Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Coop Sverige – never ending eko-story

Det började redan 2016.

Då tänkte sig Coop Sverige att man skulle dra  nytta av eko-trenden rejält och hittade därför på “Eko-effekten”, ett mycket ambitiöst projekt som skulle visa att när en vanlig familj bytte ut alla varor från konventionella till eko skulle deras hälsa förbättras. Ihop med filmer som visade hur giftig vanlig mat var tänkte sig Coop tjäna storkovan på nervösa av klimatångest bedövade svenskar. 

Men det visade sig att man inte får ljuga för folk, och de stämdes och förlorade i Marknadsdomstolen i juni 2017. Med ett vites-föreläggande på en miljon kronor. 

Den ligger för övrigt fortfarande på Youtube. upplagd av den före detta Sverigedemokraten Daniel Assai som fick sparken från riksdagskansliet.

Då kan man ju tänka sig att Coop slutade ljuga för konsumenter att ekologisk mat är bättre för hälsan. 

Icke. 

För filmerna har legat kvar hela tiden, fullt sökbara, på Coop Sveriges Facebooksida. 

Så nu är det ju dags för Coop att betala den miljonen kronor de utdömdes 2017 kan man tycka. 

Det tycker också Svenskt Växtskydd, som vann målet 2017, och som nu därför stämt dem återigen. 


Vet ni vad Coops försvar är?

Att Facebooksidan inte har något med dem att göra. 

Ett orimligt påstående givetvis då man lätt kan se att det just är Coop Sveriges Facebooksida som filmerna legat på. 

Och den sidan äger alltså Coop. De startade till och med Facebooksidan 1899. Imponerande. 

Löjlig invändning såklart. Alla kan se att de äger sidan och att hävda att de inte har kontroll över vad som finns på Facebook, i deras namn, utgår jag från ingen rätt köper. De hade ansvar att radera filmen överallt. Det betyder överallt och inte på hemsidan och Youtube. Slapphet är ingen rättslig godtagbar anledning till att slippa följa domslut. 

Detta ska bli spännande att följa. Igen. 

Nu har de tydligen begärt anstånd till september. 

Så vi får se hur det här landar helt enkelt. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

 

Gröna pengar


Miljörörelsens stora kampanj om klimathotet säger de själva handlar om “en annan värld”, “ett nytt ekonomiskt system”.

I själva verket handlar en del av kampanjen om gröna pengar och om att tillskansa sig en större del av den befintliga ekonomin. Att med hjälp av miljöhot och via politik få fördelar ekonomiskt.

Ett av många exempel är klimatkompensation. En ny bransch. Som tjänar på att ju större klimathotet utmålas vara och ju mer ångest folk och företag känner desto bättre business.

Klimatkompensera.se säljer just detta. Sajten ägs av aktiebolaget Tricorona AB.

Tjänsten är momsbelagd så även staten tjänar 25 % på omsättningen.

Året då svensken fick klimatångest var good for business, så att säga.

Tricorona omsatte 12 miljoner kronor. Mer än 4 miljoner mer än året innan.

Detta gav ägarna klirr i ladan. Utdelningen var 950 000 kronor. Utöver en på 750 000.

Med en vinstmarginal på 26 % är det bara att gratulera.

Det är bra löner till de anställda. Mer än 800 000 kronor per år inkl sociala avgifter.

Exakt vad som gått till projekt är oklart men i alla fall handelsvaror borde vara det. En del av externa kostnader också kanske men i den posten måste även företagets rörelsekostnader ingå, som representation, IT, mobiler etc.

I styrelsen hittar man VD:n för C-tankesmedjan Fores, själv med ett förflutet i Miljöpartiet, Mattias Goldmann.

Han är även deras Klimatambassadör. En bra person att ha draghjälp av då Goldmann av Aktuell Hållbarhet utsågs till mäktigast i hållbarhets- Sverige.

Han driver i sin roll som VD bland annat frågan om avdrag för klimatkompensation, dvs som det slags gåvocertifikat Fridays for Future använder.

Syftet är givetvis inte bara altruism utan att bolag som Tricorona ska få högre omsättning. Win win.

Och bolaget får valuta för sin investering att välja in Goldmann i styrelsen.

Egenintresse alltså, även om jag givetvis inte har något emot att folk engagerar sig i bolag. Det är Goldmans fulla rätt. Det jag pekar på är att gröna pengar vill ha mer pengar och de använder klimat via politiker att få tillgång till dem.

Klimat och opinion. Som leder till makt och pengar och mer makt och mer pengar.

Tricorona har dessutom varit miljökonsulter åt…..SVT.

För pengarna Tricorona får in satsar de på projekt. Ett är kraftverket Sri Balaji i Indien.

Även andra företag vill vara del av den gröna ekonomin så KPMG har genom Tricorona satsat i samma projekt.

Grönt har blivit mainstream. Ett sätt visa att man hänger med.

Green money. Green business.

Egenintresse ljuger aldrig och många kommer vilja ha en del av kakan.

Fridays for Future – en av många stakeholders

Det är löjligt tröttsamt att behöva upprepa sig hela tiden. Men eftersom det inte finns relevant kritik mot mina inlägg hittar folk på och därför får man upprepa sig. Mitt intresse för klimatstrejker och ledargestalten med flätor handlar ingenting alls om henne utan om vilka som tjänar på det och varför. 

“Fridays for future” är inte ett svenskt varumärke Thunberg till trots utan ett tyskt. 

Tyskland har sedan länge en av EU:s starkaste och mest dominanta miljörörelser, det finns många stora organisationer och de är välorganiserade. Tyska Campact har till exempel finansierat den av vissa LO-fackförbund finansierade kampanjen mot frihandelsavtalet TTIP som Skiftet drev, förmodligen med stöd av Putin-pengar som gått via organisationer och in till EU, via Campact och sedan till Skiftet. Enligt en rapport som frihandelstankesmedjan Ecipe gjorde för ett par år sedan. 

Tyvärr får vi ingen rapportering av svensk media om vad som händer i länder nära oss, den enda utlandsrapportering de månar om är den om Trump. Men vissa av mina läsare följer tysk media, antingen på grund av intresse eller för att de bor där. 

I Tyskland av man avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål och varje person får skänka 20 % av sin inkomst till välgörenhet och sedan dra av det. Att vara ett av staten utsett ändamål för detta är alltså attraktivt, och bara de föreningar som får utfärda gåvobevis ger givaren avdragsrätt. 

Tyska Fridays for Future har därför i stora kampanjer påstått att de kan utfärda sådana gåvobevis, för att locka till sig pengar från frivilliga donationer. Problemet är att de hittat på. 

I mars rapporterade svensk media att så många som 20 000 personer (sådana siffror ska dock alltid tas med en nypa salt, de kommer oftast från arrangörerna som har egenintresse i att blåsa upp dem) demonstrerade i Berlin och Thunberg kom dit. 

Men demonstrationen var ingalunda spontant utan noga arrangerad av tyska Fridays for Future.

De har sedan i höstas hävdat att givare till dem erhåller ett gåvcerifikat men i våras blev det klart, efter granskning av bland annat liberalkonservativa Tichys Einblick, att de bara hittat på och de därmed gjorde sig skyldiga till falsk marknadsföring. Fridays for Future har inte själva haft licens men de försökte via Plant-for-the-planet stiftelsen, som har licensen, att via dem få utfärda. Den stiftelsen jobbar i sin tur med naturvård men i miljörörelsen spelar sådana detaljer ingen roll. Det är för övrigt stiftelsen som äger Fridays for future. 

Tack Fredrik Christiansson som hjälpte till med översättningen!

Det funkade alltså inte att använda stiftelsen som en slags bulvan. Fridays for future förbjöds hävda att man fick avdragsrätt av att ge gåvor till dem. 

Då ändrade de taktik. De bildade en ny förening. 

”Organize future! e.V.” (registrerad den 13 juni 2019, Register-Nr VR 6901 vid domstolen i Kiel). Av de sju grundarna är minst tre aktiva i Grön Ungdom, bland dem Jakob Blasel, Regna Diederichs (se här) och Stefan Krischer (se här). Den nya föreningen skall verka för välgörenhet inom områdena ungdomsstöd, miljöskydd och bildning. Föreningens mål skall uppnås genom ”organisering av evenemang som främst skall locka ungdomar”.

Blasel kan man bland annat se här tillsammans med Greta Thunberg, en bild hämtad från hennes eget Insta-konto. 


Jakob Blasel har en bakgrund både i Greenpeace ungdomssektion och i tyska Grön Ungdom i Kiel.

Den andra personen Luisa Neubauer är också en stark profil inom miljörörelsen i Tyskland. 

Hon har av alternativ media beskyllts för att jobba åt deras favorit konspiratör George Soros och hans stiftelse One men det finns inga belägg för det. Däremot jobbar hon åt den mäktiga miljöaktivistorganisationen 350.org, som är amerikansk och tog till exempel äran för att Obama i sin presidentkampanj hade ett klimatprogram. 

De organiserade 2014 den första People’s Climate March i New York .

Även hon har liksom Blasel en bakgrund inom Die Grüne.

Neubauer ses ofta vid Thunbergs sida i media. Potsdam, Bryssel, Berlin, Köpenhamn, Paris.


Killen med mörkt lockigt hår som också finns lite här och där är Louis Motaal, också tysk klimataktivist. 

Av detta kan vi konstatera att tyska Miljöpartiets ungdomsförbund alltså är de drivande krafterna bakom “den ideella och spontana” rörelsen kring klimatstrejkerna.

Det vill säga, inte alls spontant eller ideellt i den meningen att det inte finns någon som tjänar på det. I detta fallet tyska Die Grüne. 

Så idag marknadsför Fridays for future fortsatt gåvocertifikat, men nu med  hänvisning till “ett sommarläger” som Plant-for-the-planet ligger bakom. På deras egen hemsida skriver man att inga cerifikat kan ges men sedan kan man klicka på “sommarläger” och vips, kommer man till en sida där man kan få certifikatet. 

Det är lätt att utgå från att alla pengar som samlas in inte alls kommer att gå till något sommarläger utan “det som blir över” lär som tidigare gå direkt till Fridays for future, som är en opinionsbildningsorganisation.

Vem mer ligger då bakom den här numera mäktiga miljörörelsen, som vi vet opererar inom flera olika varumärken?

Ingen vet. De vill nämligen inte svara på frågor om det. 

Fridays for Future kontrolleras av stiftelsen Plant for the planet och den nya föreningen Organize Future!, som i sin tur grundats av en rad aktiva medlemmar i tyska Grön Ungdom, ungdomsförbundet för tyska Miljöpartiet Die Grüne.

En av dem, Stefan Krischer, är för övrigt son till en känd Die Grüne-politiker, Oliver Krischer.

Enligt stiftelsens egna utsagor styr stiftelsen Plant for the planet alla utgifter för Fridays for Future. Det är därigenom pengarna kanaliseras.

Grundare och styrelse utgörs bland annat av Frithjof Finkbeiner, och hans son Felix. Finkbeiner är vice ordförande för Club of Romes tyska sektion. 

Vice ordförande för hela Club of Rome är däremot vår egen demokratikritiker Anders Wijkman, som i olika sammanhang anfört att man borde pausa demokratin samt framhållit Kina som ett gott exempel. 

Så sent som i höstas skrev Wijkman på Politico att Club of Rome anser att världens av demokratiska val utvalda inte är kapabla att fatta rätt sorts beslut. En illa dold demokratikritik, precis av det slag som den sedan 70-talet etablerade miljöaktivistiska tankesmedjan Club of Rome länge levererat. 

Detta är syftet med hela klimathot-kampanjerna och den starka opinionsbildningen kring den – att införa en ny världsordning där experter (de själva) har betydligt mer makt i demokratierna och där marknadsekonomi, tillväxt och kapitalism ska bort till förmån för planekonomi och socialism. Men de kallar det inte dessa laddade ord, de är för smarta.

Utan “ett annat ekonomiskt system” måste till än marknadsekonomin, där stater reglerar utbud och efterfrågan. Tillgång på varor. Med andra ord, planekonomi. 

Wijkman hävdar också att miljarder med människor inte längre litar på sina folkvalda. Varifrån kommer den uppgiften? Vi har 7 miljarder på planeten och miljarder litar inte på parlamenten? 

Plant for the planet äger även varumärket Fridays for future. Eller snarare äger medarbetaren Louis Motaal varumärket för han registrerade det hos tyska Patent-och registreringsverket i april 2019. 

Ni vet, den mörklockige killen på alla bilderna med Thunberg.

Varför då?

Ytterst påstod han att det var för att “skydda varumärket från kommersiella intressen” men det finns en mängd branscher som tjänar mycket på att klimathotet trissas upp – alla som säljer produkter som “är klimatvänliga” till exempel. Och de som investerar “i hållbar finansiering” gör stora pengar för att det är hett och drar enorm medial uppmärksamhet. Alla bolag som säger sig jobba med något “hållbart” har idag betydligt större chans att få investeringar än någonsin tidigare. 

Och detta förklarar varför Mortaal var en av talarna på en finansieringskonferens av just den här sortens företag.

Handelsplatsen för hållbara investeringar, kallades detta event som ordnades av Qualitates GmbH, ett finanstjänsteinstitut på inriktning just på hållbara investeringar. Som partners till konferensen nämns åtskilliga investmentfonder och förmögenhetsförvaltare. 

Konferensen han talade på hade en diger lista partners, bland andra FNG som jag återkommer till.

Det kan för övrigt vara värt att nämna i sammanhanget att idén med att skolungdomar skulle strejka för klimatet inte är någon ny idé som Thunberg kommit på utan enligt climatstrike.net kläcktes den idén redan 2015 på Global Youth Summit. Att tonåringar skulle kunna skippa skolan och därigenom för mer uppmärksamhet. 

Global Youth Summit har kopplingar till Club of Rome.

Miljörörelsen har sedan länge förstått att ungdomar och strejker är en effektiv PR-väg, och målen delar alla dessa organisationer med sådana som Club of Rome. 

Vilken organisation äger då denna webbadress?

Plant for the planet. Som alltså också äger varumärket Fridays for future.

En av rörelsens viktigaste personer är Felix Finkbeiner, son till styrelseordföranden. Han var bara 10 år när han talade för EU parlamentet och kan sägas vara Greta Thunbergs föregångare när det kommer till barn-klimat-gurus. I höstas fick han bara 21 år gammal en fin utmärkelse i Tyskland för sina miljöinsatser. 

Även Felix Finkbeiner har hjälpt hållbara investeringsföretag. 2012, när han var 14 år, medverkade han till exempel i reklam för Grünes Geld, ett bolag specialiserat på gröna investeringar. 

 

Även pappa Frithjof Finkbeiner har gjort reklam för gröna investeringar, redan 2007 medverkade han som talare på ett reklamjippo och firman  Seeliger & Co har Plant for the planets logga på sin hemsida. 

Det är big business. 

Forum Nachhaltige Geldanlagen (FNG) som var en av partnerföretagen till konferensen Louis Motaal pratade på nyligen, har en imponerande deltagarlista. Det är en slags mässa för investerare och aktörer inom “hållbara investeringar” och gröna pengar. 

En bransch som tidigt förstod nyttan för dem att “engagera sig” i klimatet är pellets-branschen så i september 2018 bjöd de med Louis Motaal och Felix Finkbeiner till “Träpellets mot klimatförändringar“, ett slags tyskt pellets-toppmöte. 

Som ni kan läsa i bildtexten nedan var Markus Mann, Lars Schmidt och Eric Vial med på mötet. 

Den 21-åriga man som texten refererar till nedan är Felix Finkbeiner. 

Markus Mann äger en koncern som bland annat omfattar träpelletsproduktion, såg- och pelletsvärmeverk och säljer pelletsuppvärmningssystem. Lars Schmidt är huvudägare i tyska såg- och träindustriförbundet och Eric Vial är ordförande för europeiska träpelletsrådet. Tre av de mäktigaste pelletsmännen i Tyskland och EU alltså, som de unga klimatkämparna Motaal och Finkbeiner utan att blinka gör reklam åt. 

Det är precis det här som är fel med hela klimathots-kampanjen.

Inte att det är ungdomar som är engagerade utan att det finns gott om företag, personer och organisationer som av olika anledningar tjänar på det. 

Och media klappar bara med. I takt. Makalöst dåligt. 

Det finns många mäktiga intressen som har egenintresse i att hotet och debatten överdrivs och att media aldrig slutar skriva eller vinkla till deras fördel. 

All valuta är inte pengar, även om det också handlar om många miljarder i “gröna pengar” av olika slag. 

En viktig valuta är makt. Politisk makt.

Och bakom tyska Friday for Futures finns alltså tyska Miljöpartiet. 

I Sverige har vi Miljöpartiet men även Centern som tjänar på att hålla debatten vid liv på undergångsnivå, och raden av mäktiga miljörörelser med Naturskyddsföreningen, Jordens Vänner etc i spetsen. 

Men även i Sverige finns mindre organisationer som ser chansen att få pengar och en rad företag som tänkt tjäna på klimathotet. Alla vill vara med på trenden.

Alla dessa aktörer tjänar på undergångsretoriken och den uppblossade alarmismen. Ett offer i det här är egentligen de ungdomar som inte liksom Basel, Finkbeiner, Mortaal eller Neubauer har tydliga egna intressen i varför de engagerar sig, utan de som utnyttjas i deras politiska kamp. Inte minst Thunberg själv. 

Det yttersta målet med klimatdebatten är att införa olika socialistiska program, det handlar inte om miljön utan om politik, makt och pengar. Som vanligt. 

Tillägg:

…………..

I EP-valet hänvisade Die Grüne till Thunberg och “Sundays for future”.

De fördubblade sitt stöd.

Hjälpta av det stora engagemang bland andra Fridays for future fixat.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

 

Kulturelitens medvetna missförstånd

Ylva Lagercrantz Spindler, en för mig ny bekantskap när jag slog upp tidningen på landet, gjorde ett tappert försök att ge sig in i opinionsdebatten om kulturstöd härom dagen. 

Men namnet antyder att hon tillhör en av landets mesta kultureliter redan från födseln. 

Nu kan man inte skylla obildning på bakgrund och obildad inom kulturstödsdebatten, det är Ylva Lagercrantz Spindler. För i krönikan hävdar hon, genom att hänvisa till en rapport, att till skillnad från påståendena om att konstnärer lever på bidrag är verkligheten motsatt.

Nu är att hänvisa till rapporter för fem år sedan första tecknet som avslöjar att hon inte är särskild bevandrad inom opinion men i det här fallet spelar det mindre roll eftersom hela krönikan missar målet. 

Kritiken handlar inte huruvida enskilda konstnärer lever på a-kassa eller inte.

Utan framför allt om att hela kultursektorn lever på andra människors tvångsinbetalade pengar. 

Låt mig ta några exempel. 

Som att Kulturrådet varje år (VARJE ÅR) delar ut 2,5 miljarder skattekronor till just den parasiterande klass som förväntar sig att andra finansierar deras uppehälle, kan kvittera ut. Bara från denna myndighet. 

Nu ingår bibliotek lite missvisande i den kategorin också men för det förtar inte poängen. 

Där kan du alltså som konstnär söka och få beviljat bidrag för att skriva en bok till exempel, eller för att utöva din musik. 

deras hemsida tipsar sedan statliga Kulturrådet om andra skattefinansierade bidrag att söka. 

Som Konstnärsnämnden. De delar ut 150 miljoner kronor per år. 

För att till exempel få Projektbidrag krävs bara följande: ha ett avgränsande syfte, vara begränsat i tiden (som ju projekt är….), ha en arbetsplan och budget och ska visas offentligt på något sätt. Sedan ska projektet väljas ut i konkurrens med andra men detta är alltså de enda formella kraven. 

De delar även ut så kallade långtidsstipendier, som egentligen är en tio-årig garanterad lön på 139 500 kronor före skatt.

Statens Konstråd är en annan statlig myndighet vars enda existens bygger på att dela ut bidrag av andra människors pengar till konstnärer, i form av offentlig konst. Men även sådan går ju till konstnärers uppehälle och det är inga småpengar. 

Det är bland annat de som gett pengar till det ofattbart dumma projektet Evig anställning i Göteborg där inte bara personen ska få lön för att göra ingenting utan även konstnärerna själva i ett smart system som jag gick igenom i ett blogginlägg 2018. 

Så det Ylva Lagercrantz Spindler försöker först hävda är debatten och sedan, säkert enligt eget tycke, via en fem år gammal rapport smula sönder håller alltså inte. Inte alls. 

För hon fäktar i en debatt som inte förs. 

Kulturarbetare är en priviligerad elit för att politiken skapat gräddfiler för försörjning till dem via riktade statsbidrag och via kommunala bidrag, filer som inga andra yrkesgrupper får. Och framför allt inga andra egenföretagare. 

Det finns givetvis en massa hårt arbetande egenföretagare även bland kulturarbetarna, jag känner flera. Som inte lever på skattebidrag utan drar in sin egen vikt, som brottas mot stelbenta myndigheter för att få rätt att ta ut sjukpenning, a-kassa etc. Precis som alla företagare. 

Men så har vi resten. 

Vilka bidrag söker jag som opinionsbildare om inte jag lyckas dra in pengar själv?

Men poängen är att Lagercrantz anför en slags Marie Antoinette-resonemang – “om folket inte har bröd kan de ju äta kakor”.

Ingen annan än kultureliten kan söka alla dessa miljarder i bidrag som politikerna gett dem. Inga vanliga företagare, inga med vanliga jobb. Inga med långa utbildningar i andra ämnen. 

De garanterade tio-årslönerna som Kulturstödsnämnden delar ut motsvarar en halv årslön för en undersköterska. En person som jobbar skift, tar hand om svårt sjuka och gamla människor, hjälper dem att torka sitt bajs, som är välfärdens ryggrad.

Som varje dag gör aktiv skillnad i människors liv för att de tar hand om oss när vi är som svagast. 

 

Halva hennes årslön ges till personer som själva valt ett yrke som konstnärer men som inte är tillräckligt bra för att försörja sig på det.

Som utan motprestation, för dessa “stipendier” avkrävs inte X antal verk per år eller något annat, får pengar i tio år. De kan bokstavligt talar ligga och peta navelludd för en halv undersköterskalön, varje dag varje år i tio år. 

Det, Ylva Lagercrantz Spindler är vad debatten handlar om. 

Medan du äter bakelser i den fina förort du själv bor i kan du kanske fundera ett varv på det. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

När argumenten tagit slut

Dagens Nyheters ledarsida har, som många noterat, varit på en allt brantare nedförsbacke de senaste åren och i ökad hastighet passerat gräns efter gräns av den slags anständighet de själva sedan efterlyser i krönikorna. Ironiskt nog. 

Idag liknar sidan mest en institutionaliserad trollnings-blogg tyvärr.

För vad ska man annars kalla ett gäng andra klassens stilistiker med Per Svensson i spetsen? En grupp som blivit så beroende av klick och tummen upp av vänster-Twitter att i stort sett varje kolumn idag syftar till att på olika sätt göra ner allt och alla de i en slags puritan-liberal inkvisition valt ut som kättare i syfte att i brist på saklig argumentation helt enkelt bara fula ut?

Själva definitionen av att trolla någon online är just att framkalla ilska hos objektet. Trollning har inget med sagotroll att göra sitt svenska namn till trots utan är samma sak som drakrodd, att dra beten efter en båt med hjälp av åror. I syfte att med betet fånga så många som möjligt helt enkelt. 

Vilka blir kvar när alla som inte är rätt-troende rensats ut av internet-trollen online, en frampiskad mobb från Elefenbenstornet på Lilla Essingen?

Vem orkar hålla på och vara saklig och driva en rak linje, visserligen kanske en motsatt linje än DN ledare, när okvädingsorden fyller deras spalter dag efter dag? Syftet måste ju vara att folk ska lägga ner. 

DN Ledare skriver något osakligt påhopp på någon till höger om Miljöpartiet – en reaktion uppstår och DN Ledare kan hö hö:a med resten av vänstern online, peppad av gilla-kommentarerna. Upprepa i all oändlighet. 

Allra roligast är brunfärgen. Det går idag knappt ett nummer utan att någon i Svenssons entourage dragit fram tredje riket. 

Sofia Nerbrand. 

Ironiskt nog har två av Magasinet Neos före detta medarbetare hamnat just här, många år efter att tidningen till slut lades ner. Hon är en. 

Eller som hon själv under tiden hon drev Magasinet Neo själv skulle ha betitlat sig – fd ägare, chefredaktör, ansvarig utgivare, VD och grundare av Magasinet Neo. Så skrev hon nämligen under en del av de externa krönikor hon skrev under tiden med Neo. 

Att den idag högt uppsatta Google-chefen Niklas Lundblad, som även sommarpratat och kan vara den smartaste person jag jobbat för, grundade och ägde tidningen har Nerbrand passande nog “glömt bort” i sin historieskrivning. Det står aldrig i något sammanhang hon får chansen att skriva sitt CV i krönikeform och heller inte på den Wikipediasida jag antar att hon skrivit själv givet hur detaljerad och styltig den är. 

Jag vet. Jag jobbade nämligen åt Niklas, och henne. 

Han ägde hälften av tidningen och grundade den ihop med henne. Pengarna kom från dåvarande Timbro-VDn Cecilia Stegö Chiló som via Stiftelsen Fritt Näringsliv finansierade Neo år efter år. Idag är hon mer känd för något annat.

Jag var den första anställde efter att original-teamet släppt två nummer 2006. I maj det året, innan nummer tre kom ut, började jag som marknadschef för tidningen. Underbart är kort som man brukar säga så 1,5 år senare bytte jag chef till fina och roliga Per Unckel men det är en annan historia. 

Redan då tävlade Nerbrand med sig själv att trycka in så många svåra ord som möjligt i en text, en unik form av opinionsbildningstext redan då som verkade syfta mest till att berätta för läsarna hur smart Nerbrand själv var och inte till att skapa engagemang hos läsaren. Den stilen har hon beklagligt nog inte jobbat bort. Och ingen redaktör har lyckats få henne att utvecklats ifrån det.

I hennes senaste krönika kan man till exempel läsa saker som “saligt i åminne”, “skriftställare” och “måtte” i samma text jag inte tänker länka till men som nyss publicerades på nämnda mediala rodelbana. 

Sofia Nerbrand var en gång en lovande ny stjärna på opinionsbildarhimlen, innan sociala medier. Först var hon mest känd för att vara Johan Norbergs fru, sedan lyckades hon skaffa sig en egen plattform med Magasinet Neo med hjälp av vännen Fia Stegö. Men hon sa frivilligt hej då till den när hon drog med sig familjen till Malmö och började jobba som anonym tjänsteman på Region Skåne.

Neo såldes till Paulina Neuding för en symbolisk summa, den var inte värt något i reella pengar då den var helt beroende av 3 – 4 miljoner kronor i bidrag av stiftelsen varje år. Det var också därför den lades ner. Den drog aldrig in ens i närheten av sin egen vikt utan var en ren bidragsfinansierad produkt, om än inte av skattepengar. 

Även om det var nära att Neo också blev skattekonsument. När jag slutade ville Nerbrand att tidningen skulle söka kulturtidskriftsstöd. Så mycket var principerna värda. Tack och lov vägrade fler än jag.

Det är alltid beklagligt, sorgligt faktiskt, när människor inte klarar av att gå vidare utan fastnar i bitterhet. För åren från försäljningen tills Neo lades ner ägnades sedan åt att på olika sätt göra ner nya ägaren Neuding och tidningen i sig. 

Jag kommer aldrig förstå det. Att hon inte kunde gå vidare och bara vara stolt över sitt värv, låta de nya ägarna göra som ägare gör – fatta sina egna beslut om vad företaget och varumärket skulle bli och vara. 

Även den med Stegö till synes gemensamma kampanjen mot alla VD för Timbro efter Stegö själv kan ni som ni själva kan läsa är tragiskt nog allt jämt aktiv. Den startades 2006 ungefär. 

Givetvis har det inget med verkligheten att göra att Timbro inte skulle vara den breda kyrka för borgerligheten den alltid varit. Konferenserna är fortsatt en viktig arena och de utbildar allt jämt nya generationers opinionsbildare från libertarianer till konservativa. Digitala Akademin är till exempel ett bra exempel på verksamhet som bidragit till att borgerligheten vinner online i alla mätningar. 

Senaste åren har Nerbrand försökt återta sin gamla position, med till synes alla medel som står till buds, vilket man också kan läsa mellan raderna i den kolumn jag citerar men inte länkar till.

För den handlar faktiskt mest om henne själv. Det är som ett slags CV. Kanske söker hon jobb, vem vet. En “jag är minsann jätteduktig”-krönika.

Det Nerbrand dock inte alls vill komma ihåg är att under tiden hon drev Neo var tidningen dominerad av ett ämne som fanns med i så gott som alla nummer – islamism. Hon var otroligt fokuserad och skrev själv minst en text per nummer oftast. Ni som vill kan själva kolla i Neo nr 1 och framåt, den utkom med 6 nummer per år om jag inte minns fel.  

Vi ordnade även konferensen “Islamism in Europe”, där Ayan Hirsi Ali, Magnus Norell och Melanie Griffith talade. I de kretsar Nerbrand köpt inträdesbiljett kontroversiella namn alla tre.

Jag och Lydia Wålsten ordnade konferensen rent praktiskt. Roligt nog hölls den i de lokaler som sedermera blev Metropol Palais, Kommunals “lyxkrog” med porrshower och partydvärgar. 

Våren 2007 hölls konferensen. 

Då var islamism inte kontroversiellt som det blev. Kanske för att fenomenet 2006-2007 faktiskt var okänt för många. Piggt och modigt tycker jag, men tyvärr tog hon sin “Mats ur skolan”, för att parafrasera hennes egen stilistik som “skriftställare”, och står numera inte för det utan ägnade sig åren efter försäljningen av tidningen till Neuding åt att med emfas brunsmeta och ta avstånd från allt och alla som bevakade samma ämne. Allra särskilt Neuding personligen. 

Något annat bortglömt och tyvärr inte lika piggt var det pris hon instiftade i Neos namn som jag glömt vad det heter men som hon valde att ge till Anton Abele. Dåtidens mediala barn-guru som startade Facebook-gruppen “Bevara oss från gatuvåldet” och under något år eller två satt i varenda soffa och fick varje journalist och politiskt korrekt politikers ytliga beundran. 

Jag skrev aldrig ett enda ord i Neo och det var heller inte mitt jobb. Jag hade ännu inte hittat min röst och min identitet var civilekonom. Flera skribenter fick sitt genombrott genom att skriva i Neo, jag var inte en av dem. 

Men det var under den tiden, framför allt tack vare att redaktionen var fysiskt lokaliserad på Timbro, som jag hittade politiken och opinionsbildningen på allvar igen. Tack vare alla de människor som passerade Timbros dörrar på den tiden, flera av dem är vänner idag. 

Den upplevelsen delar jag med så många inom borgerligheten, och den rollen har och kommer Timbro ha så länge den lever. 

Ingen tankesmedja har lyckats med det Timbro fortfarande lyckas med – att ge människor en plattform att tänka stora ostyrda tankar, skapa nytt och göra det i nya relationer och nätverk som varar ett yrkesliv åtminstone. Kanske till och med en livstid. 

Att locka till sig begåvning av alla åldrar och var som helst på den politiska borgerliga skalan och uppmuntra dem att tänka fritt, inte rätt. Även om man oftast pratar om de unga har Timbros lokaler skapat opinionsbildare av alla åldrar. Folk som idag driver Sverige åt ett rimligare håll, tillsammans. Jag är inte den enda som hittat min röst långt efter ungdomens bäst före-datum.

Sådan verksamhet, att samla olika starka individer från olika åldrar och med olika politiska åsikter inom borgerligheten, är salva på de sår sådana skribenter gång på gång kliar sönder med sin penna. Idag är det viktigare än någonsin att det finns. 

För vem ska ena om alla som DN och resten i det mediala templet med guldkalven ägnar sig åt att söndra?

Det är ingen slump att det var där jag träffade Fredrick Federley senast (i våras) och sa hej. Inget mer men ändå det. Vi står inte direkt på samma sida politiskt idag. 

Det var inte bättre förr. Inte på något sätt. 

De största stjärnorna efter henne ex-make som skapats ur den mötesplats Timbro, den stora borgerliga kyrkan, skapar har framför allt kommit efter 2006. En av många är Alice Teodorescu. En annan är Ivar Arpi. En tredje är nya stjärnskottet Kajsa Dovstad. Ingen nämnd ingen glömd, ni är många som ska upp på den listan. 

Ingen klär i bitter-poncho, men allra värst är det för personen själv. 

Jag tror att det bästa är att se såväl DN Ledare som Nerbrand på det sättet. Det är liksom alltid tråkigast för den som är surast på festen. Och trevligast får alla om man bara ignorerar dem. 

Jag inser det paradoxala i att en text som ägnar just denna individ och den ledarsidan så mycket uppmärksamhet uppmana andra att ignorera men jag kände ändå att efter att framgångsrikt lyckats göra just det i flera år så måste även jag vid något tillfälle ta bladet från munnen och ändå ge lite bakgrundsinformation som jag de facto suttit på alldeles för länge. 

Nu ska jag återgå till den tidigare utstakade strategin tänkte jag. Trollen ska nämligen inte matas. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

 

Lindesbergs kommun – filmjölk till barn för att köpa credd

Ibland undrar man om det helt slagit slint hos vissa politiker. De är så uppfyllda av vad DE VILL göra i sina jobb att de tappar markkontakten om vad de måste. Vad de är valda till. Vad deras uppdrag är. 

Det är så kommuner kan bygga äventyrsbad för miljarder, trots att grannkommunen har ett, “sätta kommunen på kartan” genom att bygga sporthallar eller som i Lindesberg – spara in på skolmaten till barnen och erbjuda filmjölk en dag i veckan. 

I Lindesberg styr Centerpartiet och Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet.

Här har alltså C inga som helst problem att regera ihop med gamla kommunister. Hur anständigt är det?

Och spara in på skolmaten. Att det finns barn som inte får så mycket lagad mat hemma och skolmaten därför är jätteviktig är inget socialister verkar bry sig om. Eller att alla barn behöver bränsle för att orka att lära sig. 

Men trots att S alltså styr i kommunen gick de direkt när de fick kritik (vad trodde de?) och låtsades vara opposition. Precis som sossar alltid gör – de kan inte ta ansvar. Så sossekommunalrådet gick ut och “krävde” att det beslut hans eget parti fattat skulle rivas upp. 

Men det viktiga här är att det ens lades fram som förslag och att det sedan klubbades igenom.

Det sätter fingret på fartblinda politiker som inte vet vad deras jobb är. En av kommunens viktigaste uppgifter är skolan. Att kommunens barn får en bra utbildning. 

För det är inte så att det inte finns pengar i Lindesbergs matbudget. Det handlar bara om att man inte vill släppa de roliga lattjo-lajban-projekten som vänstern så gärna hellre lägger pengar på än sådant som först måste fungera. 

Som ekologisk mat. 

Trots att ekologisk mat är dyrare, inte bättre för hälsan än vanlig mat och på grund av att de ger 30 – 50 % lägre skördar är mindre klimatvänligt har Lindesbergs kommun valt att öka eko regelbundet. 

Ser man i årsredovisningen från 2017 var det en av sakerna som lyftes fram. 

På deras hemsida kan man läsa att andelen nu är uppe i 34 %.

Det är dyrt. Och gör ingen klimatnytta. Det främsta det gör är faktiskt att köpa politikerna lite god credd, eftersom det är trendigt med eko. Politiskt korrekt. 

Men har man ingen deg kan man inte spendera den heller och kostnaden för att ha bara eko är 5 kronor mer per elev och dag.

Har man 34 % är merkostnaden 1,7 kronor per elev. 

Med 2 500 elever i Lindesbergs kommunala skolor innebär detta en merkostnad på minst 85 000 kronor. Per månad. 

Om man räknar på 178 skoldagar per år handlar det för Lindesberg om att man frivilligt har höjt sina matkostnader med 756 000 kronor per år. 

Detta slog aldrig Lindesbergs trendsökande politiker i Centernpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Att ta bort det ekologiska. Istället hade man tänkt att tvinga små barn att leva på filmjölk en dag i veckan, det vill säga 20 % av skolveckan, för att kunna behålla den helt meningslösa ekologiska maten och istället köpa vanligt odlad mat. 

Men det finns annat att spara in på också. 

Lindesberg var till exempel en av de tre bästa kommunerna i Fairtrades fikautmaning 2019. 

Fairtrade är trots att de är en förening ingen ideell verksamhet utan allt de gör syftar till att öka försäljningen av Fairtrade. De är en ren marknads- och PR-organisation för företaget Fairtrade AB.

 

Vad kostade det?

Fairtrade är liksom eko dyra produkter och också helt meningslösa då de dumpar världsmarknadspriset och exkluderar de allra fattigaste. Det är en PR-organisation för LO.

Så länge politiker glömmer bort varför väljarna valt dem och tror att uppdraget handlar om att förverkliga sina egna privata preferenser kommer kommuner agera så här. Vilja ge filmjölk till 13-åringar istället för riktigt mat så att man kan behålla snuttefiltar som eko och Fairtrade. Som är helt meningslöst slöseri med skattepengar men som köper politikerna credd i “rätt” väljarkår. 

Patetiskt faktiskt. 

…………………

Uppdatering kl 13.52:

I en tidigare version stod det felaktigt Hyresgästföreningen i ett stycke.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid