Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.
Det är en av landets största politiska bloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad, med toppar på upp till 160 000.

Är du journalist och vill använda material, maila mig eller ring så ordnar vi det.

Vill du stödja mitt arbete och donera valfri summa per månad via Patreon, klicka här.

Sommarprojekt

Jag kommer inom kort att lansera ett kul  sommarprojekt. 

Projektet är tänkt att via nya kanaler faktiskt kunna konkurrera med och komplettera public service. 

En liten skutt försöker utmana stora draken. Lite av temat även på bloggen som ni alla vet 🙂 Jag har förberett projektet hela våren. Vi lanserar snart idén, själva projektet rullas ut första veckan i juli.  

Avslöjar mer inom kort men håll utkik!
 

Rättvise-moms?

Vissa läsare är mer uppmärksamma än andra och en av dem noterade en liten detalj på avtalet mellan Kulturdepartementet och Rättviseförmedlingen. 

Moms. 

Eller snarare bristen på moms. 
 

Det är olika regler för det här med moms beroende vad du har registrerat för typ av företag eller förening så jag inledde med att kolla vad Rättviseförmedlingen egentligen är. Enligt deras årsredovisning är det här deras organisationsnummer och kollar man sedan upp detta vidare via Ratsit hittar man en ideell förening. Utan momsregistrering. Utan F-skatt. Men man är registrerad som arbetsgivare. 
 

Tydligen tycker inte den socialdemokratiska-miljöpartistiska regeringen att det här med F-skattsedel är viktigt när det gäller leverantörer. Så här säger Skatteverket om det här med F-skatt.
 

 

“Många företag anlitar bara uppdragstagare med F-skatt”

Om man anlitar en förening eller ett företag utan F-skattsedel kan man alltså bli ansvarig för föreningens skatter och avgifter om man har otur. Den här risken är uppenbarligen Regeringskansliet berett att ta, vilket jag tycker verkar ganska märkligt. Särskilt som de som sitter i regeringen har hög svansföring när det just gäller “schyssta villkor” på arbetsmarknaden. Men okej, det är inte förbjudet att anlita bolag utan F-skattsedel. Bara oseriöst. Det handlar trots allt om skattepengar. 

Hur är det då med momsen?

För det är tydligt att Rättviseförmedlingen alltså inte betalar moms. De är en ideell förening och det här gäller för dessa enligt Skatteverkets hemsida. 
 

“….verksamheten som bedrivs får inte vara av affärsmässig karaktär”

Vad gäller då moms för ideella föreningar kan det enligt Skatteverket bara vara de föreningar som bedriver ekonomisk verksamhet som kan vara skyldiga att betala moms. Och är föreningen inte skyldig att betala inkomstskatt räknas dess verksamhet inte som ekonomisk. Nyckeln verkar ligga i det här med inkomstskatt alltså samt om man bedriver verksamhet som anses affärsmässig. 

“Med ekonomisk verksamhet menas till exempel att producera eller handla med varor och tjänster”

Tittar man då på Rättviseförmedlingens verksamhet har de alltså anställda. De är registrerade som arbetsgivare och betalar personalkostnader på över en miljon kronor 2013 enligt årsredovisningen (2014 har inte publicerats ännu).
 

En av sakerna de gjorde 2013 var att anställa en marknadschef (red.anm har han slutat redan) så de har alltså flera anställda som de betalar såväl lön som löneskatter för. Utgår jag från, jag tror inte att de anlitar svart arbetskraft nämligen. De betalar alltså löneskatter rimligtvis. 
 

Förutom uppdrag till Regeringskansliet, som måste betraktas som konsultjänst, säljer de saker via sin hemsida. Dels säljer de prylar i en webshop (2013 sålde de för över 200 000 kronor), dels säljer de workshops och föreläsningar , som inbringade 313 000 kronor. Så minst en halv miljon i försäljning alltså. 

De säljer alltså handdukar, affischer, väskor etc, säljer platsannonser som vilket rekryteringsföretag som helst och säljer även föreläsningar, som vilket annat företag som helst i föreläsningsbranschen. Dessutom är de nu även konsulter åt regeringen. Intäkterna på denna kommersiella verksamhet uppgick till 500 000 för två år sedan så gissningsvis landar summan på någonstan mellan 500 000 och 1 miljon kronor för 2014, givet hur enormt stor PR de fått på senaste tiden. 

De har otvetydigt en ekonomisk verksamhet, enligt mig. Jag undrar vad Skatteverket säger. 
 

De är faktiskt så intresserade av försäljning att de söker praktikanter med just detta fokus, som helst både har studerat ekonomi och har jobbat med sälj. Arbetsuppgifterna är att fakturera, skapa kampanjer för “finansiering” (skattepengar alltså) och utforma företagssamarbeten, det vill säga sälja saker. 
 

De bekräftar också själva i sin årsredovisning att verksamheten växt inte bara med personal utan också med omsättning och att de därför anlitat en redovisningsbyrå “i samråd med föreningens anställda projektledare”. 

De hade en ordentligt vinst förresten – nästan 300 00 kronor. Som ger en rörelsemarginal på nästan 15 %. Bra jobbat, om det inte vore så att intäkterna alltså bara till en halv miljon var försäljning och resten dina och mina skattepengar i form av diverse bidrag (och pengar från lotteriköparna i Postkodlotteriet, så de har ju frivilligt gett bort sina pengar). 

Tillbaka till det här med moms. Skatteverket har bland annat en broschyr just till ideella föreningen och i denna står det lite mer om det här med moms. 

Här står det alltså svart på vitt.

En förening som bedriver ekonomisk verksamhet, som t ex att ta fram affischer, handdukar och väskor och sälja i en webshop, sälja konsulttjänster och sälja föreläsningar och workshops, SKA betala moms. 

Ändå gör alltså Rättviseförmedlingen varken detta eller har F-skattsedel. 

Det här tycker i alla fall jag är väldigt märkligt. 

ps. Eftersom nu Rättviseförmedlingen inte betalar moms just nu ska deras uppdragsgivare enligt Skatteverket dra bort kostnaden för löneskatter. Så summan 72 000 är alltså efter detta, vilket innebär att den verkliga kostnaden är 102 000 kronor, för man ska inte betala ersättning för skatt till en uppdragsgivare om de inte har F-skatt. 
 

Hudfärg räknas

Uppdaterad 28 maj längst ner

Det är inte jag som tycker det här, min åsikt är att det inte finns något mer ointressant än just vad du är född, om du har snopp eller snippa eller vem du vill ligga med. Det är vem du är som räknas. 

Men andra tycker det. Till exempel Rättviseförmedlingen. Även SVT och Kulturdepartementet och hel radda andra tycker det här. 

Nyligen fick SVT en ny divisionschef – Anne Lagercrantz som gick från Ekot i Sveriges Radio. Hon sa så här om det här med bakgrund och hudfärg. 
 

 Mångfalden i SVTs chefsledning är det dock lite si så där med. För i gänget där makten över utveckling av program, redaktioner och digitala projekt finns är samtliga kvinnor. 

“Tre brudar är alltid bra”. 

Mmm. Gissar att en gubbe som sagt “tre snubbar är alltid bra” hade åkt på ordentlig medial däng. Olika regler. 

 

Den här inställningen på SVT om att räkna hudfärg är kul är inte ny, i februari i år gjorde de en uppmärksammad “räkning” av noterade bolags styrelser. Med rätta enormt kritiserad. För så här hade de alltså gjort undersökningen: 

 

“Vi har så långt som möjligt kontrollerat vilka som har utländsk bakgrund”

“I osäkra fall har vi även kontrollerat med personerna själva”

Jag undrar hur kul exempelvis Barbara Milian Thoralfsson tyckte det var, som är en av de personerna. För enligt SVT är hon alltså främst kuban, med mörkt hår. Och kvinna. 

Vi andra, inklusive SCA där hon sitter i styrelsen, tycker att hennes meritlista är prio: hon har businessexamen från Ivy League-universitetet Colombia och Duke och har under sin karriär jobbat i flera stora amerikanska och europeiska bolag, både som VD och andra seniora positioner. Nu är hon 55 år och sitter i ett flertal styrelser. Hon är norsk medborgare. 

Jag hoppas hon la på luren när journalisten från SVT ringde och frågade vilken hudfärg hon har. 
 

Men trots det här enorma övertrampet framhärdar SVT att hudfärg räknas. Nyss sa en av deras programchefer, Helena Olsson, det här: 
 

“Vi måste kvantifiera”. 

Räkna alltså. Räkna hudfärg. 

Rättviseförmedlingen kan nu skära guld med täljkniv. För det här är deras affärsidé – att räkna folk baserat på hudfärg, kön och sexuell läggning. Allra helst använder de ordet “cis” så ofta de kan. På deras Facebook-sida kollade jag lite snabbt på de första inläggen. I tre av tre står det “cis-män” specifikt som det man vill undvika.
 

För er som inte är bevandrad i representativitetsvärldens spännande vokabulär är Rättviseförmedlingen snälla nog att förklara vad de menar med “cis-män”.
 

Det här är alltså ett annat ord än de mer populära “vit medelålders heterosexuell man”.

Och det ska man alltså INTE vara. 

Det underliga i det här är hur Rättviseförmedlingen bara genom att titta på en person vet hur just denna vita man uppfattar sig vad gäller kön eller har erfarenhet av trans. Har de en särskild kompetens som gör att de kan avgöra det här? Sitter det i kläderna? Eller har de ringt och frågat, som SVT brukar göra? 

Eller så har de på förhand bestämt sig för att inga vita snubbar i kostym kan ha någon annan sexuell läggning är straight. För att de är…..vita? Har kostym? Ingen vet. 

Tydligt är att balans inte är deras grej. Kolla bara på loggan. Kvinnliga symbolen. Bara. Hur det här kan bli balans vet inte jag.
 

Men de har alltså allt att tjäna på att vi pratar så mycket hudfärg det är möjligt. För nu regnar det pengar. De har nyligen fått hela 3,2 miljoner kronor skattepengar av Vinnova för att bygga någon typ av räknare som ska räkna personer i media. 
 

Om man räknar folk födda utomlands uppgår de med utländsk bakgrund till 15,9 % enligt SCB.

Räknar man född av två utländska föräldrar men är svensk är däremot siffran 20 %, men de här grupperna är väldigt olika för är du alltså född i Sverige är du per definition svensk. Du har vuxit upp här, gått i svensk skola, har svenska som modersmål och har inte upplevt det som gjorde att din familj flydde.

I mitt inlägg utgår jag därför ifrån siffran 15,9 %. 

De ska alltså samla in statistik till “listor”. Jag utgår från att dessa listor inte ska samlas in och fungera manuellt så med listor menar de alltså register i datorer, så kallade databaser. En kartläggning, byggt på vad folk heter, vad de jobbar med och…..vilken härkomst de har.

En annan sak Rättviseförmedlingen verkar ha glömt är PUL – Personuppgiftslagen. För enligt den får man absolut inte registrera folk hur som helst. Så här kan man läsa på Datainspektionens hemsida
 

För att få bygga ett register ska alltså personen ha lämnat samtycke, frivilligt samt individuellt och specifikt för just detta register. 

Det finns ett annat krux med det här registret (listan) som Rättviseförmedlingen vill bygga upp. Den är olaglig med stor sannolikhet. För enligt PUL är det förbjudet att registrera folk efter “ras eller etniskt ursprung”. 

Ni vet vad som hände Polisen när de försökte registrera folk med romsk härkomst? Just det. 

Den otroligt duktiga juristen Clarence Crafoord på Centrum för Rättvisa påpekade allt det här i en artikel på SVT Opinion nyligen, där han också påminde Rättviseförmedlingen om att man har rätt att avgöra själv vilken etnicitet man har. Det kan ingen annan göra. 
 

Förmedlingens ordförande Seher Yilmaz visar dock i sitt svar till honom att hon inte ens fattat vad han skrivit. Först påstår hon att det inte är sant. 
 

Men sedan kommer det igen – “samla stora mängder data och utifrån dessa ta fram översiktlig statistik“. Ett register alltså. I en databas. Exakt det som alltså är…..förbjudet förmodligen. 
 

Hon hänvisar dessutom bland annat till att högskolor och universitet samlar data om sina uppsatser etc men glömmer att man som student i samband med att man skriver en uppsats medger att universitet får lagra informationen i enlighet med PUL. Om hon och hennes “rättvise”-jägare ska få bygga en databas måste de alltså i enlighet med PUL fråga varje person om samtycke. 

Lycka till med det. Jag vet vad jag kommer svara när hon hör av sig. 

Eller, förresten. Eftersom jag enligt lagen har rätt att definiera mig själv tänker jag definiera mig själv som….jamaican när hon ringer. Eller dansk. 

En annan grej rättvisejägarna verkar ha svårt för, förutom att räkna och det här med juridiken, är vad som är statligt och privat. För på deras hemsida kan man hitta deras verksamhetsberättelse för 2013.

Och där står det, som en liten liten not längst ner, att bidrag från statliga Ungdomsstyrelsen (MUCF) och Tillväxtverket är……privata pengar. 

Well, dessa pengar kommer alltså direkt från statsbudgeten till……de statliga myndigheter de är och varenda krona är skattepengar. 660 000 kronor närmare bestämt, eller mer än hälften av det de kallar “privata bidrag”. 

Till nästa år kanske ni kan lägga in de 3,2 miljoner kronor skattepengar ni nyss fått från statliga Vinnova på kolumnen för Statliga bidrag? Bara ett litet tips i all välmening. 
 

Okej. Vi ska tydligen ha ett samhälle där vi räknar folk efter bakgrund, hudfärg, kön och brytning. Fine. Jag är helt emot det men just för detta ögonblick tänkte jag anpassa mig

Om vi nu ska räkna folk efter bakgrund tänker jag att vi måste reda ut hur det ser ut då. Vi har redan rett ut att befolkningen består av 15,9 % utlänningar och inte 20 % som Rättviseförmedlingen alltså tror. 

Jag hittade ingen mer aktuell statistik uppdelat per land på SCB än från 2012 men den ger en bra fingervisning i alla fall. Vi är ca 9,5 miljoner invånare i Sverige idag. 
 

  • 1,7 % av dem är finnar
  • 1,3 % irakier
  • 0,7 % polacker
  • 0,7 % jugoslaver
  • 0,7 % iranier

osv.

Bara att dela antalet med 9 500 000 och hepp, procentsats. 

Ni fattar. Om vi nu ska roa oss med hudfärgsräknarnas favoritsysselsättning tänkte jag ge mig på att dela in dem i vita och icke-vita invandrare.

Nu förstår jag att alla ni rättvisejagare myser bakom skärmen

Om man utgår från att alla jugoslaver, bosnier och polacker är icke-vita (finns massa blonda där men de har ju i alla fall konstiga namn och eventuellt den där brytningen Helena Olsson på SVT letar efter) är de icke-vita 6,2 %.

Räknar man utom-europeiska endast handlar det om 4 %. (Polen och juggarna borta alltså, de ligger i Europa. Turkiet räknas dock in här. De har jättesvart hår).

Svarta (här räknas bara Somalia) är 0,2 % av befolkningen. Afrosvenskarna alltså.

I Miljöpartiets kongressmotioner 2015  man läsa om afrofobin, som härstammar från den afrikanska slavminoriteten från 1700-talet här i Sverige. Från tiden då vi var en stor slavnation, ni vet. Det behövdes mängder med slavar till bomullsfälten nere i Skåne. Hur som helst, dessa räknas inte in i detta material. Vad de menar är oklart men jag antar att de bland annat pratar om Fredrik Reinfeldt, för hans anfader var alltså en mulatt från en cirkus. Har han själv sagt i en intervju i alla fall. Och Fredrik och hans bröder härstammade från dessa afrikaner finns alltså inte med. Bara Somalia. 
 

Folk från Norden + Tyskland (de är nästan Norden och är ju här och hänger på semestrar och annat ändå mest hela tiden) utgör 3 % av befolkningen. Vita. Säkert cis allihop. De räknas alltså inte. 

En annan relevant sak när vi nu delar in befokningen är att olika invandrargrupper har olika medelålder. Exempelvis är gruppen finnar närmare pensionsåldern medan somalierna är blott 30 år i snitt. Givetvis påverkar det här var man befinner sig i karriären.

Ett till litet tips till alla representativitetsivrare alltså. Ni som vill kvotera in finnar på sajten Edit kommer alltså har lite svårare att hitta folk än om ni väljer exempelvis kineser. 
 

Om vi nu ska ta den här nya information, och utgår från att den rätta saken att göra alltså är att räkna folk efter efternamn, precis som Rättviseförmedlingen alltså fått 3,2 miljoner skattekronor att göra, tänkte jag göra exakt detta, i media. För att så här lite i förväg och manuellt testa idén. 

Jag har gått in på Sveriges Radio P3:s sajt och kollat på samtliga program samt kontakt för dessa. Jag har utgått från de som har makten i detta medie, alltså producenter och programledare etc. För det är ju specifikt medial makt, bland annat, som just Rättviseförmedlingen är intresserad av. Och SVT. 

Genom detta har jag fått fram följande information:

  • 56 av personerna har svenska namn och därför sätter jag dem i lådan “Vita”. 26 av dem är dessutom män så varsågod, en cis-etikett på er. Bang. 
     
  • 30 av dem har utländska efternamn.
     
  • Så 34 % av de som har makt i P3 har alltså utländsk bakgrund. Mer än hälften av dessa är dessutom kvinnor. Utländska kvinnor är mer underordnade än utländska män enligt den här stränga mallen rättvisejägarna mäter allt efter

Nedan ser ni hur den mediala makten för dessa personer på P3 ser ut enligt TNS-Sifo. Kanalen har alltså ca 15 % av radiolyssnarna i Sverige. Mer än P1 har. 
 

Om vi nu ska ha en representativ fördelning i t ex P3 ska vi alltså inte anställa fler med utländsk bakgrund utan byta ut 16 av dem till folk med mer svenska efternamn. För ska vi ha 16 % invandrare motsvaras detta av 14 %. Om man tittar på utom-europeiska, vilket är det Rättviseförmedlingen gör då alla norrmän, danskar etc ju är dessa hopplösa vita cis, är det 3 personer som borde jobba på P3 och delen av P3 som är makt. Medial makt. 

Eftersom folk så ooootroligt gärna vill missuppfatta kommer här ett extra förtydligande: jag lajvar räknare. Jag vill inte att någon räknar på riktigt, varken SVT eller Rättviseförmedlingen. Men detta är viktigt att belysa praktiskt för att visa vilka konsekvenser det får. Därför gör jag de här uträkningarna. Men de kommer bli verklighet. Tyvärr. 

Om vi går vidare i media och kikar på SVTs nya satsning på ungdomar hittar vi sajten Edit. 

Nöjesguidens motsvarighet i public service alltså, som är tänkt att konkurrera med alla sajter som inte lever på den aldrig sinande källan skattepengar. 

De som ansvarar för det projektet är de här tio personerna: 
 

Även här är fördelningen otroligt skev som ni ser för 60 % har utländska namn. Ingen balans, ingen representativitet alls. 

Om de följt befolkningens representativitet skulle de haft 2 personer, inte 6 stycken. 

Känner ni hur otrevlig stämning det börjar bli av det här? Det kryper liksom lite i skinnet. Eller hur? Men vi fortsätter ändå. 

Samma sak med de utvalda bloggarna. 
 

För de har anlitat ett gäng unga bloggare, foton och blogg hittar ni här.

Ni ser ju själva. Helt skevt. Här finns dessutom foton som underlättar vilken låda man ska lägga varje person, eftersom det viktigaste just är namn och hur de ser ut. (Saga Becker är trans-person och räknas därför inte som vit cis utan som trans). 

0,2 % av befolkningen ungefär, är somalier och den enda grupp afrosvenskar SCB klassificerar. Av Edits bloggare, av foton och namn av döma eftersom det är så Rättviseförmedlingen vill att vi klassificerar folk, är 62 % afrosvenskar av dessa. 

Räknandet är alltså inlett, även i liten skala och utan någon typ av register. Det är nämligen inte tillåtet. 

“Räknar man inte kommer man inte framåt” som Rättviseförmedlingen själva säger
 

Räkna ska man även göra på Kulturdepartementet för här har vår kulturminister nyss, utan upphandling, anlitat just Rättviseförmedlingen att räkna blond och svart hår, snippa eller snopp, nordisk eller annat efternamn och så vidare. Julafton för dem alltså. 

Vi skattebetalare får betala. Igen. Lite så kallade “privata bidrag” till alltså i deras resultaträkning. 

Jag har fått ut avtalet från Kulturdepartementet. 72 000 kronor tar de för nöjet att räkna och sammanställa till en lista efter tips på Facebook-gruppen. Ni vet, där varje inlägg innehåller ordet “cis-man” som i “allt annat utom vita snubbar”. 
 

Beställare av uppdraget är kulturminister Bah Kuhnke.

Ni vet, hon som gärna pratar med journalister om att olla saker och fläckar på snoppen?
 

Ser ni hur sjukt det här är nu? 

Att bunta ihop folk efter namn, utseende, hudfärg, sexuell läggning eller kön. Som om dessa yttre icke valbara attribut säger någon om dig som person. Som om dessa saker gör att personer har något gemensamt. 

Jag vill se ett samhälle där det inte spelar någon roll alls vad du heter eller hur du ser ut. Utan ett samhälle som helt är en meritokrati. Där bara kompetens och personlighet spelar någon roll. 

Ändå har vi  2015 snart statligt finansierade hudfärgsräknare i en app-store nära dig. 

Slutligen: skäms på er borgerliga politiker inklusive partiledarna i M och C, som hejar på det här. 

Uppdatering 28 maj: 

På grund av tidsbrist glömde jag ta med den här dumpen, på Rättviseförmedlarnas egen så kallade “representativitet”

Borde de inte skriva ut vem som är vit och icke-vit, vem som är cis och trans, bög, flata, handikappad etc, nu när det är så viktigt undrar jag? Hur ska man annars kunna veta? 

Men kan ju alltid räkna efternamn. 
 

Tomtar

Miljöpartiet har äntligen kongress. 

Ni som läser bloggen och artiklar jag skriver vet att jag har ett särskilt gott öga till våra gröna vänner och deras kongresser brukar bjuda på en alldeles särskild form av underhållning. 

2015 års motioner har inte gjort mig besviken. För jag gått igenom alla 164 sidor och hittat lite mumsbitar här och där. 

Så häng med in i tomtarnas värld. 

De inleder starkt med en motion om statlig kontroll av vilka frågor man ska få ställa. Motionärerna vill förbjuda företag och organisationer att utan statlig kontroll köpa opinionsbundersökningar för att försäkra sig om…….rätt svar?

Stor humor också att partiet som har en……hrm…relativ syn på det här med vetenskap använder det som argument. De har också uppvisat stor skicklighet i ämnet ledande frågor själva, bland annat på valsedlarna för omröstning av trängselskatter i Stockholm. 

De är också bekymrade över Feministiskt Initiativs kassa möjligheter att komma in i riksdagen och vill att man skapar ett “Andra chansen” i valet. 
 

En motionär tycker att Vattenfall ska vara med och satsa på solkraft i Sahara. Förslaget har jag inga synpunkter på, däremot vill jag att ni kolla på partistyrelsens svar. 

“Att politiskt tala om hur och peka ut särskilda lösningar kan begränsa teknikutvecklingen”
 

Någon som kommer ihåg kolkraften i Tyskland?
 

Sin vana trogen som Prussiluskapartiet nr 1 vore inte en kongress komplett utan minst några förslag på olika förbud och pålagar på livsstil. Som här, där Partille tycker att det ska införas skatt särskilt på läsk. 
 

Sverige ska tydligen bli en Fair-trade nation om MP får bestämma. Denna av LO ägda “rättviseorganisation” jag skrivit i tidigare inlägg om, som har som främsta syfte att jobba för LOs definition av villkor på arbetsmarknaden. 

Tidigt i kongresshandlingarna flyger fredsduvan in. 
 

Vi ska skapa ett Fredsuniversitet. 
 

Inrätta ett särskilt Fredsdepartement.

Fixa en särskild Fredsenhet på UD. Sist jag kollade är bland annat UDs hela “affärsidé” just att lösa saker utan väpnad konflikt. Så kallad “diplomati”.
 

När de är klara med alla fredsprojekt finns det vissa motionärer som är mer inriktade på verkligheten av försvar och vill införa en ny typ av värnplikt. Genom lite olika konspirationsteorier. 

“Det är inte uteslutet att parter inom Sverige arbetat för att totalt rasera det tidigare försvaret för att ställa politiker och befolkning inför fullbordat faktum och därmed pressa in Sverige i Nato”
 
Inga små anklagelser som luftas av partiet som gjort sig känt för bland annat fokus på chemtrails utsläppta av CIA.
 

En annan motionär uttrycker stor tveksamhet kring om Ryssland över huvudtaget finns i Ukraina. 
 

Debatten om Rättviseförmedlingen sysslar med rättvisa eller raskvotering rasar just nu, bland annat bistådd av undertecknad i en krönika i Dagens Samhälle i veckan. MP älskar det här sättet att dela in människor och en motionär vill skapa en “mångfaldskommitté” för att folk med just utomeuropeisk bakgrund ska få bättre positioner. 
 

Det här med vita män, eller rättare sagt, vita heterosexuella medelålders män som deras partiledare ondgjorde sig över i Almedalen bland annat, får också fokus. Ett förslag är att helt förbjuda dessa att jobba med jämställdhet. 
 

En motion handlar om stigfinnare. Såklart, en sådan finns väl i alla partier. 

Lite prat om den här enorma statusen Sverige hade som slavnation på 1800-talet finns också med. 

Ingen har missat MPs engagemang för fri invandring. Eller, de har aldrig lagt en sådan motion i riksdagen i och för sig. Men de låtsas det. En motionär tycker att bevisbördan vid asyl ska flyttas till Migrationsverket. 

En av deras bästa vänner är som ni vet Naturskyddsföreningen så för att fortsätta sprida deras myter om kemikalier vill en motionär att det skapas regionala “kemikaliekontor”.
 

En annan vill att vi helt förbjuder, inte bara tillverkning av bensinbilar (hej då Volvo) utan helt sonika förbjuder ALL försäljning om 15 år. Den där flygturen Reinfeldt tog över Sveriges åkrar och skogar har ingen i MP tagit. 
 

För ingen i Miljöpartiet flyger. Helst. Om det inte är mellan Arlanda och Bromma då men det kan nog inte betraktas som det nöjesflyg den här motionären hänvisar till. Även om det verkar kul. Han tycker att det måste bli tråkigare att flyga och vill att alla flygplatser därför ställer tråkiga frågor. Att alla säkerhetskontrollanter blir av Miljöpartiet utsedda små ideologiska vakthundar. 
 

Men det bästa kapitlet av dem alla är det om ekonomi. Som vanligt. Miljöpartiet är ett fantastiskt exempel på total ekonomisk oförståelse. År efter år. 

Den här motionen om ett nytt ekonomiskt system är så otroligt bra att jag inte kunde göra annat än att ta med den i sin helhet. Här finns alla godbitarna, som basinkomst fast de som jobbar måste förstås tjäna liiite mer, de som inte jobbar måste utbilda sig (för att……vara lediga?) och “ingen ska kunna blockera systemet genom att ackumulera för mycket pengar”.
 

Det finns förstås fler motioner som propagerar för basinkomst. Här är den andra. 
 

Och här är den tredje. 
 

Givetvis kan inte en MP-kongress genomföras utan diskussion om det här med tillväxt. Och “vi har bara ett jordklot!”
 

En motionär tycker vi ska förbjuda privata banker, förstatliga hela bankväsendet och sätta räntorna i en fond. 
 

Barnen måste tidigt indoktrineras i det här så vad är då bättre än att införa en “rädda världen”-utbildning redan på dagis, för 1-5 åringar. 
 

Sammanfattningsvis kan man väl säga att ingen blev förvånad över att det jobbar en hög tjänsteman i regeringen åt Miljöpartiet som dömts för just ha köpt och rökt roliga svampar. 
 

Chef här, chef där

Idag skriver Hyresgästföreningen på DN Debatt samt håller ett seminarium. Ämne? Att marknadshyror är dåligt. Inte första eller sista gången vi kommer få höra detta från just HGF. 

Men det intressanta är i vanlig ordning inte det som står utan det som inte står. 

En av de första sakerna man kan läsa i artikeln är det här: 
 

Oberoende. 

Viktigt litet ord det där. Lätt att vara vårdslös med också.

Vem är då denna oberoende person på Ramböll de anlitat?

Ja, enligt pressmeddelandet de skickat ut är det Mariell Juhlin. 
 

Det hade kanske inte varit något konstigt alls att det var just hon som gjort rapporten.

Om det inte vore för att hon är Hyresgästföreningens nya chefekonom. 
 

Hon har alltså bara satt på sig nya glasögon och hepp, så är hon “oberoende utredare” just idag. 

Vad tyckte då den nyligen utsedda chefekonomen?

“Den svenska bostadsmarknaden kräver lösningar som kan minimera kostnader för enskilda individer”.
 

Väldigt fiffigt att hon samtidigt som hon gjorde intervjun i SvD alltså satt och plitade på den här rapporten de idag släpper. För som av en händelse kommer hon fram till att marknadshyror just skulle orsaka invider högre kostnader. 

Mycket smart PR-grepp. Att samtidigt som hon får jobbet som chefekonom på HGF skriver en “oberoende” undersökning åt just HGF och sedan kan använda dessa “oberoende” slutsatser i ett seminarium för att lansera sig själv. 
 

Givetvis kan kan jag inte heller låta bli att borra lite i sakfrågan. 

En direkt konsekvens av vårt nuvarande system, med hyresreglering enligt bruksvärdessystemet, är nämligen något HGF aldrig pratar om. Att det ger högre hyror i oattraktiva områden. Eftersom hyrorna på exempelvis attraktiva Östermalm ska vara samma i princip samma som överallt i landet kostar alltså en etta där idag nästan samma som en etta i Pajala eller Åmål. Trots att det är oändligt många fler som vill bo där. 

Ett system där marknaden får bestämma pris kommer resultera i att hyrorna på mindre attraktiva ställen inte hålls uppe utan sjunkar på grund av efterfrågan. 

Här kan ni se hyran per kvadratmeter 2013 sammantällt av Boverket. 
 

En etta i Jämtland på 40 kvadratmeter kostar alltså i snitt 2 890 kronor per månad medan en etta på på Grevgatan på Östermalm kostar 3 520 kronor per månad. Skillnaden i hela landet mellan den dyraste ettan och den billigaste, i snitt, är alltså futtiga 630 spänn. 

Personligen tycker jag att det här är jätteknäppt.

Men segregationen då? Den motverkas ju av hyresregleringen? 

Nej. Enligt Boverket finns inga sådana effekter att tala om. Istället finns det svarthandel med kontrakt där folk betalar 100 000-tals kronor för ett kontrakt. Och en väl utbredd andrahandsmarknad med väldigt höga hyror. Marknadspriser helt enkelt. 
 

Idag är nybyggda lägenheter betydligt mer anpassade för marknadsnivåer, det vill säga, vad folk är beredda att betala. 

Figuren är från Boverkets rapport “Det svenska hyressättningssystemet”

Med marknadshyror skulle hyrorna sjunka längre ut från staden, och öka i innerstaden.

Ju längre ut desto lägre hyra. Idag betalar du lika mycket oavsett om du bor på Norr Mälarstrand eller Flemingsberg centrum. Men den här effekten pratar alltså HGF aldrig om. Den är inte lika kul nämligen, om man är emot marknadshyror. 

I den här beställda “oberoende” rapporten av sin nya chefekonom slår de också på stora trumman om försörjningsstöd (socialbidrag)  och de som lever på detta. Nu ingår betald hyra i socialbidragsnormen så om den höjs kommer dessa personer inte alls omedelbart tvingas flytta. 

De blandar dessutom medvetet ihop korten. Stockholms län och Stockholms stad är verkligen två olika saker. Med marknadshyror skulle hyrorna sjunka på massa ställen i just Stockholms län men höjas i Stockholms stad, där de flesta vill bo och trycket är enormt. Detta gör att folk idag betalar i snitt 80 000 kronor per kvadratmeter för en bostadsrätt, som är enda chansen för folk utan kontakter eller 25 år i kö. 

En annan sak de blandar ihop är också inkomst med disponibel inkomst. Folks inkomster kommer inte påverkas av att hyran höjs, däremot det som finns kvar när hyran är betalad.

Men det är inte så man beräknar försörjningsstöd. Här kollar man på försörjning. Man kan inte säga att folk hamnar under normen utan att implikera att antalet med försörjningsstöd kommer öka, vilket det alltså inte finns något stöd för alls. HGF försöker dribbla bort läsaren genom att föra något påhittat teoretiskt resonemang om “normen” för att få läsaren att tro att antalet på socialbidrag kommer öka. 

De påstår också att pendlingskostnaderna kommer öka.

HGF verkar ha missat att vi just nu har enhetstaxa i SL. Det betyder att ett SL-kort gäller för hela pendeltågslinjen, bussar inom länet och T-banan. Samma kostnad om du pendlar från Lilla Essingen eller Salem alltså.

Vidare bygger ju hela deras argument på att folk med låga inkomster som får högre hyra bor kvar och därför får lägre disponibel inkomst. Men senare i artikeln tar de upp högre pendlingskostnader som ett argument. Hur ska de ha det? Antingen bor folk kvar och har högre hyra eller så flyttar de och får lägre hyra. De kan inte lägga båda kostnader på samma kolumn.  
 

Bara för skojs skull kollade jag upp hur många som idag har just försörjningsstöd i innerstan, när nu HGF vill sätta bilden om att horder med männniskor med högre hyra “hamnar under normen”. 

I Malmö lever 11 % av befolkningen på socialbidrag. I Stockholms innerstad ser det ut så här
 

Hyresgästföreningen tycker alltså att du och jag ska acceptera en rapport gjord av deras nya chefekonom som “oberoende”.

Och ägnar sig i sin artikel åt att blanda ihop massa saker i en enda röra: Stockholm stad med Stockholms län, disponibel inkomst med “norm för försörjningsstöd” och bo kvar blandas sedan ihop med att samtidigt pendla för att teckna bilden av 40 000 fler som hamnar i socialbidrag. 

När det de egentligen skriver är att den disponibla inkomsten efter hyran är betald alltså sjunker om hyran går upp. Vilket är logiskt.  Antalet med försörjningsstöd och att detta skulle öka finns inga belägg för över huvud taget. 

Ensamstående i Stockholm ska folk också komma ihåg, är väldigt ofta singlar utan barn. Vi har landets högsta andel av befolkningen i just den kategorin. De är alltså inga fattiga ensamstående mammor med tre barn i en liten tvåa utan singlar i stan av olika åldrar och sexuell läggning. Valfritt singel eller inte. 

Men kan man inte föra ett vinnande argument med fakta får man alltså beställa “rapporter” som visar det man vill och sedan plocka russinen ur kakan. 

Lätt. 
 

Min helg

När hela familjen tagit en välbehövlig lång sovmorgon till 7.21, efter att ha praktiserat lite stärkande tid av den nya träningsformen sleep-boxning med en av mina sovande 4-åringar de sista morgontimmarna, går hela familjen upp.  Eller de går snarare ner, från loftet på landet. Morgonljuset letar sig in genom väggen vi har mot tomten och skogen golv till tak, så man ser varenda litet kladdigt barnfinger på rutorna. Det är min tur att få sovmorgon. Som varje lördag. 

Vi äter middag på Taverna Brillo med barnen varje dag – de varierar mellan tryffel-pizza och vildsvinskorv med mögelostar och kladdar aldrig – så just den här helgen kändes mysigt att åka iväg. Även den exklusiva raskatten Lennart förstås, hela familjens lilla älskling som är nästan helt perfekt förutom astma. I packningen hade vi även med oss hängmörat kött, pata negra, råa jätteräkor (givetvis miljöklassade), surdegsbröd och en massa godis fulla med tillsatser och färgämnen. Det butiksbakade brödet är en dag gammalt på lördagen när vi äter frukost. 

Barnen tycker att det är så kul att överraska så de spiller varsitt glas äppeljuice på sin pappa och hans frukost. Vi hade även med oss frysta hallon som vi tillsammans med banan och mild vaniljyoghurt gör smoothie av till hela familjen. Utan att koka hallonen först. Living on the edge. 

 

Att leva miljövänligt är självklart för oss så istället för att som andra lördagar äta lunch på Riche efter att ha flanerat lite på Biblioteksgatan och på NK, ägnar vi dagen åt att lära barnen om kretsloppet och återvinning. Vi har bara ett jordklot. Ingen av oss duschar utan drar på oss de från Biltema inhandlade mycket autentiska arbetsbyxorna och går ut direkt. Viktigt att vara rätt klädd. Och snyggt. 

Dags att slänga allt skräp som samlats på tomten de senaste åren – gammal grill, plastleksaker med punka, risiga utemöbler och en trasig frysbox. Tvillingarna har matchande vindjackor och egna trädgårdshandskar de tjatade sig till på handelsträdgården förra helgen vi var på landet. Alla konkar flera år gammalt skräp vi samlat under altanen och under en pressenning på carporten för att hindra allt för mycket gammal-knarkar-kvart-look.

Härligt att vara utomhus och göra något gemensamt som en familj! Vi går in och äter en snabb lunch – härliga saftiga hamburgare från Scan som vi brässerat i pannan med ekologisk olivolja och lagt på gul cheddarost i för att få den äkta rustika amerikanska smaken. Tryffeln är slut så barnen får nöja sig med vanlig hamburgare den här gången.

När Markus åkt iväg med lastbilen och ett av barnen bakar jag och den andra kanelbullar fulla med smör, kanel och socker. Vi fikar ihop hela familjen, huset luktar bullar. Sedan är det dags att fixa fredagsbuketten som inte köpts på stan utan som består av ett 10-tal perenner i krukor jag gräver ner i jorden själv. Det börjar duggregna lite kort. Barnen hjälper till men tröttnar. Svettig efter skräpjakt och trädgård åker jag i mina jobbarkläder till Konsum och köper glass till sonen och gödsel. Glamourfaktorn slår i taket. Jag jobbar lite när jag kommer hem medan barnen kollar på iPads och testar sina nya hörlurar jag köpt inför charter-bonanza i Turkiet nästa vecka. 

På kvällen tittar solen fram och barnen får gå ut efter badet i sina pyjamas och spela fotboll medan Markus grillar tandoori-kycklingklubbor på den väl tilltagna grillen när han dricker en kall öl. Jag sätter på mig mina Ray Bans, dricker ett glas vin och värmer ansiktet i solglimten bakom träden. Röker en cigarett. Barnen fäktas med skumgummisvärd. Jag hämtar äppeljuice till barnen med frysta vindruvor i som isbitar. Barnen brottas på gräsmattan. Sedan äter vi cous-cous med sojabönor och ekologiska körsbärstomater, mango chutney-sås och grillade tandooriklubbor i kvällssolen på altanen. Barnen säger, som varje dag, att maten var jättegod. Medan jag diskar undan spelar Markus fotboll. Vi mutar sedan barnen med jordgubbar för att de ska komma in igen och förbereder läggningen. 

På kvällen dricker vi vin ute, sedan tänder vi en brasa som sprakar hemtrevligt. Det är inte sommar ännu. Vi sitter uppe sent och pratar. Schack spelar vi inte längre, vi blir bara osams och så här det dödstrist. 

På söndagen vaknar hela familjen av att Lennart kräks klockan sex. Markus vaknar först för att han stod på hans kudde och jamade kräkjamet. Ingen går upp utan somnar om. Barnen sover jättelänge igen och Markus går upp 7.30. Det är min tur att ha sovmorgon, han får andra passet mellan 9 och 11. 

Jag dricker kaffe latte, äter två dagar gammalt surdegsbröd med Onsalakorv och Cheddar från Mathem vi tagit med oss. Barnen slåss flera gånger. Jag reser mig upp och ner från kaffet som hinner kallna i sin grönblommiga kopp. Familjen missar sin tennistid på Kungliga tennishallen. Vi äter inte heller croissanter från Tössebageriet som vi gör varje söndag. Vi äter istället bullar från igår. Jag jobbar lite. Alla hänger på tomten, sedan tar vi en promenad till havet. De tävlar om vem som kommer först, båda blir arga. De vill gunga. Vi försöker som vanligt lära dem att putta varandra istället, Vi lyckas inte den här gången heller och funderar uttråkade när vi puttar på den sabla gunga här tvillingeffekten som utlovats. 

Vid 4-tiden packar vi in alla i bilen och åker hem i Audin. På vägen plockar vi upp thaimat som vi alltid gör. Det är bullrigt och härligt opretentiöst. Sedan måste väskorna packas upp, köket städats som vi lämnade som det var när vi åkte till landet och tvättmaskiner laddas. Barnen parkerar vi framför en film. Markus jobbar lite. När de somnat kryper vi upp i soffan, tänder några ljus och kollar på Netflix eller Homeland från DVD. Vi skulle bara se ett avsnitt men det blir ett till, medan vi äter upp resterna av barnens godis. 

Nästa helg blir det en helt vanlig helg. Med tryffelpizza på Brillo, shopping, härligt kompishäng på Farang och familjemiddag med spagetti Bolognese igen. Som vi brukar. 
 nbsp;

Din guide i den juridiska djungeln

Konflikten mellan Ingeborgs Bageri och facket är i grund och botten nu ett juridiskt fall i och med att Livs lämnat in en stämningsansökan till Arbetsdomstolen. 

Så här behövs juridisk kunskap för att förstå både varför Livs valt att göra just det och vad som händer härnäst. 

Jag har därför pratat med en person som kan väldigt mycket om just fackliga konflikter och arbetsrätt för att alla mina läsare ska få lite guidning i den här arbetsrättsliga djungeln. 

Han är sakkunnig inom arbetsrätt och fackliga förhandlingar och har jobbat länge med just detta. 
 

Ett misstag Ingeborgs, eller Kabes AB som aktiebolaget heter, gjorde var att inte säga upp den anställde när de köpte företaget i juli.

Man kan anta att överlåtelsen skedde genom en s.k. ”inkråmsförsäljning”, alltså att man köper tillgångarna (ex inventarier, varumärke, lokaler etc.) men inte bolaget i sig.

Det verkar ju också vara så att den uppsagda individen tidigare var anställd i det gamla bolaget. Om man inte säger upp den anställde vid företagsöverlåtelsen så tvingas man i princip att återanställa personen i det nya bolaget (i enlighet med LAS § 6 b). Man behåller då även sin uppsägningstid och i praktiken övriga villkor som man hade i den tidigare anställningen. 

Experten säger: 
 

Det är enligt mig obestridligt att ägarna inte hade ekonomi för att ha någon anställd. De kunde ju inte ta ut någon lön för egen del men trots detta väljer man ändå att ha kvar sin enda anställd. Varför kan man ju bara spekulera om men en möjlig förklaring är ju att ägarna helt enkelt inte hade tid att faktiskt arbeta i verksamheten i den omfattning som krävdes. Man körde ju, enligt uppgifter i media, exempelvis taxi för att få ekonomin att gå ihop. Om det är på detta vis gjorde Kabes ett stort misstag.

Vid en företagsöverlåtelse är det ett ypperligt tillfälle att säga upp anställda. I synnerhet om de enda som avser att arbeta i den nya verksamheten är ägarna själva. Man kan därmed säga upp den anställde med hänvisning till arbetsbrist. Även om det exempelvis behövs 4 personer för att bedriva en verksamhet och de nya ägarna endast är två personer så kan man ändå hävda arbetsbrist vid en företagsöverlåtelse.

Ägarna omfattas inte av någon arbetsrättslig lag och kan välja att arbeta 16h/dygn, 365 dagar om året om de önskar göra detta. Facket får inte och kan heller inte ha synpunkter på detta. En förhandling om arbetsbrist i detta läge är därför endast en formalia och tar lika lång tid som det tar att skriva förhandlingsprotokollet. 

Tyvärr valde ändå inte nya ägarna till Ingeborgs att göra så här, vilket var ett stort misstag just på grund av att de inte hade kollektivavtal.

Vid företagsöverlåtelse är nämligen facken ofta på hugget, i synnerhet om det är oerfarna företagare inblandade. De gör ofta så här, för om motparten är nya har de med stor sannolikhet mindre kunskap vilket facket då utnyttjar. Enligt experten brukar facket sällan spilla tid i det här läget innan de knackar på dörren med krav på kollektivavtal.

Detta gjorde de, som vi alla vet. Eftersom företaget betalade en lön som var mindre än kollektivavtalet såg Livs en utmärkt chans att dels tvinga företagaet att teckna avtal, dels få bra press för att “stå på den lilla arbetarens sida” i media.

Just detta gick det….så där med den här gången.

Tack och lov. 
 

Det var förmodligen medlaren från Medlingsinstitutet som fick dem att gå med på avtal, för även om det juridiskt inte finns något tvång så har ju facken så mycket makt att förstöra att många ger upp för att inte företaget ska gå under genom blockaden. Men här gjorde man sedan rätt – man kallade till MBL-förhandling. I syfte att säga upp den anställde på grund av arbetsbrist. 

Tyvärr var det nu för sent. Livs hade redan sett sin möjlighet – prejudikat

Experten fortsätter förklara:
 

Det är fortfarande obestridligt att den anställde blev uppsagd pga. ekonomiska skäl men nu vill man ju ha saken prövad om det ändå inte var som en konsekvens av det tecknade kollektivavtalet (vilket naturligtvis är rent bullshit för alla som inte sysslar med juridik).

Men chansen/risken finns att det finns en lucka i lagen som gör att man faktiskt skulle kunna tolka det på detta vis.

Vinner man i AD så ger det fantastiska möjligheter för facket att bedriva rena tortyrmetoder mot företag som inte gör allt 100 % exakt enligt regelboken när man säger upp personal.

Räkna också kallt med att omoraliska fack (läs LO-fack) kommer använda detta som ett vapen om företag som inte har kollektivavtal. Teckna kollektivavtal – annars jävlar klämmer vi åt dig om du ens funderar på att friställa någon av våra medlemmar.

Vinner facket tvisten med Ingeborgs så är detta ett sannolikt utfall. Förlorar man kostar det inte mer än motpartens advokatkostnader. Man har alltså allt att vinna och vid en förlust så har det ändå bara kostat kaffepengar.

Ryggdunkningarna från klasskamps-vänstern får man på köpet oavsett utfall.

 



En klassisk win-win för Livs alltså.

Om det inte vore för att vi är några stycken som har andra uppfattningar i den här konflikten och engagerat oss för att hjälpa Kabes och Ingeborgs bageri i det här. 

Hur ställningen i opinionskampen står mellan oss och Livs vet ni redan.

Tre – noll? Fyra – noll? 
 

Men den juridiska kampen är alltså inte över.

Jag fick ett trevligt mail av en kille vars jurist erbjöd sig att hjälpa Ingeborgs pro bono. Den informationen är redan vidarebefodrat till Mehdis och jag hoppas att de tar emot hjälpen. 

Solidaritet i praktiken. Folk ställer upp gratis för sina medmänniskor.

Vad händer då i sådana här fall som dras ända till Arbetsdomstolen?

Normalt finns det tre typfall som facken driver till AD.  

Case 1:



Arbetsgivaren har gjort bort sig totalt och uppenbart brutit mot någon arbetsrättslig lag. Exempel kan vara att man struntat att förhandla med facket inför en uppsägning (ex med stöd av MBL  § 11-13) eller sagt upp en anställd utan någon som helst anledning.

Det här gjorde alltså inte Ingeborgs, som kallade till MBL-förhandling först. 

Dessa fall är inte så mycket att orda om. Arbetsgivaren har gjort fel och får därmed betala priset. I väldigt många fall ligger det dock ett misstag/missförstånd bakom. Man kanske var helt överens med den anställde om att uppsägning var enda lösningen och denne hade inga synpunkter på detta. Detta spelar dock juridiskt ingen som helst roll om företaget är ansluten till ett kollektivavtal. Det räcker med att den anställde är ansluten till facket. Struntar man i ex MBL-förhandlingen är det kör om facket får reda på det. Bara att slanta upp och gilla läget tyvärr.

 

Case 2:



Det råder tvist huruvida exempelvis en uppsägning är giltig eller inte, tvist om lönen är rätt etc.

En anställd har kanske blivit omedelbart avskedad men det råder en tvist om huruvida skälet till avskedet räcker till avsked eller om det egentligen skulle vara ”personliga skäl”. Eller inte ens det.

I dessa fall handlar det enbart om pengar, alltså om den anställde ska få lön under uppsägningstiden eller inte. Jobbet får man hursomhelst inte tillbaka.

Det är sällan dessa fall går så långt som till AD. Väldigt ofta gör man upp med den anställde långt innan prövning, med eller utan inblandning av facket.

Här har experten jag pratat med en del åsikter: 
 

Jag passar på att lägga in den personliga åsikten att endast rättshaverister och dårar väljer att få sitt fall prövat rättsligt.

Ibland får den anställde hjälp att bli permanent utanför arbetsmarknaden då ombuden med olika påtryckningsmedel uppmanar personen att driva fallet vidare för att ”hjälpa andra medlemmar i kampen mot kapitalismen”. Anledningen till dårskapen är att domarna är offentliga. De flesta rekryterare kollar upp huruvida man varit i tvist med sin förra arbetsgivare. Det finns ju alltid en anledning till varför man blev uppsagd. Kanske inte riktigt detta man vill skylta med i det CV som du inte själv visste att du hade.

Mer pragmatiska fackförbund brukar därför inte så sällan uppmana den anställde att försöka förhandla om ett utköp framför en rättsprocess. Men det är naturligtvis ingenting man kommer någonsin officiellt kommer erkänna pga. risken att framstå som vänligt inställd till företagare.

Men jo, det händer i verkligheten. Ganska ofta dessutom och så gott som alltid om den anställde är tjänsteman. Tjänstemannafacken har alltså fattat att det gynnar arbetstagaren att man inte har en tvist i bagaget. Jag önskar, för den anställdes skull, att LO-förbunden hade varit lika gatusmarta. Å andra sidan är det ju ibland tur att det finns dårar som väljer process före utköp. Jag hade t.ex. aldrig velat anställa ett butiksbiträde som med avsikt placerat gammal köttfärs med felaktigt bäst-före-datum i kyldisken och därefter ringt media. 

Fallet han hänvisar till har hänt i verkligheten för några år sedan

Case 3:



Fackförbunden vill statuera ett exempel och helst då även skapa ett juridiskt prejudikat. Vilka motiv man har skiljer sig säkert men det är nog svårt att bortse från att skälen ofta är politiska, eller ett sätt att visa sina medlemmar att man slåss för deras rättigheter (även om man blir söndersmulad i AD).

 



I fallet Ingeborgs går det ju som sagt inte att veta vilket av dessa tre fall det egentligen handlar om. Det finns saker som tyder på att det är frågan om det första alternativet, alltså att företaget agerat felaktigt. I var fall har man agerat ganska klantigt, förmodligen pga. bristande arbetsrättsliga och/eller språkliga kunskaper. Det råder ju inga som helst tvivel om att företaget inte på kort sikt hade ekonomiska förutsättningar att ha kvar sin enda anställd. Man borde därför redan första gången facket knackade på ha kallat till MBL-förhandling och förklarat avsikten att säga upp den anställde. Genom att visa sina räkenskaper för facket i detta läge så hade facket inte haft något annat val än att avsluta förhandlingen utan invändningar.

Om de hade haft invändningar, vilket ideologiskt hjärntvättade ombud ibland har, så hade de riskerat skadestånd. I dessa lägen går frågan vidare till s.k. central förhandling där kompetens ersätter ideologi (förbundsjuristen tar alltså över) och ombudet får snällt backa och be om ursäkt. Därefter hade det varit helt enligt lagen korrekt att säga upp den anställde. Eftersom det därefter inte funnits några anställda kvar mer än familjemedlemmar så hade facket inte drivit frågan om kollektivavtal vidare.

Hade man gjort det hade man själv brutit mot den lag som man hänvisade till när man ville tvinga företaget att teckna kollektivavtal. Hade man agerat som beskrivet ovan hade det aldrig blivit någon tvist.

 



Men okunskap och/eller bristande språkkunskaper känns inte som ett giltigt skäl för Livs att driva denna sak vidare. Den anställde har ju inte lidit någon egentlig skada. Det finns ingen lagstadgad lägstanivå på lönen i Sverige utan dessa regleras i kollektivavtal. Tecknar man inte kollektivavtal är det fri lönesättning. Företaget har så långt inte gjort något fel.

Det råder heller ingen tvekan om att man inte hade råd att ha kvar den anställde och förr eller senare hade individen blivit uppsagd i alla fall. Även ett fackförbund har kompetens att förstå detta faktum. Trots detta väljer man konflikt före att helt enkelt acceptera att företaget säger upp den anställde.

Hur kommer det då gå i Arbetsdomstolen? 

Inte så lätt att veta men givet de förutsättningar som finns och det vi hittills här gått igenom finns ändå tänkbara scenarier. 

Expertens bedömning att Livs helt enkelt utnyttjar ägarnas okunskap för att statuera ett exempel.

Om det är för att skapa prejudikat eller enbart för att visa kampvilja låter jag vara osagt men nu ligger det i ADs händer att bedöma fallet utifrån hur lagen är skriven.

 



Det som talar för Kabes är:

 

·         

  • Den anställde har inte lidit någon skada.

·         
  • Det är (sannolikt) obestridligt att den anställde sas upp av ekonomiska skäl (arbetsbrist, i juridiska termer).

·         
  • Företaget har de-facto kallat till MBL-förhandling, även om den uppenbart slutat i oenighet.

 



Det som talar mot Kabes:

 

·         

  • Om den anställde sas upp av ekonomiska skäl, varför gjordes inte detta vid företagsöverlåtelsen? (okunskap i sig är däremot inget brottsligt)

·        
  •  Har ägarna för Kabes vid något tillfälle sagt att individen kommer bli uppsagd som en direkt följd av ett kollektivavtal? (big no-no, men som sagt, okunskap är inte brottsligt i sig men det kan alltid användas emot dig)

·         
  • Den anställde sas upp utan formellt godkännande av facket (kan vara brott mot MBL, men om ex likviditeten var akut och om det annars hade blivit konkurs är det dock tillåtet)

 



Han tror att AD under alla omständigheter i vart fall kommer fria Kabes för brott mot föreningsrätten.

Lagen är inte till för denna typ av ärenden, men det kan ju också vara så att Livs på något sätt vill plädera för att lagen ska gälla även i dessa fall.

Är det månne möjligen den enda orsaken till varför man driver denna sak vidare?

 



Att fallet Ingeborgs är ett geggigt ärende råder det ingen tvekan om men man får ju inte glömma att Ingeborgs har fått en hel del positiv PR, samtidigt som Livs trampar rejält snett. 

Det råder ingen tvekan om att Kabes behöver juridisk hjälp och hjälp att driva frågan i opinionen. För precis som om det verkar att Livs använder detta fall för något större – skapa ett prejudikat och därmed öka sin makt – har det här blivit något större än en ordinär facklig konflikt. 

Ingeborgs Bageri har blivit en symbol för den lilla människan mot det stora mäktiga fackförbundet.

Ett tydligt exempel på att facken har fått alldeles för stor makt. Vi måste kräva att reaktionerna måste vara proportioneliga och stoppa obalansen. Den svenska modellen fungerar just här synnerligen dåligt, då maktbalansen är fullständigt skev. 

LO fick LAS och MBL i gåva av socialdemokraterna på 70-talet som tack för att 100-tals miljoner de ger partiet per mandatperiod och valrörelser. Glöm inte att LO tvångsanslöt sina medlemmar till S fram till 1991

Jag hoppas att ni nu känner er lite klokare och lite mer insatta i arbetsrättens snåriga värld, för att kunna hänga med i sådana här konflikters alla turer. 
 

Jag avslutar med ett litet citat:
 

”Trying to understand the behavior of some people is like trying to smell the color 9”.
 

Arbetet är ute och cyklar

Debatten om Ingeborgs fortsätter i media. Idag är jag en av undertecknarna av en debattartikel på Nyheter24.

Idag har landets kanske sämste ledarskribent, Martin Klepke, hoppat på sin lilla röda cykel och börjat cykla. Runt, runt. 

Det allra roligaste i denna i övrigt dåliga artikel är att han försöker inbilla sina läsare att han har en susning om företagsekonomi. Ingen som följt dramat om Ingeborgs kan undgå att det är bland annat mig han syftar på i sitt inlägg, och alltså bland annat jag som borde läsa ekonomi, 

Men nu är det så att jag själv faktiskt redan har en magisterexamen i just företagsekonomi från Handelshögskolan i Göteborg så jag tänkte därför ta tillfället i akt att lära honom, och alla andra skolade i fackets egen världsfrånvända skola med examen i………kunskap om LO. Verkar nämligen vara det enda man lär sig där. Lite grann som en koranskola för de i arbetaryrken som känner sig manade att göra en fack-pampskarriär eller hamna på en liten liten tidnings ledarredaktion. 

För det är nämligen så att Klepkes ledarsida ligger på en sajt som har färre besökare per månad än min blogg. 

I mars hade jag 160 000 unika besökare. I maj har jag hittills redan 60 000. 

Arbetet har en hel tidningsredaktion och massa pengar från LO till sitt förfogande, jag är en person. Bra jobbat, jag förstår att tidningen inte gör vinst. 

Komplettering 13 maj: efter tips från läsare på Twitter visar det sig att Arbetets uppgifter om trafik i sitt annonsblad inte stämmer med verkligheten. I själva verket har de ett snitt på under 50 000 unika per månad. 

Han inleder med att hävda att Ingeborgs “bara vill betala låga löner”. För att påminna  läsaren vad dessa nästintill slavlöner han syftar på är, hade den enda anställda på Ingeborgs
18 300 kronor per månad. En nyexad lärare med 5 års utbildning får 23 000 kronor . Stå och sälja bröd kräver noll utbildning.

Personen togs alltså över från förra ägaren trots att man inte måste det utan det är fullt rimligt att i det läget säga upp den anställde och facket hade inte haft något inflytande. Arbetsbrist är arbetsbrist. 

Men Sema och Ahmed Mehdi valde att behålla den anställde, för att de verkligen inte ville säga upp utan ville först försöka. De betalade hennes lön genom att avstå sina egna löner. Om inte det är solidaritet vet jag inte riktigt vad som är det faktiskt. 

“Här, du får min lön

Men Klepke forsätter att demonstrera kunskapskapsluckor. 
 

Nu blir det som sagt inte kaos om företag inte har kollektivavtal. Får jag påminna Klepke om att 60 % av landets småföretag alltså inte har kollektivavtal? Helt utan att kaos utbrutit. 

Det här är en rökridå Klepke tror att han och facket kan komma undan med – att skrämmas med misär och kaos om inte de får bestämma. När verkligheten visar något helt annat. 

Ingen måste heller jobba på ett företag utan varje person är fri att byta arbetsgivare om man inte trivs. Är ett företag en dålig arbetsgivare kommer detta leda till att ingen vill jobba där. Kallas konkurrens. 
 

De företag som går under gör det för att deras produkter är sämre och de inte är bra på att driva företag. Kostnaderna överstiger intäkterna och en likviditetsbrist uppstår. Man är inte lika bra på att locka kunder helt enkelt. 

Det står till och med i Aktiebolagslagen att företag är skyldiga att ha som främsta syfte att just gå med vinst. Till och med kommunala verksamheter är enligt Kommunallagen är skydliga att göra 3 % överskott per år för att täcka in oförutsedda kostnader. 

Jag vet att facken gärna vill utmåla alla företag som inte har kollektivavtal som Bangladesh och sweat-shops men så är det alltså inte. 

Kul förresten att Klepke hittat ordet “gallimatias” i den gamla byrålådan och dammat av. Det måste vara 10 år sedan jag hörde någon använda det sist men det säger kanske mer om när Klepke själv gick sin journalistutbildning. 

Själv skulle jag kalla hela hans artikel för det mer moderna…..

 

Inget företag måste ha kollektivavtal. Det är en myt fackpamparna och deras välbetalda lakejer i alla dessa opinionsbildningkanaler de förfogar över i sitt miljarimperium, byggt av arbetarnas pengar, med omsorg odlar. Tidningen Arbetet är en av dessa många många kanaler LO har kontroll över. 

Faktum är att det är en mänsklig rättighet att inte behöva vara med i en förening, exempelvis fackföreningar. Det kallas “negativ föreningsfrihet”. Att inte respektera detta är alltså att bryta mot FNs mänskliga rättigheter. 

Att ingå avtal är också helt frivilligt och alla avtal som ingåtts på grund av tvång är ogiltiga. I många fall tycker jag verkligen att facket och deras metoder rent juridiskt borde räknas som just tvång. Att ringa från okända nummer och i vecka ut och vecka in stå utanför ditt företag och säga otrevligheter till dina kunder är ett psykologiskt tvång. Man kan hota och tvinga någon att göra saker utan att lägga ett finger på dig rent fysiskt eller bokstavligt uttala ett reellt hot. Det facket gör är att försöka få företaget att tappa så mycket kunder och bli så trängda att de helt sonika ger upp. I min bok är det solklart tvång.  
 

Klepke fortsätter cykla i sitt parallelluniversum där inga fakta finns förutom de av facket inlärda budorden, och visar nu som att han överhuvud taget inte förstår hur företag fungerar. Inte en susning faktiskt. 
 

Och här kommer finalen: han avfyrar raketen i sitt haveri-fyrverkeri – han vill ge oss andra en lektion i…….företagsekonomi. Episkt. 
 

Men jag förstår ändå hur Klepke landat i den snurriga slutsatsen att det är vi andra som ska gå kurs i företagsekonomi. 

Jag menar, det är ju inte så lätt att veta sådant om man spenderat hela sitt liv i arbetarrörelsens mysiga vadderade drömvärld och varken drivit företag själv eller kanske ens träffat någon som gör det. Jag har överseende med det.

Det enda de på sina ABF-kurser och Bommersvik fått lära sig är ju sagan om brukspatronen och slaven. Det finns bara stora företag, i princip bara industrier faktiskt, och de styrs alla av Krösus Sork som gärna vill att alla arbetarna jobbar tills de dör. Då är det bara att ta en ny. Arbetare finns det gott om. Gillar man dem inte kan man trampa på dem med stöveln. Köra över dem med sin Ferrari på sin väg till det dagliga doppet i poolen med pengar. 

Helst ska de jobba dag och natt och gärna svälta. Kan man slänga in lite piskor på det och snöstorm är bilden fullständig. 
 

Men eftersom jag varken gått en ABF-kurs eller Bommersvik bygger jag min världsbild på fakta och inte av facket serverade sagor. 

Så här ser det ut i Sverige 2014.

74 % av landets företag är som mitt, det vill säga enmansföretag. 22 % är som Ingeborgs Bageri, mikroföretag.  De är så små att de inte ens räknas som små företag. Eller var, nu har de inga anställda utan tillhör gruppen enmansföretag. 

Bara 0,09 % av landets företag är företag med mer än 250 anställda. 

Alla dessa har börjat som enmansföretag en gång i tiden. Lätt att glömma.
 

Hur ser då verkligheten ut för alla dessa företag?

Ja, som jag nämnt måste de ha som syfte att gå med vinst enligt lagen, om man inte tydligt anger annat i sitt registreringsbevis till Bolagsverket. 

Klepke efterlyste en lektion i företagsekonomi så här kommer en helt gratis av mig. Varsågod. Jag hjälper så gärna till att kompetenshöja arbetarrörelsen. Jag ser det som en investering i att göra Sverige bättre. 

På Almi företagspartner, som är en av dessa i raden av verksamheter för “statligt riskkapital” och företagshjälp, sådant som Löfven tror ska frälsa Sverige från arbetslöshet, kan man till exempel läsa det här: 

“Är intäkterna större en kostnaderna blir resultatet en vinst”
 

De skriver också om det här med att kunna anställa

Som ägare av ett litet eller medelstort företag har du inte alltid möjligheter att anställa“. 

Detta säger alltså statligt ägda Almi som har som uppgift att ge råd till just nya företagare och vara stöd. Ser du nu, Klepke? Att alla företag inte har råd att anställda? Nu borde det kanske ringa några klockor,  det är ju trots allt staten som säger detta. Inte Krösus Sork. 
 

På sajten Driva Eget som vänder sig just till företagare finns en guide när det gäller det här med anställningar. 

“Tänk dig noga för innan du anställer”
 

Det facket inte fattar i sin häxjakt på småföretagare för att skaffa sig mer makt och mer pengar är att eftersom inget företag är skyldiga att anställa kommer fler och fler företag på grund av just facket att tänka sig jäkligt noga innan de anställer, och välja bort det. Jobben kommer bli färre och färre. Fler och fler kommer kanske istället skaffa F-skatt och vips försvinner fackets rekryteringsbas betydligt, på ett antal års sikt. I och för sig en utveckling jag inte har något emot personligen. 

Det finns vissa LO-förbund som verkar ha fattat mer än Livs om det här med att driva eget. Transport till exempel, som skriver så här på sin hemsida:

“Och det visar sig också i praktiken att många småföretagare jobbar längre timmar och till totalt sett lägre lön än om de vore anställda”.

Exakt så. 
 

Det är företagaren som vet när de har råd eller inte råd att anställda. Inte facket eller Martin Klepke.

Och alla som hört Ingeborgs berätta och läst mina inlägg om Ingeborgs kan dra den enkla slutsatsen att de har inte råd. Sema Mehdi tar en halv lön själv. Det ser jag inte facket protestera emot. Hon tar alltså 9 000 kronor i månaden medan hennes anställda fick 18 300 kronor. Ahmed får noll kronor, han måste köra taxi för att få in pengar och jobbar efter den arbetsdagen är slut med bageriets ekonomi, inköp, marknadsföring etc. 

Jag vet att det är helt omöjligt för facket att förstå. Att företagare jobbar för noll lön, halv lön, inte har semester, jobbar på kvällar och helger, inte har OB, inte tar lunch, inte tar fika, inte kan vara sjuka. Men SÅ SER DET UT. 

Om ni bara slutade leva i lala-land och kom ner till verkligheten från era elfenbenstorn skulle ni inse det. 

Så för att Klepke och hans vänner ska kunna hinna i kapp oss andra, bli i takt med tiden, kommer här lite gratis råd. Gå den här kursen: “Ekonomi för icke-ekonomer”. Som gjord för dig. 

Lär dig förstå ekonomin viktigste grunder. Öka förståelsen för ekonomiska sammanhang. Bli bättre på att förstå nyckeltal. Redan första dagen kommer du lära dig det här. 
 

Du har ju säkert själv ett av facket framförhandlat kollektivavtal. Där ingår nog rätt att fortbilda sig. Tänk vad mycket bättre tidningen kommer bli om du lär dig grunderna i företagsekonomi. Det kommer räcka, givet att du ändå börjar från noll. 

Eftersom jag haft stor nytta av mina kunskaper i företagsekonomi  i mitt jobb som granskande opinionsbildare vet jag att du kommer tacka mig en dag. 

Lycka till!
 

Blockad-kampanj

När man kollar lite noggrannare på vad Livsmedelsarbetarförbundet håller på med just nu visar det sig att Ingeborgs Bageri bara var en del av en kampanj mot småföretagare Livs lanserade under våren 2015. 

Jag har nämligen begärt ut samtliga varsel som Livs lagt 2015. 

Ett mönster framträder. 

Livs håller just nu på med en blockad-kampanj, riktat mot små företagare. De är nämligen lättast att ge sig på. 

Först inledde de med att varsla Ingeborgs Bageri i Linköping om blockad den 9 mars. Skälet vet ni redan – att de ville tvinga bolaget att teckna kollektivavtal för den enda anställda. 
 

Samma dag sätter Livs ett annat litet bageri i blockad – Roslagsbageriet i Norrtälje. De hade mycket att göra den 9 mars på Livs tydligen. 
 

Bara två dagar efter att de båda bagerierna simultant varslats om blockad, går Livs vidare till attack mot Cookin Food Sweden i Arlanda. Som man kan gissa gör de mat till bland annat flygbolag. 
 

De fortsätter sin blockad-turné tillbaka till Östergötland och Gluten free choice i Norrköping, som de varslar den 8 april, alltså bara tre veckor senare. Samma skäl varje gång – de har försökt tvinga företaget en längre tid att skriva på ett avtal de inte vill skriva på och tar därför till nästa maktmetod, blockad.

Att stå utanför företaget i färglad nylonväst och skrika otrevliga saker till kunder.  
 

De avslutar turnén i Handel och Skandinavisk Fiskdistribution, som de varslar strax 16 april. 
 

Då kan man ju undra om de skrev om det på sin hemsida, som de gjorde med Ingeborgs? Och fick press på. Nix. Inte ett ord om de övriga blockaderna på Livs hemsida. Märkligt tycker jag. 

Om det inte beror på att de inte ville ha uppmärksamhet för turnén de håller på med. En liten häxjakt på småföretagare. 

 

Hur gick det då med blockaderna? Lyckades Livs även där tvinga dem alla att skriva på kollektivavtal? 

Vissa. Här är resultatet på Medlingsinstitutets hemsida
 

Som ni kan se finns ännu inget resultat i konflikterna med Skandinavisk Fiskdistribution och Gluten Free Choice. 

Tittar man närmare på just företaget i Norrköping som säljer glutenfria produkter hittar man det här: de startades för två år sedan och har bara hunnit lämna in en årsredovisning. 

De gjorde 31 273 kronor i vinst sitt första år. 
 

Har de då några anställda?

Inte första året. Rimligtvis har de alltså anställt någon under 2014 men det kan inte vara många personer. Kanske som Ingeborgs, en person. 

Precis som Ingeborgs Bageri är det här en ambitiös invandrare, som innan han startade sitt företag för glutenfria pizzabottnar, bakade sådana i sin pizzeria. 

Man undrar lite vad Livs har emot ambitiösa invandrare som startar bagerier just i Östergötland.
 

Jag antar att blockaden mot lilla Gluten Free Choice i Norrköping fortfarande pågår. Den inleddes den 27 april. 
 

Någon läsare får gärna åka förbi och kolla om Ingrid och hennes kompisar står där i sina fula reflexvästar och “blockerar” företaget fortfarande. 

Jag hoppas Fikri håller ut och vägrar acceptera fackets metoder. Att han kräver att hans FN-stadgade negativa föreningsfrihet ska respekteras. Rätten att inte teckna avtal och gå med i föreningar. 

Stå på dig, Fikri. 

Du har folk bakom dig. Solidaritet. 
 

Du ska döden DÖ, eller?

I brist på sakpolitik att diskutera, för värre stiltje på den politiska arenan har vi väl inte sett på rätt länge, har diskussionen om Decemberöverenskommelsen (DÖ) blossat upp. 

Främst av ett gäng tongivande borgerliga skribenter men även en del kommunpolitiker i främst Moderaterna, har nu tagit bladet från munnen på grund av distriktens årsmöten. 

Men jag är rätt utled på debatten faktiskt. 

Det är nämligen ett sabla gnäll från höger. Utan någon förankring i reell verklighet eller politik, tycker jag. Alternativet är noll fokus på.

Det ÄR ingen kul situation politiskt eller parlamentariskt just nu men givet läget är inte DÖ problemet. 

Personligen tycker jag att Alliansen skulle ha fällt regeringen Löfven i misstroendeförklaring.

Inte ihop med SD utan självständigt. Det är nämligen så partier agerar i riksdagen – alla partier tar egna beslut och har lika mycket att säga till om per person. Per mandat. Alla har en röst, även om rösten i sin tur dikteras av partiet man tillhör. Det är finessen med det parlamentariska systemet vi har. Om SD väljer misstroendeförklaring eller ej skulle Alliansen struntat i utan tagit ett eget beslut att fälla eftersom det var det rätta att göra. Regeringen hade då fallit eftersom SD misstroendeförklarade. 

Är man inte förberedd är man oförberedd.

Och är det något Löfven visat med all önskvärd tydlighet är det just det. Amatörmässigare regeringschef får man faktiskt leta efter, både historiskt i Sverige och i EU. 

Det har bara gått 6 månader och jag har skämts fler gånger för att det här är mitt lands regering än jag kan räkna, tyvärr har dessutom många av skämskuddarna levererats framför ögonen på resten av världen. Ni vet, de som styrs av proffs och inte praos. 

När statsministern accepterar uppdraget han får av talmannen att bilda regering får han det med förtroendet att hans budget är förankrad i riksdagen och går igenom. Det är så dealen ser ut. Löfven sa till talmannen att hans budget skulle gå igenom. Men gjorde inte ett dyft för att försäkra sig om det utan blundade och hoppade. Så kan man inte sköta ett land. I det läget skulle Alliansen ha misstroendeförklarat och gett Löfven sparken. Låtit talmannen antingen fråga Löfven igen så han kunde bilda en ny regering eller låtit frågan gå vidare. 

Det valde de tyvärr bort. 

Först tyckte jag att ett nyval var en kanonidé. Jag kände mig otroligt peppad för att ta revansch, det sticker jag inte under stolen med

Så jag blev också besviken när det blev inställt. Sedan såg jag siffrorna i nytt ljus och insåg att väljarna inte ännu tänkt välja om.

Sannolikheten att ett nyval 1) hade lett till Alliansseger eller 2) ens förändrat något var obefintlig. Väljarna hade i december ännu inte tänkt om. Det enda ett nyval skulle leda till var att SD skulle växa och KD eventuellt åka ur, tillsammans med Folkpartiet kanske. En katastrof. En utplånad Allians, hela vänsterns våta dröm. Så att stoppa ett nyval var mycket klokt av de borgerliga. Då var jag ändå en av de värsta kritikerna till just detta i just december men ibland behöver man backa för att se saker klart.

Jag var som många, fortfarande besviken över att vänstern trots usla siffror ändå fick bilda regering. Och missade att titta på verkligheten. 

Istället för nyval uppstod DÖ.
 

Men de borgerliga partierna hade ändå tänkt lägga enskilda budgetmotioner under oppositionstiden, tror jag.

Det var förmodligen planen hela tiden – att lägga den första gemensamt då man lovat väljarna detta i valrörelsen och till skillnad från socialdemokraterna håller man vad man lovat. Men under resten av perioden lägga enskilda för att kunna särskilja sig från varandra och utveckla sin egen politik. Om man måste kompromissa i en gemensam budget hela tiden finns det mycket mindre utrymme för det. Alltså är det logiskt att lägga egna motioner.

Landet har alltid styrts så. Att de som förlorat valet lägger enskilda motioner och bedriver oppositionspolitik tills chansen att ta över vid nästa val dyker upp. Man bidar sin tid.  

Givet att de redan hade bestämt detta långt innan kom de alltså till förhandlingsbordet med Löfven med en stor fördel – de hade tänkt att “ge bort” något de redan gett bort. De lovade därför att lägga egna motioner. Vips, så var regeringens budget den med störst underlag i riksdagen. 

När Alliansen styrde la alltså de rödgröna också enskilda motioner, varje höst och varje vår. Det är inget konstigt. 

Skillnaden mellan detta och DÖ är att Alliansen dessutom lovat att lägga ner rösterna om det finns risk att ett budgetförslag kommer att få SDs röster eller någon annans, och vinna över regeringens. Det är det här folk är irriterade på. Att man lovat att inte rösta på sitt eget förslag. 

Det kan man förstå. Att det parti man röstat på helt plötsligt lovar att inte rösta på sitt eget förslag. 

Men hur ser då verkligheten ut bakom detta?

För det första måste man kolla hur stor andel regeringen har.

De fick 37,9 % i valet ihop (S + MP), vilket innebär 138 mandat i riksdagen ihop. Det ger 138 röster när budgeten röstas om. Moderaterna är störst efter detta så det är bara deras budgetmotion som kan gå igenom om SD väljer att rösta på deras budget och inte sin egen. De skulle då få 133 mandat i riksdagen, eller röster, på den budgeten. Regeringen skulle ändå få flest röster. Partierna röstar på sin egen och i övrigt lägger ner rösterna, precis som man alltid brukar göra. 

Givet att alla partier lägger sina egna budgetmotioner mot regeringens gemensamma och alla utom SD de facto också röstar på sin egen budget behövs varken inflytande av V eller svika väljarna genom klumpigt formulerade “vi lovar att vi inte röstar på vår egen”. Moderaterna kan rösta på sin egen och det spelar ingen roll vad SD gör. De övriga partierna är så små så att de lovar att rösta på sin egen budget spelar faktiskt inte heller någon roll i budgetomröstningen. De hade inte behövt formulera sig så alltså. 

Men nu pratas det alltså vitt och brett om att “riva upp DÖ”. 

Okej, säg att man gör det. Var är alternativet?

Att Allianspartierna inte passar på att utveckla sin egen politik och lägger massa tid på att förhandla ihop gemensamma budgeter vår och höst i fyra år med SD som maktspelare som när som helst kan välja att fälla regeringen, gång på gång? Inget bra alternativ tycker jag personligen. Hur ska företag och individer kunna planera inför framtiden om man varje halvår riskerar parlamentariskt kaos? 

Det andra alternativet är att man lägger en till gemensam budget, som SD skulle kunna rösta på om de vill och sedan fäller hela regeringen Löfven, som man borde gjort i december.  Men då måste man vara beredd på antingen nyval eller att få frågan av talmannen. När man är redo för detta kan det vara ett alternativ.

Redo var man dock inte i december, därav den här manövern kallad DÖ. 

Det tredje alternativet är att “samarbeta över blockgränserna”. 

Detta betyder “bli dörrmatta åt sossarna”. 

Att förhandla med en sosseregering utan att sitta i den är det absolut sämsta man kan göra som borgerlig. Då säkrar man sosseinnehav för åratal framöver. Detta vet vänstern i spalterna och detta vet sossarna, alltså är det detta man gång på gång upprepar.

Samarbeta över blockgränsen. Lägg er platt. Visa väljarna att trots att S bara har 31 % så är det de och alltid de som bestämmer. De kan få en Allians som har 141 mandat i riksdagen på knä trots att regeringen bara har 138 mandat för att “det är det bästa för landet”. 

Well, nä. 

Det här är inte alls samma sak som DÖ även om det i debatten kan låts som om det är hugget som stucket. Att inte lägga en gemensam budget som Allians är något helt annat än att förhandla med regeringen. 

Borgerligheten ska inte förhandla budget med sossar och miljöpartister för att “ta ansvar” över landet. Ansvaret att lägga och få igenom sin politik har varje regering själv, det är inte oppositionens.

Personligen tycker jag att en rödgrön budget de facto leder till ett sämre Sverige men det räknar jag med att borgerligheten löser när de vunnit valet. Inte när de sitter i opposition. 

Det är INTE de borgerligas ansvar. Sossarna ökade med 0,35 % i valet. Läs igen. 0,35 % motsvarade dennaa så kallade “vänstervind” sossarna på Aftonbladet tutade ut under hela förra våren.  

För vad blir följden om Alliansen förhandlar med regeringen om budgeten?

De borgerliga kan inte en enda gång under mandatperioden kritisera budgeten och de politiska konsekvenserna den leder till. Grunden för det mesta av politiken en regering gör ligger just i budgeten.

Om Alliansen varit med och påverkat den är de sedan bakbundna att göra sitt jobb – att vara i opposition. De har i det läget alltså utplånat sig själva politiskt för hela mandatperioden. 

“20 000 jobb försvinner om ni höjer skatten på jobb för unga!” – Tja, det är er budget så…..

“Förbjuder ni privata företag i välfärden försvinner valfriheten” – Nä, för det är er budget….

Det här vet också alla vänsterdebattörer. Det är därför de ligger på om samarbete. 

Vad är då skillnaden mellan att släppa igenom en budget från regeringen, något man alltså kan göra helt utan att som i DÖ lovat att inte rösta på sin egen budget, och samarbeta med regeringen?

Att man fortfarande är självständig. 

Att man fortfarande kan visa väljarna alternativet och driva igenom så många av sina egna förslag som möjligt emot regeringen alldeles oavsett vad som står i deras budget. För många politiska förslag måste passera riksdagen först.

Regeringen ska göra som riksdagen bestämt, inte tvärtom.

OM alla borgerliga partier har inte bara förlorat budgetomröstningen utan också förhandlat aktivt med regeringen kommer man sedan vara låst att stoppa alla dumheterna i praktiken. Vilket man alltså gör i riksdagen. Budgeten kan gå igenom men alla politiska förslag som är idiotiska, de flesta alltså, kan sedan Alliansen plocka ned. Ett efter ett. Givet att SD också tycker förslagen är dåliga.  

Om man låter bli att bli dörrmatta kan man visa väljarna varje vår och höst vad man själv skulle gjort OM man var i regeringsställning.

Det kommer löna sig, om man samtidigt ger väljarna svar på de stora frågorna: integration, bostad, välfärdens framtida finansiering, skolan

Då återstår frågan: gick man ut med DÖ för att, som man sa, sossarna ska respektera detta till 2022? 

Nej. Det tror jag inte en sekund på.

Alliansen kommer nog spräcka DÖ före det, senast hösten 2017 tror jag. För då läggs sista budgeten innan valrörelsen. Då kan man visa väljarna inför valet att vi är enade, vi är Alliansen och vi är inte på något sätt uträknade. Vi kan samarbeta. 

Och det kommer hur som helst bli lättare för en Alliansregering att regera i minoritet för att SD inte är socialister som V och MP och delar av S. Vi har redan idag en icke-socialistisk majoritet i riksdagen och det kommer vi ha även efter valet 2018. SD går dessutom politiskt mer och mer åt höger och gör sig av med en del gammal sossepolitik. Mattias Karlsson har uttryckligen sagt att de vill bli ett konservativt parti. 

SD har aldrig sagt att de kommer fälla varje regering de inte ingår i eller fått påverka. De har sagt att de kommer fälla alla budgetar som ökar invandringen. Skulle SD någonsin rösta på en S-budget? Det beror alltså på. Detta och på hur i övrigt deras politik sammanfaller i framtiden men jag är övertygad om att Alliansen är beredda att chansa på att denna sannolikhet är låg. . 

Nej, det här innebär inte att Alliansen kommer att bilda regering med SD eller ens förhandla budget med SD. Men det kommer innebära att SDs värderingar och egen politik framöver helt på egen hand kommer matcha de förslag Alliansen lägger i större och större utsträckning och politiken går igenom. 

Slutsats:

Ja, DÖ har varit dåligt formulerad och synnerligen uselt kommunicerad. Men nej, det innebär inte någon omvälvning i det politiska läge som vi befinner oss i just nu. Det är att krasst konstatera. Och nej, alternativen är inte bättre. Just nu. 

Det absolut sämsta alternativet är att “samarbeta budgeten över blockgränserna”. Det är att skriva avtal på att vara evig dörrmatta åt sossarna. Så kan vi inte ha det. Absolut inte. 

Glöm inte heller att all makt här ligger hos Alliansen, inte regeringen. De kan när som helst hitta ett skäl att bryta överenskommelsen, lägga en gemensam och då vara beredd att fälla regeringen om SD bestämmer sig för att rösta på deras budget. Då måste de samtidigt vara beredda på nyval eller att ta över själva. Det är även detta ett bättre alternativ till evig-dörrmatta-alternativet. 

S har allt att vinna på dörrmatte-alternativet och kommer framhärda ända till 2018 att man måste “samarbeta över blockgränserna”. De vill nämligen utplåna Alliansen och säkra sitt eget maktinnehav. Tro inte för en sekund tugget om “bäst för Sverige”. 

Men glöm inte heller att Löfven brutit i stort sett varje vallöfte och varje överenskommelse som fanns just över blockgränserna. Här är det alltså bara ett spel för gallerierna, inget annat. Detta är skälet varför jag är säker på att DÖ aldrig från Alliansen sida var tänkt att fungera till 2022. Ingen borgerlig proffspolitiker kan för en sekund lita på att Löfven skulle ära denna överenskommelse i opposition. 

Jag tycker det bästa inlägget i den här debatten kommer från före detta riksdagsledamoten för Moderaterna, Karl Sigfrid som i dagens Svenska Dagbladet reder ut begreppen nyktert.

Framför allt det här att tvinga S förhandla budget med V i någon hopplös förhoppning att driver Löfven bara landet i tillräcklig misär kommer väljarna av pur tacksamhet för att slippa Sjöstedt hoppa över blocken. Och på köpet får vi avstannad tillväxt, massiva skattehöjningar, en skolpolitik som struntar i kvalitet utan bottnar i dröm om planekonomi då alla företag ägs av staten och kapital- och företagsflytt ut ur landet. 

S och MP behöver som sagt inte V för att få igenom sin budget. Det minsta dålig alternativet är att låta dem lägga en egen budget som inte styrts av partiet som fram till 2010 de facto hade planekonomi i just sitt partiprogram och bara fram till nyligen styrdes av en kommunist som grät när muren föll. 

Men S behöver som synes inte heller V för att väljarna ska se hur sopiga de här. Det har de redan visat att de helt på egen hand fixar utan Sjöstedts hjälp

Väljarna börjar redan döma ut regeringen Löfven sett till opinonssiffror. S har sin lägsta siffra på 27 % sedan Juholt-tiden och i veckan var Alliansen större än regeringen för första gången på länge. Kanske får vi ett val tidigare än 2018 men då inte i ett läge när Alliansen skulle haverera utan faktiskt ta makten ordentligt. Jag har inget emot att de, när de är mogna och tajmningen är rätt, bestämmer sig för att eventuellt spela ut det kortet. 

Tills dess vill jag att Allianspartierna sätter på reform-motorn och blir relevanta och pigga igen. 

För egen del hoppas jag också att mina borgerliga kollegor slutar skriva så tjatiga och tråkiga artiklar om DÖ som inte vid ett enda tillfälle bottnar i någon sakpolitisk verklighet och något alternativ utan just hur vi ska göra istället lämnas obesvarat för att…….det är roligare att klaga? Jag vet inte. 

Bäst hade varit att fälla regeringen Löfven. 

DÖ kommer dö alldeles av sig själv när tiden är mogen och förpassas till de sälla jaktmarkerna.