotering logiskt. Men i själva verket stämmer inget av det.  

 

Bilden är gjord för bloggen i samarbete med satirtecknarna “I fablernas land”

Det finns starka politiska intressen som av ideologiska skäl vill kvotera föräldraförsäkringen. För att det rimmar med de partiernas uppfattning att staten ska detaljstyra människors liv. Detta gäller Folkpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som gjort gemensam sak. 

Denna ideologiska pekpinne har lett till att myndigheten Försäkringskassan också fått “jämställt uttag av föräldrapenningen” som ett av sina uppdrag. Det är alltså politiserat från början. 

Men myten om föräldrapenningen som det det magiska trollspöt som ska fixa jämställdheten i samhällets alla vrår är fel. 

Tyvärr sprids den glatt av allt från Jonas Sjöstedt till klåfingriga folkpartister som sitter i morgonsoffor och debattprogram och upprepar allt från rena felaktigheter till av Försäkringskassan själva frisserade fakta. Med det menar jag inte något oegentligt, snarare att deras slutsatser är politiserade, att de har en märklig syn på korrelation och kausalitet i vissa delar och att de inte inkluderar sin egen statistik i vissa slutsatser. Och inte mäter saker som åtminstone jag anser relevant att ta med. 

Jag har läst otaliga rapporter och tabeller som Försäkringskassan släppt, ihop med en del SCB-rapporter för att försöka få en heltäckande bild och jag kommer i inlägget som följer avliva en del av dessa myter, genom fakta. 

 

Myt 1:

Det var införandet av pappamånaderna 1 och sedan 2 som ökade männens uttag av föräldrapenningen och orsaken till att uttaget av föräldrapenningen nu uppgår till 25 % för papporna. 

Detta upprepas inte bara av politiker utan även i Försäkringskassans rapporter som jag läst. Gång efter annan får jag som läsare se denna slutsats – tack vare kvoteringen började männen vara pappalediga.

Tvång fungerar, ergo är mer tvång bättre. Och vips har politikerna fått en kofot i debatten att bända upp dörren till familjernas hus och hem med för att ännu en gång som tidsstudiemannen reglera privatlivet. 

Men tittar man på hur uttaget förändrats över tid träder en annan bild fram. 

Tabellen nendan finns i flera av Försäkringskassans rapporter, bland annat Socialförsäkringsrapport 2013:8. Den visar andelen av män uttagna föräldradagar från 1974 till 2012. 

 

Tabellen visar inte samtliga år men kan kan i alla fall se att min generations pappor – jag är född 1975 och är alltså 70-talist – tog endast ca 0,5 % av dagarna. Och man kan också se att den första pappamånaden, som infördes 1995, inte hade någon effekt alls. Uttaget minskade dessutom från 1994 till 1999, från 11,4 % 1994 till 10,6 %  En minskning med 0,8 procentenheter. 

Det ser man tydligare i den här bilden, jag har beskurit diagrammet för att endast de röda staplarna som visar männens uttag är intressanta. Bilden är hämtad från rapporten Föräldrapenning, 2012:9

 

Här ser man ännu tydligare att den första kvoterade månaden från 1995 inte hade någon effekt att tala om. Uttaget minskade alltså, och ökningen började inte förrän 1999. Fyra år efter reformen. 

Nästa kvoterade månad infördes 2002. Och här är alltså Försäkringskassan helt säker på att det var den som gjorde att uttaget började öka efter 2002. Det står på otaliga ställen i deras material. 

Här kan ni till exempel se myten figurera i artiklar. Bland annat i en artikel på SVT från den 29 december 2015.

I artikeln påstår de att den första tvångsmånaden “gav omedelbar” effekt. Den gav effekt på att färre pappor inte tog någonting, aboslut. Men någon effekt på totalen gav den ändå inte.

 

I en artikel från den 9 februari 2014 i Dagens Nyheter hävdar att det var kvoteringen av föräldrapenningen som troligen ligger bakom ökningen av antalet dagar. 

 

Jag beställde material från Försäkringskassans statistikavdelning för att själv kunna räkna ut sådant som inte finns med i deras egna rapporter. Där såg jag att uttaget av pappornas dagar förändrats så här över tid: 

 

Här ser man att ökningen av pappornas uttag inleddes redan 1999.  

För att lättare se skillnaderna mellan åren har jag gjort en annan tabell, baserat på procentenheter.

 

Här ser man ännu tydligare att ökningen började flera år innan den andra kvoterade månadens ens var föreslagen. Först 2002 kan man ens tekniskt hänvisa ökningen till kvoteringen eftersom den inte infördes förrän då, men då hade uttaget redan ökat med 4,9 procentenheter på 3 år. De kommande tre åren, efter kvoteringen, ökade uttaget med ytterligare 4 procentenheter. Ökningen avtar alltså jämfört med åren innan. 

Ökningen av pappornas uttag ökade snabbare innan införandet av den andra kvoterade månaden. 

Ändå drar alltså Försäkringskassan, och alla vänsterpolitiker som älskar kvotering, slutsatsen att det är kvoteringens förtjänst. 

Och så här blir det när man styr myndigheter baserat på ideologi.

För de som ska lastas är politikerna. De har sagt åt Försäkringskassan att 40/60-fördelning är målet och kvotering medlet, då har man givetvis de glasögonen på sig när fakta analyseras. Plötsligt ses siffrorna som något annat. 

En faktor de däremot helt bortser ifrån är vilka som skaffade barn då.

I alla andra sammanhang brukar vi prata generationer men märkligt nog aldrig i debatten om föräldrapenning, som om generationerna just där inte spelar någon roll. 

1999 fyllde de som föddes 1970 alltså 29 år. I en ålder som folk börjar skaffa barn. 70-talisterna blev föräldrar. Och det är 70-talisterna som fött de flesta barnen sedan millenieskiftet, den generation jag själv tillhör. Vi är den första generationen som växte upp med mammor som jobbade heltid och inte var hemmafruar, även om majoriteten av våra mammor jobbade i offentlig sektor och de som var högskoleutbildade var till överväldigande majoritet utbildade inom traditonella kvinnoyrken som sjuksköterska, lärare, förskollärare etc.

Men våra 40-talistmammor jobbade fortfarande mycket deltid, tog hela föräldraledigheten och hade absolut störst ansvar för hus och hem. Den gamla unkna traditionella mansrollen från 50-talet hängde alltså med även in i våra liv till viss del. Våra pappor var mer jämställda än sina pappor men inte i närheten av vad deras söner är. Det handlar om värderingar, inte bara politik. Och värderingar ändras långsamt, över generationer. 

Myt 2:

Det går för långsamt. 

Detta mantra har upprepats som en raspig skiva i åratal. Av såväl debattörer inom jämställdhet som politiker och Försäkringskassans egna representanter. Det går långsamt. Det kommer dröja evigheter innan vi kommer någonstans. 

Men är det så? Och är det fakta?

Först kan vi konstatera att huruvida något går fort eller långsamt är en högst subjektiv uppfattning. Vi tycker olika om sådant, alltså är detta en uppfattning. Inte fakta. Det kan aldrig vara fakta. Alltså borde politiker och media sluta slänga sig med detta som ett vedertaget fakta utan istället skriva, ” person X anser att det går för långsamt”. 

För det andra, hur ser då takten ut? Det måste vi fastställa innan vi kan bestämma oss för om vi tycker det är långsamt eller snabbt. 

Om vi då återkommer till min tabell kan man lätt räkna ut att männens uttag på 15 år, det vill säga från 1999 till 2014, ökat med 150 %. Uttaget har ökat med 1,5 ggr på en historiskt kort tid, som ändå 15 år är. 

Hur kan man säga att en ökning på 150 % är för långsamt?

Det tycker i alla fall inte jag. Det är en fantastisk utveckling.

Med den här takten kommer uttaget att vara 40/60 om 15 år till. Från att ha varit 0,5 % 1974. Om nu 40/60 är målet och är ett bra mått på jämställdhet. Jag tycker aboslut ska diskutera om det är rimligt att ens ha ett mål för uttaget av föräldrapenning. De flesta familjer i Sverige tycker inte det är politikens sak, för över 80 % över alla partigränser till bestämma själva hur de gör just i sin familj. 

Men det finns givetvis fler myter. 

Nu tänker jag göra det som folk bör göra oftare: ifrågasätta måttet på jämställdhet som hur man delar föräldraförsäkringen.

Det har nämligen blivit en annan politisk sanning – att fördelningen på föräldrapenningen är lika med ett bra mått på jämställdhet. När i själva verket uttaget på föräldrapenning kan vara en av flera indikatorer på en jämställdhet som redan finns. Korrelation och kausalitet. Hönan och ägget. 

Delar jämställda par, som är jämställda av massa faktorer, mer jämställt på hem och barn när de får barn? Eller leder ett jämt uttag av föräldrapenningen att par automatiskt blir mer jämställda? Detta är alltså hönan kontra ägget-diskussionen.

Kvoteringsivrarna och därmed också den politiskt styrda Försäkringskassan, som fått i uppgift av dem att verka för mer kvotering, tycker detta är solklart: folk blir mer jämställda om de bara delar på föräldrapenningen. Ju mer jämt de delar desto mer jämställda kommer de bli. Enkelt, eller hur? 

Om det inte vore det mycket irriterande faktum att det finns en annan sida av den saken. 

Varför har föräldrapenningen blivit en symbol och en påstådd kanal för att uppnå jämställdhet i hela samhället?

Och därigenom legitimerat tvång, vilket kvotering är, som ett acceptabelt verktyg för att uppnå detta?

Svaret är bland annat – för att politikerna bestämt att den ska bli det. 

Och varför Försäkringskassan inte bedriver objektivt arbete kan läsas i deras nya regleringsbrev, som de fick av den socialistiska regeringen. Tidigare skulle de erbjuda information så att goda förutsättningar fanns för att dela jämställt. Nu har Försäkringskassan ett uttalat opinionsbildningsuppdrag för kvotering. 

Tänk på det när ni i fortsättningen läser material från dem. Att de inte längre ska anses objektiva utan att de uttryckligen bedriver opinion. 

 

Myt 3: 

Ett jämnt uttag av föräldrapenningen leder till ökad jämställdhet i samhället. 

Försäkringskassan har en massa bra statisik, och gör även en hel del bra rapporter. Sedan blir tyvärr en del av slutsatserna märkliga. Som jag kunnat visa med slutsatsen om “pappamånaderna”. 

I deras rapport “De jämställda föräldrarna. Vad ökar sannolikheten för ett jämställt föräldrapenningsuttag?” har de på ett jättebra sätt sammanställt allt det som påverkar jämställdhet i verkliga livet. Utanför tabeller om föräldrapenning. Och där utkristaliserar sig en tydlig bild om vilka som alltså är mest jämställda vad gäller barn och hem. 

Mest jämställda är: 
 

• Kvinnor som har hög utbildning och hög inkomst. Ju högre utbildning och ju högre inkomst desto mer jämst uttag av föräldrapenningen.
• Ju jämnare fördelning av hushållsarbete, desto jämnare fördelning av föräldrapenningen. Och även här är de välutbildade kvinnorna med hög inkomst mest jämställda.  
• I de par där även pappan är högutbildad och har höginkomst delas det mer jämt, även om papporna med högst inkomster har något mindre uttag än de med lägre inkomster. 
• Sammanboende är mer jämställda än separerade och skilda föräldrar. 
• Båda föräldrarna är födda i Sverige. 
• Boende i de kommuner som utgör storstadsregionerna
   

Man brukar prata om att ojämnställd föräldrapenning leder till sämre pension för kvinnor. Men faktum är att det som påverkar pensionen allra mest är två saker: utbildningsnivå och därmed yrke, och om du jobbar heltid. Pensionen bygger på inkomst du tjänat in i ditt liv. Om du då har låg inkomst och dessutom inte ens jobbar heltid får du alltså låg pension. Ska du maximera din pension ska du jobba i privat sektor, ha en högskoleutbildningn som leder till hög inkomst och jobba heltid många år.

Det är den krassa verkligheten och alltså är det DET som styr pensionen. Inte uttaget av föräldrapenningen per se. 

 

Omvänt kan man säga att de som är sämt på att dela föräldrapenningen är: 
 

• Par där båda är födda utanför Europa, där de från i MENA-regionen  (Middleeast Northafrica) och Afrika är sämst. 
• Ju mindre stad desto sämre, där boende i glesbygd är sämst på att dela. 
• Ensamstående
• Pappan är lågutbildad och har låg inkomst. Ju lägre utbildning och ju lägre inkomst desto sämre. 
• Unga föräldrar delar också betydligt sämre – de under 25 år.  

Försäkringskassan konstaterar själva att av de som inte tog en enda dag i föräldraledighet finns det en stark koppling till just utbildningsnivå och födelseland. Ergo, dessa faktorer är dominerande när det kommer till jämställdhet. 

 

En annan sak som Försäkringskassan själva konstaterar är att det finns en korrelation mellan jämställt uttag av föräldrapenningen och hur mycket kvinnor utför obetald hushållsarbete. Ju mindre uttag männen tar desto mindre jämn fördelning även av hushållsarbete.

Men de konstaterar samtidigt att det finns en korrelation mellan det obetalda arbetet hemma och kvinnornas utbildningsnivå samt deras inkomst, där högutbildade kvinnor med höga inkomster delar även hemarbetet mest med sina män. 

 

Nedan visar diagrammet tydligt att ju högre utbildningsnivå båda föräldrarna har, desto mer jämnt uttag. 

 

Välutbildade kvinnor i karriärsyrken med hög inkomst utför alltså minst andel av hushållsarbete och delar mest lika på ansvaret för barnen. 

Ändå drar alltså Försäkringskassan gång på gång slutsatsen att det är uttaget av föräldrapenningen som ett magiskt trollspö gör att folk blir mer jämställda.

I deras rapport från 2013 “Ojämställd arbetsbörda – föräldraledighetens betydelse för betald och obetald arbete” har de till exempel gjort noggranna analyser, men helt undvikit att mäta hur dessa föräldrar fördelade hushållsarbetet innan de fick barn. Ingenstans kan man se en referenspunkt. Det finns någon liten fotnot bara. Rapporten koncenterar sig på att mäta när folk fått barn. 

Slutsatsen är: “Ju större andel av föräldraledigheten en förälder tar ut, destor större andel av hushållsarbetet tar de”.

Givetvis finns det samband mellan hur jämtälld man är i övriga livet och hur man förhåller sig till barnen och föräldraskap. Detta är knappast raketforskning.

Då är det alltå mycket mer intressant att få detta fastlagt, att attityden till fördelningen av allt i livet formas INNAN man får barn.

Framför allt skulle jag vilja se hur just de par som delar allra mest på både hushållsarbete och barn hade det med fördelningen av hushållsarbete före de fick barn. Var de bäst i klassen även då? Och omvänt, de som är sämst på att dela på föräldraledigheten. Hur levde de innan de fick barn?

Men det mäter inte Försäkringskassan, åtminstone inte i de rapporter jag hittat. Förmodligen för att det svar de redan har i uppdrag från politikerna att få fram, inte blir det önskvärda. Jag vill poängtera att det stora felet här är alltså att myndigheten är politiskt styrd, egentligen inte Försäkringskassan per se. Det blir så här när de får tydligt uppdrag vad de ska komma fram till redan innan de mäter, så är det med alla undersökningar. 

Men det blir inte fakta för det. 

 

Det här kommer inte som någon överraskning alltså.

Ju mer utbildad kvinnan är desto bättre jobb har hon, och dessa typer av kvinnor tenderar dessutom att vilja vara ihop med en man som är likadan. Dessa par är med stor sannolikhet jämställda redan innan de får barn och kvinnan gör mindre hushållsarbete, där RUT-avdraget dessutom gjort att fler och fler kvinnor lägger mindre och mindre tid på obetald hushållsarbete. Dessa kvinnor jobbar också betydligt mindre deltid. 

Istället för att dra slutsatsen att det är det jämställda uttaget av föräldrapenningen som trollat fram jämställdheten skulle en naturlig slutsats vara att det enskilt viktigaste för att kvinnor ska bli jämställda är utbildningsnivå och yrke.

Att par som redan är jämställda i form av inkomst och karriär delar mer på hushållsarbetet. 

Och det är denna inställning som gör ATT de delar mer jämt även på föräldradagarna. Att själva delningen inte är en orsak till jämställdheten utan en konsekvens. Varför dras inte dessa slutsatser istället?

Jo, för om det vore så försvinner ju kvotering som styrmedel för den ideologiska idén att politiken ska bestämma över familjerna. 

För då tvingas man erkänna att det som styr jämställdheten i samhället är  faktorer som kvinnans utbildningsnivå och yrke, födelseland, bostadsort och annat som en kvotering av föräldrapenningen inte styr över alls. Du kan inte få folk att utbilda sig mer genom att tvinga dem vara hemma med barnen. DETTA är inte korrellerat alls. Då handlar det om helt andra politiska reformer. 

Sedan kan man absolut diskutera om det faktum att folk har vissa värderingar är det som gör att de inte utbildar sig och flyttar eller om det är för att de inte utbildar sig som de har värderingarna, och följaktligen ett visst beteende. Men det har  som sagt ingenting alls med huruvida kvotering fungerar som ett medel för att uppnå mer jämställdhet i samhället.

Detta inlägg kommer bli för långt om jag går igenom all data jag har så jag får stanna här och återkomma i ett nytt inlägg med nya myter om jämställdhet. 

Slutsatserna av det jag hittat hittills är följande: 

Politisk styrning av statistik och slutsatser blir ideologi och inte fakta. Det är de myterna vi nu hör i debatten upprepas gång på gång. 

Som att det går för långsamt, när detta är en åsikt och inte fakta. Och att man verkligen kan diskutera om 150 % ökning på 15 år är långsamt. 

Eller om kvoteringen har haft effekt. Fakta stödjer inte det påståendet. I själva verket ökade uttaget inte alls efter den första månaden utan den minskade jämfört med året innan. Och den andra månadens hade också tveksam effekt, för ökningen var större de tre åren innan reformen infördes än de tre åren efter. 

Den enskilt viktigaste faktorn för jämställdhet verkar vara kvinnors utbildningsnivå och inkomst. Ju mer utbildad desto mer jämställdhet totalt. 

Dessutom finns en kulturell faktor, där föräldrar födda i MENA och Afrika är såväl minst utbildade som mest ojämställda. Infödda svenska föräldrar är mer jämställda generellt, inte heller det känns som någon överraskande slutsats givet att Sverige placerar sig på plats 4 i OECDs World gender gap survey, och länder i MENA-regionen och Afrika kommer bland de sista. 

En annan sak som är märklig är de ömsesidigt uteslutande politiska målen som krockar med målet om en fördelning 40/60 av föräldrapenningen. Och det är för det första det i vården uppsatta målet att så många som möjligt av mammorna i Sverige ska amma sina barn minst 6 månader. Vilket då låser fast mammorna i hemmet de första 6 månaderna. Om man nu med politiska medel vill få ut mammorna i arbetslivet så fort som möjligt efter förlossningen borde väl det politiska målet vara att så många kvinnor som möjligt låter bli att amma? För flaskmatning är inte könsberoende, vilket amning faktiskt är. 

Det andra är att kvoteringsivrarna samtidigt avskyr RUT-reformen, alla utom Folkpartiet. Vi har redan via statistik fastlagt att det finns en korrelation mellan obetald hushållsarbete och jämställdhet. Ju mindre tid kvinnorna lägger på detta desto mer jämställda är de. RUT tar alltså bort en stor del av det obetalda hushållsarbetet, som blir till en annan persons betalda arbete istället. Ändå är S, V och MP alltså emot RUT, trots att det frigör kvinnorna och skapar mer jämställdhet i samhället. 

Men detta område är som sagt stort så jag kan inte grotta ner  mig i fler fakta i just det här inlägget utan får återkomma med andra saker om jämställdhet. 

Försäkringskassan och kvoteringsälskarna har fastlagt att föräldrapenningen är ett medel för jämställdhet. 

Jag hävdar att detta är betydligt mindre sant.

Framför allt är det andra faktorer som styr graden av jämställdhet bland familjer, vilket bland annat Försäkringskassans egna rapporter paradoxalt också visar. 

Och jag vill med detta inlägg sudda bort det vedertagna faktum att föräldrapenningen är som ett magiskt trollspö inom jämställdhet. I själva verket är den en av många faktorer, och inte ens den mest dominerande. Viktigaste faktorn för jämställdhet verkar föräldrarnas utbildningsnivå vara.  Dessa föräldar är även mer jämställda på andra områden, även innan barnen kommer. Ju högre utbildning, ju högre inkomst och mer karriärsyrke kvinnan har, desto mer jämställd. 

Men vi kommer inte få fler kvinnor att utbilda sig och skaffa sig karriärsyrken genom att tvinga lågutbildade fäder att vara hemma en, två, tre eller femton månader. 

Föräldrapenningensdebatten är en härva av medvetna faktamissar och ideologiskt driven opinionsbildning på uppdrag av socialister, under myndighetsflagg. 

Däremot är inte föräldrapenningen det universalmedel för jämställdhet som politikerna så gärna vill tro. Utan det är snarare än ett medel ett mått på jämställdhet, en av många mått som finns.   

Visst påverkar alla livsval andra livsval och värderingar och föräldraledighet är inget undantag. Det är givetvis så att pappor som är föräldralediga får en annan bild av barn och hem än de som inte är föräldralediga. I den aspekten är föräldrapenningen även någon typ av medel. Men exakt hur mycket detta påverkar dem och deras familjer, och därmed samhällets jämställdhet i stort, och hur mycket andra faktorer som utbildning och värderingar man redan innan barnen föds påverkar, är faktiskt oklart. 

Vi måste alltså sluta med två saker: 

1) sluta betrakta Försäkringskassans statistik och slutsatser som fakta utan se det som det är: opinionsbildning för kvotering

2) sluta tro att föräldrapenningen är det stora medlet för att uppnå jämställdhet. 

 

Nyhetsflödet har varit fullt av rapportering om sexövergrepp. Bland annat på badhus. I Sverige. Alla sexövergrepp är avskyvärda. 

Men det finns grader i helvetet. Idag läste jag en artikel i Expressen om en organisation som räddar flickor från bordeller i Indien. 

9-10 åringar som våldtas 30 gånger per dag i fängelseliknande hålor. Barn som föds in på bordellerna och tvingas se på när mammorna våldtas för att de ska veta vad som väntar. De kommer från Nepal och betraktas inte ens som människor. Utöver sexuellt våld är tortyr vanligt. 

10 000 flickor finns i städer i Indien, som lever så här. 

Det är så fruktansvärt att man inte ens kan ta in det. Jag grät när jag läste artikeln. Mitt mammahjärta brister. 

Organisationen Love Nepal grundandes och drivs av en svensk familj. De räddar dessa flickor. Vilket fantastiskt jobb de gör. Varje flicka som räddas är en seger för det goda. 

Jag swishade direkt 1000 kronor till organisationen. 

På temat ingen kan göra allt men alla kan göra något. Organisationen har hittills räddat 600 flickor. Med vår hjälp kan de rädda fler från helvetet och få chansen till livet igen genom de barnhem organisationen har i Nepal. 

Swisha pengar till: 123 240 6551

Rädda en flicka från helvetet på jorden. 

 

Gabriel Wikström och regeringen vill inte bara totalförbjuda mentolcigaretter och innehållsdeklarationer. De vill även ändra grundlagen för att kunna utöva censur på paketen och införa “neutrala paket”. Miljardtals dollar av varumärkesvärden är på väg att förstöras. Och den fria företagssamheten. 

Sittande regeringen har verkligen inte yttrandefrihet och frihet för företagande som någon hög prioritet. Tvärtom visar de gång på gång hur lite de respekterar detta. 

Vilket i och för sig inte är konsitigt – socialister är historiskt inte kända för att gilla när folk tycker olika.

Alldeles oavsett plakatpolitik som säger det motsatta. 

Alla ska ordna in sig i räta led, staten ska styra vad folk gör och tänker och företag är bra så länge de bidrar till socialistisk politik. De har inga spärrar att ge sig på att censurera internet, som jag visat i tidigare inlägget om spelpolitik. Och de har inga problem alls med att gå in och aktivt censurera privata företags produkters förpackningar. 

Gabriel Wikström är omslagspojke för detta synsätt. Han är inte bara omslagspojke, han tycker genuint illa om att vuxna människor ska få bestämma själva om hur de lever sina liv. 

Så trots att han alltså är sjukvårdsminister har all tid ägnats åt att hitta på olika sätt att förbjuda vuxna att röka. Nu ger han sig på mentolcigaretterna. 

Här kan ni läsa lagrådsremissen om just detta. 

 

Det är ursprungligen ett EU-direktiv men Sverige måste inte införa det förrän 2020. Det struntar i Wikström i, för varför vänta med något så roligt som att bestämma över andra människor?

Men det finns tyvärr mer.

För han passar också på att förbjuda märkningen av cigaretter efter hur mycket nikotin, tjära etc de innehåller.

Med hänvisningen till “att det inte är livsmedel”. Så han vill alltså försvåra för människor att ta informerade beslut även om det gäller cigaretter. För det spelar roll hur stor andel tjära en cigarett innehåller, det är bland annat tjäran som anses skadlig. Detta är ett märkligt sätt att resonera som lagstiftare.

För att en produkt kan vara farlig, vilket många saker potentiellt är, ska konsumenterna fråntas möjligheten att få så mycket information om produkten som möjlig?. 

 

Om propositionen går igenom kommer det redan i maj bli förbjudet att köpa mentolcigaretter, och det kommer inte längre gå att läsa på paketen om innehållet. 

 

Att staten inte ska bestämma över vuxna människor och hålla sig till kärnområdena är en grundläggande borgerlig värdering så majoriteten av Alliansen lär inte rösta för. Folkpartiet är dock rätt förtjusta i tanken att få bestämma lite så de är väl enda osäkra kortet. SD kommer inte rösta för. Så det återstår att se om Wikströms proposition passerar riksdagen. För det är riksdagen  som stiftar lagar i det här landet, inte Gabriel Wikström. Riksdagen är den folkvalda demokratin. 

Men OM riksdagen för Wikströms förslag i morgon kommer vi som röker mentolcigaretter från och med maj att få strunta i hela det svenska systemet. Och köpa våra cigaretter online. Jag feströker bara men det spelar alltså ingen roll för jag kommer ändå inte kunna få tag i mentolcigaretter.

Tack och lov har vi ett fritt internet.

Innan Wikström fått för sig att lägga in IP-spärrar även på dessa i vår resa på väg mot en frihetsgrad av Kinas dignitet. 

 

Men Wikström är ingalunda färdig.

Redan i februari 2015 fick utredaren av Tobaksdirektiven i tilläggsdirektiv i uppdrag att utreda “neutrala förpackningar”, det vill säga ett totalförbud mot varumärken. Trots att han redan då visste att förpackningar regleras i Tryckfrihetsförordningen. I höstas flaggade då utredaren för att några neutrala förpackningar är inte möjliga utan just att ändra grundlagen. Och lämna förslag på att ändra i grundlagen ingick inte i utredningen. 

Ändå gick Wikström alltså ut i januari och sa att “de planerar att ändra grundlagen”. 

Wikström kan inte ändra grundlagen. Det gör riksdagen. Och enligt reglerna kan man inte ändra grundlagen lättvindigt. Det måste vara beslut fattat i två olika riksdagar med ett val emellan, som då byter mandat vilket alla riksdagsval innebär. 

Detta har vi för att en regeringen just inte hur som helst och godtyckligt ska kunna ändra de lagar som är de viktigaste.

 

Det pågår idag redan en utredning om Tryckfrihetsförordningen, kallad Mediegrundlagskommittén. Den ska utreda helt andra saker egentligen och vara klar i september 2016. Men nu har den utredningen, på grund av Wikströmst iver att införa censur, fått tilläggsdirektiv att även utreda om man kan lyfta bort cigarettpaketen från Tryckfrihetsförordningen.  

 

Utredningen har ledamöter från samtliga partier. 

 

Så i fredags klubbade regeringen alltså igenom propositionen om mentolcigaretter och innehållsmärkning. Men de har också fattat beslut om tilläggsdirektiv till Mediegrundlagskommittén att även utreda om man kan lyfta ut just cigarettpaket ur Tryckfrihetsförordningen. Om de i sitt betänkande i september kommer fram till att man kan det kan alltså regeringen lämna en proposition för detta till riksdagen.

Om den går igenom får man vänta tills efter nästa val, lägga ett nytt förslag och om även denna går igenom kan man stifta lagen.  

 

I november ställde Maria Malmer Stenergard, som just sitter i Mediegrundlagskommittén, en skriftlig fråga till Wikström om neutrala förpackningar. 

 

Men då hade Wikström ingen lust alls att vara ärlig.

“Regeringen har ännu inte tagit ställning till frågan om det finns anledning att införa neutrala tobaksförpackningar eller om det därför finns anledning att ändra grundlagen”

Trots att de redan förberedde just detta – att i ett tilläggsdirektiv till den utredning Malmer Stenergard själv sitter i, alltså inkludera så att cigarettpaketen specifikt ska utredas om de kan plockas ur Tryckfrihetsförordningen. 

Så här jobbar Socialdemokraterna ofta. Tyvärr. Säger en sak och sedan gör de en helt annan. 

Rätt svar på frågan hade varit: regeringen vill införa neutrala paket och kommer att återkomma med hur vi avser att gå vidare med det. 

 

Men det är väl inte så farligt med “neutrala paket”, tänker kanske ni. Det spelar väl ingen roll?

Jo, det spelar en jäkla roll.

För ytterst handlar det om företag ska få bestämma om sina förpackningar eller om staten ska bestämma om dem. Och om varumärken som kostat miljarder dollar under decennier att bygga upp värdet i ska kunna förintas den den godtyckliga populism, som Wikström representerar. 

Nedan ser ni ett exempel på hur ett “neutralt cigarettpaket” skulle kunna se ut. Jämfört med hur det ser ut idag. 

 

Man kan tycka vad man vill om cigaretter eller folk som röker.

Den stora frågan är inte det.

Utan om politiker för att de inte gillar produkten ska kunna lagstifta mot att privata företag får avgöra hur deras produkters förpackningar ska se ut och om det ska finnas varumärken.

Det är censur, bokstavligen. När politikerna förbjuder hur privata företag ska utforma sina produkter är det censur. Och hör inte hemma i fria samhällen. 

Vart går gränsen när de är färdiga med cigaretterna? Kommer Gabriel Wikström störa sig på hur godisförpackningar ser ut, för att äta för mycket godis är ju inte bra? Eller kanske förbjuda snabbmat som McDonalds att marknadsföra sina produkter i varumärkesspecifika förpackningar?

Vi vet att fetma kostar samhället mer än rökning varje år. Det är bara en tidsfråga innan klåfingriga politker utan det minsta respekt för det som kännetecknar ett fritt demokratiskt samhälle fortsätter på sin resa mot ett samhälle helt dikterat av vad enskilda politiker “känner” är rätt. De har redan pratat i flera om om sockerskatt, fettskatt, köttfria måndagar etc. När de är klara med cigaretterna, som är en populistisk fråga dessutom, kommer de gå vidare och förbjuda  sådant. Var så säkra.

Det är därför vi måste säga stopp.

Även de som ogillar rökning per se måste se att även om deras hatobjekt nu är föremål är detta bara första stoppet. Nästa gång är det något ni själva älskar som hotas av förbud. 

Har då “neutrala paket” någon effekt? Australien införde dem 2011, hittills har inga positiva effekter uppvisats på folkhälsan. 

Problemet är när nämligen att majoriteten av de som idag har hälsoproblem av tobak har det för att de konsumerar i decennier. När majoriteten gjorde det. Idag är det bara 10 % som är dagligrökare. Vilket är det som orsakar hälsoproblem. Sällanrökare drabbas i mycket liten omfattning av det. Och det tar alltså många decenniers konsumtion. De som idag drabbas är alltså folk som rökt sedan 50- och 60-talet i huvudsak. 

Däremot VET man att cigaretter är en stor inkomstkälla för kriminella gäng. Inte minst terrorister. För att folk hittar andra sätt att köpa dem när politiker som Gabriel Wikström rycker fram med sina pekpinnar. Till exempel köper folk då olagliga cigaretter. Som har smugglats in. 

I Saraha finns en sträcka på 300 mil som kallas “Marlboro-förbindelsen” just för att cigaretter sedan många år smugglas just via den rutten. Skyddade av lokala rövarband som får betalt för att cigaretterna ska komma fram säkert. Avsändare är stora terrororganisationer, som finansierar sina krig genom att sälja illegala cigaretter till européer. 

 

Nyligen avslöjade Aftonbladet att IS finansieras delvis via just cigaretter. Ju mer förbjudet cigaretter är, desto mer lukrativt blir det för dessa ligor att satsa på just cigaretter. 

För det är inte så enkelt att politiker idag bara kan förbjuda något och så blir det som de tänkt. Vi lever i en globaliserad digitaliserad värld. Människor hittar nya sätt att handla bara. För att de flesta inte vill att Gabriel Wikström bestämmer över vad de ska göra och inte göra. 

Smugglingen och inkomster för dessa ligor kommer gå upp för varje lag mot rökning regeringen stiftar, var så säkra. 

 

Men om nu regeringen får bifall på sin proposition om att förbjuda innehållsdeklaration och mentolcigaretter kommer vi som alltså är motståndare till sådant här redan i år börja köpa våra mentolcigaretter från antingen smuggelcigaretter eller från företag online. Som betalar den tull man måste betala men regeringen kan inte göra det olagligt att handla från utlandsregistrerade bolag. Idag får du till exempel köpa vin via sådana online trots att vi har alkoholmonopolet Systembolaget. Det går emot hela frihandelsidén. 

Jag kommer testa och beställa redan nu för att se hur det fungerar. 

Och vips, så minskar Gabriel Wikströms makt. 

Tack och lov för internet.