Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Bli patreon genom att klicka här.  Eller Swisha: 0762096244. 

Mens-bidragen under lupp

Jag har kollat upp några av de projekt som Jämställdhetsmyndigheten gett en massa pengar. Mest omtalade av dem är redan mensprojektet. Tyvärr har jag erfarenhet av att läsa bidragsansökningar sedan flera år så numera blir jag inte ens förvånad.

Bara less, över hur lite det krävs för att få hundratusentals skattekronor gratis. Av våra pengar. Pengar som används på årslånga projekt för saker som vilken person jag än känner som jobbar på riktigt kan fixa på en bråkdel av tiden.

Jämställdhetsmyndigheten själv är ett ypperligt exempel på slöseri med skatt och borde läggas ner omgående ihop med Sekretariatet för genusforskning, Arbetsförmedlingen, MUCF. Folkbildningsrådet etc. Men det är ett annat inlägg.

Jag begärde ut bidragsansökningarna för några som fått pengar av Jämställdhetsmyndigheten. Som MENS-certifieringen. 

De fick 530 000, det vill säga 2 000 kr mer än de sökte. Något oväntat ändå att Myndigheten beviljar pengar man inte sökt.

Idag verkar Forum för mens ha två anställda.

Läser man på deras hemsida kan man läsa att OS “gjort mycket mensigt sedan föreningen startade för fyra år sedan”. Ordföranden är Antonia Simon är, såklart, aktiv i Feministiskt Initiativ. De har även en person som håller på med menskonst i styrelsen. Bara kvinnor of course. Jämställdhet gäller inte åt andra hållet.

Nu trodde jag att Jämställdhetsmyndigheten ändå i sina formella krav skulle ha krav på en jämställd styrelse men tydligen inte. De två personer som verkar jobba där är Rebecca Hallencreutz och Antonia Simon.

Noterade ni att de håller på med utbildningar i grundskolan men skriver sedan i ansökan till Jämställdhetsmyndigheten att deras målgrupp är 20-30 år?

Pengarna från menscertifieringen har alltså tänkt att betala 80 % av en projektledare. Blir du redan nu sugen på att söka tjänsten i Göteborg ska du såklart göra det redan idag, klicka här för att komma till annonsen.

Sedan beskriver det de 2-åriga projektet. Som börjar med research. De ska kolla på forskning om normer och attityder som finns kring mens. Hur vet de att ett menscertifieringsprojekt behövs om de inte gjort researchen innan de ens sökte bidrag?

Det här är alltså en av många frågor myndigheten INTE ställde innan de gav bort 530 000 kronor av våra pengar. 

När de googlat färdigt ska de göra ett underlag, för kommande delmål (?) och lägga upp länkar på hemsidan som de kallar “kunskapsbank”. Det framgår av ansökan att de har ett (1) pilotföretag som de har tänkt att bygga hela projektet – Forza Fotball. Fast så heter inte företaget utan det är appen bolaget skapat. Själva företaget heter Fotball Addicts. 

Ytterligare något inte myndigheten verkar haft några synpunkter på. 

I ansökan är föreningen Forum för Mensen uppriktiga med att de vill alltså ha bidrag för att bygga upp en tjänst de sedan kan sälja till företag. Eller få mer bidrag för från någon annan. Det ska “bli en bestående del av föreningens verksamhet”.

Företag behöver alltså bekosta sin egen uppstartfas själva och betala all utveckling av utbudet. Men inte bidragskonsumerande “ideella” föreningar vars enda syfte är att få andra att betala deras lön. Fritidslön. För att hålla på med sin hobby. 

Efter de har googlat färdigt om det ens finns något behov av en menscertifiering de fått pengar att göra ska de göra en enkätundersökning och intervju med referensgrupp.

Vilka ska de intervjua och göra enkäten på?

Football Addicts. Ett utvalt företag som de även ska göra själva mens-certifieringen på. Vad de ska fråga är oklart. Frågan “får vi göra en mens-certifiering på ert företag?” har de redan ställt. De jobbar 45 personer på bolaget och de ska utgöra såväl referensgrupp som måltavla för hela certifieringen.

Hur kan myndigheten anse att detta är på något sätt seriöst? 

Efter Mensen har pratat med företaget och gjort sin “enkätundersökning” som givetvis kommer ge helt värdelöst resultat eftersom det ju redan är bestämt att man ska göra mens-certifieringen just på det bolaget och det därför inte spelar någon roll vad som framkommer i enkäten, ska de ta fram en “grundutbildning för menscertifiering” (vilket antyder att de planerar att ta fram en avancerad menscertifiering…..yeah…).

Vad består då denna utbildning av?

En föreläsning. Via Powepoint antar jag.

Sådana som jag håller ett 20-tal per år idag. Fast inte om mens förstås, det kräver väl särskild mens-kunskap jag som kvinna inte besitter för jag har inte gått 140 poäng genuskunskap på Södertörn.

Alla företagare som läser den här tidsplanen, eller bara de som haft ett riktigt jobb – enjoy. Jag är särskilt förtjust i att det ska ta en månad att göra en föreläsning.

De har inte ett kontor idag. Antar att de jobbar hemifrån. Men oroa er inte, det kommer vi skattebetalare få betala för det ingår i pengarna de fått av myndigheten. Det känns ju tryggt, att få betala ett riktigt kontor. Själv sitter jag hemma och jobbar.

Grundutbildningen är såldes en föreläsning som tagits fram efter först ha lagt 2 månader på research i forskning om det finns något att certifiera om ens, sedan en Powerpoint-presentation som tagit 1-2 månader till. Och så länkarna förstås, förlåt Kunskapsbanken, så finns på deras hemsida.

Sedan håller de föreläsningen på pilotföretaget. Och utvärderar. Resten av pengarna lägger de på att standardisera enkäten online så att de har ett verktyg de kan sälja till företag när de efter PR-kampanjen lyckats få några stackare att tro att de borde beställa en sådan. För att inte framstå som misogyn kvinnohatare menar jag.

Jag har även kolla på Tjejzonen som också fick bidrag. De har redan ett kontor, tack och lov. De har funnits sedan 1998 så de är proffs. På framför allt att söka bidrag, såklart. Det är ju så de drar in sin egen lön och kan skapa nya tjänster för att anställa sina kompisar.

Hur ser jämställdheten ut då på Tjejzonen? Lika bra som på Mensen och så lämnar vi det ämnet.

De fick 667 000 kronor i bidrag. För en utbildning, de med. 

Som ni kan läsa har de fått ett års lönekostnad betalat av bidraget, vilket motsvarar 80 % av bidraget i sig. Lönen de tänkt betala är ingen genomsnittslön utan ca 32 000 kr per månad. Som vad en gymnasielärare tjänar i Stockholm 7 år efter examen.

De har tänkt att börja med att rekrytera projektledare.

För de 16 personer (kvinnor) som redan jobbar där räcker inte. 

Fast det räckte visst. Ytterligare en fråga Jämställdhetsmyndigheten inte kom på att ställa. De kanske inte har läst ansökan?

För i den står det svart på vitt att rekrytera projektledare, som de ska göra första månaden, stämmer inte.

De kommer ta en person som redan jobbar där. En av alla samordnare de har (de har många) kommer vara projektledare. Så där har de ju fixat hennes hela lön ett helt år. Redan nu.

Vad går då projektet ut på?

Att göra om deras redan befintliga utbildning för volontärer.

Som det står är volontärutbildningen avgörande för deras verksamhet. Förra året utbildades 117 personer. Nu vill de göra den “kostsamma utbildningen” (som redan nu betalas med bidrag) webbaserad delvis. Och det har de alltså fått pengar för.

Men här kommer igen en fråga myndigheten inte ställde. För man kan enligt deras egna regler inte få bidrag för befintlig verksamhet. Konstigt va, eftersom de precis gett 667 000 kronor till just det.

Att göra om en utbildning som funnits i 20 år måste ändå anses som befintlig verksamhet.

Läs innantill i själva ansökan: de aktiviteter vi söker bidrag för är inte en del av vår ordiniare verksamhet. 

Och Tjejzonen har kryssat Stämmer. För de vet såklart sedan tidigare att myndigheter inte läser ansökningar.

Tjejzonens hemsida kan man läsa att de även får en massa pengar av såväl Socialstyrelsen som Stockholms stad och Folkhälsomyndigheten.

I år fick de också del av 2,3 miljoner kronor av Arvsfonden. 

Hur mycket av de 2,3 miljoner Arvsfonden beviljade det här projektet som går till Tjejzonen framgår inte men de lär inte vara med gratis. Ideellt betyder bara “tjänar inga egna pengar utan lever på bidrag”. Inte att man de facto gör saker utan pröjs.

2017 fick de även nästan 800 000 kronor av MUCF och mellan 2015 och 2017 fick de 2,7 miljoner kronor i bidrag bara från MUCF.

Det är så här det funkar.

Driftiga personer som vill få betalt för sitt fritidsintresse blir proffs på att söka bidrag för att få in pengar till höga löner.

Även om genusvetatarna som jobbar där inte förstår det är 32 000 kronor per månad långt över medellönen i Sverige som ligger på ca 25 000 kr per månad.

Så de fiskar på myndighet efter myndighet för de vet att när de väl skickat in ansökan och den beviljats har de i förväg fått in ett helt års intäkter att göra vad de vill med. Ingen myndighet ställer ens normala frågor, ännu mindre ställer krav på att det faktiskt inte kan ta en månad att göra en föreläsning för en anställd person på 80 %.

Varenda bidragsansökan jag läst ser ut så här.

Många är dessutom fulla med ordbajs för att ytterligare öka chansen att snurra runt handläggaren så att de trycker på okej-knappen. 

Som företagare blir jag djupt provocerad över hur ruttet systemet är. Inifrån. Jag hoppas kommande borgerliga regeringen anställer två grupper människor när de tillträtt: en grupp vars jobb är att förbereda nerläggning av alla onödiga myndigheter och en grupp vars enda jobb är att gå igenom alla bidragsgivande myndigheters verksamhet, först via revision och sedan skärpa till vartenda krav så att mängden bidrag är minimalt och storleken på varje enskilt bidrag trycks ner.

Det ska inte gå att tjäna en heltidslön år efter år på att orbajsa i bidragsansökningar till myndigheter och sedan leva på en hög lön samtidigt som vi har 470 000 företagare i Sverige, 75 % ensamföretagare, som varje dag sliter för att ens få in en lön. Det är en förolämpning att deras hårda arbete som de tror går till välfärd går till människor som valt bort att driva eget.

För att de hittat en kran med gratis pengar. 

Istället borde alla dessa kreativa människor, för det är kreativt att lyckas få så här mycket av andra människors pengar, starta egna företag och sälja sin kunskap till andra.

Och känna tillfredsställelsen att faktiskt ha jobbat ihop pengarna själv istället för att tömma mössan man ställt utanför statens dörr.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Inte Rasist Men bryter mot lagen

Det är bara lokaltidningar i Dalarna som rapporterat om att Inte Rasist Men:s grundare Henrik Johansson åtalats för brott mot Ordningslagen. För Inte Rasist Men tror att den inte gäller dem. Johansson hänvisar själv till grundlagen och den grundlagsskyddade rättigheten om mötesfrihet.

“Som vanligt har jag ringt och meddelat polisen dagen innan“.

Men Johansson verkar alltså tro att denna grundlagsskyddade rättighet innebär att han inte behöver tillstånd. Som om grundlagen ger ett carte blanche när det i själva verket kan vara en grundlagsskyddad rättighet som staten inte kan ta ifrån dig och vara reglerad i lag. Nej, Johansson. Det finns ingen gråzon.

Jag är rätt säker på att Henrik Johansson inte på riktigt tror att för att vi har yttrandefrihet i Sverige som skyddas i grundlagen så gäller inte Lagen om hets mot folkgrupp till exempel, som alltså är en lag som reglerar den grundlagsskyddade rättigheten och de facto begränsar den.

Enligt Ordningslagen är “en allmän sammankomst bland annat demonstrationer eller som annars hålls för överläggning, opinionsyttring eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet.

I kap 2 4§ “får inte allmänna sammankomster utan tillstånd anordnas på offentliga platser”. Det står inte “det räcker med om man ringer polisen dagen innan”.

Och sedan komma dit med ett gäng “vänner” som alla utgör föreningen IRM iklädda likadana tröjor i syfte att demonstrera mot SD.

Men en liten realty check för ungdomsföreningen IRM – det räcker inte med att tro saker. Och gissa. Man måste kolla fakta.

Och ooops, lagen gäller även ett gäng med skojiga tröjor och hybris. Även om vi sedan gammalt vet att fakta inte riktigt är deras grej utan de går så att säga mer på känsla. Och roliga memes. 

Att polisen låtit detta passera en massa gånger är märkligt men att åklagaren inte skulle väcka åtal om han inte hade på fötterna är tydligt. Lagen är tydlig. Och Inte Rasist Men tycker alltså att lagen inte gäller dem.

Eller så anser de att de ska utgöra ett undantag. Cirkus får nämligen hållas utan tillstånd. 

Så jag har fixat en ny mer passande profilbild till Inte Rasist Men till nästa gång de vill ordna en demonstration utan tillstånd. 

Jag hoppas åklagaren vinner målet och fäller Henrik Johansson. Lagen gäller alla.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Är klanröstning något bra?

Idag när jag slog upp tidningen läste jag en kolumn av Nuri Kino i Svenska Dagbladet med rubriken “Jag är klanröstaren” där han försvarar klanröstning/etnisk röstning. Som något bra. Och erkänner att han som assyrier röstat med klanen. Att klaner redan är en faktor i politiken och att man därför ska acceptera dem utan någon kritik. Han skriver att för att Socialdemokrater alltid lovat saker till assyrier/syrianer så har de traditionellt varit sossar, hela bunten, och att Löfven innan valet 2014 lovade dem en specifik politisk insats – erkänna folkmordet på kristna i Osmanska riket under första världskriget. Det gjorde han inte. Varvid klanen sa “aldrig mer S” och alla la sin röst på KD istället.

Detta är enligt Nuri Kino något bra.

Tillåt mig att protestera.

Han och andra anför som argument att alla politiker vänder sig till särskilda grupper. Kandidater från LO vänder sig till LO-medlemmar med löften, företagare vänder sig till företagare. Detta likställs sedan med klan varvid accepterande av etniska röster anses självklart och oproblematiskt. Problemet är jämförelsen. LO är ingen klan. För vem som helst kan gå med och gå ur. Det är ett medlemsskap på papper, inte i identitet. En företagare som slutar vara företagare är inte del av den gruppen längre. En LO-medlem som byter jobb och går ur tillhör inte LO längre utan en annan grupp, kanske företagare. Inte en helt ovanlig manöver förresten, att till exempel anställda målare startar eget och därför blir företagare.

En klan bygger däremot på medfödd etnicitet. Det torde vara omöjligt för en etnisk svensk att flytta till Södertälje och ansöka medlemsskap i assyriska klaner där. Eller vilja bli kurd, en annan folkgrupp med stark etnisk tillhörighet. Det går inte att bli kurd eller somalier för en etnisk svensk hur mycket man än skulle vilja.

Men om det vore oproblematiskt att rösta efter etnicitet, som är det detta handlar om, skulle väl samma personer inte ha något problem alls med att infödda svenskar röstar på ett parti som säger sig bara företräda infödda svenskar? Eller ett parti som säger att de vill ge just infödda svenskar särskilda politiska beslut? En politisk företrädare för ett etablerat parti som säger att denne ska bevaka de etniskt svenskas rättigheter? Inte det? Det känns kanske ofräscht?

Varför då? Om det är okej att rösta etniskt för att man tillhör en annan etnicitet än svensk måste det vara okej att rösta etniskt som etnisk svensk.

Detta är ett av många skäl varför klanröstning inte kan och ska försvaras.

När personvalssystemet efter 10 år utvärderades i den statliga offentliga utredningen SOU 2007:68 så konstaterade utredaren Peder Nielhsen att utlandsfödda redan från start kryssat personer i betydligt större utsträckning än infödda. Och att de engagerar sig i olika föreningar i större utsträckning, framför allt etniska föreningar. Att som utlandsfödd bedriva en sådan personvalskampanj som vänder sig till etniska grupper är därför en risk.

Om riksdagen ska befolkas av partier och företrädare som alla säger sig vilja ge utvalda etniska grupper särskilda förmåner har vi en demokrati på dekis. En demokrati som inte längre representerar alla i landet oavsett tillhörighet.

Istället har då demokratin förvandlats till en sammanslutning där antalet som tillhör respektive etnisk grupp avgör styrkeförhållandena och där de som representerar den största gruppen därmed kommer kunna leverera flest förmåner till just sin grupp.

Identitetspolitikens totala övertagande.

Man måste också skilja på särbehandling och att lova att leverera en bra politik för särintressen. Särbehandling är det Socialdemokraterna alltid hållit på med. De lovar LO-facken att de ska få representation i form av stolar i riksdagen. Kommunalarbetarförbundet, som är det största förbundet inom LO och som därmed ger mest pengar och tid till S, var missnöjda efter valet. De fick inte så många riksdagsplatser de fått tidigare för sina pengar.

Omsätt detta till något annat särintresse.

“Motormännens Riksförbund ser över samverkan med Liberalerna – vi är inte alls nöjda. Halveringen av motormän från 14 till 7 riksdagsledamöter är verkligen inte bra”

“Naturskyddsföreningen missnöjda över att samverkan med Miljöpartiet gav för få rikdagsledamöter”

“Bemanningsföretagens VD besviken över valresultatet – blev lovade 6 riksdagsledamöter av Moderaterna men fick bara 3”

Denna form av korrupt särbehandling där en organisation som företräder ett särintresse – sina medlemmar i en specifik bransch på arbetsmarknaden – har bara kunnat pågå för att ingen kräver att det ska sluta. Det gör det inte varken moraliskt eller etiskt rätt för det. S låter också LO köpa politik för pengar. Som avdragsrätt för fackavgifter, krav på kollektivavtal i all offentlig upphandling, mer pengar till fackliga skyddsombud och positioner som statliga utredare. Jag verkar vara en av få i Sverige som sedan fyra år bevakar detta. Hur Socialdemokraterna köper röster. Så att de lovar assyrier olika saker för att hela gruppen assyrier/syrianer ska rösta på S enligt klanröstning är inget nytt för dem för att de hela tiden gör så för LO men det är inte okej för det.

Även om det alltså är värre att lova etniska grupper politik mot röster för att LO trots allt är en grupp alla som vill kan tillhöra.

Att däremot som politisk kandidat säga att man tänker föra en politik för ett särintresse, som att driva en för jordbrukare gynnsam politik eller en för företagare, är inte samma sak som vare sig klan eller särbehandling.

Men även om det är korrupt att Socialdemokraterna styrs av pengar och löften till LO-förbunden så är inte LO en klan. Det är ett särintresse. Och vem som helst kan bli medlem i ett LO-förbund, oavsett kön, sexuell läggning, etnicitet, ålder, bostadsort etc. Inte ens politisk åsikt får enligt stadgarna utesluta någon från att vara medlem, även om kulturen inom LO-förbunden fram tills väljarna generellt slutade rösta med klass innebar ett grupptryck, en förväntan att även rösta på S eller åtminstone V. Däremot har det varit uppmärksammade fall där olika LO-fackförbund uteslutit medlemmar som varit förtroendevalda för SD. Inte folk som röstat på SD dock.

I klanröstningsdebatten har det cirkulerat bilder på borgerligt dominerade orter och pekat på att bo i Danderyd är en klan.

Men vem som helst kan flytta till Danderyd och rösta på Moderaterna. Det är inte klanröstning. Jag tycker också att förklaringen att så många utanförskapsområden så totalt domineras av S – med siffror upp till 75 % – är något annat än enbart klan även om etniska röster är en av flera förklaringsfaktorer. Det är en faktor att S via olika föreningar som ABF, Hyresgästföreningen och andra dem närstående som försörjs av bidrag, etablerat sig sedan lång tid tillbaka i dessa områden och på lokal nivå byggt upp relationer genom att helt enkelt “fixa saker” för folk där (fester, barnaktiviteter, kurser, klotterplank etc) och när det blir val så röstar folk på S.

Och driver man en politik främst för gynnandet av bidragstagare som S gör får man på grund av det fler röster i områden där de flesta lever på bidrag.

Men vem som helst kan flytta till förorten och tillhöra förorten, som särintresse. Och flytta därifrån.

Men vem som helst kan inte bli kurd eller assyrier. Och att företräda en grupp som bara bygger på blodsband och etnisk grupptillhörighet, en faktor du inte kan påverka och inte heller göra dig helt fri från oavsett om du vill – en kurd är kurd även om denne väljer att varken kalla sig kurd eller ens ha kontakt med familjen eller andra kurder – är inte alls samma sak som att företräda ett särintresse vem som helst kan tillhöra.

Det är inte heller samma sak att säga sig representera företagare eller arbetares intressen i politiken och föra en sådan bra politik som möjligt för dessa som att lova en muslimsk församling i en enskild kommun mark till en moské bara för att få några tusen röster.

En annan sak som är viktig att hålla isär är att kritik mot klanröstning inte är samma sak som kritik mot personval. Det senare är en demokratisk tillgång.

Nuri Kino skjuter snett i sin artikel när han medvetet förenklar och klumpar ihop saker som i sin natur är helt väsensskilda. Klanröstning är inte något bra.

Tills jag hör honom och andra som försvarar det säga att det är lika bra om vi hade ett parti eller en företrädare som säger sig företräda alla etniskt svenska och deras specifika rättigheter hoppas jag att vi istället kan ha en rimlig och saklig debatt om det här fenomenet som på sikt underminerar demokratin.

Den feministiska paradoxen

Feminismen har aldrig varit så högljudd som nu efter #metoo, då de sista fördämningarna brast. Den tar upp stor plats i det offentliga samtalet sedan länge men aldrig mer än nu.

Kvinnor ska ta plats, deras mens ska ta plats, kvinnor ska inte vara tysta.

Män som manspreadar i T-banan får vatten på sig i en av feminister hyllad aktion. Nyligen fick ett mensprojekt om menscertifierade arbetsplatser en halv miljon kr nästan i bidrag från Jämställdhetsmyndigheten. Nina Åkestam och Nina Rung är de nya Nina Björk-arna.

Som en kvinna som alltid tagit plats kan jag givetvis inte ha något emot att kvinnor ska ta plats. Det applåderar jag. Om det inte vore så att man ändå inte får det. För feministerna.

För aldrig blir man så otrevligt bemött som av just dessa. Som borgerlig kvinna. Gud nåde den kvinna som visserligen är bråkig och högljudd. Inte alls lydig. Sitter inte alls still i båten. Följer inte med strömmen. Men som är höger. Som inte tror på kvotering. Som kritiserar #metoo och genuspedagoger. Som försvarar män. Som älskar män. Som försvarar alla kvinnors rätt att välja vilket liv de vill ha även om de sedan väljer traditionellt kvinnligt. För att så många kvinnor före mig kämpat för att kvinnor just ska ha det valet.

Av stolta statsfeminister får man då höra att man borde hålla käften. Dessa har inte bara bröst och kommer även i varianter med helskägg och sotarmössa och dylika attribut för varje mansfeminist. Men när Joakim Lamotte kallar sig feminist får han en 20 minuter lång verbal spya via video av Carolina Farraj, mest känd för att vara fd hijabist. Tills hon tog av sig slöjan och började hålla på med stand up. Män får bara vara feminister om de är ihop med Nina Rung.

Det här är varför jag tycker dagens feminism många gånger är outhärdlig. För att den hycklar så förbannat.

Upp till kamp, kvinnor. Säg ifrån. Slå patriarkatet på käften. Var bråkig. Försvara eder. Men herregud, du är väl inte höger?!

“Skräcködla”

“Hon måste vara sjuk”

“Surtant”

“Hon ser ut som en gris”

Sådant här har fyllt mina flöden sedan fyra år. Av kvinnor och män som kallar sig feminister. En kvinna idag, hon som kallade mig “gamla surtant som försurar miljön” hade hela sitt flöde fullt av tweets om hur förfärligt mobbing är.

Stolta feminister som försöker tysta profilerade kvinnliga borgerliga ledarskribenter och debattörer. Få dem sparkade.

Jag är åtminstone ärlig. Det finns inget systerskap. Det finns ingen feminism som inkluderar alla kvinnor. Den tiden är förbi. För att det få fanns frågor som gällde alla kvinnor, som rätten till att få rösta, rätten till abort. När feminism reduceras till att menscertifiera arbetsplatser och siden och fina skor-feministerna Hanna och Amanda, som jag inte på något sätt vill förringa för att jag tycker att de är duktiga entreprenörer och fungerar som Veckorevyn gjorde för min generation för dagens unga kvinnor, direkt ser PR-värdet och i Aftonbladet låter sig intervjuas om listan folk frivilligt får fylla i om sina perioder, känner man att det på riktigt är en jäkla uppförsbacke här.

Hur kan så många skitfrågor får så oproportionerlig uppmärksamhet medan verkliga problem förtigs? Och hur kan samma människor stå och påstå att de vill att alla kvinnor tar plats när de i nästa andetag skriver på ett upprop för att få just en sådan, fast en borgerlig kvinna, sparkad från sitt jobb?

Det är ju inte klokt.

Men svära i genuskyrkan, då är handskarna kastade. Då gäller inte feminist-evangeliet. Då gäller skampåle. Man kan till och med bli attackerad av andra liberala feminister om man tränger bort känslosåsen om att det är “rättvist” att kvotera föräldraförsäkringen på grund av “strukturerna”.

Det är inte lätt att vara människa.

Arbetsmiljöverket och degen

Mitt jobb är så spännande. När man trodde man sett allt kommer något nytt.

Som en myndighet som tar betalt för nyhetsbrev.

De tar alltså 1 470 kr plus moms för att man ska få veta saker som ör offentligt redan, som lagförslag. Alla myndigheter nästan har nyhetsbrev men de är ju gratis.

Man blir nyfiken på exakt vad som är så exklusivt i en myndighets nyhetsbrev att de har valt att ta betalt. Och inte vilken summa som helst utan 1 470 kr per år plus moms. Magasin av olika slag brukar kosta några hundralappar per år att prenumera på så detta motsvarar minst 4 sådana prenumerationer.

De fick 626 miljoner kronor i statsbidrag 2017.

Men för de pengarna kan alltså inte myndigheten ge medborgarna ett nyhetsbrev. Eller det kan de. För att de måste. Jag har nämligen begärt ut dem. Som offentlig handling. Ni ser klockslaget, det är sådant här jag gör framför TV:n när barnen lagt sig 🙂

Jag fick svar direkt. Ett tips till alla er som precis som jag längtar efter att dyka ner i Arbetsmiljöverkets nyhetsbrev för 2018. Vad står det då i dessa dyra nyhetsbrev?

Information om saker som är gratis.

Som reklam för en intervju med några forskare, som verket lagt på gratiskanalen Youtube. Eller som reklam för gratis seminarier man tänker ha om kemikalier. Detta hittas i nyhetsbrev nr 11.

Eller information om en ny sajt för företagare. Också gratis således. Hittas i nyhetsbrev nr 10.

Man undrar var man anmäler det här. Jag menar, en myndighet som kostar 620 miljoner kronor per år kan inte få ha ett nyhetsbrev som de tar betalt för. Det måste vara mot reglerna att ta betalt för saker som alltså är grundlagsskyddat offentligt. Som jag skrev i mailet är alla handlingar som upprättas på en myndighet och som inte ingår i sekretess enligt Sekretesslagen by default offentliga. Det var ju därför jag direkt fick ut nyhetsbreven när jag begärde ut dem. Minsta mail ingår.

Någon hugad läsare får gärna höra av sig så vi kan få bort detta. Det känns kanske futtigt att vilja få bort ett pris på ett nyhetsbrev men det är principen det handlar om. Att en myndighet som vi betalar försöker gömma undan material de producerar bakom en slags betalvägg. Jag prenumererar hemskt gärna på sossarnas favoritmyndighet. Men tänker inte betala ett öre eftersom jag redan betalat nyhetsbrevet och alla som jobbar där via skatten jag jobbat in.

Att ta betalt är faktiskt bara oförskämt.

………………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

ETC och återbetalningsplanen

ETC blev ju återbetalningsskyldig för nästan 9 miljoner kronor i presstöd de fått felaktigt, för Dagens ETC men även för lokaltidningar. Då valde Johan Ehrenberg att försätta lokaltidningarna i konkurs för att slippa göra rätt för sig.

 

Jag har begärt ut dokumentet för den återbetalningsplan som ETC sökte och nu fått beviljat. För det presstöd som de fuskat sig till. Men återbetalningsplanen gäller bara Dagens ETC.

 

Presstödsnämnden har fått ett bekant nytt namn som säkerligen inte är ledsen över att få vara med och rädda just ETC. Hon har ju tid numera dessutom, hon har suttit många mandatperioder i riksdagen och får nu pension, även om riksdagspensionen inte alls är lika bra längre. Gissningsvis får hon mer pengar i plånboken på den än som riksdagsledamot då de har en partiskatt som numera inte drabbar henne.

Intressant att läsa att ETC vägrade medverka till att fastställa antalet prenumeranter enligt myndighetens beslut. För att inte granska hela abonenntstocken valde de att frivilligt lyfta bort två kategorier helt. Varför gör man så om man inte har något mer att dölja?

“I de specifika fallen har det vid revisionen funnits svårigheter att härleda enskilda abonnenter från abonnemangsregister vida huvudbok till inbetalningsverifikat”

Med andra ord, man kan inte se att prenumeranter har betalat. Och “saknats valfrihet från givarnas sida angående vem abonnemangen skänkts och när de startats” betyder att ETC skickat tidningen till folk utan att någon enskild person gett bort en prenumeration eller att mottagarna själva sagt att de vill ha den.

Jag har under tiden jag granskat ETC fått upprepade vittnesmål via mail att folk fått tidningen plötsligt och den fortsatt komma, gratis, utan att de vet varför. Vissa har bara slängt den, andra har försökt att få den att sluta komma utan framgång.

ETC:s flaggskepp Dagens ETC har liksom lokaltidningarna uppgett en för hög upplaga. Enligt TS är den inte 8 510 utan 4 732.

Digniteten av fusket går också att läsa i beslutet. Som att ETC Umeå fick presstöd för 1 893 exemplar men i själva verket bara hade 200 i såld upplaga, resten var gratisexemplar.

Eller att ETC Jönköping fick presstöd för 2738 exemplar men hade 280 i betald upplaga.

Innan Presstödsnämnden beslutade sig för att undersöka ETC:s alla tidningar och upplagorna beviljade de 42,7 miljoner kronor i presstöd totalt till ETC-tidningar.

Bilden nedan är för 2017 års bidrag, de som de sedan krävde tillbaka nästan 9 miljoner kr av.

För att kunna betala kraven gjorde Ehrenberg som han alltid gör – försöker få någon annan att betala. Så han startade en “stödfond” han fyndigt nog döpt till “Folkets presstöd”. Som om inte folket redan betalar allt presstöd. Och som folket inte är de har lurat skjortan av genom att få presstöd han inte har rätt till och nu alltså tvingas betala tillbaka. Till folket.

Observera att återbetalningsplanen bara gäller Dagens ETC och 3,8 miljoner kronor. Resten av kraven gäller tidningar han nu försatt i konkurs. Dagens ETC är inget eget bolag utan ges ut av ETC Förlag, som nu har en rad betalningsanmärkningar. 

Han påstår i texten att bankgironumret går till ETC Utveckling. Men det stämmer inte. Bankgirot som han anger på bannern och i all annan kommunikation, för han är bra på det, är 675-0855 och det går till ETC Förlag. Ni vet, samma bolag som alltså nu dragit på sig en rad anmärkningar och som jag skrev om nyligen.

Enligt Presstödsstödsnämnden har Dagens ETC angivit att stödfonden den 7 september samlat in 3,8 Mkr som de använt för att betala fordringsägare och uppsagda krediter, för att bolaget ju är på obestånd. De har även betalat in 300 000 kr till myndigheten sista augusti samt sista september. Enligt beslutet kommer de kräva in hela beloppet om ETC Förlag inte betalar in 305 000 den sista varje månad.

En sak till som är ironiskt – att Ehrenberg beskyller myndigheten att vara politiskt styrd i bästa konspirationsteorifoliehatt-stil. Samt ifrågasätter varför staten vill ha sina pengar tillbaka av ett bolag ägaren satt i konkurs.

Jag såg i kreditupplysningen att han inte har några skulder hos Kronofogden längre så han måste ha tagit pengarna han påstår att han fått in (några bevis finns ju inte) för att lösa ut skulderna han haft hos fogden för att förhindra att även ETC Förlag hamnar i konkurs. För fogden kan begära till exempel utmätning och sedan är det game over.

Men givet hur det står till med ETC Förlag så är konkursen nära förestående oavsett.

 

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia