Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.
Det är en av landets största politiska bloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad, med toppar på upp till 160 000.

Är du journalist och vill använda material, maila mig eller ring så ordnar vi det.

Vill du stödja mitt arbete och donera valfri summa per månad via Patreon, klicka här.

SvD Näringsliv smygsäljer

Svenska Dagbladet Näringsliv har mycket hög svansföring när det gäller att granska framför allt banker och finansvärlden, inte minst genom tidigare medarbetaren Carolina Neurath som nu gått till SVT.

De beskyller ofta banker och andra aktörer i finansbranschen för att fuska, vara otydliga, skarva regler etc.

Därför är det rätt intressant att SvD Näringsliv regelbundet ger företaget MittBolån gratis reklam på nyhetsplats. Detta hade kanske varit mindre intressant om det inte vore så att både SvD och MittBolån ägs av Schibstedt men ingenstans framgår det i de nyhetsartiklar jag hittat.

I den här artikeln från 17 november 2014 kritiseras till exempel bankerna för höga räntekostnader.

Mitt Bolån intervjuas och ska föreställa någon sorts oberoende kommentator, trots att detta snarare ska ses som en annons för just Mitt Bolåns tjänster.

Den 4 december 2015 publiceras en ny artikel, denna gång kritik specifik mot SEB.

Även här “intervjuas” Mitt Bolån som någon slags oberoende källa.

Den 30 december 2015 publicerade SvD Näringsliv igen kritik mot bankernas räntor.

Åter igen marknadsförs Mitt Bolån som lösningen på problemet, utan att de talar om att detta är en annons eller ens att de är Schibstedt-ägda.

Mitt Bolån kritiserades 2016 av Konsumentverket för vilseledande marknadsföring då de i annonsen gjorde sken av att de förhandlar personligen med bankerna åt kunder och att de nya amorteringskraven gällde även gamla bolån.

Det är just sådant här som gör att media tappar läsarnas förtroende. En sajt som min egen som är opinionsbildande och inte är journalistisk har 100 % transparens att innehållet inte är objektivt. Men SvD och resten av mediebranschen ska på framför allt nyhetsplats faktiskt vara det.

Det spelar ingen roll att artiklarna inte är från 2017 tycker jag utan kan man göra så här bara för något år sedan har man en märklig etisk gränsdragning redaktionellt på tidningen som förtjänar kritik.

På vilket sätt är det okej att SvD Näringsliv smygsäljer sin koncernbroder Mitt Bolån utan att ens tala om att de ägs av samma bolag?

När media håller på så här förtjänar de tyvärr bristande förtroende.

 

 

Sanningen-Coop = 1 – 0

 

Jag har tidigare skrivit om rättegången mot Coop och deras oseriösa reklamfilmer “Ekoeffekten” och “Amelia testar ekoeffekten”.

De stämdes av Svenskt Växtskydd, som är organisationen vars medlemmar tillverkar både de bekämpningsmedel man använder i ekologisk odling och konventionell, dvs vanlig odling. För det är inte som många tror noll kemikalier i ekologiskt, bara andra sorter.

För att Coop använt ord som gifter och andra oseriösa påståenden. Och hela undersökningen var dessutom skev eftersom de inte mätte de medel som finns i eko, bara de i vanligt mat. Givetvis sjunker ett ämne i kroppen om du slutar äta det. Om du t ex ska mäta halten alkohol och slutar dricka alkohol och istället dricker kaffe kommer mängden alkohol givetvis att sjunka i kroppen. Men mängden koffein ökar ju. Däremot syns det inte i undersökningen om du inte samtidigt mäter halterna koffein.

Coops försvar: filmerna var inte reklamfilmer. De var “information”.

Idag kom domen. 

Coop förlorade. 

I domen kan man läsa mer detaljerat.

Till exempel att deras kassa försvar att reklamfilmerna, som dessutom vunnit guld i reklam-VM Cannes Lions, inte var reklamfilmer inte är korrekt. 

Coop förbjuds använda en rad formuleringar i sin marknadsföring om vite på 1 miljon kronor.

Dessutom döms Coop att betala Svenskt Växtskydds rättegångskostnader på 1,4 miljoner kronor.

Jag undrar hur nöjda Coop är med sitt eget försvar som de brände över 5 miljoner kronor på som de nu alltså får betala själva. Plus 1,4 miljoner kronor.  

Jag var med på delar av rättegången. Hur detta pinsamt dåliga försvar kunnat kräma ur 5 miljoner kronor när motståndaren gjorde ett bättre jobb för mindre än en tredjedel av kostnaden undgår mitt förstånd faktiskt. Hon är väl en bra säljare.

Men varför jag skrivit om det här är inte bara för att det är kul för de som vann.

Utan för att det är så viktigt att syna sådana här bluffar. Miljörörelsen är nämligen fräck och tyvärr vana att kunna påstå lite vad som helst utan belägg för att de drivs av “den goda saken”. De vill ju bara rädda planeten.

Men spelar man fult ska man åka ut. 

Så dagens vinst är inte bara en vinst för de som stämde utan framför en vinst för alla mediekonsumenter som nu förhoppningsvis i något mindre utsträckning kommer kunna skedmatas med påhittade fakta från olika miljöorganisationer och företag som vill kapitalisera på samma frågor. 

Grattis till oss alla. 

 

När regeringen köpte miljöpropaganda rakt av

Naturskyddsföreningen (SNF) är oomtvistat landets mäktigaste lobbyorganisation i paritet med LO och en av deras senaste framgångar är när regeringen tog en rapport från dem och gjorde till sanning. Och tyvärr också politik.

2013 lanserades projektet “Operation giftfri förskola” av dåvarande ordförande Mikael Karlsson, som efter den rödgröna sosse-regeringen tillträdde fick lite olika fina uppdrag av Åsa Romson.

Den 2 december 2013 skickade SNF ut ett pressmeddelande om rapporten “Giftfria barn leka bäst”, som var den första komponenten i projektet Operation giftfri förskola.

Problemet med SNF är flera men framför allt ska man inte ta något de säger som någon sanning.

De är opinionsbildare och deras jobb är att använda de medel som finns tillgängliga för att bilda opinion i enlighet med sina värderingar. Alltså ska man inte betrakta dem som vare sig en myndighet, vetenskap eller som media, där samtliga måste undersöka även andra sidan av saken. Det är inte deras jobb. Men man måste därför vara uppmärksam på detta.

Allt som kommer från SNF måste kompletteras med andra källor för att få en helhetsbild. Lustigt nog är deras främsta försvar när de blir angripna av folk, till exempel mig, är att vi är “lobbyister”. När de själva är en 200-miljonerskoncern av just lobbyister.

Såklart använder även de sig av forskare. Precis som i bostadsfrågan har de hittat en aktivist-forskare som är flitigt anlitad när det gäller att “bevisa” olika saker som de sedan påstår.

Deras egen forskare heter Carl-Gustaf Bornehag och är professor, inte i till exempel allergier eller fertilitet eller något liknande med tanke på vad han yttrar sig om, utan i folkhälsovetenskap. Vid Karlstad Universitet.

Om man kollar på vad folkhälsovetenskap är så är definitionen så här:

Man kan få se film i det här ämnet på Karlstad Universitet.

Stefan Jarl, den kända socialisten vars film “Godheten” inte visades av SVT under valrörelsen som han planerat för att den kunde påverka valet och bröt mot SVT objektivitetskriterium. Han har gjort en lika vinklad film om kemikalier som heter “Underkastelsen” och som universitet inte har några problem att inkludera i kursen.

Sätter också en femma på att “inbjudna aktörer” när det gäller hormonstörande-panel-debatten inkluderar Naturskyddsföreningen.

Bornehag är ofta på SNF-arrangemang. Det här är några exempel från 2013 och 2015.

Han var till exempel inblandad i “Rädda mannen-rapporten” som jag skrivit om, som inte bevisade någonting alls. Bornehag deltog bland annat i panelsamtal om rapporten. Bornehag själv hävdar att hormonstörande ämnen orsakar fertilitetsproblem. Det har dock aldrig bevisats.

Jag läste hela rapporten till ett tidigare inlägg och konstaterade att eftersom SNF inte kunde hitta bevis för sina påståenden använde de isbjörnar på Svalbard som “bevis” på att svenska mäns fertilitet var hotad. Läs inlägget jag skrev här.

Bilden nedan visar ett event redan 2011.

Relationen mellan Bornehag och SNF är djup och lång..

En annan forskare nära förknippad med Naturskyddsföreningen är Åke Bergman.

Han intervjuades till exempel i samband med lanseringen av “Giftfri förskola” i deras tidning. 

Först insinuerar han en massa samband mellan olika sjukdomar och ftalater, sedan säger han det som är sant:

“Forskarna kan inte säkert säga att det beror på hormonstörande ämnen”.

Men tvivlet och frågorna är redan planterade. I min bok är detta klockren opinionsbildning och ska inte räknas som vetenskap. Skolboksexempel på hur man gör när man vill säga något man inte har belägg för men ändå påstå det.

Åke Bergman och Bornehag är också båda del av Swetox där Bergman är chef. Givetvis forskar de på hormonstörande ämnen. 

Är det bara jag som tycker att det är märkligt att trots all forskning som gjorts på hormonstörande ämnen att ingen lyckats bevisa det de påstår?

Allt är ju bara insinuationer och slängiga kommentarer om cocktail-effekter och försiktighetsprinciper. Något jag tycker i sig inte hör hemma inom vetenskap för den bygger på att man vet eller inte vet saker och tills något är bevisat vet man inte.

Vad handlar då “Giftfri förskola” om?

Till att börja med valde Naturskyddsföreningen medvetet att använda ordet gift istället för kemikalier. Varför?

Hela syftet är som mycket SNF gör att skrämma upp folk, helst småbarnsföräldrar eftersom dessa är ängsliga av naturen. Gift ska dra tankarna till livsfarligt. I verkligheten är de allra kraftfullaste gifterna helt naturliga. Och allt kan också vara giftigt om du bara får i dig tillräckligt hög dos.

Du kan till exempel dö av vattenförgiftning om du dricker för mycket vatten. Detta försöker seriösa forskare upprepa men ingen vill höra. Att vad som är giftigt och inte giftigt handlar mestadels om doser. Men varför inte kalla allt giftigt om du kan? Så resonerar Naturskyddsföreningen.

I just detta projektet hävdar de att framför allt plastleksaker på förskolor är farliga för barnen, framför allt via dammet. Men även madrasser, tallrikar, textiler och elektronik. Farligast är ftalaterna, de som kallas hormonstörande. Även om forskningen inte är överens vilka hormoner de eventuellt stör och på vilket sätt. Eller om de ens ska kallas hormonstörande.

I SNF-rapporten upprepar de att hormonstörande orsakar alla möjliga problem som det inte finns några belägg för. Oseriöst är det enda jag kommer på faktiskt. De hänvisar till en WHO-rapport som alltså INTE bevisar att just ftalater är orsaken utan konstaterar ATT sjukdomar ökar, i samma mening som de skriver om farliga kemikalier.

Agnes Wold driver förtjänstfullt Sveriges nästan enda starka motstånd mot miljölobbyisternas felaktiga beskrivning av verkligheten. I en artikel i Fokus från 2016 sågar hon till exempel påståendena om hormonstörande medel och sjukdomar, bland annat spermieproblem.

Några belägg för att de påverkar fertiliteten finns inte över huvud taget så det kan vi släppa. Om det vore så hade de som jobbar med medlen i fabriker varit de första att drabbas av detta och det existerar helt enkelt inte enligt många studier som gjorts.

Ftalater är förbjudna i leksaker sedan 1999 för leksaker till barn under 3 år, exempelvis pipleksaker

Framför allt handlar det om att småbarnsföräldrar ska vara rädda för att barnen suger på leksakerna men också att de får i sig kemikalier via dammet.

Problemet är att de små nivåerna av rester från olika kemikalier i damm är långt under gränsvärdena.

Detta försöker SNF lösa genom att konsekvent ifrågasätta de gränsvärden som för det första är noga tilltagna, det vill säga har en stor säkerhetsmarginal, och är fattade av oberoende instanser som myndigheter internationellt i samarbete mellan länder. Framför allt kommer många gränsvärden från EU-regleringar.

När EU lagstiftar FÖR något som SNF gillar har jag aldrig hört dem ifrågasätta grunden i dessa beslut men de gränsvärden EU fattar är alltså inte tillräckligt för SNF för inget de hävdar kommer då över gränsvärdena och propagandan faller så att säga på eget grepp.

Jag har redan gått igenom deras egna dammrapporter i flera inlägg, som inte bevisade någonting eftersom inget ämne överskred ens nära gränsvärdena.

Jag har hittat ett annat nyare exempel gjord av Stockholms stad.

“För de flesta ämnena ligger den beräknade exponeringen långt under de hälsobaserade referensvärdena”

“Även om man summerar exponeringen av de ftalater som har samma toxikologiska verkningsmekanism blir summan lägre än de lägsta referensvärdet”

Ytterligare bevis på att det inte finns något farligt i dammet. 

Vad säger då myndigheten Kemikalieinspektionen om just leksaker?

I en Powerpoint-presentation från dem skriver de följande:

“Det striktaste gränsvärdet har företräde”

Vad säger leksakstillverkarna själva då?

“Vi vill också sanera”

En annan sak gällande hormonstörande ämnen är att många av dem är naturliga.

Enligt Livsmedelsverket är koffein och soja de största bovarna. När kommer rapporten om att iaktta försiktighetsprincipen när det gäller kaffe, kålväxter och soja? Vi vet ju trots allt inte hur cocktaileffekten blir av att inta alla dessa hormonstörande ämnen samtidigt. Eller hur?

Jag tänkte sammanfatta vad jag hittills redogjort för:

  • Naturskyddsföreningen är lobbyister, en av landets mäktigaste lobby-organisationer. Deras syfte är att göra politik av sina värderingar de driver.
  • Ingen av rapporterna SNF själva författat bevisar att damm är farligt
  • De döpte sin rapport till “Giftfri” för att insinuera att kemikalier = gift när detta inte är sant
  • De använder sig av två av landets mest aktivistiska forskare – Åke Bergman och Carl-Gustaf Bornehag för att legitimera sin opinionsbildning
  • Ftalater är förbjudna i leksaker till barn under 3 år sedan 1999 (de är framför allt barn under 3 år som suger och slickar på saker).
  • Enligt Kemikalieinspektionen regleras leksaker av ett flertal olika krav och har de striktaste gränsvärdena
  • Inte en ena forskningsrapport har visat evidens i påståendet att hormonstörande ämnen påverkar fertiliteten, något SNF påstod i sin rapport “Rädda mannen”. Ändå sprids denna vidskeplighet av Naturskyddsföreningens forskare Bornehag och Bergman för att legitimera allt SNF gör.

2013 när SNF-rapporten om “giftfria förskolor” kom var året före valet, som kompisarna i Miljöpartiet vann ihop med sossarna och bildade den första regeringen som innehållit miljöpartister. Det har gått så där för MP kan man säga, de dinglar under spärren i mätningarna så här bara 3 år senare.

Desto bättre har det gått för de gröna lobbyisterna i SNF.

Åsa Romson hann knappt sätta ner portföljen på arbetsrummet som miljöminister innan Kemikalieinspektionen fick ett uppdrag – döpt efter Naturskyddsföreningens rapport. Den 15 januari 2015, bara ca 2 månader efter Romson tillträdde den 3 oktober 2015 meddelades det giftfria regeringsuppdraget. Hela uppdraget är copy paste på deras material.

Se och lär, alla lobbyister. Det är så här man jobbar om man ska bli framgångsrik.

När ens material BLIR regeringspolitik har man verkligen dragit högsta vinsten i springa-i-korridorer-och-påverka-politiker-priset. Hatten av. 

I november 2015 publicerade myndigheten Kemikalieinspektionen att de fixat nytt material till skolor och förskolor som distribueras dit, i enlighet med uppdraget “giftfri förskola” som alltså kommer från Naturskyddsföreningen från början. Via Åsa Romson trollades det sedan att bli regeringens politik.

Det togs fram i samarbete med Håll Sverige Rent.

Och vilka sitter då i styrelsen för Håll Sverige Rent?

Naturskyddsföreningen, såklart. 

En av sakerna Naturskyddsföreningen i sin rapport från 2013 krävde var att alla leksaker innan 2007 ska bort. Man vill också byta ut plast mot träleksaker om det går.

Är då träleksaker ofarliga?

Såklart inte. Allt är farligt.

Läser man på träsajten Woodnet om leksaker i trä kan man läsa en artikel från 2010 där ett test visat att träleksaker inte bara innehållet gifter utan i själva verket mer gifter än plastleksaker.  

Givetvis är inte heller träleksaker farliga för barn, lika lite farliga som plastleksaker.

Agnes Wold har också kommenterat det absurda i att träleksaker framstår som “icke giftfria” i den här infekterade plastdebatten när de i själva verket innehåller högre halter kemikalier än plast.

Vad har då detta lett till mer än material som i princip är copy paste på Naturskyddsföreningens material och som dessutom Naturskyddsföreningen på regeringens uppdrag fått vara med att ta fram för att föräldrar och förskolor ska stressa upp sig?

En massa skattemiljoner läggs på helt onödig “plastsanering” i landets kommuner. Tyvärr en hel del borgerligt styrda. Man hade ju hoppats att åtminstone folk som är borgerliga hade sin bullshit-detektor på men de har svalt detta med hull och hår. För att det numera är ett regeringsuppdrag, såklart. Stämplas lobbyism med denna logga är det lätt att ryckas med och de okritiska glasögonen faller av.

Så nu rullar skattebetalarnas pengar iväg på något helt onödigt istället för att läggas på vård, skola och omsorg. Ni kanske känner att “plastsanera” förskolor och skolor ingår i det men det är som sagt helt onödiga pengar att lägga efter det inte finns några farligheter i dammet, långt ifrån. Och ska du bli sjuk av att suga på leksaker som är mycket hårt reglerade med mycket strikta gränsvärden, där ftalater är förbjudna sedan 1999 för leksaker till barn som just suger och slickar på saker (0 till 3 år), ska du i princip äta leksaken.

Det finns inga belägg för att dagis och skolor är farliga för barn. Alls. Istället handlar alla dessa skattepengar om devisen “allt KAN vara farligt och eftersom vi INTE VET är det bäst att ta bort allt som miljörörelsen säger.

Om det fanns belägg för att dammet är farligt och att barn som undersökts på förskolor haft nivåer av kemikalierna över gränsvärdena, tror ni inte vi hade hört om det då? Att detta hade varit argumentet för “plastsanering”? Skälet är att det inte finns några nivåer i vare sig damm eller barn som ens är i närheten av de strikta gränsvärdena som reglerar leksaker.

Alliansstyrda Växjö har lagt minst 5 miljoner kronor hittills, Linköping 10 miljoner kronor, Karlstad, där Bornehag arbetar, har rekordet och har hittills satsat 20 miljoner kronor.

I Uppsala kan man i Uppsala Nya tidning läsa den här faktarutan apropå att även Uppsala ska “giftsanera”. Man undrar om Naturskyddsföreningen fick skriva faktarutan själva. Det låter nämligen väldigt likt allt som står i deras material.

Och eftersom Naturskyddsföreningens andra stora projekt är ekologisk mat ingår givetvis detta i deras material, och därför ingår det även i regeringsuppdraget “giftfri förskola”.

I Linköping har man köpt detta rakt av precis som i många kommuner så i detta “giftfria” ingår också att köpa en massa dyr eko-mat, helt meningslös för miljön som jag visat i tidigare inlägg. Vanligt konventionellt odlad mat är ingalunda giftig på något enda sätt, och eko-mat odlas dessutom med andra sorters kemikalier.

Det fina med eko-mat-fokus är att om den ökar och fler vill certifiera sig via Naturskyddsföreningens eget märke Bra Miljöval så ökar Naturskyddsföreningen intäkter. 

Jag har bara tagit ett axplock av kommuner som nu slänger en massa leksaker, madrasser och annat på förskolor helt i onödan. För att lobbyister på Naturskyddsföreningen tutat i dem att trots att det inga finns några skadliga nivåer uppmätt i vare sig damm eller något annat “är det bättre att vara försiktig”.

Agnes Wold gick bland annat ut i Expressen i oktober 2016 och ifrågasatte detta stora skatteslöseri på hundratals miljoner.

Och så här blir det när man låter debatten och politiken domineras av ett enda perspektiv, när man lämnat walk-ove på tolkningsföreträdet till bokstavstroende miljöreligiösa som har fingrarna ända in i Rosenbad. När två aktivistforskare tas på alldeles för stort allvar och när inga andra perspektiv kommer fram. När inte media gör sitt jobb och ställer kritiska frågor utan att sväller allt de blir skedmatade av mäktiga skattefinansierade lobbyister. För att de viftat vit snäll-flagga i ansiktet och för att de därför antas bara vill göra gott får de påstå vad som helst.

Så här blir det när Naturskyddsföreningens egna dåliga rapporter får bli regeringspolitik.

Istället borde man agera rationellt. Att göra sig av med gamla leksaker, trasiga leksaker eller till exempel inte låta barnen leka med gammal elektronik borde inte vara några konstigheter på förskolor. Det tror jag redan de gör och det behövs knappast dyra skattefinansierade kommunala projekt för det, dikterade från Naturskyddsföreningens flashiga kontor på Åsögatan på fina Södermalm mitt i Stockholm, ett stenkast eller två från regeringkansliet i Gamla stan. Att slänga allt och byta ut är bara slöseri.

Belöningarna kommer dock inte bara med att det blivit politik. Personliga vinningar har funnits att hämta. Svante Axelsson var generalsekreterare för Naturskyddsföreningen. Han fick ett fint jobb som samordnare för regeringens Fossilfritt Sverige av kompisen Åsa Romson. 

Mikael Karlsson, fd ordförande för Naturskyddsföreningen och den som var ordförande när projektet om “giftfria barn” inleddes har själv blivit personligt belönad av Miljöpartiet.

Han är ledamot i Miljömålsberedningen, utesedd av sina kompisar i regeringen,.Numera sitter han också i Skogsstyrelsen. Som ni ser sitter också WWF där.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta faktiskt. 

 

 

 

 

 

 

Det finns ingen passiv rökning utomhus

Eftersom den här regeringen inte kan lösa några av våra verkliga problem har de som bekant fokuserat på problem som inte finns.

Som till exempel att hindra folk från att göra en massa kul. Det här därför folkhälsofrågorna fått så stort fokus.

De är inte klara med detta ännu utan nu ska de tuta i folk att det är farligt att vistas ute. Om folk röker. Folkhälsomyndigheten, denna grötmyndigaste av alla myndigheter, har givetvis skrivit en rapport som föreslår detta. 

Innan jag går vidare med rapporten tänkte jag först reda ut lite kring det här med rökning utomhus. För det finns nämligen ingen passiv rökning bevisad utomhus.

När Moderaterna påpekade att det inte finns någon passiv rökning utomhus kommenterade Hjärt- och lungfonden så här: 

“Passiv rökning är skadligt”

Kollar man på World Health Organisations (WHO) hemsida skriver de så här:

Nyckelordet är inomhus.

Och inomhus är det redan förbjudet i offentliga miljöer och på alla caféer och restauranger. WHO släppte dessutom en rapport 2013 som konstaterade att utomhusluften är farligare än rökning inomhus. Utomhus finns inga belägg för att det överhuvud taget är skadligt. Igen, luften är alltså farligare än passiv rökning inomhus.

Det finns alltså inget farligt med rökning utomhus. Luften är farligare. Ändå vill regeringen förbjuda allt de kan. Och de hänvisar till barnen. Missförstå mig rätt, jag har inga som helst problem med att vilja skydda barn från allt möjligt. Även rökning och på alla lekplatser jag är med på mina barn sitter redan skyltar med rökning förbjuden. Hittills har jag inte sett en enda person röka på en lekplats utan utanför dem. Man respekterar det.

Rapporten bygger heller inte på forskning om passiv rökning utomhus, eftersom denna inte finns, utan här förlitar de sig istället på en slags panel. Som om en fokusgrupp skulle kunna ersätta vetenskap.

Människor får alltså själva uppskatta om de “utsatts” för passiv rökning utomhus. Även om det alltså inte finns passiv rökning utomhus. Det dessa personer utsatts för är att de inte gillade att vara i närheten av någon som rökte och det är det de rapporterat. Så varför ska man då reglera något som inte finns?

Nyckeln finns i rapporten. Det är ett sätt att hindra rökare från att röka.

Ett intressant resultat från Skop-undersökningen var människorna som svarade att de dagligen utsattes för rök på uteserveringar. Hela 4 %. Dagligen? Vi bor i ett land där uteserveringarna för det första knappt existerar mellan september/oktober och april för de flesta tillstånden gäller mellan april och september. För det andra, vilka sitter varje dag på uteserveringar? Har folk inte ett liv? Ett jobb?

Detta får mig faktiskt att tvivla på hur ärliga folk svarat på undersökningen och om det i själva verket inte finns lite överdrifter av rökhatare där? Jag feströker själv. Jag sitter på uteserveringar kanske 10 gånger per år. Jag har nämligen barn. Hur ska jag hinna sitta på uteserveringar när det dessutom de flesta kvällarna är antingen för kallt eller regnigt? Vi lever i ett land med uselt väder.

Hur som helst, det finns fler frågor.

Till exempel varför en rapport som ska utreda barnen i fokus mäter rökning utanför barer. Nog för att lekplatser är ställen för barn men barer är det faktiskt inte. Faktum är att det krävs att vara 18 för att få vara där utan en vuxen men även med vuxna är barer faktiskt inte barn-ställe. Det är ett vuxenställe.

Rökning är lagligt och så länge det är det måste man tolerera att folk röker eller så ska staten förbjuda produkterna. Det är också så att alla ägare av privata nöjeslokaler, som restauranger och caféer, redan idag är helt fria att själva förbjuda rökning på sina uteserveringar. En hel del näringsidkare har därför infört rökzoner på sina uteserveringar. Och inomhus är det som bekant redan rökfritt.

Men just uteserveringar är heller inte några barnmiljöer. De är inte till för barn. De är till för vuxna och det är också följaktligen otroligt många fler vuxna som utnyttjar uteserveringar än barn.

Att utreda exponering för barn måste därför fokus vara på miljöer där just barn befinner sig. Som lekplatser och där är det redan förbjudet att röka. Jag har inte sett en enda lekplats där det är tillåtet faktiskt för kommuner som äger lekplatserna får alltså redan idag förbjuda rökning där utan ett lagkrav.

Det är också redan idag förbjudet att röka på hållplatser för kollektivtrafik. Skyltar med Rökning förbjuden sitter sedan många år redan inne i busskurer, på perronger och andra ställen. Folk röker heller inte därför inne i busskurer eller på perronger.

Men låt oss leka med tanken att Förbjuda-allt-regeringen får igen den här lagen.

Ska vi införa rökpoliser?

Vi har alltså enorma svårigheter att ens lösa våldtäkter i det här landet eller att upprätthålla lag och ordning i förorter. Det är skjutningar så gott som varje vecka i Sverige. För vem ska då ansvara för att upprätthålla den nya lagen?

Inte ens Folkhälsomyndigheten har ordentliga belägg i sin rapport för deras slutsatser bygger alltså på UPPLEVELSER och inte vetenskap och det finns heller inget forskningsstöd för passiv rökning utomhus. Eftersom det inte finns någon. Luften är farligare.

Istället handlar det i vanlig ordning om moralism.

Tobak är en lagligt produkt men för att vissa människor ogillar att andra vuxna konsumerar dessa lagliga produkter ska de förbjudas. För att det är jobbigt att någon gör något i ens närhet man ogillar. Man UPPLEVER att det är jobbigt och trist med rökning utomhus men det är inte farligt och det finns inga hälsoeffekter som är bevisades.

Hela den här utredningen är att koka soppa på en spik och fokuserar på ett problem som inte finns.

Antingen förbjuder staten tobak helt eller så kan de sluta moralisera över att folk använder den.

 

SOS Alarm vill inte betala

Idag blev det känt att SOS Alarm som hanterar alla nödsamtal i Sverige sagt upp avtalet med Sjöräddningssällskapet, som är en ideell organisation där människor frivilligt och utan betalning räddar andra människor i sjönöd.

De vill ha mer betalt. 

Detta hade kanske varit lätt att förstå om SOS Alarm var en privat verksamhet. Men det är staten och alla landets kommuner och landsting som äger SOS Alarm tillsammans. Hela verksamheten finansieras alltså av skattepengar.

Svenska Sjöräddningssällskapet är inte heller ett privat företag utan en ideell organisation som finansieras både via bidrag och via medlemsavgifter och donationer. Och frivillig arbetskraft. 2000 frivilliga genomför 75 % av alla akuta sjöräddningar i Sverige.

Men nu vill alltså SOS Alarm ha betalt. Från att tidigare ha tagit en symbolisk summa vill man omförhandla.

Motiveringen SOS Alarm ger är:

“SOS Alarm har inget övergripande uppdrag från staten för att hantera frivilliga organisationers behov”

Och det här är jag känner jag att jag ilsknar till.

För vi har alltså en statlig verksamhet som finansieras bland annat via bidrag och uppdrag från myndigheten MSB som i sin tur får statsbidrag, som kräver en ideell organisation byggt på gratis arbetskraft på pengar med motiveringen att man inte har något uppdrag att “hantera” ideella föreningars behov?

Men samtidigt har alltså staten inga problem alls med att formligen ösa pengar över föreningar som vill “chilla organiserat”, tar pengar för olika antiradikaliseringsprojekt utan att redovisa vart de gått som för projektet “Våra liv” som bluff-organisationen Spiritus Mundi eller för att köpa hotell för 11 miljoner kronor.

Är det något våra skattepengar ska gå till så är det att finansiera verkligt ideellt arbete.

Som Sjöräddningen gör varje år när privatpersoner rycker ut för att hjälpa medmänniskor som gått på grund, ramlat över bord, fått motorstopp eller båten sjunker.

De räddar ju för bövelen liv varje år!

Det här gör mig faktiskt både matt för att jag blir så sabla trött över hur ruttet systemet är. Och fly förbannad.

Nu utgår jag från att SOS Alarms ägare – det vill säga staten, alla kommuner och landsting – tar och skärper sig och istället riktar uppskattning till Sjöräddningssällskapets fantastiska helt ideella verksamhet. 

Som jag tänker göra: tack alla ni 2 000 fantastiska människor som utan ersättning rycker ut till era medmänniskors hjälp på havet och sjöar. Ni gör en fantastisk insats.

Så SOS Alarm: Gör om, gör rätt. 

 

Målerifakta – en pust från 50-talet

Några av de mest omoderna människorna måste vara de som jobbar för olika sorters LO-förbund. Till exempel fackförbundet Målarna.

Inte nog med att de vägrar att låta folk få komma överens själva med sin arbetsgivare när de ska jobba för att få ihop livspusslet, de håller envist fast vid en massa andra uråldriga saker. Som Målerifakta.

Nej, jag visste inte heller vad det var innan jag läste på och med fascination förstod exakt hur konstigt och omodernt det är.

Målerifakta är ett företag som ägs gemensamt av arbetsgivarna och facket, det vill säga Svenska måleriföretagen och Svenska Målareförbundet. Det startades på 70-talet.

Företaget mäter målade väggar och tak. Efter att målare målat. Som en liten tidsstudieman åker de ut och mäter upp ytan folk målat. Varför i hela friden då kan man ju undra. Jo, för att en gång i tiden jobbade alla målare på ackord. Det vill säga, när de var klara på ett jobb kunde de ta mer jobb och tjäna ännu mer. Det vanliga sättet att betala folk idag är fast månadslön. Då får du samma lön oavsett hur mycket du producerar. Med ackord kan duktiga tjäna mer men de inte lika snabba tjäna mindre. Som en slags provisionslön för hantverkare.

De flesta föredrar månadslön, såklart. Men inte fackförbundet.

Det vore inget problem om Målerifakta bara var en service till de som vill mäta sina väggar för att se om lönen ska justeras upp (eller ner) men problemet är att varje målarföretag i Sverige med kollektivavtal tvingas betala Målerifakta baserat på sina lönekostnader alldeles oavsett om de ens betalar ackordlöner eller om de använder tjänsterna.

Det är tvång det handlar om.

Varje måleriföretag som har kollektivavtal tvingas idag betala 1,812 % av företagets totala lönekostnad till Målerifakta.

Det här påminner om de granskningsavgifter Byggnads krävde in tidigare. Ända fram till 2007 faktiskt då en domstol konstaterade att det var olagligt att tvinga icke medlemmar att betala för en tjänst som dessutom inte utfördes. För många gånger granskade aldrig Byggnads lönerna och villkoren på plats. De tog bara pengarna.

Byggnads granskningsavgift var 1,5 % av lönesumman. Målerifaktas avgift är 1,8 %.

Hur mycket pengar innebär då detta för Målerifakta?

2015 tvingade Målerifakta sig till 52 miljoner kronor av landets måleriföretag alldeles oavsett om de kom och mätte. En fantastisk affärsidé förresten. Tvinga alla att betala oavsett om du gör något jobb för pengarna.

För enligt samma årsredovisning var det bara 30 % av företagen som anlitade bolaget.

Det var drygt 400 bolag

Det motsvaras av 484 företag som beställde mätning. En mätning.

Branschens medianmarginal är 3,4 %. Målerifakta tar över halva den alltså.

Det är helt absurt att det ens är tillåtet.

Det finns alltså 1 423 måleriföretag i landet med kollektivavtal som tvingas betala Målerifakta. De har alltså tvingats betala i snitt 36 542 kronor per företag och år för en tjänst de allra flesta inte ens använt.

Det är pengar företagen istället för att lägga på en värdelös tjänst kunnat satsa på sin personal. En mer påkostad julfest, fler förmåner eller något annat som nu de anställda går miste om för att de tvingas kasta pengarna i sjön på en kvarleva från forntiden.

Bolagets styrs av en sosse. Såklart.

Han fick sparken under uppmärksammade former i från sitt förra jobb som VD för renhållningsföretaget SPV för att styrelsen inte hade förtroende för honom. Då svarade hans partikamrater med att polisanmäla Moderaterna. Rimligt.

Målerifakta har byggt upp en ansenlig summa pengar genom åren på att tvinga alla måleriföretag att betala men sedan inte mäta något alls.

De har 43 miljoner kronor tillgångar som de tvingat till sig av företagen. Lagligt dessutom. Pengar som skulle kunnat gå till de anställda till viss del i form av förmåner som alltså företagen inte har råd med för att de tvingas försörja ett gäng mätare som inte jobbar.

en

Jag förstår faktiskt inte ens att detta finns och kan vara lagligt. 

Varje avtalsförhandling försöker företagen får facket att inse hur knäppt och uråldrigt detta är men nej. Eftersom gubbmaffian på facket lever i det förgångna fattar de inte att ju mer företagen tvingas ta av sin vinst, för det är just det, desto mindre kan de satsa på sina anställda i form av till exempel bonusar eller annat. Hur ska de ha råd med det på en genomsnittsmarginal på 3.4% för att Målerifakta tar 1,8 % av marginalen varje år för att sitta och pilla sig i naveln?

Att inte Målerifakta får pengar när de faktiskt utför något jobb är nämligen just det. Tvångspengar för att peta sig i naveln. 

Jag tycker synd om målarna som representeras av människor som inte förstår det här. 

Har medierna förtigit problemen med invandringen?

Ja, denna fråga är just nu i centrum av mediedebatten. Men debatten är rörig tycker jag och fokuserar på fel saker egentligen.

För vi har inte två läger där de ena konspirationsteoretikerna säger att allt är en mörkläggning från media och de andra foliehattarna att de som påstår detta bara sprider fake news, har ett högre syfte att destabilisera demokratin och egentligen är de Hitler/Trump. Ironiskt nog har Trump-teoretikerna alltså en konspirationsteori inte om ämnet invandring i media utan om de andra konspirationsteoretikerna.

Utan debatten är ännu bredare än så här. För vi har också folk som säger att media inte alls har negligerat att skildra invandringens kostnader utan tvärtom har hela mediebranschen på nyhetsplats sakligt och konsekvensneutralt skildrat alla aspekter av invandring. Här står Jan Helin.

Han vill också gärna påstå att de som kritiserar rapporteringen inte förstår skillnaden mellan ledarsidor och nyheter, även om den han säger det till själv är chef över en ledarsida.

Först och främst tycker jag att det råder en definitionsförvirring i begreppet “invandringens kostnader” och att de olika grupperna pratar om olika saker.

Det gemene man menar med kostnader här är majoritetssamhällets kostnader, i form av dels reda pengar men också kostnader i form av kulturkrockar, sociala problem, kriminalitet, särbehandling av flyktingar i till exempel bostadsköer, vården etc.

Det många i media verkar mena med kostnader är kostnader för de asylsökandena i form av långa handläggningstider, trångboddhet, farlig resa till väst via gummibåtar, utvisningar etc.

Och det här är olika saker. Media har absolut redovisat kostnader för de asylsökandena regelbundet och ingående. Inte minst Sveriges Radio, där jag varje vecka senaste året hört något reportage från asylboende, flyktingar eller folk som jobbar med flyktingar och som skildrat de kostnader de både är för människor att fly men också hur det höga trycket i mottagandet påverkat dem.

Men debatten som sker just nu handlar inte om denna form av kostnader utan om kostnaderna för de som redan bor här när det väller in flyktingar som söker skydd. Kostnaderna som vi som bor här får betala. Och den debatten behöver man inte pilla på foliehatten för att konstatera inte fanns i Sverige innan hösten 2015.

Jan Helin är smart som försöker reducera kritiken till att handla om att folk inte fattar skillnaden mellan det som är åsikter och det som är nyheter. En klassisk vilseledande manöver. För åsikter är som sagt just åsikter.

Men om vi ska gå igenom ledarsidornas roll i debatten så spelar nämligen vad som skrivs där stor roll, annars hade inga tidningar haft dem. Inte bara för de fram tidningens officiella ståndpunkt och individerna som skriver där, utan de sätter också tonen i det offentliga samtalet. En stor maktposition alltså.

Deras roll är inte att förmedla nyheter utan att förmedla åsikter men också styra det offentliga samtalet. Och innan valet 2014 var det några få ledarsidor som problematiserade invandringens kostnader för samhället. Bland annat Folkbladet, Svenska Dagbladet och Expressens Ledarsida.

Jan Helins dåvarande ledarsida Aftonbladet, som leder Trump-teoretikernas foliehattsarmé med förtjänst, gör fortfarande sitt bästa för att med alla medel tillåtna fula ut och brunmåla alla debattörer och ledarskribenter som just vill problematisera invandringens kostnader. Ohotad tvåa på den listan är Eskilstuna-kuriren och Alex Voronov, som förärats Åsa Linderborgs duktig-sosseliberal-pris “Hummerkniven” för sin tjänst. Jag ska inte ens gå in på Dagens Nyheter som både på ledarplats men tyvärr även i tidningen via sina olika #ståupp- uppror (de har varit så många att jag inte minns vad de heter) och agendasättande journalistik också varit en betydande drivande faktor.

Den som påstår att det inte funnits något medveten utfulning och brunsmetning i syfte att i första hand orsaka drev och i andra hand ta heder, ära och helst försörjning ifrån folk, är som Jan Helin till 100% en del av den rörelsen. För ingen som stått på andra sidan detta kan hävda det.

Jag tänkte inte gå in på allt som skrivits om mig och det namnkunniga gäng som varit måltavlorna. Ni vet vilka de är och ni vet också vad de kallats och allt jämt kallas. Nu senast kastade mediebranschens fegaste ledarskribent Jonna Sima ytterligare en sådan brunsmetningens molotov cocktail på Ivar Arpi och Alice Teodorescu när hon påstod att de hetsat fram krig mot islam och sedan har ingen sett henne eller hört från henne. Hon sprang kanske hem till mamma i Bromma.

Jag vet inte vad folk tror att de själva tjänar på genom att ihärdigt försöka förneka något som alla vet sker och har pågått sedan 2006 då Sverigedemokraterna fick 2,6 % i valet och som förlamade den svenska debatten men tyvärr också politiken ända fram till 2015.

Så till nyhetsplats. Har det då skett någon slags negligering av det journalistiska uppdraget där just vad gäller invandring?

Det finns bara ett svar på den frågan och det är ja. Givetvis är det så. Men här gäller det att hålla tungan rätt i munnen för det är inte samma sak som att ge Mörkläggnings-teorertikerna rätt. För de har fel. Det pågår ingen konspiration och ingen mörkläggning på någon redaktion i Sverige.

Däremot har redaktioner på grund av framför allt berättelsen om David och Goliat, där journalistikens uppdrag är att skildra den lilla människan, fått ett nytt mitten vad gäller åsiktsvärdering. Att “inte gynna SD” har styrt värderingen av nyheter på många av landets redaktioner. Sakine Madon lyfte fram detta för flera år sedan, Niklas Orrenius har också skrivit om det bland annat i sin bok och det har kommit ett otal vittnesmål från anonyma journalister, rädda för att förlora sina jobb och vänner.

Detta är ingen konspiration utan har blivit det man uppfattar som mitten. Att inte gynna SD. Att stå på flyktingens sida i skildringen. Det finns ett nästan dagsaktuellt exempel. När SVT kallar utvisningar för deportation.

I den här artikeln är jag övertygad om att SVT själva tycker att de är neutrala trots att de medvetet använder ett ord som är mycket mer negativt laddat än utvisningar och att artikeln inte problematiserar kring asylrätten och att vi har lagstadgad reglerad invandring. Den skildrar händelsen ur flyktingens perspektiv. Den skildrar alltså kostnader med invandring men individens egen kostnad.

Om det har blivit ett mitten, ett neutralt, att välja vinkel och nyheter utefter att skildra inviduella kostnader och inte samhällets kostnader med invandring och att man dessutom inte vill gynna SD så blir nyhetsrapporteringen på nyhetsplats inte komplett. Det säger sig själv. Den blir ofrånkomligt mindre och vinklad. Utan att någon konspirerat eller mörklagt.

Det blev ramaskri efter att Anna Hedenmo ställde frågan 2012 “Hur mycket invandring tål Sverige?” i en partiledardebatt.

I Dagens Arena, sossarna och LO:s tankesmedjatidning, kallade deras krönikör detta så här:

Marcus Priftis: ”Hur mycket invandring tål Sverige?” SVT:s fråga är så främlingsfientlig i sin konstruktion att man inte kan svara på den utan att bekräfta tre rasistiska osanningar”

Sammanfattningsvis finns det ingen mörkläggning. Det finns heller inte ett gäng som i Trump/Hitler-stil vill skapa debatt om mörkläggning. Dessa gäng har båda rökt på.

På ledarsidor har det funnits en levande debatt om invandringens alla aspekter, där vissa ledarsidor ägnat hela sin vakna tid åt att diskutera personliga egenskaper på de skribenter på de andra ledarsidorna det vill säga, de som skrivit om migrationens kostnader. Så ett gäng har skrivit om migrationen, ett annat har skrivit om de som skrivit om migrationen. Men debatten har funnits. Däremot har nyhetsdelen i tidningarna inte rapporterat om migrationens kostnader ordentligt.

Det finns två sorters kostnader med invandring där den enda rapporterats om flitigt och den andra inte: individers kostnader för migrationen med fokus på flyktingens upplevelser och problem finns det mängder av. Majoritetssamhällets kostnader för migrationen har underrapporterats.

Att redaktioner valt att inte skildra dessa former av kostnader bottnar inte i något medvetet. Det har istället blivit konsekvensen av att massa redaktionella beslut valt flyktingperspektivet och inte velat gynna SD och alla dessa många enskilda beslut har sedan blivit ett nytt mitten. Ett läge där ingen reflekterar över om det egentligen är mitten och neutralt.

Den här utvecklingen har också drivits på av högljudda och aggressiva ledarskribenter med brunburken i ena handen och handen på katapulten i andra, redo att skicka iväg en salva mot vilket håll som helst som ens yppar något i den riktningen. Åsiktskorridorens allra mest hängivna vakter står allt jämt redo för att fula ut meningsmotståndare och eftersom de på riktigt tror sig kämpa mot Hitler är allt tillåtet. Medvetna missförstånd, överdrifter, rena lögner. De matar sin egen trollarmé och släpper lös Twitter-orcherna för att trötta ut alla som inte rättar sig i ledet.

Deras beteende har förstärkt uppfattningen om att nyhetsredaktionernas värdering är neutral.

I dagsläget är det dock betydligt bättre ställt på alla fronter. För Aftonbladet ledare står numera hyfsat ensamma, tillsammans med krönikören Lars Lindström och Advokatsamfundets Anne Ramberg. De flesta, även DN ledare, skriver numera ur bredare perspektiv och problematiserar hela denna komplicerade fråga. Och nyhetssidorna skildrar betydligt oftare de problem migrationen hur välvilligt inställd man än är till fri rörlighet, orsakar. Sedan hösten 2015 har tillståndet i debatten blivit betydligt friskare och rimligare, till allas glädje. Åsiktskorridoren är inte sprängd men vi har numera lampor där inne.

Jag tycker inte man ska hålla på att älta det som var i all oändlighet utan snarare titta framåt. Men åsiktskorridorens allt krympande armé kämpar ju på, nu genom att hävda att det inte funnits någon och att allt är fina fisken.

De som hävdar att det inte fanns något tankeförbud i migrationsdebatten ska minnas den här debattartikel som Sara Skyttedal skrev på DN debatt den 29 augusti 2014, det vill säga två veckor före valet.

Hon sa ordet volym högt och problematiserade kring framför allt var alla ska bo och hur vi ska klara att skala upp samhällets alla funktioner. För det ställde folk in resor, luncher, kallade henne hemska saker på Twitter, hatmailen flödade, partikamrater tog officiellt avstånd från henne. Hon försköts.

Kom ihåg detta och kom tillbaka igen och säg att det inte fanns något problem med att problematisera invandringens kostnader.

Hur går vi då vidare härifrån?

Problemet när redaktioner utan att reflektera över det flyttar mitten är just att konspirationsteorier får fäste och människor börjar misstro media. Det är grunden mediernas egen förskyllan att förtroendet dalar och enda sättet att reparera förtroendet är att vara självkritisk.

Så nästa gång mediabranschen ska ha en företrädare, skicka inte fram Jan Helin.

Utan någon som inte själv investerat för mycket i frågan personligen och i sitt förra jobb. Skicka in någon som faktiskt har lust att hjälpa mediebranschen att återta det så viktiga förtroendet genom att problematisera det här, medge de fel som begåtts och hitta en lösning. 

Inte någon som på in- och utandning fyller studion med självförhärligande. 

HRF och den roliga boken

Handels- och restaurangfacket (HRF) som är en del av mäktiga LO har tydligen en bok de ger ut.

Den heter “Galoschjesus och frukostflingorna

Låter ju kul. HRF samlade alltså in 2 400 ord från medlemmar och sedan har den ihärdiga redaktören Barbro Andersson sammanställt alla ord.

Devisen verkar ha varit “Alla ska med”. För hur kan man annars förklara att HRF valt ut även dessa….färgstarka uttryck i sin officiella bok.

Flickor = pratglada trevliga damer vid bord oavsett ålder, även böggäng

Jag vet inte vad ni tycker men själv tycker jag “flickor” är rätt otrevligt att kalla ett gäng med homosexuella män. Böggäng är trevligare faktiskt. Det tror jag även bögar tycker.

Ett annat ord som HRF gärna vill sprida bland sina medlemmar och andra är:

Kaféslyna = uttryck för yngre kvinna som jobbar på kafé

Det fanns tyvärr en del ord att välja på i kategorin sexism men dessa är de värsta.

Rälsluder = nedsättande om servitris på tågrestaurang

Intressant är alltså luder nedsättande men inte slyna enligt HRF. Jag är förvånad att de inte har med hora någonstans.

Boken tar också lätt på det här med rasism verkar det som.

Eller vad sägs om:

Somalier = nedsättande uttryck för mindre kunnig vinkypare

Men ingen bok med fördomar, sexism och rasim är ju komplett utan n-ordet så givetvis vill inte HRF vara sämre.

Negerjobb = enformigt arbete t ex att vika servetter eller tournera pommes chateau

Observera att somalier alltså anses nedsättande av HRF men inte negerjobb.

Så jag har en mycket enkel fråga till Hotell- och restaurangfacket: ska det här alltså vara lite på skoj? Lite kul? För det är ju ni som är utgivare för boken och det är er bok. Den har haft en redaktör. Men ni tycker att ord som neger, slyna och luder är fint?

En annan fråga är ju hur denna “roliga” bok rimmar med HRF:s höga profil i just frågorna sexism och rasism.

I ett inlägg på Aftonbladet den 20 april 2017 sa exempelvis en av deras företrädare Jenny Bengtsson:

“Sexuella trakasserier och sexuell jargong är ett av restaurangbranschen största problem”

Och deras ordförande Therese Guovelin vill ha en nolltolerans mot sexuella trakasserier. Det sa hon redan 2014.

I november 2016 ordnade HRF en demonstration mot rasism ihop med andra fackförbund.

Så varför delade HRF då ut boken som sprider dessa nedsättande uttryck till nyanställda i branschen?

Boken har funnits ett tag och tryckts i flera upplagor. Den kom ut redan 2007.

Men trots detta tycker HRF år 2017 att det är piggt och kul att sprida ord som negerjobba och rälsluder istället för att ta bort dem ur boken och utbilda sina medlemmar att använda sådana ord är en del av problemet med just rasism och sexism på arbetsplatser.

Att genom att acceptera att gamla unkna uttryck finns kvar så befäster man gamla strukturer och fördomar.

Men att leva som man lär är för jobbigt för LO. Inget nytt under solen där direkt.

Svar på Ibn Rushds replik – de har fel

Jag upptäckte till min förtjusning att Ibn Rushd svarat på min artikel på Nyheter24 och lämnade givetvis in en slutreplik på den idag.

Men en replik är begränsande så jag kompletterar här det jag skriver i den artikel. Jag tänkte börja med vad de påstår i sin replik.

Vad gäller de 5,3 miljoner kronor de “sparade ihop” av bidraget för att ha råd med hotellet 2012 påstår de att de var under “organisatorisk stress” för att folk hade slutat på förbundet.

Jag har ju alla Ibn Rushds årsredovisningar och läser man dem hade de 2011såldes 17 personer anställda medan de hade 26 personer under 2012. Samma år de alltså säger att de gick på knäna på grund av vakanser.

Enligt årsredovisningen 2011 hade de 204 000 studietimmar och ungefär lika många året efter men de var 7 personer fler.

Deras kostnader borde tvärtom ha ökat markant men ändå lyckades alltså Ibn Rushd under dessaa omständigheter tvärtom göra av med 5,3 miljoner kronor mindre. Imponerande.

De påstår också att de köpte halva gården.

Men kollar man på årsredovisningen ljuger alltså Ibn Rushd i sin artikel.

I årsredovisingen för 2013 står det att Granhedsgården köpts. Inte halva gården.

Kollar man i balansräkningen för 2013 finns också hela köpeskillingen bokfört som en tillgång för Ibn Rushd. Om de köpt halva skulle bara halva fastighetens värde få räknas som en tillgång. Man kan inte räkna en tillgång man äger till 50 % som helt ägd.

Inga pantbrev togs upp 2013 vilket berättar att inget banklån tagits föra att finansiera köpet, för då tas alltid pantbrev ut på fastigheten som säkerhet. Alltså köptes hotellet kontant.

I årsredovisningen året efter köpet, det vill säga 2014, har Ibn Rushd plötsligt överlåtit hotellet till det nystartade bolaget Granhedsgården.

I balansräkningen bokfördes tillgången i det nya bolaget, under Andelar i intresseföretag. Det är där hotellet nu hamnat. Tillgången på 11 miljoner kronor har plötsligt blivit 6,9 miljoner kronor.

De överlät hela hotellet för 11 miljoner kronor på det nya bolaget Granhedsgården som de inte äger 100 % av utan 50 % av. Så halva hotellet ägs nu av den insynsskyddade stiftelsen som Islamiska förbundet äger.

Under Not 9 kan man se att hotellet köptes för 11 miljoner kronor och har sålts för 11 miljoner kronor. Sedan har tillgången på 11 miljoner kronor blivit en tillgång på 6,9 miljoner kronor i andelar i Granhedsgården istället. Köpeskillingen går däremot inte hitta vare sig bland intäkter eller som en fordran och bank/kassa har i själva verket minskat med 2,5 miljoner kronor från året innan.

Ingenstans står dock att det är Islamiska förbundet som köpt hotellet. De påstår i sin artikel att summan för transaktionen finns som fordran för intressebolaget.

Den fordran hos intresseföretag som finns redovisad i årsredovisningens balansräkning är på 53 462 kronor. Är det den fordran Ibn Rushd påstår i sin artikel ska vara köpeskillingen? För i så fall borde det stå 5 500 000 där. 

De förklarar i artikeln köpet av Granhedsgården som att de “förväntas investera i verksamhetsnära satsningar”.

Där skulle de ha kurser de anordnar idag.

De hävdar också att Granhedsgården inte alls är ett hotell. Det finns däremot “möjlighet att bo där när det finns ledig kapacitet”.

Det första du som besökare på Granhedsgårdens hemsida läser är:

“Boka ett stort hus för  hela familjen…….Eller varför inte boka ett rum för två med bra service, god halal mat och en upplevelse på vår SPA-avdelning……..På gården har vi bl a ett stort konferensrum, fyra olika bastu, SPA och relaxmöjligheter……. Hyra båt eller kanot…..Pröva fiskelyckan”

Inte en rad om utbildningar.

Kollar man då på Granhedsgården ABs egen årsredovisning kan man läsa:

“Bolaget driver hotell och konferens verksamhet i Granhedsgården”.

Inte heller här en enda rad om utbildning. Kollar man då bolagsordningen, som alla vet som har bolag är man där bredare i sin beskrivning av bolagets verksamhet och väljer sedan huvudsakliga verksamhet i själva årsredovisningen precis som alltså Granhedsgården valt “hotell och konferens”. Men även där domineras beskrivningen av olika kommersiella verksamheter, som att sälja utbildningar till exempel. Inte arrangera i egen regi.

Detta är alltså det Ibn Rushd kallar “verksamhetsnära” och det de beskrivit som “utbildningscenter” när de informerade Folkbildningsrådet om köpet och som de då sa okej till (!).

Kommersiell hotell och konferensverksamhet med relax och spa.

Ibn Rushd betalade således köpeskillingen på 11 miljoner kronor för hotellet som de sedan ägde ett år innan de registrerade det nya bolaget Granhedsgården AB den 1 september 2014 och fick sin F-skattsedel den 19 november 2014.

I årsredovisningen för sitt första verksamhetsår skriver de (Ibn Rushd och Islamiska förbundet) att de hösten 2015 bestämde att försöka driva asylboende.

Det stämmer inte.

Enligt en artikel i Katrineholmskuriren så hade de redan den 19 maj 2015 fått avslag på sin ansökan att driva asylboende. Eftersom de fick F-skattsedel i mitten av november måste de skickat in en ansökan redan vintern 2015.

I artikel säger också Granhedsgårdens VD att de i maj fortsatte att förhandla och hade förhoppningar att få tillståndet då.

Ändå skriver de i sin verksamhetsberättelse i slutet av året att de ansökte om asylboende under hösten 2015.

Det var givetvis så att tanken från början var att starta asylboende. De köpte hotellet, sedan startade de bolaget för att inte Ibn Rushd centralt kan äga ett eget asylboende och sedan skickade man in ansökan. Ett gratis hotell fixat som sedan skulle dra in stora pengar på bidrag från Migrationsverket.

Kollar man i årsredovisningen för Ibn Rushd från 2015 så kan man se att fastighetsaffären av avslutad. Man äger inte fastigheten längre.

I balansräkningen kan man se att den tillgång man nu har är Andelar i intresseföretag (Granhedsgården AB som man äger hälften av). Fordringar på intresseföretag finns, på 332 kronor. Köpeskillingen finns ingenstans att hitta här heller vare sig som en fordran eller i resultaträkningen.

Om vi ska återgå till deras påstådda verksamhet så hade de alltså 270 000 timmar enligt sin årsredovisning 2013.

2008 hade de 90 000 studietimmar så de har vuxit jättefort.

2016 hade nästan 300 000 timmar. De har alltså hållit på många år och borde ha ett väl utvecklat system för att visa för folk hur de bedriver sin verksamhet. Samtliga studieförbund förutom Ibn Rushd har sökbara kurskataloger online till exempel.

Hur kan ett förbund som till och med för 9 år sedan hade en verksamhet bestående av 90 000 timmar inte har kurskataloger och utförlig redovisning på hemsidor om sin verksamhet?

De hävdar också att de haft merparten av verksamheten med sina medlemsorganisationer.

Jag kollade på dem.

Och hittade ingenting. Inte en enda rad om utbildningar. Två av medlemmarna har inte ens en hemsida (SUM och Koranläsarnas förbund).

På SMF:s hemsida under Utbildning är detta det enda som finns.

Stiftelsen som äger 50 % av Granhedsgården AB skriver så här på sin hemsida.

Förenade Islamiska Föreningar i Sverige skriver inte heller något om utbildningar och studiecirklar utan mest om rättigheter och opinionsbildning.

Islamiska Kulturcenterunionen har inte heller en hemsida.

Scouterna har inte heller någon hemsida.

75 % av Ibn Rushds verksamhet säger de själva bedrivs av medlemmarna. Men var är den då? Var är kurskatalogerna? Var kan man anmäla sig? Var är rapporteringen från dessa 300 000 studietimmar?

Ibn Rushd har inte förklarat ett enda dugg utan frågetecknen bara hopar sig. Folkbildningsrådet har också rätt många frågor åtminstone jag väntar på svar på.

Ibn Rushd säger att de välkomnar granskning men svarar inte på några frågor alls, hittar på i både sin egen årsredovsining och i repliken och kan inte på en enda punkt visa vad de håller på med.

Det är helt solklart en hund begraven här och jag tänker i alla fall inte ge mig förrän man vänt på varje sten hos Ibn Rushd och förklarat för mig och alla andra skattebetalare hur våra pengar har spenderats. Både vad gäller alla dessa påstådda studietimmar som ingenstans finns att läsa om och det skandalösa hotellköpet.

 

Ibn Rushd och kurserna

Jag blev nyfiken på alla de här timmarna Ibn Rushd påstår att de haft för studier och kollade lite närmare på den statistik som SCB samlar in, som baseras på förbundens egna uppgifter.

Enligt den hade Ibn Rushd i Blekinge län 1 952 studietimmar med 159 deltagare 2016. I Skåne hade man 44 404 timmar och 12 290 deltagare. Totalt: 46 356 studietimmar och 12 449 deltagare. Anledningen till jag slår ihop dem är att de representerar Ibn Rushd distrikt södra.

Och Ibn Rushd Södra är den enda kurskatalog jag kan hitta online. Det kanske finns fler men söker man på Ibn Rushds hemsida får man det här:

Kurskatalaogen för Distrikt Södra är intressant.

Det är alltså 46 000 studietimmar och nästan 12 500 deltagare som gått deras verksamhet. Även om de har en brasklapp på hemsidan:

Vilket jag tycker är märkligt. Varför tycker Folkbildningsrådet att det är okej att deras 9 medlemsföreningar har huvuddelen av deras verksamhet? ABF och de andra studieförbunden sköter som bekant sin utbildning i huvudsak själva och har stora kurskataloger med allt från akvarellmålning till statskunskap.

Kurskatalogen är tunn men där finns en hel del kul kurser. Som den tre träffar långa kurser för att söka bostad.

Eller kursen om hur man söker jobb. Som alltså är det som en av våra största myndigheten som pangar runt enorma summor varje år på att erbjuda just det – Arbetsförmedlingen. Ändå får alltså Ibn Rushd bidrag för att hålla en jobbkurs.

En annan kurs på tre tillfällen vill lära folk att känna efter om de är sjuka.

En annan kurs vet jag inte ens vad den handlar om. Och då har jag ändå läst beskrivningen flera gånger.

Att erbjuda elever extra stöd i ämnen är inte dumt men den här kursen förklarar inte närmare vad den erbjuder mer än stöd i alla de stora ämnena som grundskolan lär ut.

Sedan är det givetvis flera kurser som går ut på att söka bidrag och kräva olika sorters rättigheter i samhället. Aktivism helt enkelt. Intressant att kassörsutbildningen inte innehåller ekonomi kan jag tycka utan bara att bli “effektiv”.

Om man kollar på Distrikt Stockholm, som även enligt Ibn Rushd omfattar Uppsala och Gotland hade de 2016:

Totalt: ca 59 200 timmar och 31 000 deltagare.

Om man söker efter kurskatalogen för Distrikt GSU hittar man ingenting.

Här finns det två hemsidor. En som inte är gjord och en där det inte står något om kurser.

Kollar man då på Facebook så hittar man en del event. Framför allt håller de kurser för arabiska för nybörjare verkar det som.

Deras eventlista på Facebook visar både att det mesta handlar om organisering och inte kurser och att det inte är särskilt många som enligt eventet anmälningsfunktion i alla fall deltagit, även om givetvis detta är ett trubbigt mått på deltagare. Poängen är snarare att visa några av de få belägg för verksamheten jag hittat.

Även Stockholmsdistriktet fokuserar på aktivism och har bland annat det vedervärdiga projektet Jämlikhetsdata som handlar om att de vill att staten ska rasregistrera folk och som drivs av fd AFA-aktivisten Tobias Hübinette.

De är också engagerade i slöjaktivismen.

Rättigheter och tolkningsföreträde, det vill säga andra delar av aktivismen, fokuserar de liksom distrikt Södra också på.

Hur jag än letar hittar jag inte mer än det här för deras två största distrikt. De påstår att huvuddelen av deras verksamhet inte ens genomförs av dem utan av deras medlemsorganisationer men jag har inte hittat något om kurser och studiecirklar på deras hemsidor heller.

Var är alla dessa kurser och studiecirklar undrar jag? Det är ju bara för Ibn Rushd att klargöra det genom att publicera samtliga kurskataloger online, redogöra på sin hemsida för all verksamhet och länka till sina medlemsorganisationers eventsidor där de i sin tur redovisar för sina kurser.

Transparens är nämligen nyckelordet. Och det handlar om att visa respekt för skattebetalarnas pengar.

Detta uppvisar inte Ibn Rushd i dagsläget. Vare sig genom att köpa ett hotell för skattebidraget, något som förhoppningsvis kommer att utredas oordentligt, eller genom att konsekvent underlåta att själva rapportera om sin verksamhet på sina hemsidor så att skattebetalarna själva kan få information om hur deras pengar spenderas.

Om det är sannolikt att Ibn Rushd verkligen genomfört alla timmars utbildning de påstår hoppas jag någon med mer information om det här granskar nu för det enda jag hittar är massa information som pekat åt ett och samma håll – det är inte överhuvudtaget sannolikt att siffrorna stämmer.