Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. 

Vill du stödja mitt arbete – bli Patreon genom att klicka här.
Eller Swisha: 0762096244

 

 

 

Veidekke och sossar i samma båt

Byggbolaget Veidekke har hoppat i säng med Socialdemokraterna och var oortodoxt nog värdar åt en regeringskonferens igår. Där Ylva Johansson och fd fackpamp numera statsminister Stefan Löfven fick mysa när de tre gemensamt krävde underentreprenörsansvar i byggbranschen.

Det går i korthet ut på att alla bolag som i sin tur anlitar andra företag är enligt lag att betala det företagets anställdas löner om bolaget själva inte gör det. Och se till att bolaget inte gör fel eller fuskar medvetet, då kan man istället bli skadeståndsskyldig trots att ditt eget bolag gjort rätt.

I förslaget finns givetvis godbitar till LO – insyn i företagen.

“Lagförslaget innebär också att arbetstagaren och arbetstatarorganisationen (LO red anm.) ska har rätt till information om aktörerna i entreprenadkedjan”

I LO:s idé om “vita jobb”, dvs tvinga alla bolag som vill sälja ens ett suddgummi till offentlig sektor till kollektivavtal gick på pumpen som bekant för att det var olagligt men även där var en av idéerna att ge LO makt över att “granska” alla privata företag. För det allmännas bästa givetvis. Att de sedan skulle ha obegränsad tillgång till namn och personnummer på anställda till exempel och kunna samköra det med sina register för att se vilka som ännu inte var medlemmar i LO var givetvis inget de tänkt på.

Gissningsvis handlar detta förslag om något liknande – att komma åt affärsinformation om privata bolag till förmån för LO. Men någon proposition finns ännu inte att hitta online så jag väntar på de definitiva formuleringar och vad LO och S tänkt sig. För detta är ytterligare en specialbeställning från LO för hinna få betalt för alla pengarna de gav i valet 2014 innan nästa val.

När är det tänkt att införas?

Innan valet givetvis. Annars blir LO sura. 

I materialet från regeringen citeras en Brå-rapport om bedrägerier.

Man ska få intrycket av att Brå särskilt intresserat sig för allt fusk inom bygg, men stycket nedan är alltså det enda stycket om byggbranschen i hela den 200-sidiga rapporten. Som i övrigt handlar om till exempel kortbedrägerier, blufföretag och fusk med bidrag.

Det är en absurd idé att kräva att företag ska tvingas betala för företag som struntar i det. För det första har vi en statlig lönegaranti som faller ut när anställda inte får löner vid konkurs, så ingen anställd drabbas av det. För det andra kan inte företag i någon bransch anses ha ansvar över andra än sig själva. Nog för att det förekommer fusk i byggbranschen men att singla ut en bransch med lagstiftning och gå över normala skyldigheter aktieägare redan har enligt lag är en bisarr tanke.

Byggbranschen är självklart emot. Utom Veidekke.

Men det finns en särskild förklaring varför just Veidekke är så positiva att de till och med ordnar regeringens presskonferens. 

Veidekke har nämligen rullat runt med Byggnads länge, sedan 2013. Här kommer egenintresset in – genom att ligga ett steg före konkurrenterna här och fjäska för LO tänker sig Veidekke ta marknadsandelar. De har redan investerat i lagen som då inte fanns ännu och de kan därför lova vad som helst inom det området utan att det nu kostar dem en enda krona. Och de har fantastiska relationer med såväl LO som S på olika nivåer, vilket ökar sannolikheten att just Veidekke landar lukrativa kontrakt i olika sossestyrda kommuner.

Lennart Weiss heter deras kommersiella direktör.

Honom föreslog för övrigt Veidekke som ny bostadsminister när Mehmet Kaplan avgick.

Givetvis är Lennart Weiss gammal sosse. Han satt i SSU tillsammans med Anna Lindh och Mona Sahlin och träffade sin fru Annika Billström där. Hon var finansborgarråd i Stockholm till 2006.

Han var med och startade det omdiskuterade Gaia Leadership 1999 som sossarnas partisekreterare Lena Baastad jobbade på innan hon blev partisekreterare. Det är samma företag som sossen Mikael Sjöberg, GD på Arbetsförmedlingen köpt in konsulttjänster för tiotals miljoner från för övrigt, för skattebetalarnas pengar. Det gjorde han också som GD för Arbetsmiljöverket.

Men Veidekkes kopplingar med sossarna slutar inte där.

2010 valdes en annan sosse in i Veidekkes styrelse – Annika Billström. 

2014 valdes Billström även till regionchef för Hyresgästföreningen i Stockholm.  Samtidigt som hon var chef för HGF skrev hon rapport med sin make på Veidekke, när hon också satt i styrelsen, och förespråkade marknadshyror. HGF Stockholm har också haft stora konflikter i flera år, något som bland annat slutat i Arbetsdomstolen.

Annika Billström drev då ett eget företag, som sysslar med chefsrekrytering. Den chef hon rekryterar verkar vara henne själv. När man är politiker har man rätt till en omställningspension.

2011 sa Annika Billström så här: “Målet är att tjäna mer pengar genom mitt företag”

Hon sa också att hon lever på visstidspensionen tills företaget bär sig. 

Detta sa hon 2011. I bokslutet för 2017 kan man se en omsättning på över 2,3 miljoner kronor, sedan flera år. Lite längre ser ser man personalkostnaderna – 29 000 kronor. Inte direkt en heltidslön.

Bolaget har en anställd, en kvinna. Det vill säga hon själv.

Men utdelning, det tar hon. Hon fick 322 850 kr i utdelning förra året. Men alltså ingen lön. För Annika Billström tycker tydligen fortfarande inte att bolaget går tillräckligt bra, så hon har sedan 2011 levt på skattebetalarna. Samtidigt som hon fakturerat Veidekke och Hyresgästföreningen miljonbelopp.

Målet har aldrig varit att försörja sig själv. Utan Billström, och även Weiss eftersom de är gifta har de nämligen gemensamt ansvar över ekonomi och varandra, har tänkt att vi ska betala 55 000 kronor i månaden till dem så kan de ackumulera kapitalet från intäkterna i bolaget och göra något roligare för än att betala tråkig lön, skatt och sociala avgifter.

Billström håller också på att ackumulera allt kapital hon inte behöver ta ut i lön i en kapitalförsäkring gissningsvis. Som ni kan se investerades ytterligare 1,2 miljoner kronor nyligen, så totalt har 3,2 miljoner kronor satts av där. Det är ju lätt att få stora överskott i verksamheten när man inte behöver dra in sin egen lön utan sedan ett decennium lever på skattebetalarnas pengar menar jag.

Texten har uppdaterats när ny information om vad fordran kan vara för något. 

Billström satt forfarande i Veidekkes styrelse i slutet av 2015, jag tror att hon avgick därifrån 2016 men det är svårt att hitta någon information online om det mer än att hon bara inte längre står på Veidekkes hemsida.

Så Veidekke kokar alltså sossegröt och försöker gena förbi konkurrenterna genom detta. Allt är som vanligt ruttet, korrupt och fullt med folk som kliar varandra på ryggen.

Regeringen leverar ett fint paket med röda snören åt LO. Alla är glada.

Utom vi som inte är sossar, LO eller Veidekke då.

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Deg utan kneg

Minns ni det här?

Den 25 oktober 2017 meddelade statliga Konstrådet att man valt vilket konstverk som ska pryda station Korsvägen på Västlänken i Göteborg. En person ska anställas på livstid.

Jag har fått ut handlingarna kring projektet.

Utlysningen var uttryckligen inte något traditionellt. För alla vet att uttråkade göteborgare inte vill titta på vanlig konst när de väntar på tåget hem till förorten. Inte något “illustrativt eller dekorativt”, det är så gammalt. Nej, ett konstnärligt förhållningssätt till tid och rum är vad göteborgarna vill ha i rusningstrafiken.

Och glada nyheter Göteborg, det är precis vad ni fått. Mer faktiskt. 

För det är betydligt mer än att en person ska vara anställd på livstid, hur knäppt det än låter. Personen ska alltså checka in på hållplatsen Korsvägen varje arbetsdag, via en stämpelklocka som är kopplad till en ljusslinga i taket. Så kan folk som passerar kan se om personen jobbar eller inte.

Vad ska han eller hon göra då? Sitta och rulla tummarna på stationen varje dag hela livet?

Nej då, den behöver inte ens vara där efter incheckning utan är fri att göra vad som önskas, så länge utcheckning sker. 

Det är heller inget krav att stämpla in själv för en klocka kan vem som helst skickas att stämpla in på.

I beskrivningen av projektet bifogades en fejk-annons för positionen efter Arbetsförmedlingens mall.

Gillar särskilt meningen “Prestigelös räka”. Genialisk.

Idén bakom projektet är givetvis politisk. Konstnären, vem det nu än är för detta finns inte med i handlingarna, framhåller att så länge “pengar ger mer intäkter än jobb” kommer projektet kunna vara för evigt. Att pengarna från början kommer från jobb är inget man måste bry sig om som konstnär utan vad hon eller han anbelangar kommer de från himlen.

Eller vänta lite, de kommer ju från staten. Alltså pengar från andra människors jobb.

Man har således tänkt att ta de 6 miljoner kronor som budgeten för Korsvägen-konstverket var i utlysningen och helt enkelt placera dem på börsen. Verket ska inledas 2025 när Västlänken invigs så de första 7 åren har man tänkt att kapitalet bara ska växa.

De har byggt kalkylen på en lön på 21 600 kronor per månad för den anställde. Men man ska dessutom få löneökning varje år. Efter 10 års anställning är alltså lönen snarare 30 000 kronor per månad.

Det står också att anställningsvillkoren så långt det går ska likna genomsnittlig offentlig sektors.

Men summan 21 600 kronor per månad bygger enbart på lön, semesterlön och arbetsgivaravgifter. 

De som jobbar i offentlig verksamhet har kollektivavtal av någon form. För löner på 21 600 kronor är det gissningsvis motsvarande Kommunals avtal som de tänker sig, exempelvis vårdbiträde eller undersköterska. Men Kommunal har tjänstepension, friskvårdsbidrag, arbetsglasögon och andra förmåner i sitt avtal.

Dessutom finns ingenstans om vad som händer om personen blir sjuk. För då måste sjuklön betalas men är man långtidssjukskriven krävs företagshälsovård, rehabilitering och annat arbetsgivaren också står för. En lönekostnad på bara 350 000 kronor per år är en fantasi, men så är det också en konstnär som lajvat ekonom här.

Alla som varit arbetsgivare vet att den verkliga kostnaden för personal är oändligt mycket högre än bara lönekostnaden. 

Vidare har konstnären tänkt sig att ta de 6 miljoner kronorna från skattebetalarna och placera i en fond, som en nybildad stiftelse tar hand om. Denna stiftelse ska ha en styrelse som får en symbolisk summa som arvode. Stiftelsen blir arbetsgivaren och ansvarar inte bara för placeringarna utan är också den anställdes uppdragsgivare. Det är med denna personen förhandlar till exempel lön med.

Kostnaden för stiftelsen verkar vara gratis däremot, åtminstone som jag kan utläsa. Också en fantasi alltså. 

Ironiskt nog anger man skatteskäl för stiftelsekonstruktionen. Det är viktigt att så lite som möjligt går tillbaka till de som betalar kalaset.

Om man inte som stiftelse kan undvika skatt tänker man sig att man skaffar sig en slags försäkring för att minimera skatten.

Sedan kommer grunden för konstverket, som chockerande nog handlar om kritik mot kapitalismen.

Verket är ett helt politiskt projekt, en kritik mot “hotet mot anställningstryggheten” som drivs på av nyliberalerna och kraven på ständig produktivitetsökning.

Vänsters nya favoritekonom Picketty citeras givetvis.

Men av allt detta konstverk ger är budgeten ändå det mest intressanta tycker jag. För här kommer det – egenintresset. Som konstnären så gärna vill kritisera men har så svårt att låta bli själv.

För inte nog med ett engångsarvode på 200 00 kronor när projektet startar, vilket ju är så man betalar konstnärer eftersom man köper verket, så har just denna konstnär tänkt sig att så länge konstverket finns uppe få del av pengarna själv. 

Så personen kräver, och har fått godkänt då kontrakt skrivits på dessa grunder, en årlig avgift till sig själv. Som inte är fast utan som är 0,1 – 0,3 % av totala tillgångarna. Vad siffran blev är oklart men vi kan räkna med 0,2 % för enkelhetens skull.

Om portföljen skulle prestera en genomsnittlig årlig avkastning på 10 % de första 7 åren, då pengarna bara förvaltas och bygger upp kapital i väntan på att den anställde ska börja 2025, växer således avgiften i kronor med tiden. För det är inte, som ni kan läsa, 0,3 % på 6 miljoner kronor, vilket är budgeten. Utan på förvaltat kapital och detta ökar. Det är inte heller beräknat på när kostnaderna är betalda, dvs lönen till den anställde, utan på beloppet.

När konstverket ska inledas efter 7 år borde portföljen vara värd 10,6 miljoner kronor. Då blir den årliga avgiften till konstnären 21 200 kr. Första året blir avgiften 12 000. Men betänk att konstverket har planen att leva “för evigt”. Vi pratar alltså om ett livstidsarvode för konstnären. Planen är att det även 2050 ska trilla in pengar som arvode till konstnären, för ett projekt personen sålde in och fick betalt för 2017.

Vi som jobbar, vi skattebetalare som betalat dessa 6 miljoner kronor har alltså inte bara fått en livstidsanställd göteborgare. Vi har även fått en livstidsanställd som inte behöver vara på stationen och som har rätt att förhandla lön. Vi har även fått kritik mot kapitalismen och allt tjat om att jobba är något bra, och vi har fått kritik mot kritiken mot världens mest rigida arbetsmarknadslagstiftning.

Och vi har på köpet fått en livstidsarvorderad konstnär. 

Göteborgarna har mycket fint att se fram emot, som tända och släckta lampor på stationen där någon jobbar men inte gör något och inte ens är i lokalerna. För lamporna verkar vara det enda fysiska förutom stämpelklockan som går att se. Men de kan i alla fall vara glada över en sak – det är inte åtminstone denna gång Muteborg som betalar utan staten.

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Blågula mirakel på röd horisont

Det är något av ett mirakel. Att svenska företag lyckats bli så framgångsrika trots att de startas och växer upp i ett land där det finns ett sådant grundmurat kompakt motstånd mot företag och företagare. Fondsocialismen var inte ett unikum – det var bara den tidens form detta motstånd tog sig.  Idag är attityden densamma, den tar sig bara andra uttryck. Och även om muren föll, alla älskade EU, friskolor och globalisering ett tag är det alltjämt så att F på nationellt prov i ekonomi och företagande fortfarande presteras. Varje år. Av såväl journalister, debattörer som politiker.

Det är som om man inte vill förstå. 

Ett populärt ord för det är faktaresistent men det kommer jag inte använda.

Vi skyller ofta denna ovilja och okunskap på svensk avundsjuka. Men det är något annat. För avundsjukan finns inte mot de som tjänat sina pengar på att vara briljanta på annat än företagande – fotboll, tennis, golf eller varför inte musik?

Dessa personer får sällan höra att de måste betett sig orimligt för att ha tjänat dem medan den gängse uppfattningen bland framför allt politiker och media men även vanliga väljare är att en företagare måste ha skarvat, fuskat eller betett sig illa för att ha lyckats. 

Se bara på den urspårade vinstdebatten där inte ens seriösa medier kan hålla isär vinst och utdelning, och politiker förstår inte hur vinst uppstår. Det kan bara bli ett överskott om man fuskat.

Vänsterskribenten Dilan Apak, som skriver för gamla S-fästet TCO:s nya opinionssajt visar ,utan att själv ha intentionen till det, hur denna inställning tar sig uttryck. Det kommer så naturligt att den finns underliggande överallt, vare sig skribent eller läsare reflekterar över den aktivt. Som en röd skugga över orden.

“Att gå in på toaletten och gråta av stress kostar ingenting i varken pengar eller socialt kapital”

“Vilken osund stämning de spelande cheferna kommer få uppleva när de ska kompromissa med såväl välmående som inomst för att få något fixat på arbetsplatsen”

Ser ni föraktet? Ser ni mängden okunskap som blir som en bläckplump som breder ut sig över bokstäverna till åtminstone inte jag kan se något annat?

Ett lika bra exempel också det utan intention kom igår från näringsminister Mikael Damberg.

“Hem PCn lyfte dataspelsindustrin och man behöver inte offra allt för att satsa på sin startup”

Aldrig har väl en mening så väl sammanfattat meningen ”noll koll”. Beklämmande nog är den här mannen inte bara minister. Han är näringsminister, sedan snart fyra år. Och ändå har han inte lärt sig någonting mer än när han var SSU:are, vilket är en prestation i sig.

Hur kan man ens yttra den meningen utan att förstå det minsta hur ofattbar den är? Ofattbar i sin enfald. 

Själv vill jag bara skrika åt alla Dilans och Mikael där ute:

NI FÖRTJÄNAR INTE IKEA!

NI FÖRTJÄNAR INTE HM ELLER SCA, INTE ASTRA ZENECA, ERICSON ELLER SKYPE!

NI FÖRTJÄNAR ATT ALLA BOLAG SOM NÅGONSIN FÖR FÅR FÖR SIG ATT STARTA I SVERIGE FLYTTAR TILL MALTA!

Alla dataspelsbolag som någonsin startats i Sverige har startats av dataspelnördar som satt med såväl TV-spel som dataspel hemma. Som fått en Atari av hårt arbetande föräldrar eller sommarjobbat ihop den själv.

Företag skapas inte av en statlig reform. Företag skapas av människors drivkraft och vilja, av deras kreativitet, idéer och förmåga att omsätta idéer till verklighet. Drömmare har aldrig varit företagsledare för framgångsrika företag. Det är de som inte bara drömmer utan gör som lyckas.

Men framför allt har alla dataspelsbolag som någonsin kommer att startas, i likhet med varenda företag i hela Sverige, en gemensam faktor – tid.

Så fruktansvärt mycket tid har lagts ner av grundarna på att bygga upp verksamheterna. 

Arbetsdagar från tidig morgon till midnatt sju dagar i veckan, inställda semestrar, fredagkvällar som avbrutits på grund av en kris någonstans, uppskjutna träffar med vänner och familj. Och däremellan ett konstant tänkande på jobbet.

Dilan Apak tror att cheferna glider runt i livet, medan anställda gråter på toaletten. Hon har aldrig frågat sig – vem pratar chefen med när hon är så stressad att hon vill gråta? Det är som om en företagare eller chef i de här personernas ögon är en annan sorts människa, en mindre mänsklig människa.

Alla har varit anställda någon gång. 

Betydligt färre har varit företagare. Är det något som behövs är det en app eller ett spel som visar det. 

När kommer Arbetsmiljöverkets app för det, betalad av skattepengar? För sist jag kollade är inte verkets roll att bara bevaka anställdas arbetsmiljö utan även stressade gråtande chefers.

Den dagen Mikael Damberg får leva sig in hur det är att gå från idé till verklighet och vad det krävs, vilka timmar som investeras, hur privatekonomin äventyras, vilken oro, rädsla, stress, glädje och ren eufori som upplevs när saker misslyckas eller lyckas och hur lite det har att göra med hans egen föreställning om politikens insatser tror jag vi kommer få se betydligt färre socialdemokratiska tweets av den kalibern han levererade igår.

Visste ni att vi företagare varje år vid årets början måste gissa oss till vad årets vinst ska bli 12 månader senare och sedan betala skatt på den gissade vinsten varje månad fram till dess?

Detta är bara ett av alla exempel av en företagares vardag. Då har jag inte ens gått in på att inga lagstadgade rättigheter gäller, som semester, semesterlön, sjukpenning eller ens lön. Ingen obekväm arbetstid, ingen övertidsersättning, ingen rätt till lediga helger.

Vi har inga rättigheter. Bara skyldigheter. Och ändå startar företag varje dag i det här landet. Varför då, undrar framför allt de av fackförbunden skedmatade debattörerna, om det nu är så himla dåligt?

För att drivkraften att skapa något är en av människans superkrafter och det som har byggt allt det välstånd vi ser i världen. Tack vare vissa människors energi, idéer och förmåga att omsätta dessa i praktiken.

Ingvar Kamprad blev 91 år. Han startade sitt första företag som 17-åring. 74 år senare hade hans drivkraft skapat 150 000 jobb åt andra. Utan honom hade det inte funnits något Ikea.

Företag skapas inte ovanifrån utan inifrån. 

Men det är sannerligen ett mirakel att Sverige trots det svenska folkföraktet mot duktiga entreprenörer fortfarande skapas nya globala företag. Fondsocialismen var 80-talets fysiska form av detta förakt, idag har vi vinstdebatten om välfärden. Där politiker och media regelbundet uppvisar såväl okunskap som förakt, de flesta vet inte ens skillnaden mellan vinst och utdelning. Eller hur vinst skapas.

Men också bankskatt, Arbetsmiljöverkets olika appar och filmer, förlaget om ökat sjuklöneansvar för företag (lades ner), förslaget att förbjuda LOV (lades ner), förmånsbeskattning av sjukvårdsförsäkringar och inte minst exit-skatten.

Exit-skatt är en ny förmögenhets- och arvsskatt anpassad till en globaliserad värld. Inget annat. Det är ny förpackning bara.

I korthet handlar det om att ditt företags värde, dvs marknadsvärdet på aktierna du äger, beskattas som om du hade sålt dem, när du flyttar utomlands. Trots att du inte sålt aktierna. Du får alltså betala en skatt på ett värde idag för något du inte sålt och inte ens vet om du kommer sälja. Men detta räcker inte, det gäller också om du överlåter aktierna till dina barn som råkar bo utomlands redan.

Det är alltså en variant på att betala in skatt på en gissad vinst fast på anabola steroider.

Men det företagarföraktet inte förstår är att blott hotet om en sådan skatt gör att pengar när ni läser detta inlägg strömmar ut ur landet. Tetra Pak och Ikea flyttade ut ur Sverige redan innan fondsocialismen var införd. Det tog decennier att reparera skadan. Just nu håller desperata företagare som tänkt att lämna över bolaget till barnen på att göra just det, många år tidigare kanske än vad det var tänkt, för att skydda dem.

Detta är ett sätt att tvinga alla företag som startats i Sverige att aldrig ha råd att flytta ut. För företag är sin grundare från början och i de allra flesta företag jobbar grundaren kvar. Som en slags nordkoreansk idé att låsa in kapital och kompetens in i landet med skatteregler.

Det är sannerligen ett mirakel att det ens startas ett enda företag i Sverige under de här förutsättningarna.

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Arbetsmiljöverket bränner miljoner

Sossar älskar Arbetsmiljöverket. Det är en av deras favoritmyndigheter, och allra mest älskar nuvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson Arbetsmiljöverket. I opposition pratade hon arbetsmiljö som hon vore anställd av LO. Som statsråd inledde hon med att skruva upp deras anslag direkt.

I budgeten för 2014 fick Arbetsmiljöverket 622 miljoner kronor i budget. Redan i första budgeten höjdes anslaget med nästan 90 miljoner kronor.

2018 var budgeten 762 miljoner kronor, en ökning med 140 miljoner kronor på några år bara. Eller 23 %.

Men Ylva Johansson vilade inte på lagrarna utan gav Arbetsmiljöverket redan våren 2015 en ändrings i regleringsbrevet.

10 miljoner kronor för “särskild informationsinsats” om tillsyn av företag som bryter mot regler för konkurrensfördelar.

Även 2016 fick de 10 miljoner kr reserverade just för detta ändamål.

Ironsikt nog så började arbetsskadorna öka först efter hennes massiva budgetökningar – det byggde alltså inte på någon förändrad verklighet utan var enbart ideologiskt grundat.

Som ni kan se ökade skadorna efter 2014. Man kan också se att i den bransch där de är flest olyckor är Vård, omsorg och socialtjänst. Sedan tillverkningsindustri och först på tredje plats kommer bygg. Transport, fastighetsservice, utbildning och försvar/polis kommer högre än hotell/restaurang. Ändå valde man just dessa branscher när man skulle satsa på den extra

Så vad gjorde då Arbetsmiljöverket för pengarna?

2015 så körde de ut filmen Utmaningen, som jag begärt ut fakturor för men inte fått trots tre försök.

2017 i december lanserades appen The Boss. Dessa fakturor har jag däremot fått ut. Och kommunikationsplanen. Appen drogs tillbaka bara 6 veckor efter lansering. Den gavs ut 1 december, den 12 januari drogs den tillbaka. Då hade det varit julledigheter dessutom.

Skäl?

Den hade attityden rakt igenom att företagare är onda. 

Appen var dessutom uselt gjord. Jag laddade förstås ner den.

Ni ser ju kvaliteten, som för tankarna till Mediagymnasiet årskurs 2. Ändå är det en professionell reklambyrå som tagit fram appen och allt annat – Granath Reklam har haft Arbetsmiljöverket som kund länge. De vann den senaste upphandlingen, igen. 

Och Arbetsmiljöverket hade alltså nya 10 miljoner kronor att sprätta iväg, direkt från Ylva Johansson som tagit dem från oss i sin tur.

De fick Granath.

Som ni kan se fakturerade bara appen på 2,7 miljoner kronor. Arbetsmiljöverket passade också på att köpa 12 par VR-glasögon.

Här kan man också se att de hade två temadagar, en på Stockholms restaurangskola och en på Dista Byggymnasium. En pilot, som kostade 750 000 kronor.

Jag har hittat ytterligare en faktura för appen och projektet, där 600 000 kr för mediainköp ingår.

Totalt la Arbetsmiljöverket cirka 6 miljoner kronor på appen The Boss.

Tanken var att appen skulle köras aktivt fram till sommaren, det vill säga mitt i brinnande valrörelse. Om man ser på deras medieplan ser man nämligen att utvärdering skulle göra sista juni 2018.

Den 12 januari tvingades Arbetsmiljöverket att dra in appen och be om ursäkt. Hela planen kring The Boss lades ner. Men fakturorna måste ändå betalas.

Om ni någon gång undrar över varför “humor”-program i P3 är så kassa, och vänstervridna, kan ni ju kolla vad en av deras fd “komiker” gör nu för tiden. Dilan Apak skriver på TCO:s nya webbtidning Arbetsvärlden, ett svar på Svenskt Näringslivs Arbetsmarknadsnytt helt klart. De anställde Feldbaum från Arena-gruppen som chefredaktör och har bara vänsterskribenter förutom Birgitta Olsson som mysigt högeralibi. Ali Esbati är krönikor, det säger nog allt.

Apak tyckte spelet var för mesigt. Hon hade hellre sett något annat. 

Vilket härligt förakt som sipprar ut från sidan!

Cheferna som bara har det skönt på jobbet, som aldrig någonsin grinat på toaletten av stress, skulle få testa hur det är att vara anställd. Komma ner från den softa planeten Chef ett tag och leva i det verkliga livet.

Jag blir deprimerad över hur djupt föraktet och okunskapen är i Sverige om företagare, ekonomi och varifrån pengarna kommer. Om företagarnas vardag, slit och risker. Tyvärr är det inte bara komiker och vänsterskribenter som hyser detta, även ministrar och intellektuella bär sin begränsade kunskapsnivå som en mantel, något att nästan kokettera med. Förut trodde jag att folk spelade dumma, nu tvivlar jag på att det ens är så sofistikerat. De förstår helt enkelt ingenting.

Man kan egentligen inte anklaga Arbetsmiljöverket, för de gör bara vad Ylva Johansson och sossarna sagt åt dem – opinionsbilda i valet åt dem. Det är vad “extra informationsinsatser” betyder.

Precis som Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att puffa för hur otroligt framgångsrik regeringens politik har varit.

Att de sedan slängde 6 miljoner kronor rätt ner i sjön är inget som de behöver bry sig om, eller Dilan Apak. Det är någon annan som betalar – skattebetalarna. Det finns alltid mer pengar. Finns i sjön.

Jag är väldigt spänd på att se vad Granath kokat ihop åt Arbetsmiljöverket i de nya projekten de fakturerat redan.

För när en dörr stängs (nerlagd app), öppnas en annan (indoktrinering av barn). Och Arbetsmiljöverket är långt ifrån klara, de har ju ett uppdrag att fullfölja från regeringen för 10 miljoner kronor per år.

Alltså står elever och lärare på tur att få lära sig om hur ondskefulla fuskande företagare är. 

De lärare som deltar i projektet får arvoden, för att lärarhandledning och skolmaterialet verkligen ska prånglas ut till våra barn antar jag. Utan deg är motivationen låg att dra in något som inte ingår i skolplanen. Och jag vet bestämt att utmåla företagare som dåliga inte är ett kärnämne. Ännu.

Som ni ser i det finstilda är det 0 kr fakturerat tidigare på detta nya projekt. 250 000 kronor av årets 10 miljoner kronor på information har alltså redan betalats. 

Eftersom vi skattebetalare redan betalat minst 8 miljoner kronor till Granath för The Boss och lite annat i samma projekt, som ingår i den extra informationsinsatsen, och potten är 10 miljoner kr per år gissar jag att möjligheterna är oändliga för satsningen på barnen.

Vi väntar med spänning på nästa insats att fulmåla företagare på uppdrag av sossar som vill ha myndigheternas draghjälp i valet. 

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

När liberaler blev kannibaler

Det finns mycket att vara trött på.

En sak som är extra tröttsamt, som ett skavsår som aldrig läker, som en mygga som bor i sovrummet och ger en nya stick varje natt eller som ett iPhonebatteri som plötsligt börjar bete sig som en gammal trött farmor.

Klappjakten på högern. Från höger. 

Socialliberaler som hoppat i säng med Anders Lindberg beväpnade med slangbellor matade med påsar fulla med komocka, redo att skjuta iväg en salva mot första bästa person som står till höger om Birgitta Olsson. Och jag kan egentligen inte lista ut varför faktiskt. Jag ser ingen annan drivkraft, inget annat motiv, än egen positionering. Vad man samhällsmässigt vill uppnå är däremot höljt i dunkel.

Den ledarsida som blommat ut i full rödblå hetsjaktsröra är DN Ledare.

Nog för att de passerat gränser tidigare men nu verkar tyvärr dammluckorna brustit. Det är jaktsäsong på borgerligheten och när man trodde skottpengar skulle delas ut av Anders Lindberg verkar Erik Helmerson och Lisa Magnusson tagit plats vid fronten. Många är kallade tyvärr men att namnge alla små obskyra ledarskribenter med samma självutnämnda uppdrag på dammiga lokaltidningar skulle ta för lång tid och inte minst, ge dem mysiga ryggdunk av vänstern. Så jag avstår.

Att dissas av mig verkar underhållande nog blivit något slags hedersbetygelse i den här kretsen.

När skribenter börjar bli mer intresserade av hur de själva framstår, när byggandet av det egna personliga varumärket blir viktigare än att påverka något viktigt ska man dra öronen åt sig. För då har de själva förpassat sina texter till den narcissistiska Instagram-generationens reflektioner som också enbart sysslar med jagets förhållande till alla andra. Då är man inte bättre än så.

DN Ledare är tyvärr sällan bättre än så. För det handlar så ofta om sin egen position eller tala om för andra hur de ska stå.

Och ännu mer tyvärr har en skribent som jag tidigare respekterat fallit i den fällan. Erik Helmerson. Få har varit så läsvärda just på DN Ledare som han varit och jag har försvarat det slentrianhackande på just DN Ledare som också funnits, på grund av Helmerson.

Han har haft en intellektuell hederlighet tidigare, att gå i sitt eget tempo och inte ryckas med i flocken. Att leverera egna tankar inte påverkade av högljutt bakgrundsbrus som försöker överrösta. En skribent med stringens. Så det är med stor besvikelse jag tvingas konstatera att han också har gett upp.

Jakten på Hummerkniven 2018 har uppenbarligen börjat. 

För er som inte känner till Hummerkniven är det ett pris kommunisten Åsa Linderborg instiftat till den skribent från höger som hon tycker presterat bäst för att vara höger. Men där höger aldrig är höger utan på sin höjd socialliberal. Ett pris lika fint som Leninpriset i skribentkretsar skulle jag säga.

Hanif Bali har blivit folkets fiende nummer ett, om man med folket menar den samlade vänster och landets diverse socialliberaler. Sedan kommer ett gäng andra, bland annat jag. Bland många exempel har jag valt ut några av de senaste.

I den här artikeln från 7 december 2017 försvarar Helmerson till exempel #jagärhär. Inget fel med det, han är själv med. Men som vanligt används Bali som främsta exempel. Undertecknad klumpas sedan ihop i en inte lika uppenbart guilt by association som Lindberg och hans trollarmé brukar köra med men även om den är gjord med mer finess och är mer subtil finns den där – associationen läsaren ska göra med rasister. Det hjälper inte att han kallar mig traditionellt höger, som ett försök att tona ner angreppet.

Men där tidigare rasist och SD varit skällsorden – jag kommer aldrig glömma när jag i maj 2014 av någon Anna vars efternamn jag glömt på Expressen Kultur på allvar anklagade mig för att “normalisera SD genom att prata mat med Linus Bylund på Twitter – har de bytts ut mot “alt right” eller “alternativhögern”. Även “oanständig höger” har använts i debatten. Innehållet är däremot inte förändrat.

Det är samma tröttsamma åsiktskorridorsretorik som funnits sedan 2010. Med enda skillnaden att nu påstår grindvakterna att korridoren är sprängd. 

“Vaddå inte får prata om saker? Vi pratar ju BARA om invandring och tiggare. Det finns ingen åsiktskorridor.”

Men nu har åsiktskorridoren aldrig handlat huruvida människor kan använda sin yttrandefrihet eller inte. Vi har aldrig haft ett totalitärt samhälle och vem som helst var även 2013 fri att skriva och tycka precis vad som helst.

Åsiktskorridoren handlar inte heller om att när ett ämne diskuteras mycket så finns den inte längre. Ett argument som vänstern och finliberalerna använt i flera år. Medveten missuppfattning. Åsiktskorridoren handlar om att man genom beskyllningar av konsekvenser av yttrade åsikter vill försöka begränsa andra att yttra dem högt.

Jag återkommer till exempel hur den här retoriken låter idag.

Idag fortsätter Helmerson på inslagen bana, men utan att nämna Hanif Balis namn. Brist på stringens och hederlighet har alltså adderat feg till listan. För det är fegt att inte namnge. Svepande formuleringar i syfte att skuldbelägga men erbjuder en varm och skön reträtt innan anklagelsen ens delats ut.

“Riksdagsman A citerar debattör B som som nyligen gillade debattör C, fanjunkare i Nordiska motståndsrörelsen”

Jag frågade honom på Twitter att utveckla. För artikeln på grund av sin medvetna svepande karaktär gav upphov till fler frågor än svar. Och jag brukar vilja kolla saker jag undrar.

Han första svar är att vi i den demokratiska högern måste “markera” mot odemokratisk höger.

Vilka dessa är förtydligades givetvis inte. För den här sortens anklagelser blir inte roliga om de är specifika. Då måste man ta en debatt. Att nöjt huka sig när man målat med luddig pensel är var socialliberals bästa position.

Det största problemet är att det är en anomali. Det finns nämligen ingen odemokratisk höger.

Det finns nationalsocialister, som ni hör på ordet inte är höger. Något renodlat fascistiparti finns inte så vitt jag vet i Sverige, av kalibern de har i Italien där fascismen uppstod i någon slags konservativ nationalism som gått bananers. Mussoulini ni vet.

Det finns säkert en och annan renodlad fascist på Twitter och Facebook men inget tillräckligt stort för att ens ha en namngiven grupp. De som kallas högerextrema, som är ett märkligt namn på nazister, är de som är odemokratiska. Men det är det Helmersson med vänner menar med “odemokratisk höger”, gissar jag. Att Sverigedemokrater, hur illa man än tycker om dem, skulle vara odemokratiska faller på sin egen absurditet. De är folkvalda i en demokrati och har ingenstans i partiprogrammet att utropa en totalitär stat och avskaffa demokratin.

Det finns däremot en grupp människor framför allt på Twitter och Facebook som är allt från renodlade rasister till invandringskritiska, med den gemensamma nämnaren att detta är den enda frågan de bryr sig om och att det finns en uppdämd vrede. Ett hat som spiller över olika trådar och som förstör det offentliga samtalet.

Jag försökte sedan bena ut vad exakt denna icke namngivna “alternativa höger” innebär. Med ett exempel helt taget från luften. 

“……så borde X fundera på vilka krafter han stödjer”

Här kommer det.

“Om jag skulle strunta i att tillrättavisa följare som retweetar mig på Twitter är jag definitivt i farozonen”

Att vara alternativ höger alltså.

Vi tar det igen: om jag INTE skäller på folk som skickar min tweet vidare i cyberspace som någon gång i sitt liv gillat en tweet som en person som är nazist skrivit är jag i princip “alt right”. 

Notera också att han utan att blinka tillskriver mig åsikterna “en värld mindre vänster och invandring”. Som om det är mitt fokus. Jag blir knappt förbannad, jag blir matt. Över att han inte orkar förolämpa mig kreativt. Så trött kommentar.

Visserligen står jag en bra bit till höger om Helmerson och andra sociala liberaler men jag är mest intresserad av ekonomi.

Det finns ingen alternativ höger i Sverige.

Antingen är man höger, vänster eller Sverigedemokrat. De få som inte röstar på något etablerat parti i valet där vi har nästan 90 % valdeltagande är till mesta dels soffliggare till något av dessa partier. Några hundra individer är nazister enligt Expo.

Det är ett PM skickat från Sveavägen 68 någon gång förra året som Erik Helmersson har läst. Från och med nu ska vi klumpa ihop alla till höger om Birgitta Olsson och Gustav Fridolin till “alt right”.

Syfte?

Att klumpa ihop huvudmotståndaren Moderaterna med följande i kronologisk ordning:

  1. Donald Trump
  2. Sverigedemokraterna
  3. Nassar

Lösning?

En röst på Socialdemokraterna. 

Det ironiska är att även Helmerson beklämmande nog gått på den här valpajen. Hatten av sossarna att ni lyckats övertyga delar av socialliberalismen att den stora striden inte handlar om att välja mellan er plus resten av det socialistiska Sverige, eller borgerligheten. Utan att striden står mellan “gott och ont” inom borgerligheten. Och enda lösningen är att ni ska regera. Well played.

Termen nyttiga idioter har aldrig varit mer passande. När man fått motståndaren att äta sina egna har man sannerligen lyckats. 

För tro inte en sekund om det här med att “hålla rent mot den egna gränsen” handlar om något annat än makt (även om jag inte nog kan understryka att nassar inte på något sätt är höger eller någon del av “egen gräns”). I det ögonblick valet står mellan makten men dela den med Sverigedemokraterna eller inte makten kommer Socialdemokraterna ta makten med hjälp av SD. Var så säkra.

Och så står ni lurade över att kampen mellan gott och ont, påhittat i ett konferensrum på Sveavägen av illasittande kavajer, grå skjortor och fula Odd Molly-koftor drickandes snutkaffe i pumptermos, inte visade sig vara något annat än ett PR-spinn. 

En sista passning angående åsiktskorridoren.

Som ni ser är Helmersons tweets ypperliga exempel på den åsiktskorridor som existerar fortfarande. För den har aldrig gått ut på något annat än just det som står där.

Att kräva att skribenter tar ansvar över hur andra människor tolkar texterna just dessa skribenter skriver. Och eftersom “fel” sorts människor gillar texten ska man ändra sin text, sina åsikter, sina tankar. För annars “tar man inte ansvar”. Ett krav kravställaren för övrigt aldrig ställer på sig själv.

Krav på någon slags självcensur.

Ni ser svart på vitt att han kräver att jag ska kontrollera varje person som retweetar mig på Twitter. För att kolla att dessa människor inte själva gillat något en nazist skrivit någon gång. 

Det kanske är något Helmerson själv ägnar sina arbetsdagar åt, vad vet jag. Han behöver inte dra in sin egen lön som vi företagare behöver. Den kommer varje månad ändå. Jag har screenat hans flöde och som mest får han 60 RT på en tweet en bra dag, men snittar på 10-15 kanske per tweet.

Nu är även att kolla 60 personer som RT ens tweet ett hästjobb, för att säkerställa att den personen i sin tur inte gillat något nazist någon gång skrivit. Det finns några hundra tusen konton på Twitter för övrigt totalt. Många att hålla koll på menar jag.

Men som ni ser är mitt flöde av en annan dignitet när det kommer till engagemang.

Och vad ska man göra sedan då är tanken? Blocka dem? Jag har nog blockat 1000 personer redan, en hel del just i kategorin av rasister.

Han säger till folk, bland annat mig, att tänka på vad jag skriver och gör. Så att inte fel personer gillar det. 

Det här varför jag aldrig skulle kräva att Helmerson kräver samma sak av vänstern.

För att kravet i sig är orimligt.

En person tar ansvar för vad personen själv skriver och gör. Inte hur andra vuxna beter sig. Lika lite som jag kräver av Erik Helmerson att han ska kontrollera alla som retweetar hans texter eller att han ska skriva om att Anders Lindberg minsann också måste hålla koll på “svansen” ska han kräva det av mig.

Kalla mig konservativ men jag tycker också att ett partis uppgift är att företräda de väljare som röstat på dem. Att låta bli saker för att fel personer gillar ens idéer ingår inte i den kärnuppgiften. Man gör det man har lovat att göra och försöker få igenom sin politik. Punkt.

Varför en liberal ledarsida ägnar så stor kraft åt att bekämpa moderater ett valår, när det borde handla om att inte ha en socialistisk regering, kokar ner till position.

Att förändra något realpolitiskt, som är min egen drivkraft, går inte att hitta. För man får inte en enda Sverigedemokrat att rösta på ett annat parti genom att stå utanför Allianstältet och pissa in.

Det enda man får är exakt den sortens debatt som partistrategerna på S och LO gnuggar händer av förtjusning för att uppnå. Borgerlig kannibalism. Splittring inom högern.

Det värsta som hänt Socialdemokraterna är när borgerligheten blev sams och bildade Alliansen. Och har lyckats hålla ihop sedan 2005, även om det knorrats på sista tiden.

Eller fel av mig, det enda man får är inte debatten sossarna vill ha. Skribenten själv får önskvärd upphöjd position i kretsen av likasinnade. Inte en drivkraft att förglömma. Även om man skriver opinionsjournalistik.

Man brukar säga “location, location, location” om fastigheter.

Position, position, position är begreppet för valet 2018.

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Fusket om mikroplaster

Miljörörelsen har alltid tolkningsföreträdet i media när det gäller allt som har med miljö att göra.

Med miljörörelsen menar jag inte vetenskap utan lobbyister. De har mest pengar och media lyssnar alltid okritiskt på vad de har att säga, så nästan allt de säger blir tyvärr lika med sanningen när ingen är intresserad av att ta reda på om det finns något mer att ta i beaktande innan man drar sina egna slutsatser.

Alla har vi hört om mikroplaster, särskilt de som kommer från smink, som nu formligen öser ner i haven och måste därför förbjudas. Eller hur?

Nyligen gick till exempel regeringen ut och vill förbjuda mikroplast i smink.

Ökar andelen mikroplast i haven då?

Nej. Inte enligt en stor vetenskaplig dansk-tysk studie från i november 2017 till exempel som SR rapporterade om.

Produktionen av plast har tredubblats de senaste 30 åren men mängden mikroplast har inte ökat i vattnet. 

Om regeringen nu förbjuder mikroplast i smink måste väl ändå smink vara en av de största bovarna till mikroplasten i haven då?

Nej. Långt ifrån. Faktum är att smink är den minsta boven när man kollar. Enligt IVL kommer till exempel 13 500 ton partiklar från trafiken. 66 ton från smink och hygienartiklar.

Och så var det grejen med forskningsfusket som uppdagats. 

För två forskare vid Uppsala Universitet publicerade i juni 2016 en artikel i anrika Science om en studie som visade att fiskyngel föredrog plast framför plankton och därför dog. Den fick jättemycket uppmärksamhet och resultaten skrev om i flera internationella medier bland annat Washington Post och BBC.

Den drogs som ni ser tillbaka i maj 2017. Men den anmäldes redan efter publiceringen för fusk av andra forskare som var på samma forksningsstation som Oona Lönnstedt och Peter Eklöv, som gjorde studien. Lönnstedt var forskaren och Eklöv hennes handledare. Men Lönnstedt beskyllde anklagelserna om forskningsfusk bero på avundsjuka. 

Hon förklarade bristen på källor till slutsatserna på att datorn råkat bli stulen.

I december 2016 skickade TT ut ett telegram att forskningen ifrågasattes och att man krävde att Science skulle dra tillbaka artikeln.

När jag kollar online ser jag dock en rad seriösa källor som inte har någon rättelse alls om det här på artiklarna som skrev om studien. Inte ens när forskarna fälldes i april 2017 införde dessa sajter någon rättelse. Så när man googlar “mikroplast yngel” får man upp artiklarna som om detta alltså vore fakta. Vilket det inte är eftersom forskarna fuskade fram resultaten och därmed finns det ingen studie längre.

Eller nu 2018, då fusket ytterligare befästs av universitetet. Artiklarna ligger orättade.

På Svenska Dagbladet i en artikel från 2 juni 2016.

I miljökretsar viktiga Supermiljöbloggen

Från den 3 juni 2016 i en artikel på Ny Teknik.

Den ligger även på Sportfiskarnas sajt i en artikel från samma dag, den 3 juni 2016.

På tidningen Skärgårdens sajt i en artikel från 2015.

På Vattenfalls nyhetssida. 

Även på tidningen Sydöstrans sajt ligger artikeln från juni 2016 utan någon rättelse alls att studien fällts för fusk.

En rad seriösa sajter har alltså inte rättat sina artiklar så när sådana som till exempel jag, eller en journalist, gör research inför något kan man förledas att tro att studien gäller om man inte är försiktig.

Men ännu värre är när politiker inte har koll på sant och falskt. Tyvärr verkar det som en rad centerpartister inte uppmärksammat att forskarna fuskat, trots att det stått på en rad ställen sedan studien publicerades. Redan under hösten 2016 faktiskt.

Som i Eslöv, där Centern i mars 2017 krävde stopp av mikroplaster med hänvisning till studien, som redan vid det tillfället fällts.

Även på Centerns hemsida för Eslöv sprider man vidare myten om fiskynglen.

I Blekinge hänvisar Centerpartiet också till den falska studien, här i en artikel i Blekinge Läns Tidning från 26 februari 2017, alltså efter fusket blivit känt.

I Katrineholm yrkade C på stopp baserat på studien, men innan fusket upptäcktes.


Men långt efter fusket blev känt och artikeln i Science drogs tillbaka hänvisar Centern i Region Skåne, i juni 2017, till fusk-studien för att förbjuda mikroplast.

Även Centern i Dalarna hänvisade nyligen till studien i en motion att förbjuda inköp av produkter med mikroplast, den 11 september 2017.

Även riksdagsledamoten Christina Yngwe hänvisade i en artikel på Centerns hemsida till studien. Detta skedde innan fusket uppdagades men ligger kvar utan rättning.

Flera gånger har olika lokala centerpartister också hänvisat till Göteborgs stad, som förbjudit inköp av produkter med mikroplaster.

Men enligt miljöexperterna själva i Göteborg har detta lett till att man bara plockat bort en enda produkt

Och det är här det blir så fel.

När inte media och andra seriösa aktörer, som Vattenfall eller Supermiljöbloggen, är noga med rättelser trots att folk använder dem som källa för research kan detta leda till att politiker inte heller är så noga med fakta. Kanske litar de på den gamla undersökningen de först läste och bryr sig inte om att googla igen, kanske har de letat och läst på en källa som inte rättat.

Men resultatet blir ändå detsamma – vi får politiker som bygger sina politiska förslag på falsk data. På en studie som inte bara var dålig, den har fällts för fusk. Allvarliga saker. 

Litar man sedan på vad exempelvis regeringspartiet Miljöpartiet säger och Miljöminister Skog, som nu förbjudet mikroplast i smink, så kan man också få intrycket att mikroplasterna formligen exploderat i haven. Eller att just smink är det största problemet. När inget av detta heller stämmer.

Källkritik är alltid viktigt. 

Men extra viktigt skulle jag säga att vara kritisk mot just miljöområdet. För detta drivs i så oerhört stor utsträckning av aktivister och lobbyister och inte vetenskap. För att de så länge stod helt oemotsagda, tyvärr är det så i rätt stor utsträckning fortfarande. 

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244