Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Friheten på nätet, finns den nu?

Jag har inte skrivit på bloggen om copyrightdirektivet ännu helt enkelt för att jag lite grann deppade ihop och insåg att vad jag skriver på en liten svensk blogg inte kommer göra någon som helst skillnad i frågan. Det var för sent.

Hade jag vetat för två år sedan att Bonnier och Schibsted betalat tiotals miljoner till en armé av lobbyister för att koka ihop den här soppan hade jag redan då skrivit. Men att skriva när omröstningen sker är ju lönlöst, särskilt som socialisterna för att de hatar all frihet, givetvis hur lagen än var formulerad skulle rösta ja.

De svenska högerpartierna, SD och regeringsunderlaget C och Fp, hade redan meddelat att man tänkte rösta nej.

Men nu när klåfingriga byråkrater dödar internet kände jag ändå för att kommentera det.

Eftersom politiker alltid bortser från en viktig sak när de försöker förstöra och reglera sönder saker – marknaden.

Nu är det inte helt enkelt att implementera en sådan lag i Sverige för att vi har ett av världens starkaste skydd för yttrandefriheten och dessutom reglerat dem i grundlagar som kräver två riksdagsmajoriteter med ett val emellan att ändra men socialisterna kommer försöka, hårt pådrivna av armén av lobbyister Schibsted och Bonnier betalat miljoner för och som nu kommer flytta hem från Bryssel bara för att bearbeta de svenska politikerna.

De vann rond ett. De ska inte vinna kriget.

Jag kommer bevaka frågan från och med nu när den är en nationell sak, för det svenska parlamentet har jag större möjlighet att påverka än EP. Det lär bli en lång process här, bara utredningen borde ta flera år.

Hur som helst kommer jag återkomma till det i senare inlägg. Idag ville jag spana om vad detta kan innebära.

Artiklarna 11 och 13 är skrivna så att upphovsrättsinnehavarae (läs medieföretag, det är framför allt de som drivit och betalat) innebär att Facebook, Twitter och Google, som äger Youtube, ska tvingas teckna avtal med varje avsändare av upphovsrättsskyddad material. Medieföretag, filmföretag, fotografer etc. För att de enligt EU-lagen anses ha ansvar över vad alla privatpersoner som använder plattformarna gratis delar på sina sidor.

Det handlar om pengar. Och det handlar om makt.

Samtidigt är medieföretagen idag helt beroende av trafiksiffror eftersom deras annonsintäkter kommer digitalt, samt prenumerationer, och de tar dessutom betalat på engagemangssiffror idag. Det är därför tidningar, som en gång i tiden under varje artikel visade hur mycket den delats och kommenterats, idag enbart har “Mest lästa” och “Mest delade”-listor. För att trafiksiffrorna har blivit affärshemligheter och försäljningens kärna.

Det är nu man ska komma ihåg att medieföretagen började avsky sociala medier efter 2012 någon gång. Först älskade de dem, för att de kunde använda kanalerna gratis själva och få spridning. Men när Facebook började vilja ha betalt och skruvade om algoritmerna så att det du som användare skriver själv prioriteras högre än artiklar blev de sura.

OM nu den här lagen resulterar i det parlamentet vill, att Facebook i varje land måste teckna avtal med deras producenter av material, framför allt medieföretagen, har Facebook och övriga därmed ett val – att låta bli.

De kan istället ta bort möjligheten att dela länkar helt. Att återgå till ett läge när det bara är text du kan skriva. Och vända på steken – att bara tillåta länkar från bolag som avsagt sig anspråk på upphovsrätt i kanalen.

Som uvell.se. Jag hade då kunnat skriva på ett avtal, digital, med Facebook att jag som ägare till denna adress avsäger mig anspråk på upphovsrätt och att länkarna från uvell.se därmed får spridas helt fritt på Facebook.

Har medieföretagen tänkt på det?

Facebook och Google är inte skyldiga att tillåta att medieföretagens artiklar gratis delas nämligen. Men idag låter de alla användare fritt och gratis dela vad de önskar, allt som de skrivit själva på privata bloggar och allt de hittat online på andra sajter. De tjänar inga pengar på det heller, för intäkterna för trafiken tar ju medieföretagen själva. De kan efter att jag och andra delat en av säg Bonniers artiklar utan att vi fått den minsta krona för besväret gå till sina annonsörer med fina trafiksiffror och sedan höja priserna eller bara behålla annonsören, som då är nöjd.

Ett annat alternativ, förutom filter och censur som ju är ett mer vanligt sätt att hantera problemet givet debatten, är att Facebook och Google tecknar avtal med upphovsrättsinnehavarna. Men samtidigt i sin tur kräver betalt av bolagen för att deras plattformar genererar en massa delningar, då deras användare fritt i och med avtalen får dela materialet. Facebook skulle kunna premiera delningar och till och med uppmuntra det om de fick betalt, som en ny intäktskälla.

Om vi användare inte delar vad vi läser i sociala medier kommer alla medieföretags siffror störtdyka. Och om ingen någonsin delar något kommer färre bli intresserade av att prenumerera på tidningen, då prenumerationer startar med ett intresse för tidningen. Men om man aldrig läser något från tidningen i fråga utan att tvingas surfa in just på den sajten kommer givetvis antalet prenumerationer också gå ner.

I Spanien blev det exakt så där. De införde en länkskatt för några år sedan. Medieföretagens siffror störtdök.

De tvingades avskaffa lagen för att rädda den inhemska medieindustrin.

Marknaden tenderar att i marknadsekonomier lösa uppkomna problem. Så kommer även detta problem att lösas, inom sinom tid.

Facebook och Google måste givetvis följa lagarna men hur de väljer att hantera nya lagar är upp till dem som privata företag. Om jag vore de hade jag hellre än att betalat en enda krona till medieföretag försökt svälta ut dem och helt sonika tagit bort möjligheten att dela länkar från bolagen. För att medieföretagen är så beroende av trafiken du och jag och alla andra gratis ger dem.

Jag hade för flera år sedan kontakt med en kille på en liten landsortstidning i Norrland som ofta bad mig dela hans ledartexter. För att det då, 2015, resulterade in bättre trafiksiffror än om Aftonbladet delade.

Och jag är verkligen inte ensam, det finns många online med stor räckvidd som har denna impact på mediebolagens artiklar. Mediemarknaden ser inte ut som den gjorde och mediebolagen har i och med denna lag backat in i framtiden. Tragiskt att se.

Syftet med lagen är en sak till – att få bort sådana som jag från marknaden. De kan, om det inte kommer anses i konflikt med den citaträtt man har i sin yttrandefrihet, att tvinga sådana som jag att betala om jag ska länka till deras sajter.

Jag länkar för att jag är schysst, jag tycker dels att läsarna ska kunna läsa originalet och jag vill credda den som skrivit men dels är det för att just ge ursprungskällan den trafik jag vet att en delning från mig ger dem.

Jag skulle kunnat ha en källhänvisning efter varje inlägg, med fotnötter istället, och skriva ut artikelns namn utan länk. Vilket givetvis blir resultatet av lagen om jag skulle tvingas att betala Bonnier, Schibsted och övriga för att jag gratis skickar trafik till dem för gamla och nya artiklar.

Varför i hela friden skulle jag vilja betala för att de ska tjäna pengar?

De borde redan idag betala mig provision för att de får så mycket trafik från mig om man ska se det strikt affärsmässigt.

Det borgar för krig.

Och det gäller för Sverige och Bonniers lobbyister att nu få lagen implementerad i Sverige. Det råder nämligen oklarhet om ett lands grundlag trumfar EU-lag och det tycker till exempel mitt parti Moderaterna att det gör. Om copyrightdirektivet krockar med vår grundlag har vi alltså ett problem. Sannolikt är det just vår grundlag lagen kommer stöta på patrull på.

Det problemet hoppas jag verkligen uppstår så att vi kan ta bort de värsta innebörderna i direktivet som klubbades idag.

Bonnier och Schibsted vann första ronden men det är inte över.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Tid för tango

Om ni undrar varför regeringsbildningen drog ut på tiden och varför JÖK-en tog så lång tid att få fram så har jag en gissning.

Det visar sig nämligen att delar av regeringen inklusive statsminister Stefan Löfven var upptagna med att spela in en skiva precis då.

På bilden ser ni Annika Strandhäll, Löfven, Ann Linde och Tomas Eneroth, bland olika nuvarande och före detta politiker och fackpampar.

De bekräftar i artikeln att de sjöng in skivan parallellt med regeringsbildningen.

Skälet?

De “gör för lite kul” saker nu för tiden. Nu vet jag inte om S-ledningen stuckit näsan i SCB:s nedbrutna Valu senaste valen men de har alltså 15 % av de unga männen och strax under 20% av de unga kvinnorna idag. Deras väljare dör bokstavligt ut. De har flest väljare över 70 år.

Deras svar?

Spela in en vinylplatta med gamla arbetarsånger. Som följande gäng dessutom istället för att regera landet valde att bistå med mer eller mindre goda sångröster till:

Personer som borde varit på jobbet och regerat istället för att tramsa i en studio är tyvärr rätt många på den där listan. Your skattepengar at work.

Jag tycker verkligen Socialdemokraterna har en riktig utmaning framför sig, för att parafrasera vår statsministers vanligaste ord för att beskriva totala haverier.

Aldrig har dessutom ordet tondövt varit mer passande.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Det feministiska hyckleriet

Maria Schottenius ägnar sig i en krönika att såga ner hårda högerkvinnor.

Hon efterfrågar eftertänksamma kvinnor och undrar bekymrat om de får en chans mot dessa högljudda, arga, vi-tar-plats-kvinnor. Från höger. Mest KD, eller som hon etiketterar dem – konservativa.

Annat ljud i skällan var det i höstas. Då skulle “knivarna slipas”, men då gällde det ju sådant Schottenius gillar – kvinnokamp. Metoo. Och hon försatte inte tillfället att berätta hur mycket just hon personligen bidragit med vad gäller det feministiska knivslipandet.

Hon fixade gubbslemkultur på Aftonbladet och “varannan damernas” i riksdagen.

I december hyllade hon de bråkiga högljudda rösträttskämparna. Inte en rad om bristen på eftertänksamma här inte.

I april 2018 beskrev hon sig och de andra på Aftonbladet som skrev dokumentet som “gerilla”.

För det är ju inte egentligen starka arga kvinnor hon har problem med. Hon har ju knappt gjort annat än att hylla just sådana.

Tysta, eftertänksamma, lydiga kvinnor har ju aldrig förändrat världen.

Utan hon har bara problem med att de arga kvinnorna just nu är höger. De starka. De som tar plats. De som vill och tänker förändra världen. Vi står pall och vi står till höger.

Hyckleriet är enastående.

Det nya språket

En gång i tiden ägnade sig liberala, centerpartistiska och moderata ledarsidor åt att skriva primärt om vänstern och Socialdemokraterna. Den tiden är förbi.

Numera ägnar sig många av dem, framför allt de stora men också några skuttar att under den mesta tiden att kritisera borgerligheten, företrädesvis moderater men även KD.

Istället för att ösa ur den aldrig sinande källan av saker till vänster att kritisera och granska.

Var man än vänder sig är det förvånansvärt ofta dessa ledarsidor till höger om mitten skriver kritiska artiklar om just högern.

Var man ska surfa in för att läsa kritik mot vänstern idag är lite oklart. Eller det förklarar väl min egen framgång, där jag byggt upp en plattform som konkurrerar med många stora tidningarna opinionsdelar och utklassar de små. En av dessa oaser i traditionell media i en djungel av högerkritik från höger är Kristianstadsbladet där Caroline Dahlman håller ställningarna.

Jag har skrivit i fem år och hittat så många ämnen att skriva om att jag varje vecka sumpar flera bra spår, vecka ut och vecka in. Jag har inte skrivit en enda kritisk artikel om vare sig KD eller M, ens om jag ville hade jag inte haft plats och tid.

Men “liberala” ledarsidorna har gått i någon slags upptrampad vänsterstig och förvandlats sig själva till vänstern light.

Har ni noterat hur sällan vänsterledarsidor kritiserar vänstern? Alltså partierna? Skriver de något kritiskt handlar det inte sällan om marginalföreteelser inom vänsterrörelsen, inte om partierna.

Jag har surfat runt på landets påstått liberala ledarsidor, centerpartistiska och även de moderata för ett axplock av tidens trend.

Alexander Voronov på Eskilstunakuriren skrev i lördags en kritisk artikel mot KD.

De hade bara två dagar tidigare en kritisk artikel mot Moderaterna.

Den 19 mars skrev “liberala” Hela Hälsingland så här om M och KD:

Nerikes Allehanda dissar, som de brukar, moderaterna även i veckan.

Nästan värst efter erkänt vänsterliberala DN är Expressen ledare, som på kort tid gått från klassiskt liberal (även om Kronqvist aldrig varit annat än i bästa fall en miljöpartistisk högerröst) till Aftonbladet ledare light i många avseenden.

Ett axplock av vad de förespråkar: återinförda höjda kapitalskatter inklusive förmögenhet, gåvo, arvs och fastighets, avskaffa bilen, ingen kärnkraft, förbud mot vinst i välfärden. Ni ser ju själva.

Avskyn mot M och KD är tydlig.

21 mars:

2 mars:

Sydsvenskan har länge inte varit särskilt liberal eller höger men under valåret blommat ut i illa dolt moderathat.


Den 8 mars:

DN Ledare har för länge gått vilse till vänster. De kan knappast sedan Per Svensson tog över och drev tidningen ännu mer till vänster ens tillhöra höger om mitten idag.

22 mars:

Den 19 mars:

16 mars:

Men ledarsidorna har också tyvärr en rätt tydlig tråkig strategi i all opinionsbildning mot landets höger – språkglidningen.

Det har pågått under en längre tid, när framför allt Expressen Ledare och DN Ledare men även Sydsvenskan genom att använda nya ord för att beskriva högern vill normalisera det språkbruket som direkt är hämtat från den högerextrema vokabulären.

På så sätt skapas en språkglidning under längre tid som klumpar ihop vanliga moderater och kristdemokrater med nazister.

Fult, ohederligt men tyvärr en framgångsrik strategi.

En ohelig allians med den samlade vänstern och också ett klassiskt exempel på en kortsiktig men systemförstörande strategi. För när den korta segerns sötma av att ha skåpat ut två av landets stora högerpartier för sköna klappar på huvudet och förnöjsamma mail i inboxen om att man “står upp” försvunnit och vi har ett läge när till exempel Liberalerna överger JÖK, var står man då? Då har de tillsammans med sossar, vänsterpartier, miljöpartister, fi och även vänsterns mindre rumsrena element satt bilden av att M och KD är likställt med någon slags Afs.

Vilka är då sedan rumsrena? Det blir ju bara vänstern kvar.

De ledarskribenter som deltar i det här är vänsterns nyttiga idioter. Målet med manövern är och har alltid varit att vänstern ska stå som enda garant för “anständighet, demokrati och frihet”. När de fått hjälp av högern att slå ihjäl den andra delen av högern (bildligt, inte bokstavligt).

Systemförstörande. Men fienden är inte andra liberaler, utan socialismen.

Alt right och alternativhöger är begreppen som först lanserades och som skribenter som Erik Helmersson och Per T Olsson försökt kleta ner landets anständiga höger med, vanliga moderater och kristdemokrater.

En mycket stor oförrätt, för alt right är högerextremas egen etikett på sig själva för att tvätta sig rena i offentligheten utan att ändra uppfattning. De har fattat att extremhöger och nazism inte säljer, alltså försöker de pådyvla oss någon uppfattning att det är “alternativ höger”. Även mellanläget, det vill säga inte fullt utvecklade högerextrema men betydligt mer extrema än till exempel en genomsnittlig SD-väljare, kallar sig idag alt right.

Men de enda som i svensk politik som kan kvala in på det begreppet är tokskallarna Alternativ för Sverige.

Nu har Expressen ledare fortsatt på DN Ledare och Sydsvenskans inslagna bana genom att igår lansera begreppet Nya högern.

Det låter kanske oskyldigt, som en fortsättningen efter Nya moderaterna så kommer den Nya högern men det är varken en slump eller oskyldigt.

Anna Dahlberg syftar på det som borde benämnas som enbart högern, eller moderaterna classic. Gamla moderaterna, det vi tyckt sedan vi bildades exklusive den lilla nya moderaterna-pausen.

Men den nya högern är ett begrepp som är väl etablerat redan, och detta syftar inte alls på några klassiska moderater. Utan på högerextrema.

Nouvelle Droite eller Franska nya högern är nära förbunden med fascismen och startade 1968. Inte särskilt ny alltså.

Det är bara tragiskt att så många ledarsidor går i vänsterns ledband idag och verkar ha som huvudfokus att kritisera Moderaterna och Kristdemokraterna istället för att skriva om allt det till vänster som ger en uppsjö av uppslag till artiklar. Det är så många artiklar som idag inte blir skrivna för att påstått liberala ledarsidor är fixerade vid att smutskasta högerpartier.

Men de ska ge sjutton i att via språkglidning befläcka landets verkliga höger med högerextrema etiketter.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Rätt ska vara rätt, även om SD

En bild sprids av högt uppsatta sossar och andra i makteliten.

Calle Melin, socialdemokrat sedan SSU-tiden och forskningsledare på TCO:s tankesmedja Futurion, som kämpar för att bli relevanta i debatten men ännu fortfarande för samma tynande tillvaro som lilla S-tankesmedjan Tiden, spred nyss denna bild.

En helt fruktansvärd bild på alla sätt givetvis.

Att vara forskningsledare antyder att man gillar fakta. Men icke, inte när det handlar om sossarnas behov av spinn.

Och TCO:s band till sossarna är mycket starkt, sedan gammal. Givetvis leds förbundet, som av tradition, av en sosse även idag – Eva Nordmark.

För bilden är fejk på flera sätt.

Som ni kan se är det för det första två bilder som klippts ihop. Den undre delen är enligt uppgift från Bevara Sverige Svenskt från 1980-tal/tidigt 1990-tal.

Problemet med tweeten är flera. Som att Melin genom att medvetet inte skriva vilken valrörelse det gäller sätter bilden att affischen var SDs i valet 2018. Trots att han givetvis vet att den är gammal.

Hans tweet antyder också att affischen just var en av SDs officiella affischer.

Jag är som moderat dock mer intresserad av fakta än billiga populistiska poänger och tycker inte att just SD råder brist på saker som är sanna att kritisera givet hur ofta de har företrädare som gör bort sig.

Så jag frågade SD om äkthet och ursprung.

Affischen (övre delen) gjordes av en galen gubbe i Skåne som blev utesluten 1996.

Ni fattar hur tokig man måste varit för att lyckas bli utesluten så tidigt ur SD, va?

Men Melin vet att det inte är så noga det där med sant eller falskt eftersom folk trots att vi nyss haft källkritikens dag inte bryr sig så noga om källa om det sprids från prominenta samhällsmedborgare som Melin är. Och om det handlar om SD.

Så han har redan fått 144 gilla och 36 RT vilket nog Calle Melin själv anser är ett bra resultat för honom.

Och en rad människor i makteliten har gillat.

Jag tycker tvärtom än dessa människor att debatten måste bygga på fakta. Och att just vi som har en position har ett särskilt ansvar att vara källkritiska. Att inte sprida gamla påhittade “nyheter”.

Kritisera SD men gör det med relevanta argument, tack.

Inte en hemsnickrad affisch av en galen farbror i Skåne som uteslöts för 23 år sedan och vars påhitt partiet inte ens 1996 stod bakom som parti.

………….

Uppdatering kl 20.14:

Jag fick tag i originalet. Melin har medvetet klippt bort Bevara Sverige Svenskt så att man ska tro att även nedre delen är SD.

Dessutom finns en dialog mellan Melin och Åke Ortmark om just denna bild där Carl Melin avslöjar att han redan då visste att bilden inte alls är vare sig från SD officiellt eller en del av en valrörelse.

Det är bara helt vanliga medvetna sosse-lögner alltså.

Det nya landskapet

Det är välkommet. Nej, det är mer än välkommet för brytningens tid har varit länge. Som ett dåligt äktenskap som bara höll ihop för jobbskatteavdragets skull.

Givetvis var det en förlust att inte landets har Ulf Kristersson som statsminister. Men ingen vann valet. Inte under de gamla parasollerna eller parollerna. De rödgröna fick ett (1) mandat mer än Alliansen men ingen fick 175. Alltså vann ingen.

Men någon fick makten och de skedde efter den vanligaste politiska grenen av dem alla – kohandling. Då valde Annie Lööf och Jan Björklund, som på valnatten när resultatet var klart tydligt deklarerade att det fortsatt var Alliansen som gällde och att Ulf Kristersson skulle bli statsminister, att bryta dessa löftena. De valde sida. Och valde bort borgerligheten.

Mamma och pappa bråkar för att vi inte älskar varandra längre och nu ska vi flytta isär.

Så här, när det är gjort, är det en stor lättnad. Vi hade en värdegemenskap under hela 2000-talet, då Centern gick till höger och Folkpartiet tillfälligtvis slutade hångla med andra, man har aldrig kunnat lita på folkpartister. Men nu är det slut. Äntligen.

Men precis som alla förhållanden kan en part ha mått så dåligt att de börjat tvivla på sig själva medan andra går ut ur det stridslysten, med förnyat självförtroende och helt fokuserad på att visa att man kan klara sig själv och sedan hitta någon mycket bättre.

Mitt parti är tyvärr den stukade i den här liknelsen. Moderaternas största hot är att folk inte litar på oss. Vi verkar vilsna. Trots att de rötter Nya Moderaterna försökte få oss att glömma aldrig varit starkare paradoxalt nog, jag känner igen mitt parti igen efter att de dolts av Heja Fredrik-tröjor, förbud mot pärlhalsband och varmt prat om LO och den svenska modellen.

Men vi framstår inte som starka, som att vi vet vad vi vill. Det är bättre nu men vi är inte framme än. Att rycka av SD-plåstret är nödvändigt.

Vi är moderater, vi ruckar inte på våra värderingar om vi pratar med andra partier.

Andra må svaja i vinden och ha kappor som vänds ut och in men vi moderater, vi är höger oavsett vad som händer. Det självförtroendet måste varje förtroendevald moderat ha.

Givetvis ska vi prata med SD. Ju mer moderat politik desto bättre och SD:s röster har alltid varit precis lika mycket värda i riksdagens plenisal som alla andras, från första dagen de satte sin fot där efter valet 2010. Hyckleriet kring att folk låtsas annorlunda är slående.

Jag har aldrig skrivit om min man i något inlägg tidigare för att det är smörigt, jag får lite sekundärskam själv av tanken. Men nu vill jag lyfta den klokaste person jag känner, för att han gjort exakt så.

Han har stått kvar när det stormat, kvar på samma fläck med samma åsikt, samma värderingar.

Han drevades i Dagens Industri av sensationslystna mindre nogräknade journalister två gånger och fick sparken, för att han vägrade vika ner sina värderingar. Det finns få personer som har så här stark ryggrad. Tiden visade att han haft rätt hela tiden.

2010 skrev han den här texten på Aftonbladets debatt.


Jag ska erkänna att jag helt glömt bort det själv, i livet var vi mitt uppe i den privata tragedin att inte kunna få barn. Det stal allt fokus. Och min karriär inom opinionsbildning var inte ens påtänkt, den började jag 2012 som krönikör i Aftonbladet och framför allt 2014.

Men 2012 när jag skrev åt Aftonbladet skrev jag en inte alls lika stark artikel, jag var nybörjare då och har tack och lov fått upp kvaliteten några snäpp. Dessutom hade jag som mammaledig förstagångskrönikör dålig koll på politiken då ser jag nu men den linje jag hållit sedan dess själv är klar i artikeln – att kalla SD:s väljare rasister är kontraproduktivt. Och det är ett demokratiskt underskott att ignorera dem.

Att förstå SD och lära känna dess företrädare har jag personligen ägnat mig åt i åratal. Sedan jag blev opinionsbildare på heltid 2014. För att det är viktigt i mitt jobb, i svensk politik och dessutom moraliskt korrekt att behandla människor utefter vem de är som individer.

Riv av plåstret nu, Moderaterna.

Det nya politiska landskapet visar oss vägen. Centern har gått till vänster, Folkpartiet kanske kan ångra sig med en ny partiledare, åka ut eller stå kvar. Vi får se. Men det gör inget.

M, KD och SD får 175 mandat i opinionsmätningar. Vi kan ta makten med deras hjälp men då måste vi ha någon slags relation. Vi kan inte delta i sossespelet De Kastlösa längre. Det var tråkigt redan när det introducerades på marknaden av Sveavägen 68 år 2010 och vi har för länge sedan spelat klart. Spelpjäserna är trasiga, tärningen borta. Ingen vann. Eller snarare, SD vann. De har gått från 5,6 % till nästan 19 % samma period.

Jag personligen har inget problem att ge dem inflytande över saker som inte krockar med moderata värderingar och politik, även om jag tycker att budget, det förhandlar vi med KD och regering bildar vi med KD 2022.

För SD skulle aldrig få inflytande i en krock med våra värderingar, då säger man som man ofta gör i politiken – nej. Ett jättebra ord. Jag har själv byggt min karriär på det som opinionsbildare. Jag säger nej, till dumheter, till fackens makt, till miljörörelsens lögner och myter, till slöseri. Jag säger nej till pampbeteende, nej till statliga företag, nej till genus i förskolan, nej till vänskapskorruption och nej till fler myndigheter. Nej. Nej. Och åter nej.

Så nu måste vi säga ja. Till att ha en relation med SD som vi har en relation till alla partier.

För att vi alltid kan säga nej.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244