Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Allt är kemiskt


Det finns flera problem med debatten om kemikalier just nu. Ett av dem är att den drivs av folk med kunskap men som av opinionsbildande motiv ignorerar stora delar och vinklar, dels drivs av folk utan koll. De senare blir den stora hejarklack bakom de med kunskap. 

Duperade av mäktiga intressen blir det en sorts gratis supporterklubb. Även politiker, som ju drivs av intresset att få så många väljare som möjligt, hakar på. De ser att en stor massa blivit oroliga för kemikalier och ser en marknadsandel här. Om de har lösningarn på oron får de väljare, att sedan oron är obefogad är inte deras sak. 

Alla vill sälja. Eller snarare, alla vill att andra köper det de säljer. Förtroende i form av röster eller medlemsskap i stora organisationer, som säljer godhet. 

Ett perspektiv som fått ge vika i hetsen på alla kemikalier – och alla är farliga – är vetenskapen. Och balansen. 
 

Rågångarna just nu är att kemikalier, stora som små oavsett var de finns, kommer långsamt att först döda våra bebisar, sedan oss. Eller åtminstone göra oss impotenta, allergiska, astmatiska, cancersjuka etc. 

Det är helt omöjligt att föra en balanserad debatt. 

Därför blev jag väldigt glad när jag såg den här artikeln på bloggen The logic of science. Bloggen har följande syfte: 

Av praktiska skäl kommer jag benämna bloggaren “han” i nedan trots att jag inte vet könet. Eftersom jag vägrar använda modeordet “hen”. 

Ett ljus i mörkret alltså. 

Artikeln heter “5 simple chemistry facts” och artikelförfattaren har liksom jag ruttnat på onyanserna och okunskapen i kemikaliedebatten, ivrigt påhejad av vetenskapsfientliga miljövänner i polyesterkoftor vars elixir är domedagsprofetior av olika stora och mindre karaktärer. För dessa gör dem själva till de som kan rädda världen, ger deras liv lite mer mening. På vägen pajar de tyvärr en massa saker. 

Som folks uppfattning om vetenskap. Och deras bild om hur verkligheten faktiskt ser ut. 

 

Bloggarens poäng sammanfattas sedan i fem kortare stycken. 

Den första poängen är: allt är kemi. Människokroppen är 100 % byggd av olika kemikalier. Allt vi äter består bara av kemikalier. När vi äter startas olika andra kemikaliska processer. Allt. Är. Kemi. 

Ett kemikaliefritt liv är därför helt omöjligt. Bara att läsa det här blogginlägget startar olika kemiska processer där olika typer av kemikalier är inblandade. Inuti din kropp. 

En annan poäng han vill göra är att längden på det kemiska namnet inte på något sätt korrelererar med farligheten. Ibland kan man tro det om man lyssnar på en av dessa anti-kemikalie-månglare ikädda diverse trånga superhjältedräkter. En del av dem hävdar att man ska inte äta något man inte kan uttala namnet på eller stava.  

” It is naive and childish to base your diet or medical practices on your pronunciation skills”

Nedan ser ni exempel på en hel del svåra namn att uttala. Men som en människa måste få i sig, annars dör vi till slut. Askorbinsyra till exempel. Låter inte alls hälsovänligt. En mer rabiat kemikaliehetsare hade garanterat fått ett mindre frispel, om personen inte kände till att det handlar om C-vitamin. Utan den blir vi sjuka. 
 

Det andra poängen i hans artikel är att det inte finns några farliga kemikalier. Inte en enda. Det finns bara farliga doser. Ingen kemikalie är farlig av sig själv. Eller alla kemikalier är farliga. Farligheten ligger BARA i hur mycket av kemikalien du får i dig. 

Du har just nu aluminium, bly, formaldehyd, arsenik, cyanid och andra “farliga” kemikalier i din kropp. Dessa hade du haft i din kropp även om du växt upp på en isolerad ö, bara ätit dina egenodlade organiska grönsaker, aldrig använt mediciner, vaccinerat dig etc.  

Varför? För att de normala i vår livsmiljö på jorden och vi får dem från jorden, vattnet etc. Vissa produceras till och med av våra kroppar, som formaldehyd. Ja, det är den kemikalie som används för att balsamera lik. Den producerar våra kroppar själva i små doser. 

Så varje gång någon säger att något är farligt borde ni ställa er två frågor: 
 

Vi kan ta kemikalien metanol som exempel. Även kallat träsprit. Dricker man det för att exempelvis blir full blir man jättesjuk. Det här vet de flesta. Att dricka träsprit är farligt. Ergo är metanol jättefarligt. 

Men få vet att vanliga livsmedel innehåller just metanol. Exempelvis i bönor (jag har en tes om en direkt korrelation mellan en persons kemikaliefobi och bönkonsumtion där båda faktorerna ökar, men den är ännu inte vederlag vetenskapligt, tyvärr. När den blir det – chockvåg i kemikaliehatar-communityn. Svält uppstår).
 

Folk har dött av att de druckit för mycket vatten. Att på kort tid dricka litervis med vatten är alltså livsfarligt. 

Den tredje saken: det är ingen skillnad mellan en naturlig kemikalie och en producerad. De påstår av exakt samma delar oavsett hur man gör dem, annars är de inte samma ämne 

En sak dessa fobiker ofta pratar om är “naturligt”. Naturen är nämligen full av farliga kemikalier, som arsernic, cyanid och andra starka gifter som i små doser kan döda en människor. Här kommer vi tillbaka till dos igen. Den vi kan alltså klara mycket små nivåer av exempelvis arsenik utan problem, vilket vi gör. Större dos – utcheckning. 

Förutom dos handlar också kemikalier om vilka andra kemikalier de kombineras med. Natrium är exempelvis explosivt om det kommer i kontakt med vatten. Men tillsammans med klor (som också i små doser är farligt) blir dessa två kemikalien natriumklorid, även kallat bordssalt. Det vi köper i affären. 

Slutsatsen här är att vi behöver balans i kemikaliedebatten. Få vet ens vad de pratar om, de som vet drivs i stor utsträckning av opinionsbildande intressen av något slag. Som Naturskyddsföreningen exempelvis. 

Ta saker ni hör och läser med en nypa natriumklorid. 

 

Vit och Kränkt


Nyligen gick två Södertörns-forskare ut, för just Södertörn har onekligen en egen nisch i forskarvärlden, och anklagade SVT för rasism. 

Det som upprört de två forskarna var att SVT hade fräckheten att maila dem och fråga om de ville bidra med de expertkunskaper de har som just forskare. 

Reaktionen hos de två forskarna var ungefär så här: 
 

Två personer kontaktas alltså för att de forskar om rasism och själva programmet ska handla om just…..rasism. Specifikt afrorasism, något som just Ylva Habel ägnar mycket av sin vakna tid åt att läsa om och prata om. 

Fräckheten. 

Inte bara fräckt. Det är rasism att fråga en expert på rasism om de vill prata om rasism. För att experten själv är afrosvensk (sa jag att programmet specifikt handlar om rasism mot afrosvenskar?).
 

Rasismen grundar sig i att de förväntades göra detta utan arvode från SVT. 

Habel och hennes kollega forskar som sagt och att forskare informerar om sin forskning är inget konstigt alls. I själva verket ingår det alltså i hennes jobb, enligt hennes arbetsgivare. Ledarskribenten på Svenska Dagbladet, Ivar Arpi, ringde nämligen Södertörn och frågade. 

Bilden kommer från Arpis Facebook, apropå att SVT Kultur ringt upp och frågat om vad han tyckte om Habel et als utbrott. 

Södertörns Högskola bekostas av mina och dina pengar. Skattepengar med andra ord. Alltså pröjsar vi även de upprörda forskarnas löner. Närmare bestämt kostar Södertörn 383 miljoner kronor enligt regleringsbrevet. För 2015. 

Som skattebetalare tycker jag att det är helt orimligt att några som lever på mina pengar ska ha extra betalt för att informera och delge samhället sin forskning. 
 

Journalisten Pascalidou var inte sen att haka på denna ypperliga chans att få vara kränkt i media. Och hon spar som vanligt inte på krutet. Här laddar hon bazookan ordentligt och skjuter ur sig…..slaveri. 
 

Hon föreställer sig själv så här när media ringer och vill att hon pratar om det hon allra helst pratar om – sig själv och Grekland:

 

Det är inte riktigt hur jag ser det om jag ska vara ärlig. 

För även om vännerna ovan tror att media och andra bara kontaktar dem för att jobba gratis, eller rättare sagt, bara vill att folk med utländsk bakgrund jobbar gratis (även kallat slaveri, ingen skillnad alls mellan att prata med en journalist en timme eller att i stekande sol i bojor plocka bomull och som tack för hjälpen bli piskad på kvällen) stämmer inte detta. 

Jag fick ett mail senast igår faktiskt. Av en journalist. 

De undrade om jag ville skriva en debattartikel på 3000 tecken till SVT Opinion. Om det aktuella ämnet “en” istället för “man”. Något jag retar mig på. 

Jag ville fundera men ville veta ersättning. Här är svaret. 
 

Ingen. Ersättning. Även kallat “gratis”. Eller slaveri. 

Så här illustrerar jag denna mailväxling. 

När jag läste frågan om jobb: 
 

När jag förväntades agera slav:
 

Även vita slavar har känslor. 

Eller, så tackar man alltså helt enkelt bara nej. 
 

Förmedling utan jobb


I går upprepade Stefan Löfven sitt mål att ha EUs lägsta arbetslöshet 2020 – ett mål på bekvämt avstånd långt in i nästa mandatperiod.

Men vem ska fixa jobben?

Ja, inte Arbetsförmedlingen i alla fall. 

En av det första sakerna regeringen gjorde var att lägga ner den största utredningen om Arbetsförmedlingen på 20 år. Poff. Den behövdes inte, sa Ylva Johansson. 
 

Att Johansson hänvisar till att tillsätta utredningar är meningslöst när man har praktiska problem här stor humor eftersom hennes egen regering ju inte gjort annat sedan de tillträdde. Minst 38 utredningar och 60 miljoner i budget för dessa. 
 

Nedan kan ni läsa direktivet för den utredning som nu begravts. 
 

Men absolut, Ylva Johansson. Det är ju mycket bättre att man jobbar än pratar. Att förändra något som funkar är ju inte rimligt, varför laga något som inte är trasigt?

Den bilden förstärks när man ser Sifos anseendebarometer för 2014. Notera stapeln längst till höger. Där har du Arbetsförmedlingen. 
 

 
Hur är det ens möjligt att få så låga siffror?

Minus 32. Grattis. 
 Kronofogden fick 39. Skatteverket 48. 

Arbetsförmedlingen är inte bara sämst utan det är också den myndighet vars anseende förämrats mest, den enda på den listan som gått från minus till ännu mer minus. 

 

Att de får så låga siffror kan ha lite grann med det att göra att de förmedlar i snitt 10,3 jobb per år och arbetsförmedlare. Det är inte ens ett jobb per månad. 

Trots detta får de alltså 72 miljarder i budget varje år, varav 40 miljarder går just till jobbförmedling. 
 

Ursäkta igen men hur är det möjligt att vara så här dåliga? 

De erkänner det dessutom själva. Ett av de dyraste arbetsmarknadsprogrammen är det för personer som står längst ifrån arbetsmarknaden. I ett pressemeddelande de själva skickade ut i juni konstaterar de att matchningen mellan person och jobb fungerar sämre än förut, det vill säga, de har lyckats ännu sämre än de gjorde innan 

 

Det mest intressanta med pressmeddelandet är längre ner. Det visar sig att de som inte deltagit i deras program utan sökt jobb själv lyckats……bättre. De har i större utsträckning fått jobb. 
 

Vad pysslar Arbetsförmedlingen egentligen med? För förmedla jobb är helt uppenbarligen inte en av sakerna. 

Läser man i deras årsredovisning hittar man många mumsbitar. 

Till exempel en massa projekt för att……andra länders medborgare ska få jobb. Albanien, Algeriet, Kambodja, Kroatien, Marocko, Serbien, Tunisien och min personliga favorit, Europas sista diktatur – Vitryssland. 

“…..bidra till en mer väl fungerande arbetsmarknad i samarbetslandet”
 

Men det är inte bara stärka arbetsmarknaden de pysslar med. De hjälper även till med att göra arbetsmarknadsprognoser och analyser. Åt andra länder. 
 

Jag förstår varför Arbetsförmedlingen vill göra andra saker än lösa arbetslösheten i Sverige. Det är ju inte kul. För saker som går dåligt tenderar man lite grann att skjuta upp, eller hur? Bättre att fokusera på Afrika ett tag. 

En annan sak de gjort är att vara ordförandeland för Wapes. Det verkar kul för det har inneburit massa skojsiga workshops och annat för medarbetarna på Arbetsförmedlingen.

Har de syftat till att förmedla fler jobb? Nej, såklart inte. 

De har “stärkt myndighetens internationella referensram”. 

Vad betyder detta ens? Någons som vet? 
 

Andra saker man kan läsa 72-miljarderskomplexet pysslat med under året är följande: 
 

  • studievägledning för unga (vad hände med SYO-konsulten?)
  • arbetsmarknadsutbildning för interner
  • pilotutbildning för start av arbetsintegrerade sociala företag (va?)
  • psykologstöd
  • folkhögskolesamordning
  • ett dussintal olika anställningsstöd (lönen betalas av Arbetsförmedlingen)
  • 12 egna ESF-projekt
  • utbildning till Etiopiska staten

Det här här bara lite smakprov på allt Arbetsförmedlingen hittar på för att bränna de 72 miljarderna på något de kan skriva i sin årsredovisning nu när de alltså förmedlar inte ens ett jobb per månad och deras särskilda insatser för folk längst från arbetsmarknaden är så dåliga att de som INTE medverkar får jobb i högre utsträckning. 

Som en liten avslutning på detta fyrverkeri av kreativitet och miljarder tänkte jag toppa med socialdemokraternas stora satsning på 90-dagarsgaranti. För den beräknas kosta 5-7 miljarder per år.  

 

Nej, helt rätt Ylva. Vi behöver verkligen inte se över hur Arbetsförmedlingen fungerar. Totalt slöseri med pengar. Och vi behöver absolut inte låta privata aktörer ta över, nu när det fungrerar så bra. 

Men Stefan Löfven behöver inte vara ledsen när det visar sig att Arbetsförmedlingen även i framtiden inte kommer att förmedla några jobb. 

För vi bidrar i alla fall till att utveckla arbetsmarknaden i Vitryssland. 
 

Grön GD


Vi har fått en ny myndighet. Skolforskningsinstitutet, som initierades av Jan Björklund. 

“Myndigheten ska bl.a. producera kunskapsöversikter samt utlysa och fördela medel för praktiknära forskning inom de områden där relevant sådan forskning saknas.”

Idag utsågs Lena Adamsson till ny generaldirektör. 

Det är ganska ironiskt att just hon nu chefar över Björklunds idé, för hon är inte direkt överförtjust i själva Björklund. 
 

Faktum är att Lena Adamsson har väldigt mycket åsikter om skolpolitik själv, hon är ingalunda någon objektiv forskartyp utan har skjutit ut sig opinionsartiklar på debattsidorna senaste åren. 

Bland annat i socialdemokratiska Dalademokraten, där hon hyllar vänstersossen Daniel Suhonens tankesmedja Katalys. 
 

Hon fortsätter längre ner i artikeln att såga friskolesystemet. Känns bra att veta vad vår nya GD för just Skolforskning tycker själv. Chansen att hon kommer ta med forskning som inte stödjer sina egna uppfattning, vad tror vi de är?
 

Lena har fler meriter på sitt CV. Hon är nämligen hjälpt Miljöpartiet att ta fram deras skolpolitik. Rättare sagt, högskolepolitik. 
 

Rapporten kallar hon “Grönt Universitet” och det är en otroligt passande titel, ni kommer förstå varför längre ner. 
 

Hon tycker nämligen att miljökunskap/hållbarhet ska likställas med målet som högre utbildning har att förbereda studenter för arbetsmarknaden. Nu blir det kristallklart varför Gustav Fridolin gillar henne. 

Alla ska tvingas examineras i hållbarhet dessutom, oavsett om du pluggar till läkare, logoped eller mattelärare. 
 

Hon vill också “skapa ett utbildningspolitiskt råd” som ska få bestämma politiken. Miljöpartiet har återkommande motioner på sina kongresser om olika expertråd som ska hjälpa regering och riksdag att fatta “rätt” beslut. Lena är inget undantag alltså, och hon tänker sig förmodligen att hon själv ska sitta i ett det där rådet. 

Eller vänta lite, nu gör hon ju det. 
 

De som kommer jobba på denna nya myndighet har dragit en riktig vinstlott. För Adamsson har tidigare erfarenheter av att vara chef, bland annat var hon huvudsekreterare för Högskoleverket 2010. 

Enligt en medarbetarundersökning jag har fått ut (offentlig handling you know) har Adamsson full pott där, om man räknar underifrån. Hon får nämligen bedrövligt dåliga siffror av sina medarbetare. 
 

Huvudsekreteraren som refereras till nedan är alltså Lena Adamsson. 
 

66 % hade lågt förtroende för Adamsson när hon var huvudsekreterare.  

Vad gäller just Ledning och Styrning gav medarbetarna på Högskoleverket 2010 lägst betyg. Av 100 gavs betyget 32.  Lägst medelbetyg gav Adamssons sätt att föra verkets talan externt, där hela 80 % var kritiska. 

Men om Adamsson var dålig på sitt jobb var hon åtminstone tillgänglig. Alltid finns det någon ljusning i mörkret. 
 

Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker att det är ett otroligt bra val av myndighetschef för det viktiga området Skolforskning.

Och jag ser fram emot denna chefernas elitsoldat leverera osaklig och icke partipolitisk färgad forskning inom skolan. 

 

Utredningsregeringen


Då har nu “äntligen” socialdemokraterna ihop med de illröda och vattenmelonerna (gröna utanpå, röda innuti) fått igenom sin budget. Inte för att den var bäst utan för att alla andra la ner sina röster. 

Kul att vinna på walk over liksom. 

Resultatet av deras budget är föga förvånande skatter, skatter, skatter. Högre alltså. Det är och har varit vänsterns främsta idé och lösningar på alla världens problem så länge man kan minnas. 

På Skattebetalarnas hemsida kan ni läsa den fullständiga listan på 2015 års skattehöjningar. Men det kommer såklart ett gäng 2016, 2017 och 2018 också. Den som väntar på något gott….

Men ett axplock är: 

 

Regeringen valdes 14 september och tillträdde 3 oktober. Efter sommaren har de nästan suttit ett helt år. 

Vad har de då åstadkommit hittills?

Svaret är: utredningar. Och lite fler utredningar. Samt ännu fler utredningar

Miljödepartementet har satt igång tre stycken för det facila priset av 7,3 miljoner plus “ingen budget beslutad” vilket alltså kan innebära allt från 1,3 miljoner till 6 miljoner. 
 

Socialdepartementet har sedan den 3 oktober startat fem utredningar för en total kostnad på 14,3 miljoner kronor. 
 

Näringsdepartementet har varit flitiga och satte igång sex utredningar för 7,3 miljoner kronor, plus två stycken som inte ens har en budget. 
 

Utbildningsdepartmentets Aida och Gustaf  har blott tre utredningar för 8,5 miljoner kronor. 
 

Kulturdepartementet och Alice Bah Kuhnke har också tre utredningar, för 5,8 miljoner kronor. 
 

Morgan på Justititedepartementet sex utredningar. Kostnad: 4,7 miljoner kronor. 
 

Bäst i klassen i SM i utredningar är Finansen och Magdalena Andersson som toppar listan med hela 12 utredningar sedan 3 oktober. 

Kostnad: mycket oklart eftersom mer än hälften saknar budget, vilket är lite intressant eftersom ändå budget är deras huvudområde. 

Men av det som är budgeterat är summan 11,9 miljoner kronor. 
 

Kan man inte få politik kan man alltså få utredningar som väljare. För en total kostnad på……trumvirvel…….

59,8 miljoner kronor*

* 9 utredningar saknar ännu budget dessutom

Samarbetsregeringen blev Utredningsregeringen. 

Jag har givetvis inget emot utredningar per se och vet att det är nödvändigt att utreda vissa saker innan man beslutar för att förhindra felaktiga beslut men 38 stycken sedan oktober? Verkligen?
 

Jag anmälde


Som vana bloggläsare vet har jag irriterat mig ett tag på den här konsensus som råder om kemikalier, trots att det inte finns något forskningsstöd. Det som är farligt är förbjudet redan. Vi kan lita på våra lagstiftande instanser men det finns starka krafter som vill bygga oro av alarmism. 

En av dessa krafter är företag. Alla vill sälja någonting och dessa eko-företag vill sälja sina produkter och få dig att välja bort andra. Och använder ofta tyvärr rätt ohederlig argumentation, direkt snodd från Naturskyddsföreningens hemsida. Den bygger på att insinuera att alla andra produkter är farliga för dina barn. 

Ett exempel på detta dök upp i mitt Facebookflöde som en annons.

Företaget EkoLeko påstår här, insinuant, att de vanliga plastleksakerna för sandlådan innehålla “ohälsosamma kemikalier”. Vilket inte deras i metall gör.  
 

Så jag ställde en fråga. 
 

De hänvisar till….Naturskyddsföreningen. Såklart. Alla vägar bär nämligen dit i kemikaliealarmisens underbara värld. De är lite grann som Moderskeppet. 

EkoLeko hävdar alltså att dessa hårda plastleksaker innehåller ftalater. Och det är därför alla föräldrar borde köpa metallleksakerna de säljer istället. 

Jag länkade till Kemiinspektionens hemsida där de redogör för just ftalater. 

Notera ordet “mjukgörare”. 

De är förbjudna i leksaker redan dessutom.
 

Vårdguiden kan man som förälder läsa om leksaker om man är orolig. Den drivs av landstingen och är en mycket bättre källa än företag som vill sälja leksaker, bara andra sorters leksaker. 

Där står det att man ska undvika äldre plastleksaker. Fär att ftalater i barnleksaker är förbjudna sedan 2007. Precis den informationen man får på Kemikalieinspektionens hemsida. 
 

Men Ekoleko framhärdar, genom att visserligen erkänna att ftalater är förbjudna men nu hänvisar de till “försiktighetsprincipen”. Det som inte är farligt ska undvikas för att det kan vara farligt, denna klassisker när verkliga argument tar slut. Och det gör de mycket fort i hela den här debatten om kemikalier. 

Det är förstås solklart att en försäljare av leksaker vet mer om det här området än forskare som jobbar åt bland annat Vårdguiden med konsumentupplysning om hälsa. Såklart. 
 

Kommer ni ihåg ordet mjukgörare? Att ftalater är ett annat ord för just detta och att man alltså inte använder dem på plast som ska vara hård. Exempelvis sandlådeleksaker som spadar och hinkar. 
 

Om man nu ska gå vidare med det här försiktighetsspåret ställde jag en annan fråga till Ekoleko: innehåller deras metalleksaker nickel?
 

Så här skriver nämligen Kemikalieinspektionen om metall.

Det här också farligt, i vissa doser. Jag ser inte ett ifrågasättande från EkoLeko om de gränsvärden EU satt upp även här är något vi ska anta försiktighetsprincipen kring nämligen, och undvika metalleksaker tills vi VET om de är ofarliga. De kan ju avge en massa farliga saker. Vi veeet ju inte. 

Tror ni jag fått svar?

Nix. 

Personligen tycker jag som sagt att det här sättet att marknadsföra sig som företag – att man drivs av något allmänt godhetsintresse att göra världen bättre samt använder insinuationer och alarmism som verktyg – är ohederligt. Stå för att ni säljer en vara, marknadsför varför varan är bra men påstå inte saker om alternativen ni inte har belägg för. 

Så jag kollade på Konsumentombudsmannens hemsida efter vilka regler som gäller här. De hänvisar sedan vidare till bland annat riksdagens hemsida.  

På punkt 12 står det:

 “Göra i sak oriktigt påstående om arten och omfattningen av den risk konsumenten utsätter sig själv eller sin familj för om han eller hon inte köper produkten”.
 

Så jag  anmälde EkoLeko till Konsumentombudsmannen. Hela min anmälan kan ni läsa nedan 
 

Nu får vi vänta och se om KO också tycker att detta har ett allmänintresse och prejudicerande karaktär som jag tycker. Det är så otroligt många liksom EkoLeko kör den här typen av ohederlig annonsering och marknadsföring. 

Sist jag anmälde något till en ombudsman anmälde jag ABF till Diskrimineringsombudsmannen. Det blev ett jäkla hallå. Nu tror jag inte att konsumentfrågor engagerar alls så många människor men några fler än jag tror jag ändå är nyfiken på KO:s reaktion.