Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.
Det är en av landets största politiska bloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad, med toppar på upp till 160 000.

Är du journalist och vill använda material, maila mig eller ring så ordnar vi det.

Vill du stödja mitt arbete och donera valfri summa per månad via Patreon, klicka här.

Tala är silver, åka tåg guld

Som ni vet blir våra riksdagsledamöter valda från olika orter och förväntas att ha en nära anknytning dit även efter de börjar jobba i Stockholm. Man representerar ju sitt valdistrikt. 

Jag utgår i det här inlägget från det helt naturliga antagandet att antingen så bor man i Stockholm som riksdagsledamot eller så bor man de facto i det distrikt man är vald för. Men rent tekniskt kan man ha blivit vald från ett annat distrikt, jobba i Stockholm men vara folkbokförd på ett tredje ställe. 
 

Enligt Skatteverket ska du också folkbokföra dig där du har din mesta dygnsvila, det vill säga där du bor. 

Därför erbjuds samtliga riksdagsledamöter olika reseförmåner. 

Jag var lite nyfiken på hur de där används och begärde ut lite handlingar. 

“Har ledamoten långa resvägar eller andra särskilda behov kan de erhålla ett årskort på flyget.”

Det verkar ju ändå logiskt. Primärt får man tågkort, annars flyg. Vad kostar då ett årskort på SAS respektive Bromma?  Mellan 124 000 145 000 är svaret. 
 

På listan jag fick finns 55 namn på riksdagsledamöter som fått flygkort, på vilket bolag framgår dock inte. Och plötsligt dyker det upp två intressanta rader – Stockholms län och Örebro. 

Enligt uppgifter från Sverigedemokraternas riksdagsledamot Linus Bylund på Twitter efter detta inlägg publicerades är det som står på riksdagens hemsida fel i den bemärkelsen att de inte blivit valda från dessa valkretsar. SDs ledamöter slumpades till distrikt efter valet då de som enda parti hade rikslista.   
 

Vad gäller tågkorten, som 196 av ledamöterna begärt att få, finns det lite olika varianter, med lite olika kostnader givetvis. Det verkar vara så att ledamöterna själva får välja helt fritt vilket kort de föredrar, vilket jag tycker är märkligt faktiskt.
 

Guldkortet är bäst, det hörs nästan på namnet. Med det får du gratis mat, hänga i deras lounge och ta med en resenär avgiftsfritt.

Men smakar det så kostar det så 73 000 kronor får du punga ut med. Eller du och du, staten. Om du är riksdagsledamot. Men som ni ser är det hälften så dyrt som flyg. 
 

Om du klarar dig utan en gratis måltid per resa och möjligheten att gratis ta med en gäst är Silver Plus för 67 300 kronor alternativet för dig. 
 

Struntar du i att åka första klass utan tycker andra klass är fullt tillräckligt räcker det med att du betalar 43 300 kronor för årskort Silver. 
 

Utöver årskortet på SJ kan alla riksdagsledamöter som vill även skaffa sig Resplus, som ger obegränsat med resor i landets all lokaltrafik. Kostnaden är 16 000 kronor extra, utöver själva årskortet på SJ. 
 

Det intressanta är att enligt Riksdagsförvaltningen ersätts inte måltider enligt utlägg. Men det är alltså helt okej att välja ett årskort där mat ingår, som det gör i Guldkortet. Ett smart sätt att komma runt detta alltså. 
 

Det här har de flesta riksdagsledamöterna snappat upp så av de 196 som har årskort på SJ har 121 stycken Guld-kort. Då kan man tänka sig att alla dessa bor långt bort från Stockholm. 

Nix. 

Bland dessa guldåkare hittade jag sex stycken som samtliga är valda i Stockholms kommun, vilket alltså är innerstaden plus Bromma, Enskede, Spånga och någon del av Huddinge. Visst kan det vara så att dessa personer endast är valda där och inte överhuvud taget bor i närheten av Stockholm trots att de jobbar här men det här personerna bor även i Stockholm. 

Och inte vilket årskort som helst utan Guldkortet för 73 100 kronor styck. 
 

Miljöpartisten Jakop Dalunde till exempel. Han bor på Bondegatan på Södermalm men tycker alltså att han åker så mycket tåg att han måste ha Guldkort på SJ. 

Ja, jag blev särskilt glad att hitta Dalunde i det här gänget. Vi har en speciell relation.

Men Dalunde valde åtminstone bort Resplus och därmed gratis SL-kort. Det gjorde inte Maria Ferm, också från Miljöpartiet. Hon har både Guldkort och Resplus, till en total kostnad för skattebetalarna på 89 100 kronor per år. 

Bara som jämförelse kostar ett årskort på SL 8 300 kronor. 
 

Övriga på listan av Stockholmare som tycker att de åker så mycket tåg i jobbet att de inte kan köpa lösa biljetter och göra en reseräkning utan måste ha årskort guld är följande: 
 

De här fem stockholmarna som alla bor i Stockholm stad och inte länet, det vill säga allra närmast centrum egentligen och efter tunnelbanelinjen, kostar oss 429 500 kronor per år för att de ska åka gratis tåg i hela landet och även gratis lokaltrafik. 

Men jobbet då, kanske ni tänker? De reser ju även i jobbet? Absolut. Men man ska resa otroligt mycket tåg och kollektivt för att en fast kostnad på 90 000 kronor per år ska löna sig. Dessutom bygger detta på att de ALLTID åker tåg, aldrig flyg eller taxi. Gör man det, då ska man absolut ha ett årskort. Annars ska man köpa styckbiljetter. 

Men det finns även ledamöter som är valda i Mälardalsregionen som har årskort. De från Sörmland har dock åtminstone inte valt Guld-kortet. Förutom en person. Han bor i Katrineholm, det tar dryga timmen till Stockholm.   
 

Från Uppsala valdistrikt är det fler som vill ha gratis mat. Trots att det alltså tar 45 minuter max till Uppsala och måste vara en av de närmaste valkretsarna utanför Stockholms län.  

Jag har kollat upp de på listan och antingen bor de i Uppsala eller i någon ort i Uppland. 

Samma mönster hos de som är valda i Västmanland, där Västerås är tätort och där flera av dem bor. Här väljer fyra av elva Guldkort. Här tar det också dryga timmen att åka till Stockholm. 
 

Eftersom man måste jobba i Stockholm oavsett var du bodde innan du blev vald är det inte konstigt att folk bor kvar och måste veckopendla. 

Det märkliga är när människor som BOR i Stockholms inte bara beviljas årskort på SJ utan dessutom Guldkort och Resplus. De kan omöjligt resa så mycket utanför sitt eget distrikt samt där de jobbar, vilket alltså är SAMMA STÄLLE, att ett årskort är försvarbart framför enskilda biljetter. 

Eller när människor som bor i de regioner som själva marknadsför sig som orter med kort pendling till Stockholm väljer det dyraste årskortet där mat ingår trots att de i Uppsala har 45 minuter tåg och samtliga har max 1,5 h tågtid.

Hur kan de motivera det?

Dessutom undrar jag varför Riksdagsförvaltningen inte verkar ha någon resepolicy alls? Många privata företag har som policy att man ALLTID ska välja det billiga alternativet. De som måste pendla får alltså Silver-kort. Riksdagens resekostnader betalas av skattepengar. Då måste policyn vara att minimera dessa.

Men ära dem som äras bör.

Därför avslutar jag det här inlägget med att säga tack till följande fem riksdagsledamöter som samtliga valt SJ-kortet Silver, det vill säga det billigaste kortet för 43 300 kronor istället för 73 100 kronor. Av 196 personer är det bara fem som frivilligt gjort det. 

Till skillnad från gänget i Stockholms kommun som kostar skattebetalarna onödiga 429 500 kostar det här gänget, som uppengarligen har respekt för skattepengar, oss “bara”  232 500 kronor. En skillnad på 197 000 kronor bara för att dessa människor inte som övriga till varje pris vill maximera sin egen vinning utan faktiskt gjort ett medvetet val.  

Och tack till de 98 riksdagsledamöter som valt bort årskort helt och hållet utan åker på enskilda biljetter när ni åker. 
 

Jobbegoister

Det är så underhållande att LO:s pratar så mycket om solidaritet. När de i själva verket bara är intresserade av sig själva. 

Me, myself and I.

De kommer dessutom undan med det. LO är inte intresserade av några andra i världen än sig själva och sina betalande medlemmar. Ändå får de ostraffat påstå gång efter annan att de på något sätt vill allas väl.

Det är också mot den här bakgrunden regeringen nu sitter i deras knä och LO bjuds in till presskonferenser, sitter i statliga utredningar etc. Att de skulle vilja hela Sveriges väl och ve när de alltså bevakar sina egna intressen endast. 

Och som Maria Ludvigsson i Svenska Dagbladet skrev idag, varför skulle de göra annat?
 

Personligen har jag inga som helst förväntningar på fackförbund eller andra medlemsorganisationer än att de ska göra det medlemmarna betalar för – bevaka deras intressen och inga andras. Det lustiga är att det finns någon kollektiv svensk låtsas-lek sedan urminnes tider där vi inte behandlar LO som just det särintresse de faktiskt är. 

Jobbegoism. 

Ett alldeles förträffligt ord som beskriver det LO och dess förbund sysslat med sedan 1800-talet då de bildades. De är jobbegoister.

Jobben i Sverige ska gå till svenskar, det vill säga deras medlemmar. Ingen konkurrens om jobb är okej för det skadar deras medlemmar, vare sig invandring eller fri rörlighet av företag är bra. Det är och har varit deras och socialdemokraternas linje jämt

Senast i valrörelsen gick socialdemokraternas valgeneral Jan Larsson ut och sa följande:
 

Tydligare jobbegoism finns nog inte. 

Även vår nuvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson gick i valrörelsen ut och höll med LO i kravet att begränsa arbetskraftsinvandringen för att skydda svenska jobb, vilket de gjorde i en artikel i DN i maj 2013
 

Behovsprövning innebär att LO i princip får veto över vem som får komma hit.  De vill skydda sina medlemmars jobb enligt principen jobbegoism. 

När det gång på gång blir så här tydligt vad LO står för, hur är det möjligt att de inte betraktas som det särintresse de faktiskt är?
 

“Vi slåss för att våra medlemmar ska få arbete”

Problemet med LOs inställning är att de skiter i unga och invandrare, som står längst från arbetsmarknaden. De struntar faktiskt i alla som inte redan har jobb, de får liksom sköta sig själva för de betalar inte medlemsavgift till LO. Än. 

Nyligen släppte Konjunkturinstitutet en rapport som befäster att Sveriges höga lägstalöner är ett problem. De löner som LO bevakar som en hök. 
 

Exempelvis finns det grupper som har markant lägre chans att få arbete, som de med låg utbildning och utrikes födda. Dessa grupper har svårt att få arbete till rådande lägsta löner. 

Den absoluta majoriteten av de som är arbetslösa är ungdomar utan utbildning och invandrare. Dessa behöver sitt första jobb, en språngbräda. Men det skiter LO i. 

Ännu viktigare än någonsin blir det mot bakgrund av att vi väntar upp till 400 000 asylsökande plus anhöriginvandring de kommande 5 åren. Den absoluta majoriteten av dessa har max gymnasieutbildning, upp till 40 % har bara förgymnasial utbildning. 

Glöm påståendena om att validering av högskoleexamen är prioritet när det gäller flyktingvågen. Över 75 % av de som kommer har ingen examen att validera. 

Gång på gång fastslår all forskning att höga lägstalöner skapar problem med hög arbetslöshet för ungdomar och invandrare främst. Gång på gång vill LO, helt otippat, att vi litar på deras partsinlagor i form av “rapporter” som bevisar att höga lägstalöner inte alls är något problem. Ironin. 

Vad är då dessa lägsta löner?

Ja, i Sverige kan du i princip inte tjäna lägre än 16 000-18 000 kronor när du jobbar heltid alldeles oavsett (lönen inkluderar inte OB-tillägg, helgtillägg etc). Det spelar ingen roll om du inte kan svenska, inte har gått annat än 7 år i grundskola, hoppat av gymnasiet eller nyss fyllt 18 år. Enligt LO är alla lika produktiva och därför värda dessa löner. 

Det säger sig självt att en analfabet från Somalia, som utan problem kan göra enkla praktiska jobb som diska, jobba som städare, hantlangare på bygge etc så fort han kommer till Sverige, inte från start är värd 20 000 kronor per månad. Inititalt alltså. Men allt eftersom personen lär sig svenska, blir bättre på sitt jobb etc ökar produktiviteten och personen blir värd mer i lön. Han behöver dock få sitt första jobb för att kunna gå igenom den här utvecklingen. Men om han kostar exakt lika mycket som en svenskfödd 20-åring som gått en yrkesutbildning på gymnasiet och har förkunskaper dessutom är det lätt att räkna ut vem som får jobbet. 

Alla är nämligen inte värda samma lön. Det måste vi sluta låtsas. Alla har samma människovärde men värdet för arbetsinsats är inte samma sak. 

Men det är effektiv opinionbildning av LO att dribbla ihop korten och få folk att tro att människorvärde och värde i lön är samma sak. Smart men inte sant. 

Sammanställningen är som  ni ser löner från 2011 men jag har inte hittat en liknande sammanställning av LOs samtliga avtals lägstalöner daterad senare som dessa löner kan ni dessutom räkna upp med 4 år. Det verkar inte vara något LO prioriterar att visa upp. Jag förstår dem. 

Observera att dessa löner INTE inkluderar OB-tillägg och andra påslag på lönen. Detta är grundlönerna. Så Handelsanställda som har lägsta lön på 17 700 kronor har alltså i realiteten betydligt högre då handeln har både OB-tillägg efter kl. 17, tillägg för helgjobb etc

För att sätta i perspektiv vad en från gymnasiet avhoppad 18-åring alltså anses vara värd enligt LOs måttstock kommer här ingångslöner för några av de akademikerjobb som har längst utbildning på universitetet. Ingångslön är att jämföra med lägstalöner även om de bara är rekommenderade. 

Jurister rekommenderas en lön på 25 000 kronor, civilekonomer 27 000 kronor och civilingenjörer på 29 600 kr. Läkares ingångslöner varierar vid vilket landsting de gör sin AT-tjänstgöring, som är en del av utbildningen men den ligger vanligast mellan 27 000 och 32 000 kronor
 

Då har de här personerna alltså studerat 4-5 år på högskola, utbildningar som alla kräver otroligt mycket jobb. Långa dagar, svåra tentor. Under den här tiden har de alla levt på studiemedel som i dagsläget 9 948 kronor per månad, under de månader du studerar. Under sommarens 3 månader är studiemedlet noll kronor. Det här är att jämföra med det vi kallar existensminium och ligger sida vid sida med socialbidragsnormen. Då ska studenter dessutom köpa sin litteratur på dessa pengar. De ligger också 4-5 år i årslöner back jämfört med LO-anställda som alltså inte studerat på högskola utan jobbat hela den här tiden.

Inkomsten är dessutom villkorad med att du klarar dina tentor. Klarar du inte majoriteten får du noll kronor tills du fixat tentan. Du kan dessutom inte vara sjuk. Klarar du inte tentorna på grund av sjukdom, tråkigt. Du får ändå noll kronor.  

Det skiljer alltså några tusenlappar med vad en 18-årig målare får och en färdigutbildad jurist

I dagsläget har LO släppt kravet på behovsprövning, det gjorde de innan valet. Om det var taktik eller inte låter jag vara osagt, kanske insåg de att de inte samtidigt kan beskylla andra för att vara rasister med den retoriken. Men de villkorar sitt medgivande för arbetskraftsinvandring med följande: 
 

Företag som vill anställa andra är svenskar måste alltså “bevisa” att de behöver just den typen av arbetskraft. De måste också garantera “ekonomisk stabilitet” som inte går att tolka på något annat sätt än att företagen ska lova att aldrig säga upp personen. Rimligt. 

En annan rimlig retorik man ofta hör från LO-håll är “slavliknande förhållanden“, vilket inte betyder att LO tror att folk hålls kedjade på fält utan att de får lägre löner än LOs kollektivavtal säger. För detta är ju i princip samma sak. 
 

Vad LO menar med slav och vad du och jag gör skiljer sig alltså.

LO tycker till exempel att en lön på 30 000 kronor per månad är att jämställa med slavliknande. Det tjänade en man från Bolivia som Byggnads ville skicka hem 2014
 

Det är så här det blir i praktiken när de protektionistiska jobbegoisterna i LO får inflytande över politiken. Personer som gör rätt för sig, betalar skatt och har höga löner skickas hem för att LO vill att svenskar till varje pris får alla jobb. Svenskar som är medlemmar i LO alltså.

typiskt skurkmanér sätter LO och dess förbund detta i system och utnyttjar reglerna till max till sin egen fördel. Det finns ingen lägstanivå.

Fackförbunden lämnar felaktig information, avfärdar ansökningar enbart för att arbetsgivaren inte har kollektivavtal eller avstyrker en ansökn på rent okynne. Det uppger migrationsrättsjurister. 

Det är ett skämt att de tar ens ordet solidaritet i sin mun tycker jag. 
 

LO har från start avskydd sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga upp till 26 år. För detta har lett till att efterfrågan på unga, som oftast numera inte är med i facket, ökat. Företag har föredragit att anställa ungdomar framför medlemmar i LO helt enkelt. Nu, med en socialdemokratisk regering, tas detta bort. LO har återigen makt över arbetsmarknaden. 

En ung person blir snart nästan 40 000 dyrare att anställa per år. Ett tungt slag för alla de ungdomar som behöver sitt första jobb. LO äter väl tårta på Norra Bantorget nu, för om ett företag måste betala lika mycket för en ung oerfaren eller en äldre kommer LOs medlemmar få de flesta jobben och ungdomarna får ta kölapp på arbetsförmedlingen igen. 
 

Det sorgliga är det här är inte att LO gör som de gör. De har betalt av medlemmarna för att driva deras intressen enbart. Utan det är att LO samtidigt kommer undan med att hävda att de arbetar för Sveriges väl. Att de har någon typ av allmänintresse. 

LO är de största jobbegoisterna i landet. Det har de alltid varit. 

De ska därför inte vara välkomna in att få bestämma över vare sig arbetsmarknad eller invandring. De ska betraktas som det extrema särintresse de faktiskt är. 

 

Minister på Prao

Vet ni vem det här är? Jag tror att jag hade haft svårt att knäcka en fråga på det på stan om jag inte läst på faktiskt, trots mitt jobb. 

Hennes namn är Aida Hadziliac och hon sitter i regeringen. Som Anonymitetsminister skulle man kunna gissa givet hennes enorma aktivitet. Men hon är gymnasieminister. 

Har ni ens sett henne senaste halvåret? Inte jag. Läser man på regeringens hemsida är det i princip blankt. Så vem är då vår gymnasieminister? Och var håller hon hus? 

Sydsvenskan gjorde nyss en genomgång på media. Hon kommer näst sist, bara Framtidsministern har färre. 

Nyss blev det känt att hon var en av de ministrar som statsplanet flög från Arlanda till Bromma för. 
 

Hon är den yngsta i regeringen, född 1987 och har ingen pedagogisk bakgrund själv utan är jurist. När hon var 23, det vill säga 2010, utsågs hon till kommunalråd i Halmstad och ansvarade där för skolfrågor. Det var hennes första heltidsjobb. 

Den meriten tyckte Löfven räckte för att ge henne ansvaret över hela gymnasieskolan i Sverige. Jag har inga som helst problem med att unga får chansen men att ha som enda politiska merit att ha jobbat med frågan i en mindre kommun endast 4 år kvalar i min bok inte in för att ha det högsta ämbetet i landet. Sorry. 

Löfven kanske tänkte att hon gick ju i gymnasiet för 8 år sedan, alltså hon tog studenten 2 månader innan Fredrik Reinfeldt blev statsminister, så hon kan ju liksom lingot? Hon har fräscha erfarenheter, kan man säga. 

För bara två år sedan, när hon alltså var kommunalråd i Halmstad, gjorde hon den här otroligt amatörmässiga intervju med Ingvar Carlsson just om det här med ålder. Att fler i socialdemokraterna måste vara under 35 år. Kungen framstår som en retoriker av rang jämfört med Aida. 
 

Eller från pressträffen nyligen om Skolkommissionen.

Fantastiskt hur man som endast 27-åring vars arbete är publikt kan vara så exempellöst dålig på att hålla en presentation.

En medfödd talang. Kan ingen hjälpa henne?
 

Kul förresten att hon intervjuar just Ingvar Carlsson. Det var nämligen han som genom Luciabeslutet stängde gränserna den 13 december 1989. Skälet var den “rekordstora flyktinginvandringen” på 20 000 personer under första halvåret 1989. Välfärden skulle drabbas och Carlsson förordade beslutet som sedan togs.

Men tack vare regeringen Bildt upphävdes beslutet och Aida och hennes familj kunde komma hit. Hade Carlsson fått bestämma hade hon förmodligen fått stanna i Bosnien trots kriget. Vår välfärd skulle inte klara sådana som henne och hennes familj.

Vad har vi då för problem med gymnasiet?

Ja, bland annat att folk hoppar av. Detta ville regeringen lösa med ett obligatoriskt gymnasium. Men att tvinga upp till 18-åringar att gå i skola tyckte ingen annan i riksdagen var en kul idé så detta röstades ner. Det är nämligen så att folk är myndiga sitt sista år på gymnasiet och så fort du är myndig kan staten inte tvinga dig att gå i skolan hur som helst. Den absoluta majoriteten som hoppar av gör det just sista året. Detta orkade tydligen inte sossar och miljösnubbarna kolla upp. 

Även Lärarförbundet sågade idén. 99 % av alla 16-åringar börjar idag gymnasiet redan. 

Skälet de hoppar av är oftast studietrötthet, vilket man absolut inte löser med tvång. Så summa sumarum var obligatoriskt gymnasium en episkt dålig idé av alla dåliga idéer som kommit från hjärngänget i Rosenbad hittills. 
 

Intressant nog när man kollar på SCBs statistik har en tredjedel av de som hoppat av inte gått in i arbetslöshet och majoriteten är arbetslösa upp till 6 månader bara. Ett övergående problem alltså. 
 

Det är också så att en majoritet av de som hoppar av har utländsk bakgrund, det vill säga är födda utomlands.  Bara hälften av de som invandrat efter 12 års ålder fullföljde gymnasiet.
 

Aidas svar på alla frågor gällande skolan är…….utredningar. Inte konkreta förslag (förutom briljanta obligatoriskt gymnasium) eller metoder utan hennes melodi följer detta mönster: 

1. Uttala sig om landets bristfälliga skola
2. Berätta att skolan måste räddas
3. Tillsätta en utredning för att ta reda på hur dagens skola de facto ser ut
4. Återanvända steg 1. 

Runt, runt, runt. En evighetsmaskin. Rätt smart egentligen, då behöver hon aldrig ta någon risk. Eller riskera att faktiskt göra något konkret. Hon simmar mycket hellre runt i teori illustrerad av en pool med utredningskopior. 
 

I Ekots lördagsintervju återkom hon  till att utredningar är svaret på alla frågor, när hon inte läste innantill från Socialdemokraternas hemsida och lekte floskelbingo med sig själv. Tydligast här blir att Aida faktiskt varken har ideér eller erfarenhet. 

Precis som Gustav Fridolin upprepar hon det här med socioekonomisk bakgrund och att detta förklarar varför skillnaden mellan skolor ökar, den så kallade mellanskolsvariationen. Trots att Skolverket och PISA konstaterat att socioekonomisk bakgrund INTE fått ökat betydelse sedan 1999 och alltså inte kan förklara ökad mellanskolsvariation.

Även kallat “hitte-på”.  

Hon säger att hon vill föra en vetenskapligt grundat gymnasiepolitik men struntar alltså i den evidens som finns från Skolverket. Hon pratar i Ekots lördagsintervju om att skolans problem är att den har för lite resurser men ignorerar OECDs konstaterande att vi är topp 4 av höga satsningar på skolan i pengar i OECD. Det är inte resurser som är problemet. 
 

Hon förespråkar också högre lärartäthet trots att OECD samtidigt konstaterar att detta inte behövs, vi har redan tillräckligt hög lärartäthet. 

Över lag är samtliga av hennes idéer skåpmat från sin tid i Halmstad. För allt hon hittills föreslagit är saker hon föreslog i Halmstad. Delar hela landets gymnasier Halmstads skolors behov och problem undrar jag stilla. Eller är det så att ministern har en oförmåga att inte bara ta tills sig forskning utan också oförmåga att utveckla en egen position byggd på förändrad omvärld, det vill säga nytt jobb och ny infomration?

Att vara gymnasieminister är nämligen inte alls som att vara kommunalråd. 
 

OECD-rapporten (i vilken lärarna själva fick uppmärksamma områden i behov av utveckling) pekar alltså inte på behovet av bättre ”classroom management”, mindre skolklasser eller karriärsguidande och yrkesförberedande verksamhet utan snarare behovet av elevutvärdering. I rapporten framgår även att decentraliseringstrenden är en av den svenska skolans styrkor varav bristen på ansvar är en stor svaghet.

 Trots detta är gymnasieministerns lösning att via kommunen införa fler traineetjänster för ungdomar, en strategi som inte förändrats sedan Aida satt som kommunalråd i Halmstad 2013. Kanske är det just detta traineeprogram hon tagit del av som gymnasieminister i ljuset av hennes otaliga studieresor på diverse gymnasieskolor och oändliga utredningar. 

Hennes kärlek till Halmstad syns på andra sätt. Hon bor fortfarande kvar där, trots att hon varit statsråd 6 månader och dessutom är så ung att hon ännu inte har barn. Antingen tror hon inte att hon blir så långvarig, eller så älskar hon bara att pendla. 

För det har säkert ingenting med att göra att det är fina ersättningar att bo kvar. 
 

 En snabb titt på Hadzialics schema på regeringen.se ger bilden av att inget utöver gymnasiebesök och en internationell skolträff i Kanada skett, förutom prat om utredningar. 

Det förklarar hennes totala osynlighet. 
 
 

Vinsthatare?

Ilmar Reepalu var kommunstyrelsen i Malmös ordförande i 20 år innan han avgick 2013. Mest känd för allmänheten kanske han är för sina antisemitiska uttalanden

Att sittande regering bara utser sina egna kompisar till utredare har blivit solklart efter bara 6 månader, bland annat har Ylva Johansson sparkat två moderater och utsett två av sina egna vänner till utredare

I mars i år fick därför Reepalu, av sina polare, jobbet som utredare av privata välfärdsföretag.

“Utredningen” går alltså ut på att komma fram till hur man kan tvinga privata företag att inte få ta ut vinst alls, givet gällande lagstiftning samt hur man kan ta bort LOV. Inte så mycket att reda ut när man redan vet svaret men Reepalu behöver väl ett jobb. 

Hur har det då gått i Malmö som gör att just Reepalu är den bäst lämpade att komma fram till hur privata företag kan tvingas bort?

Ja, på ett sätt är han den bästa personen eftersom Malmö hela tiden han styrt gjort i princip vad som helst för att motarbeta friskolor. Vad. Som. Helst.

I den här skriften från Ohlininstitutet kan man läsa hur:
 

  • Friskolorna i Malmö får inte använda stadens gymnastiksalar eller idrottsanläggningar utan tvingas hyra in sig på Friskis och Svettis och andra privata alternativ
  • Friskolebarnen får inte ta del av kommunens rabatterade försäkringskollektiv
  • Friskolorna får inte ta del av de rabatterade läromedel etc som kommunen förhandlat fram enligt ramavtal etc
  • Kommunen hjälper inte barn i friskolor till praktiker och sommarjobb
  • Kunskapsskolan ville starta skola i Rosengård men vägrades av kommunen 
  • Friskola i Limhamn ville bygga ut med 150 kvadrat men nekades pga av att “grönområdena måste bevaras” trots att skolan hade lång kö dessutom
  • De hittade 2014 på ett helt nytt sätt att fördela pengarna som gav just friskolor betydligt mindre pengar, mitt under pågående budgetår. Allt för att försvåra för skolorna. Men de valde att kommunicera detaljerna 18 december, då Skolförvaltningen passande nog stängde för jul. 
     

Hur har det då gått för Malmös kommunala skolor då, som Reepalu var högst ansvarig för?

Det finns bara ett svar: katastrofalt. 

Rosengårdsskolan i Malmö utsågs till exempel 2012 till landets sämsta skola alla kategorier. 

Av de 50 sämsta skolorna var 47 kommunala. 

Ett år efter denna vinst beslutade kommunen att lägga ner skolan
 

Nyligen stängdes en annan kommunal skola eftersom man inte kunde garantera personalens säkerhet (!). 
 

Hur är det då med äldreboendena? Är de kommunala bäst? 

Nej. Det är de privata som är. Inte i en enda stadsdel var de kommunala bättre
 

Malmö är den kommun som tar emot absolut mest kommunalt utjämningsbidrag, förra året tog de 4,3 miljarder från andra skattebetalare för att klara att driva sina egna verksamheter. Och nej, man kan inte skylla allt på invandringen. Ledningen i Malmö är bevisligen helt urusel.

Den främsta uppgiften man har som kommunledning att göra en budget och följa budgeten samtidigt som man levererar det en kommun ska leverera, till högsta kvalitet. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.  Och stöld blir det när KVALITETEN är låg, inget annt. Som skattebetalare förväntar jag mig främst att få det jag betalat för.  Detta klarar många andra kommuner och får därför vackert öppna plånboken varje år för bland annat inkompetensen i Malmö. 

Det som är mest anmärkningsvärt är att väljarna ändå inte röstar bort dem. 
 

Reepalu har inte bara styrt Malmö, han var till nyligen vice ordförande för SKL. Nu mera sitter han “bara” i styrelsen för SKL Företag, åtminstone enligt deras webbsida. Alldeles oavsett har Reepalu haft stor påverkan i SKL under lång tid. 

SKL är alltså Sveriges Kommuner och Landsting och alla kommuner i Sverige är medlem. De fungerar både som arbetsgivarorganisation i avtalsförhandlingar med facket och som intresseorganisation.

SKL har även en hel del företag som man alltså samlat i en egen koncern. Syftet med koncernen är att”på affärsmässiga grunder bedriva verksamhet”. Alltså göra vinst, bland annat. 
 

SKL finansieras av medlemsavgifter av kommuner och landsting, som i sin tur kommer från skattemedel. 

SKL Företag AB finansieras av intäkter i bolagsform. Men en stor andel av dessa intäkter kommer från kommuner och landsting och är alltså också skatt. 

Aktiebolag närmare bestämt, organiserade i en koncern med ett moderbolag och diverse dotterbolag, vilket är det mest skattetekniskt lönsamma sättet att organisera sin verksamhet på.

Och grejen med aktiebolag är alltså att man MÅSTE ha vinst som syfte. Annars måste detta uttryckligen stå. Det gör det inte i SKLs bolagsordning.  

Ändå är det alltså just vinst med skattemedel som regeringen, dess bundsförvanter och Ilmar Reepalu själv tycker är så förskräckligt. 
 

Här ser ni hur SKL valt att organisera sitt företagsimperium så att det blir mest effektivt.
 

Koncernen omsätter 800 miljoner till nästan en miljard per år och hade en avkastning på eget kapital på nästan 10 % 2013. Varje år delar SKL företag ut 15 miljoner till ägaren. 
 

Majoriteten av pengarna (intäkterna) ni ser ovan är alltså skatt. Avkastningen är bra, utdelningen stor.  Och ändå är detta alltså exakt detta i andra företag som Reepalu och regeringen tycker är så fel att en hel utredning startats för att hitta sätt att förbjuda det. För så här skrev regeringen på DN Debatt nyligen. 

Förekomsten av vinstintresse påverkar incitamentsstrukturen, vilket går ut över kvalitet….

Nya regler bör starkt begräsna möjligheterna att dela ut vinst. 
 

När man läser lite mer i årsredovisningen ser man att SKL, under Reepalus ledning, verkligen gillar det här med koncernbidrag och skatteplanering. 

Detta är helt i enlighet med skattelagstiftningen. Och det brukar anses som en win-win-situation för alla i kommunen. Den enda förloraren är fabror staten, eller alla beroende på hur man ser det. 

Ja, pappa Staten här är alltså alla skattebetalare utanför exempelvis Malmö men som ändå får betala för de stora svarta hål de gräver. Men SKL tycker det är fint att bara mjölka staten på pengar och bidra så lite de kan själva. Finurligt. 
 

Som ni kan se går SKL Företag AB bättre 2013 än 2012 så ledningen passade på att nästan fördubbla sina egna arvoden, från 741 000 till 1 214 000 kronor.
 

Passande nog har SKL ett fastighetsbolag där det “finns möjlighet att skattemässigt direktavskriva hyresgästanspassningar”.

Allt det här planerande gör att man bara betalar 985 000 i skatt på ett resultat på 62 miljoner. 
 

Men det är klart.

Reepalu ska ju inte utreda Sveriges kommuner och landstings möjlighet att skatteplanera, ha höga arvoden och få utdelning av skattemedel. Trots att deras huvudsakliga verksamhet (kommuner och landsting alltså) är……välfärd. Utan han ska bara utreda privata välfärdsföretag som gör samma sak, det vill säga konkurrenterna till kommuner och landstings egna verksamheter.

Så det är ju en heeeelt annan sak. 

Ett av bolagen i SKL Företag AB är inköpscentralen SKI Kommentus. Men de hade lite problem 2012 för de försökte kringgå gällande lagstiftning och fick konkurrensverket på sig. Oops. 
 

Reepalu har varit inblandad i fler kommunala bolag.

År 2000 satt han i styrelsen för bostadsbolaget BO01 AB, som byggde ut Västra hamnen och var en bomässa för framtidens boende. Det passade den gamla civilingenjören Reepalu som hand i handsken. Problemet var att bolaget gick i konkurs, med 43 miljoner i skulder. Pengar som skattebetalarna fick hosta upp. 
 

Bokföringen var så dåligt skött att Reepalu och fyra andra i den första ledningen åtalades för bokföringsbrott. Han friades dock i rättegången. 
 

Han har åtalats en annan gång också, några år senare.

Då blev han bjuden till Sydafrika av företagaren Dan Olofsson. Han friades även denna gång. Om ni tycker att namnet låter bekant är det för att Olofsson tagit strid för vinster i välfärden på debattsidorna en mängd gånger senaste året. Gissar att Ilmar och Dan har en del hetsiga samtal när de käkar middag.
 

Men som Reepalu säger, de är goda vänner. Så goda vänner att miljardären och Sigma-ägaren Olofsson tog in Reepalu som delägare i sitt nystartade bolag Sigma Civil så fort han slutat som politiker. Bolaget är ett konsultföretag för infrastrukturprojekt.

Passar ju kalas nu när sosseregeringen aviserat infrastruktursatsningar. Det ska bli intressant att se om de drar någon vinstlott här.
 

Reepalu sitter för övrigt i en mängd styrelser, förutom som ordförande i sitt eget bolag. 
 

En annan politiker som drivit bolag är Ylva Johansson. Det gick inte så bra. Johansson var VD för e-learningföretaget Att Veta AB, som ägdes av bland annat SKL Företag. De  ägde 41,3 % (de hette tidigare Förenade Kommunföretag) och var alltså största ägare.
 

Bolaget gick urdåligt. Redan 2002 tvingades ägarna skjuta till 45 miljoner extra via en nyemission. Pengar som alltså kom från skattebetalarna. Pengar som kunde gått till “välfärdens kärna”.   
 

Yva Johansson hade en lön på 116 000 kronor per månad trots att bolaget vissa perioder drog in ungefär det. Lönen var dessutom betydligt högre än genomsnittslönen för en VD på IT-företag på den tiden. 

Att Veta AB blev ett prakfiasko. När förlusterna var 200 miljoner kronor ville till slut ägarna, bland annat skattebetalarna via SKL, inte skjuta till mer pengar. Aktiekapitalet skrevs ner från 43 miljoner till 100 000 och SKL tog över företaget. De äger det fortfarande. 
 

Förlusterna Ylva Johanssons eskapader med Att Veta AB orsakade har SKL fått skriva av ungefär fram till nu. Tack för det.

Politiker ska inte lajva företagare om man inte har koll, är sensmoralen här. Speciellt inte för skattebetalarnas pengar. 

En person som styrt kommunen med den sämsta ekonomin, landets sämsta skolor, kommunala äldreboenden som överallt i staden är sämre än de privata och som satte i system att motarbeta alla privata verksamheter med fula metoder är nu satt att hitta det bästa sättet att förbjuda privata välfärdsföretag. Det är nämligen det “utredningen” syftar till. 

Anledning?

Att välfärdsföretag använder koncernbidrag och andra enligt lag tillåtna tekniker för att optimera sina verksamheter skattemässigt, exakt det som Reepalu gjort själv i bolaget SKL företag. SKL ägs av de största välfärdsägarna i landet – kommuner och landsting. Pengarna Reepalu skatteplanerat är skatt. Uttryckligen för att “slippa betala till pappa staten”.

Skatteplanera verksamheter som drivs av skattemedel och som sysslar med välfärd och dessutom har aktiebolag är alltså okej. Ibland. 

Givetvis tycker jag inte att reglerna ska ändras utan att inställningen till privata välfärdsföretag som både regering och Reepalu har är det som borde ändras. Kvalitet är det enda som räknas. 

/ Rebecca Weidmo Uvell

Åsa “Fritt fall” Romson

Bilden är hämtad från Rödgrön röra

Får jag presentera, landets minst populära minister – …..trumvirvel… – Åååsa Romson!

*tyst applåd 

Hon har varit minister i 6 månader och har lyckats få fantastiskt usla 14 % i senaste mätningen. Hon har 6 %-enheter lägre förtroende än tvåan på listan, SD-vikarien Mattias Karlsson. Bra jobbat, Åsa. 

Den här personen är landets vice statsminister.

Om Stefan Löfven skulle blir allvarligt sjuk eller avlida är det alltså Åsa Romson som tar över tills en ny statsminister kunnat utses. Lek med den tanken lite för ett ögonblick. 
 

Det kan kanske bland annat ha att göra med att hon är så blek att inte ens de egna väljarna känner till henne.

33 % av Miljöpartiets väljare vet inte vem hon är enligt Göteborgs Universitet 2011.

Att jämföra med bland annat Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson där samtliga av egna väljarna känner till dem.  Även i den undersökningen var Romson alltså…..sämst. 

Sannolikt är siffran högre nu när hon inte är nyvald längre men faktum kvarstår att hon  förtroendemätning efter förtroendemätning är sämst

I boken “Innerst inne- vad svensken egentligen tycker” (Timbro Förlag 2014) som min man Markus Uvell skrivit tillsammans med Carl Melin frågade de bland annat miljöpartisternas egna väljare vem de vill se som statsminister. 38 % svarade någon av Miljöpartiets språkrör.

Gissa vilken siffra Åsa fick?

Av de 38 % ville 34 % se Fridolin som statsminister och resten, 4 %, ville se Romson.

Vi tar det igen: bara 4 % av hennes egna väljare skulle vilja se hennes som statsminister. Nu är hon vice statsminister. Även här var hon sämst alltså. 

Själv blir jag ännu mer orolig över att 34 % av MPs väljare vill se Fridolin som statsminister (!) medan bara 14 % av KDs tyckte Hägglund skulle bli statsminister. WTF?

Detta kan också ha att göra med att hon inte direkt inlett starkt som minister. Milt uttryckt.

Det började med Jens Kiil. Det är en båt Åsa och hennes sambo Fredrik äger och faktiskt delvis bor på.
 

Först blev det känt att hon köpt diesel men inte skattat för den, vilket hon skulle. Den skattesubventionerade dieseln hon använt skulle hon ha betalat 1,3 kronor i skatt per liter för men det struntade hon i.

Eller, först ljög hon om att över huvudtaget ha köpt den subventionerade dieseln. Hon blev ertappad på bild med en grönfärgad tank, den subventionerade dieseln är nämligen grönfärgad.

Men nej, då var det “smuts”. 
 

Sedan blev det känt att hon målat samma båt med förbjuden färg. Enligt lag förbjuden alltså. Men den går tydligen att köpa lite “under disk” hos vissa målaraffärer, för ingen annan färg fungerar. Som ju Åsa vet och alltså struntar i de tillåtna färgerna. Eftersom de inte….funkar. 
 

Ah. Så andra ska tvätta sina båtar oavsett storlek men inte Åsa? Då förstår jag. 

Det kom också fram att Åsa släpper ut så kallat “gråvatten” direkt ut i Östersjön ibland. Och det har hon heller inga problem med. Hon har till och med gott samvete.

Hon hänvisar bland annat till att hon inte har någon bil och “det är väl meningen att man ska kunna ha ett aktivt fritidsliv”. Jo, Åsa. Det är meningen men vissa av oss tycker bil ger oss detta. Och att flyga flygplan, bland annat från Bromma.
 

Det håller dock inte forskarna vid Stockholms Universitet med om, hennes tidigare kollegor då Åsa Romson själv forskat vid SU fast i miljörätt och inte miljövetenskap.  Gråvatten bidrar till överjödning av Östersjön. 
 

Faktum är att Åsa själv bara månader innan det här blev känt, i Almedalen, pratade mycket bekymrat om just övergödning. Så mycket att hon och Gustav lovade 200 miljoner till att att stoppa övergödningen av Östersjön.

Kort minne. Eller så är det bara ett klassiskt fall av dina regler, mina regler. 
 

Samma Almedalstal som hon för övrigt sa briljanta saker som att män är lata, att köttätande män dödar somaliska kvinnor och att det bara är män som åker bil. Allra värst är de vita medelålders heterosexuella männen. 

En annan grej hon pysslar med på sin båt är att mata sin papegoja med chips och portvin. Jag är inte säker på att alkohol är en basföda i en papegojas kost men Åsa vet väl bäst, hon är ju ändå chef i det mest miljövänliga och djurvänliga partiet.

En full papegoja är säkert ännu roligare än en nykter. Fråga Åsa, hon vet. 
 

Det står inte vilken sorts papegoja hon har men jag har försökt artbestämma den efter bilden och det ser åtminstone ut som en brunpannad dvärgara. Den är enligt Romsons egen uppgift vildfångad, det vill säga den är född i naturen och har tagits från sin naturliga miljö i Braslilien för att få bo med Åsa på hennes båt i Sverige.

Hur moraliskt det är att köpa vildfångade djur och inte djur uppfödda i fångenskap kan man verkligen diskutera, särskilt som hon samtidigt bossar över det parti i Sverige som har högst svansföring när det gäller just djur och djurskydd. Papegojan lever dessutom själv och inte i par, som Jordbruksverket sedan 2007 säger att de ska.   
 

Vad gäller Åsas relation till diverse berusningsmedel verkar hon generellt sett ha en avslappnad relation. Hon har ju själv rökt på en del tidigare och djur har också rättigheter menar jag. 
 

En av de första personerna hon anställde var en person som tidigare dömts för att ha smugglat skojiga svampar.

Och därmed infriades alla fördomar folk har om Miljöpartister och hur deras partiprogram skrivs. Tack för det.

En av de mest kända miljöpartisterna vad gäller dåligt omdöme är annars Yvonne Ruwaida som gjort sig vida känd för att hon inte en utan tre gånger åkt fast för ekonomiska oegentligheter med riksdagskort, taxi och höga telefonräkningar.  Hon har inte bara åkt taxi för hisnande 5 000 kronor per månad utan också ringt för 44 000 kronor på mindre än två år.
 

Då kan man tänka sig att det här snillet förpassats till någon ointressant post i periferin. Nej då. Det här är nämligen inte ett vanligt parti. Det här är Miljöpartiet.

Så givetvis är det första Romson, som vice statsminister gör, är att anställa denna stjärna till statssekreterare, som är det finaste politiska tjänstemannajobbet du kan ha i det här landet. Signalen vi får är “fiffla så mycket du kan med skattebetalarnas pengar, försök att sko dig så mycket som möjligt på andra och bli sedan befordrad”.
 

Enligt uppgift är Ruwaidas roll att samordna mellan Åsa Romson och Gustav Fridolin. Men det här är en partiintern uppgift som inte ska bekostas som en tjänst på regeringskansliet. Det tycker åtminstone som Folkpartiet, som föredömligt KU-anmält anställningen av Ruwaida. Det strider mot regeringsförordningen. Statssekreterare får inte ha någon partiintern roll alls. 

Men det är väl en partikulturell grej i Miljöpartiet att få andra att betala, för så fort Åsa Romson hade chansen fixade hon en middag för staben och skickade notan till skattebetalarna. Efter avslöjandet i Expressen fick hon betala tillbaka pengarna, som alltså från början skulle tagits från partiet och inte från regeringskansliets budget. Man får inte belasta regeringskansliet för internrepresentation nämligen. 

Mina regler, dina regler, skitregler-jag-gör-väl-som-jag-vill.
 

En annan statssekreterare Åsa Romson anställt är Göran Enander, som varit ordförande för Naturskyddsföreningen. Det är en organisation Åsa gillar för den förra ordföranden Mikael Karlsson, som jobbat där ända fram till nu egentligen, gav hon så fort hon bara kunde ett nytt jobb. Som ledamot i regeringens rådgivande organ för kärnfallsfrågor, Kärnavfallsrådet. 

Grattis Naturskyddsföreningen till att ni nu sitter i Rosenbad och dessutom får vara med och bestämma om ert favorit-hat-objekt kärnkraft. 
 

Förutom att välja knarkdömda och fifflare som medarbetare samt se till att Naturskyddsföreningen har så mycket som möjligt att säga till om är det en annan sak som gjort Åsa vida berömd – sin förmåga att välja sina strider.

Denna Don Quijote av politiker som aldrig tycker en väderkvarn är för stor eller för liten att mucka med har bland annat vevat i debatten om surströmming. Detta ständigt aktuella ämne menar jag.
 

Gruvor är också ett område hon fäktats inom. Enligt en motion från 2010 kräver hon att alla gruvor i Sverige som bryter kol, gas och olja (det finns inte i Sverige men lika bra att förbjuda även det) ska förbjudas. 

Okej, det påstås att det eventuellt finns lite olja på Gotland eller utanför men ingen har ännu försökt att ta upp den. 
 

En annan väderkvarn Romson gett sig på är anonymitet på nätet och anonyma bloggar, som hon ville förbjuda men tvingades backa på när kritikerstormen inte lät vänta på sig. 
 

Den största väderkvarnen Åsa gett sig på är ekonomisk tillväxt.

Hon verkar egentligen inte veta vad det innebär men det har aldrig hindrat henne förut. Full av självförtroende försöker hon gång på gång rikta en rak vänster direkt i magen på kapitalet. 

I motion från 2011 skriver hon bland annat att tillväxt i redan rika samhällen inte är nödvändigt. Det är inte “lösningen på fattigdom”.  Att FN säger att världsfattigdomen halverats på 20 år tack vare just ekonomisk tillväxt, frihandel och ekonomisk liberalisering är inte viktigt. Romson vet bätte, hon är ju doktor i miljörätt och har läst svenska på universitetet. 
 

Fast tydligen är det ändå det. I en intervju i tidningen Dagen från 2 juli 2014 säger hon nämligen något annat. 

Då gäller detta inte alls fattiga länder, där behövs tillväxt. Men när ett land är rikt slutar tillväxten behövas tydligen. Kruxet är att veta NÄR detta sker, detta vet alltså inte hon utan där behöver politiker vara mer “komplexa kring”. Vad betyder det, att politiker måste vara med komplexa kring? Kan man ens säga så på svenska?

Jag skulle sammanfatta det med det mer kända “goddag yxskaft”. 
 

I en chatt i på Sveriges Radios hemsida tycker Romson att välfärden ska fixas utan tillväxt. Hon sätter sin tilltro till miljöteknik som ska lösa biffen. Hela välfärdens ökade kostnader och vår ökande befolkning ska finansieras av miljöteknik. Rimligt.  Målet måste vara bättre livskvalitet.

Hur detta ska uppnås utan tillväxt behöver hon inte reda ut närmare. I den chatten. I verkligheten där vi andra bor är det många som vill veta exakt hur hon tänker. 
 

Ett konkret politisk förslag i detta korståg mot tillväxt är kraven på arbetstidsförkorting till 35 h/vecka, som varit en av Miljöpartiets allra käraste frågor. På senare tid har detta tonats ner men frågan spräckte till exempel samarbetet med socialdemokraterna på 90-talet då Romson satt i partistyrelsen och var en av de fem som krävde avbrutet samarbete eller 35 h/vecka. Se det här klippet från ca 1.30

Personligen tror jag inte ens Romson vet vad tillväxt är faktiskt.  

Det är när man lyckas göra något snabbare och bättre än igår. I en globaliserad värld är tillväxt en förutsättning för att kunna konkurrera på världsmarknaden. Att hela tiden skapa ett överskott är också förutsättningen för att kunna få fler skatteintäkter och kunna exempelvis satsa på välfärd, ta emot många invandrare, ha högt bistånd – samtliga saker som Miljöpartiet har i sitt partiprogram alltså. 
 

Att hon inte riktigt förstår vad tillväxt är blev rätt tydligt när Agenda pressade henne i valrörelsen. Liksom tidigare kunde hon inte svara på om vi ska ha det eller inte. 
 

Men om man känner till Åsas bakgrund och sympatier ännu lite mer är hennes motstånd mot tillväxt egentligen inte så konstigt. För hon är eller åtminstone har varit medlem i Attac. Ni vet, vänsterrörelsen som bildades i samma period som huliganer slog sönder Göteborg under EU-toppmötet. 

När hon arbetade med bistånd på Forum Syd ordnade hon “företagsdomstolar” ihop med Attack och Jordens Vänner
 

Jag vet inte exakt hur de här “domstolarna” gick till men de syftade till att på något sätt lajva domstol för skattebetalarnas pengar för att “ställa dem till svars” för olika påstådda miljööverträdelser tror jag. Behöver jag säga att de fick våra pengar för det här? Givetvis, det här är ju Sverige.

Bidragsentreprenörernas paradis. 
 

Under sin tid på Forum Syd var hon flera gånger moderator och annat i Attac-sammanhang, vilket man kan läsa på deras hemsida. 

Vad Attac tycker om tillväxt illustreras fint i den här…..hrm…..kreativa lilla anti-tillväxtfilm som de har på sin hemsida. Den omöjliga hamstern. Genialiskt namn förresten. 
 

Få tror jag vet vad Attac egentligen betyder. Organisationen bildades 1998 i Frankrike och betyder just “Föreningen för beskattning av kapitaltransaktioner för medborgarnas bästa”. Inte alls lika coolt som Attack – som det alltså låter som på svenska. Men det har alltså ingenting alls att göra med att attackera. 
 

Hela syftet med föreningen var alltså anti-globalisering och anti-tillväxt men främst genom att införa den s k “Tobin-skatten”, som är en skatt nobelpristagaren och ekonomen James Tobin föreslog redan 1978 men inte i något vänster-anti-tillväxt-syfte utan för att stävja valutaspekulationer och fluktuationer på världsmarknaden. På sin hemsida beklagar Attac att James Tobin, som dog 2002 vid en ålder av 84 år, inte var med i Attac. 

Men James Tobin var inte alls nöjd med att hans idé kidnappats av vänstern och tog också avstånd från Attac innan han dog. Kan förklara varför han aldrig gick med. 
 

Fler” kreativa” sätt att lösa problem illustrerar Romson när hon ganska nyligen föreslog att Sverige skulle skapa fred mellan Israel och Palestina genom att vi ordnar en miljökonferens i Stockholm och några miljöprojekt lokalt. En konflikt som pågått i 50 år men rent tekniskt har konflikten mellan muslimer och judar i Mellanöstern pågått sedan islam uppfanns på 600-talet ungefär.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta. 

En röd tråd i Romsons politiska gärning är den här inställningen att det är ett helt okej förhållningssätt att kräva att andra människor rättar sig efter regler och moral som hon själv struntar i. Det är inte bara det här med dieselskatt, bottenfärg etc utan även exempelvis detta med flyget. 

Det finns få saker jämte bilen och kärnkraft (och tillväxt) som retar gallfeber på miljöpartisterna så mycket som just flyget. I valrörelsen krävde Miljöpartiet att Bromma flygplats ska stängas och detta höll de envetet fast vid under hösten. Ändå var en av de första sakerna Romson gjorde efter valet var just att åka……flyg från Bromma
 

Så sent som 2008 krävde Miljöpartiet att allt flyg söder om Sundsvall förbjuds senast 2020. I en artikel i Sydsvenskan från 2010 tycker de att alla borde åka tåg, exempelvis till Malmö. Och ändå väljer konstigt nog Romson inte alls tåget när hon skulle på möte i Köpenhamn, som ju alla vet nästan praktiskt taget ligger i själva Malmö, om man får tro Malmöborna själva. Utan hon väljer att flyga denna korta sträcka. 
 

Faktum är att som statsråd har Åsa Romson åkt mycket lite tåg. Mest av allt har hon faktiskt flugit, inte helt sällan just från den flygplats hon tycker vi borde lägga ner för att alla lika gärna kan flyga från Arlanda.

Varför flyger hon inte själv enbart från Arlanda då? Om nu Bromma och närheten denna flygplats ger inte spelar någon som helst roll. Det går exempelvis massa flyg från Bryssel till just Arlanda, ändå valde hon alltså att ta ett flyg som landar på stadsnära Bromma.
 

Men det verkar onekligen som om Brommas mycket praktiska Brysselflyg ändå överväger miljösamvetet för miljöministern. 

Till Peking den 7 april valde Åsa att flyga reguljär business class. 
 

Men hon verkar inte tagit reguljärflyg av ideologiska skäl för när hon skulle till Milano åkte hon gärna privatjet från just Bromma. 
 

Vilka som följde med till Milano i statplanet med Åsa kan man läsa här. Men så har registratorn valt att mörklägga någonting i marginalen med en post-it-lapp (kreativt). Varför och vad det står där under får vi alltså gissa men tydligen är det hemligt alltså. 
 

Till Luxenburg hade hon heller inga problem att flyga privatjet trots att reguljärflyg orsakar många gånger mindre koldioxidutsläpp än just privatjet gör, vilket statsplanet är. 
 

Det ser också ut som om vår miljöminister gav Nordens samtliga miljöministrar gratis skjuts med vårt statsplan tillbaka hem från Miljörådsmötet i oktober. Snällt.

Där sitter de i en dag och spånar ihop om hur de kan begränsa alla andra människors liv så mycket som möjligt med hänvisning till klimatet och så åker de alla miljöbovs-transport-medel hem med väskan full av inskränkningar. 
 

Det här sådant här som bygger politikerförakt. 
 

En av de frågor Åsa bryr sig allra mest om men som många svenskar bryr sig otroligt lite om är vargfrågan, sett till hela landets befolkning. Där det finns varg är givetvis frågan stor, och bland surdegsbakande Earth-hour-släckande urban medelklass på Södermalm som röstar på Åsas parti. Men den kvalar inte direkt in på svenskens 10-i-topp viktigaste politiska frågor. 

Innan hon blev miljöminister påstod hon att vargforskare var köpta av regeringen. När hon sedan tillträtt kallade hon vargen utrotningshotad. Vilken hennes socialdemokratiska ministerkollegor inte alls höll med om. Eller forskningen.  Detta skapade ett öppet bråk inom regeringen efter bara någon månad. Romson hade väl missat grundkursen i “Så här styr du landet” att en regeringen alltså fattar beslut kollektivt och är därmed också kollektivt ansvariga. Därför håller man också en endad front. 
 

Don Åsa Romson slogs istället fritt med väderkvarnen för dagen, landsbygsminister Sven-Erik Bucht, i media om vargen och menade att beslutet om licensjakt borde upphävas.
 

Förvaltningsrätten i Karlstad försökte stoppa den av Länsstyrelserna i Karlstad och Örebor beslutade licensjakten på varg.

Om Romson eller hennes stab haft någon kontakt med just Förvaltningsrätten i Karlstad försökte en driftig kille på Naturbrukarna ta reda på genom att begäran ut Romson mailtrafik, och hennes anställdas. Men tji, det gick inte. Regeringen valde att hemligstämpla mailtrafiken med “hänvisning till rikets säkerhet”. 

Om nu Romson inte utövat något ministerstyre här borde det ju inte vara några problem att lämna ut mailen tänker jag. 
 

Kammarätten i Göteborg avslog sedan Förvaltningsrättens rätt att ens pröva överklagandet så något stopp på licensjakt av varg blev det alltså inte i Örebro och Karlstad men Romsom anklagas ändå för ministerstyre genom att Alliansen KU-anmälde henne. Här orsakade bara hennes uttalande en anmälan alltså. Huruvida någon hos henne haft en mailkonversation med Förvaltningsrätten i Karlstad är alltså hemligt. 

Hon är alltså både själv KU-anmäld, och hennes anställning av Yvonne Ruwaida är också KU-anmält. Allt detta på ynka 6 månader.

Till båthaveri, varghaveri och flyghaveri kan vi lägga till EU-nämndshaveriet.

Monty Pyton hade inte kunnat gjort det bättre. 
 

Det här är vår vice statsminister. 

Det Åsa Romson verkar vara bra på är att leva efter en uppsättning regler själv och kräva något helt av alla andra. 

Det hon verkar vara allra bäst på är att vara sämst.  

/ Rebecca Weidmo Uvell

Big business

Inlägget är uppdaterat med regeringsbeslutet längst ner.

När inte regeringen är upptagen med att skicka en armé av hjälp till Irak på mäktiga 35 personer (wow) har de bland annat möten. 

Och på ett av dessa regeringssammanträdens föredragningslista hittade jag något väldigt intressant. Åsa Regnér vill att avgiften till Hyresgästföreningen ska ingå i socialbidragsnormen.

För vad behöver man inte vid sidan om pengar till mat, hyra, el och TV, om inte…..medlemsskap i just Hyresgästföreningen? Jag kan inte heller tänka mig något rimligare faktiskt. 
 

Hyresgästföreningen är alltså en frivillig förening att vara med i. Om man bor i hyresrätt och gillar det som föreningen pysslar med kan man göra som 525 000 andra hushåll och gå med. Om man vill. De förhandlar hyror centralt med fastighetsägarna samt jobbar med opinionsbildning.
 

Det finns ca 1,5 miljoner hyresrätter i Sverige så 2/3 är alltså inte med i Hyresgästföreningen. För några år sedan hade de 535 000 så medlemsantalet sjunker.  Men det här verkar regeringen vilja hjälpa till att ändra på och vill därför alltså att socialbidragen från och med nu höjs med motsvarande deras avgift så att socialbidragstagare i landet uppmuntras att gå med. Avgiften är 80 kronor per hushåll per månad.

Nedan ser ni listan för socialbidragets riksnorm, som alltså snart förmodligen kommer att kompletteras med “Avgift Hyresgästföreningen”. I klartext innebär det här att landets skattebetalare kan komma att få betala dessa personers medlemsskap. Vi tackar. 
 

Då kan man ju fråga sig varför just Hyresgästföreningen kanske får denna fina present av den socialdemokratiska regeringen? Det finns ju en massa andra föreningar att vara med i, Naturskyddsföreningen (som jag har ett särskilt gott öga till som ni vet) till exempel. Det beror på att “partipolitiskt obunden” som de hävdar på sin hemsida inte stämmer. Överhuvud taget. 
 

Det här är Hyresgästföreningens nuvarande styrelse
 

Ordförande fram till nyligen var Barbro Engman, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot. Hon efterträdde Jan Danneman, som kallades “partimegafon för socialdemokraterna” av arga moderater på DN Debatt på 90-talet
 

Den nya ordföranden Marie Linder kom direkt från posten som kommunikationschef på LO och har även själv varit aktiv i just socialdemokraterna. 

Marie Dahlin är socialdemokratiskt kommunalråd i Vänersborg för närvarande. 
 

Hans Eklund är inte socialdemokratisk politiker men däremot engagerad i KF:s styrelse, som ju ligger mycket nära socialdemokraterna. Konsum ni vet.  
 

Samma sak med Terje Gunnarsson. Han är revisor i Folkets Hus i Rågsved, och Folkets hus är också en del av socialdemokratin. 
 

Carina Hultberg i Helsingborg stod på Socialdemokraternas lista till kommunfullmäktige senaste valet. 

Mursal Ismail Isa är däremot inte socialdemokrat men landstingsråd för Miljöpartiet i Dalarna. 
 

Clara Lindblom är inte heller socialdemokrat. Hon är äldreborgarråd  i Stockholm för Vänsterpartiet. 
 

Bo Nilsson är sedan länge aktiv i socialdemokraterna i Malmö
 

Även de två ersättarna i förbundsstyrelsen är givetvis aktiva politiskt. Alaa Idris arbetar som politisk sekreterare för socialdemokraterna och Egon Frid är tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Mest känd är Frid för att det i Kalla Fakta blev känt att han skrivit på en namninsamling från Sanningsrörelsen om en granskning om 9/11. De tror alltså att George W Busch iscensatte terrordådet, a k a knäppgökar. Jag vet inte om detta påverkade att han inte omvaldes 2010.
 

Som ni ser är det med några få undantag bara dels politiskt mycket aktiva personer, dels kommer samtliga från den samlade vänstern i Sverige, med störst bas hos socialdemokraterna. Det verkar vara ett krav för att få bli invald i den där styrelsen – att du har en gedigen socialdemokratisk bakgrund helst.

Så nej, Hyresgästföreningen är ingalunda partipolitiskt obunden i praktiken. Det är lite snygga ord de valt att skriva på sin hemsida för att inte skrämma bort fler medlemmar. 

Men nu kommer föreningen alltså få fler medlemmar med hjälp av självaste regeringen

Hur står det då till med ekonomin i föreningen? Går det dåligt? Inte så värst. Om man inte tycker 800 miljoner i omsättning är dåligt. 
 

De har 730 anställda. Detta är alltså en gigantisk organisation. Det är lönsamt att vara ordförande där tydligen, för hon har en lön på 1,3 miljoner kronor per år.  Det sitter 11 personer i styrelsen nu när Barbro Engman avgått och dessa har fått dela på 440 000 i arvode under 2013, vilket i snitt blir 40 000 kr per person.   
 

En av riskerna de i sin årsredovisning ser är just medlemsminskningar. Jag antar att Åsa Regnér läst detta, blivit bekymrad och därför nu lagt förslaget att alla socialbidragstagare ska uppmuntras att gå med i föreningen. 
 

Men Hyresgästföreningen tjänar inte bara pengar på frivilliga medlemmar. Utan även på ofrivilliga.

För de har enligt staten rätt att ta ut en “förhandlingsavgift” av samtliga hyresgäster i hela Sverige.

Idag är den på 12 kronor per månad och hyresgäst. Den här avgiften kan man tro var en socialdemokratisk politiker som införde men nix. Birgit Friggebo var nämligen folkpartist. Bara nästan sosse alltså. 

Den här avgiften är orsak till ganska stor irritation hos Fastighetsägarna, som då och då säger upp de centrala avtalen bland annat på grund av dessa. 
 

Men du måste inte betala den här avgiften om du verkligen inte vill.

Talar du om för din hyresvärd att du inte vill det drar värden av 12 kronor per månad på din hyra. Däremot vet många inte ens om att de betalar pengar till en förening de inte gått med i. Gissar jag. 

Nu vet ni. 
 

De har även en framgångsrik ungdomsorganisation. För 2001 tog Hyresgästföreningen initiativet till nätverket www.jagvillhabostad.nu och finansierade projektet.

Nu har det funnits i 10 år och har som affärsidé att få bidrag från inte bara Hyresgästföreningen, som fortfarande ger pengar, utan framför allt får de pengar från Myndigheten för Civilsamhälle- och ungdomsfrågor (Ungdomsstyrelsen) och Allmänna arvsfonden. 
 

Det är big business att “företräda alla hyresrätter” i Sverige, som de alltså i någon mening gör i och med att nästan alla tvingas finansiera deras verksamhet.

Och eftersom föreningen ÄR socialdemokratisk är det nu lördag hela veckan för verksamheten.

Ett litet fint paket med röda snören har förmodligen redan anlänt från Rosenbad. 

Kommer regeringen på nästa regeringssammanträde föreslå att medlemsavgiften till socialdemokratiska partiet också ska ingå i socialbidragsnormen undrar man ju stilla. 

/ Rebecca Weidmo Uvell

En kollega i branschen försöker få ut beslutsunderlaget från regeringen för att få veta om detta förslag bifölls men än så länge vill inte regeringen samarbeta. Bloggen kommer uppdateras när vi fått ut materialet. 

12-04-2015

Överraskande nog tog faktiskt inte regeringen ett positivt beslut i frågan utan avslog. Mycket glädjande att inte en till regeringen närstående organisation lyckas skaffa sig särskilda förmåner. Det ger ändå visst hopp. 
 

Opinionsbildnings-bolaget

Igår såg jag Systembolagets nya reklamfilm. Och kände hur det började bulta i huvudet av ilska. 

Vi har monopol i Sverige via Systembolaget sedan 1955. Men strävan efter monopol inleddes långt innan. 1917 infördes motboken. Man blir idag myndig vid 18 års ålder. Då får vi göra allt som vuxna – köra bil, rösta i val, gå på krogen. Men vi får vänta till 20 innan vi får dricka vin hemma. Den helt ologiska diskrepansen har jag aldrig fattat. Men en sak  är säker – vuxna svenskar har i nästan 100 år betraktas som icke myndiga av politiker. Vi kan inte hantera alkohol själva oavsett ålder, alltså måste vi ha ett monopol. 

Detta monopol hindrar alltså inte bara vuxna att själva få bestämma var och när de ska köpa alkohol. Utan de tar sedan pengarna de får genom sitt monopol och köper svindyra reklamfilmer för att slå befolkningen lite i huvudet med. 

Den här filmen visades igår på TV: 
 

Fler som blir förbannade? 

Jag blir dessutom förbannad på hur de framställer privata företag men det är en annan sak. 

Kollar man på Systembolagets hemsida finns det lite mer av sådana här moraliska käftsmällar. Som påståendet att vi svenskar är särskilt omogna gällande alkohol jämfört med resten av världen. Så jäkla oförskämt. Och fel. Det finns givetvis inga belägg för att just svensken är särskilt usel på att hantera alkohol. Den historia de refererar till finns på fler ställen och fler länder.

Men vi har ju gått på 100 år av indoktrinering av politiker och av staten utsända moraltanter: vi svenskar är genetiskt och historiskt lite dumma i huvudet och omogna så vi BEHÖVER ju ett Systembolag. Vilket andra länder inte behöver. Eftersom de ju alltså inte är som svensken. Som ju är lite dum. Ett så kallat, mycket fiffigt, cirkelresonemang. 
 

Sällan lagom

Redan på startsidan får vi alltså veta att vi svenskar är lite efterblivna gällande alkohol. Vi kan liksom inte låta bli att supa.

Hänger man med på den här “tidsresan” Systembolaget utan någon baktanke alls satt ihop är det första man får veta är just detta: vi kan inte hantera alkohol, vi svenskar. Måste vara vattnet. Eller arvssynd från vikingarna. Jäkla barbarer. 
 

Där har man också nöjet att få läsa att svensken – denna unika människotyp  som helt saknar måttfullhet just när det kommer till rusningsdrycker – drack sprit hela tiden. Vi var jämt fulla. Allihop. Hur alla dessa radiostyrda apraka bönder lyckades få ner en enda potatis i jorden som sedan kunde bli brännvin är oklart. Vi blev väl väldigt bra på att jobba karatefulla helt enkelt. Det förklarar kanske svälten på 1800-talet också. De värsta fylletrattarna fixade de åren inte ens ner en enda potatis och rova och blev tvungen att flytta till USA istället. 

När vi slapp hänga på åkrar – alla som bott på landet vet hur det suger att vara full på just en åker – och vi fick jobba i fabrik kunde vi inte supa längre. Vi förstod att det kunde vara farligt att vara full på jobbet. Att hantera hackor, plogar och även traktorer full som en kastrull var heeelt ofarligt. Men fabriker, det fattade vi tröga svenskar att DÄR kan man i alla fall inte vara full. Så vi började supa på helgerna istället. 

Tur att vi har Systembolaget som kan berätta för oss hur det ligger till. 
 

Då kan man tro att Systembolaget skulle nöja sig med denna saga. Den fick ju ett lyckligt slut. Icke.

Varför försitta en chans att slå ner svenskens självförtroende ännu lite mer i backen, nu när de fått en sådan bra start?

Så de fortsätter med lite nutid och nu har EU och svenskens jäkla resande ställt till det. Varför kan de inte hålla sig hemma i fabriken? För nu är det lördag hela veckan. Varje dag är en fest. Igen. På något sätt har den kunskap om att man inte ska vara full jämt vi fick när vi flyttade in från åker till fabrik gått förlorad. För nu är vi alltså fulla inte bara på helgen utan när som helst. Igen. Vi tror minsann att vi kan hantera alkohol som de kan på kontinenten. Som fransmän och italienare. 

Givetvis inte. Det är 2015 men vi dras ju fortfarande med den där jäkla genen och arvssynden från de fulla bönderna. Vi kan inte hantera alkohol hur mycket vi än försöker. Sorry. Och då fattar ni ju själva att det blir så här. Supande. Lördag hela veckan. Skit också. 
 

Ni som känner att ni inte är tillräckligt förbannade ännu rekommenderar jag att läsa hela Tidsresan på deras hemsida, och annat mysigt som ligger där i form av moralkakor. Eller prenumerera på deras Youtube-kanal. De har bara 347 personer som gör det. Kanske finns en anledning. 

Givetvis är svenskar inte sämre än andra människor på att hantera alkohol. Svensken är inte en särskilt lössläppt individ utan impulskontroll.

Det här är ett sätt att försvara monopolet.

Vilket ju är Systembolagets uppgift framför allt. Glöm allt tugg om folkhälsa för ett ögonblick – Systembolagets främsta uppgift är sitt eget existensberättigande. Utan monopol, inget Systembolag. Åtminstone inte i den omfattningen som finns idag.

Kan de få oss svenskar att TRO att vi är lite uslare än alla andra i världen som har alkohol kan de också få oss att köpa att lösningen är en pappa som låser in alkoholen från vår synnerligen illa skötta nationalkaraktär. 

Hur går då detta monopol rent ekonomiskt? Som förväntat. Asbra. 
 

De omsätter 26 miljarder. Varför skulle de vilja dela med sig av den kakan?

Resultatet 2014 var 370 miljoner kronor. Den summan har redan minskats med kostnaden för just reklamfilmerna och alla andra sätt Systemet har för att försvara sig själva och tala om för dig dels att du som svensk är lite lättlurad/dålig karaktär/super för mycket, dels att lösningen är att Stora Goda Systembolaget tar hand om alla problemen.

De är de enda som kan förena försäljning av obegränsade mängder alkohol OCH kolla leg, inte sälja till fulla människor (vilket de givetvis gör hela tiden ändå, fyllerister blir bra på att lösa det problemet) och “informera om folkhälsa”. Ingen privat aktör skulle fixa detta komplicerade. Att samtidigt sälja alkohol OCH kolla leg. 

Får jag påminna om att Systembolaget alltså inte begränsar inköpen? Samma person får handla hur många gånger som helst och köpa exakt hur mycket som helst varje gång bara man är 20 år och inte full. Och inte har ett koppel snorungar utanför entrén som ska köpa det du köper,  langning är olagligt. Men annars, knock yourself out. Du kan till och med få det hemkört. 

Hur ser då utvecklingen ut av såld alkohol i liter?

Så här såg den ut 2000-2004. 
 

Ni ser nedan att den alltså har ökat rätt mycket sedan 2000. Sprit har minskat men öl och vin har ökat markant.
 

Systemet påstår på sin hemsida att, trots att deras försäljning har ökat, så har den “oregistrerade konsumtionen” minskat, det vill säga smuggling och egen införsel via EU-reglerna. Så hepp, totalt har ändå inte deras försäljningsökning lett till mer alkoholkonsumtion. Smart. Annars ser det nämligen inte så bra ut. 

Puh, annars hade man ju kunnat misstänka att det här med monopol kanske inte är så fett. Den löste de snyggt. Eller?
 

Alla förstår att just oregistrerad alkohol inte går att uppskatta så himla lätt. Den är ju…..oregistrerad (läs inte köpt på det av staten kontrollerade försäljningsmaskineriet). 

Enligt Tullverkets hemsida gäller alltså följande regler om du åker till ett EU-land: du får köpa hur mycket du vill för ditt eget bruk, av såväl öl, vin och sprit. Obegränsat. Bara att fylla bilen. Lätt att räkna ut att det är svårt att räkna detta. 
 

Men trots att Systemet PÅSTÅR att den oregistrerade konsumtionen samtidigt gått ner hävdar alltså polisen och tullen att den ökat på 20 %. Men det ska man inte bry sig något om tycker Systembolagets egen anlitade expert, Håkan Leifman. Han är direktör för Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning (CAN). Något han också gör är att sitta i styrelsen för…….Systembolaget. Mycket praktiskt. 
 

Hmm. Vem ska man lita på? Systembolaget, som har sina intressen att försvara och vars expert alltså är en del av själva Systembolaget? Eller polisen och tullen, som alltså jobbar med det här? Svårt. Jättesvårt. 

Jag vet vem jag litar på mest här. 

För hur ska Systembolaget annars kunna hävda sin monopolställning och att de tar så mycket “ansvar” om både deras försäljningssiffror är all time high OCH den oregistrerade konsumtionen (den utanför monopolets ögon alltså) går upp? 

Vi konsumerar alltså rekordmycket alkohol just nu. 

Är landet i fritt fall? Slagsmål överallt? Missären breder ut sig? Fulla människor ligger gatorna helt oförmögna att jobba? Eller jobbar vi fulla, som vi gjorde som bönder om man får tro Systemets egen “information”?

Nä. Antalet våldsbrott och misshandelsfall är också….rekordlågt enligt Brå.

Kvinnomisshandeln är tillbaka på samma nivåer som 2005 men våldet mot män har sjunkit betydligt. Även om kvinnor utsätts för misshandel mest i hemmet, inte sällan när alkohol är inblandat, har detta alltså inte ökat trots rekordstor konsumtion. Medan oprovocerat våld mellan män minskat radikalt trots att fyllan borde ha ökat då konsumtionen ökat. 

Rattfylleristerna då? De måste ha ökat betydligt? 

Nä. Antalet alkoholpåverkade bilister, cyklister och fotgängare har varit konstant sedan 1997 enligt Socialstyrelsen. 
 

Men alla vet att svenska ungdomar, eftersom det ju är barn till de erkänt karaktärslösa svenskarna, super mest av alla. Eller?

Nix. Inte enligt….Socialstyrelsen. Svenska ungdomar dricker ungefär lika mycket alkohol som övriga EU-länder. 
 

Får jag påminna om att övriga EU-länder förutom Finland alltså INTE har monopol?

Så dessa ungdomar har betydligt bättre tillgång till alkohol. I många länder har de inga åldersgränser eller lägre än 20. Och ändå dricker alltså dessa ungdomar inte mer än svenskarna. Som dessutom alltså måste hantera både monopol och 20-årsgräns. Det verkar fungera ändå alltså.

Monopolet betyder således nada för ungdomars drickande. 

OM man inte inte är svensk förstås, och har en medfödd supargen. Så svenska ungdomar är ändå förlorade. 

Vad skulle då hända om man till exempel kunde köpa alkohol i privatägda alkoholbutiker, som är en av de två sätt man kan släppa monopolet (det andra är dagligvaruhandeln)?
 

Systembolagets egen rapport konstaterar att ålderkontrollen skulle fungera exakt som idag och priserna skulle inte öka, snarare sjunka något på grund av extrapriser (något som alltså inte är tillåtet i monopolet men som alla andra länder har, vilket alla som privatimporterar alltså vet). Konsumtionen skulle öka något, vilket den alltså gör alldeles oavsett eftersom monopolet alltså ökat sin försäljning.

Men, det mest intressanta med deras egen rapport tycker jag är följande: exklusive extrapriser skulle en privatisering bara öka marknaden med ynka 5 %. 

Bara på ett år ökade deras egen försäljning med 2,8 %, alltså mer än 50 % av den totala försäljningsökning deras egen rapport tror händer med att hela marknaden privatiseras.

En privatisering skulle alltså inte orsaka en omedelbar konsumtionsökning, enligt dem själva. 
 

Systembolaget hävdar ofta att svenskarna vill ha kvar monopolet, och de betalar dyrt för den kunskapen.

För dina pengar går alltså även till opinonsundersökningar. Varje månad sedan 2001 har Systembolaget betalat TNS/Sifo att fråga oss om vi fortfarande gillar dem. 

Jag vet inte vad ni tycker men för mig ser detta förvånande ängsligt ut av någon med på ytan så sturskt självförtroende, att varje månad behöva fråga oss om vi fortfarande gillar dem.

“Snälla, säg att du älskar mig. Igen.” 

Det har varit 168 månader sedan 2001. Har Systembolaget anlitat Sifo alla dessa kan vi bara säga grattis Sifo till en stadig intäkt. Betalat av oss. 
 

Svensken är positiv. 

Tänka sig! 

Om man har monopol och använder en stor andel av dessa intäkter man tvingar sig till, (eftesom man säljer en vara alla vill ha men alltså är enda butiken), till budskap att alla svenskar är lite omogna, karaktärslösa och ett unikt fyllesökande folk som, trots att de är vuxna, inte kan hantera något annat än monopol tror alltså folk efter 100 år att detta är sant. Mycket märkligt. 

Och voilá!

Så har monopolet trollat fram ett “exceptionellt starkt stöd” att få fortsätta ha monopol. Detta gör de varje år. Filmen de släppte nyss är inget undantag. De har till exempel fått pris för en annan kampanj. 
 

Jag har mailat Systembolaget för att få ut mer detaljerade uppgifter om hur mycket pengar de lägger på marknadsföring. De vägrar att lämna ut detta för att de enligt lag inte behöver.

Statliga företag är av någon helt outgrundlig anledning undantagna från offentlighetsprincipen.

Men anlitar man alltså bland annat Forsman Bodenfors, en av landets i särklass bästa och dyraste reklambyråer har man inte lagt några kaffepengar. Gissningsvis har kampanjen gått loss på över 10 miljoner kronor inklusive kostnaden för köpt tid på bästa sändningstid i TV. Och då snackar vi alltså den förra kampanjen. De har en marknadsavdelning och nyligen förstärktes deras kommunikatonsavdelning med olika public affairs-specialister. En person  som är…..opinionsundersökningsexpert från United Minds.  

Ni förstår ju varför. 

Ska man kunna fortsätta att kalla svensken dum i huvudet, genom filmer och reklam betalad av dessa dumma svenskar, för att få fortsätta att omsätta 26 miljarder pickadoller på alkohol måste man ju vara smart. Och jobba med opinionsbildning. 

Då kan man nämligen fortsätta att öka sin försäljning med 2-3 % per år samtidigt som privatimporten och smugglandet ökar, och påstå saker som att monoplet måste finnas för att hindra att våldet i samhället ökar och ungdomars drickande ökar, trots att det våldet inte ökar utan minskar, ungdomar inte dricker mer än andra och det inte finns belägg för att alkoholismen ökar. 

Sanningen är att det inte finns några som helst anledningar till att låta Systembolaget har kvar sitt monopol. Vi svenskar är nämligen inte sämre än några andra människor på jorden. Och vi är lika vuxna som andra vuxna. 

Men tills vi avskaffat moralväkteriets hycklande högborg finns åtminstone en konkret åtgärd att göra: förbjud dem att lägga pengarna på dyr opinionsbildning och moralkakor. 

Det är nog förnedrande som det är. 

/ Rebecca Weidmo Uvell

Dagens skatteplanerare

Det är alltid kul att titta på när någon blir ertappad med handen i blåbärssyltburken och den här gången är det fackförbundet Kommunal. De har otroligt hög svansföring när det kommer till arbetsvillkor och står alltid högst upp på barikaden när det handlar om rätt till heltid. Men själva utnyttjar de visstidsanställningar till fullo. Stor humor.

Det finns andra som driver det här med skitvillkor hårt. Dagens Arena till exempel. Deras stora kampanj i valrörelsen kallade de “Skitliv” och handlade just om arbetsvillkor. 

Men det visade sig redan då att deras inställning i verkligheten var lite si så där. 

Det var inte mycket bättre med vad de själva tyckte var kanonbra villkor för de som skulle skriva i boken. Två veckors jobb ville de betala 7 000 kronor för. De använde givetvis en hel del F-skattare till boken. 
 

Skitliv handlade explicit inte om just F-skattare men är en del av det såväl Arena-gruppen som andra delar av vänstern menar när de driver frågan om arbetsvillkor. För F-skattare kallas här “ofrivilliga företagare”. Företag kan inte anställa på grund av de hårda reglerna och väljer därför att anlita egna företagare istället, eller uppmana folk att helt enkelt starta ett eget företag så att de istället för att bli anställda kan ta uppdrag via F-skatt.

Framför allt mediabranschen kritiseras för både det här och att utnyttja dagens LAS-regler till max för att slippa anställa folk. 
 

Givetvis har även “Skitvillkors”-producenterna själva en massa frilansare. Tittar man på deras årsredovisning har de 11 anställda, omfattning anges däremot inte så det kan lika gärna vara deltidsanställningar. 
 

Samtidigt har de 14 medarbetare, samtliga skribenter så IT, administration etc ligger i ett annat bolag. 

Men när man börjar kolla runt bland de som skriver för Dagens Arena visar sig ett mönster: f-skattare. Många har egna företag. Samtliga driver enskild firma så det går inte att se någon årsredovisning men samtliga anger skrivande som verksamhet. Som Mikael Feldbaum
 

Ulrika Kärnborg är också ledarskribent och även hon har ett eget bolag. 
 

Ännu en ledarskribent, Vesna Perkopic, visar sig ha ett företag. Som sysslar med journalistisk verksamhet. 
 

Daniel Mathisen, också ledarskribent, har även han eget bolag. 
 

Johanna Palmström tillhör också de på Dagens Arena som har f-skatt. 
 

Kollar man vidare på Arena-gruppen som Dagens Arena tillhör, hittar man ännu fler frilansare. Den som ansvarar för all webb till exempel.
 

Dagens Arenas krönikör Malena Rydell anges till och med pås ajten som just frilansare. 
 

Deras chefekonom Sandro Scocco har givetvis också ett bolag, ett aktiebolag han är ordförande för. 
 

Det är 14 personer som anges som skribenter på Dagens Arena men de har 11 anställda. Så 20 % av medarbetarna är alltså inte anställda. 

Kollar man på andelen F-skattare av Dagens Arenas medarbetare är det 35 %. Och då har jag inte räknat med deras webbansvarig, som sköter alla Arenagruppens sajter och alltså även Dagens Arena. 

Ytterligare 3 personer som jobbar på Dagens Arena har samtidigt egna företag med samma verksamhet som de gör på Arena. 

När vi ringde Journalistförbundet och frågade Dagens Arena om de har kollektivavtal med dem var svaret nej. Vi har mailat Dagens Arena och frågat vilket kollektivavtal de har men de har inte svarat. 

Däremot är det rätt intressant att Arena-gruppen generellt och Dagens Arena i synnerhet gärna diskuterar andras kollektivavtal och skitvillkor men själva glatt har egna företag parallellt, tar in frilansare istället för att anställa, erbjuder ohemult låga arvoden för artiklar etc.  

Hur vad det nu med sin egen dörr och allt det där?

En annan sak Dagens Arena har mycket synpunkter på är skattemoral. Exempelvis i välfärdsföretag.
 

De betalar inte bolagsskatt. De skatteplanerar. 

De har också gjort egna granskningar och kallade där JB-koncernens koncernbidrag för “samma sak som aktieutdelning”. 
 

Den som tror att Dagens Arena är en liten tidning som kanske till och med drivs ideellt får tänka om. Tvärtom är Dagens Arena en del av en rätt komplicerad bolagsstruktur, en koncern helt enkelt. För koncerner är mer skattetekniskt fördelaktiga så Arengruppen har givetvis använt de regler som står till buds och organiserat sina verksamheter därefter. 

Det finns gott om socialister som faktiskt kan räkna. 

Dagens Arena drivs i aktiebolagsform. Det bolaget har döpts till Politikens Arena Medier AB. Det ägs i sin tur av moderbolaget Politikens och Idéernas Arena i Stockholm AB, som ni kan läsa nedan. Och detta moderbolag har alltså en del andra dotterbolag, allt för att skattetekniskt vara så optimalt som möjligt. Samma anledning alla koncerner lägger upp sin verksamhet. 
 

Ovan ser ni styrelsen för moderbolaget. Britta Lejon är f d socialdemokratiskt statsråd, Annelie Nordström ordförande för Kommunal, Anders Ferbe ordförande för IF Metall, Tobias Baudin, förste vice ordförande för LO, Helle Klein fd politisk chefredaktör för Aftonbladet Ledare och numera frilansare och skriver bl a för Dagens Arena. Socialdemokrater allihop med andra ord

Dagens Arena kan man inte kalla en vinstmaskin direkt. De gör minusresultat varje år och betalar därför mycket lite skatt. 
 

Andra delar av koncernen gör bättre ifrån sig. 

Bokförlaget Atlas AB har gjort ett koncernbidrag på 4 090 000 kr till moderbolaget Politikens och Idéernas Arena i Stockholm AB och satt av 871 838 kr i periodiseringsfonder.

Detta har minskat resultatet från 7 575 930 kr till 2 614 092 kr och därmed har skatten gått från 1 666 704 kr till 575 412 kr. Snitstigt.
 

Moderbolaget har i sin tur avsatt 740 882 kr i periodiseringsfonder och fått koncernbidrag på 4 040 000 kr. Resultatet före bokslutsdispositioner var – 511 750 kr, efter är resultatet 2 787 368 vilket resulterar i en skatt på 488 980 kr. 
 

Dessa två bolag har alltså totalt betalt 1 064 392 kr i skatt. Vinsten innan de satte igång koncernbidragskanonen och periodiseringsfonder var 7 575 930 – 511 750 = 7 064 180 kr. Denna vinst gånger bolagsskattesatsen på 22 % blir 1 554 120 kr.

De har alltså undanhållit 489 727 kr i skatt. Bra gjort av några som nästan dagligen skriver argt om andra företag som gör exakt samma sak som Arenakoncernen gör.

Ett annat bolag inom Arenakoncernen är Politikens Opinion AB vars syfte är att påverka skolbarn.

Jag visste inte att politiskt styrda organisationer som Arenagruppen (det vill säga socialdemokraterna) fick tillverka och distribuera politisk påverkan till barn via skolan så det var något nytt. Men ska man indoktrinera barn måste man i och för sig använda sig av skolan så det är ju logiskt. 

Detta bolag har under 2012 och 2013 lämnat koncernbidrag på summan 640 000 kr och därmed betalat 140 800 kr mindre i skatt än vad de annars skulle ha gjort. Antagligen gick dessa pengar för att täcka upp för något annat företag i koncernen då de flesta går med minus varje år. De är inga duktiga affärsmän, men de vet hur man skatteplanerar.
 

 Eller för att använda Dagens Arenas egna ord: 

De ger sig själva aktieutdelning. För koncernbidrag kan ju alltså likställas med just detta. De har berikat sig själva på bekostnad på skattebetalarna. Skatt som kunnat användas till just den välfärd skatt finansierar. Men Dagens Arena och Arenagruppen valde alltså att betala den minsta skatten de kunde.

Devisen verkar vara precis som de beskyller andra bolag för: ju mindre skatt att betala desto bättre.  

Och genom avancerad skatteplanering, helt inom samma juridiska ramar som de företag inom välfärdssektorn de inte tvekar att svinga sin klubba emot, har de alltså sparat sig själva och sin koncern över 600 000 i skatt bara under 2013. 

Det är skillnad på mina pengar och dina pengar tydligen. 

Jag tycker att vore klädsamt om Dagens Arena och Arenagruppen hädanefter håller lite lägre profil i skattemoral-frågan. Eller vad tycker ni?

/ Rebecca Weidmo Uvell
 

Kära Salman

Dear Salman bin Abdul Aziz,

it is me, Stefan Löfven, prime minister of Sweden again. 

I want you to know that I am sorry. Not sorry that we called you medieval. It is very important for the Swedish government that everbody, including you medieval barbarians, understand that we stand up for human rights. And we love Palme so everybody in the world must understand that we want the world to be just like Palme would want it. In the 1980’s. We shall overcome, give peace a chance and all that. If you are not China. They are an economic superpower (did you know they own like halft of Africa already?) so we don’t mess with them no matter what. Money run the world. 

We are sorry you are offended that we call you medieval. We are very sorry that you are sad. Sorry for that. We had hoped calling you medieval would just pass you by, not that you would rase diplomatic hell. So sorry for that you are mad. 

What happend we wonder. Palme could call people barbarians and murderers without any conflicts. You have something going on there, Salman, controlling the internet. 

Do you want to buy a JAS-plan?

Regards
 

Stefan Löfven, Prime Minister of Sweden

 

Prioritering, vad är det?

Jag har funderat lite grann på det här med prioriteringar. Inte minst blev det aktuellt när jag slog upp morgonens tidningar och kunde läsa att Stefan Löfven flugit 25 gånger sedan han tillträdde 3 oktober. 

Givet att även Löfven hade lite julledigt har han jobbat 19 veckor. Om man flyger 25 gånger under den tiden har han alltså flygit 1,3 gånger per vecka. 
 

Om vi för ett ögonblick ignorerar det faktum att detta har tagit tid och istället fokuserar enbart på kostnaden kan man bara genom att titta på listan konstatera att det ligger ganska mycket pengar satsade på resandet. Statsministern åker alltid statsplanet. 

Jag har gjort en överslagsräkning och kommit fram till att dessa 25 resor, tur och retur, tagit 146 flygtimmar totalt. Försvarsmakten debiterar statsrådsberedningen 10 400 kronor per flygtimme för statsplanet. 

Det blir en kostnad för bara själva resorna på 1 518 400 kronor. 
 

Men precis som Wiseman säger på sin blogg är denna kostnad inte i närheten av faktiskt kostnad. Den kostnaden sänktes också under Alliansregeringen från 14 500 kr/flygtimme, varför skulle vara väldigt intressant att veta. 2014 gick statsflyget ca 36 miljoner back.

Om vi bara tittar på det året var kostnaderna mer än 5 gånger så höga som intäkterna så om vi utgår från det när vi försöker göra ett överslag landar faktiskt kostnad för Löfvens flygande på 7 300 000 kronor. 

Bilden är hämtad från Försvarsmaktens årsredovisning 2013

En hel del flygande har gjorts för att kampanja för Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd, som förra regeringen ansökte om och som denna regering verkar gjort till sin stora ledstjärna. Drömmen om fornstora dagar, Olof Palme och ett socialdemokraterna på 45 % verkar visst aldrig gå ur. Den är så stark att nuvarande regering faktiskt verkar helt besatta. 

Men planen var aldrig att lägga ner jättemycket tid och resurser på kampanjen. I Carl Bildts sista utrikespolitiska deklaration kan man läsa det här:
 

“Kandidaturen kommer inte ske genom röstfiske och skytteldiplomati”.

Nä. Det hade inte skett. Om vi haft en annan regering. Men Löfven är SÅ sugen på den platsen att han glatt sprätter iväg mångmiljonbelopp på fjäskande. 

Varför ska vi då sitta i säkerhetsrådet?

Säg det. FN är en tandlös jätte som blivit förlamad av just bland annat säkerhetsrådet och de veto som de ständiga medlemmarna Ryssland, Kina, USA, Storbrittanien och Frankrike lägger in. 272 gånger har detta hittills hänt sedan 1946. Att sitta i säkerhetsrådet är en snygg fjäder i hatten men inget mer. Verkningslös symbol. Men det spelar ju ingen roll för Löfven et al.

Nedan ser ni alla de senaste årens tillfällen då någon lagt in veto och FN fortsatt att pilla sig i naveln.
 

Som om det här inte räckte har nu regeringen Löfven dessutom hyrt in tre mycket dyra konsulter som hedersambassadörer. Om de fakturerar låter jag vara osagt, klart är i alla fall att i normala fall har en mycket hög timpenning. Göran Perssons bolag omsatte 7,5 miljoner 2011. Med en årsarbetstid på ca 2000 timmar blir det en timpenning på 3 500 kr/h. Klart är i alla fall att  regeringen Löfven nu satsar skattebetalarnas pengar till för att satsa ännu mer på den där meningslösa platsen i FN. 

Exakt vad dessa hedersambassadörer ska göra har dock ingen av dem en aning om. Det får Margot Wallström förklara. Man undrar ju när – före eller efter kostnaden för hedersambassadörerna börjar rulla. 
 

Den feministiska utriksepolitiken har dessutom nyligen använt sig av såväl kungen som Björn von Sydow (herrar i 60-70-årsåldern) och har nu alltså utsett ytterligare 3 herrar i 60-70 årsåldern som förstärkning.

Pardon my french men var är kvinnorna? Det undrade ju även Carl Bildt. 

Dessutom har vi ett problem just nu. Arabförbundets 22 medlemmar samt Israel lär inte stödja får kandidatur. Johan Westerholm, som driver den utmärkta bloggen Ledarsidorna, går förtjänstfullt igenom Sveriges kandidatur rent tekniskt. Där skriver han också att kampanjens budget för säkerhetsrådet är 50 miljoner kronor. Väldigt intressant. Han har räknat ut att vi har ungefärs 8 rösters marginal för att få platsen, det vill säga, om 8 fler länder bestämmer sig för att rösta på en annan kandidat är vi körda. 2
 

Så till det här med tid. För det gäller att prioritera. Om det nu är så att Löfven prioriterat att resa mer än 1 gång per vecka sedan tillträdet måste det ju betyda att detta är viktigare än saker på hemmaplan. Annars hade han prioriterat det istället. 

Hur står det då till med saker här hemma?

Är allt frid och fröjd och glass på lördag?

Tja, det är ju inte så att det inte finns saker att ta tag i direkt. Exempelvis saknar vi 436 000 bostäder enligt SABO (Sveriges Allmännyttiga Bostadsbolag). Men förtjusningen över att resa delar han ju som bekant med landets bostadsminister.

Vissa statsvetare verkar tycka att  det faktum att Löfven inte regerar på sin egen budget på något sätt är ett skäl för honom att strunta i landets problem. Det tycker inte jag. 
 

Ungefär lika många som bostäder vi saknar är utan jobb i Sverige – 433 100 personer just nu. Det kan man också kalla ett problem som måste lösas. 
 

Vi väntar dessutom 400 000 nya personer till landet i form av flyktingar, fördelat på 4 år. I budgetpropositionen kan man läsa att kostnaden för migration uppskattas till 17 miljarder men det räcker inte. Migrationsverket behöver betydligt mer pengar, framför allt för att ersätta kommunerna som står med hela kostnaden och arbetet för de som kommer. 
 

Det är också så att detta bara är de initiala kostnaderna. För i dagsläget, med den havererade integrationspolitik vi fört senaste decennierna, tar det minst 7 år för 50 % av flyktingarna att få jobb.

Notera att det alltså inte tar 7 år för flyktingar att få jobb utan efter 7 år har HÄLFTEN ett jobb. Den andra hälften är alltså kvar i bidragsberoende. Ett kapitalt misslyckande för systemet. Det här är något politiken måste fokusera på att lösa. Människor som kommer hit måste komma in i jobb betydligt fortare, helst på en gång. Men för att vända den här för både samhället och individen skadliga utvecklingen måste kraftfulla politiska reformer till. 

Men Stefan åker hellre flygplan.

Han hade kunnat kräva att migrationsministern tar tag i det här medan han är borta, om han hade haft någon. Men den posten var ju “allas ansvar” så nu är det ingens ansvar. 
 

Problemen med integrationen visar sig inte bara i höga utanförskapssiffror vad gäller brist på jobb etc utan har också lett till att Sverige nu har världens högsta antal IS-krigare per capita.

I skolan är det inte heller kanon. 23 % går idag ut grundskolan med ofullständiga betyg
 

Även på gymnasiet finns det många som inte har fullständiga betyg eller hoppar av. Bara 77 % går idag ut med slutbetyg men bara 67 % har då behörighet till högskolan. Trots det här har vi knappt sett skymten av den gymnasieminister det påstås att vi har. 
 

Det är också ett välkänt faktum att även om resurserna till välfärden har varit rekordstora kommer det här inte räcka i framtiden. Ja, det är en av vänstern väl spridd myt att välfärden dränerats på resurser. I själva verket har både skolan och välfärden rekordstora resurser just nu om man frågar de som alltså utför själva arbetet, SKL, och inte Jonas Sjöstedt. 
 

Men det här är ju tråkigt att ta tag i. Mycket roligare att flyga flygplan. 

En annan sak sittande regering gillar är bistånd. I dagens Svenska Dagbladet kunde vi läsa att miljöpartisten Lövin och godhet-cape-innehavare Wallström nu vill ge 1,5 miljarder till bara Syrien. På grund av att vi har 1 %-målet lägger vi 40 miljarder per år på bistånd. 
 

Det spelar ingen roll att bistånd har visat sig till stor del vara verkningslöst. Sverige tar ett väldigt stor ansvar för världens flyktingar – att ta emot 400 00 personer över 5 år i ett land med 9,7 miljoner invånare och vars intergrationspolitik är ett fiasko gör oss till en humanitär kraft i världen. Men det gör också att vi kraftigt måste ifrågasätta varför vi ska lägga 40 miljarder per år på bistånd när det är värdelöst och vi dessutom har stora integrationsproblem hemma. 

Tyvärr är regeringen Löfven allra mest intresserade av symboler och barnsliga trofér. 

Jag tänkte avsluta med att sammanfatta vad Stefan Löfven gjort sedan den 3 oktober då han läste upp regeringsförklaringen: 

1. Skaffat sig en grupp att dricka kaffe med några gånger per år och tänka stora tankar med. Det meningslösa Innovationsrådet. 

2. Intervjuar för närvarande personer för “industrikansler”-jobbet, som kommer få en rolig hatt kanske, vad vet jag? Och som kommer kunna uträtta absolut ingenting, förutom att säga floskler som “det är viktigt att stärka industrins konkurrenskraft” och “vi måste vara ett land som främjar innovationer”. För övrigt det som Innovationsrådet också kommer att säga, så nu har vi två olika ämbeten som ska skjuta ur sig självklartheter. 

3. Åkt flygplan

/ Rebecca Weidmo Uvell