Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Äntligen mindre miljöbudget

Eftersom vänstern alltid tycker att alla andra vid makten är illegitimt, något odemokratiskt, har vi redan sett en rad protester mot att folkviljan, det vill säga minst 50 % av rösterna i riksdagen, klubbat igenom hur landet ska styras. Hela 2019 styrs Sverige äntligen av en borgerlig budget igen. Aktivisterna i media är inte sena med att haka på. Istället för att lyfta fram alla extra miljarder till kommuner och polis har man nästan uteslutande fokuserat på det vänstern vill – minskningen av miljöbudgeten. Inte att förväxla med minskning av miljö. Det är nämligen inte alls samma sak, det som står i en budget och hur det går med miljön och det ska jag bevisa i det här inlägget. Även om det borde vara logiskt för alla som kan tänka själva. 2014 var budgeten för miljö 5,1 miljarder kronor. Den budgeten styrde landet valåret. 
Året efter vann inte den rödgröna budgeten omröstningen och Alliansens regerade även året efter. Centern drev på för ökningarna med 1,5 miljard extra mellan 2014 och 2015.
2018 var alltså den sista sosse/MP-budgeten. Här ser man tydligt hur bidragen bara ökat explosionsartat. Från Alliansens 6,8 miljarder till, vad de hade planerat, 14,7 miljarder år 2020. De hann “bara” med att spendera 10,7 miljarder.
Kollar man på Naturvårdsverkets budget börjar man fatta vad syftet är. De fick i Alliansens sista budget 414 miljoner i anslag.
I 2018 års budget har deras budget svällt till hisnande  591 miljoner kronor, med en plan att öka till 621 miljoner kronor. Per år. Det handlar om 2,5 miljarder över en mandatperiod. Bara på Naturvårdsverket. Kostnaden för verket ökade med 43 % mellan 2015 och 2018, med en plan på en total ökning om 50 % fram till 2020.
Tittar man på Naturvårdsverkets årsredovisning för 2015 kan man se att då hade man 509 i antal anställda. 2018 har verket svällt till 600 anställda.
Så här har alltid sossarna gjort. Ökat på myndigheter och startat nya för att de och deras kompisar, när makten i Rosenbad försvinner, ska ha någonstans att jobba. Och miljönissar vill allra helst jobba på Naturvårdsverket, eller någon semistatlig NGO som de också sett till får evighetsfinansiering av statliga pengar. Som Chemsec. Eller Agenda 2030. Eller Fossilfritt Sverige. Men trots att det är sedan länge känt att landets internationellt sett små klimatutsläpp varken kommer från de man förföljer mest – flyg, bilar och bönder – utan av industrin valde regeringen att inte satsa på industrin när de fick makten. Störst bov i landet är dessutom statligt delägda SSAB. De heläger i och för sig inte utan äger en mindre del men ändå. De tre värsta industrierna har på 10 år släppt ut lika mycket som samtliga inrikestransporter i Sverige under tre år. Eller hela 2016 års utsläpp. Att göra insatser på dessa tre ställen skulle alltså ge betydligt större effekt. Men nej. Det är roligare att finansiera lådcyklar på el.
MP valde istället symbolsaker som att ge rika människor 10 000 kronor i bidrag till elcykel och elmotorer till motorbåten. Industriklivet, satsningen på att minska utsläppen från industrin, fattades först valåret. För att kunna säga något i valrörelsen antar jag. Det ser alltid bättre ut då när man ska försöka lura väljarna ännu ett val.
Så har då alla dessa miljarder lett till minskade utsläpp? Nej, såklart inte. För att de inte är effektiva. Utan bara handlar om att Miljöpartiet ska kunna basunera ut att de spenderar mest. Som om den som bränner mest av våra pengar vinner. Vem hittade på den tävlingen? Vi vet redan svaret. Utsläppen har ökat perioden Miljöpartiet har sysslat med sina Clownen Manne-stunts i Rosenbad. 
Alltså är det något bra, inte något dåligt, att nuvarande budget nu satsar dyrbara skattekronor på saker som fungerar istället för att skapa reservjobb till fd regeringsanställda miljöpartister eller gödsla med pengar på meningslösa bidrag till rika människors motorbåtar. Om antal satsade kronor per år var samma sak som bästa möjliga resultat hade landet, som har en av världens högsta skattetryck, redan haft världens bästa vård. Det har vi inte. …………………….. Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid Swish: 0762096244

Aktivism på arbetstid

När folk som är opolitiska tjänstemän använder sin arbetstid och arbetsgivare för att bedriva opinion alldeles oavsett skäl äventyras faktiskt de institutioner aktivisterna använder. UD-tjänstemännen som protesterade mot valresultatet är det mest graverande men det finns andra exempel. 

Som när demokratiminister i övergångsregeringen Alice Bah Kuhnke demonstrerade mot att inte hennes partis budget vann den demokratiskt fattade budgeten som ska styra riket nästa år. Helt enligt de demokratiska spelreglerna. Ändå ansåg demokratiminister Kuhnke, som tyvärr i en rad exempel uppvisat en högst tveksam inställning till såväl demokrati som yttrandefrihet, att en demonstration mot budgeten var på sin plats. 

Givetvis får folk praktisera sin yttrandefrihet men jag anser att man som demokratiminister har ett särskilt ansvar att respektera just demokratin. Vi har haft ett val som avgjort mandatfördelningen i riksdagen, och det var denna folkvilja som fattade beslutet om gällande budget. Punkt. Det är osnyggt av henne att strunta i att hon fortfarande är demokratiminister och uppträda som vanlig aktivist. 

Men det är klart, i det här antidemokratiska sällskapet är det lätt att bli fartblind. Jag menar, Vänsterpartiet et al är ju knappast några föredömen på den fronten. En gång kommunist alltid kommunist. Och de tror inte på demokratin. 

Några andra som vädrade morgonluft är ett gäng från Kulturskolorna i Sörmland.

2014 ville Fridolin och Löfven och gänget införa ett extra stöd de kallade kulturskolestödet, på 100 miljoner statligt extra bidrag till denna annars helt kommunalt finansierade verksamhet. Orsak? Det finns “forskning” på att barn och ungdomar som engagerar sig kulturellt lyckas bättre. 

I vanlig ordning när politiker häver ur sig något om forskning står journalisten och gäspar, blinkar eller något annat för några följdfrågor kommer i alla fall inte på vilken studie då. Kan du hänvisa? Utan Fridolin får i vanlig ordning bara slänga ur sig vad som helst. 

Men lagom till att bidraget infördes så hade Aftonbladet en artikel på det temat – barn blir smartare om de håller på med kultur, särskilt instrument.

Att smarta barn med smarta föräldrar i mycket högre utsträckning håller på med instrument som barn är inget utbildningsministern reflekterade över dock utan han verkar tro att håller ungarna i en blockflöjt, ja då ökar betygen. Och tror man det är ju givetvis slutsatsen logiskt att fler barn behöver komma nära blockflöjter och tamburiner så att de också får bättre betyg. 

Nu vet vi ju att just denna budget föll den 3 december 2014 för att SD röstade på Alliansens gemensamma budget. Men 2015 fick så Kulturskolan bidraget, ett år för sent. 200 miljoner kronor har hittills spenderats på denna kommunala angelägenhet i grunden. 

Men när bidraget infördes av Lärarförbundet missnöjda för regeringen ville inte lagstadga att alla kommuner måste ha en kulturskola. 

Nu är givetvis de anställda i kommunerna som jobbar med kulturskola upprörda, som i Sörmland. Man undrar stilla om de varje gång den egna kommunen fattar beslut de inte gillar skriver protester offentligt och undertecknar i sina yrkesroller? För yttrandefrihet har alla men att använda arbetstid och yrkestitel betalat av skattepengar för att protestera mot demokratiskt fattade beslut känns däremot inte särskilt rimligt. 

Dessutom publicerade de protesten på en kommunalt ägd Facebook-sida. 

Vidare hänvisar de inte till någon egen utvärdering genom länk att satsningen gett goda resultat. Utan påstår bara att det inte stämmer.

Ska inte kommunalt anställda i skolverksamhet jobba med fakta och backa upp sina påståenden? Om resultaten är fantastiska måste det väl ändå vara lätt?

Återigen kritiserar jag inte att folk använder sin yttrandefrihet men jag tycker inte att kommunalt anställda i sina yrkesroller ska ägna arbetstid åt att bedriva opinion mot beslut som fattas i riksdagen faktiskt. Det får man göra på sin fritid. Och man ska inte använda opolitiska av kommunen ägda plattformar, som en Facebook-sida, åt privata protester. 

De ska, precis som UD-tjänstemännen, föreställa opolitiska tjänstemän. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

Backa bokprojektet “Pampens historia”

Ett statement från Kulturrådet

När komikern Emma Knyckars, i någon slags #metoo-affekt, annonserade att hon tänkte genomföra en mansfri festival sommaren 2018, hurrade Gudrun, alla Birgitta Olsson-feminister och resten av det rödgardistiska statsfeministiska komplexet. Festivalen döptes till Statement och en förening bildades. 

Inte en enda ärta ska lämna Skåne, skanderade LO när Findus la ner i Bjuv.

Inte en enda cisman ska få komma in, vrålade Statement festival. 

Statliga Kulturrådet valde att bevilja festivalen 200 000 kronor i bidrag av skattepengar bland annat dessa förhatliga cis-män betalat in i skatt. 

Men den testosterondiskriminierande festivalen anmäldes med rätta till Diskriminineringsombudsmannen och idag kom deras resultat – DO fäller Statement festival. 

Kollar man på Kulturrådets hemsida hittar man plötsligt inte bidraget som de delade ut i juni 13 juni. Ingenstans står någon förklaring. 


Då undrar man ju spontant – ska man tolka detta som ett statement från Kulturrådet att man inte riktigt står för bidraget längre eller vad håller myndigheten på med?

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

Backa bokprojektet “Pampens historia”

Statlig opinionsbildning på fejk

Svanen är en av alla miljömärkningar som finns, som företag får betala dyra pengar för att först licensieras och sedan en årsavgift.

Men Svanen ägs av ett statlig helägt bolag.

Ändå ägnar sig staten i detta fallet åt att försöka sälja på kommuner, stat och landsting både sin egen men också kommersiella miljömärkningar. För Fairtrade och Bra Miljöval är det. Deras främsta syfte är att dra in pengar åt ägarna och Fairtrade ägs av LO och Svenska Kyrkan, Bra Miljöval ägs av miljölobbisterna Naturskyddsföreningen. De är stora och viktiga intäktskällor för dem att lägga på opinionsbildning bland annat. 

Skamlöst, är ordet jag vill använda här. Men inte nog med det, Svanen, som är mest aktiva dessutom i det samarbete de döpt till ModUpp20 med målet att alla offentlig upphandling ska kräva en av de inblandades miljömäkringar för att kunna upphandla, skickade i november ett pressmeddelande om att politikerna nu stödjer deras  krav. 

“Trots att nästan nio av tio svenska politiker vill ställa krav på märkningar och certifieringar svarar endast en tredjedel att de ofta används i offentliga upphandlingar”

Är det då nio av tio politiker som tycker så här?

Såklart inte. För enkäten de bygger påståendet på är inte statistiskt säkerställd. På svenska: den räknas inte. Den säger ingenting mer än att just dessa individer tycker så, det går inte att dra slutsatser utifrån dessa 208 individer som deltog på hela populationen “svenska politiker”. 

Ändå är det just det VD Ragnar Unge gör i sitt pressmeddelande. 

Så oseriöst att man baxnar. 

Samtidigt bedriver statliga Svanen intensiv opinionsbildning för att vi ska konsumera mindre. På vilket nu staten tjänar på det, statens inkomster är nämligen beroende av företag och deras inbetalda skatter så köper folk mindre kommer det in mindre moms och mindre skatt på bolagsvinster, företag kanske går omkull, arbetslösheten ökar, kostnaderna ökar, intäkterna minskar ännu mer och så vidare. 

Så Svanen tycker inte folk ska köpa saker men samtidigt lobbar de för att den offentliga marknaden, som handlar om att köpa saker, ska köpa mer. Av deras licensierade produkter. Så att de kan tjäna mer pengar. 

Allt handlar om pengar. Och Svanens makt, för ju viktigare företaget och ju mer pengar de tjänar desto viktigare blir ju deras VD och styrelse. 

Alltså passar de, i driven att få kommuner, stat och landsting att kräva att allt de köper är Svanenmärkt, eller åtminstone Faritrade eller Bra miljöval, att höja sina priser. Antar att de vädrar seger någonstans under mandatperioden kanske. För följande mail har nyligen skickats ut till licenstagarna. 

Har man alla fyra grupperna höjs avgiften från 2000 euro till 8000 euro per år för mindre företag. En ansenlig summa. 

Om syftet för statliga Svanen vore att fler företag skulle licensiera sig hade affärsmodellen handlat om att ha så långa licensavgifter det är möjligt, självkostnadspris för processen bara, så att man får så många företag att ha råd. Men istället fyrdubblar de i ett svep kostnaderna för små bolag så att de trycks ut ur systemet. 

Jag tycker inte staten ska driva bolag mer än i verkligt samhällsnödvändiga områden, som kraftnät och dylikt. Men definitivt inte på marknader som har kommersiella aktörer redan, som Naturskyddsföreningen som trots sin altruistiska framtoning är en säljmaskin av guds nåde och drar in en ansenlig summa pengar på aggressiv marknadsföring, av bland annat Bra Miljöval. Eller Faritrade som jobbar likadant men där de har bolagiserat licensintäkterna så att föreningen ska kvalificera sig för statliga bidrag. Trots att de har råd att betala sin egen opinionsbildning. 

Ska staten ens ha en märkning ska den vara ideell och kosta minimalt, bara täcka sina egna kostnader och ha minimalt med personal samt noll kronor på marknadsföring och PR. 

Lägg ner eller sälj Miljömärkning i Sverige och märkningen Svanen. Det finns solklart kommersiell framgång här och det kan inte vara svårsålt för hugad spekulant så kan staten återgå till saker de ska syssla med. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

Backa bokprojektet “Pampens historia”

I MP:s värld finns ingen plats för demokrati

Idag blev det känt att Miljöpartiet i Eslöv har en helt egen radikal agenda i sin kommun. Fast när de fick kritik kallades förslaget “satir”. Mycket svårt att avgöra vad som är riktigt och satir från Miljöpartiet eftersom allt de gör framstår just som satir. Om det var ett skämt eller om det bara handlar om krishantering är svårt att avgöra. Bedöm själva. Första bilden är förslag de ännu inte kallat satir. 

De föreslog till exempel att man skulle tvångsförflytta människor som inte ställer upp på mångkultur. 

Och att ateism skulle införas i skolan. 

Om det inte vore Miljöpartiets verkligt konstaterade svajiga relation till demokrati, och deras svans, skulle man kanske ignorera dumheterna. Men är det något parti i landet som har och drar till sig demokratimotståndare så är det de. 

Deras nya toppnamn till Europaparlamentet är till exempel två personer som uppvisat en minst sagt tveksam inställning tidigare. Som Alice Bah Kuhnke, som inte tror på meritokrati utan mångfalds- och könskvotering och som nytillträdd kulturminister ville styra muséernas innehåll. Hon tänkte också “använda utnämningsmakten”

2015 presenterade MP ett kulturpolitiskt program, Kulturen – det fjärde välfärdsområdet, där Bah Kuhnke närvarat på ett av mötena och syftet med programmet var just att Miljöpartiet behövde en ny kulturpolitik. Programmet var fullt av kulturrepression av olika slag och partiet la den i papperskorgen. Bah Kuhnke tog dock som synes intryck av tankegodset. 

2015 kommunicerade hon att kulturinstitutionerna ska utgå från alla människors lika värde och att museerna idag inte “speglar och införlivar den etniska, socioekonomiska eller kulturella mångfalden”.

I december 2016 antydde Alice Bah Kuhnke i Expressen att Facebook skulle kunna komma att censureras. 


När hon fick kritik var hennes försvar att sociala medier inte är någon rättslig frizon, som skäl varför yttrandefriheten behöver inskränkas. 

Hon har poserat i tidningar framför en bonad med texten: visst behöver vi en kulturrevolution. Som om Mao, kommunism och 70 miljoner mördade kineser är något kul. 

2015 gav hon, genom regeringen, Malmö i uppdrag att göra en “förstudie och en konferens” om ett framtida migrationsmuseum. Som skull inhysa något som kan sammanfattas som vänsteraktivism. 

Per Holmgren, som varit en flitig klimatalarmistisk föreläsare och rekryterad av Länssförsäkringar, som i härdigt förnekade all partipolitisk koppling, är andranamnet för MP i EP. 

Han vill avskaffa demokratin, rakt av bara. I klimatets namn. Redan 2010 luftade han detta. Klimatdiktatur är ett ord som börjar bli vanligare för att beskriva dessa antidemokratiska idéer, jag skrev själv om dem i Svensk Tidskrift tidigare i höstan. 

Han får understöd av miljöpartisten Anders Wijkman, ordförande i Miljömålsberedningen som hans kompisar i MP gav honom. Han tycker också demokratin måste pausas och förebilden är Kina. 


Om det inte vore på riktigt och så allvarligt skulle man skratta åt eländet. Det verkliga demokratihotet kommer inte från nazister, det kommer från fanatismen inom Miljöpartiet som på allvar vill utöva statlig repression, tvång och avskaffad demokrati.

Nu skickar de några av de värsta till Bryssel. För att med EU:s hjälp införa idéerna internationellt. Bevare oss.

……………………………………

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

Backa bokprojektet “Pampens historia”

Ingemar Rentzhog och kontakterna

Detta är en fortsättning på inlägget tidigare om We don´t have time. För jag känner plötsligt ett visst ansvar över att sparare inte ska slänga bort sina pengar på det här projektet och som den ekonom jag är, i kombination med mitt jobb som digital opinionsbildare, kan jag inte släppa det här riktigt än. Att han byggt Gretas varumärke som klimatguru (och Jesus…) handlar mer om hur seriöst man ska se hennes påstådda briljans. Jag tycker mest hon är söt och det säger jag inte för att utöva härskarteknik utan för att jag kunde varit hennes mamma. Hennes engagemang är äkta, hennes roll som expert är det som är en saga. Hon har inte åstadkommit annat än att skapat sig en plattform, en förutsättning för att påverka på riktigt. Om hon lyckas får tiden utvisa, opinionsbildning är ett maratonlopp. Inte en sprint. Ingemar Rentzhog byggde varumärket för att han själv fick en hävstångseffekt av kommunikationen, en term han är väl bekant med som fd finansbranschföretagare – när hennes värde på PR-marknaden exploderade kunde hans bolags varumärke haka på. En klassisk win-win. Vem är då Rentzhog? Ja, fram till 2017 var han en helt vanlig finanskille, som drev bolag. Bolaget Laika arbetade bland annat med finansiell kommunikation och hade flera egna kanaler för finansiell kommunikation. Bland annat Investerarbrevet, som även kommunicerat hans nya bolag We don´t have time:s nyemission för övrigt. Laika hjälper också kunder att ta in pengar, precis det som alltså We don´t have time vill göra just nu. Det var garanterat via det här han fick idén till nya bolaget. Hans produkter i Laika byggde på prenumeranter i en utvald bransch som publicerade finansiell information av olika slag, intäkterna kommer från företagen som får betala för att finnas med på det vare sig de kommunicerar nyemission, bolagsstämma, nyheter eller något annat.
När Rentzhog behövde pengar till nya bolaget valde han en crowdkampanj via Fundedbyme.  De fick in nästan 10 miljoner kronor.  Men pengarna de fick in januari 2018 verkar alltså redan vara slut. Under kampanjen verkar han ha suttit i förhandlingar med Fundedbyme för i april 2018 såldes Laika Consulting till dem. I augusti 2018 blev Rentzhog invald i Fundedbyme:s styrelse. 

Läser man vidare i prospektet blir det i allt fluff tydligt, när man läst den ett par gånger, att det är någon slags helt ny sociala medier-plattform han tänkt sig att skapa. Just nu satsar bolaget i stora Facebook-annonssatsningar globalt, på att bygga en stor följarbas på befintliga plattformar.

Men om annonser säger Rentzhog givetvis inte ett pip om i en nyligen gjord intervju från oktober i år, i Miljö och Utveckling. Då är det “hårt arbete”.
Planen för bolaget är att bygga upp en lika stor sociala medieplattform som Facebook, och få användarna att flytta sin aktivitet dit. Oklart vad man ska locka med mer än klimatengagemang och därmed en härlig så kallad filterbubbla av likasinnade, men man ska kunna posta “klimatinitiativ”, som underskriftsinslamlingar och aktioner i klimatet namn i alla fall.
. Tillväxten är mycket optimistisk – de tror att den nya plattformen kommer ha 1 miljard användare om tre år.
Som jag slog fast i förra inlägget bygger alla deras beräkningar om grunden till detta på att de har en stor Facebook-sida, och att det vid något enstaka tillfälle vid en kampanj som hade en film, garanterat offensivt annonserad på Facebook- haft 18 miljoner i räckvidd. Men ingen seriös aktör kan använda en enskild kampanj som grund för en sådan beräkning, du kan nästan få vilka siffror som helst beroende på hur mycket pengar du lägger på annonseringen. Och vid inlägg med filmer gör autostarten av filmerna att även om du scrollar förbi filmen räknas den som 1 view i statistiken. Det som saknas genomgående i det ambitiösa prospektet är engagemang. Och det har de inte. Man får nämligen inte engagemang genom köpta siffror, oavsett om följarna är köpta fejk eller köpta verkliga som du fått genom aggressiv marknadsföring. Inte heller finns någon seriös analys om svårigheterna med att få folk att byta eller lägga till ytterligare en sociala medie-plattform. Vilket kräver att man är först i en nisch tekniskt. Instagram har bilder, Youtube filmer och så vidare. Då konkurrerar man inte med varandra till 100 % utan fungerar som en del av ett pussel för användarna när de väljer hur de vill konsumera sociala medier. Pengarna har de tänkt främst ska komma från annonser. Och provision från försäljning av utsläppsrätter, som de köper från ett företag, får en provision på och sedan slänger bolaget rätten så att den försvinner från handeln. Nyligen gick det stora finansbolaget Söderberg & Partners ut och meddelade att man köpt tjänsten klimatkompensation just från We don´t have time. Att koncernens VD Gustaf Rentzhog är bror till Ingemar och sitter i styrelsen för bolaget fanns inte att läsa.
Samtidigt är Gustaf Rentzhog även ägare av We don’t have time. Han äger enligt prospektet 70 000 B-aktier, motsvarande 0,52 %. Teckningskursen för emissionen är 10,50 kr per aktie, vilket skulle ge ett värde på hans innehav på 735 000 kronor efter en emission. Notera namnen på de övriga ägarna. Bob Persson, Marja Persson, Anna Persson. Vanligt namn, från en ovanlig familj. De kommer nämligen alla från Sven O Perssons släkt, den mest kända är hans dotter Kristina Persson som var framtidsminister i Stefan Löfvens regering en kort period. 
Sven O Perssonär en av Jämtlands mest framstående företagare, han dog 1990 och lämnade efter sig tre miljarder till sina fem barn. Han var son till hästhandlare, som gjorde första delen av förmögenheten på att sälja bilar – Volvo. Miljöfokuserade Kristina Perssons förmögenhet bygger alltså på miljöbovar – gamla Volvo-bilar. Sven O var även kommunpolitiker för moderaterna. Att Ingemar Rentzhog i maj 2018 utsågs till ordförande för Kristina Perssons privata tankesmedja (den finansieras av henne) är alltså ingen slump alls. Familjerna Rentzhog och Persson har nämligen långa och starka band, båda från Jämtland. Sten Rentzhog, pappa till Ingemar, Björn och Gustaf, är en känd man i museikretsar, inte minst för att han som chef över Jämtlands länsmuseum (Jamtli) satte museet på kartan. Sven O skrev en bok som Persson Invest betalade och var i samarbete med Jämtlands Länsmuseum. Persson Invest har länge varit sponsor av Jamtli.
Bob Persson, som äger 0,52 % av Ingemars bolag, klev för några år sedan av som koncern-VD för Persson-imperiet. Han ersattes av Ingemar Rentzhogs bror – Björn Rentzhog. I oktober 2010 fick den då 41-årige Björn nya jobbet.

Även Marja Persson och Anna Persson är delar av Persson Invest-släkten, de är barn till Bob Persson. David Olsson som också är ägare är Kristina Perssons son. Hans syster Amanda Högberg fick jobb på UD 2015 när mamma var minister. David är alltså kusin med Anna och Marja.

Slutsatsen är således att We don´t have time säljer nyemissionen på av Facebook-annonser uppdriva siffror men att inga belägg finns för något slags engagemang. Att inte ens nämna engagemang, som är valutan digitalt, visar hur oseriöst projektet är. De förstår inte marknaden. Räckvidd är ett värdelöst mått om det inte kombineras med andra variabler, som visar engagemang. Rentzhogs framgång bygger genomgående på bra kontakter, även i karriären inom finansbranschen. För läser man Söderberg & Partners årsredovisning från 2016, där ena brorsan är VD, har bolaget köpt tjänster av Laika Consulting för 3,5 Mkr det året. Flera år på raken har Söderberg & Partners en not om just det.
När Rentzhog ville byta bransch vände han sig till familjevännen Kristina Persson för plattform, och valdes i maj 2018 till ordförande för hennes tankesmedjea inom miljö. Det är inte svårt att räkna ut att hon kan ha hjälpt till att matcha in honom som föreläsare inom miljö heller, som före detta minister har hon givetvis mycket bra kontakter. Hon är garanterat en fantastisk dörröppnare för någon som på kort tid vill etablera sig från okänd till känd miljödebattör, som Rentzhog lyckats göra på två år. Det nya bolaget We don´t have time finansierades av vännerna Bob, Anna och Marja Persson från Persson Invest, där hans andra bror Björn är VD. Den tredje brorsan Gustaf gick också in med pengar. Om de köpte aktier innan eller i samband med crowdfundingen vet jag inte. Fundedbyme:s affärsidé är just att erbjuda bolag som vill sälja aktier att göra det, det bygger inte på att ovillkorat ge bort pengar som vanlig crowd gör. När sedan We don’t´have time framgångsrikt hjälpt Greta bygga plattform och själva åkt med samt köpt nästan en halv miljon följare på Facebook via annonsering blev Söderberg & Partner deras första kund inom klimatkompensation, lagom till att nyemissionen startats. Som marknadsfördes bland annat via Rentzhogs förra bolag Laikas produkt Investerarbrevet. Allt bygger på sociala nätverk. Men inte digitalt utan Ingemar Rentzhogs privata. Med fokus på en av landets rikaste mest kända familjer – miljardärerna Persson. Ena brorsan är VD på bolaget som i åratal köpt tjänster av hans förra bolag för flera miljoner per år och är själv ägare av det nya. Det nya bolaget får gratis PR genom att Söderberg & Partners även blir första kunden. Den andra brorsan är VD i bolag, där ägarfamiljen är vänner till familjen och går in som ägare i det nya bolaget. Ingemars egen plattform hjälper Kristina Persson till med, också vän till familjen En annan aspekt av det här bolaget och den grandiosa självbilden bolaget har, där grundlösa målsättningar om en miljard användare ska få privatsparare att riskera sina pengar. Människor som inte ens har med måttet engagemang i prospektet har ingen chans att lyckas inom digital opinionsbildning.  …………………………… Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid Swish: 0762096244 Backa bokprojektet “Pampens historia”