Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Plast – enkelt att hata

Det började med gummiankan och har sedan gått över till plast. Hatet miljörörelsen fokuserar på mest.

Men det är för att det är enkelt att sälja in. Plast görs av olja, ergo är plast ondska. Fossilt bränsle, usch och fy.

Problemet med plast är att materialet i sig är jättebra. Det är hållbart och går därför att återanvända, det är lätt att återvinna och göra nya plastsaker med och det har en massa goda egenskaper, som att det till exempel är hygieniskt och minskar bakterier. Men hamnar den i naturen tar det långt tid att bryta ner.

I Sverige återvinner vi nästan all plast eller så förbränns den till fjärrvärme. Vi har så mycket fjärrvärmeproduktion att vi måste importera sopor från andra länder.

Eftersom vi svenskar återvinner så mycket räcker inte soporna till och vi hjälper därmed andra länder att soporna istället för att hamna på tippar blir miljövänlig fjärrvärme.

Men som vanligt när det gäller svenska miljölobbyisterna är de inte nöjda med detta, heller.

De kritiserar sopimporten, trots att miljö och klimat är ett globalt och inte ett nationellt problem och tycker genom att sluta köpa sopor så skulle länderna tvingas återvinna mer. En enögt nationalistiskt resonemang, men så här funkar miljörörelsen. Det spelar ingen roll att det bästa för miljön globalt är att soporna hellre förbränns än ligger på tipp.

För ett år sedan skrev jag en mycket delad och läst artikel om plastpåsen och att den är det bästa för klimatet medan den ekologiska tygkassen är sämst. Om du tar en plastpåse och sedan använder den en gång, att frakta något till exempel, eller bara som vanligt soppåse är detta den bästa miljöpåsen.

Men trots att detta är fakta struntar Greenpeace i det när de ger “råd” till folk på sin hemsida.

Vad de menar med hållbart material är oklart men tydligt är att de inte menar plast. Antingen syftar de på ekologiska tygkassen som ju är sämst i testet eller så menar de den typen av plastpåsar som görs av andra material än olja. Som sockerrör, cassava eller tapioka.

Dessa kallas ofta bioplast och miljörörelsen och industrin som producerar den använder ord som “nedbrytbara” eller “miljö

Men drivs man av plasthat är det lätt att bli faktablind.

Och det gör den armé av “hållbarhetschefer” som numera gör stor karriär i näringslivet. De har sin grund i privat miljöengagemang allt som oftast och kommer inte sällan just från miljörörelsen.

Som Åsa Domeij, som var en av Miljöpartiets första språkrör. Hon avskyr givetvis olja och därmed plast av ideologiska orsaker. 2017 fick hon hela Axfood att skippa plast för sockerrör.

Sockerrörspåsar har dock i många år kritiserats, redan 2008 kom en lång rapport som konstaterade att de inte bidrag positivt till miljön eftersom en massa odlingsbar mark till mat istället odlas för att göra påsar.

Skövlingen av skog för att det blir lukrativt att odla sockerrör bidrar negativt till klimatet eftersom skogen binder koldioxid och dessutom orsakar påsarnas nedbrytning högre växthusgaser än vanliga påsar.

När de hamnar på soptippar avger de nämligen växthusgasen metan, som är 23 gånger kraftigare än koldioxid när det kommer till uppvärmningen och klimatproblemet.

Som vanligt när det gäller svenska miljörörelsen struntar man i fakta, dess faktaresistens och vetenskapsförakt är väl etablerat sedan många decennier. Allt handlar om ideologiska käpphästar och symboler.

Man börjar i änden “oljan är dålig” istället för “vad är idag den bästa produkten totalt”.

Precis som man gör när det gäller allt annat, som att “flyg är dåligt” är starten istället för “hur påverkar vi klimatet bäst”.

I en artikel i National Geographic från november 2018 konstaterar de att ett annat problem med sockerrörspåsar är att de beter sig som vanliga påsar när de är använda. Man måste bränna upp dem, annars bryts de inte ner och ställer till samma problem i naturen som vanlig plast. Fast värre, eftersom de alltså släpper ut metangas.

Bara 8 % av världens olja går till att producera plast av olika sorter och argumentet mot vanliga plastpåsar och för bioplast är att eftersom olja tas upp ur jorden och frigör lagrad koldioxid så adderar denna process koldioxid i atmosfären medan bioplast “släpper tillbaka” den koldioxid plantorna sög upp när de var plantor och levde.

Men dessa kalkyler tar ingen hänsyn till gödsel, hur mycket utsläpp odlandet orsakar, fabrikernas utsläpp etc.

Det finns andra material som seglat upp på miljöhimlen, som cassavapåsar.

Men även dessa tas från den ätbara delen av växten och orsakar att land använts för att göra påsar istället för att mätta hungriga människor.

Kommer ni ihåg etanolboomen? Inte? När biobränsle skulle frälsa bilbranschen. Många som var dess största förespråkare vill nog glömma bort det eftersom det visade sig vara ett sådant episkt fiasko.

Inte ens miljörörelsen själva tror längre på mirakelkuren och studier har visat att etanol i själva verket resulterade i högre utsläpp.

Plast är inte ondskan och de politiker som inte själva tar reda på fakta utan sväljer en opinon skapad av miljölobbyister kommer i slutändan drivas att fatta beslut som i själva verket blir sämre för såväl miljö som för klimatet.

Förnuft, inte känsla ska styra även denna debatt.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Saco villar bort sig igen

Saco har haft flera år av orimliga utspel och ställningstaganden. Tur att jag inte varit med sedan 2004.

De liknar tyvärr numera LO.

Och just med LO och sosse-förbund nr 2 TCO gjorde de återigen gemensam sak med att stå på fel sida historien.

De ville att Sverige skulle rösta ja till copyrightdirektivet.

En medlem mailade sitt eget förbund för att fråga vad de sysslar med och fick följande svar:

Sacos ledning tar sig alltså allt större friheter.

Jag fattar inte varför förbunden och dess medlemmar låter detta ske gång på gång faktiskt.

Är tanken att Saco fullständigt ska transformeras till LO för akademiker eller vad är det frågan om?

Vad kostade det att döda internet?

Från journalister är vi vana med indignerat tonläge gällande lobbyister från tid till annan. Det är en bransch som är full med mystik och därför tacksam att regelbundet skriva om.

Genom att söka i databasen Lobbyfacts.eu kan man få en hum om hur copyrightdirektivet lobbats aktivt från den svenska mediebranschen.

Schibsted ASA hade 1,75 lobbyister i EP förra året till en kostnad av 200 000 euro. Som ni kan se ökade aktiviteten enormt det året direktivet skulle klubbas första gången. Inte en slump.

När man söker på Schibsted i databasen dyker Kreab upp, jag vet inte varför. Det är sällan offentligt vilka kunder PR-byråer har. Men Kreab som helhet har 30 personer i Bryssel och spenderar 350 000 – 375 0000 euro per år totalt för alla kunder. Om Schibsted är en av deras vet jag inte, de dök som sagt bara upp i databasen.

Bonnier har haft 1,5 personer i Bryssel sedan 2016. De har spenderat samma summa där i flera år – 100 000 euro per år.

När man söker på Bonnier dyker en annan PR-byrå upp – Hill & Knowlton.

De har 11,25 personer i Bryssel totalt och till en total kostnad på 300 000 till 325 000 euro per år för alla uppdrag. Om de jobbar åt Bonnier vet jag som sagt inte, de dök upp i sökningen men gör de det är givetvis inte hela summan från dem men en andel.

Men mediejättarna omsätter enorma pengar årligen och detta är givetvis inte de enda pengarna de lagt utan en andel.

Om man läser en artikel Schibsted-lobbyisten Karin Pettersson skrev den 19 september 2018 när första omröstningen var finns det fler ledtrådar.

I den skriver hon att EPC och NME också lagt stora pengar på att lobba för direktivet i Bryssel.

EPC – European Publishers Council har som ni kan se ökat sina kostnader för lobbying i Bryssel redan 2013, det året jag i min bok och på mina föreläsningar är när svenska medieföretag började driva kampanj mot Google och Facebook i Sverige. EPC:s viktigaste fråga senaste tre åren har varit copyrightdirektivet och de lägger varje år över 400 000 euro.

News Media Europe (NME) är den andra organisationen Pettersson bekräftar har lobbat för direktivet och de började sin aktivitet i Bryssel först 2017, säkerligen har de enbart i princip jobbat med copyrightdirektivet. Kostnad: 250 000 euro per år.

Notera också att Pettersson skriver att regeringen är en del av lobbyisterna för copyrightdirektivet i EP.

I hennes förra jobb som politisk redaktör för Aftonbladet ledare drev Pettersson ironiskt nog en hård linje mot all sköns lobbyister som hon tyckte var fuffens och fusk, samtidigt som hennes eget bolag för att vi inte har ett transparensregister i Sverige kunnat ha åtskilliga möten med Morgan Johansson på Rosenbad för att lobba just för att regeringen i sin tur skulle lobba för Schibsteds och Bonniers linje i Bryssel.

För ett år sedan drog Bonnier och sedan Schibsted igång en rätt tydligt koordinerad kampanj mot Google och Facebook (Schibsted hakade på efter ett par dagar) där enorma mängder artiklar skrevs.

Jag skrev om det då för att det var så genomskinligt, ett halvår före valet skulle ingen beskylla dem för att påverka valet men så nära inpå att politikerna var på tårna. Efter en vecka hade bara Expressen publicerat 73 (!) inlägg om Google och Facebook. En total bredsida och artiklarna fanns överallt i tidningen: nyheter, krönikor, utrikes, poddar, TV, rubbet. Instruktionen från Mattsson var garanterat att nu skulle alla redaktionsdelar ösa i de veckor kampanjen pågick.

När Schibsted hakade på kan man lugnt säga att de gick all in. Eller vad sägs om det omslaget.

I samband med kampanjen krävde Thomas Mattsson att Google skulle anställa 200 redaktörer som skulle ansvara för att censurera Youtube Han “avfärdade” att det skulle ha med yttrandefrihet att göra.

Och kampanjen var framgångsrik. Morgan Johansson träffade Tidningsutgivarna i mars 2018, där Bonnier och Schibsted är mäktigaste medlemmarna. Just för att diskutera Google och Facebook, det som copyrightdirektivet handlar om. Det var väl här om inte förr Karin Pettersson och company fick med sig regeringen på sin linje att driva i Bryssel. .

Det är väldigt mycket krav hela tiden från Bonnier och Schibsted om att andra företag ska vara öppna. Men hur öppna är de själva?

950 000 euro per år lägger medieföretagen totalt i Bryssel, där det mesta senaste åren gått till att lobba för copyrightdirektivet. 10 miljoner kronor per år.

De har lagt minst 25 – 30 miljoner kronor de senaste tre åren på lobbyister i Bryssel.

Utöver det dyker Kreab och Hill & Knowlton upp när man söker på mediebolagen. Hur mycket av de 700 000 euro per år deras byråer totalt lägger på lobbyism i Bryssel de lagt åt Bonnier och Schibsteds räkning har jag ingen aning om eller om de ens jobbar åt dem men det ska inte uteslutas.

Journalisten Theresa Küchler skrev den 13 september 2018 i Schibsted-ägda Svenska Dagbladet:

Bonnier, Schibsted och andra stora mediekoncerner i hela Europa har lobbat stenhårt för de nya upphovrsättslagarna, exempelvis genom paraplyorganisationen EPC.”

Om nu alla andra bolag ska vara så öppna:

Hur mycket pengar har ni lagt på lobbying för copyrightdirektivet, Bonnier och Schibsted? Eller gäller bara kraven på öppenhet alla andra?

Hur mycket kostade de att stänga det fria internet för alla andra?

Ni kan avrunda uppåt.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Friheten på nätet, finns den nu?

Jag har inte skrivit på bloggen om copyrightdirektivet ännu helt enkelt för att jag lite grann deppade ihop och insåg att vad jag skriver på en liten svensk blogg inte kommer göra någon som helst skillnad i frågan. Det var för sent.

Hade jag vetat för två år sedan att Bonnier och Schibsted betalat tiotals miljoner till en armé av lobbyister för att koka ihop den här soppan hade jag redan då skrivit. Men att skriva när omröstningen sker är ju lönlöst, särskilt som socialisterna för att de hatar all frihet, givetvis hur lagen än var formulerad skulle rösta ja.

De svenska högerpartierna, SD och regeringsunderlaget C och Fp, hade redan meddelat att man tänkte rösta nej.

Men nu när klåfingriga byråkrater dödar internet kände jag ändå för att kommentera det.

Eftersom politiker alltid bortser från en viktig sak när de försöker förstöra och reglera sönder saker – marknaden.

Nu är det inte helt enkelt att implementera en sådan lag i Sverige för att vi har ett av världens starkaste skydd för yttrandefriheten och dessutom reglerat dem i grundlagar som kräver två riksdagsmajoriteter med ett val emellan att ändra men socialisterna kommer försöka, hårt pådrivna av armén av lobbyister Schibsted och Bonnier betalat miljoner för och som nu kommer flytta hem från Bryssel bara för att bearbeta de svenska politikerna.

De vann rond ett. De ska inte vinna kriget.

Jag kommer bevaka frågan från och med nu när den är en nationell sak, för det svenska parlamentet har jag större möjlighet att påverka än EP. Det lär bli en lång process här, bara utredningen borde ta flera år.

Hur som helst kommer jag återkomma till det i senare inlägg. Idag ville jag spana om vad detta kan innebära.

Artiklarna 11 och 13 är skrivna så att upphovsrättsinnehavarae (läs medieföretag, det är framför allt de som drivit och betalat) innebär att Facebook, Twitter och Google, som äger Youtube, ska tvingas teckna avtal med varje avsändare av upphovsrättsskyddad material. Medieföretag, filmföretag, fotografer etc. För att de enligt EU-lagen anses ha ansvar över vad alla privatpersoner som använder plattformarna gratis delar på sina sidor.

Det handlar om pengar. Och det handlar om makt.

Samtidigt är medieföretagen idag helt beroende av trafiksiffror eftersom deras annonsintäkter kommer digitalt, samt prenumerationer, och de tar dessutom betalat på engagemangssiffror idag. Det är därför tidningar, som en gång i tiden under varje artikel visade hur mycket den delats och kommenterats, idag enbart har “Mest lästa” och “Mest delade”-listor. För att trafiksiffrorna har blivit affärshemligheter och försäljningens kärna.

Det är nu man ska komma ihåg att medieföretagen började avsky sociala medier efter 2012 någon gång. Först älskade de dem, för att de kunde använda kanalerna gratis själva och få spridning. Men när Facebook började vilja ha betalt och skruvade om algoritmerna så att det du som användare skriver själv prioriteras högre än artiklar blev de sura.

OM nu den här lagen resulterar i det parlamentet vill, att Facebook i varje land måste teckna avtal med deras producenter av material, framför allt medieföretagen, har Facebook och övriga därmed ett val – att låta bli.

De kan istället ta bort möjligheten att dela länkar helt. Att återgå till ett läge när det bara är text du kan skriva. Och vända på steken – att bara tillåta länkar från bolag som avsagt sig anspråk på upphovsrätt i kanalen.

Som uvell.se. Jag hade då kunnat skriva på ett avtal, digital, med Facebook att jag som ägare till denna adress avsäger mig anspråk på upphovsrätt och att länkarna från uvell.se därmed får spridas helt fritt på Facebook.

Har medieföretagen tänkt på det?

Facebook och Google är inte skyldiga att tillåta att medieföretagens artiklar gratis delas nämligen. Men idag låter de alla användare fritt och gratis dela vad de önskar, allt som de skrivit själva på privata bloggar och allt de hittat online på andra sajter. De tjänar inga pengar på det heller, för intäkterna för trafiken tar ju medieföretagen själva. De kan efter att jag och andra delat en av säg Bonniers artiklar utan att vi fått den minsta krona för besväret gå till sina annonsörer med fina trafiksiffror och sedan höja priserna eller bara behålla annonsören, som då är nöjd.

Ett annat alternativ, förutom filter och censur som ju är ett mer vanligt sätt att hantera problemet givet debatten, är att Facebook och Google tecknar avtal med upphovsrättsinnehavarna. Men samtidigt i sin tur kräver betalt av bolagen för att deras plattformar genererar en massa delningar, då deras användare fritt i och med avtalen får dela materialet. Facebook skulle kunna premiera delningar och till och med uppmuntra det om de fick betalt, som en ny intäktskälla.

Om vi användare inte delar vad vi läser i sociala medier kommer alla medieföretags siffror störtdyka. Och om ingen någonsin delar något kommer färre bli intresserade av att prenumerera på tidningen, då prenumerationer startar med ett intresse för tidningen. Men om man aldrig läser något från tidningen i fråga utan att tvingas surfa in just på den sajten kommer givetvis antalet prenumerationer också gå ner.

I Spanien blev det exakt så där. De införde en länkskatt för några år sedan. Medieföretagens siffror störtdök.

De tvingades avskaffa lagen för att rädda den inhemska medieindustrin.

Marknaden tenderar att i marknadsekonomier lösa uppkomna problem. Så kommer även detta problem att lösas, inom sinom tid.

Facebook och Google måste givetvis följa lagarna men hur de väljer att hantera nya lagar är upp till dem som privata företag. Om jag vore de hade jag hellre än att betalat en enda krona till medieföretag försökt svälta ut dem och helt sonika tagit bort möjligheten att dela länkar från bolagen. För att medieföretagen är så beroende av trafiken du och jag och alla andra gratis ger dem.

Jag hade för flera år sedan kontakt med en kille på en liten landsortstidning i Norrland som ofta bad mig dela hans ledartexter. För att det då, 2015, resulterade in bättre trafiksiffror än om Aftonbladet delade.

Och jag är verkligen inte ensam, det finns många online med stor räckvidd som har denna impact på mediebolagens artiklar. Mediemarknaden ser inte ut som den gjorde och mediebolagen har i och med denna lag backat in i framtiden. Tragiskt att se.

Syftet med lagen är en sak till – att få bort sådana som jag från marknaden. De kan, om det inte kommer anses i konflikt med den citaträtt man har i sin yttrandefrihet, att tvinga sådana som jag att betala om jag ska länka till deras sajter.

Jag länkar för att jag är schysst, jag tycker dels att läsarna ska kunna läsa originalet och jag vill credda den som skrivit men dels är det för att just ge ursprungskällan den trafik jag vet att en delning från mig ger dem.

Jag skulle kunnat ha en källhänvisning efter varje inlägg, med fotnötter istället, och skriva ut artikelns namn utan länk. Vilket givetvis blir resultatet av lagen om jag skulle tvingas att betala Bonnier, Schibsted och övriga för att jag gratis skickar trafik till dem för gamla och nya artiklar.

Varför i hela friden skulle jag vilja betala för att de ska tjäna pengar?

De borde redan idag betala mig provision för att de får så mycket trafik från mig om man ska se det strikt affärsmässigt.

Det borgar för krig.

Och det gäller för Sverige och Bonniers lobbyister att nu få lagen implementerad i Sverige. Det råder nämligen oklarhet om ett lands grundlag trumfar EU-lag och det tycker till exempel mitt parti Moderaterna att det gör. Om copyrightdirektivet krockar med vår grundlag har vi alltså ett problem. Sannolikt är det just vår grundlag lagen kommer stöta på patrull på.

Det problemet hoppas jag verkligen uppstår så att vi kan ta bort de värsta innebörderna i direktivet som klubbades idag.

Bonnier och Schibsted vann första ronden men det är inte över.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Tid för tango

Om ni undrar varför regeringsbildningen drog ut på tiden och varför JÖK-en tog så lång tid att få fram så har jag en gissning.

Det visar sig nämligen att delar av regeringen inklusive statsminister Stefan Löfven var upptagna med att spela in en skiva precis då.

På bilden ser ni Annika Strandhäll, Löfven, Ann Linde och Tomas Eneroth, bland olika nuvarande och före detta politiker och fackpampar.

De bekräftar i artikeln att de sjöng in skivan parallellt med regeringsbildningen.

Skälet?

De “gör för lite kul” saker nu för tiden. Nu vet jag inte om S-ledningen stuckit näsan i SCB:s nedbrutna Valu senaste valen men de har alltså 15 % av de unga männen och strax under 20% av de unga kvinnorna idag. Deras väljare dör bokstavligt ut. De har flest väljare över 70 år.

Deras svar?

Spela in en vinylplatta med gamla arbetarsånger. Som följande gäng dessutom istället för att regera landet valde att bistå med mer eller mindre goda sångröster till:

Personer som borde varit på jobbet och regerat istället för att tramsa i en studio är tyvärr rätt många på den där listan. Your skattepengar at work.

Jag tycker verkligen Socialdemokraterna har en riktig utmaning framför sig, för att parafrasera vår statsministers vanligaste ord för att beskriva totala haverier.

Aldrig har dessutom ordet tondövt varit mer passande.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Det feministiska hyckleriet

Maria Schottenius ägnar sig i en krönika att såga ner hårda högerkvinnor.

Hon efterfrågar eftertänksamma kvinnor och undrar bekymrat om de får en chans mot dessa högljudda, arga, vi-tar-plats-kvinnor. Från höger. Mest KD, eller som hon etiketterar dem – konservativa.

Annat ljud i skällan var det i höstas. Då skulle “knivarna slipas”, men då gällde det ju sådant Schottenius gillar – kvinnokamp. Metoo. Och hon försatte inte tillfället att berätta hur mycket just hon personligen bidragit med vad gäller det feministiska knivslipandet.

Hon fixade gubbslemkultur på Aftonbladet och “varannan damernas” i riksdagen.

I december hyllade hon de bråkiga högljudda rösträttskämparna. Inte en rad om bristen på eftertänksamma här inte.

I april 2018 beskrev hon sig och de andra på Aftonbladet som skrev dokumentet som “gerilla”.

För det är ju inte egentligen starka arga kvinnor hon har problem med. Hon har ju knappt gjort annat än att hylla just sådana.

Tysta, eftertänksamma, lydiga kvinnor har ju aldrig förändrat världen.

Utan hon har bara problem med att de arga kvinnorna just nu är höger. De starka. De som tar plats. De som vill och tänker förändra världen. Vi står pall och vi står till höger.

Hyckleriet är enastående.