Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

En svart dag för yttrandefriheten

Idag dog 12 människor och många sårades. För att de praktiserade sin yttrandefrihet.

Att få tycka och säga vad du vill, kritisera makthavare, religioner och annat i samhället är själva fundamentet all demokrati vilar på. Bristen därav är ett skäl varför många flyr från sina hemländer. Många invandrare, bland annat muslimer i Sverige, har flytt från sina hemländer bland annat för att de vill leva i ett land där man får tycka som man vill utan risk för hot och våld. 

Ingen har hittills tagit på sig dådet. Om det är muslimska extremister eller inte kommer visa sig. Jag väntar med att dra slutsatser här innan det är avgjort vem som faktiskt ligger bakom. 

Men oavsett det så måste det vara slut med flatheten gentemot religiös extremism. För militant islamism ÄR ett hot mot yttrandefriheten alldels oavsett om de ligger bakom just dagens attentat. Dags för regering och riksdag att ta kraftfulla tag mot radikaliseringen. Nu.  Ett första steg borde vara att återkalla pass och hindra de som åkt för att kriga med terrorstämplade organisationer, som Daesh, att komma hem igen. Oavsett ålder. Och att göra det brottsligt att rekrytera individer i landet, med fängelse och livstids utvisning som påföljd. 

För det VET vi är ett reellt problem alldels oavsett vem som visar sig i slutändan ligga bakom dådet i Paris. Och man måste vara försiktig med att dra slutsatser innan fakta, det visar inte minst moskébränderna i Sverige. 

Militant radial islamism rekryterar svenskar för strider. Det vet vi också. 

Jag tror också att det är viktigt att media slutar låta Islamiska förbundet, Sverige Unga muslimer etc företräda alla muslimer i alla sammanhang. De företräder i själva verket en mycket liten del av de muslimer som bor i Sverige och snedvrider bilden av hur muslimer i Sverige är och lever. Mest av allt företräder de sig själva och har ett egenintesse att få så mycket uppmärksamhet och resurser till just sina föreningar. Hitta andra personer. Personer som mycket mer överensstämmer med verkligheten, där den största majoriteten faktiskt är sekulära. 

Attacker som idag och den som planerades på Jyllandsposten, som vi däremot vet gjordses av en radikal islamistisk grupp, och de som gjort att konstnären Lars Wilks har ständigt skydd är ett stort hot mot demokratier. Attacker på yttrandefrihet. Vi måste markera kraftfullt och här har varje individ också ett ansvar.

Så det här inlägget är en hyllning till det fria ordet.

Och ett upprop till att fler, med sina bloggar och sociala medier-kanaler, delar bilderna. 

Det här en hyllning till de döda

 

Jag inleder min hyllning med Mohammedkarikatyrerna, som ledde till attacken på Jyllandsposten som tack och lov kunde stoppas i tid.  De publicerades i Jyllandsposten 2006.

Bilden ovan är New Yorkers svar på hoten mot Jyllandsposten 2006. 

Nedan ser ni Lars Wilks rondellhund som föranlett både att flera attentat planerats mot honom och att han lever under ständigt hot. 
 

Följande serie av bilder kommer från Charlie Hebdos eget Twitterkonto. Jag har medvetet inte beskurit dem för att ni ska kunna se hur många RT de fått via Twitter. 

Den översta är den senaste de publicerat. Den föreställer Al-Baghadi, ledare för Daesh. Eller IS, som de också kallas. Det är den som påstås ha föranlett attentatet, även om det inte finns några bekräftelser på detta. 
 

Länge leve yttrandefriheten!

/ Rebecca Weidmo Uvell

Sanna Rayman på Svenska Dagbladets ledarsida skrev en jättebra krönika 7 februari 2014 apropå Wilks och flatheten som råder kring just hans dödshot, som om Wilks yttrandefrihet skulle vara mindre värd än någon annans. Läs den här
 

Är glaset halvfullt?

Det finns ett enda ord man kan sammanfatta det politiska läget just nu med: förbannade. Folk är förbannade. Över avblåst nyval och över decemerdealen. Eller DÖ. Mycket passande namn för övrigt. 

Vissa debattörer vill göra gällande att anledningen till den kraftiga reaktionen är att folk inte förstod att borgerligheten förlorade valet. Förrän nu. Den slutsatsen är fel. Vi har förstått. Andra debattörer, som Per T Ohlsson, påstår att mest framträdande i missnöjet har varit “avdankade gamla moderater marinerade i sossehat”. Det är också fel. Dessa föredettingar vädrar alltid morgonluft vid minsta kris och blir tacksamt uppringda av media, även om deras åsikter alltid är lika relevanta som deras politiska karriärer. Inte alls med andra ord. Och resten av oss bryr oss alltså lika mycket om deras åsikter gällande DÖ som om allt annat, det vill säga…..inte alls. 

Även jag har varit förbannad. Och skrivit inlägg både här och i krönika. Men när man är förbannad ser man inte alltid klart och man fattar inte alltid rationella beslut. Se på Löfven och nyvalet, som just var ett beslut fattad i aggressionens ångor. 

Men nu är det dags att sluta vara tjuriga pessimister. Och försöka vända och vrida lite grann på det som hänt. 

För nu är nyvalet inställt. Och DÖ finns. Men är glaset halvfullt eller halvtomt?

Politik är ett spel. Och inför nyvalet såg de lägsta oddsen ut att ligga på samma läge som nu, med risk för samtliga att trots detta tappa. Men SDs siffror såg å sin sida ut att vara de enda med säkra odds att öka. Loose loose alltså, för såväl rött som blått. Och alla var trötta och panka. Gnälligt skäl kan tyckas men än dock ett faktum. Politikerna själva var överens om att de_orkar_inte en till valrörelse. 

Men det finns en sak till som Alliansen kan ha varit överens om hela tiden. Och som ändå ställer DÖ i en liten annan dager, dessutom decimerar detta risken för det jag själva skrev en krönika om nyss i Borås Tidning – att Vänsterpartiet får all makt. Och det är att de borgerliga ändå aldrig tänkt att lägga fler gemensamma budgetar än den i höstas, som de lovade väljarna och det löftet ville man hedra. Såklart, något annat vore otänkbart. Detta är det ena skälet till varför man kan se glaset som halvfullt. 

Då har man alltså plötsligt “lovat” de rödgröna att göra något man ändå tänkt göra. Men fått dem att lova saker i gengäld: inte bryta ut saker som de gjorde Lex Löfven hösten 2013 samt lägga ner sina röster vid budget om Alliansen är störst. 

Och den direkta konsekvensen av att inte lägga en gemensam budget är att plötsligt har regeringens budgetförslag, ensamt utan Vänsterpartiet, störst stöd. För Moderaterna har 23 % och är störst i Alliansen. Sossarna och Miljöpartiet 37 %. Alltså kan de i fortsättningen lägga budgetar som inte Sjöstedt fått förhandla ALLS och vips, blir V lika marginaliserade som SD. Detta är det andra. 

De två ytterlighetspartierna som hatar varandra kommer alltså ha mest gemensamt. Rätt ironiskt. 

Det tredje kan bli att Alliansen, som ju ändå kommer samarbeta mycket även om de inte lägger gemensamma budgetar, för att kompensera DÖ driver oppositionsarbetet ännu tuffare och slutar helt förhålla sig till SD. Det vill säga driver egen politik på det sätt att de får igenom så mycket som möjligt. 

Man kan nämligen inte klämma in så mycket man vill i budgetpropositionen. Det finns ramar som avgör vad som kan ingå där. LOV är exempelvis bevisligen en sak som måste skötas utanför. Och väldigt mycket annat. Detta sköts i riksdagen och i utskotten. Och DÄR kommer ingalunda vad som helst släppas igenom. Så precis allt som Alliansen tycker samma som SD kommer sålunda att stoppas. 

Alldeles oavsett DÖ får vi nämligen inte glömma bort hur det parlamentariska läget faktiskt ser ut. Och det är att regeringen inte ens ihop med V får ihop en majoritet i riksdagen.

Så inte ett enda förslag som SD och Alliansen ogillar kommer slinka igenom. Inte_ett_enda. 

Och så länge sossarna regerar med SDs nemesis MP gissar jag att deras vilja att puffa igenom förslag som de till och med gillar, kommer kännas jobbigt. Att gå emot sin egen politik för att man ogillar de som lagt förslaget kanske inte kommer hända i slutändan men om de står och väger gissar jag att vågskålen alltid kommer tippa till regeringens nackdel här. På grund av MP. 

Jag är också förbannad över DÖ och det inställda valet. Men nu ser det ut så här. Och vi måste sluta gnälla och se hur det faktiskt blir. Och blir det skit kan vi räkna med att partierna också upplever att det blir skit. Då gissar jag DÖ faktiskt dör snabbare än man kan säga decemberöverenskommelsen. Att fortsätta göra något som är dåligt och väljarna hatar är politiskt självmord. Det gissar jag ändå inget parti håller på med. 

Så nu är glaset alltså halvfullt. Igen. 

Och slipper regeringen Sjöstedts politik, som ju stöds av 5,7 % för att det just är en politik många vill kasta på den historiska skräphögen, är att det andra vänsterpartiet, MP, blir ännu mindre tunga i förhandlingarna mot jätten S. Och förhoppningsvis leder det till att kommande budgetar inte alls i lika stor utsträckning är så socialistiska som den som föll. 

Ser man det på det här sättet istället kan vi se framför oss fyra år där regeringen åker på stryk i massa frågor, Alliansen får igenom en hel del av sin egen politik och kan samtidigt utveckla ny politik, träna in nya partiledare i fler partier och under hösten 2017, då valrörelsen börjar inleda starkt mot att ta tillbaka makten för 8 eller 12 år. Till. 

Regeringen Löfven är inget att vara rädd för.

Det har de bevisat under hösten under en episkt kackig prestation. 

Tvärtom kan vi borgerliga luta oss tillbaka, poppa popcorn och se när Löfven gör bort sig igen, igen och igen, ett miljöparti som  beter sig lika underbart barnsligt som de gjort hittills och en regering som förödmjukat tvingas driva en hel del borgerlig politik.  

/Rebecca Weidmo Uvell
 

Nej-till-allt-partiet

 
Mitt intresse för Kaplan rör enbart det faktum att han är miljöpartist. Och Miljöpartiet är ett parti jag intresserat mig för länge. Jag kommer därför ha anledning att återkomma till Kaplan så håll utkik. 

Som jag konstaterade i inlägget om bostadsminister Kaplan verkar han alltså  inte ha fokuserat mest på just bostäder den här hösten. Och det är inte konstigt alls.

För är det något Miljöpartiet INTE är särskilt intresserade av så är det just bostäder. 

Rätt underhållande att just de fick bostadministerposten kan jag tycka. När man googlar “Miljöpartiet nej bostäder” får man följande resultat: 
 

Denna bild sammanfattar deras helhjärtade engagemang i NIMBY-rörelsen – Not In My BackYard.

 

Och kikar man lite närmare så hittar man alltså en hel radda……nej. Till bostäder, runt om i Sverige. Exempelvis här i Nykvarn röstade man nej till nya bostäder. För att de skulle byggas på ett ställe med natur MP gillar. Hellre gräs och träd än tak över huvudet alltså. 
 

Även i Uppsala säger man gärna nej till nya bostäder. 
 

Inte heller i Norrköping vill man bygga bostäder. 
 

 
I Upplands Väsby utanför Stockholm firade man med tårta när man lyckades stoppa 1300 bostäder. För att……de skulle byggas på ett ställe med natur MP gillade. Passande nog var tårtan grön. 

I Solna vill Miljöpartiet inte heller bygga och stoppade nyligen 1800 nya bostäder. För att de……javisst, gillar naturen där. 

Källa bild: www.mp.se
 

 
I Linköping motiverar man nej till bostäder i Sättuna med dessa ord: 
 

I Stockholm ville man inte bygga på Norra Djurgårdsstaden och göra området till naturreservat istället. Där bygger man nu 10 000 bostäder och 30 000 kontorsplatser. 

Källa bild: rapporten som är länkad ovan
 

Faktum är att just i Stocksholm har MP röstat nej till en stor del av de planerade byggena. Hade de fått igenom sin vilja hade bara hälften byggts. 
 

Så vi kan alltså konstatera att Miljöpartiets motstånd mot bostädser finns över hela Sverige.

Hur ser då den nationella politiken ut på bostadsområdet?

Jag har gått igenom alla motioner som skrivits under hösten. Det fick jag göra manuellt då någon hackade riksdagens sajt och slog ut Sök-funktionen så tack för det. Det har lämnats in 2950 motioner i riksdagen sedan i somras. 

Vad har då partiet som innehar bostadsministerposten åstadkommit i form av politiska förlag på bostadsområdet i riksdagen? Låt oss titta efter. 
 

Dessa är samtliga motioner de lagt. Totalt 57 stycken, vilket motsvarar 1,9 % av samtliga motioner. 

  • Uppvärdera modersmålskunskaper
  • Fristad för visselblåsare
  • Statliga rymdbolagets verksamhet och den strategiska expertkontrollen
  • Inga atomvapen i Arktis
  • Uppsala län på Trafikverkets karta över nya spårinvesteringar
  • Utvidgat ansvar för NASP i arbetet med att kartlägga och förebygga självmord
  • Öka stödet till RETT center i Östersund
  • Skattemässig rättvisa mellan upplåtelseformerna för boende
  • Underhållsformer för hyresrätter – samma som ovan fast uppdelat på två motioner
  • Utredning om garanterad inkomst
  • Basservice ska garanteras på landsbygden
  • Naturens rättigheter
  • Säkra efterlevnaden av lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk
  • Kommuners deltagande i fristadssystemet
  • Alternativ till BNP-mått samt samhällsberedskap för liten eller ingen tillväxt
  • Bättre skydd för enskild med god man som missköter sitt uppdrag
  • Klimatanpassning  – förebygg översvämningsskador
  • Åtgärder mot sjuka hus
  • Köpfrid
  • Fysiska aktiviteter i skolan
  • Nationellt mål om fördubblad kollektivtrafik
  • Använd hela inlandsbanan
  • Genomförande av Folkhälsomyndighetens förslag om rökfria offentliga miljöer
  • Ett nytt nationellt program för att förebygga självmord
  • Steg på väg mot ett rökfritt Sverige 2025
  • Skrotningspremie för gamla kylskåp
  • Pantsystem ett modernt verktyg
  • Pant på mobiltelefoner
  • Införande av ett tredje juridiskt kön
  • Skärpning av riksdagens resepolicy
  • Statsrådens rätt till föräldraledighet
  • Vallagen
  • Karantänregler för politiker och tjänstemän
  • Fritidspolitikers rätt till föräldraledighet
  • För Sverige i tiden – avveckla de sista resterna ett historiskt icke-demokratiskt statsskick
  • Begränsa reklamtiden i radio och TV
  • Flytta lagstiftning om penningenhet till grundlagen
  • Lagstiftning mot att hetsa till suicid
  • Ecocide
  • En stärkt polis
  • Diskrimineringsfrågor
  • Vagabonderande strömmar
  • Värna Ärna
  • Enklare att cykla
  • Nationell strategi för sällsynta diagnoser
  • El för uppvärmning – ett systemfel med hög sårbarhet
  • Ansvar för fimpskräpet
  • Ompröva försvarsmaktens veto mot vindkraft
  • Register över lobbyister vid riksdagen
  • Uppmärksamma 100-års jubileet av allmänna rösträtten
  • Om tredje stycket i miljöbalkens fjärde kapitels sjätte paragraf
  • Järnvägstrafik till Sälen
  • Dubbelspåret mellan Falun och  Borlänge
  • Järnvägar i Bergslagen
  • Cykelväg även utanför tätorter
  • Dags för FNs barnkonvention att bli svensk lag
  • Barns rätt till bostad

Sammanfattningsvis kan man säga att inte en enda motion gäller något som skulle lösa bostadsbristen. Och de flesta av de få motioner som rör bostäder verkar ha skrivits av Jan Lindholm. Kanske är han den enda personen i Miljöpartiets riksdagsgrupp som är intresserad av bostäder? Något annat som däremot verkar dominera aktiviteten är exempelvis anti-rökning, anti-tillväxt och anti-reklam. Och pantsystem. 

Just NEJ verkar annars vara lite av Miljöpartiets affärsidé.

Och detta verktyg har de använt gällande bostäder i riksdagen. Till exempel röstade de nej till att förenkla bullerregler, som är ett av de stora hinder som finns för att bygga nya bostäder. Framför allt hindrar de byggandet av små bostäder då det reglerna inte medger att ett mer än ett visst antal fönster får vara mot just buller och då kan små lägenheter bara byggas på ena sidan fastigheten och inte båda. Det hindrar också planläggning av mark på många ställen i större städer. Ett stort hinder alltså. 

De röstade också nej till att låta folk få bygga Attefalls-husen, det vill säga 25 kvadratmeter stor byggnad på sina tomter utan bygglov. Husen fick dock ändå majoritet och kan nu byggas. Men alltså inte tack vare Miljöpartiet. 

Här är röstsiffrorna. 

Miljöpartiet röstade också nej för utökade möjligheter att hyra ut bostadsrätter i andrahand, som fälldes i Civilutskottet med hjälp av Sverigedemokraterna. 

Källa bild: artikeln ovan
 

Nu är deras stora bostadsprojekt att lägga ner Bromma flygplats och bygga bostäder där.

Här låtsas de som om de är regeringens beslut, när det i själva verket är riksdagen som måste besluta om att ändra ägarpolicyn för Swedavia som arrenderar Bromma flygplats och driver flygplatsen. De låtsas också som om det bara går att bygga där rakt av. I själva verket skulle det, om det ens skulle gå igenom i riksdagen, kräva många år av sanering av marken för att göra området okej för bostäder. Om detta har jag skrivit ett eget blogginlägg

Men skälet till varför Miljöpartiet hittat på att just Bromma flygplats är i princip det enda stället de vill bygga på i Stockholm givet hur de röstat hittills är inte sitt stora bostadsintresse. Givetvis. 

Utan det handlar enbart om att de hatar flyget. 

Den som driver på hela nerläggningen är Miljöpartiets starke man i Stockholm, Daniel Helldén. Som själv har doktorerat på…..striden om almarna 1971. 

Källa bild: artikeln i första meningen
 

Men hatet mot flyget går som en röd tråd genom Miljöpartiet såväl historiskt som lokalt. 

2010 gick man till val på att lägga ner all flygtrafik söder om Sundsvall och alltså helt lägga ner följande flygplatser: Karlstad, Örebro, Växsjö, Jönköping, Kalmar, Ängelholm och Västerås. 

I början av Skavstas utveckling röstade man, givetvis, nej till detta i Nyköping. 

Man röstade också nej till att ge Ärna i Uppsala tillstånd för civilflyg.

I Halmstad röstade Miljöpartiet först nej till att flygplatsen ens skulle öppna, sedan att charter skulle få börja flyga därifrån. 

I Norrköping vill Miljöpartiet också lägga ner flygplatsen

Mijöpartiet i Kalmar röstade nej till alla satsningar på flygplatserna i Kalmar och Oskarshamn. 

Även i Linköping röstade man nej till utökad trafik på flygplatsen. 

I riksdagen röstade Mijöpartiet nyligen igenom att införa en flygskatt som kommer att öka kostnaderna för flyget, i syfte att minska flygtrafiken. Även en återreglering av flygtrafiktjänst röstade man för nyligen. Nu är det monopol igen. Vilket innebär dyrare flygbiljetter och därmed hoppas Miljöpartiet på mindre flygande. Detta fick de igenom med hjälp av Sverigedemokraterna i riksdagen före valet. 

Som ni ser är det alltså inte alls konstigt att bostadsminister Mehmet Kaplan intresserar sig för annat än just bostäder trots att han är ju är bostadsminister.

Eftersom partiet han representerar inte är ett dugg intresserad av just bostäder. 

/Rebecca Weidmo Uvell
 

Fusk

Undantagstillståndet i svensk politik som varit är nu brutet i och med att nyvalet, tyvärr, är inställt. 70 % av väljarna ville rösta igen men eftersom konsenus mellan partierna verkar vara att de är för trötta, för panka och inte vågar riskera att ett dåligt valresultat blir ännu sämre är de nu överens om att backa.

Och så hällde de ner ännu lite mer bensin på politikerföraktbrasan

Som om givna läge, orsakad av främst Sverigedemokrater och Stefan Löfven, liksom inte är nog. 

Men det vi istället fått är något av ett demokratiskt krisläge faktiskt. För nu har opposisitionen förhandlat bort en del av sin makt.

I utbyte mot några få saker direkt på bordet, som en kontantinsats alltså, (överenskommelser i olika frågor och att inte bryta ut saker Lex Löfven), det vill säga saker som redan ändå var på gång,  men framför allt i framtiden inteckna tillgångarna. Att Alliansen gynnas om de vinner. Någon gång igen.  Som alla förhandlingar där båda parter är nöjda ingår det att offentligt direkt framhäva alla de fördelar egna laget ska ha fått, alldeles oavsett om det verkligen är en riktig fördel. Nu är alla parter (partiföreträdarna) nöjda med att slippa valet. Alltså förhöjer man nu resultatet av förhandlingarna så mycket man kan.

Det är så spelet ser ut. 
 

Att inte köra nyval gynnar dem själva. Att runda de demokratiska reglerna med uppgörelse om praxis gynnar dem själva. Att framstå som “ansvarstagande” gynnar de själva.  

 Vi är en konsensuskultur i Sverige, något jag pratade om i premiäravsnittet av min podcast Borgarbrackor. Och en sak har samtliga politiker utom SD varit överens om hela hösten. De orkar inte ett till val. De. Orkar. Inte. En. Till. Valrörelse. Och de har inga pengar heller. Alltså har incitamentet att runda nyvalet funnits hela tiden. Ett val en överväldigande majoritet av svenskarna välkomnade. 

 Redan i december gick Alliansen ut via en gemensam debattartikel på DN Debatt och föreslog att man skulle komma överens om sätt med regeringen att göra det lättare för minoritetsregeringar att regera genom att ändra röstningsreglerna för budgeten. Läs hindra Sverigedemokraterna att rösta som de vill.

Det här är ett solklart exempel på att det råder ett demokratisk underskott i politiken just nu.

Man föreslår på allvar om att ändra reglerna för att hindra ett specifikt parti från att kunna använda de demokratiska verktyg de valts för att använda. För att det just nu inte ”passar” de övriga partierna. Detta är ett mycket märkligt och faktiskt rätt unket sätt att se på demokratin tycker jag. Men för man inte kan ändra i de faktiska reglerna demokratin vilar på väljer man en “överenskommelse”. Man inför ny “praxis”. Då kan reglerna vara vilka som helst, om alla är överens om att inte följa dem spelar det ingen roll. 

I sporten kallas detta doping. Och fixade matcher. 

.

Borgerligheten är alltså beredd att släppa igenom vilken skadlig vänsterbudget som helst, med massiva skattehöjningar, förbud mot privata företag, kvoteringar, ja vad som helst, bara inte SD får dra i de parlamentariska spakarna de enligt konstitutionen har rätt till?

Och med andra ord, ni väljare som valt ett av de borgerliga partierna kan i framtiden se er blåa efter att era partier driver era frågor offensivt.

De kommer lägga sig platt. Hellre socialism än att en borgerlig budget röstas fram av någon annan än just de fyra borgerliga partierna. Visst handlar uppgörelsen “bara” om budgeten. Alla motioner och propositioner som går att röstas ner kommer givetvis att röstas ner. Men budgeten är och förblir det absolut viktigaste för att styra landet och här har Alliansen, i utbyte mot att själva i framtiden gynnas, sålt ut möjligheten att stoppa styråran när de kan. Gissar att Vänsterpartiet, som ju är regeringens Svarte Petter, ler i mjugg nu. Trots att de inte fick vara med och förhandla. För de avgör om regeringen kommande fyra år kommer få igenom sina budgetar och därför kan de säkra att samtliga blir ordentligt socialistiska. Utan att Alliansen kommer att röra ett finger. 

Jag tror faktiskt inte riktigt att det är sant, så absurd är den här situationen.

 Om inte det här skapar mer politikerförakt än vi redan har så vet jag inte vad som skulle göra det. För något annat detta säger är att vissa väljares röster inte är lika mycket värda som andras.

Jag förstår att politikerna är chockade över att saker inte är som de alltid varit. Det kanske kommer som en överraskning, men saker förändras alltså ibland. Det betyder inte att ni ska ändra reglerna när nya oväntade lägen uppstår utan det är just i dessa situationer vi vill att ni använder det förtroende ni fått, som i förtroendevald, att reda ut dem. Det är i skarpa lägen er förmåga verkligen testas. Nu beter ni er som fuskande kortspelare. Men kan man inte vinna ärligt ska man faktiskt inte spela alls. 

Och just nu har ni bara visat att allt är tillåtet. Även fusk
 

Vad gör Mehmet Kaplan?

Vår bostads- och stadsutvecklingsminister heter just nu Mehmet Kaplan och är miljöpartist. 

Kaplan kom hit från Turkiet som ett-åring från Gaziantep och har vuxit upp i Skövde och Rinkeby. 

Vad håller han just nu på med då?

Bostadssektorn är en av våra krissektorer.

Enligt Hyresgästföreningen saknar idag 289 000 unga vuxna bostad. Men enligt Stockholms handelskammare skulle vi behöva bygga 121 000 nya bostäder bara i Stockholm. Och bostadsbristen kommer accellerera. För på bara 4 år beräknas 340 000 flyktingar söka asyl i Sverige.  Redan nu sitter över 12 000 personer med PUT fast på förläggningar för att det inte finns bostäder att flytta till. 

229 000 saknade bostäder. Då kan man ju tänka sig att Kaplan är busy, busy, busy. 

Med att sätta igång och träffa exempelvis byggbolag och kommuner och diskutera hur vi snabbast löser det här. Och som miljöpartist tänker man sig att han föredrar att besöka de ställen man kan åka tåg till. 

Men Kaplan har valt att fokusera på helt andra saker. 

Så här såg Kaplans första tid som minister ut enligt regeringens eget kalendarium. Ingenting inskrivet. 
 

Inte så svettigt alltså. Även om jag gissar att han jobbade med någonting, dock tydligen inte så intressant att hans medarbetare orkat uppdaterat kalendariet. Han och regeringen tillträdde 3 oktober. Bläddrar man vidare till november börjar aktiviteterna först den 10 november. Med tre olika tal på arrangemang i Sverige. Men redan den 17 november reser Kaplan. 

Till Turkiet. Ett land som inte ens är med i EU. 

Jag begärde ut handlingar gällande Kaplans resor och skickade det här mailet till registratorn: 

Det gick rätt fort att få svar. Fick jag då det jag begärde ut? Det går ju liksom inte att missförstå vad jag ville ha.

Såklart jag inte fick.

Dels har de suddat bort en del information, dels har jag alltså inte fått kostnader för delegationen. Eller några kostnader för representation. Eller fått hotellkvitton för alla resor. Oväntat. Eller inte. Min erfarenhet när jag har begärt ut offentliga handlingar är att myndigheter svarar fort. Men fel.

Jag har inte en enda gång fått ut det jag begärt från olika ställen under hösten trots mycket tydliga instruktioner. De maskar, förhalar och obstruerar. Så här. Att de bara struntar i att ta med vissa saker. Så man får maila igen och igen och igen. Kanske jag sammanfattar det här i ett helt eget inlägg vad det lider. 

Varför Kaplan valde att redan 6 veckor han tillträtt som statsråd att åka just till Turkiet, sitt födelseland, är oklart. Det var inget speciellt som hände där. Ingen mässa eller annat arrangemang. Kanske turkarna blir alldeles till sig av lycka över att en turk blivit minister i Sverige. Jag vet inte. Men detta var inte första gången han interagerade med just Turkiet som minister. Redan 12 oktober intervjuas han i den turkiska tidningen Star Gazete

Om bostäder? Nej. Om…..utrikespolitik. Där Kaplan lätt och ledigt uttalar sig med stort självförtroende. Den borgerliga debattören Thomas Gür, själv från Turkiet, reagerade på detta och översatte vad Kaplan bland annat sa i intervjun: 
 

Så redan efter 6 dagar som minister har Kaplan alltså i internationell press kommenterat svensk utrikespolitik. Där ser man. Busy alltså. 

Sedan flyger han själv till Ankara. Med ett gäng medarbetare. Han landar på morgonen den 17 november, träffar ambassadören Lars Wahlund lite snabbt och sen iväg till “private location” resten av dagen. För hans delegation kommer först 19.05 till Ankara. Hmm.  Hemligt eller private som i privat? Det kommer vi nog aldrig få veta eftersom man alltså suddat bort en del information här. 

Men det är ju lätt att tro att Kaplan lite grann passade på att träffa polare eller släktingar när han ändå tagit sig omaket att typ bjuda in sig själv till sitt hemland endast 6 veckor på posten. Vilket betyder att hans stab förmodligen rätt omgående fick i uppgift att efter den 3 oktober fixa ihop programmet och resan för honom. Sådant brukar ju ta en liten stund. 

Var Kaplan och gänget sedan spenderade kvällen är tydligen också hemligt som ni ser. Och givetvis finns inga kvitton med heller. Att jag begärde ut det verkar alltså igen en registrator med selektiv blick “missat”. Märkligt va?
 

Dagen efter tar de ett kortare besök i staden Kulu, där 40 000 människor utvandrat ifrån just till Sverige och där det därför finns en Olof Palme park (!). För Palme är verkligen det finaste det här landet har att erbjuda. Not. Men parken ska läggas ner tydligen. Sjukhuset i staden ska expandera. Synd. 

Sedan har Kaplan möten i Ankara under dagen och träffar lite olika ministrar. Bland annat just bostadsministern. Den 19 november vid lunch flyger han till Istanbul. Var Kaplan bor i Ankara är höjt i dunkel. Den infon “glömde” registratorn bort att ge mig. Men i Istanbul bor han på ett riktigt höjdarhotel, The Maramara Pera. Med utsikt mot Bosporen. 

Och där bor han, och en person till ur delegationen (minst) i en sådan här enligt fakturan från resebolaget (där jag bara fått summan, inga hotellkvitton alltså: 
 

I Istanbul kollar han faktiskt på hus och olika stadsdelar under en hel dag. Trevligt. Han är ju liksom ändå bostadsminister. Totalt är han borta 4 dagar i Turkiet.

Men Kaplan gillar att resa. Så redan 10 dagar senare åker han till Bryssel. För möte i rådet om transport, telekommunikation och energi. Gissar att det måste vara telekommunikationen då, som är anledningen till besöket. För varken tranport eller energi ingår ju i hans portfölj.

“Politiken för informationssamhället” skulle eventuellt kunnat klämmas in i telekom….. Med lite fantasi. 

Enligt fakturan från resebolaget passar Kaplan på att bo på hotell i Bryssel, trots att han enligt schemat alltså deltar i ett enda möte. Har jag fått någon verifikation på denna hotellnatt? Nä. Givetvis inte. Det struntade registratorn också i. 
 

Men han flyger alltså hem igen den 27 november för den dagen får Stockholm besök. Av EU-ministern från……..just det, Turkiet. Såklart.

Men enligt regeringens hemsida var han i Sverige för att besöka Margot Wallström och talmannen. Inte Mehmet Kaplan. Men tydligen, enligt Kaplans stab, ville EU-ministern särskilt träffa Kaplan. EU-ministern i Turkiet är även chefsförhandlare för deras förhandlingar att gå med i EU. Att han ville träffa den första svenska turkiska ministern kanske har att göra med att han gärna vill att Sverige driver på för att Turkiet ska få gå med? Who knows. 
 

Bara veckan efter sätter sig Kaplan på flyget igen. Den här gången till Hong Kong. Och arrangemanget Business of Design week. Som ordnas i just Hong Kong sedan 2002 och är Asiens ledande designarrangemang. Sverige var för andra gången 2014 partnerland och under veckan talade 27 svenska företrädare inom design, arkitektur och branding. På deras egen hemsida framgår det tydligt att störst fokus just alltså är på design. Långt ifrån bostäder alltså.

Rent spontant känns just det här området som någon annan ministers. Igen. Lite av temat med Kaplan faktiskt. Och just här uppfattar jag att han är och vevar på kulturministerns område. Men Kaplan ville alltså åka till Hong Kong. Och tog med sig en jättestor delegation. Varför, var de bodde, var de åt etc har jag ingen aning för……..ni gissade rätt. Detta saknades i handlingarna jag fått ut.
 

Vad väljer han då för flygbolag att resa till Hong Kong med? Ni kan aldrig gissa. Turkish Airlines. Såklart. Och varför i hela friden åker Kaplan från……Istanbul? I Turkiet.  När biljetten han köpt är från Arlanda. 

Av resehandlingarna nedan framgår det att biljetten Kaplan köpte var Arlanda-Istanbul-Istanbul-Hongkong. Det officiella programmet som ni ser nedan inleds måndagen den 1 december med att Kaplan alltså åker från Istanbul. Men inte med att han åker från Arlanda. Det är inte långsökt att gissa att Kaplan redan på helgen, kanske till och med fredag kväll, åkte till Istanbul och spenderade helgen där. För vilket annat skäl skulle det annars stå så här? Som tydligt visar att just Kaplan alltså redan VAR i Istanbul när själva resandet till Hong Kong inleddes. 
 

Och han väljer att resa bekvämt denna gång. En resa i ekonomiklass med Turkish Airlines en måndag, som detta var, kostar 6 000 kronor till Hong Kong. Men Kaplans biljett kostade:
 

Reste hela delegationen då business class? Ingen aning. Ni vet varför. 

Kaplan var alltså i Asien den 3 december. Ringer det några klockor? Vad hände den 3 december? Regeringskris. För då röstades regeringens, alltså även Kaplans, budget ner och på kvällen meddelade Löfven att han ämnar utlysa nyval den 29 december. Medan Kaplan kanske mumsade dumplings på en finkrog i Hong Kong. Kanske. Jag har ju som sagt inte fått några kvitton. 

Så sammanfattningsvis kan man säga att Mehmet Kaplan alltså lagt ner en massa tid på……politikområden som inte är hans. Och hunnit resa en hel del faktiskt. Tre utlandsresor med övernattning mellan den 3 oktober då han tillträdde och jul. Det vill säga 2,5 månad. 

Genomgående verkar Turkiet vara den röda tråden i Kaplans aktiviteter under hösten. 

Det har säkert ingenting alls att göra med att han ÄR från Turkiet själv. Det är nog bara för just Turkiet har så fantastisk bostadspolitik. Gissar jag. 

Gissar också att det där hatet mot flyg Miljöpartiet generellt har inte är något Kaplan delar. 
För jag har inte hittat en enda tågbiljett. Hittills.

Busy busy busy, do’in something. Alltså. 

Undrar bara när han tänker börja fokusera på just bostäder. I Sverige.
Där han alltså är minister

Uppdatering: I detta gräv hittade jag Kaplans kopplingar till IOGT-NTO och uppdaterade därför inlägget innan, om lobbyisterna i regeringen så kolla gärna det. 

Detta inlägg, och alla andra på den här bloggen, är skrivet av Rebecca Weidmo Uvell och ingen annan. 
 

Regeringen + lobbyister = SANT

Inlägget är uppdaterat 141226 med Mehmet Kaplan efter grävjobbet om honom.

Som ni noterat, och som jag skrivit om i förra inlägget, har en diskussion om karantän blossat upp. 

Ska politiker, på olika nivåer, kunna direkt börja jobba någon annanstans?

Men ingen pratar om det omvända: ska en lobbyist kunna gå direkt in i politiken?

För vem tjänar mest på vad?

Tjänar en person som i flera år drivit vissa frågor via en stor lobbyorganisation och sedan plötsligt får sitta och besluta om lagar, på att ingen karantän finns mest? Eller är det en före detta politiker, som ger upp sin beslutande makt och går till näringslivet?

När man formulerar det på det sättet blir det solklart. Givetvis är det en person som NU får stifta lagar och regler som tjänar mest på att ingen karantän finns

Och som av en slump så kryllar det av folk i sittande regering som kommer DIREKT från stora lobbyorganisationer. Förmodligen är detta varför de försöker flytta strålkastaren ifrån sig själva till bland annat Filippa Reinfeldt. 

 

1. Stefan Löfven – f d ordförande IF Metall, nu statsminister

1995 blev Löfven anställd av IF Metall, då som ombudsman. Mellan 1998 och 1999 var han internationell sekreterare och 1999-2002 chef över organisationsenheten. Sedan valdes han som vice förbundsordförande och 2006 – 2012 var han ordförande för hela fackförbundet. Innan han alltså direkt gick in som partiordförande för S och nu är han två år senare alltså statsminister. Var har Stefan sin största lojalitet? Med landets väl och ve eller med LO? En rimlig fråga att ställa tycker jag. 

Löfven plockade fler personer från LO och till sig på Rosenbad. Stabschefen Emma Lennartsson jobbade på Kommunal 2011 – 2012, där hon var chefekonom och chef för utredningsenheten. 

2. Annika Strandhäll – f d ordförande Vision, nu socialförsäkringsminister

1999 inledde Strandhäll sin fackliga karriär och blev då styrelseledamot i SKTF Göteborg. 2005 tog hon över ordförandeklubban i samma förening och 2011 valdes hon till förbundsordförande för Vision (som då bytt namn från just SKTF). 

3. Therese Svanström Andersson, statssekreterare Socialförsäkringsdepartementet

Hon jobbade tidigare på Vision, Strandhälls fackförbund, och plockades direkt därifrån. Hon började redan 1999 på dåvarande SKTF, som presschef. 2007 – 2008 var hon samhällspolitisk chef där och 2008 till 2011 var hon stabschef och biträdande kanslichef. 2011 blev hon kanslichef, vilket hon var ända tills den dag hennes f d chef ringde henne. Och då började hon jobba åt regeringen. 

 Dan Lundqvist Dahlin, pressekreterare Annika Strandhäll. Han jobbade på LO-förbundet Byggnads som pressekreterare, gick därefter kort in i PR-branschen för att sedan återvända till fackföreningsrörelsen och Kommunal 2011. 

Även de politiska sakkunniga hos Strandhäll kommer direkt från facket. Johannes Danielsson var fram till det jobbet ordförande för Sacos studentråd och Sanna Fransson jobbade på Vision och drev bland annat Visionbloggen.

Så SAMTLIGA som jobbar politiskt på Socialförsäkringsdepartementet, som hanterar bland annat sjukförsäkringen, kommer direkt, utan en enda dags fördröjning från……fackföreningsrörelsen. Inklusive ministern själv. 

Vision är en del av TCO, som är paraplyorganisationen för dem och 13 andra fackförbund. Precis som LO är paraply för sina fackförbund. 

4. Alice Bah Kuhnke, som ju inte direkt levererat på det kontaktmässiga planet då hon i princip inte verkar haft en pressekreterare, anställde till sist en. Och plockade honom direkt från Naturskyddsföreningen. Fiffigt. Kristoffer Talltorp jobbade med samma saker på denna stora lobbyorganisation. Och gick direkt därifrån in genom dörrarna till Rosenbad. Kuhnke har anställd en annan f d lobbyist, sin politiskt sakkunniga Zandra Tuvesson har jobbat med politisk påverkan på både ROKS och Sveriges Författarförbund tidigare. 

5. Roger Mörtvik, statssekreterare för gymnasieministern

Mörtvik var samhällspolitisk chef på TCO många år, innan han alltså direkt från det jobbet plockades in i Rosenbad och jobbet som statssekreterare. Ännu en person med facklig karriär alltså. 

6. Gabriel Wikström, folkhälsominister 

Störst merit har Wikström, ja faktiskt i princip enda merit eftersom han inte haft något annat jobb,  som SSU-ordförande. Men som extraknäck har han varit ambassadör för IOGT NTOs kampanj Vit jul. IOGT-NTO är vår största lobbyorganisation mot alkohol. Och nu är han alltså folkhälsominister.  Han har också personer anställda som kommer från facket. Hans pressekreterare Helena Paues har bland annat jobbat just med opinionsbildning på fackförbundet Kommunal bara något år tidigare. Hon kallade nya jobbet “ett drömjobb” när hon fick det. Det kan man tänka sig. 

7. Mehmet Kaplan, fd ordförande IOGT-NTO Stockholm, nu bostadsminister

Kaplan har inte alltid sysslat med partipolitik. Han är sedan länge engagerad i nykterhetsrörelsen och har inte bara varit medlem utan även…..ordförande i Stockholm. Tänka sig. Så det där SSU sa om direktkontakt mellan makten och IOGT stämmer alltså mer än väl. 
 

Okej. Nu när vi konstaterat att regeringskansliet är nerlusat med framför allt nykterhets – och fackliga lobbyister från inte bara IOGT-NTO och LO utan även TCO och Vision.

Hur yttrar sig då dessa nära kopplingar mellan LO och regeringen då?

Ja, så här bland annat.

För idag kunde vi läsa att den i grenen presskonferenser så ytterst flitige Ardalan Shekarabi, kallat till ny presskonferens tillsammans med…….trumvirvel…..Byggnads. Ni läste rätt. Regeringen har gemensam presskonferens med fackförbundet Byggnads.
 

Och bara för någon veckan sedan, den 12 december, skrev folkhälsominister Gabriel Wikström en debattartikel om att förbjuda gårdsförsäljning av vin. Men han skrev inte själv. Utan han skrev den ihop med…….IOGT-NTO. Som han alltså själv jobbat åt. Mmm. Och detta bara månader efter han tillträtt alltså. En annan person som är engagerad i IOGT är hans efterträdare i SSU, Ellinor Persson. Som nyligen i nykterhetstidningen Accent sa så här om sin möjlighet till inflytande: 

Kan IOGT-NTO ha nytta av dig som tillförordnad SSU-ordförande?

– Absolut! Det finns helt klart potential för ett samarbete, där vi kan dra nytta av varandra. SSU är skickliga på påverkan och om vi tar ställning för något så lyckas vi oftast driva igenom det. Eftersom jag har tät kontakt med Gabriel Wikström och alltså bara är ett sms bort från en av våra viktigaste makthavare, så är det inte svårt att räkna ut att IOGT-NTO, via mig, har en direktkanal till makten.

Läs igen.

IOGT-NTO har en DIREKTKANAL TILL MAKTEN. Det känns ju mycket fräscht. Och de hymlar inte ens. 
 

Nu tänkte jag borra lite djupare i exakt vad de här starka kopplingarna mellan regeringen och fackföreningsrörelsen, som är de starkaste intressena som nu utan att passera GÅ alltså hoppat direkt från lobbyistroll till makt, innebär. 

Om man börjar med att läsa LO:s valplattform hittar man det här. 
 

1. Full sysselsättning. Lägst arbetslöshet i EU 2020.

2. Satsa på skolan och utbildning. För att bryta trenden med sjunkande skolresultat måste mer resurser tillföras skolan på bred front. Gymnasieskolan ska också vara obligatorisk och alla program ge högskolebehörighet. Fler platser i arbetsmarknadsutbildning, Komvux, yrkesutbildningar och högskolan måste ska- pas. En särskild utbildningssatsning med syfte att motverka uppsägningar vid konjunkturnedgångar bör införas 

3. Inför en 90-dagarsgaranti för unga. Ingen under 25 år ska vara arbetslös längre än 90 dagar innan personen erbjuds ett jobb, praktikplats eller relevant utbildningsplats. Arbetslösa ska få möjlighet att komplettera och slutföra oavslutade studier på grundskole- eller gymnasienivå inom ramen för arbetsmarknads politiken 

4. Motverka otrygga och begränsade anställningar. Lagen om anställningsskydd måste ändras så att de tillfälliga anställningarna minskar och fasta anställningar igen blir norm. Heltid ska vara en rättighet för alla. I stat, kommun och landsting måste politiken gå före och säkerställa rätten till heltid. 

5. Ordning och reda på arbetsmarknaden. Svenska kollektivavtal ska gälla på svensk arbetsmarknad. Lex Laval-lagen som möjliggör lönedumping i Sverige ska rivas upp. Huvudentreprenörens ansvar måste öka. Vid all offentlig upphandling ska krav på kollektivavtal ställas. 

6. Nollvision mot dödsolyckor och försämrad hälsa på jobbet. Resurserna till arbetsmiljöarbete och arbetslivsforskning måste öka. Sanktionerna måste skärpas mot arbetsgivare som inte uppfyller arbetsmiljökrav. Fler måste omfattas av företagshäl- sovården. 

7. Stoppa vinstdriften i välfärden. Vinstdriften får aldrig vara sty- rande i välfärden. Den fria etableringsrätten för friskolor och obligatorisk Lag om valfrihet ska avskaffas. Kommuner och landsting ska ha ansvar för att kunna bestämma över bemanning, etableringar och kvalitet och avsevärt begränsa möjligheter till vinstuttag och värdeöverföringar från den skattefinansierade välfärden. Öppna böcker ska gälla i hela välfärdssektorn och alla anställda ska ha kollektivavtalsenliga villkor och meddelarfrihet
 
8. Investera i infrastruktur, bostäder och energi. Omfattande stat- liga investeringar måste göras i samhällsviktiga resurser, i vägar, järnvägar, IT och bostäder. Samhället måste ta ansvar för en grön omställning och en god och förutsägbar energitillförsel. Det ger både jobb och bygger Sverige starkt för framtiden. 

9. Bygg en rimligare och mänskligare sjukförsäkring. Stoppa utför- säkringarna och höj taket i sjukförsäkringen. Inför en bred rehabiliterings- och omställningspakt och förändra de hårda reglerna för att kunna få sjukersättning. 

10. Stärk kvaliteten i välfärden. Öka statsbidragen till kommuner och landsting rejält för att anställa fler i skolan, sjukvården och barn- och äldreomsorgen. Personaltätheten har minskat under lång tid och måste istället öka för att stärka både kvaliteten och tryggheten i verksamheterna men också för att förbättra arbetsvillkoren. 

11. Förbättra arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen är idag körd i botten och måste radikalt förbättras. Höjda tak, högre ersättning och att fler omfattas av försäkringen är avgö- rande. Människor ska inte slås ut för att de hamnar i arbetslöshet, fokus ska istället vara att hitta ett nytt jobb. 

Detta var alltså LO:s valplattform. Lite märkligt att ha typ ett partiprogram när man inte är parti men så jobbar LO. Denna plattform slog de fast under våren 2014 och var alltså deras “krav” inför en socialdemokratisk valvinst. Sossarna vann, som bekant. 

Så vad har hänt sedan dess?

Ja, som ni lätt kan se på pressmeddelandet Shekarabi skickade ut den 22 december, det vill säga idag, och tillsammans med självaste LO kan vi nu bocka av “krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling”, punkt nr 5. Check. 

Vad kan vi hitta mer, om vi letar i de förslag som sossarna lagt fram?

Jo, redan den 2 oktober la regeringen fram en proposition om att avskaffa LOV. Så punkt 7, check. Den var visserligen så dåligt gjord att Lagrådet tvingade dem att dra tillbaka den men poängen är att den lades. Och kommer att läggas igen. 

Den 24 oktober meddelade regeringe att arbetsmiljö var ett “högprioriterad område”. Och bang, var punkt 6 kryssad. Check. 

Regeringen var även snabba vad gäller skolans område, för att köpa Vänsterpartiets lojalitet, och bara några veckor efter tillträdandet aviserade de följande. Notera att regeringen alltså vill införa…..kommunalt veto för friskoleetableringar.  Punkt 8 alltså igen. Check. 
 

Punkt 5, att upphäva Lex Laval, var de snabba med. Redan den 27 september gick regeringen ut med sina ambitioner. 

Punkt 2 då, den har dom väl inte hunnit med? Jo. Det var faktiskt nästa steg på den nya regeringens dagordning. Den 28 september gick de ut och meddelande att de tänker införa just obligatoriskt gymnasium. Så punkt 2, check. 

Faktum är att vissa av punkterna redan lovades bort i Löfvens regeringsförklaring. Som punkt 3 till exempel. 

Löfven pangade in rätt många av LOs krav redan där faktiskt. Som till exempel punkt 5, punkt 2, punkt 7 (meddelarfrihet) och punkt 9. Check, check, check och….check. 
 

Och givetvis fanns massor av dessa godbitar också med i den budgetproposition som regeringen alltså försökte få igenom den 3 december i riksdagen. Och misslyckades. Eftersom SD valde att rösta på Alliansens budget och därmed var det alltså den som klubbades igenom och nu gäller året ut, med vissa modifikationer i vårpropositionen som läggs efter nyvalet är över. 

Exempelvis ville man höja a-kassan.  Punkt 11 alltså. Check. Och man tar bort övre tidsgränsen i sjukförsäkringen och höjer ersättningen även där. Punkt 9, check, alltså. 
 

Innan Alice Bah Kuhnke blev kulturminister var hon chef för f d Ungdomsstyrelsen, numera Myndigheten för Ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Och som av en händelse får just den myndigheten höjda anslag i samma regeringsproposition. Abrakadabra, så drog Kuhnke ur en kanin ur sin ministerhatt och gav bort till sina gamla kollegor. Om proppen hade antagits. Vilket den inte gjorde. 

Alla grönmarkerade siffror i LOs valprogram är de punkter som de redan fått igenom i den bemärkelsen att regeringen lagt förslag om dem i någon form. 9/11 punkter, eller 82 %. Hisnande. 

Slutsats:

Medan regeringen officiellt förfäras över att andra politiker går direkt till näringslivet, och media diskuterar karantänregler (som också syftar till från politik till näringsliv) så verkar INGEN vilja diskutera det som är mest uppenbart risk för jäv och korruption etc: att lobbyister utan karantän tar plats i Rosenbad. Och från att ha lobbat för en position utifrån nu alltså sitter med hela makten och härligheten. 

Ni ser ju resultatet. IOGT-NTO har redan efter ett par månader fått igenom att gårdsförsäljning förbjuds. Och LO, tja, ni ser ju. Regeringen har lyckats pricka in punkt efter punkt på deras “partiprogram”. Innan jul. Bra jobbat. Typ. 

Så i käbblet om Filippa och jobbet verkar därför ingen heller ha noterat att sittande regering, i en annan aspekt alltså slår i rött på denna mätare igen (jag vet, favorit i repris men jag kunde inte låta bli): 
 

Så medan regeringen framgångsrikt fått strålkastaren att lysa på ett helt annat håll kan de och deras medarbetare, många plockade direkt från landets största lobbyorganisationer, ostört och i snabb takt genomföra punkt efter punkt på de beställningsjobb dessa lobbyorganisationer alltså kräver. 

Och som ni ser, listan är redan diger. 

Tänk, vad mycket gjort LO, TCO, IOGT-NTO och de övriga kommer få gjort om den här regeringen får sitta kvar ända till 2018. 

Den typen av insats hade man inte ens kunnat…….köpa för pengar.

Eller kan man?