Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Islamisternas framfart i Sverige

Äntligen håller något på att hända. Det började med att landets mest prominenta islamist Mehmet Kaplan, som varit en förgrundsfigur i uppbyggandet av basen av föreningar som landets politiska islamister behöver för att tillskansa sig makt, föll.

Politisk islam. Det är vad islamism handlar om.

Den största organisationen är just Muslimska brödraskapet men den här formen av islam finns i massa andra former. Turikets Erdogan och AKP är en form. Här kommer Kaplan in. Milli Görüs som han åt middag med är den turkiska diasporans största islamistiska organisation.

Idag kom rapporten Aje Carlbom skrivit om Muslimska brödraskapets utbredning i Sverige åt MSB. Den förstudie som Magnus Norell och Carlbom gjorde för ett år sedan försökte olika krafter att utmåla som oseriös. Och människor engagerade i föreningarna som pekades ut gjorde sitt bästa för att med rättshaveristiska påtryckningsmetoder se till att MSB la ner projektet. Detta skrev Fokus om i somras med rubriken “Nerringd, JO-anmäld, mailbombad“. De är nämligen skickliga och har både pengar och resurser numera.

Jag är en av få opinionsbildare som skrivit om islamismen länge. Jag skrev om frågan redan hösten 2014, när jag startade bloggen. De har gjort sitt bästa för att försöka utmåla mig som islamofob och rasist. Före november 2015 och migrationsvändningen var samtalsklimatet så begränsat att man inte ens kunde nämna ordet volym utan att få avgångskrav som minister. Att skriva kritik mot muslimer var otänkbart. Det blev en störtflod av drev. Det är lätt att glömma bort. Nu när läget är ett annat. Jag fick direkt rasist-stämpel för att jag granskade Kaplan, en minister. Bara för att han var muslim.

Utan terrorforskarna Magnus Ranstorp, Magnus Norell och Magnus Sandelin, som länge bevakat frågan, hade vi fortfarande varit i informationsmörkret. Niklas Orrenius är en av få journalister som jobbat med frågan. Sofie Löwenmark bidrar också med värdefullt fokus på just islamisternas framfart. Johan Westerholm på ledarsidorna.se har jobbat längre än jag med kartläggningen av pengarna och framför allt kopplingarna till Tro och Solidaritet. GAPF som kämpar mot hedersförtryck lyfter också den här frågan hela tiden. Även till vänster finns det några dedicerade, som Amineh Kakabaveh och Jan Hägglund (som jag intervjuat i min podd). För att nämna några.

Nalin Pekgul var den första opinionsbildaren som skrev om det här, tidigt. Hon engagerade sig personligen i Fadimes problem och sedan öde och har lyft frågan på debattplats hela 2010-talet.

All respekt till dig, Nalin. Tack vare ditt idoga arbete hade vi andra aldrig kunnat haka på. 

I morse såg jag för första gången kritik mot Muslimska brödraskapet i Sverige i ett nyhetsinslag, där en avhoppare ostört fick prata klart utan att någon organiserad islamist fick tolkningsföreträde. I TV4, ni kan se inslaget här. 

Media och även politiker verkar äntligen ha vaknat.

Jag tänkte därför ta tillfället i akt och sammanställa mina egna granskningar genom åren så att de blir lätt att hitta för de journalister, politiker och väljare som vill få mer kunskap om hur de är organiserade i Sverige. 

Viktigt att hålla isär är att all islamism som sagt inte har kopplingar till Muslimska brödraskapet. Det finns andra organisationer. Och sedan finns det föreningar och personer som driver frågor som är islamistiska men som i övrigt inte har någon formell koppling. Det finns många grader här. Hijabist-rörelsen i Sverige, där rätten att bära hijab men även niqab och burka, just har ett islamistiskt perspektiv på den frågan. Att rätten att bärja plaggen ska trumfa allt annat i samhället. Det i sig är en islamistisk hållning.

I och med att frågan blivit mer och mer aktuell har även jag skrivit oftare och oftare.

Som SlösO granskade jag i augusti 2015 bidrag från MUCF, den första genomlysningen av deras bidragsverksamhet. Det dröjde 1,5 år men efter flera andra granskningar tappade föreningar pengar. Bland annat muslimska organisationer.

Jag granskade Kaplan i december 2014, specifikt hans resande och fokus på Turkiet. Hålen i hans schema som departementet ville sekretessmärka besvarades till slut med “träffade vänner och familj”. Jag är fortfarande övertygad om att han de 8 timmarna ägnade åt att träffa islamister av olika slag. Ett drygt år senare, vintern 2016, kom så bilderna av Kaplan ätandes middag med islamister och turkiska fascister.

Jag har skrivit upprepade gånger om Ibn Rushd under åren, framför allt sedan 2017. Nu höjs kritiken mot den islamofobi-sajt Alice Bah Kuhne gett dem i uppdrag. Och äntligen börjar fler bli intresserade.

Fem veckor innan Aftonbladets granskning av Ebtisam Adelbe skrev jag om henne, och att hon suttit i Migrationsdomstolen.

Att SST ordnade konferens med iranska statens representation i Sverige, moskén i Järfälla, med skattepengar som utmanar det sekulära samhällets självklarhet skrev jag om först.

Ju fler som skriver och bevakar frågan desto mer kommer hända.

Men ATT något hänt i år är tydligt. Plötsligt har mångfaldspaniken (tack Sakine Madon för ordet) att skaffa muslimer på listorna bytts ut mot självkritik och en debatt om värderingar. Vilket givetvis borde varit fallet från början. Muslimer är lika bra företrädare för partier som någon annan, så länge deras värderingar är partiets och inte islam. Det borde inte vara så svårt. Som väljare ska vi kräva att partier vet vad deras företrädare tycker på riktigt.

Viktigaste lärdomen som jag hoppas folk tar med sig – det spelar ingen roll att folk påstår att “de inte tycker så där” längre.

Man ändrar inte sina värderingar bara för att man får kritik, då håller man dem i stängda rum istället. Och har man bjudit in en hatpredikant som vill bränna upp homosexuella eller säger att kvinnor inte ska lämna hemmet, då har man det. Ingen muslimsk organisation har någonsin av misstag bjudit in en hatpredikant, de vet exakt vilka de bokar och vill ha just dessa radikala muslimer.

Jag tänker läsa MSB-rapporten som släpps idag och återkommer med ett inlägg om den. Jag utgår från att MSB är redo för den attack av mail och telefonsamtal de även denna gång kommer få av de berörda organisationerna.

………………………………….

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Fire in the hole, yttrandefriheten

Beväpnade med löfte om goda intentioner och att skydda folk från obehag har vi nu en sällan skådad koordinerad attack på yttrandefriheten. Den har inte varit så här hotad på länge och hotet kommer från olika håll.

Som ni som följer mig vet ägnar jag mig åt fakta, inte konspirationsteorier. Även om inledningen är dystopisk nog att kunna åtföljas av just en sådan teori är det inte det. Tyvärr måste jag säga. Jag hade gladeligen avfärdat det som överdrifter.

Jag har skrivit landets första bok om påverkan och sociala medier, och den ska ses delvis som ett debattinlägg i en del av detta. För Bonniers koordinerade attack mot Google i veckan är just det jag varnar om i boken. 

……………………………………………………………

Alla läsare som vill kan ladda ner några smakprov från boken som jag lagt längst ner i inlägget som PDF-er  och som berör just detta ämne.

…………………………………………………………….

När sociala medier, som Youtube, Facebook och Twitter, uppfanns tappade plötsligt mediebranschen som helhet makten över informationen. I media sker allt “top down”, vilket innebär att ingenting av kanalernas innehåll produceras fritt av läsarna. Utan allt produceras av de av mediehuset utvalda, oftast anställda men även frilansare på kontrakt. Sociala medier är inga medier sitt namn till trots. De är kanaler för andra människor.

I sociala medier produceras inget av innehållet av ägarna utan allt produceras av användarna.

Plötsligt fick vem som helst utan kostnad och hinder som makt eller kunskap möjlighet att göra sin röst hörd. Eftersom engagemang inte räckvidd i och med detta blev valutan i media kan sådana som jag, tack vare sökmotorer som Google, nå ut lika bra som nationella ledarsidor och slå de flesta lokaltidningarna i räckvidd.

En riktig revolution som har demokratiserat det fria ordet.

Anklagelserna mot Google rör algoritmerna, som är koder som styr sökresultatet. Att samtliga mediehus också använder algoritmer i sina arbeten vill de inte tala högt om. Bäst att utmåla dessa serier av koder som något slags ondskefullt sagoväsen. Algoritmer styr till exempel de flesta tidningarnas startsidor idag, baserat på vad som klickas så flyttas artikeln upp eller ut från startsidan. Det är inga konstigheter. Algoritmer hjälper oss att sortera information.

Men mediehusen är arga. För att sociala medier har gjort att de inte har monopol på information längre.

Tidigare fick bara de som valdes ut av mediehusen en plattform att göra sina röster hörda. Samma princip gäller än idag – det är bara de debattredaktionerna väljer ut som får publicera sina debattartiklar. De har även tappat pengar och läsare och gör så i raskt takt. Därför har de sedan 2013 aktivt bildat opinion mot politiker för att begränsa såväl sociala medier som Google. Tidigare fick mediehusen marknadsföra sig gratis nämligen, nu har de privata företagen Facebook och Google helt rimligt sett till att man måste betala. Då ökade ilskan från media och kampanjen intensifierades, för att kulminera i “Bonnier versus Google-gate”.

Söker man på “google” på Expressen och sorterar efter datum får man upp helt osannolika 73 artiklar och inlägg publicerade bara på Expressen sedan kampanjen inleddes den 4 mars för att kulminera den här veckan, när källkritikens dag är så att fokus är extra stort på just dessa frågor.

Väldigt många har Expressen själva benämnt som nyheter. För att det passar dem såklart och de äger plattformen. Men inga av dem ska ses som något annat än opinion. Syftet är att påverka politiker att hjälpa dem att lagstifta mot Google och mot sociala medier. Det verkar som om de här stora kanonerna fått politikernas öra tyvärr, för att de har för dålig koll på såväl branschen som debatten och det låter ju viktigt (få bort hat).

Men Expressen har gått över alla anständiga gränser här tycker jag, vilket Jan Schermans inlägg får vara det tydligaste exemplet på.

För Scherman skrev ett “öppet brev” till Googles svenska VD och så fort en journalist skriver “öppet brev” vet man vart det barkar. Och jag har aldrig sett tydligare exempel på ren smutskastning förklädd till journalistik faktiskt.

Eller kolla på de här personangreppen:

  • undflyende, räddhågsen, nonchalant, rädd, girig, okunnig, saknar ryggrad,

Detta tycker Jan Scherman är en rimlig krönika. En verbal spya mot personen Anna Wikland, som råkar vara Sverigechef för Google. För aldrig har väl ett debattinlägg så kapitalt saknat konstruktivitet. Han blev arg och kände för att endast beväpnad med personangrepp använda sin makt medialt på ett av landets största mediehus få utlopp för den ilskan.

Oproffsigt är bara förnamnet.

Men till skillnad från Jan Scherman jobbar jag inte med personangrepp utan håller mig till att kritisera hans text. Huruvida han har någon ryggrad, är nonchalant eller något annat han beskyller Google-chefen för vet inte jag för jag känner inte honom.

Fint att Scherman lyfter fram det här – att han hittar sig själv på Google. Och beskrivs inte bara med namn och yrke utan blir påklistrad en rad falska och nedsättande omdömen. Observera att detta är hämtat från samma text när Scherman själv aspirerar på SM i nedsättande omdömen. But it’s ok when I do it.

Och när nu han ändå lyft fram just vad som kan hända när man googlar så gjorde jag just det.

När man söker på “rebecca weidmo uvell höger” så är den andra träffen en artikel på Politism, Schibstedts och LO:s ungdomsgård för socialister.

Artikeln är fullständigt vidrig. Full med påhopp och hat bara.

När SVT skulle “granska Facebook-grupper” och gav sig på gruppen Rädda vården såg det ut så här: 

Uthängd. Av public service. Det enda som saknades i Jan Schermans beskrivning var bilden på Fredrik Antonsson. Han slutade i vården efter det drevet. 

Bra att Scherman engagerar sig i detta att bli uthängd med nedsättande kommentarer. Men hur otrevligt det än är, är det alltså inget som är olagligt. Och borde inte vara. Att skriva elaka saker om andra människor och att dessa måste tåla detta är en del av yttrandefriheten. Som Sherman själv gladeligen tillskansade sig när han nu blev jättearg på Google.

Båda artiklarna är fullt sökbara på Google. För att de är en av de 130 000 miljarder indexerade sidor som finns där och som växer varje dag.

Och för att Google ett verktyg för att nå andras artiklar och inlägg, inte ett sätt för ett mediaföretag att sprida kampanjer. Men söker man på Expressen finns samtliga av Expressens publicerade inlägg sedan internets barndom också där.

Här är ett axplock av de 73 artiklar och andra inlägg Expressen publicerat i sin kampanj sedan den 4 mars:

Google tillåter Granskning Sverige att sprida trakasserier. I artikeln refererar en kvällstidning åt det omoraliska att smyga runt i folks trädgårdar och ringa deras familjemedlemmar. Ironin är påtaglig ty smyga runt i folks trädgårdar och hoppa på folks familjer är snarare ett krav för att få jobba på Expressen och Aftonbladet som reporter, än ett undantag. De har hittat på hela den grenen. Inte mig emot om de själva slutar trakassera folk de vill ha nyheter ifrån men lite magstarkt av just dem att när det gäller andra ha landets bästa moral.

Även ledarredaktionen skrev om Google. Givetvis. För ledarsidans löner betalas också av mediehuset och de är inte oberoende chefernas vilja. Dessutom ligger det även i dessa anställdas intresse att strypa konkurrensen från sådana som mig, som tar läsare varje dag och som slår dem i nyheter från egna granskningar.

Tack vare Google och att deras algoritm styrs av engagemang men även saker som hyperlänkar för att de belönar folk som är generösa och skickar läsare till andra sajter, hamnar min blogg högt upp när man söker på ämnen jag skriver om. 

Tidningsutgivarna, som är mediebranschens lobbyister, passade givetvis på också. Google-gate publicerades alltså samtidigt på nyheter, på ledare, i krönika och på debattsidan. Och även som TV-inslag. Alla kanoner var framme.

Men i TU:s artikel blir det tydligt vad agendan är – på Youtube laddar okända användare upp material från deras medlemmar. Och de förlorar därför pengar. 

Målet med hela den här propagandan sedan 2013 är att få politiker att tvinga Google och Facebook att anställa en redaktion.

Och därmed göra dem till medieföretag. I det ögonblick de får igenom sin vilja har de lyckats utplåna sociala medier. För då blir det återigen en redaktion som avgör vilka som ska komma till tals och vilka åsikter som ska få yttras och spridas. Precis som på “den gamla goda tiden” när ingen kunde nå ut som inte hade godkänts av media.

Som av en slump är det exakt detta Thomas Mattsson, chefredaktör för Expressen, krävt i åratal. Jan Helin krävde samma sak när han bossade över Aftonbladet. Lanserad som någon slags lösning på just detta drev men det är alltså vad Mattsson krävt i åratal. Det är målet med all opinionsbildning.

Men om infrastruktur, som Google, skulle tvingas avgöra vad som är fint och fult vad gäller åsikter, när de via lagstiftning skulle avkrävas ansvar för vad hela världens människor som använder internet tycker och skriver, då har vi faktiskt dödat internet.

Den fria informationen. Själva grejen med internet. Och detta är vad hela den samlade mediebranschen vill, inte bara den svenska. Alla de som är traditionella och inte byggt nya sorters företag bortom traditionella strukturer alltså. Det vill säga, de som inte anpassat sig.

Notera att hela det här drevet bygger på en antisemitisk lista på judar som någon på Expressen googlat sig till bland de 130 000 miljarder indexerade sidor som ligger online.

Vet ni vad man får om man googlar “I hate white”?

Bara vad gäller filmer får man upp över 50 miljoner träffar. 

En av dem är Svarta pantrarnas Philadelfia-boss som på filmen skriker att han hatar alla vita. Filmen är från 2010 och har visats över 700 000 gånger.  Med detta försöker jag givetvis inte säga att vare sig detta eller lägga ut en antisemitisk lista är okej, personligen är jag väldigt engagerad mot just antisemitismen i Sverige och skriver ofta om hotet mot judar. Utan att detta är baksidan av yttrandefriheten – att folk av alla kaliber hyser vidriga åsikter. Men vi ska inte förbjuda åsikterna. Det är ett totalitärt sätt att lösa det här. Vidriga åsikter bekämpas med en fri debatt och demokrati.

Men det är bara att gratulera Bonnier. Den opinionsbildning de och samtliga mediehus i landet hållit på med med i alla fall sedan 2013 har gett resultat.

Man lyckades först när man bestämde sig för att det inte funkar med att Thomas Mattsson i varje blogginlägg och framträdande skyller allt på Google och Facebook eller med krönika efter krönika av random anställd tyckare med “klaga på sociala medier” i tjänstebeskrivningen. Och istället kallade det “nyheter” och “granskning” och publicerade 73 inlägg inom loppet av knappt 10 dagar.

Även Moderaterna, som är mitt parti just för att man har frihet och yttrandefrihet som en av grundstenarna i sin liberala ådra, påverkades av detta och Andreas Norlén börjar prata om att kalla Google till förhör. Något jag hoppas Google bestämt säger nej till. Inte ens ett korrupt statsråd har skyldighet att medverka i KU-förhör.

För att inte skämmas som moderat hoppas jag också att Norlén och övriga i mitt parti tar sitt förnuft till fånga och innan de går på Expressens trollning läser in sig på debatten.

För man kan inte tro på allt man läser i tidningen, framför allt inte så här i veckan när källkritikens dag ändå uppmärksammas.

Jag hoppas Google fortsätter att konsekvent bevaka gränsen mellan yttrandefriheten, som media nu tyvärr släppt i jakt på makt och pengar och återinfört informationsmonopol, och början på antidemokrati.

Censurera internet håller nämligen bara typer som Erdogan, Kim Jong Un och Putin på med.

Smakprov bok 1

Smakprov bok 2

Smakprov 3

………………………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Sossar ger sossar pengar, del 2

Jag fick ut ansökningarna av MUCF och såklart dyker ännu en sosse-organisation upp.

ABF har också fått en halv miljon av de öronmärkta pengarna från Löfven via Lena Nyberg för att påverka valet.

Även de ska ut i just Rinkeby, som ju har 65-70 % sosseröster i senaste valet. Kan arbetarrörelsens bara få upp folk från sofflocket och få flera att gå och rösta är det värdefulla S-röster. ABF får nästan en halv miljard i bidrag av Folkbildningsrådet redan men det hindrar dem inte från att vilja ha mer.

Medlemmar i ABF är bland annat HBT-socialdemokrater, Hyresgästföreningen, KF, LO, PRO, Folkets hus och parker, Tro och Solidaritet, Socialdemokratiska studentförbundet, Socialdemokraterna, SSU, S-kvinnorna, och Unga Örnar. Samtliga del av arbetarrörelsen. Och så är även Ung Vänster och Vänsterpartiet med.

ABF är ett nav för sossarnas opinionsbildning. 

I ansökan kan man läsa att just medlemsorganisationerna kommer involveras, till exempel Hyresgästföreningen. Som ju också är inblandande i Rinkeby Folkets Hus och själva precis har anställd en riksdagskandidat för S som valledare. Så Hyresgästföreningen har ett finger med i spelet både för den här halva miljonen och den som Rinkeby Folkets Hus fick. Well played.

De har också hittat ett smart sätt att vigga skattebetalarna på ännu mer pengar. För pengarna ska skapa en rad olika studiecirklar. Och ju fler studiecirklar desto mer betalt från ABF från Folkbildningsrådet, så skattepengar från MUCF betalar alltså verksamhet de fått skattepengar till från Folkbildningsrådet, så att de kan få ännu mer skattepengar från Folkbildningsrådet nästa år.

Medlemsorganisationernas betydelse betonas på flera ställen, till exempel vad gäller att ta fram just de som ska leda projektet som kommer tas från dessa. Det är inte osökt att tänka att man hittar en grupp olika sossar från en av alla de sosse-förbund som är medlemmar. Och från LO. För att “informera” utlandsfödda om valet i Rinkeby.

Det luktar röstskola lång väg tycker jag. 

Som ni själva kan läsa har de tänkt att fokusera på veckorna innan valet, för att så många som möjligt ska kunna rösta på sossarna är det lätt att anta.

Men när ni nu känner er lite deppiga över hur korrupt Sverige är har jag ett ljus i mörkret för er att tänka på. Tänk på att sossarna i de 60 år de hade makten före sociala medier uppfanns kunnat göra exakt så här men utan att sådana som jag kunde granska det och sprida det för allmän kännedom.

Det var inte bättre förr. Eller jo, om du var sosse. Så du kunde trixa ostört. 

……………………………

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

S ger pengar till S för att “öka valdeltagandet”

En sak som är min huvuduppgift på bloggen är att visa hur maktpartiet Socialdemokraterna byggt ett enormt nät åt sig själva så att de maximerar makt, pengar och inflytande även när de inte har regeringsmakten.

Så fort de får makten sätter de igång att bygga på den här strukturen.

Jag är förbluffad över naiviteten i det här landet, hur inte ens Alliansen när de har makten verkar intresserade att klippa sönder den här maktstrukturen så mycket de hinner innan nästa val.

Ett exempel på detta är den särskilda valsatsning vänster-fästet MUCF gör nu inför valet. MUCF leds som bekant av en gammal sosse, Lena Nyberg. Som gav upp partipolitikens korridorer för myndighet istället men sosse är hon givetvis fortfarande.

I oktober 2017 fattade S-regeringen med MP att ge MUCF ett särskilt statsbidrag. 

I första omgången öronmärktes 16.5 miljoner kronor men redan i beslutet kan man läsa att de har för avsikt att avsätta mer.

MUCF har redan delat ut en del av pengarna, bland annat till Folkets Hus i Rinkeby. De har fått 500 000 kronor.

Enligt dem själva kommer de knacka dörr för att “informera om svenska valet och hur man röstar“.

Så här har sossarnas jobbat varje val, att med uppgift om “information” fixa röster till partiet. 2002 till exempel ordnades 4 000 budröster just från Rinkeby, där det visade sig att flera ombud för rösterna just röstat på S för alla de var ombud för.

I förra valet fick just sossarna mest i Stockholm i just bland annat Rinkeby.

Det är ett riktigt huvudfäste för S, så man förstår ju varför regeringen nu genom MUCF och sossen Nyberg gett Folkets Hus i Rinkeby uppgift att öka på det där. För det säger sig självt, har man lyckats få 60-75 % av rösterna av de som pallar att masa sig till vallokalerna finns det mycket att hämta på sofflocket. Bara man kan få dem att gå dit.

Som ni kan se tjänar även det andra regeringspartiet på det, för det har flera gånger fler sympatisörer där än i många andra valkretsar.

Folkets Hus i Rinkeby är nämligen medlemmar sosse-organisaionen Folkets Hus och Parker.

Ironiskt nog kallar sig organisationen partipolitiskt obundet, för att det tidigare ägandet från partiet numera formellt är avslutat till stora delar. Men det räcker att kolla på styrelsen för att se att Folkets Hus alltjämt är en mycket aktiv del av Socialdemokratin.

Här ser ni styrelsen: 

Gunilla Carlsson, ordföranden, sitter i riksdagen för sossarna och kommer från ABF. Leif Rönngren har jobbat åt sossarna i Stockholm stad. Numera är han ordförande för Folkets Hus i Rågsved. 

Margareta Rönngren är kommunalråd för sossarna i Umeå. 

Kenneth Nilsson från Kiruna var socialdemokrat till 2010, när han gick med i Kirunapartiet istället.

Lena Mellbladh kommer från Annika Strandhälls fd arbetsgivare fackförbundet Vision.

Sebastian de Toro kommer från LO. 

Maria Hjelm jobbar på Hyresgästföreningen. 

Det enda officiella ägande sossarna har är AB Folkets Hus i Stockholm, som är ett fastighetsbolag som förvaltar fastigheten Folkets Hus på Norra Bantorget, där bland annat Dansens Hus huserar för tillfället. Men allt som har med Folkets hus i hela Sverige är alltså sossarnas i grunden, även Folkets Hus i Rinkeby.

Folkets Hus i Rinkeby fick en annan present av en annan sosse nyligen. Innan Roger Mogert hann avgå i #metoo så skrev han plötsligt av 2,5 miljoner kronor i hyresskulder som Folkets Hus i Rinkeby hade till staden. Lokalen såldes sedan till ett fastighetsföretag och Folkets Hus får nu hyra av dem istället.

Man hade struntat i att betala hyran för att betala löner istället. Ett företag hade tvingats säga upp folk men bidragsförsörjda kan alltså strunta i det, och hoppas att en kompis fixar biffen. Vilket alltså Mogert gjorde. Aldrig att en sosse hade krävt att föreningen lämnar verksamheten när det handlar om Folkets Hus.

Nya ordföranden Jörgen Strandberg är själv anställd på Hyresgästföreningen. Och Hyresgästföreningen anställde precis Markus Selin som “valledare”, för HGF bedriver alltså en sådan intensiv valrörelse så att de behöver ha en heltidsanställd projektledare för det.

Vem är Selin då?

Riksdagskandidat för sossarna, of course. 

Jonas Nygren, som intervjuas om rekryteringen, var själv kommunalråd i Sundbyberg fram till för några år sedan. Hyresgästföreningens valkampanj ska betraktas som en del av sossarnas kampanj tycker jag.

Jag har begärt ut alla ansökningar som beviljats bidrag för detta riktade statsbidrag från MUCF så jag återkommer med ett nytt inlägg när jag läst dem, om jag hittar något intressant.

Men att jag kommer hitta många exempel på när sossar försöker använda statliga medel för sin egen kampanj är en så kallad lågoddsare.

……………………………….

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Banke och den gratis annonsplatsen

Aftonbladets rättspolitiska journalist Oisin Cantwell försvann plötsligt i #metoo. Borta. Utan någon förklaring av tidningen. Han har i åratal bevakat rättspolitiken. Nu tillhör inte jag hans trogna läsarskara direkt och den lilla kontakt jag haft med honom på Twitter gav knappast skäl att ändra det eftersom han var så otrevlig men av det jag läste rent objektivt gjorde han ett hyfsat jobb. Påläst och rapporterade brett. Aktivist ibland men oväntat sällan givet vilken tidning han jobbade på.

I januari meddelade så tidningen att de kontrakterat en ersättare: Viktor Banke. 

Nu gör en privat tidning som de vill. Men att ersätta en anställd journalist som rättsexpert med en advokat är bara märkligt och jag ska förklara varför.

Banke är flyktingaktivisten och numera advokaten som gjort sig ett namn på Twitter, bland annat genom att brunsmeta olika borgerliga opinionsbildare inklusive mig. Märkligt nog sammanföll hans nedtoning på Twitter när han hade en bok att sälja och nu ett eget bolag. För som egen företagare måste man hela tiden sälja för att dra in pengar. Det är skillnaden mellan att vara egen och anställd.

Det är helt enkelt svårare att sälja saker om folk uppfattar dig som en otrevlig aktivist.

Intressant att Aftonbladet kallar honom expert. Han är 33 år och har inte jobbat med juridik särskilt länge jämfört med många andra. Mårten Schultz är expert, Banke är nybliven advokat. Han blev det 2017. För att bli advokat krävs en jur kand och minst 3 års arbete som biträdande jurist på en advokatbyrå. 

Han är också nybliven egenföretagare och startade en advokatfirma förra året. Han jobbade tills nyligen åt fd socialdemokratiska justitieministern Tomas Bodström.

Det gjorde även en av de andra fyra delägarna i byrån, Philip Hedberg.

Byråns specialitet är givetvis framför allt asylrätt och på byrån jobbar förutom Banke flera andra flyktingaktivister, bland annat Hanna-Maria Zivojinovic, som skrivit på flera flyktingupprop och som jobbat i egen firma som just asylrättsjurist och Cemal Özkan, som bland annat även jobbat på Migrationsverket. 

Evin Cetin är också en av delägarna. Henne kanske ni minns från skandalen i Dalarna, när hon som socialdemokratisk ombudsman åkte till PKK i Irak och dansade? Hon fick skäll och time-out men fick sedan komma tillbaka, trots att PKK är en terrorgrupp.

Banke skriver alltså primärt om Akilov-rättegången. Som han och kollegans fd chef Tomas Bodström är en stor part i. Han listas som nyckelspelare på SVT bland annat, han företräder målsägande.

Bodströms jobb är att biträda personer som Akilov utsatt för brott, och bland annat undersöker nu han och Ebbas pappa möjligheten att stämma Stockholm stad. Ju sämre Akilov porträtteras i rätten men också i media desto bättre för Bodström och hans klient.

Och särskilt objektiv rapportering kan jag inte tycka Banke bidrar till faktiskt. Till exempel påståendet att han är sjuk i huvudet, vilket frasen “inte riktigt klok” ändå implicerar.

Men framför allt är hans kolumn en formidabel reklamplats för honom själv som advokat och som egenföretagare.

Under etiketten “rättsexpert” kan han nu marknadsföra sina kompetenser utan begränsning, genom sina “analyser”. Ett drömläge för intäkterna. För advokater som är kända av allmänheten får flest uppdrag. När man råkat ut för ett brott får man nämligen en offentlig försvarare och den kan man önska själv som brottsoffer. 

Domstolen utser, men först kan du önska. Akilov fick Johan Eriksson, en doldis för många kanske men i branschen har han vunnit advokaternas egen omröstning om bästa advokat flera gånger.

Massi Fritz är den mest kända advokaten inom sexualbrott och hedersbrott. Och ju mer känd hon blev, desto fler önskade henne som offentlig försvarare. Uppdragen strömmade in. Så fungerar det.

Som Bodström själv säger i den här intervjun:

“Man måste tänka mer entreprenörsmässigt som advokat, det går inte att förvänta sig att ärende flyger in till byrån”

Men det hjälper om man regelbundet under egen byline i landets största tidning får skriva kolumner om rättspolitik trots att man själv har en advokatbyrå. Lajva objektiv journalist fast man i allra högsta grad är subjektiv.

Ju mer känd Banke själv blir desto fler uppdrag kommer han få.

Det är bara att gratulera att Aftonbladet inte bara kallar honom expert, en person som blev advokat förra året, utan också upplåter en gratis annonsplats för honom och i förlängningen hans nystartade byrå.

Ka-tjing, som man brukar säga. Även inom asyljuristområdet, vars timlön också staten betalar, kommer nu uppdragen öka för även där får man klienter genom att invandrare som behöver hjälp begär ett ombud i till exempel Migrationsdomstolen. Alla offentliga försvarare betalas av skattemedel så den omsättningen lär ju öka tack vare Aftonbladet.

Men Aftonbladets läsare ska inte jämföra honom med journalisten Cantwell, som inte bevakade några andra intressen är tidningen han jobbade på. Och Banke är inte någon expert.

Utan en helt vanlig nybakad advokat som vill dra in pengar till sin firma. 

Om ni vill läsa en riktig expert och inte en annonskolumn ska ni läsa någon annan.

…………………………….

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Näthatsgranskaren och valet

Vi har fått en ny spelare online som inte jag var medveten om förrän nyligen. De kallar sig Näthatsgranskaren men säger sig fokusera på brott, vilket alltså inte näthat är. Hat är inte reglerat i lagen utan det är hot, förtal, uppvigling och hets mot folkgrupp som är olagligt.

Jag ville kolla lite närmare, helt enkelt för att de uttryckligen vill påverka i valrörelsen och för att alla sådana här initiativ i slutändan tyvärr alltid visar sig vara ett medel för att få bidrag.

Ingen kan göra något ideellt i Sverige på riktigt utan varje bidragsansökan syftar till att försörja personerna bakom. Att starta ett bolag och hitta finansiering privat, även via crowdfunding, är tyvärr något som inte är top of mind för sådant här.

Givetvis har även Näthatsgranskaren sökt, och fått, bidrag.

I ansökan till MUCF fick jag deras stadgar. Precis som #jagärhär, som också har som syfte att hitta 100 % försörjning till grundarna, är detta inte heller en demokratisk förening. Utan alla utom styrelsen betecknas “stödmedlemmar” och har således ingen rösträtt. Riktiga medlemmar är bara de utvalda av styrelsen.

Föreningen drivs av Tomas Åberg, en fd polis som jobbar med projektet, Kenneth Bodin som är fysiker och företagare i Umeå och med Magdalena Hellström och Joakim Bengtsson som delar av styrelsen.

Föreningen registrerades 17 september 2017 och står skriven på en adress i Sörmland.

I ansökan till MUCF och deras projekt “Valfrid” kan man bland annat läsa att de hittills lämnat in 750 (!) polisanmälningar under 2017. Så ni som läser Brå-statistik – en markant höjning av hatbrotten har alltså denna grupp ensamt orsakat. Man brukar prata om ökad anmälningsbenägenhet som en faktor inom krim-statistik (en av många faktorer) men för några år från och med 2017 kommer just hatbrott ha detta som den huvudsakliga förklaringen till ökningen. De skriver själva att ökningen kommer att vara 10-faldig bara för 2017 års statistik.

Sedan förstår inte jag poängen med att göra så många anmälningar faktiskt. Det innebär enbart ökat jobb på en redan ansträngd poliskår. De säger att 5-10 % leder till fällande domar. Jag ser bara okynnesanmälningar faktiskt när så få leder ens till åtal. Varför gallrar inte gruppen själva och bara anmäler de verkligt graverande?

Men volym verkar vara grejen för i ansökan till MUCF skriver de att målet är upp till 2 000 (!) anmälningar fram till årsskiftet.

“Valfrids fokus på valåret 2018 kommer att utgöra en av de enskilt viktigaste nyckelåtgärderna i landet för att stävja hat och hets i sociala medier under valåret”

Det gäller att ha gott självförtroende men…..okej. Som ni ser blandar de direkt in hat. Och återigen, hat är subjektivt och en del av yttrandefriheten faktiskt. Du har rätt att skriva även otrevliga saker så länge det inte är hot. Eller förtal. Eller hets mot folkgrupp. Man har inte rätt att inte bli ledsen eller kränkt i Sverige. Detta är det som gör mig orolig med alla dessa projekt som någonstans ändå kommer från en sympatisk idé men som lätt spårar ur faktiskt. Utan att veta vad dessa 750 polisanmälningar innehåller skulle jag inte bli förvånad om en hel del kvalar in just på hat-delen.

Då handlar det istället för att stävja faktiskt brott om att bli någon slags smakdomare i debatten faktiskt.

I ansökan till MUCF framgår också att de sökt pengar från BRÅ, den har jag också fått ut och kommer gå igenom lite längre ner. Tomas Åberg är uppenbarligen anställd som forskningsassistent vid Linköpings Universitet och får sin lön därifrån.

Givetvis har Näthatsgranskaren sökt mer pengar. Från Arvsfonden och Stieg Larssons stiftelse, som finansierar Expo. 

I budgeten framgår det som i alla sådana här projekt att det mesta av pengarna ska gå till lön. Allt handlar om försörjning och istället för att dra igång en verksamhet av att sälja något, till exempel konsulttjänster och föreläsningar som kan finansiera projektet, så ska någon annan betala – skattebetalarna. Hela 75 % av det sökta bidraget från MUCF går till lön.

Och vems lön? Det framgår ju att Tomas Åberg, som är projektledare, redan har lön från universitetet. I denna ansökan skriver de att total budget är 1,2 miljoner kronor.

En annan sak som gör mig skeptisk är att de redan träffat Facebook.

Som vi alla vet har andelen anmälningar mot just borgerliga skribenter ökat radikalt och person efter person har sett sina Facebook-sidor och crowd-kampanjer nerstängda. Att sådana här grupper redan från börjar involverar Facebook centralt signalerar åtminstone inte för mig något positivt, även om jag inte har några belägg för att just den här gruppen skulle ha varit inblandad i massanmälningar.

Men de skriver att de just jobbar med att även anmäla kommentarer, sidor och grupper till just Facebook, som ett första steg innan polisanmälan.

“Falska nyheter med hatbrottsmotiv

Jag reagerar alltid när falska nyheter anförs som argument. OM nu syftet verkligen bara är det som innehåller lagbrott är det givetvis bra om dessa inlägg anmäls. Tyvärr betyder som sagt hot även hat i deras värld och falska nyheter med hatbrottsmotiv kan lika gärna subjektivt bli “falska nyheter med innehåll vi inte gillar” och då är det en glidande skala ner mot något som inte är bra.

Förutom de 600 000 kronorna från MUCF har Näthatsgranskaren alltså sökt 250 000 kronor från Brå, för att “vinna erfarenhet om hur brottsförebyggande metoder fungerar i praktiken”.

De har tänkt att ta fram en utbildningsmaterial till polisen, något som inte framgick i MUCF-ansökan så jag antar att de anpassar budskapet efter mottagaren. Att efter endast ett års arbete, i artiklar har de skrivit att de arbetat från våren och sommaren, säga att man har “hög expertis” är lite intressant. Jag har hållit på 4 år med opinionsbildning online och kallar mig fortfarande inte “erfaren expert”.

I Brå-ansökan framgår att de har tänkt att bygga en databas. 

Antar att de tänkt lagra personlig information om folk, i ansökan skriver de ju att de kan ta fram folks adresser och göra anmälningar till polisen med. En databas som regleras enligt PUL alltså, och som Datainspektionen i så fall ska kontrollera.

Men budgeten på 1,2 miljoner kronor har plötsligt blivit 630 000 kronor när man ansöker hos Brå. 

Här har de tänkt att 80 % av bidraget ska gå till lön.

Fick de då bidraget från Brå?

Faktiskt inte.

Däremot kan man lita på MUCF. De beviljade hela det sökta beloppet på 600 000 kr, varav 75 % till Tomas Åbergs lönekostnad.

Jag tycker givetvis inte heller att det är bra att tonen på nätet bryter lagar och det är bra att det anmäls. Men att ha som uttalad strategi att massanmäla och översvämma polisen med 1000-tals anmälningar känns bara kontraproduktivt. Hur ska de hinna lösa allvarliga brott som våldtäkt och mord om de ska massutreda saker online som någon anonym grupp “bedömt” överträda lagen men som i de allra flesta fall helt uppenbart inte har gjort det eller inte går att bevisa?

Men när gruppen själva vill vara anonyma,  vill vara en spelare i valet, ha försörjning av skatt och redan har en etablerad relation med Facebook i Sverige blir jag faktiskt lite bekymrad.

Och när de börjar blanda in hat och falska nyheter, precis om till exempel #jagärhär gör i sina försök att få inflytande och pengar, blir jag ännu mer bekymrad. För då handlar valinsatsen om åsikter faktiskt. Och det finns krafter som tjänar på att utmåla alla åsikter de inte gillar till hat och falska nyheter.

Det vi inte behöver är ännu fler åsiktspoliser.

Med främsta syfte att tysta åsikter de ogillar genom att kalla dem hat, propaganda och falska nyheter. 

Jag tycker absolut att man ska anmäla kommentarer online som solklart är hot. Jag har själv anmält hot. Däremot är jag skeptisk både till metoden Näthatsgranskaren använder och till bidragsförsörjningen. Jag kan inte förstå varför inte folk med bra idéer kan hitta privat försörjning.

1,2 miljoner kronor som de tänker omsätta 2018 är ungefär vad jag i mitt bolag drar in. Där jag både är konsult och gör saker ideellt. Pengarna kommer från allt möjligt. Föreläsningar, workshops, böcker, artiklar, rapporter, konsultjobb och privata bidrag.

Varför kan inte folk som är driftiga starta ett bolag istället och hitta frivillig finansiering, som sedan betalar deras privata engagemang i att göra världen lite bättre?

Varför ska svaret på alla frågor vara “bidrag”?

……………………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia