Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Bli patreon genom att klicka här.  Eller Swisha: 0762096244. 

Fyra mörka år väntar

Många låtsas just nu som att loppet inte är kört för borgerligheten i den gamla konstellationen Alliansen att på något sätt regera landet och därmed kunna infora flera av de stora nödvändiga reformer som krävs.

Möjligheten tog dock slut för ett tag sedan. Allt annat är bara teori. 

Initialt fanns en majoritet i Folkpartiets riksdagsgrupp för att inte på något sätt rösta igenom sossarna, nu är det bara 7 av 19 kvar som säger nej och Björklund har fått mandat att förhandla budget med sossarna ett år.

Annie Lööfs kravlista är lika med en utsträckt hand och hon öppnade i och med den dörren till S att förhandla, vilket de gör just nu även om de fånigt nog “kallar det något annat”. 

Som jag skrev i valrörelsen fanns det bara två partier att rösta på om man vill ha borgerlig politik – Moderaterna och Kristdemokraterna. Vilket direkt visade sig vara sant. De borgerliga som röstade på SD struntar antingen i att vi nu kommer få sossar i fyra år till eller så fattade de verkligen inte vad jag menade. Övriga i SD struntar i vem som sitter i Rosenbad. Även om en borgerlig regeringen skulle ge dem betydligt mer av den politik de själva gick till val på. Den dagen de sa nej till Kristersson gav de bort sin vågmästarroll, för den byggde på att befintliga block existerade och dessa är nu en hårsmån från att även officiellt upplösas. Syftar på gången som inte blev omröstning. Deras nej användes av Lööf som skäl att säga nej.

Där och då försvann grunden till Alliansen.

De borgerliga som röstade C och Fp kan se sig blåsta. 

Läget är följande: dessa två påstått borgerliga partier kommer nu att välja att inte få igenom sin politik mot att hålla löftet att “hålla SD utan inflytande”. Det är ett rimligt pris att betala, anser ledningen för dessa partier, och gladast för det är vänstern.

Den förhandling som nu pågår mellan C och Fp och sossarna är dessutom från ett sällsynt dåligt läge för C och Fp. Även om de gör sitt bästa för att få det att se ut som omvänt.

Varför är det ett dåligt utgångsläge?

Av samma anledning som de nu tänker krossa Alliansen – de har målat in sig i ett hörn.

De har valt bort att införa liberal politik genom en borgerlig regering för att SD kan tänkas rösta på samma förslag och därför har de ingenstans att gå sedan. 

Kravlistan Lööf och även Björklund levererat kommer leda till att sossarna, som den vana de har av 60 års regerande, i en kombination av uppmjukning och löften de inte tänker hålla, lurar C och Fp att tro att de fått igenom kraven. Sossar gör vad som helst för makt. De har dessutom motståndarna till listan – LO och Hyresgästföreningen – i samma familj och kommer därför kunna mildra protesterna tills omröstningen är gjort. Ett telefonsamtal bort bara så kan Löfven förklara att han såklart inte har några intentioner att genomföra förslagen men för att han ska bli vald måste LO och HGF:s protester (som deras medlemmar kräver) vara mjuka. När valet är gjort sitter han där han sitter och listan kan läggas i den planerade byrålådan.

C och Fp har tidigare hotat med att de när som helst kan fälla regeringen.

I teorin stämmer detta eftersom M och KD står beredda vilken dag som helst, men också SD. Och eftersom C och Fp ju övergivit 16 års relationer för just SD:s skull, inte för att M och KD brutit några löften utan för att SD helt enkelt fick för många röster och Alliansen för få, är detta i praktiken en omöjlighet.

Detta vet Löfven givetvis. Så det enda han nu måste göra är att övertyga dem så mycket han kan om en gemensam lista som alla kan acceptera (han accepterar alltså inte den egentligen men kommer påstå det) att C och Fp tror att de vunnit och trycker gult i statsministeromröstningen. Saker han kan tänkas lova är utredning av arbetsrätten eller strejkrätten, släppa vinstförbudet samt föra in saker som inte stod på listan alls. Punkter som är lättare.

Den listigaste i en förhandling vinner och jag har mycket svårt att se att inte S kommer spela brallorna av C och Fp här. 

Sedan sitter han säkert i fyra år. 

Extra val, tänker ni kanske?

Inte en chans. För att C och Fp har nu redan fått rösterna av de borgerliga som trodde på skitsnacket om Alliansen innan valet. De väljarna är givetvis missnöjda nu och vill byta parti men den chansen kommer de inte få. C och Fp får kakan och äta upp den samtidigt – de har väljare som både röstade på dem för att de ville ha en S-regering med stöd av C och Fp “för att hålla SD borta” och de som inte under några omständigheter vill ha sossar igen. Och vill inte C och Fp ha extra val kommer det inte bli det.

Det krävs nämligen att statsministern faller i fyra omröstningar. En person har hittills fallit. 

Det är möjligt att C och Fp vill spela bollen ett varv till “för att visa att de menar allvar”. Det vet ingen. Då får Löfven nej nu, Kristersson får nej igen och den sista omröstningen ska Löfven anses ha mjuknat och de trycker gult “för att inte kasta in Sverige i kaos och val utan tar ansvar för landet” som det så fint kommer att heta.

Summan är hur som helst att chansen för en borgerlig regering är körd. Det blev den ögonblicket C och Fp öppnade för förhandlingar.

De kommer sitta utanför som stödhjul till S-regering och förhandla. Eftersom deras stöd är förutsättningen för att få igenom förslag i riksdagen kommer S-regeringen tvingas säga helt nej till inflytande av V.

Vänsterpartiet är körda under de här omständigheterna. Deras alternativ är att rösta för borgerliga budgetar och förslag hela mandatperioden. En kommunist skulle aldrig göra det. Att ta stöd av V nu och kommande fyra år är omöjligt.

I det ögonblick C och Fp trycker gult för en sosse-regering är Alliansen död. 

Ironiskt nog tror Björklund att de kan återuppstå nästa val. Varför skulle den göra det? Det är inte Moderaterna och KD:s uppgift att ge C och Fp regeringsmakten oavsett vilka de stödjer. Vår livsluft hänger verkligen inte på läget att tvingas förhandla med opålitliga socialliberaler vid varje given tidpunkt.

Sedan då?

Vad händer när Löfven bildar ny regeringen med eller utan MP, beroende på vad C och Fp kräver?

Tja, att budgeten kommer förhandlas med de socialliberala partierna. Som kommer få smulor, eftersom S alltid regerar så. Om de klagar kan Löfven bara säga “gå och regera ihop med med SD då”. De kommer alltså inte ha något val under fyra år än att acceptera att just vara stödhjul för sosse-politik och få symboliska struntsaker i betalning, precis som MP alltid fått. De kan knappast rösta emot den regering de nyss röstat in.

Det spännande blir att se hur de agerar när M och KD lägger förslag efter förslag från deras egna partiprogram. Kommer C och Fp av princip rösta emot sin egen politik bara för att den kan införas för att SD också trycker på grön knapp? Eller kommer de stödja en regerings politik som driver motsatt politik, bara av princip? Jag avundas inte deras sits här.

För att avsluta denna dystopiska krönika positivt: uppsidan är att sossarna bakbinds till stora vänsterreformer också. Vinstförbudet kommer till exempel lägga på is. 

Dessutom slipper framför allt Moderaterna bojan av svek och huvudlösa symbol-utspel som Fp och C ägnat sig åt i fyra år. Ett borgerligt krypskytte som tvingat M att försvara samarbetet med dem trots att man själv blött väljare till SD.

Moderaterna som ledare i Alliansen och de som är 2,5 gånger större än C och fyra gånger större än Fp har fått betala hela kostnaden för deras oärlighet och dubbelspel. Det räcker nu.

Jag hade verkligen inte trott att våra vänner skulle dubbelspela oss som de gjort. Att de på allvar skulle splittra den borgerliga enigheten, syftet med hela SD-spinnet från S, utan att de när det gällde givetvis skulle rösta för Kristersson. Men nu är det så och då kan man inte gå och gråta över spilld mjölk.

Att slippa C och Fp är också skönt. Med vänner som dem behöver man inga fiender och de ska betala sina egna kostnader. Det är slut med att skicka notan till M. Med Alliansen borta svarar varje parti för sig själv. Att C och Fp kunnat göra som de gjort i fyra år har byggt delvis på att de inte betalat någon politisk kostnad utan för att Alliansen höll ihop blev det M som fick göra det gång på gång.

Jag hoppas att Moderaterna ägnar kommande mandatperiod åt att gå ännu mer till höger.

Valet visade att det finns en icke- socialistiskt majoritet med 60 % – 40 %.

Avskaffad värnskatt, en fråga Reinfeldt-eran tog bort från partiprogrammet, ska in tycker jag. Krav på kvalificering av välfärdsstjänster för invandrare ett annat som borde in, en ny punkt. Vi kommer inte klara ens nuvarande läge, där 300 000 väntas komma inom tre år, om vi inte kopplar ihop skyldigheter med rättigheter. Fullt tillträde till välfärden får man först när man försörjer sig själv. Kvalificering är inga konstigheter, det har medborgarna i det här landet för alla möjliga system idag, som a-kassa och sjukpenning och föräldraförsäkring.

Vi borde också formera ett nytt borgerlig samarbete ihop med KD för att man redan ligger nära och för att enighet blir en stor styrka. Alliansen må snart vara död men Högern borde uppstå i dess ställe.  

Sedan måste målet vara att ta makten 2022, med stöd av SD.

För att alla röster räknas lika mycket i riksdagen och man blir inte som man umgås. Människor med integritet kan samarbeta med alla möjliga parter utan att själva påverkas och SD:s migrationspolitik är redan införd. Av sossarna.

Faktum är att Centern går längre på vissa områden inom migration än SD gör. Läs partiprogrammen och avgör själva. Som att inte en enda krona ska ges i bidrag under etableringen av nyanlända utan att alla ska tvingas låna. Precis som systemet var på 1980-talet då invandrare fick etableringslån som sedan krävdes tillbaka.

Annie Lööf få gärna drömma om att bli statsminister men det kommer aldrig ske. Centern har inte potential för att växa större än kanske 10 %, om Folkpartiet åker ut då de får de vänsterväljare som finns där.

Kommande mandatperiod kommer istället kunna bli fyra år där de högerväljare som trots allt finns i Fp och C kommer att välja M istället, för att hur man än röstar får man ändå sossar och högerväljare vill inte ha det. De vill ha högerpolitik. 

För första gången på länge kan Moderaterna växa istället. Man slipper bojan av att leda ett samarbete som inte fungerar för att medlemmar är illojala och istället kan man få väljare som inte gillar den nya given och tycker att i valet mellan pest eller kolera väljer man faktiskt kolera eftersom man dör av pesten och bara blir allvarligt sjuk av kolera (nej, jag jämför inte SD resp socialism med sjukdomar).

2022 kommer därför landets verkliga höger, bestående av M och KD samt de väljare som valde C och Fp i tron att de skulle få borgerlig politik och därför i detta val väljer M eller KD istället, kunna ha växt. Till 175 mandat, med SD:s stöd.

C och Fp har en lång väg tillbaka till en borgerlig familj efter fyra år som stödhjul åt sossar. Jag hoppas dörren är stängd även 2022, att Fp åker ut och att C:väljarna reagerar som de gjorde vid förra sveket 1998 då Olof Johansson valde Göran Persson – 30 % av väljarna lämnade Centern. De väljare som är basen, egenföretagarna på landsbygden inklusive skogs- och lantbruk, är redan idag till del Moderater. Resten, som inte känner igen sig i Centerns nya märkliga vänsterliberala retorik om amnestier och nazister, kommer kunna välja M.

Under kommande fyra år hoppas jag också att SD gör sig av med de delarna som fortfarande är sossiga. Som motståndet mot EU. Kraven på att gå ur måste bort, man kan förhålla sig kritiskt ändå. Jag hoppas av de överger sitt Nato-motstånd också och släpper LO-mys som krav på höjning av bidrag.

Vill de, som en del av deras väljare uttrycker, ingå i någon slags möjlig höger måste de också bli mer höger. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Betala tillbaka pengarna, Ibn Rushd

Det muslimska studieförbundet Ibn Rushd har jag återkommit till ett flertal gånger, eftersom de är ett av flera nav för de svenska islamisterna och samtidigt är en stor intäktskälla. Det saknas nämligen redovisning och kontroll över hur deras “partners” som de påstår genomför majoriteten av studietillfällena arbetar.

Samma människor är involverade där som i många andra av de islamitiska opinionsbildarna, alla lever de på skattebidrag.

Så Ibn Rusdh “sparade” ihop pengar de fått för utbildning för att köpa ett hotell – Granhedsgården. Elva miljoner kronor av skattebetalarnas pengar användes för hotellköpet.

De köpte huset enbart för att öppna ett asylboende för muslimer för att rekrytera direkt från nyanlända och samtidigt tälja lite guld med täljkniv från den lukrativa flyktingindustrin. Ansökan för att öppna asylboende lämnades in nästan direkt, men tack och lov fick de nej på båda ansökningarna.

Så hotellet blev inte den pengakran man tänkt sig. 

Nu säljs hotellet. För tolv miljoner kronor. 

Som man kan se i prospektet tog Granhedsgården AB över fastigheten i maj 2015. 

Den har bara genererat förluster för bolaget, som ägs av en insynsskyddad stiftelse och Ibn Rushd tillsammans. De gav alltså bort halva hotellet de köpt för pengar som de fått för utbildning.

Läser man underskrifterna från styrelsen hittar man bara kända islamister.

Men ägarna har varje år fått skjuta till pengar, totalt är nu det villkorade aktieägartillskottet uppe i 2,4 miljoner kronor.

Som skattebidragsfinansierade Ibn Rushd betalat halva av, minst. Förra årets tillskott på 50 000 kronor skulle rusta upp gården för att “utveckla verksamheten”, det vill säga sälja den.

En märklig sak är räntekostnaden. För de har enligt årsredovisningen en skuld på 11 miljoner kronor. Men bara 2 600 kronor i räntekostnad. Nu är ränta haram för muslimer, varför det mest logiska i så fall vore att räntekostnaden var noll kronor.

En rimlig räntekostnad på ett lån på 11 miljoner kronor vore 1,5 – 2 % i alla fall, vilket hade genererat en räntekostnad på 220 000 kronor per år. Inte 2 600 kronor per år, varför det är lätt att misstänka att den räntekostnaden gäller något annat än bostadslånet. Som de övriga skulderna på 93 000 kronor totalt. Detta motsvarar en ränta på 2,7 %.

De 11 miljoner kronorna de lånat utan ränta utgår jag från tillhandahållits av just Ibn Rushd, som alltså räntefritt lånar ut 11 miljoner kronor till bolaget de deläger.

Inte heller konstigt att de inte tjänar pengar utan går 700 000 kronor back 2017 med tanke på att de bara har en enda anställd att driva en hel konferensanläggning.

Som ni kan se tjänar denna enda anställda dessutom rätt dåligt – 373 000 kronor efter sociala avgifter dragits bort blir 253 000 kronor i årslöns. Motsvarande 21 000 kronor per månad i månadslön. En hyfsat blygsam lön för att sköta en hel konferensanläggning.

Men nu har Ibn Rushd alltså tröttnat på att äga hotellet.

Hugade spekulanter från en stor sjönära anläggning men med standard av ett kollo mer än hotell. Däremot kan man köpa gården och stycka av den med sjötomt, så en skicklig fastighetsutvecklare kan säkert hitta värde.

Ibn Rushd kan se fram emot att få tillbaka minst 12 miljoner kronor av de investerade skattepengarna. 

Personligen tycker jag att förbundet ska tvingas betala tillbaka varenda öre till skattebetalarna. Att köpa hotell för pengarna kan nämligen inte vara syftet med att vi har statlig finansiering av utbildningsverksamhet via studieförbund. Men givet hur slapp kontrollen och styrningen tyvärr är av Folkbildningsrådet kommer vi som betalat med all säkerhet se oss blåsta återigen.

Och pengarna kommer islamisterna i Ibn Rushd stoppa i egen ficka för att finansiera något annat helt utanför utbildning förmodligen.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Kommunal sociala medier-bonanza

Allt en kommun gör betalas av skattepengar. Varje minut som läggs på något, även om det är utanför kärnuppgiften, är en minut betalad av en skattebetalare och en minut som inte läggs på något viktigare.

Och kommuner som är motsvarigheten till folk på socialbidrag (försörjningsstöd) är det ännu värre för. För de kommuner som varje år pungslår kommuner som kan hushålla med sina resurser och cashar in Robin Hood-skatten, som borde kallas Prins John-skatten i form av kommunalt utjämningsbidrag, lever dessutom inte bara på sina egna skattebetalare utan på resten av landets.

Malmö stad är värst i klassen. De verkar inte ens ha planer på att börja kunna tjäna egna pengar utan är nöjda med att vara Sveriges loser-kommun nummer ett varje år. Som måste tvinga till sig skötsamma kommuners pengar varje år och sedan slänger de på saker som ett operahus eller sophämtning med häst och vagn. Eller ett egen “Almedalen” som slutade i ekonomiskt haveri och försvunna miljoner.

Men som för alla sådana här skattemaximerande kommuner som inte verkar bry sig nämnvärt att de satt en slags skatteparasiterande i system som en intäktskälla, och skäms inte ens utan skryter om hur mycket “överskott” de har bestående av andra kommuners pengar, är symboler viktigare än innehåll. För att “sätta kommunen på kartan”. Det är ju ingen slump att just Malmö ofta figurerar i olika sådana här skandaler, som exempelvis Malmedalen blev.

En läsare tipsade mig om Malmö kommuns satsning på sociala medier. De finns listade på egen hemsida. 


Totalt ansvarar Malmö stad för 498 sociala medier-konton. Och varje konto ska ju uppdateras, tid som betalas av skattebetalare i kommunen men som sagt även av andra kommuner. 

Nog för att jag av alla personer, som skrivit en bok om sociala medier, förstår vikten av att även en kommun finns på sociala medier av olika slag men detta är ju absurt. Hur kan man som kommun anse att 498 konton är nödvändigt?

Till exempel att en massa förskolor har en eller flera konton, trots att man följer lagen att inte visa barns ansikten publikt. Så allt är ändå bara material etc. Varför anser man att varje förskola ska lägga ut sådant publikt och därmed tid? Det är ju bara föräldrar till barnen som har barnen där som är intresserade och de vill ju få mer detaljerade uppdateringar än bild på några kritor eller höstlöv ändå.

Eller Facebook-kontot Slöjd på Tingdammsskolan med drygt 150 följare som inte uppdaterat sedan förra året. Och då med den här bilden. Nu kan man tycka att skolan gör rätt i att låta bli att uppdatera kontot men varför ska de ens ha ett konto?

Andra konton är mycket aktiva.

För att de handlar om kommunal opinionsbildning istället. Något en kommun inte heller ska lägga dyra skattekronor på. Som kontot för Fairtrade City, som de nu mörkar handlar om det och har bytt till “Lätt att göra rätt i Malmö” istället. Så att läsarna ska luras tro att det inte handlar om LO:s opinionsbildning.

Som ni kan se är de mycket aktiva. Den här postades idag, med konsumtionskritik.

Det är inte ett kommunalt uppdrag att hålla på med faktiskt.

En kommun ska vara transparent och lättillgänglig. Sociala medier erbjuder en fantastisk snabb och gratis (för kanalen, inte för arbetstiden) möjlighet till det.

Men det betyder inte att det är okej att en kommun har nästan 500 konton som alla ska skötas av någon kommunalt anställd och som därför ska hålla på med att uppdatera kontot istället för något annat, viktigt. Som att ta hand om barn.

Någon borde ta sig en rejäl funderare på vad skattepengarna ska gå till i Malmö och rensa bort precis varenda konto som inte klarar svaret på frågorna “varför”, “vem är målgruppen” och “till vilken kostnad”……

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Afrofobifrontfigur nu på Länsstyrelsen i Stockholm

Det kunde man nästan räkna ut att när Länsstyrelsen i Stockholm styrs av en sosse så kommer identitetspolitiken som ett brev på posten. Sven-Erik Österberg är nämligen nuvarande landshövding. Och på Länsstyrelsen jobbar numera den kända afrofobifiguren Kitimbwa Sabuni.

Som beställt en rapport av Mattias Gardell för att……wait for it…..bevisa att arbetsmarknaden är nerlusad med afrofobi framför allt mot folk från söder om Sahara. Som somalier till exempel. 

Innan vi går vidare ska vi titta lite närmare på gruppen rapporten handlar om, där somalier dominerar eftersom det är den absolut största afrikanska invandrargruppen i Sverige. Idag finns det nästan 70 000 personer födda i Somalia och ytterligare ca 25 000 födda i Sverige till somaliska föräldrar. 

Så 70 % av somalierna i Sverige ungefär är således födda i Somalia. 

De är den absolut minst utbildade gruppen invandrare i Sverige. 

Bara ett par procent har eftergymnasial utbildning medan nästan 60 % har förgymnasial eller lägre, vilket innebär analfabeter som värst. I Somalia ligger andelen analfabeter bland de vuxna på 60 – 70 %, värst är det för kvinnorna som på grund av kultur och religion bland annat inte studerar i alls samma utsträckning i Somalia. Som i många muslimska länder.

I en rapport SCB gjorde 2002 är det dåligt ställt även för ungdomarna födda i Sverige med somalisk bakgrund. Då gick bara 2 % vidare till högre studier efter gymnasiet.

2010 rapporterade Skolverket att bara 25 % av barnen födda i Somalia fick betyg som var behöriga till gymnasiet, medan 75 % av de som kom innan skolstart fick det. 15 % av de som fötts i Sverige fixar behörigheten. 

Hur många är det då som går vidare till högskolestudier? Inte många. Enligt en rapport Universitetskanslerämbetet släppte 2016 så fanns det 401 600 personer just då på svenska universitet och högskolor som studenter. 64 354 av dem hade utländsk bakgrund och av dem var 25 749 födda i Sverige med två utrikes föräldrar.

Ser man siffrorna nedbrutna per land kan man se att somalisk bakgrund, det hade bara 2 % av studenter. Det har alltså inte hänt så mycket sedan 2002 och rapporten jag citerade ovan.

Varje år börjar mellan 65 000 och 75 000 personer på högskolor och universitet för första gången. Av dem var 13 100 av utländsk bakgrund, 5 600 födda i Sverige till två utlandsfödda föräldrar.

Men rapporten Gardell skrivit och Sabuni beställt konstaterar som väntat att det bara är på grund av diskriminering och rasism som afrikaner från länder söder om Sahara inte tjänar lika bra som svenskar eller har chefsjobb. 

Jag har läst den. Och den avslöjar sig direkt vara cherrpicking och avsaknad av relevant kontext och jämförelser. Istället är den ett ihopplock av den fakta som passar slutsatsen – afrofobi. Det börjar genast, genom att författarna, kanske av lathet, inte orkat att definiera grupperna mer detaljerat än att afrikaner söder som sahara jämförs med resten. Som i resten av hela befolkningen inklusive alla de hundratusentals andra utlandsfödda som finns.

Sedan har de genomgående inte tagit hänsyn till vad folk studerat, vilken tjänst folk har, hur länge de jobbat eller andra faktorer, som språkkunskaper i svenska och engelska, hur länge man bott i landet. Med tanke på att 50 000 personer just från Somalia sökt asyl sedan 2000, varav ca 75 % efter 2009, så består den här gruppen av många nyanlända eller relativt nyanlända.

Men det tyckte inte Gardell och Molina var relevant i sin “studie”.

Så jämförelsen mellan sektorer blir tämligen värdelös då det är skillnad på att vara städare på sjukhus kontra överläkare, till exempel. Eller fastighetsförvaltare för kommunen än rektor. I Gardells rapport är allt ihopklumpat. Givet att somalier födda i Somalia till nästan 60 % har förgymnasial utbildning, vilket inte är 9 år utan lika gärna kan vara 2 år, är detta en viktig faktor att ta in.

När de så tittar på utbildningsnivå så har de såklart bara kollat lönenivå och antal år man studerat. Återigen saknas de helt nödvändiga faktorerna om vilken utbildning personerna har och vilket yrke de sedan jobbar med. Pluggar du till civilekonom eller jurist och blir advokat då har du sannolikt bland de högsta lönerna i landet medan studerar du till bibliotekarie, en utbildnings som tar 5 år, så är lönenivån låg och har långsamt löneutveckling på grund av offentlig sektor.

Inte heller tar de hänsyn till ålder och antal år på arbetsmarknaden. Det är inte konstigt alls att en flykting, och de flesta från söder från Sahara är flyktingar och inte arbetskraftsinvandrare, som kom hit för ett par år sedan även med en utbildning har svårt att få jobb för att man inte kan språket eller är integrerad i kulturen. Medan en iranier med högskoleutbildning som bott här sedan 1990-talet givetvis har betydligt bättre förutsättningar.

Man får inte jobb enbart på betyg heller. Utan det är en helhet som består i CV, där relevant arbetslivserfarenhet är minst lika viktig i början av din karriär och nästan det enda viktiga längre fram i karriären, men också hur du presterar på intervjun och där är just saker som språk och integrering viktiga.

Det finns ett enda ställe i rapporten där författarna tagit hänsyn till en yttre faktor, eller i alla fall konstaterar en och det är om forskarutbildade. Där slutsatsen är att det finns för få med den kompetensen som har bakgrund i dessa afrikanska länder. Vilket ju bevisar min poäng med detta inlägg.

Men summan av kardemumman som kablades ut var alltså att afrosvenskar med bakgrund söder om Sahara framför allt inte är chefer.

Och då återkommer faktorn utbildning och tid i landet. Igen. För har man inte relevant utbildning och dessutom relevant arbetslivserfarenhet så får man inga chefsjobb. Jag vet inte vad Sabuni och Gardell tror om svenska högskoleutbildade men det är alltså inte så att en nyexad ekonom får särskilt många chefsjobb, framför allt inte chefsjobb i större företag. De får glatt tugga i sig att vara juniorer ett par år. Börja från början, att assistera folk med högre positioner och göra upplyftande saker som Powerpoint-presentationer och kopiera rapporter. Fixa Excel-art eller säljmaterial. Eller vad man nu gör inom den bransch som åsyftas.

För precis som på alla andra ställen så jämför Gardell inga relevanta mått med varandra. Chef var då? I vilken bransch? Hur stort företag? Noll information. Och det är klart att är du chef för en entreprenörsdriven städfirma så har du betydligt lägre lön än om du är VD för Skanska.

Men i Gardells korg blandas alla äpplen med bananer och kiwi. Chef som chef. Sektor spelar heller ingen roll så mellanchefer på kommuner jämförs med sjukhusdirektörer eller landschefen för Google.

Nej.

Det är inte synd om vare sig denna invandrargrupp eller någon annan och att Länsstyrelsen i Stockholm står bakom rapporten tycker jag är märkligt. Vad säger det till nyanlända att Länsstyrelsen inte bara upplåter sin verksamhet till aktivister och opinionsbildare utan dessutom befäster en oriktig bild att det inte spelar någon roll vad du gör, om du kommer från någon annanstans än Sverige har du ingen chans oavsett utbildning.

Dessutom lurar de läsarna för du måste läsa hela rapporten för att förstå att “alla andra” inte är vita svenskar utan alla utom afrikaner söder om Sahara. Syrier, irakier, turkar, det spelar ingen roll. De tillhör alla “övriga befolkningen”.

Men så är Sven-Erik Österberg sosse också och att skrika afrofobi och rasism om allt är ju den nya socialdemokratin. Det visar inte minst SSU-skandalerna som rullats upp.

De får göra som de vill i sitt parti men som skattebetalare i Stockholm och därmed är en av de som betalar för den där usla rapporten blir jag irriterad över att Länsstyrelsen nu används som plattform för rättighetsaktivister med enda målet att få alla att fokusera mer på hudfärg och ras, inte mindre. 

Glöm inte att Sabuni förespråkar offentliga rasregister. Det har han fått pengar av Botkyrka kommun, som anlitade honom före Länsstyrelsen, att göra. Hans fru Fatima Doubhakil är för övrigt en av de två som bråkat med Ann-Sophie Hermansson i Göteborg hela våren om Burkasongs. De två utgör en del av de frontfigurer inom islamisterna i Sverige och har sina fingrar i många syltburkar.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Sockerdrycken Oatly

Jag är pro market, inte pro business. Därför kritiserar jag även företag och företagare ibland. Som Oatly, som väckte min uppmärksamhet när de lät palestinska aktivister vinna när de krävde bojkott av israeliska produkter.

Oatly har också drivit en ful kampanj mot mjölk, som de förlorade i Marknadsdomstolen för 2015.

De får inte påstå att de är bättre än mjölk längre. Jag har tidigare skrivit om dem och att de numera ägs av kinesiska staten. Och att deras motstånd mot kossor bara gäller mjölk och deras bajs, det vill säga gödsel. Inte gödsel bestående av döda kossor, vilket alltså används i produktionen av den havre som sedan blir läbbiga havredrycken Oatly.

Igår la en brittisk forskare i näringslära, Matthew Dalby, ut en rant om Oatly som jag genast kände att jag måste delge mina läsare. 

Han utgick från Oatlys näringsinnehåll. 

Som ni ser har Oatly 6,6 gram kolhydrater per 100 ml så i ett glas på 3 dl får du i dig 19,8 gram kolhydrater. Det naturliga sockret, som ni kan läsa under *-markeringen är maltos, som kommer från havret. Eftersom maltos direkt omvandlas till glykos får man i sig 12,3 gram socker per glas Oatly.

Hans rant på Twitter går igenom stegen för hur man gör Oatly. Först så lägger de havre i vatten för att skapa den vita vätskan som påminner om när man ska göra havregrynsgröt och blötlägger grynen. Sedan tillförs enzymer för att bryta ner stärkelsen i havren till sockerarten maltos, som är gjord av två glykosmolekyler som är förenade. Detta omvandlar stärkelsen i havren till socker.

Maltos är 30 % så sött som vanligt vitt socker men det är mycket sötare än stärkelsen och gör slutprodukten söt. Maltos har också ett högt glykokemiskt index på 105, vilket är betydligt mer än laktos och tas därför upp mycket snabbt av kroppen.

När de tillfört enzymerna tar de bort havren och allt annat som inte är upplöst i vattnet, vilket till exempel beta-glucan. Det är en vattenlöslig fiber. Slutligen adderar de ingredienser som rapsolja, kalcium, surhetsreglera, vitaminer (D2, riboflavin och B12) etc. För att havre inte innehåller detta själv. Allt i havredrycken förutom vattenlösliga fibrer och socker är alltså tillsatt.

Slutprodukten blir en havresmakande maltos-dryck med lite kvarvarande vattenlösliga beta-glucanfibrer och tillsatta vitaminer och kalcium. Fibrerna är för få för att sakta ner kroppens upptag av sockret nämnvärt.

Detta är varför maltos har ett glykokemiskt index på 105 medan mjölk har ett värde på 27. Oatly höjer alltså blodsockret betydligt fortare än vanlig mjölk, som innehåller mjölksockret laktos.

Hur mycket är egentligen 12,3 gram socker då?

Vitamin Well marknadsförs som en produkt med lägre sockerinnehåll och innehåller som Oatly 4,2 gram socker per deciliter.

Så ett stort glas Oatly på tre deciliter motsvarar sex rena sockerbitar. Varje glas. 

Som att dricka en halv flaska vanlig läsk till frukost.

Det finns ingen som helst anledning att av hälsoskäl byta ut mjölken, som är en ren naturprodukt utan en massa tillsatser förutom D-vitamin som tillsätts för att framför allt barn ska få i sig vitaminen vi i norr i mörkret saknar delar av året.

Oatly är inte nyttigare, det är faktiskt inte särskilt nyttigt alls. En söt dryck med massa tillsatser och försumbar mängd fibrer. 

Vill du få i dig havre är det mycket bättre att äta en skål filmjölk med havrefras eller en tallrik gröt. Med mjölk på. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Hyreshyckleriet

En av sossarnas före detta toppnamn men som allt jämt tar plats i debatten är Veronica Palm, före detta ordföranden för mäktiga Stockholms Arbetarekommun, som tillhör vänstersossarnas största maktbas ihop med Skåne. Men hon klev av karriären när hon besviken konstaterade att inga fina positioner fanns för henne när Löfven tog över Rosenbad 2014. Med lika många följare på Twitter som Anders Lindberg har hon fortsatt opinionsbilda.

2011 till 2014 var hon Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson och hade siktet inställt på att bli bostadsminister men så blev det alltså inte. Engagemanget mot alla sorters ägda bostäder och för hyresrätten har hon dock ingalunda gått vidare från. Hon är emot ombildningar, bostadsrätten, renoveringar av miljonprogram etc.

Helt i linje med den kampanj Hyresgästföreningen körde i valet och som de växlat upp ihop med Socialdemokraterna nu när Stockholm tagits över av Alliansen igen.

Men hur bor då Palm själv?

Tja, det är bara att kolla online och där hittar man en bostadsrätt i en söderförort.

Som…..ombildades från hyresrätt 2011. Huruvida Palm bodde i hyresrätten som sedan ombildades eller om hon köpte sin lägenhet efter ombildningen framgår dock inte.

2011 ombildades fastigheten från hyreslägenheter till bostadsrättsförening, då Familjebostäder som är ett allmännyttigt bostadsbolag beslutade att sälja huset till de boende för 16 072 kronor per kvadratmeter. Själva försäljningen ägde rum 2012.

Palm bor i en trea på 76 kvadratmeter. Den kostade således 1,2 miljoner kronor att köpa loss 2012. Idag kostar samma lägenhet 2,7 miljoner kronor enligt senaste statistiken från Booli.

Hon bodde tidigare, innan hon skiljde sig från socialdemokraten fd borgarrådet Roger Mogert (han avgick i samband med #metoo), i ett radhus så gissningsvis var det inte hon som fick förmånen att köpa loss hyresrätten.

Men att vara emot att andra människor får chansen att köpa sina egna bostäder när hon själv både köpt en egen bostad och dessutom en lägenhet som ombildades när hon själv var bostadspolitisk talesperson för sossarna och aktivt motarbetade just bostadsrätten och ombildningar är pikant. 

Hyckleri skulle man också kunna kalla det. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia