Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Bra att Kaplan granskas

Miljöpartiet har haft en särställning i svensk politik. Nej, jag syftar inte på att de gillar miljö. Utan att det är det enda parti som undkommer kritisk granskning från media. Jag har skrivit artiklar om det tidigare, bland annat r där jag krossar fördomen om dem som ett liberalt parti. Och här, där jag kritiserar media just för att de särbehandlar dem.  

Därför är det välkomnande att se att media nu KANSKE börjar skärpa sig. Det finns fördelar med att MP nu sitter i regeringen – förhoppningsvis är räkmacke-åkandet äntligen över. För alltid.

Men det är tydligt att MP inte alls är vana att få riktig kritik. Jag har idag kritiserat Kaplan på Twitter genom att dela artikeln Pekgul skrev i DI (se nedan). MPs gruppledare Maria Ferms svar kan ni se på bilden. 

I en artikel i Dagens Industri kritiserar socialdemokraten Nalin Pekgul det miljöpartistiska statsrådet Mehmet Kaplan och vill ha svar på hans undfallenhet och försvar av islamister. Hon anklagar honom för en dold agenda. Även DN och Expressen tar upp Pekguls kritik. Aftonbladet har inte ens med en notis. Otippat….

Kaplan har bland annat sagt att rekryteringen till IS främst beror på islamofobin. Men läser man till exempel Säpos rapport om våldsbejakande extremism är den främsta orsaken (sid 36): 

Den faktor som av flera forskare utpekas som central dels för aktivism i allmänhet (Olesen 2009), dels för radikalisering och anslutande till våldsbejakande extremistgrupper i synnerhet (Sageman 2004), är sociala band till personer som redan är aktiva. I en jämförelse mellan studier av kristna väckelserörelser, vänsterextrema terroristgrupper i Tyskland och Italien samt islamistiska rörelser i Egypten konstateras att samtliga dessa grupper växer via sociala nätverk. Inledningsvis är nätverket mer betydelsefullt än ideologin (Sageman 2004, s. 126–135). 

Att hävda att radikaliseringen av unga muslimer till jihadism beror på rasism är att relativisera hela problemet och finner inget stöd i forskningen. Rasism anges som en av ett 10-tal orsaker. Snarare stödjer detta Pekguls påstående.

Kaplan är en av grundarna till Charta 2008 som 2010 motsatte sig att Säpo skulle kartlägga misstänkta militanta islamister i Sverige&nnbsp;.  Skälet? Att det riskerar att “peka ut” muslimer.

ett seminarium i Almedalen om islamofobi, där Kaplan deltog, hände följande: 

Miljöpartiets gruppledare i riksdagen Mehmet Kaplan tog då till orda och förklarade att detta inte var något att vara orolig över. Det var inte konstigare än att det fanns svenskar som deltog som frivilliga i finska vinterkriget.

Rashid Musa från Ibn Rushd Studieförbund instämde och förklarade att de som åker till Syrien inte alls är några galna självmordsbombare. Det åker dit för att de är engagerade och vill hjälpa till. Sen kanske kommer hem när de märker att detta inte var deras krig.

Detta togs sedan upp av Svenska Dagbladets ledarsida i ett blogginlägg, där de kritiserar det absurda i påståendet. 

Det finns fler som kritiserar Kaplan. I en debattartikel i Expressen i oktober skriver ordförande för Samfundet Sverige Israel i Stockholm: 

En blunder som Kaplan gjorde var att bjuda in en (ö)känd antisemit, Yvonne Ridley, till Sveriges riksdag. Det skedde på en konferens 21 november 2011. Hon är medlem i engelska Respect Party vilket är ett parti som har fört samman radikal internationell socialism och islamistisk ideologi; ett exempel på den alltmer vanliga alliansen mellan vänstern och islamismen. 2011 gjorde Ridley en exklusiv intervju med änkan till självmordsbombaren i Stockholm city 2010. Svenska journalister var kritiska till intervjun då intervjun hade ytterst få kritiska frågor.

Kaplan försvarade sig med att han inte visste att hon var antisemit. Det är 2014 nu (när händelsen inträffade 2011), där all information finns några knapptryckningar bort. Det håller inte att förklara sig med att man inte visste. Precis som andra organisationer gång på gång försöker med då de ertappas med att ha bjudit in extremister, givetvis medvetet. 

Media måste sluta att acceptera den förklaringen. Det är inte ok. 

Kaplan har också deltagit i Ship to Gaza, som har kopplingar till antisemitiska organisationer.

Tyvärr har vi ett debattklimat i Sverige som är dysfunktionellt när det kommer till den här typen av nödvändig debatt och Pekgul har rätt i att ingen annan än en muslim skulle kunnat skriva det hon skriver. Luftar man ens den här typen av kritik kommer rasist och islamofob-anklagelserna vinande som en smocka i luften. 

Men vi måste ändå ställa frågan:  

Har vi en islamist i regeringen?

Det återstår att se men klart är att det finns väldigt många obesvarade frågor. Och stämmer anklagelserna måste Kaplan avgå. 

Framträdande vänsterpartist tjänar storkovan. På skolpengen.

 Hans-Åke Scherp är en framträdande vänsterpartist och har bl a skrivit debattartiklar med Rosanna Dinamarca, som den här på SVT i valrörelsen där de hävdar att ”vinstintresset dränerar skolan på resurser”. Vänsterpartiet har, som säkert ingen mislänge haft som huvudfråga att förbjuda alla privata företag inom vård, skola och omsorg. Men för att ett förbud inte ska verka som om företagen kommer försvinna vill Vänsterpartiet att SVB-bolag vara tillåtna, företag med en särskild vinstuttagsbegränsning på statslåneräntan plus 1 %. Vilket i dagsläget motsvarar en nivå på 2,43 % i utdelning av omsättning.

 Intressant i sammanhanget är att Hans-Åke Scherp själv har ett aktiebolag sedan 1987. Som säljer utbildning. Till lärare. Han säljer alltså sina tjänster till skolor, som i sin tur betalar honom med skattemedel. Som ju är alla skolors enda intäktskälla, även friskolorna. Det är inte tillåtet att ta en enda krono mer än vad skolpengen är.

Vänsterpartiet hävdar ofta att det minsann är skillnad på att bygga huset och driva utbildningen. Men det viktigaste i skolan är läraren och lärarens kompetens, det konstaterar även PISA och Skolverket är det avgörande för att få goda resultat. Scherps företag säljer kompetensutveckling, det vill säga, han utbildar lärarna. Om inte det är kärnverksamhet så vet jag inte vad kärnverksamhet är. Varje utbildning Scherp sålt till skolor och kommuner har betalats av skattemedel. Skolpengen. Som borde gå till att utbilda barnen, istället har de gått tills Hans-Åkes fickor. Han tjänar pengar på utbildning. För att använda hans partis egen retorik. 

Och varför lärare som gått 5 år på universitetet, en hel del ganska nyligen, behöver Scherps dyra utbildning kan bara skolorna själva svara på. 

 Han har även drivit företaget så framgångsrikt att han gjort vinst.

Betydliga vinster faktiskt. Sedan 2008 har hans företag i snitt haft en vinstmarginal på 60 %. Och 2013, ett år före valet som alltså hans eget parti gjort till valet då utdelningar och vinst av skattemedel ska förbjudas, gjorde hans företag hela 75 % i vinst. Han har dessutom tagit utdelningar varje år. Bara sedan 2010 har Scherp ”dränerat” skolor på 578 000 av skattebetalarnas kronor, för att använda hans egen retorik. Hans genomsnittliga utdelning har varit 32 % av omsättningen.  32 % är väldigt långt ifrån 2,43 %, som han hade fått ta ut om han hade haft ett SVB-bolag.

 Det finns knappt 1000 friskoleföretag, de allra flesta små. De hade en genomsnittlig rörelsemarginal på 3 % och delade ut i snitt under 1 % av omsättningen.

Som ni ser passade inte Scherp på att göra om sitt aktiebolag till SVB-bolag när dessa infördes 1 januari 2006. Varför inte, undrar jag? Han representerar ju ett parti som vill tvinga alla företag som tjänar pengar på skattemedel att omvandlas till SVB. 

Förmoldigen för att han inte heller har lust att bara få ta ut 2,43 % i aktieutdelning. För faktum är att sedan SVB-bolagen infördes 2006 har Hans-Åke Scherp tagit ut hela 1 006 050 kronor i utdelning. Över en miljon av BARNENS pengar har gått till en girig egenföretagare….

Han har haft en total omsättning på 2 954 000 kr sedan 2006. OM han varit ett SVB hade han fått ta 71 783 kr i utdelning. Det är 930 000 kronor mindre än hans faktiskt utdelning.

En annan pikant detalj i sammanhanget är att Scherp bara tagit ut kapitalinkomst. Inte en krona i lön. För Scherp är anställd av universitetet och har lön därifrån, uppenbarligen med avtal att han får driva eget bolag. Och varför har inte tagit ut lön då? Ja, gissningsvis för att han skatteplanerar. För med lön måste han betala såväl arbetsgivaravgift och löneskatt. Men det är betydligt mindre skatt på utdelning. Så hyckleriet här når inga gränser faktiskt. 

Han har kvar sitt aktiebolag.

SVB är nämligen är dålig bolagsform, något som KPMG nyligen undersökt på uppdrag av Almega. Trots att bolagsformen funnits i 8 år finns det bara 45 stycken idag. Det är en total flopp. Anledningen är att man inte har någon möjlighet att som ägare få ersättning för investerad tid, kunskap och inte minst pengar. Uteblivna löner, inställda semestrar, förlorad tid med barnen. Det som man kanske kan få tillbaka lite av den dagen man gör vinst och kan börja ta utdelning. SVB har dessutom mycket svårt att få externt kapital, från exempelvis banker och investerare. Så många tvingas ta privata banklån och höga risker om de ska kunna finansiera. Och de är omöjliga att sälja. För att värdet som skapats går inte att realisera i form av utdelning.

De knappt 1000 friskoleföretagen och 11 000 vård- och omsorgsföretagen som finns kommer alltså inte att finnas kvar.

För om inte ens Vänsterpartiets egna företrädare, som ändå driver en politik de tror gör samhället bättre, vill driva SVB hur kan de då förvänta sig att andra ska göra det?

Jag tycker både Hans-Åke Scherp, och alla andra som driver företag inom välfärdssektorn ska kunna få ersättning för sitt arbete. Det är kvalitet som ska styra, inte driftsform. Det tycker däremot inte Scherp, som glatt säger en sak och gör en annan. 

 Ett förbud mot privata företag inom välfärden kommer innebära att valfriheten försvinner. Något annat är att föra väljarna bakom ljuset.

 

Oärliga politiker gör mig vansinnig

Nu ska alltså partiet som gjort till sin huvuduppgift att säga NEJ sitta i en regering. Med inte ens 7 % av väljarstödet men med en politik som är extrem på många sätt ska de få ägna 4 år att säga nej i regeringsställning. 

Får tacka väljarna för det. Tack. Bra beslutat. 

Och nu ska alltså de bilhatande gröna hipsters som bor i stan och med kliande fingrar att få detaljstyra folks liv få stoppa ännu ett vägbygge – Förbifarten. 

Men det här är ju grejen med politik, man tycker olika. Så det har jag givetvis inga problem med egentligen.

Däremot finns den EN sak som gör mig vansinnig – ohederlighet.

När man spelar fult och dumförklarar väljarna. Och här har vänstern svart bälte. Följande citat hittade jag i morgonens SvD (se bild). Man ska alltså, precis som för trängselskatten, trixa med frågorna. För om man ställer frågan “vill du att Förbifart Stockholm ska byggas?” kommer NEJ-sidan förlora. Detta vet de. Eftersom en majoritet av Stockholmarna inte vill sitta ytterligare 20 år minst 2 h/dag i bilköer utan vill ha den ringled  vi skulle haft för 25 år sedan om inte MP fanns. De vill inte ha avgaser mitt i stan via Essingeleden från tung trafik utan att den åker runt stan istället. De har accepterat trängselskatter för att pengarna skulle stanna i regionen och satsas på infrastruktur, som Förbifarten. 

Men nix. Att ställa en rak fråga går ju inte för sig, för då får vi inte rätt svar. Utan här ska vi trixa. Så vi LÅTSAS att väljarna måste välja med utbyggd T-bana och motorväg. Fiffigt. Det är bara det att förra majoriteten redan klubbat båda investeringarna. De är inte motsats, båda behövs. Båda kan byggas, parallellt. 

Och den här såväl dummie-fieringen av väljarna och som fifflandet gör mig helt vansinnig.

Här sitter folk i ekologisk bomull och ryggsäckar från Fjällräven med rättvisemärkt kaffe i och med åsikter från 1968 och säger till MIG att jag nog är lite dum i huvudet?

Men inget nytt på himlen. För detta är sossarnas hemmaplan. Minns ni folkomröstningen om trängselskatt i Stockholm?

Då bestämde detta hjärngäng att texten alltså INTE skulle vara “Vill du att trängselskatter införs?”. För då kunde man ju få fel svar. Folk kunde svara nej. Utan istället blev det denna byråkratsvenska trix-text som vann deras hjärta: 

“Miljöavgifter/trängselskatt innebär att avgifter tas ut i biltrafiken i syfte att minska köer och förbättra miljön. Intäkterna återförs till Stockholmsregionen för investeringar i kollektivtrafik och vägar.

Räckte det här? Nej. Folk kunde ju ändå rösta nej. Så vad gör de? Jo, de förlägger ALLA innerstans vägbyggen samma vecka – veckan för folkomröstningen. Jag hittar inte på. Så att människor som körde bil i stan skulle bli vansinniga över “trängseln” och rösta JA. 

Det visade sig att folk inte var dumma i huvudet utan kan läsa. Och Stockholm röstade nej. Vad händer då? Vad hände när politikerna fick fel svar i direktdemokratin? De struntade i resultatet! Och införde trängselskatten ändå. 

Så jag vill avsluta med att rikta ett stort TACK.

Tack, till dig som sitter med dåligt miljösamvete för att ni reser till Thailand och har bil. Du som släcker lampan på Earth Hour och tycker MP erbjuder ett frikort för “vi har ju inte två jordklot”. Du la deras valsedel i kuverten och röstade fram nuvarande regering. 

Tack.

För att vi nu i 4 år har politiker som tycker att vi är lite dumma i huvudet. 
 

Föräldrapenningen och den sociala ingenjörskonsten

Jag blev idag filmad av Aktuellt för ett inslag i kvällens sändning om regeringens utredare Anna Hedborg och hennes slutsatser om den obetalda föräldraledighet som folk tar ut.

Hon har undersökt 40 000 barns familjer och kommit fram till att kvinnor tar ut 9,5 månader föräldraledighet men är hemma 13,5 samt att pappor tar ut 2 månader men är hemma 3,5 månader. Detta obetalda uttag av föräldrapenningen är ett problem ur jämställdhetssynpunkt menar hon och borde förbjudas. 

Vi tar det igen.

Pappor tar alltså ut 1,5 månad mer än de idag kvoterade pappamånaderna och detta betraktas som ett problem? 

Men visst, det är förstås en logisk slutsats av den kvoteringsdebatt som förts att om inte kvotering fungerar gå vidare till att förbjuda folk att betala själva. Ändamålen helgar medlen, fungerar i vanlig ordning som motto åt de som gillar att ägna sig åt social ingenjörskonst. 

Människor gör prioriteringar och uppoffringar, drar in på konsumtion etc för att kunna spendera mer tid med sina bebisar den korta tid de är små. Och är hemma mer tid än systemet ger dem. Är det ett problem i samhället att folk tar ansvar över och spenderar mer tid med sina barn, eller är det ett problem att de tar för lite ansvar över barnen?

Om nu papporna tar ut MER tid än pappamånaderna, och dessutom utan ersättning, är väl ändå detta något som är bra?

Enligt Försäkringskassans egen statistik har pappornas uttag av föräldrapenningen ökat med 130 % från 2000. Och de är så gärna hemma med barnen att de är det utan ersättning till och med. Detta visar med all önskvärd tydlighet att vi snabbt går mot ett mer jämställt uttag av föräldrapenningen utan vare sig mer kvotering eller jämställdhetsbonusar. Statistiken visar i en riktning mot MINDRE statlig inblandning, inte mer. 

Men Hedborg vill alltså ha mer.

Hon vill tvinga folk att vara hemma med full ersättning OCH förbjuda folk att vara hemma ännu längre utan ersättning. Om vi tar en tredje pappamånad som exempel skulle alltså de pappor som idag tar ut 3,5 månad, vara 1,5 obetald tvingas att vara hemma 3 månader istället fast med full ersättning. Verkar detta rimligt?

Den här åsikten kan man bara hysa om man bara bryr sig om systemet och inte människorna. Man ska straffa en bra sak för att det inte ryms inom systemets ramar. 

Vad exakt kommer då hända om folk i Hedborgs samhälle är så fräcka att de ändå tar ut föräldradagar utan ersättning? För föräldraledighet är något mellan personen och deras arbegtsgivare främst. Ska folk få betala böter? Kommer de straffas med att föräldrapenningen dras in? Eller hur tänker hon att detta ska efterlevas?

Strikt samhällsekonomiskt, för att förhindra att pensionerna blir lägre, folk hamnar efter i karriären etc, borde vi egentligen låta alla föräldrar börja jobba direkt efter förlossningen och staten ta över vårdnaden om spädbarnen på dagarna. Är det rimligt? Nä. Är det önskvärt? Nä. För att man kan inte se frågan så stelbent och fyrkantigt och den innehåller en massa fler dimensioner. 

Jag tror att det är nödvändigt att backa lite för att få perspektiv: vad är det vi försöker uppnå här? Är inte målet att papporna ska ta ut mer föräldraledighet? 

För om vi istället gör det Hedborg föreslår skickar vi signalen: satsa inte på dina barn och gör uppoffringar, för det krånglar till det i systemet. Och så kan vi INTE ha det. Minsann. Nix. Håll dig i boxen, medborgare. 

Hedborg använder jämställdhet för kvinnor som argument för sina förslag. Men om hon verkligen vill göra skillnad på det området ska hon istället rikta sina insatser där de gör mest skillnad – yrkeslivet. För kvinnor jobbar fortfarande i majoritet i kvinnodominerande yrken i offentlig sektor. Utan reell möjlighet att påverka sin lön med extra ansträngning och flit då alla löner förhandlas kollektivt av facket, vilket innebär att det knappt blir någon skillnad mellan den lata sura kollegan och den ambitiösa. Det är den verkliga kvinnofällan. 

Att se de få år barnen är bebisar som största, och ibland enda, målet för att uppnå en ideologisk grundad förutbestämd målsättning om jämställdhet är ett mycket endimensionellt sätt att se just jämställdhet. För barn bor hemma minst till 18 års ålder. Och det är i den vardagen relationen byggs upp mellan barn och förälder. Vem som hämtar på dagis, vabbar, skjutsar till träning, tittar på fotbollsmatcher och ser teaterföreställningar. 

Dessutom vill folk, hör och häpna, bestämma själva. Över 80 % av folket anser att de ska bestämma själva över sin familj. Dagarna är redan idag 50/50 till vardera förälder och man måste alltså ta ett aktivt beslut att föra över dagar mellan varandra om man vill dela annorlunda. Det gör människor för att de vill.

Paradoxalt nog är Hedborg mest bekymrad över medelklassens kvinnor. För det är här den obetalda föräldraledigheten finns. De med lägre inkomster är hemma i mycket högre utsträckning endast med full ersättning och skolar därmed säkerligen in sina barn på dagis tidigare också. Men medelklassens kvinnor är verkligen inte förlorarna när det kommer till jämställdhet generellt. Tvärtom visar ju all utveckling att de är vinnarna. SCB släppte idag statistik som exempelvis visar att medianinkomsten ökar mest bland kvinnor. Vi har precis haft en riksdag med mycket jämn fördelning av könen och en regering där majoritetn av statsråden varit kvinnor, flera runt eller under 40 år. Kvinnor ökar som företagare, chefer, etc.

Det är snarare bland de låga inkomsterna som vi ser ett mycket mer traditionellt levnadssätt vad gäller man och kvinno och fördelning av föräldraledighet etc. 

Om nu staten alltså har något att göra med hur folk lever sina liv i sina familjer.

Vilket den inte har. 

Håll tassarna borta. Tack. 

 

Varför gick Reinfeldt och vad händer nu?

Många är förvånade, andra sura för att Reinfeldt avgick. 

Varför gjorde han det? Så snabbt?

Han hade redan bestämt sig att inte fortsätta som partiordförande en hel mandatperiod till. Men som alltid när man ska välja ny chef kan man inte ha åsikter om efterträdaren. Däremot tror jag att ett av skälen till hans snabba avgång var att det är enda sättet han kan föra fram sin egen kandidat. För genom att avgå direkt lämnade han över till Anna Kindberg Batra att hantera hela processen fram till ny partiordförande är vald, inklusive hela efter-valsperioden innan regeringsbildningen. Hon får vara partiets talesperson i media samt gentemot regeringen och kan internt visa att hon är redo för ansvaret det innebär att vara partiledare. 

Det andra skälet var att Alliansen redan innan bestämt sig för att inte orsaka nyval utan att sitta i opposition om de blev mindre. Och då var fältet fritt att avgå direkt. Dessutom gör den här situationen att de som är sugna på att bli partiledare, och alltså redan lagt flera års jobb på att bygga relationer med distrikten tills den här dagen kom, mer öppet kan kandidera. Med öppet menar jag inte i media, den processen har inte M. Men mindre dolt bygga förtroendet med distriktens ledningar. För att få deras röster när valberedningen sonderar efter ny kandidat inför stämman 2015. Den person som har mest internt stöd kommer att bli valberedningens förslag till ny partiordförande.

Hade Alliansen vunnit hade Reinfeldt stannat som ordförande. Ett år till. För att nästa partiledare måste få minst 2 år på sig innan nästa val. Ställer man upp i ett val som statsminister sitter man också som statsminister, och han hade inte kandiderat till det 2018. 

Att Catharina Elmsäter Svärd och Anna Kindberg Batra nämnts så flitigt är ingen slump. Men det finns säkert fler vi inte vet har stort förtroende internt och som kan spelas in i processen. För att välja partiledare är en strikt intern process.

MEN, blir det inte Kindberg Batra som tar hem det tror jag att hon är en stark kandidat till att bli Moderaternas finansministerkandidat. Som ordförande i Finansutskottet och hög profil i ekonomiska frågor kommer hon axla Borgs arv ypperligt. 

Vad händer nu?
Alliansen kommer att lägga ner sina röster när Löfven föreslås som statsminister. S och MP kommer lägga en gemensam budget. Alliansen lägger en egen, SD med. Men regeringens budget kommer att gå igenom. För SD kommer trots hot inte att rösta på Alliansens.  

Ingen vill ha ett nyval. Inte ens SD. Och de har lovat sina väljare att inte rösta för en budget de inte fått påverka. 

V är egentligen de stora förlorarna här. För de kommer kunna påverka regeringens budget mycket lite. Eftersom Löfven vet att de inte skulle fälla honom oavsett. V vill varken ha nyval eller Alliansen som regering. Alltså behöver Löfven inte ge V mycket i utbyte alls faktiskt. 

Och sedan, när budgeten är lagd, återstår det att se om Alliansen i efterhand tänkt att göra en Lex Löfven och bryta ur delar. 

Oavsett om det sker kommer makten den här mandatperioden att ligga helt i riksdagen. Och här kommer V blir rejält sido-steppad. De kan glömma ett förbud mot vinster i välfärden. Den frågan ryms inte i budgeten och S + MP kommer inte lägga en sådan proposition i riksdagen. Den hade dessutom ändå fällts av Alliansen och SD, som inte vill ha ett förbud.  

Och regeringen kommer att få igenom propositioner om stärkt arbetsrätt, ändrade regler i sjukförsäkringen, höjd a-kassa etc genom att SD tycker samma sak och kommer att med sina 13 % ge förslagen majoritet. Alliansen kommer att få igenom betyg från årskurs 4, stärkt försvar etc på samma sätt.

Båda blocken kommer att bekylla varandra för att samarbeta med SD trots att ingen gör det. För de har en egen politik och kommer att trycka ja för de förslag de har lovat sina väljare. Oavsett vem som vill prata med dem. 

I alla frågor regeringen inte vill förlita sig på SD tycker samma kommer de tvingas att förhandla med Alliansen. Som redan ställt krav på att fastlagda överenskommelser först måste hedras och ligga kvar. Sedan kommer de givetvis, som i alla förhandlingar, att lägga fram de förslag de vill ha regeringens stöd för. Regeringen kommer att få ge och ta för att få igenom saker de behöver Alliansens stöd för. V kommer att lämnas helt åt sidan här. De kommer säkert att försöka straffa regeringen någon gång genom att inte rösta för något förslag, de måste ju visa för sina väljare att de inte har luft i påsen. Men det kommer inte påverka politiken. V kommer sitta på avbytarbänken i mångt och mycket. För om regeringen ska ha en chans att få med sig Alliansen kommer ett samarbete med V vara marginellt. 

Resultatet av 4 år kommer vara att Alliansen fått igenom i princip lika mycket av sin politik som regeringen. Fördmodligen kommer S att till slut göra upp med Alliansen om kärnkraften. Den frågan vill inte S behöva hantera även i nästa valrörelse. Och LO kommer att ligga på. MP kommer att bli vansinniga men kan inget göra.

LO har som bekant gett sossarna 70 miljoner kronor i stöd inför valet, plus alla egna valfilmer, kampanjer, valarbetare etc. De kommer att kräva att få betalt för detta och betalningen kommer i form av återinförd avdragsrätt för a-kasseavgiften. Och höjd a-kassa. Återinförd arbetsmarknadsprövning skulle S kunna få i genom då både V och SD skulle rösta för, MP är emot. Men då kommer S ha infört en begränsning av invandringen med hjälp av SD och det politiska priset tror jag inte de vill betala. Inte V heller. För kostnaden kommer att komma under valrörelsen 2018. 

SD kommer att ha påverkat politiken i många frågor, utom själva invandringspolitiken. Med det menar jag direkt. Indirekt kommer, kanske, de kunna påverka till viss del. Men inga av deras egna förslag kommer att röstas igenom. Däremot kommer de att få igenom den politik de har och som också antingen regeringen eller oppositionen tycker. 

MEN sedan återstår det att se om alla partier i riksdagen tänker ta 13 procents missnöje med befintlig invandringspolitik på allvar och försöka se vad man kan göra för att förbättra integrationen och minska segregationen. Utan att ge upp sina egna värderingar om fri rörlighet och öppna hjärtan. För det går. Det finns problem och problem är till för att lösas. Eller om det kommer bli ytterligare 4 år som SD bygger upp sin väljarbas och 2018 får 20 %. 

För en sak är säker.

Om de andra partierna lägger även denna mandatperiod på att vägra prata om de problem väljarna upplever, om de istället för att driva egen politik tänker ägna sig åt att “blockera SD från inflytande” till varje pris, då lämnar de walk-over till samma SD. Som kan skratta hela vägen till vallokalen. 2018 också.