Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Praktikant sökes


Älskar du politik? Är du borgerlig? Gillar du min blogg och annat jag gör?

Nu söker jag en praktikant. 

Du är student i slutet av din utbildning och har tänkt att jobba inom journalistik, politik, opinionsbildning eller angränsande verksamheter när du är klar. Du ska ha ett till två år till examen. 

Egenskaper som är viktiga är flexiblitet och kreativitet. Du måste vara orädd. Debatt är något du gillar och du kan argumentera. Självständighet och öppet sinne, det vill säga kunna angripa problem och vinklar på nya sätt, är också egenskaper som värderas. 

Kunskaper som krävs är politiskt kunnande, förmåga att skriva, erfarenhet av och kunskap om sociala medier, främst Twitter och Facebook. Det är ett plus om du skrivit professionellt tidigare, gjort research eller dylikt. 

Kön, sexuell läggning, ålder och annat tramsigt är totalt oviktigt. Ingen får uppdrag av mig utan att ha träffat mig ändå, det är personlighet och kompetens som räknas. 

Viss ersättning utgår. Mycket kommer kunna skötas på distans men du måste bo i eller i närheten av Stockholm för viss del av arbetet sköts via mitt kontor i centrala Stockholm. 

Genom praktiken kommer du få kunskap om hur man gör research, bygger upp och skriver debattartiklar och krönikor, hur man sammanställer rapporter, gör politiska analyser, omvärldsbevakning och annat som ingår i public affairs och som jag jobbar med som konsult. Du kommer få bistå mig i projekt och annat och lära dig inte bara teoretiskt utan även praktiskt. 

Du kommer ha fått en allround- kunskap om opinionsbildning när praktikperioden är slut. 

Maila din ansökan till: rebecca@uvell.se

Märk mailet med “Ansökan praktikant”.

Bifoga ditt CV och skriv ett personligt brev i mailet som svarar på frågorna och specifikationen ovan och annat du vill att jag ska veta 🙂

Jag ser fram emot din ansökan. Jag kommer rekrytera någon så fort det är möjligt, planen är att praktiken inleds så snart jag valt någon. 

Villkor etc diskuteras med de jag träffar personligen. Alla som ansöker kommer få svar. 
 

Regeringens kassako


En av de första sakerna S/MP-regeringen gjorde var att låta Vänsterpartiets syn på privata välfärdsföretag (förbjud dem) diktera villkoren för den utredning de genast beställde. 

Företag som verkar inom vård, skola och omsorg – det vi kallar välfärdsbranschen – ska utredas. Socialdemokraten Ilmar Reeplau från staden med landets sämsta skolor, Malmö, fick uppdraget.

Ni skåningar som nu irriterade sig över detta påstående – sossestyrda Göteborg har också värdelösa skolor enligt rankingen. 

Fiffigt nog står det redan i direktiven vad utredningen ska komma fram till – inga vinster ska ges till ägare. All vinst ska återinvesteras i verksamheten. Gissningsvis ska Reepalu snarare kolla hur möjligt detta är att göra rent juridiskt och inom EU, för svaret på utredningen finns ju redan. 

De “oseriösa företagen” (de som delar ut vinst) ska bort. 
 

Samtidigt driver staten ett eget företag inom just utbildning, och i bolagets styrelse sitter nu representanter för samma regering som alltså nu utreder möjligheten att förbjuda såväl privata bolag som vinstutdelning (aktieutdelning). Företaget säljer SFI, Komvux och en massa andra vuxenutbildningar. 

Företaget heter Lernia och är från början statliga arbetsmarknadsutbildningar, som bolagiserades redan 1993 och döptes då till AMU-gruppen AB. Men de behövde länge statliga bidrag, 600 miljoner till en miljard beräknas de ha fått fram till 2003. 

Redan då kom kraven på att staten skulle sälja bolaget.
 

Men den socialdemokratiska regeringen ville inte det. 2012 tog så den dåvarande borgerliga regeringen initiativet och ville sälja Lernia
 

Längre hann de inte innan de förlorade valet. Lernia är fortfarande 100 % ägt av staten. 

Det där med marknadsmässiga villkor har Lernia verkligen tagit till sig. Lernia AB heter moderbolaget, som har ett antal dotterbolag. Bland annat Lernia Utbildning AB, där all utbildning sker. Lernia har även rena friskolor, det vill säga gymnasieskolor. Portalen gymnasium förvärvades 2011. 

Lernia Utbildning omsätter 1,1 miljarder per år och har en avkastning på eget kapital på över 40 %. En bra verksamhet alltså. 
 

Lernia Utbildning ägs till 100 % av Lernia AB, som är moderbolag och huvudkontor. Företaget genererade 135 miljoner kronor i utdelning 2014. Ingen liten summa. Och dessutom från ett företag som alltså till 100 % verkar inom välfärdsbranschen, varav den stora delen av omsättningen kommer från skattepengar. 
 

Lernia omfattas av en skatterättslig kommission, som är en konstruktion kring moms koncerner kan ha. 

Företag som är medlem i en sådan här momsgrupp har en fördel för de måste inte fakturera moms på det som säljs inom koncernen. 
 

Det här ville den borgerliga regeringen ändra. Men socialdemokraterna stoppade det förslaget. Intressant, med tanke på att det alltså är en fördel just för de företag de nu utreder de vill stoppa – vård, skola, omsorg. Men så är Lernia också en kassako. 
 

Vinstmarginalen för Lernia Utbildning var nästan 9 % förra året, och 16,7 % förra året. Långt bättre än genomsnittet för skolföretagen, som ligger på 3-4 % i vinstmarginal
 

Lernia AB, huvudkontoret, omsatte 2,6 miljarder 2014 och hade också bra siffror. Deras vinstmarginal låg strax över 4 % men så är detta också moderbolaget. Totalt delade Lernia ut 235 miljoner till sina ägare staten, när alla bolag inkluderats i koncernen. 

Lernia Bemanning AB, ett annat dotterbolag till Lernia AB, genererade ingen utdelning men väl ett koncernbidrag på över 5 miljoner. 

Bara två år innan Mikael Damberg blev näringsminister skrev han på sin blogg att koncernbidrag i skolor inte borde få finnas och borde “stanna i skolan”. 
 

På stämman i våras för detta utbildningsföretag som använt sig av koncernbidrag så sent som just 2014 satt av samme Mikael Dambergs utsedda representant för den rödgröna regeringen, Martin Janhäll. Honom utsåg han 2 veckor efter att han själv tillträtt som Näringsminister. 

Med sig hade inte, som man kan tro, uppgiften att begränsa mål och utdelning. Utan öka lönsamhetsmålen. Och försvara den höga avkastningen. För att bolaget “ska kunna växa”.

I en tid av begräsningar av vinst i välfärden är nya given för det egna välfärdsföretaget att höga avkastningskrav inte bara historiskt är försvarbara utan de ska även med in i framtiden för att ta ännu fler marknadsandelar av skattekakan. 
 

För två år sedan lät det så här från socialdemokraterna och deras partisekreterare Carin Jämtin: 

“…det är ovärdigt med vinst”
 

Enligt Lernia ABs årsredovisning är de landets fjärde störa företag inom utbildning och landets största inom bemanningsverksamhet. 
 

Men den socialdemokratiska regeringen gillar inte bemanningsföretag och har krävt att lagarna skärps. Så här sa arbetsmarknadsminister Ylva Johansson nyligen: 
 

I våras sa civilminister Ardalan Shekarabi att “offentlig sektor måste ta tillbaka personalen från bemanningsföretaget”. 

Samtidigt som hans regering alltså kontrollerar det största bemanningsföretaget i landet. 

En annan sak Ylva Johansson inte gillar är etableringslotsar och jobbcoacher. Rena fiaskon, kallade hon det. 

Men Lernia har även haft händerna i den skattefinansierade syltburken. I november 2010 skickade de ut detta pressemeddelandet
 

De har givetvis även coach-verksamhet och kontrakt med Arbetsförmedlingen. Varför statliga Lernia fortsätter med denna fiaskoverksamhet får vi kanske fråga socialdemokraterna om?
 

En annan sak detta statligt helägda företag inom välfärdsbranschen har är visstidsanställda.  Hela 40 % av deras anställda är just visstidsanställda. 

Samtidigt vill regeringen stoppa “missbruket av visstidsanställningar”. 
 

När landet har hög arbetslöshet sa samtidigt statliga Lernia upp över 600 personer mellan 2013 och 2014. Parallellt har samma regering lagt förslag att alla företag som deltar i offentliga upphandlingar ska tvingas anställda långtidsarbetslösa, den utredningen ligger nu ute. 

Allt som rör Lernia motsägelsefullt, som ni märker. 

Givetvis är det inte sittande regerings fel att Lernia bedriver verksamhet på privat område, finansierat med skattemedel och gör det marknadsmässigt med höga avkastningskrav. Det måste nämligen statliga bolag göra enligt statens ägarpolicy. 

I den (från 2012) står det att statliga bolag SKA avkrävas marknadsmässig avkastning. Problemet här är bara att Lernia verkar inom just den bransch denna regering satt som uppgift att förbjuda. Kraven i ägarpolicyn är fullt rimliga, för de motsvarar ägarkrav som privata ägare också har på sina privatägda företag. Men dessa krav – identiska med statens – är alltså nu betraktat som fullständigt orimliga enligt de utredningsdirekt denna regering satt.

Det är det här som blir fel. Fullständigt fel. 
 

En annan sak som är fel är att just när den utredning pågår som ska komma fram till att vinstutdelnings förbjuds (och hur man ska göra det rent praktiskt), så inte bara ökar Lernia sina utdelnings- och lönsamhetskrav.

De köper dessutom ett bolag. Ett privat bolag. 

Detta gjorde de förra veckan. Ca 9 månader efter att utredningen om vinst i välfärden tillsattes. 
 

Bolaget Sweja utbildar vuxna inom vård, omsorg, barn och fritid, SFI etc. Och omsätter en hel del pengar inom dessa skattefinansierade sektorer – över 22 miljoner per år. Bara på skatt. 

EBIT (resultat före finansiella poster och skatt) uppgick 2014 till nästan 3,4 miljoner. 2013 var den hela 6,5 miljoner. Det innebär vinstmarginaler på 15 % för 2014 och hela 27 % året innan. Långt ifrån branschsnittet inom privat utbildningsverksamhet på 3-4 % alltså.

Det är dessa vinstmarginaler regeringen vill förbjuda.

Men köpa själv och förbjuda andra från att äga och köpa är i och för sig olika saker.  
 

Genom att ha kollat på Swejas tillgångar, vinstmarginal etc kan man dra slutsatsen att köpeskillingen som Lernia betalat måste ligga på minst 25-30 miljoner kronor. Som de tre huvudägarna alltså nu cashar in. En verksamhet som enbart byggt framgången och kapitalet på just skattemedel. 

Jag tycker dessa duktiga entreprenörer förtjänar varenda öre. Tyvärr delar inte ägarna till köparna denna bild så klokt av dem att sälja nu innan deras verksamhet blir förbjuden. 
 

Samtidigt står det i Lernia ABs årsredovisning att de “ska ta en aktiv roll i samhällsdebatten” och intensifierade just detta under valåret 2014. 

Det tog sin bland annat uttryck i att Skåntorp i valrörelsen i en debattartikel i Svenska Dagbladet kritiserade dåvarande arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson. 

Syftet är ganska klart: se till att Lernia får fler uppdrag från Arbetsförmedlingen och andra offentliga verksamheter, som ju är hela deras affärsidé. Inget märkligt med detta, hon gör bara sitt jobb. 
 

Samtidigt som Skåntorp är VD för landets största bemanningsföretag med 4 400 anställda och en omsättning på nästan 3 miljarder har hon ett eget företag, ett konsultföretag – Skåntorp & Co AB.  
 

Jag utgår från att ägarna tillåter att VD för statliga företag driver sidoverksamheter och allt är i sin ordning men att ha en omsättning på nästan en halv miljon när man dessutom jobbar heltid som VD för ett sådant stort företag är imponerande tycker jag. 

Sammanfattningsvis har vi alltså ett enormt statligt ägt företag som konkurrerar på den privata marknaden om välfärdstjänster – utbildning – samtidigt som sittande regering, och som alltså representerar ägaren, vill förbjuda företaget och dess konkurrenter att göra och ta ut vinst. 

Samtidigt som utredningen rullar som ska förbjuda vinstutdelning tar statens eget välfärdsföretag ut 230 miljoner kronor i utdelning, pengar de tjänat på skattemedel i huvudsak. 

Samtidigt som regeringens representanter pratar om giriga kapitaliser som tjänar pengar på välfärdsföretag köper Lernia själva ett privat företag för 10-tals miljoner, vars värde enbart byggts upp på skattepengar och det är också skattepengar som de tre delägarna nu realiserat privat. 

Samtidigt som sittande regeringen klagar på lotsar, coacher och visstidsanställningar har Lernia svart bälte i alla tre. 

Samtidigt som regeringen vill göra det svårare att anlita bemanningsföretag äger man landets största bemanningsföretag. 

När den borgerliga regeringen ville sälja Lernia stoppade sittande regering detta när de tillträdde och inte nog med det. Det fördelaktiga moms-kommissionssystemet som före detta regeringen ville stoppa är nu fortfarande verksamt för att sittande regering stoppade förslaget. För att välfärdsföretagen de vill förbjuda ska kunna ha kvar fördelen. 

Samtidigt som sittande regering utreder höga vinstmarginaler och hur dessa kan stoppas skickar de sin egen representant att höja och försvara de höga avkastningskraven i det egna bolaget. 

Samtidigt som de försvarar höga avkastningakrav med risker och långsiktighet att kunna växa kritiserar de alla andra företag som har exakt samma mål av exakt samma anledning. 

Det hänger verkligen inte ihop. 

Men det är klart, det är ju en helt annan sak med verksamheten man själv äger än alla andras. Samma bransch, olika regler. Tydligen. 

Jag undrar vad som händer med Lernia om vinsterna förbjuds? Gissar att deras VD sitter och hoppas att de kommer bli de enda som är kvar på marknaden efter det. För regeringen kommer knappast förbjuda sig själv. 

Men jag rekommenderar ändå regeringen till att hålla en lite lägre profil i välfärdsfrågan från och med nu. Annars går glastaket sönder. 

Uppdatering 12 augusti 2015:

Vissa verkar ha fått det om bakfoten exakt vad det är utredningen säger. Att det handlar om att pengarna “inte ska skickas till Caymanöarna”. 

Detta är fel. 

Så här står det i utredningsdirektivet  om vinster i välfärden: 
 

“….överskottet som huvudregel ska återinvesteras i verksamheten”

Att staten råkar vara aktieägare i det privata företag som liksom alla andra privata aktiebolag som utredningen syftar till att utreda är irrelevant. Staten har enorma vinstmarginaler (tre till fem gånger så hög som branschsnittet för utbildningsföretag) och enorma utdelningar. 235 000 000 kronor staten tagit från välfärdssektorn och använt till annat. 

Dessa 235 miljoner kunde med denna retorik både regeringen själva och utredningens skrivelse mycket bättre använts till just utbildning. Inte tryckas ner i statens allmänna kassa och gå till riksdagspensioner, järnvägar, kultur eller något annat. 

Det är detta som är märkligt. Att staten försvarar höga avkastningskrav på exakt samma sätt de kritiserar andra välfärdsföretag för – att de är nödvändiga för att få avkastning på den risk man tar för sitt kapital man har investerat och att företaget ska kunna växa. För här har de rätt – det ÄR nödvändigt att investerare får betalt för den risk de utsätter sig för genom att investera och det ÄR nödvändigt att ha goda marginaler för att kunna växa. 

Hur kan man säga att andra privata välfärdsföretag “dränerar välfärden på resurser” när de tar utdelning, när de som tar störst utdelning av alla välfärdsföretag (Lernia) är staten själva och den utdelningen tas just från välfärden till andra saker?

Vi tar det igen: 

Lernia tar absolut högst utdelning av ALLA välfärdsföretag.

Jättarna Attendo, Capio, AcadeMedia etc har noll kronor i utdelning. Kolla själva i deras årsredovisningar. Bolag ägda av riskkapitalister tar aldrig utdelning, det är inte affärsidén. Man återinvesterar pengarna för att bygga företagets värde och sälja företaget 7-10 år senare. Då får man förhoppningsvis ersättning för sin risk och investering. 

Fundera lite på det, ni som tror att detta handlar om något helt annat än det gör. 

Utredningen syftar till att utreda ALLA privata företag. Lernia är ett sådant. Ett aktiebolag bland alla andra privata aktiebolag. Enda skillnaden är att deras ägare inte är en privatperson utan staten. I övrigt är det exakt samma. De lyder under samma lagar, måste redovisa på samma sätt och har samma rättigheter och skyldigheter. Utredningen gör som synes ingen skillnad alls här. 

Lernia har dränerat den viktiga utbildningssektorn – SFI och Komvux måste i skenet av den stora invandringen ses som extra viktigt just nu dessutom – på 235 miljoner kronor bara i år.

Eller hur var det nu?

 

Tröttnat på ensidig media?


Har du liksom jag tröttnat på det snäva urvalet i public service generellt och Sommar i P1 i synnerhet?

När raden av popvänster och kulturelit aldrig verkar ta slut medan människor mindre kända för allmänheten och företagare lyser med sin frånvaro?

Får jag höra en enda avdankad Dramatenskådis sommarprata……..

Jag tröttnade i alla fall och gjorde därför ett eget sommarprogram.

Med ny teknik som podcast, som möjliggör för vem som helst att göra egen radio och små medel kan man ändå på något plan konkurrera med etablerad media. Få sitter idag klistrade vid radioapparaterna kl 13 när Sommar drar igång, desto fler letar upp de avsnitt som intresserar dem och lyssnar på dem i efterhand via podcast – streamad radio via Sveriges Radios app. 

Mitt sommarprogram har uteslutande entreprenörer och heter Sommarpodden. 

Hemsidan hittar du genom att klicka ovan på ordet eller här

I avsnitt på mellan 30 min och 1 timme, vissa pratar själva, andra bli intervjuade träffar jag tio olika personer i tio olika branscher men som alla har gemensamt att de driver företag. 

Adriana säljer virtuell arbetskraft, Mia driver spahotell mitt ute på landet utanför Örebro, Peter säljer ljud, Petra driver hemtjänst, Fredrik gör och säljer dataspel, Sanna är artist, Peter låter vem som helst ge ut böcker, Christina var först i landet med privat mödravård, Leila har brunnit för teknik och företagande sedan gymnasiet, Lovisa designar och säljer silversmycken.  

Företagen är allt från inga anställda till 200 och berättelserna olika men vissa saker har alla gemensamt: mod, drivkraft och att inte ge sig trots motgångar. Risker, glädje, frihet och jävlaranamma.

Vi får höra om att jobba i en garderob, träffa sin man i just en garderob, likviditetsbrist i sex år, hur man hittar styrkan att förändra sitt liv när man blir änka vid 34, att göra en konkurs och hur man kommer tillbaka efter att ha blivit utbränd. 

Vill du lyssna på ett annorlunda Sommar? 

Lyssna på Sommarpodden. 

Du kan lyssna på alla avsnitt via hemsidan eller via Itunes och appar som Podcaster och Pocket. Gratis och enkelt. 
 

Andra ska bidra


En i raden av kändisar och artister som när politiska drömmar och levererar stora ord om andras skattemoral är hiphop-artisten Timbuktu. 

Han var årets invigningstalare på Stockholm Pride Festival som inleddes igår och talet ägnade han åt politik. Festivalen handlar om HBTQ men det fick inte riktigt plats i Jasons tal, som istället passade på att leverera sin vanliga repertoar av vänsterpolitisk vurm.

Framför allt är allt näringslivets fel. De undviker att betala skatt och bidra till att göra samhället bättre.  
 

Pengar värderas högre än människor, påstår han. 

Hur är det då med Jasons eget intresse för pengar? 

Till att börja med har han engagemang i inte mindre än 7 olika bolag. 
 

Flera av dem är enskilda firmor eller handelsbolag och dessa har inte publika årsredovisningar. Men SFG i Malmö AB och Mansa Musa är aktiebolag.

Timbuktu sitter som styrelseledamot i ett tredje aktiebolag – AMAE Skandinavia – som säljer frisörutbildningar etc. Men det bolaget hamnade i obestånd i våras och var nära konkurs

450 000 kronor hade det bolaget fått av statliga Almi Företagspartner AB, pengar som nu alltså är borta och som bolaget nu kämpar för att kunna betala tillbaka.

Lyckas inte rekonstruktionen är dessa skattepengar borta för evigt
 

I bolaget SGF i Malmö AB producerar Timbuktu musik, producerar  konserter och förvaltar kapital som musiken redan genererat. Och det är inga småpengar.

2014 omsatte han 6,7 miljoner, året innan 5,6 miljoner. 
 

Timbuktu har investerat en hel del i aktier och andra värdepapper så flera år på raken har han kunnat förbättra sitt resultat med hundratusentals kronor tack vare dem. 
 

2014 ökades hans resultat med 441 744 på klassisk kapitalistverksamhet. Ibland är marknaden bra. 

Han har för övrigt sparat väldigt mycket pengar på just marknaden – över 15 miljoner kronor hittills som han istället för att ta ut som lön etc samlat på hög och placerat för att tjäna ännu mer pengar på kapitalinkomster. 

Samma marknad Timbuktu ägnar mycket av sin musikaliska gärning åt att kritisera, som exempelvis i klassiska “Alla vill till himmelen”

“Man vill kamma in vinningen men sår inga frön”.

Vilka frön sår Timbuktu själv undrar jag?
 

Inte skapar han jobb i alla fall, trots att han själv har flertalet bolag.

Man kan nästan tro att anledningen till att han har så många bolag är teknisk. Omsättningen på över 6 miljoner vittnar ju dessutom om att det knappast handlar om pengar varför han inte har några anställda. 

För bolaget har bara en manlig anställd – han själv. Hans lön var 414 000 under 2014, vilket motsvarar 34 500 kronor per månad. 
 

Fiffigt nog har Timbuktu sett till att hans lön ligger under gränsen för statlig skatt så att han bara behöver betala kommunalskatten på drygt 30 % som Stockholm har. Hade han haft en högre lön hade han fått betala 50 % på det överskjutande beloppet. Värnskatten ligger sedan på 56 %. 
 

Istället har han gett sig själv utdelning på 155 650 kronor. Skatten  på utdelning är 20 %.
 

Detta är ett vanligt sätt att planera sina inkomster så att man minimerar sin egen skattebetalning – att ta så lite lön som möjligt för att slippa betala ens statlig skatt och istället dryga ut med utdelning. Skatteplanering alltså. 

Men “styrelsen anser att utdelningen är försvarligt med tanke på risker etc”. Styrelsen han själv sitter i alltså. 
 

Han gjorde likadant 2013 också. Så totalt har han alltså tagit över 310 000 kronor i utdelning senaste två åren.  
 

Det året tog han lite mer i lön men la sig strax över gränsen, bara 69 000 över på årsbasis. Vilket alltså är summan han betalat statlig skatt på. Gränsen för värnskatt är han inte ens nära. Den har han märkligt nog aldrig kommit upp i, trots omsättningar på 5-6 miljoner och vinster på 4-5 miljoner per år. 

Istället har han som sagt sparat pengarna i bolaget och investerat dem i bland annat aktier och värdepapper. 
 

Faktum är att han sedan 2009 gjort resultat på minst en miljon, med ett undantag bara. 
 

Men han har som sagt fler bolag, bland annat Mansa Musa AB som har royaltyverksamhet, producerar radio, DJ etc. Bolaget är ett dotterbolag till SFG Malmö. 
 

Bolaget har bara en anställd – han själv – men här har han inte tagit lön alls.

Varför skulle han det, då måste han ju betala mer skatt?
 

Även här har han sparat avsevärda pengar på marknaden – närmare 4 miljoner kronor finns uppbundet i värdepapper etc. 
 

Om nu marknaden och näringslivet är giriga och dåliga, ett näringsliv han själv är en mycket aktiv del i med sina 7 engagemang och omsättningar i mångmiljonklassen – varför tar han inte ut mer i lön och på så sätt bidrar till samhället?

Jag menar, värnskatten ligger ju på 56 %. Alla pengarna går ju tillbaka till samhället han säger sig värna. 

Istället skatteplanerar han och tar utdelning för att minimera just sitt bidrag till samhället. De som ska bidra maximalt är visst andra personer. 

Bolaget han sitter i styrelsen för har bränt 450 000 kronor av det “statliga riskkapital” Löfven vurmar så mycket över och som består av skatt. Han har skapat exakt noll jobb trots att hans bolag svämmar över av pengar och att han säger sig värna människor högre än pengar. Gör man det borde man anställa folk istället för att sjunga om hur mycket man bryr sig. Och han skatteplanerar varje år för att minimera sitt eget bidrag till det samhälle han också säger sig värna. 

Någon annan ska betala. Som vanligt.

Timbuktus politiska ambitioner är kända. Innan valet anmälde han sig frivilligt som riksdagsledamot till “någon av vänsterpartierna”. Spelade tydligen ingen roll vilket. Diakite verkar inte heller förstå hur partistrukturerna ser ut eftersom han anmälde sitt intresse ett par veckor innan valet i somras. Listor till riksdagen fastställs nästan ett år innan varje val. För att hamna på dem krävs att partiets egna medlemmar röstar in dig. 

Men Löfven lät meddela att “han har hans nummer“.

Kanske dyker han upp som medlem i något kul råd/kansler/kommitté vad det lider och får äta bullar på Harpsund med någon från regeringen. Det vore ju festligt. 

 

Jag menar, även om han inte verkar kunna något om politik så har han ju en massa åsikter och det borde väl ändå räcka? Exempelvis har har varit gästartist i kriminella Kartellens låt “Svarta liljor och vissna duvor “(eller var det tvärtom?). 

“Dunka jimmie gul & blå”

Fin syn på demokrati tycker jag. 
 

För att tycka att “marknaden och näringslivet” är giriga och förstör samhället när de smiter från skatt samtidigt som man själv gör allt man kan för att slippa just att betala skatt är inget som brukar hindra politiska drömmar. 

Tills telefonsamtalet kommer kan han fortsätta simma runt i sin pool av värdepapper för 20-tals miljoner och fundera ut fler sätt att smita skatt. 

Vi andra kan vänta på nästa tal eller låt där samma kapitalist kastar stora stenar i sitt glashus. 
 

Hej martyr


Är det något jag är less på, bland mycket  annat, är det kvinnor som i feminismens röda rum sitter och stickar offerkoftor av garn spunnet av egenupplevd orättvisa. 

Senast men garanterat inte sist i raden är statsvetaren Jenny Madestam som i sin krönika i Expressen kräver statlig styrning för att lösa såväl sin egen känsla av brist på jämställdhet och alla andras, som artikelförfattaren menar finns överallt. 

Den egna besvikelsen över att livet inte blev som man tänkt, de egna tillkortakommandena projiceras på resten av den kvinnliga befolkningen och ska lösas genom att nästa generations kvinnor inte får möjligheten att fatta egna beslut. De ska i detta avseende omyndigförklaras för att artikelförfattaren fattat fel beslut och överlåtas till pappa statens myndiga famn. Politiken kan rädda idealen. Hennes ideal alltså. 

Krönikan börjar med en tillbakablick. På just idealen, innan hon fick barn. 
 

Hon ville leva jämställt men hamnade tio år senare ändå i “sin 40-talistmammas trista könsmönster”. Exakt vad Madestam menar med det är lite oklart men jag har också 40-talisföräldrar och jag gissar hon syftar på saker som deltidsjobb, vabb, hämtningar på dagis, bakning, disk, tvätt och köpa overaller (vilket är en referens hon använder längre ner i artikeln så att hon är less på overaller står klart). Att kvinnan, det vill säga hon i detta fallet, gör allt detta. Men jag får som sagt gissa här. Något är hon bitter över i alla fall. 

Trots att hon hela tiden praktiserat lyxen av det fria valet. 

En lyx inte alls förunnat majoriteten av världens kvinnor. Tvärtom. 

Hon har fått välja pappan till sina barn och sin partner. Hon har fått studera gratis, och är som bekant en disputerat statsvetare. Hennes avhandling handlade om partiledarval. Hon är så framgångsrik att hon fått en egen plattform i form av en kolumn i Expressen och är flitigt anlitad av såväl TV som radio. Hon har valt att skaffa barn, hur föräldraledigheten ska fördelas och vem som ska göra vad. 

Ändå är Madestam missnöjd hur det blev. Hon blev ändå sin egen mamma. 

Ett problem som hon identifierar är lönestrukturen. Och hon har helt rätt i att ekonomi är en faktor som påverkar exempelvis uttag av föräldradagar. Många kvinnor tjänar mindre än sina män. Men analysen varför är enligt Madestam “kvinnor är underordnade män”. Eller om det ska tolkas som ett konstaterande i fråga om att lönesumman är lägre. 
 

Kvinnor tjänar i snitt mindre än män för att de väljer, notera ordet nu – väljer – att fortfarande i hög utsträckning jobba i offentlig sektor där lönerna styrs av kollektivt förhandlade avtal. Vård, skola, omsorg. Där hittar du en stor grupp kvinnor, i äldrevården är det exempelvis 80 % kvinnor. Varför nu kvinnor i dessa yrken tjänar mindre än andra branscher där facken förhandlar lönerna får ni fråga facken om. Det LO som säger sig stödja den “feministiska regeringens politik” har i decennier sett till att prioritera mansdominerade branscher. Ansvaret är deras. Och kvinnorna som väljer dessa yrken. 

Madestam själv har ju inte valt ett kvinnodomerande yrke utan tvärtom valt att bli forskare. Jag är tacksam för att hon inte valde referensen 3,6 miljoner i sin krönika (13 %). Den summan som vi kvinnor påstås tjäna mindre på ett liv än män är nämligen inte rensad från deltid och tar inte hänsyn till ålder, erfarenhet, yrke etc. Saker som påverkar lönen oerhört mycket.

 Enligt Medlingsinstitutet sjunker dessutom den oförklarliga löneskillnaden. 2013 var den 5,8 %, 2014 har den sjunkit till 5 %.

Men den stora boven är alltså inte valfrihet utan “normer och värderingar”. Hon blev sin egen mamma och det är inte hennes fel. 

Jag tycker att det tydligaste 40-talistsmönstret och idealet som dominerar här är martyren, direkt importerad från en diskbänk för 40 år sedan. 
 

Men den här texten är egentligen inte ny, bara en av alla varianter på samma tema som dagens feminister vevar. En av de mest kända offerkoftorna är Maria Sveland, som till skillnad från Madestam aldrig hävdat att hon gillar frihet och individens ansvar, utan i alla fall kör öppna kort med sin socialism. 

Sveland är också besviken på att hennes liv inte blev jämställt. Jag har läst boken. Där beskriver hon en tillvaro där hon tar allt ansvar för hem och familj medan hennes man gör karriär. Ett liv hon alltså VALT med en man hon VALT. 

Ändå är det inte hennes fel utan “arvet”.
 

Kvinnor “vårdar sina egna kärlekslögner”. Föräldraskap är att “säga upp abonnemanget på en del av sig själv”.

Fint sagt om det här med att bli förälder, att skapa och fostra en ny människa. Det största, reducerat till ett uppsagt abonnemang. 
 

Buskapet Madestam, Sveland och alla andra i Martyrskapets stick-junta vill sända är: 

Alla kvinnor är lurade. De lurade martyrerna är slavar under mönster och värderingar från tidigare generationer så starka att bojorna till spisen inte går att sprängas med någon annan kraft än lagstiftning. Det fria valet finns inte, det är en schimär. Ingen kvinna kan välja själva. Vi är alla slavar. 

Ursäkta men jag kräks lite i munnen av den här fullständiga objektifieringen av mig som kvinna, att jag bara på grund av mitt kön är något viljelöst mähä som inte kan stå emot utan luras att tro att jag väljer när jag i själva verket tvingas av dessa osynliga “normer”. 

Om ni inte kan prata med era egna män, de ni fått välja helt själva av kärlek och lust, är det ni som är mähän. Men blanda inte in mig i era misslyckanden. 

Alla dessa högläsare ur martyrernas bibel, dessa förkunnare av de viljelösa kvinnornas evangelium, använder sina egna misslyckanden som argument.

Så här kommer lite annan verklighet. Även om jag tycker att debattörer borde avhålla sig att felaktigt bygga sina slutsatser på sin egen upplevelse utan hålla sig till fakta. Men nu är det tydligen detta som är standard så jag vill leverera lite balans. 

En totalt bitterlös betraktelse över ett komplett jämställt liv 2015. 

Jag har inte min egen mamma som förebild. Min 40-talistmamma jobbade inom just offentlig sektor, som förskollärare och förskolechef. Jobbade deltid. Tog alla vabb och var den som var med på alla luciatåg, teaterföreställningar och skjutsade till tandläkaren. Ingen feministisk förebild, precis som kvinnorna ovan alltså konstaterat också. 

Jag bestämde mig tidigt att jag skulle utbilda mig till civilekonom för att “jag ska aldrig vara ekonomiskt beroende av en man”. Ja, så sa jag som 16-åring tro det eller ej. Sedan valde jag just ekonomi av lust. Hade jag varit intresserad av något annat hade jag valt ett annat högbetalt yrke. Men aldrig offentlig sektor. 

Jag bröt upp från ett tråkigt samboförhållande när jag var 29. Det är helt uppenbart att fler borde ta sådana beslut. Man har bara ett liv. Det kan inte spenderas med att ha tråkigt med fel person. När jag skulle fylla 30 träffade jag rätt person, en person jag fortfrande 10 år senare är ihop med, numera gift med, och som jag planerar att spendera resten av mitt liv med. Vi har överlevt en massa knepigheter, bland annat barnlöshet, IVF och sedan tvillingar. 

Jag kan ärligt säga att jag är 100 % jämställd. Och mycket nöjd. Inte ett dugg bitter.

För jag pratar nämligen med min man. Och jag har valt rätt man

Jag har dessutom hela livet som spelplan. Inte varje enskilt moment som vissa feminister snöar in på. Ett klassiskt “ser inte skogen för alla träden”. Det handlar inte om att varje enskilt moment varje dag ska delas 50 % utan att hela livet på hela livets sikt ska vara jämställt. 

Jag var föräldraledig 18 månader. Från de föddes tills de började på dagis. Men vi var hemma gemensamt med dem 4 månader och han ensam en månad. Då spelade jag tennis och vilade upp mig. Jag hade nämligen eget företag som låg vilande, han var VD. Och jag hade längtat så länge efter barn, dessutom ville vi inte ha fler barn, så detta var enda föräldraledigheten som skulle finnas. Det var vår gemensamma beslut och ingen av oss ångrar det ett enda dugg. 

För  livet med två bebisar består inte av kontorstid vardagar 9 till 17. Min man gick upp VARJE morgon med dem 04.30 så att jag skulle få sova till 8. Sedan jobbade han 9 till 15.30 för att kunna vara hemma 16. Då tog han barnen en timme eller två själv. Sedan fick han jobba ikapp på kvällen och helgen. Även helgerna tog han barnen själv minst en dag. Så att jag skulle få paus, kunna läsa bok, vila. Och så fort vi slutade mata dem på nätterna tog han väldigt mycket ansvar på nätterna helt själv. Jag fick sova. Jag får fortfarande sova. Varje morgon. 

Vi delade inte föräldraledigheten. Ändå tog vi hälften var av den totala tiden under bebisperioden. 

Vabba gör vi varannan dag eller halva dagar. 

Jag har en hög inkomst jämfört med snittet, och en väldigt hög jämfört med kvinnor. Ändå tjänar jag mindre än min man. Men tänk, det är inte viktigt. Alls. Han har jobbat längre än jag i helt andra branscher. Och livet är ingen tävling. Vi lägger ihop alla pengarna i en hög ändå. Jag driver eget och jobbar 50 h per vecka. Men har å andra sidan ett flexibelt yrkesliv och kan sprida ut jobb 7 dagar i veckan 9 till 23 på kvällarna. 

Jag köper barnens kläder. För att jag vill bestämma vad de har på sig. Det finns inget overalltvång i den meningen att jag bara “hamnat” där. Jag har valt att köpa kläderna för att jag gillar det. Igår när jag läste Madestams artikel hängde min man blöt tvätt och vek ihop en massa ren. Han tvättar och diskar i vår familj. För att han föredrar det. Ingen av oss grejar med bilen, för ingen av oss kan det. Vi ska till och med övergå till leasing för att slippa bilgrejer ännu mer. Han är väldigt opraktiskt. Och ointresserad. Ingen av oss städar. Vi har haft städfirma sedan 2005. Ja, innan RUT alltså. Vi har barnvakt varje onsdag via en annan firma för att vi ska få ihop yrkesliv och även hinna umgås själva.

Hur ska man orka vara ihop genom allt slit om man inte satsar tid på varandra?

Den jag allra helst vill vara med är min man. Genom att anlita barnvakt får vi varje vecka tid att komma i kapp allt när livet går i 150 km / h. Varje lördag lagar vi fin middag. Till oss själva, om vi inte råkar ha gäster. Och vi har gärna gäster. 

Jag bakar gärna när jag har ork och tid. Jag gräver i trädgården och planterar. Laga mat på vardagarna gör min man men jag handlar maten. På nätet. Vi har köpt så mycket tjänster det går för att vi ska kunna lägga tid på våra barn och på varandra istället för tråkiga saker. Min man betalar räkningarna. Jag är teknisk imbecill så han installerar TVn eller ringer Comhem. Laga mat på helgerna och när vi bjuder på middag gör vi gemensamt, det är ett intresse.  

Vi delar. Och fördelningen har ingenting med mossiga ideal och påtvingade mönster att göra. Vi delar efter preferens. Och hur bra man är på saker. Jag är sämre på att lasta i diskmaskinen. Tycker åtminstone min man. 

Jag bakar för att jag gillar det. Inte för att min mamma och mormor bakade. Jag är ingen slav under traditioner, tvärtom. 

Men i offerkoftornas värld existerar som sagt ingen fri vilja för att de själva inte vill ta ansvar för konsekvenserna av sina fria val. 

Eftersom slutsatsen då blir att det egentligen inte var ett fritt val är deras logiska recept att stoppa detta påhittade val genom lagstiftning. Eller som Lina Thomsgård uttryckte det i en intervju i ETC: 

“Jag skulle gladeligen stödja en lag som tvingade mig att bosätta mig i exempelvis Barkarby”
 

Är det något vi ska lära nästa generations kvinnor och våra egna barn är det att ta ansvar över sina egna val. Att inte skylla ifrån sig. Det är inte det fria valets fel utan ditt val. Med val väljer man också bort. Om konsekvensen av praktiserandet av det fria valet inte blev som man ville är det inte någon annans fel eller fel på systemet. 

Det är ditt fel. 
 

Kära Påven


Alla sätt är bra utom de dåliga, som det gamla ordspråket säger. Eller vad det nu är, kanske bara en klok gubbe. 

Så varför inte testa lite oortodoxa kommunikationssätt för att lyckas i sitt påverkansarbete? Tänkte kanske Naturskyddsföreningen härom dagen. För DN rapporterade idag om att de tillsammans med sina kompisar i bland annat Jordens vänner skrivit ett brev. Till påven

Varför? För att finansborgarrådet Karin Wanngård i Stockholm ska åka till Vatikanstaten och de tänkte testa ett nytt sätt att…..stoppa Förbifart Stockholm. Be Påven, och Gud, om hjälp. 

Det är nätverket Stoppa Förbifarten som skrivit brevet. 

Jag kommer osökt att tänka på barns brev till tomten när jag hör det här. 
 

Vilka är det då som kläckt denna geniala idé?

Förutom Naturskyddsföreningen, som ni redan vet omsätter 200 miljoner varav många bidragskronor från oss skattebetalare, är den andra undertecknaren Jordens Vänner. 

De

De påstår att de är icke politiska, vilket stämmer om man hänvisar till partipolitik men inte i något annat avseende. Swedwatch är exempelvis en organisation de är huvudman i, tillsammans med bland andra Latinamerikagrupperna och Fair Trade Center. Ni vet sedan tidigare att Fair Trade ägs till 50 % av LO. 
 

Latinamerikagrupperna, som samarbetar med Jordens vänner på fler än ett sätt, kämpar bland annat för socialism. 
 

Gemensam välfärd är bland andra LO-fackförbundet SEKO och Transportarbetarförbundet initiativtagare till och en rad andra LO-förbund är undertecknare. 
 

 

De vill framför allt förbjuda privata välfärdsföretag men även backa avregleringar. 

Ett annat uppror Jordens vänner är med i är Tågupproret, som också görs ihop med SEKO .
 

Miljövänner, med sin grund och kompisar i socialism och LO, är alltså de som nu ber om hjälp. 

Om inte vanlig hederlig opinionsbildning och lobbyism längre fungerar och Moder jord själv inte lyssnar får man helt sonika överlämna sig till högre makter. Och killen med direktlina till Gud himself. Smart tänkt. Miljörörelsen är dessutom lite grann som en religion i sig själv så helt konstigt är det inte. 

DN har inte lyckats få publicera brevet tydligen men jag har en kopia.