Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Djupt oseriöst av Bah Kuhnke och Holmgren

Det är snart EU-val och Miljöpartiets två toppnamn gick i helgen ut med en djupt oseriös debattartikel med rubriken:

“Vi har fem år på oss att undvika katastrofen”

Lösningen de tänkt sig är förstås att rösta på dessa två i valet. Annars väntar jordens undergång. Bara denna dagisargumentation gör att man misstänker att artikeln innehåller mer av samma sort.

Det första man ser är att de citerar en icke namngiven icke länkad rapport WWF släppt. Jag antar att det är WWF:s regelbundna rapport om arter Living Planet Report de syftar på.

En hårt kritiserad rapport för övrigt. Men detta verkar inte bekymra Miljöpartister på korståg det allra minsta, eftersom fakta är en relativ sak när man är riddare av Rädda planeten-sekten. Då är det legitimt att slira på sanning, sprida myter och vara faktaresistent. Tyvärr är detta förhållningssätt inte unikt för valrörelser när det gäller miljöaktivister, så här jobbar de året om.

“WWF:s rapport slår fast att vilda djurpopulationer har minskat i individantal med cirka 60 % sedan 1970”

Nej, det gör den inte. Det är lögn.

Läser man vad data säger så har för det första WWF undersökt 6,4 % av arterna, det är såldes ett litet urval.

I själva verket visar rapporten inte alls heller att massutrotning sker.

I det urvalet WWF gjort visas en trend under 44 år då man mätt. Och trenden visar inte på individnivå utan på populationer.

Det finns ingen massutrotning som Bah Kuhnke påstår i sin artikel, vilket får mig att undra en sak. Har Expressens redaktörer på Debatt, som de gör när jag skriver för dem, ens bett före detta statsrådet och kändisen Alice Bah Kuhnke om att belägga det hon påstår? Eller har hon bara fått förtroendet att hon nog ändå vet vad hon talar om?

För bevisligen gör hon ju inte det.

Den 27 december skrev jag om hur WWF varje gång de publicerar rapporten arbetar med missförståndet som metod. Trots att den varje gång blir feltolkad och felciterad gör de inget åt det, såklart. Det är en framgångsrik strategi att medvetet skapa missförstånd i media.

Redan 2014 höjdes röster från bland annat forskare som National Geographic intervjuade om WWF:s metod.

WWF:s rapport innehåller för det första inte alla arter utan ett urval om 4 000 av de 63 000 ryggradsdjur som finns. Och den undersöker antalet populationer av en art, inte antalet individer. Med en population menar man en grupp individer av en art som är skild från en annan grupp individer av samma art.

Det är antalet populationer, inte individer som sjunker eller ökar i deras rapport. Den mäter över huvud taget inte individer.

Vänstertidningen The Atlantic skrev också om felen med rapporten och medierapporteringen i höstas när rapporten kom ut.

I deras räkneexempel ser man att om populationen gått ner i snitt med 60 % kan ändå antal individer bara sjunkit med 17 %. Och siffran tar dessutom inte hänsyn om någon population ökar.

Vidare tar den inte hänsyn till det faktum att de arter som redan är utrotningshotade tenderar att fånga forskares intresse mycket mer än de som inte är det. WWF mäter populationerna i vissa utvalda ekoregioner vid varje rapport.

Eftersom man alltså begränsat urvalet på dessa olika sätt kan en nedgång i en arts populationer bara innebära att just den arten till följd av att ett område gått från obebott till bebott under en tidsperiod helt sonika flyttat till en närliggande region, men som inte ingår i WWF:s mätning. Då ser det alltså ut som antalet populationer av en art minskat, i deras rapport. I verkligheten har den arten inte alls minskat, den kan tvärtom ha ökat men detta fångar inte WWF in ju.

Men visst står det i rapporten, i den svenska sammanfattningen, att 60 % av arterna riskerar utrotning.

I stycket om rödlistade arter, som är 8 700. Siffran refererar alltså till att 60 % av dessa riskerar utrotning. Inte att 60 % av alla arter utrotats.


Det är djupt oseriöst av Miljöpartiets toppnamn att skriva en debattartikel full med medvetna lögner och faktafel i syfte att dra röster. Och att dessutom påskina att “vi har fem år på oss”, det vill säga till nästa EU-val, är bara ren och skär populism.

Nej, vi har verkligen inte bara fem år på oss och ni är inte en del av lösningen utan en del av problemet.

Le Moine kandiderade för övrigt till Naturskyddsföreningens styrelse strax före valet men blev inte vald.

Vi har alla åsikter om politiken och om lösningarna men det minsta man kan begära av människor som vill ha väljarnas förtroende att bestämma på antingen nationell eller EU-nivå är att de utgår från fakta.

Jag tycker Expressens Debatt ska införa rättelser för det dessa tre undertecknare påstår i sin artikel är faktiskt graverande faktafel.

Det måste finnas krav på att även kändisar håller sig till sanningen.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Lisa Pelling kackar i eget bo

Det är alltid något av det roligaste i politiken när det händer. När motståndare blir så provocerade av någon att de kapitalt gör bort sig och i en ilskedriven gränslös verbal spya beter sig exakt som det de påstår sig vara emot och vill bekämpa.

Som Lisa Pelling.

Hennes artikel om Ebba Busch Thor är ett sådant fantastiskt exempel på när en vänsterfeminist går all 50-tals man in mot en annan kvinna. Hon kunde inte hålla sig, hon har väl länge närt ett allt starkare hat och en frustration mot Ebba Busch Thor som är allt hon inte är. Och gör bort sig kapitalt.

Tack och lov glömmer inte internet heller och jag ska göra mitt bästa för att detta mästerverk inte faller i glömska.

Om jag hade tagit hennes stilistiska grepp och kommenterat hennes utseende hade jag till exempel kunnat skriva att hon i sin the kristet utseende-frisyr och praktiska kläder utstrålar en inövad byråkratmin för att låtsas som hon vet vad hon pratar om men eftersom jag till skillnad från Lisa Pelling inte jagar klick för att förminska vare sig kvinnor och män genom att reducera dem till utseende dristar jag mig till att undvika det även idag.

Jag skrev därför om hennes artikel för att påvisa exakt hur klockrent hyckleriexempel detta är.

För alla som inte kan förstå ironi är artikeln nedan alltså citerad i sin helhet, omskriven på valda delar och medvetet ironiskt för att göra en retorisk poäng.

……………….

Alice rider på en tiger

LEDARE Miljöpartiet försöker rida på de nationalistiska och islamofoba stämningar som Sverigedemokraterna har piskat upp. Det är riskfyllt.

Idag samlas över ett tusen miljöpartister till Kommun- och regionpolitiska dagar i Örebro. Det lär vara idel leenden i konferensanläggningen Conventum. Opinionssiffrorna är på topp, i vissa mätningar är det tvåsiffriga tal, ”Miljöpartisterna växer så det knakar” som partiet meddelar på sin hemsida.

Det finns många anledningar att le i politiken. Det finns statsvetenskaplig forskning som visar att väljare föredrar politiker med ett attraktivt utseende. Människor som ser attraktiva ut framstår som kompetenta, och framgångsrika. Och ett attraktivt utseende verkar locka vänsterväljare i större utsträckning än högerväljare. All anledning att vara snygg i håret och ha ett bländande leende, alltså.

Det är också en gammal sanning att ”gladast vinner”. Det gäller att se ut att vara säker på sin sak. Alice Bah Kuhnke tog ett kanske väntat men ändå kontroversiellt kliv åt vänster när hon deklarerade att MP:s ”förhållningssätt i en ny parlamentarisk situation“ skulle vara att öppna upp för att förhandla med Sverigedemokraterna. Beskedet är inte oväntat, men profilerade Miljöpartister som Rasmus Ling och Lorenz Tovatt, MP:s tredjenamn på listan till Europaparlamentet, är kritiska och deras kritik lär delas av en hel del av det kommunala fotfolket på plats i Örebro.

Det väl inövade leendet sitter kvar på Alice Bah Kuhnke.

Själv kan jag inte låta bli att associera ständigt leende människor till mina tonårs Uppsala. På den tiden gick det knappt att gå på gågatan utan att möta dawamissionerande salafister , en bokstavstroende muslimsk gren som en ung Alice Bah Kuhnke var medlem i. Allah kommer ge dig framgång, det är islams och salafismens grundsats men bara om du lever strikt sharia och ler så att du ser lycklig ut.

Salafismen är numera etablerade i Sverige i ett stort framgångsrikt nätverk av imamer och utlandsfinansierade moskéer.

Men det väl inövade leendet sitter kvar på Alice Bah Kuhnke. Tillsammans med Leila Ali Elmi sveper hon fram genom politiken och opinionsmätningarna. Schampo-reklam på stilettklackar och slöja. Men det är inte enbart utseendet folk röstar på. Det vore att förminska såväl Alice Bah Kuhnke som väljarna att påstå det. Framförallt vore det att förminska hotet från den nationalkonservativa högern. Det hotet är reellt.

Miljöpartiet försöker rida på de nationalistiska och islamofoba stämningar som Sverigedemokraterna har piskat upp. Genom att öppna förhandlingsrummen för Jimmie Åkesson och hans parti riskerar hon att legitimera hatet, och stärka det.

Det är riskfyllt. För skrattar bäst som skrattar sist, som bekant. Eller som det heter i en klassisk limerick:

There was a young lady of Niger

who smiled as she rode on a tiger;

they came back from the ride

with the lady inside,

and the smile on the face of the tiger.

…………………………………………..

Jag har en annan limerick till Lisa Pelling.

There once was a girl called Jane,
who thought she had a really big brain.
She thought she was cool, 
standing in a puddle of drool,
but really she was just insane

För hade Pelling skrivit min version av artikeln hade hon fått löpa gatlopp. Hade Svenska Dagbladet eller Göteborgspostens ledarsidor publicerat det skräpet hade hon fått leta jobb någon annanstans. Hon hade beskyllts för att vara rasist, islamofob, afrofob och antifeminist.

Men nu – tystnad.

Från alla som inte är höger. Alla principer över bord i jakten på att med vilka metoder som helst försöka vinna när man varje dag förlorat sedan länge.

Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta valresultat på 100 år och vänstern ligger hjälplöst efter inom påverkan, inte minst digitalt. Deras tankesmedjor fungerar som torpeder av partiet helt befriade från fria och levande tankar och Daniel Suhonen är den enda som får uppmärksamhet inom vänstern. Vilket måste suga rejält för mångmiljonkoncernen Arena som aspirerar på att vara en slags Timbro för sossarna men som bara blivit ett Pravda-organ för Sveavägen 68:s principprogram och PM.

För att publicera en av avundsjuka drypande sexistisk artikel om svensk politiks yngsta kvinnliga partiledare och den som har högst förtroende där hennes utseende framhålls som något slags argument för någonting alls är häpnadsväckande att det kan ske 2019. Har hon inga vänner?

Att dessutom inkludera religionskritik är intressant. För så här är det i Sverige att den enda religion vänstern öppet får förakta, är kristendomen. Och kristna människor.

Även om det finns mycket att säga om Livets ord så är den kristna lilla sektliknande församlingen inte i närheten så illa som exempelvis salafister. Och Ebba Busch Thor gick dessutom i grundskolan i Livets ord, för att hennes föräldrar var med. När hon kunde välja i gymnasiet valde hon en annan skola och hon är sedan länge inte heller med i den församlingen utan i svenska kyrkan.

Vad hon gjorde som 16-åring borde vara ointressant men icke, hon är ju höger.

Men magplasket ska just ses som min inledning – som en aldrig sinande källa att ösa ur som exempel på vänsterns förbluffande hycklande i frågor som jämställdhet och makt.

Där en kvinna just för att hon är ung, höger, kristen och snygg förminskas till stilettklackar och shampooreklam av påstådda feminister i foträta skor och ABF-charm.

Så jag vill ändå tacka Lisa Pelling för att hon gör mitt jobb så lätt. Och kul.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Socialdemokraterna och försöken att tysta

Det är en obehaglig utveckling som har skett de senaste åren när Socialdemokratern allt mer öppet driver en censur-linje, där målet är att kritik med lagar ska tystas.

De har förslag efter förslag att kringskära yttrandefriheten och få protesterar. Var är media?

Varför går det här obemärkt förbi det som benämns tredje statsmakten och ska vara grindvakter mot just den här sortens historielösa politiker som struntar i demokratins fundament i sin jakt på evigt maktinnehav?

Sverige innan 2006 kallades något skämtsamt, men med en klump i halsen för “enpartistaten”. För att det i praktiken varit så den största tiden under 100 år.

Men sedan 2006 är denna avskaffad, trodde vi i alla fall tills Centerpartiet och Folkpartiet sålde sin själv till Stefan Löfven. Många saker hotar idag sossarna.. Inte minst att ny och alternativ media, vid sidan om sociala medier, gör att de inte kan bedriva vare sig valrörelse eller politik längre som de brukar utan de riskerar att avslöjas.

För ett år sedan tänkte Morgan Johansson att driva igenom ändringar av mediegrundlagarna, eftersom det var valår så skulle proppen klubbas på våren och nästa gång efter valet och så var det klart. Ändringen skulle innebära att bara journalister skulle få tillgång till domar och offentliga sådana register. Men det var inte det enda. Man ville kriminalisera att skriva om organisationer i utlandet som “kunde skada svenska intressen”, det vill säga skulle inte sådana utanför media kunna få ut dokument om Sidas verksamhet.

Sossarna har alltid använt Sida som sin personliga kran så det fanns starka intressen att stänga dörren för sådana som jag och Johans Westerholm som skrivit en hel del om deras verksamhet.

Men efter stark lobbying ändrade Moderaterna sig tack och lov.

Sossarnas jakt på att strypa kritik och det fria ordet har dock fortsatt oförtrutet för de röstade ja till copyrightdirektivet.

Och nyligen la fem socialdemokratiska riksdagsledamöter en motion där de kräver förbud mot opinionsundersökningar under valrörelsen.

I den lägger de fram en vansinnig konspirationsteori om att undersökningsföretagen skulle ha “en politisk agenda”.

De snurrar in sig ännu mer i resnomenagen och tydligt visar att det i själva verket handlar om att de ogillar att sossarna fick så dåliga siffror när de i en artikel och en replik ska försvara motionen.

Det här kommer från partiet som under valrörelsen obrytt lät lögner om moderaterna spridas online som en löpeld på arabiska och inte gjorde ett dyft åt det. Oklart om de i själva verket låg bakom det centralt, det har de inte lyckats svära sig fria från och det fundamentala ointresset innan valet att hindra spridningen visar i vilken riktning det pekar.

Om sossarna brydde sig om vad som påverkar valet hade de lätt kunnat valt att låta bli att ljuga men eftersom de ljugit i varje valrörelse det ställt upp i så länge jag bevakat dem är det ju inte intresserade om att väljarna från rätt information utan bara att strypa all information som påverkar just dem som parti negativt.

Förutom lögnerna på arabiska skrev jag till exempel om lögnerna om marknadshyror de kokade ihop med Hyresgästföreningen.

Varför är det inte fler som ser vad de håller på med?

De vill lagstifta bort fria aktörer att ta del av offentlig information, censurera internet för att få bort misshagliga åsikter och kritik mot dem och nu vill de förbjuda opinionsundersökningar för att de fick sitt sämsta valresultat på 100 år.

Socialister har aldrig gillat det fria ordet.

Aldrig har väl de svenska Socialdemokratin visat detta tydligare än de gör idag.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Plast – enkelt att hata

Det började med gummiankan och har sedan gått över till plast. Hatet miljörörelsen fokuserar på mest.

Men det är för att det är enkelt att sälja in. Plast görs av olja, ergo är plast ondska. Fossilt bränsle, usch och fy.

Problemet med plast är att materialet i sig är jättebra. Det är hållbart och går därför att återanvända, det är lätt att återvinna och göra nya plastsaker med och det har en massa goda egenskaper, som att det till exempel är hygieniskt och minskar bakterier. Men hamnar den i naturen tar det långt tid att bryta ner.

I Sverige återvinner vi nästan all plast eller så förbränns den till fjärrvärme. Vi har så mycket fjärrvärmeproduktion att vi måste importera sopor från andra länder.

Eftersom vi svenskar återvinner så mycket räcker inte soporna till och vi hjälper därmed andra länder att soporna istället för att hamna på tippar blir miljövänlig fjärrvärme.

Men som vanligt när det gäller svenska miljölobbyisterna är de inte nöjda med detta, heller.

De kritiserar sopimporten, trots att miljö och klimat är ett globalt och inte ett nationellt problem och tycker genom att sluta köpa sopor så skulle länderna tvingas återvinna mer. En enögt nationalistiskt resonemang, men så här funkar miljörörelsen. Det spelar ingen roll att det bästa för miljön globalt är att soporna hellre förbränns än ligger på tipp.

För ett år sedan skrev jag en mycket delad och läst artikel om plastpåsen och att den är det bästa för klimatet medan den ekologiska tygkassen är sämst. Om du tar en plastpåse och sedan använder den en gång, att frakta något till exempel, eller bara som vanligt soppåse är detta den bästa miljöpåsen.

Men trots att detta är fakta struntar Greenpeace i det när de ger “råd” till folk på sin hemsida.

Vad de menar med hållbart material är oklart men tydligt är att de inte menar plast. Antingen syftar de på ekologiska tygkassen som ju är sämst i testet eller så menar de den typen av plastpåsar som görs av andra material än olja. Som sockerrör, cassava eller tapioka.

Dessa kallas ofta bioplast och miljörörelsen och industrin som producerar den använder ord som “nedbrytbara” eller “miljö

Men drivs man av plasthat är det lätt att bli faktablind.

Och det gör den armé av “hållbarhetschefer” som numera gör stor karriär i näringslivet. De har sin grund i privat miljöengagemang allt som oftast och kommer inte sällan just från miljörörelsen.

Som Åsa Domeij, som var en av Miljöpartiets första språkrör. Hon avskyr givetvis olja och därmed plast av ideologiska orsaker. 2017 fick hon hela Axfood att skippa plast för sockerrör.

Sockerrörspåsar har dock i många år kritiserats, redan 2008 kom en lång rapport som konstaterade att de inte bidrag positivt till miljön eftersom en massa odlingsbar mark till mat istället odlas för att göra påsar.

Skövlingen av skog för att det blir lukrativt att odla sockerrör bidrar negativt till klimatet eftersom skogen binder koldioxid och dessutom orsakar påsarnas nedbrytning högre växthusgaser än vanliga påsar.

När de hamnar på soptippar avger de nämligen växthusgasen metan, som är 23 gånger kraftigare än koldioxid när det kommer till uppvärmningen och klimatproblemet.

Som vanligt när det gäller svenska miljörörelsen struntar man i fakta, dess faktaresistens och vetenskapsförakt är väl etablerat sedan många decennier. Allt handlar om ideologiska käpphästar och symboler.

Man börjar i änden “oljan är dålig” istället för “vad är idag den bästa produkten totalt”.

Precis som man gör när det gäller allt annat, som att “flyg är dåligt” är starten istället för “hur påverkar vi klimatet bäst”.

I en artikel i National Geographic från november 2018 konstaterar de att ett annat problem med sockerrörspåsar är att de beter sig som vanliga påsar när de är använda. Man måste bränna upp dem, annars bryts de inte ner och ställer till samma problem i naturen som vanlig plast. Fast värre, eftersom de alltså släpper ut metangas.

Bara 8 % av världens olja går till att producera plast av olika sorter och argumentet mot vanliga plastpåsar och för bioplast är att eftersom olja tas upp ur jorden och frigör lagrad koldioxid så adderar denna process koldioxid i atmosfären medan bioplast “släpper tillbaka” den koldioxid plantorna sög upp när de var plantor och levde.

Men dessa kalkyler tar ingen hänsyn till gödsel, hur mycket utsläpp odlandet orsakar, fabrikernas utsläpp etc.

Det finns andra material som seglat upp på miljöhimlen, som cassavapåsar.

Men även dessa tas från den ätbara delen av växten och orsakar att land använts för att göra påsar istället för att mätta hungriga människor.

Kommer ni ihåg etanolboomen? Inte? När biobränsle skulle frälsa bilbranschen. Många som var dess största förespråkare vill nog glömma bort det eftersom det visade sig vara ett sådant episkt fiasko.

Inte ens miljörörelsen själva tror längre på mirakelkuren och studier har visat att etanol i själva verket resulterade i högre utsläpp.

Plast är inte ondskan och de politiker som inte själva tar reda på fakta utan sväljer en opinon skapad av miljölobbyister kommer i slutändan drivas att fatta beslut som i själva verket blir sämre för såväl miljö som för klimatet.

Förnuft, inte känsla ska styra även denna debatt.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Saco villar bort sig igen

Saco har haft flera år av orimliga utspel och ställningstaganden. Tur att jag inte varit med sedan 2004.

De liknar tyvärr numera LO.

Och just med LO och sosse-förbund nr 2 TCO gjorde de återigen gemensam sak med att stå på fel sida historien.

De ville att Sverige skulle rösta ja till copyrightdirektivet.

En medlem mailade sitt eget förbund för att fråga vad de sysslar med och fick följande svar:

Sacos ledning tar sig alltså allt större friheter.

Jag fattar inte varför förbunden och dess medlemmar låter detta ske gång på gång faktiskt.

Är tanken att Saco fullständigt ska transformeras till LO för akademiker eller vad är det frågan om?

Vad kostade det att döda internet?

Från journalister är vi vana med indignerat tonläge gällande lobbyister från tid till annan. Det är en bransch som är full med mystik och därför tacksam att regelbundet skriva om.

Genom att söka i databasen Lobbyfacts.eu kan man få en hum om hur copyrightdirektivet lobbats aktivt från den svenska mediebranschen.

Schibsted ASA hade 1,75 lobbyister i EP förra året till en kostnad av 200 000 euro. Som ni kan se ökade aktiviteten enormt det året direktivet skulle klubbas första gången. Inte en slump.

När man söker på Schibsted i databasen dyker Kreab upp, jag vet inte varför. Det är sällan offentligt vilka kunder PR-byråer har. Men Kreab som helhet har 30 personer i Bryssel och spenderar 350 000 – 375 0000 euro per år totalt för alla kunder. Om Schibsted är en av deras vet jag inte, de dök som sagt bara upp i databasen.

Bonnier har haft 1,5 personer i Bryssel sedan 2016. De har spenderat samma summa där i flera år – 100 000 euro per år.

När man söker på Bonnier dyker en annan PR-byrå upp – Hill & Knowlton.

De har 11,25 personer i Bryssel totalt och till en total kostnad på 300 000 till 325 000 euro per år för alla uppdrag. Om de jobbar åt Bonnier vet jag som sagt inte, de dök upp i sökningen men gör de det är givetvis inte hela summan från dem men en andel.

Men mediejättarna omsätter enorma pengar årligen och detta är givetvis inte de enda pengarna de lagt utan en andel.

Om man läser en artikel Schibsted-lobbyisten Karin Pettersson skrev den 19 september 2018 när första omröstningen var finns det fler ledtrådar.

I den skriver hon att EPC och NME också lagt stora pengar på att lobba för direktivet i Bryssel.

EPC – European Publishers Council har som ni kan se ökat sina kostnader för lobbying i Bryssel redan 2013, det året jag i min bok och på mina föreläsningar är när svenska medieföretag började driva kampanj mot Google och Facebook i Sverige. EPC:s viktigaste fråga senaste tre åren har varit copyrightdirektivet och de lägger varje år över 400 000 euro.

News Media Europe (NME) är den andra organisationen Pettersson bekräftar har lobbat för direktivet och de började sin aktivitet i Bryssel först 2017, säkerligen har de enbart i princip jobbat med copyrightdirektivet. Kostnad: 250 000 euro per år.

Notera också att Pettersson skriver att regeringen är en del av lobbyisterna för copyrightdirektivet i EP.

I hennes förra jobb som politisk redaktör för Aftonbladet ledare drev Pettersson ironiskt nog en hård linje mot all sköns lobbyister som hon tyckte var fuffens och fusk, samtidigt som hennes eget bolag för att vi inte har ett transparensregister i Sverige kunnat ha åtskilliga möten med Morgan Johansson på Rosenbad för att lobba just för att regeringen i sin tur skulle lobba för Schibsteds och Bonniers linje i Bryssel.

För ett år sedan drog Bonnier och sedan Schibsted igång en rätt tydligt koordinerad kampanj mot Google och Facebook (Schibsted hakade på efter ett par dagar) där enorma mängder artiklar skrevs.

Jag skrev om det då för att det var så genomskinligt, ett halvår före valet skulle ingen beskylla dem för att påverka valet men så nära inpå att politikerna var på tårna. Efter en vecka hade bara Expressen publicerat 73 (!) inlägg om Google och Facebook. En total bredsida och artiklarna fanns överallt i tidningen: nyheter, krönikor, utrikes, poddar, TV, rubbet. Instruktionen från Mattsson var garanterat att nu skulle alla redaktionsdelar ösa i de veckor kampanjen pågick.

När Schibsted hakade på kan man lugnt säga att de gick all in. Eller vad sägs om det omslaget.

I samband med kampanjen krävde Thomas Mattsson att Google skulle anställa 200 redaktörer som skulle ansvara för att censurera Youtube Han “avfärdade” att det skulle ha med yttrandefrihet att göra.

Och kampanjen var framgångsrik. Morgan Johansson träffade Tidningsutgivarna i mars 2018, där Bonnier och Schibsted är mäktigaste medlemmarna. Just för att diskutera Google och Facebook, det som copyrightdirektivet handlar om. Det var väl här om inte förr Karin Pettersson och company fick med sig regeringen på sin linje att driva i Bryssel. .

Det är väldigt mycket krav hela tiden från Bonnier och Schibsted om att andra företag ska vara öppna. Men hur öppna är de själva?

950 000 euro per år lägger medieföretagen totalt i Bryssel, där det mesta senaste åren gått till att lobba för copyrightdirektivet. 10 miljoner kronor per år.

De har lagt minst 25 – 30 miljoner kronor de senaste tre åren på lobbyister i Bryssel.

Utöver det dyker Kreab och Hill & Knowlton upp när man söker på mediebolagen. Hur mycket av de 700 000 euro per år deras byråer totalt lägger på lobbyism i Bryssel de lagt åt Bonnier och Schibsteds räkning har jag ingen aning om eller om de ens jobbar åt dem men det ska inte uteslutas.

Journalisten Theresa Küchler skrev den 13 september 2018 i Schibsted-ägda Svenska Dagbladet:

Bonnier, Schibsted och andra stora mediekoncerner i hela Europa har lobbat stenhårt för de nya upphovrsättslagarna, exempelvis genom paraplyorganisationen EPC.”

Om nu alla andra bolag ska vara så öppna:

Hur mycket pengar har ni lagt på lobbying för copyrightdirektivet, Bonnier och Schibsted? Eller gäller bara kraven på öppenhet alla andra?

Hur mycket kostade de att stänga det fria internet för alla andra?

Ni kan avrunda uppåt.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244