Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Allt är inte relativt


Tro och Solidaritet är de kristna sossarnas organisation. De har en hög position inom S och sitter till och med i partiledning. 

Nyligen valdes statsvetaren Ulf Bjereld till ordförande så honom och hans uttalanden får man numera ta med en nypa salt. 

De startades enligt dem själva för att “vaccinera mot högerinflytande i svensk kristenhet”
 

SSU hakade på den här linjen i kyrkovalet förra året och gjorde en liten film om att Jesus var sosse. 
 

Enligt deras stadgar ska de se oliktänkande som en stor tillgång. 
 

Med dialog verkar de mena 1) relativisering och 2) förnekelse. 

En av mina vänner satt nämligen på ett seminarium i Almedalen de ordnade och live-twittrade. Saker som kom ur den där panel var minst sagt hårresande och oroande. Seminariet handlade om Mellanöstern men den enda terrorist som lyftes fram var Behring Breivik. Och Mona Sahlins förslag mot ökat extremism var helt ärligt – fler moskéer. Nu har jag ingenting alls emot moskéer per se och tycker alla ska få privat utöva vilken religion de än må ha men det är rätt anmärksningsvärt att detta är svaret på just den fråga som ställdes tycker jag. 
 

Sedan började det balla ut på riktigt. Rashis Musa från Sveriges Unga Muslimer relativiserade IS-krigare genom meningen “En mans terrorist är en annan mans frihetskämpe”. Rimligt. 
 
Fd ordförande Weiderup hakade på att tyckte att IS inte har med islam att göra. 
 

Men sedan kom ändå crescendot i denna fars som utspelade sig – jämförelsen mellan Kristdemokraterna och IS. 

Ja, det är sant. 
 

Johansson försökte få Weiderud att förklara sig. 
 

Sedan försökte ordförande Bjereld att relativisera allt. Trots att han alltså inte ens var på seminariet. 
 

Igår var Tro och Solidaritet igång igen. Anna Ardin, medlem i styrelsen, jämförde att bestycka Gotland med att beväpna skolbarn. 
 

Jag försökte få Bjereld att svara på det här. Noll reaktion.
 

Man kan ju önska att detta vore engångsföreteelser men inte. Adrian Kaba sitter också i styrelsen och han har flera gånger uttryckt sig antisemitiskt. 

I en artikel i tidningen Dagen återger man vad Kaba skrivit på sin Facebook. Han hävdar att judarna är en del av en högerextrem rörelse.
 

Även Expressen lyfte fram detta i en artikel, och att Kaba på sin Facebook stödjer Hamas. 
 

Vad gjorde då ordföranden för Tro och Solidaritet, som då var Peter Weiderud? Han försvarade Kaba. Relativiserade hans uttalanden. 
 

Trots detta stod Kaba fast vid sin åsikt. 
 

I en svensk översättning av Hamas programförklaring kan man bland annat läsa följande: 
 

Judar ska dödas, jihadism och konspirationsteorier om judarna, pengar och media. 

Men det är tyvärr inte bara Tro och Solidaritet som tycker Hamas är trevliga. Även den socialdemokratiska regeringen, som ju direkt erkände Palestina och sedan höjde biståndet. Som bland annat går till Hamas. 

Svenska skattebetalare får under 5 år glädjen att ge bort 1,5 miljarder av sina pengar till Palestina.
 

Ironiskt har SIDA även med denna lilla passage om våld. Har de läst Hamas programförklaring?
 

Kristdemokratin kan jämföras med IS, företrädare som spridser antisemitisk propaganda och hyllar Hamas och folk som jämför att bestycka Gotland med att ge skolbarn vapen. Här har du människor som alltså har en representant i Socialdemokraternas partistyrelse, den som i dagsläget leds av statsministern. 

Jag vet inte ens vad jag ska säga faktiskt. 

 

Mediamys


Varje år delar Advokatsamfundet ut ett journalistpris.

Det har delats ut till en rad kända journalister och även redaktioner genom åren. 

De senaste åren har följande fått deras pris:

Ramberg har ju som jag visade i förra inlägget gjort sig känd för att rikta kängor mot media. Men tittar man på hennes blogg riktar sig dessa ensidigt mot Dagens Industri, Expressen och Svenska Dagbladet. Läser man hennes flöde hittar man en strid ström av hyllanden av……. DN och Aftonbladet. 

På bloggen har hon hyllat Aftonbladet. 
 

På Twitter lyfter Ramberg i princip uteslutande fram, när det gäller svensk media, DN och just Aftonbladet. 
 

En tidning som står överst på Rambergs shit-list är utan tvekan Dagens Industri. Det nyligen igångssatta drevet av Ramberg på sin blogg och via Twitter är inte första gången hon kritiserat dem. 

Hon har bland annat deltagit själv i Twitterdrev skapat av Karin Pettersson på…..just det, Aftonbladet. 
 

Och de hårda orden är knappast någon ny grej. I den här tweeten nedan kallar hon en artikel i Di för “transportskadat tankegods”.
 

Värt att ha i åtanke vad gäller tankar om objektivitet och saklighet. Och när nästa gång Ramberg drar fram klubban ur skåpet på den fina adressen på Östermalm och svingar den mot Dagens Industri, för det kommer,  vet vi varför. 
 

Anne Ramberg-samfundet


Om du vill bli advokat i Sverige finns bara ett sätt – att bli medlem i Advokatsamfundet. Men det får du inte bli hur som helst utan måste uppfylla några kriterier uppsatta av Advokatsamfundet. 

Det är också de som utgör branschens disciplinnämnd och kan dela ut erinran, varningar eller till och med utesluta folk. Blir du som advokat utesluten får du inte kalla dig advokat längre. Du  måste alltså vara med i förbundet om du vill jobba som advokat. Det är inget val. Det är ett krav.
 

Men bara för att du klarat utbildning och praktiserande är det inte givet. För det finns godtyckliga regler också om “ordnad ekonomi” och “redbar”, något som Advokatsamfundet själva tolkar om du klarar. Ordnad ekonomi och redbar kan som sagt tolkas lite hur som helst. 

Advokatsamfundets stadgar är följande: 
 

När du väl blivit upptagen finns som sagt ingen annan väg fram än att fortsätta vara medlem, om du vill fortsätta vara advokat. Medlemsavgiften är 4 800 kronor per år. Du måste dessutom betala en serviceersättning, bland annat för ansvarsförsäkringar, på 5 600 kronor per år. Över 10 000 kronor alltså. 
 

Pengarna motsvarar ca 70 % av samfundets hela intäktsbas och totalt drog de in 31 miljoner förra året. 

Den som styr över den här organisationen är Anne Ramberg, generalsekreterare sedan 15 år tillbaka. Hon för Advokatsamfundets talan och representerar alltså landets samtliga advokater, som inte har något val än att representeras av samfundet och Ramberg. Detta kräver ett särskilt ansvar. Inget annat yrke har tvångsmedlemsskap i en organisation. Läkare är exempelvis också en skyddad titel men deras legitimation utfärdas inte av Läkarförbundet utan av Socialstyrelsen. Bland advokater har samfundet all makt och kan ta ifrån en person hela sitt yrke. 

Ramberg yttrar sig inte bara i media å samfundets vägnar utan är också en flitig twittrare och har en blogg, Anne Rambergs blogg. Men där yttrar hon sig inte heller som privatperson utan redan i huvudet på bloggen är det tydligt att det är Advokatsamfundets generalsekreterare som bloggar. Ergo, hon bloggar i tjänsten. Allt där bör därför tolkas som Advokatssamfundets officiella uppfattning och inte hennes privata åsikter. 
 

Och hon tar sig stora friheter att slå vitt och brett i de mest skilda frågor, där vissa inte ens med en generös tolkning av stadgarna kan anses uppfylla dem. 

Ett exempel är när hon använde sin position för att försvara en av sina vänner – kungen. Vad kungen har att göra med Advokatsamfundet är oklart trots hennes försök till förklaring. Bakgrunden är det mediakarusell, snarare drev, som kungen utsattes för i och med publiceringen av boken “Den motvillige monarken” och påstådda kontakter med under världen, porrklubbar etc. Noggrannt orkestrerat av kvällspressen. 

Ramberg kallade medias rapportering om innehållet i boken “att ha missbrukat sina grundlagsskyddade privilegier”. Hon kallar boken förtal och insinuerar att det finns kopplingar mellan organiserade brottsligheten och media. 

Inga dåliga kängor. 
 

I en artikel i DN fortsätter Ramberg på inslagen bana och hävdar att kungen alltid ska ha tolkningsföreträde före kriminella. En otroligt märklig åsikt. Varför skulle någon dömd person per default alltid ljuga? Och kungen tala sanning?
 

När hon får frågan om hon ångrar något påstår hon plötsligt att hon inte alls sagt att kungen ska ha tolkningsföreträdet före kriminella. Vilket hon alltså sa ordagrant. 
 

Ramberg är för övrigt privat vän med kungafamiljen och har sedan ungdomen rört sig i samma kretsar som kungen. Men det hade ingenting med uttalandet att göra alltså. 
 

Jag undrar stilla om samfundets 5 600 medlemmar tycker kungen platsar i det deras pengar ska gå till. Och vad de tycker om att deras företrädare hävdar att kriminella aldrig talar sanning. För det är som sagt i egenskap om just deras talesperson hon uttalat det här. Tidningen Karriär skrev i en artikel att hon praktiskt taget är synonym med organisationen. 
 

Andra frågor Ramberg personligen gillar är Palestina-frågan. Också ett ämne som man som utifrån har mycket svårt att se hur det platsar som fokus enligt stadgarna. Hon hävdar mänskliga rättigheter men även om vissa advokater just sysslar med detta kan man inte med bästa välmening säga att mänskliga rättigheter är lika med att vara pro Palestina. Det är ett ställningsstagande politiskt. 

Advokatsamfundet är alltså för ett erkännande av staten Palestina, som regeringen plötsligt gjorde redan i sin regeringsförklaring. Utan att förankra med utrikesnämnden först, där Rambergs polare kungen alltså är ordförande. Mötena sker till och med på slottet.  
 

Regeringen blev KU-anmälda för hanteringen av Palestina-frågan

Hon skrev ett långt blogginlägg om Palestina, där hon bland annat jämställer hur Israel behandlar palestinier med apartheid. Vilket hon dessutom tycker är försiktigt uttryckt. 

Advokatsamfundets officiella inställning till Israel är alltså apartheid. Kul att vara en av medlemmarna som inte alls tycker det här, en retorik du dessutom bara hittar hos de mest extremistiska Palestinavännerna (finansierade av SIDA, såklart). Inte så vidare värst diplomatiskt uttryckt, för att uttrycka sig försiktigt.
 

En medlem i samfundet, Allan Stutzinsky, läste det här och hade vissa egna åsikter om uttalandet, vilket han publicerade i samfundets egen tidning Advokaten
 

Ramberg är enligt egen utsago “en stor yttrandefrihetsförespråkare”. Men hon tvekade ändå att ens publicera hans artikel (hon är ansvarig utgivare för Advokaten) för att hon tyckte att artikeln var förtal. 
 

Inget ämne är för stort eller för litet för Ramberg att offentligt, i sin roll som generalsekreterare för landets samtliga advokater, ta ställning i och diskutera.

I en intervju med tidningen Karriär säger hon att “kvinnor är mindre riskbenägna än män”.

Förklaringen?

Det ligger i generna. 

Och inte bara det utan det ligger i generna “från tiden då kvinnor hade till uppgift att vara var i grottan och ta hand om barnen”. Istället för att jaga mammut.

Min åsikt om det här är att Rambergs uppfattning är hämtad från samma tidsperiod. 
 

I samma intervju anklagar hon yngre föräldrar för att inte njuta av föräldraskapet för att i nästa andetag säga att hon hade själv barnflicka. Apropå att njuta själv av föräldraskap menar jag. Eller hon kanske menar att folk borde njuta mer punkt? I så fall verkar det logiskt. Lämnar man över ansvaret på sina barn till en heltidsanställd träffar man ju inte barnen märkbart men kan istället lägga sin tid på roliga saker som att jobba och umgås med kungen. Jag påstår inte att Ramberg inte träffat sina barn för det vet jag ingenting om men det vore klädsamt om hon själv inte utgick från att alla andra inte gör det eller att vanliga människor har råd att anlita barnflickor. 

Vi är många kvinnor i karriären som får hantera våra karriärer utan barnflickor. 
 

Nu är Anne Ramberg ute och vevar i migrationsdebatten. Och hon har tagit med sig den stora klubban, för detta är inte kvinnan som jobbar med de små subtila gesterna kommunikativt. 

 

Måltavlan denna gång är återigen media. Närmare bestämt borgerliga ledarskribenter som skriver om migration och integration. Det första blogginlägget kallar hon “i osaklighetens tjänst”.

Där refererar hon bland annat till “grabbarna med järnrör”. Vad hon menar är lite oklart men det är lätt att dra parallell till SD eftersom de som bekant hade en skandal med järnrör för flera år sedan.

Ska vi tolka detta som att Advokatsamfundets officiella namn på SD alltså är “grabbarna med järnrör”?
 

Hon fortsätter med att prata om “debattstollar” och insinuerar därmed att det är just SvD och Di ledare som tillhör denna grupp. KD, M och Fp flörtar tydligen också med “järnrörsgrabbarna” genom att de numera har åsikter om migration och intergraion, något de som bekant inte hade tidigare. Politiska partier företräder väljarna i just politik, där migration och integration är två av politikområdena. Att anklaga dem för rasism för att de har sakpolitiska förslag är rätt oförskämt tycker jag. Apropå den saklighet som Ramberg gärna vill diskutera. 
 

Att ha åsikter om migration och intergation är enligt Ramberg dessutom populism. Med populism menar hon populära åsikter. Men hon verkar över huvud taget inte ha reflekterat över att åsikten att alla som vill prata intergrationsproblem flörtar med rasister, att alla i SD är järnrörsgrabbar och att samhället befolkas av debattstollar ÄR den populära åsikten i debatten. Ska vi definiera populism som att inta populära ståndpunkter är det Rambergs åsikter som stod och spelade saxofon på SD-möten i valrörelsen.

Det är den enkla uppfattningen att ha. Har man en annan åsikt hängs man alltså, vilket Ramberg förtjänstfullt bevidirekt ut som rasist på bloggar och i media. Även som borgerlig “debattstolle”. Eller politiker för den delen. 
 

Vad är det då som föranlett detta verbala utbrott av Advokatsamfundet?

Ja, bland annat anger Ramberg en artikel i SvD där Per Gudmunson anser att vi måste ha bättre system och dessutom försöka hjälpa flyktingar i lägren i Libanon. Han tycker också att id-kontrollen måste skärpas. Att advokater tycker förslag om bättre rättsäkerhet i asylprocessen är populism är rätt anmärkningsvärt. Kraven att folk kan bevisa sin identitet utgör grunden i en rättsäker asylprocess och hindrar exempelvis de personer som folk flyr ifrån att också komma till landet. 
 

Migrationsverket gick nyligen ut och berättade att de tack vare just bättre idkontroller lyckats stoppa 40 krigsförbrytare och terrorister från Syrien och Irak att komma in. 
 

Säpo har länge varnat för att militant islamism är det största säkerhetshotet mot Sverige och har varit med och stoppat asylsökande terrorister från att få tillträde.

Det borde Ramberg veta för hon sitter i Säkerhetspolisens referensgrupp. 
 

Med tanke på Rambergs uttalanden undrar jag lite grann vad den där referensgruppen gör och vilka fler som sitter där. Ledarskribenter från Aftonbladet? Henrik Arnstad?

En person Ramberg är extra arg på är Jenny Sonesson, vikarierande ledarskribent på Dagens Industri. För att hon har fräckheten att hävda att vi har stora utmaningar på intergrationsområdet och att vi måste ta problemen på allvar. Exempelvis bostadsbrist. 
 

Ramberg, och Advokatsamfundets åsikt är, förutom allt ovan nämnt om järnrör och så vidare, att TUT är dåligt och att “det inte duger att prata om volymer”.

Nu vet jag inte om Ramberg är informerad om att inget parti i riksdagen, inte ens Miljöpartiet, driver positionen fri invandring utan alla är för en reglerad invandring. Det handlar om volymer, som regleras via de asylkrav riksdagen sätter upp för att få asyl. Varje år avvisas tusentals för att de just inte lever upp till asylkraven. Bland annat ifrågasatte just Gudmunson slöseriet med resurser att så många  från Balkan söker asyl trots att de inte längre har asylrätt och alltså därför i princip alltid får nej på sin ansökan.&nbspnbsp;

De som har asylskäl ska få skydd. Absolut, det är ju detta som reglerar just volymer. Asylskäl. Ändrar man dem ändrar man volymen per automatik. Man kan inte ändra volymen per se. Det är inte ratt som man skruvar på vid tullen. 
 

Sedan går Ramberg in på personangrepp när hon kallar Sonesson hysterisk för att hon (liksom jag i det här blogginlägget) har fräckheten att fråga om landets 5 600 advokater tycker att detta rantande är okej? Står de bakom allt Ramberg tar sig friheten att säga i egenskap av generalssekreterare? De har som bekant inget val än att vara med i samfundet och Ramberg uttalar sig gång på gång just som deras representant, även på sin blogg. 
 

För att vara en person som älskar yttrandefrihet så mycket som Ramberg hävdar att hon gör kritiserar hon media oproportioneligt mycket tycker jag. Hon tycker media missbrukat sin grundlagsskyddade rättighet när de kritiserar kungen (samma tidningar som förresten ägnat spaltkilometer åt skriva om kungafamiljens alla förlovningar, giftemål och bebisar senaste åren, även kallat “fjäskande” av samma republikaner som stod i hejarklacken under bok-drevet mot kungen).

Skribenter som inte delar hennes uppfattning i migrationsfrågan är “debattstollar” och flörtar med rasister. Hon själv vill inte publicera en debattartikel som kritiserar henne för att denna kritik är förtal enligt henne, men publicerar den ändå (bra beslut). 

Kriminella talar aldrig sanning. För övrigt en rätt intressant åsikt av just en advokat som ju har som jobb, om du är försvarsadvokat, att försvara just dessa personer och se till att de får en rättvis prövning. Hur rättvis blir den prövningen om advokaten tycker så här undrar man ju. 
 

“Nej, det finns ingen anledning att tro att personer som har som huvudsaklig sysselsättning att ägna sig åt utpressning talar sanning”

Visste ni att Advokatsamfundet sitter i Pressens Opinionsnämnd? Och att Ramberg själv satt som ledamot 1993 till 1999?

De utser till och med representanterna för allmänheten som sitter i nämnden.

Dumpen nedan är hämtad från PO:s hemsida och lista över före detta ledamöter
 

Men det är väl inte så konstigt att Ramberg tolkat sitt uppdrag som företrädare för advokaterna som att hon ska driva opinion om en massa saker som inte har ett dyft med uppgiften att göra. Hon hade enligt egen utsago gärna blivit samhällsreporter (från artikeln i DN högre upp i inlägget). 
 

Men det finns intern kritik mot Ramberg, även om den är sällsynt förmodligen på grund av den stora makt samfundet sitter på och därmed även Ramberg. De har ju möjligheten att utesluta folk. 

För några år sedan publicerade tidningen Advokaten ett öppet brev till Ramberg undertecknat av tre kända advokater där de kritiserar just det Sonesson påpekade (hysteriskt tydligen): 

– Hur lämpligt är det att hon använder samfundets kanaler för sina egna intressen?
 

I en artikel i DN ifrågasätter en av artikelförfattarna varför protokollen från styrelsesammanträdena hemligstämplas. 
 

Det här verkar fortfarande stämma för söker man efter dem på deras hemsida blir detta resultatet. 
 

Yttrandefrihet och öppenheten är alltså hög inom de väggar där Ramberg själv bestämmer.  

I samband med Rambergs försvar av kungen ilsknade 15 advokater till och skickade ett öppet brev till henne där de krävde hennes avgång. 
 

Hennes senaste utbrott uppskattas inte heller av medlemmarna. I ett brev till en av de anklagade ledarredaktionerna skriver en advokat från en känd byrå (anonym givetvis eftersom Ramberg tyvärr sitter på enorm makt. Det är som sagt samfundet som kan ta ifrån advokater titeln och möjligheten att praktisera):
 

Man kan undra om Anne Ramberg-samfundet inte hade varit ett bättre namn. 

Hur länge kommer Anne Ramberg att kunna sitta kvar som generalsekreterare?
 

Fula ut


Det finns en taktik i det offentliga samtalet jag nyligen blivit varse – skvallra för pappa. 

När jag skrev en artikel om Naturskyddsföreningen fick jag veta av min redaktör på Borås Tidning att han fått mail från en kille som ville veta om de var medvetna om att “jag var köpt av storbolagen” och att jag utnyttjade hans tidning. Med andra ord, sålde mina kolumner. Hej konspirationsteori. 

Det killen inte talade om var att han själv arbetade för Naturskyddsföreningen. Men min redaktör kan alltså googla. 
 

Organisationen, eller åtminstone en av deras företrädare,  jag kritiserade tyckte alltså att saklig kritik inte skulle bemötas sakligt utan att lämplig respons var att vända sig till min uppdragsgivare. Inte heller där med saklig kritik mot krönikan utan istället för att fula ut mig genom att påstå en massa saker. Allt för att försöka skapa misstanke hos uppdragsgivaren, med slutgiltigt mål att deras mail skulle få mig sparkad från uppdraget. 

Man bemöter alltså inte argument med argument utan “skvallra för pappa”.

En teknik ursprungligen utvecklad av vänster”debattörer” (för detta har inget med debatt att göra, ni kommer snart bli varse). En uttänkt strategi för att försöka förinta sina politiska motståndare. Skada dem så mycket det går. Tills det försvinner. Ingen slump således utan bara ett sätt att försöka vinna. Ohederligt. 

Samma strategi har jag nyligen stött på igen. På Twitter. Jag trodde i min enfald att folk engagerade i ungdomsförbund gillar att diskutera politik och försökte alltså diskutera just detta med en av de lägre företrädarna för Moderata Ungdomsförbundet.  Visserligen med någon form av titel men inte med den största makten utan är mest känd själv på grund av….jag vet faktiskt inte varför. Några artiklar som drevats på grund av olämpliga ordval och ett fjäskande för kända vänsterprofiler tror jag.

Det gick så där. Jag gav bland annat en rad exempel på frågor jag tyckte det var synd att de inte driver hårdare utan istället fokuserar på “populära frågor” (även kallad populism). Svaret uteblev. Istället blev personen sur. (fräckheten att prata politik med en……ungdomspolitiker). Otrevligheter kom. Sådant köper inte jag, som ni alla vet. 
 

Vad händer sedan?

Ja, det var inte bara så att det inte gick att diskutera politik. Och att det istället direkt blev personangrepp som svar på politiska frågor.

Utan mitt svar på denna attack tog personen omedelbart en skärmdump på och ställde en öppen fråga till min uppdragsgivare Dagens Industri. Det tog cirka 5 minuter efter avslutad konversation. Med frågan om min tweet “var okej”. Personen upprepade sedan sin fråga på Twitter till chefredaktören 3-4 gånger och krävde svar. 

Syftet är solklart: skvallra för pappa. 

Svaret kom till slut, för det gör alltid från stora redaktioner på Twitter, annars ser det inte bra ut för tidningen. Svaret var det logiska – ett icke-svar. För varför skulle han svara på något så dumt? Svaret var att jag inte jobbar där längre. Vilket är sant då mitt vikariat var fem veckor och jag slutade flera dagar innan detta hände. 

Nöjer sig personen med detta?

Absolut inte, nu ska svaret tolkas som att personen i fråga fått mig sparkad. Alla medel är tillåtna för att fula ut en motståndare, även en med samma politiska färg. Tycker man inte exakt likadant – skvallra för pappa, sprid rykten, starta drev. Försök få personen sparkad, om det inte går – insinuera att du lyckats med just det. Allt för att med alla verktyg tillgängliga tysta kritiker. 

Det finns en annan uttalad strategi för sociala medier som dessa personer också använder sig av: att hålla sig nära politiskt motstånd. Genom att fjäska, likea statusar och på andra sätt bygga upp någon typ av vänskaplig relation trots stora politiska skillnader.

Varför då?

För att de ska kunna dreva mot personer man ogillar sedan, när man behöver. Givetvis. Drar man då igång något mot en med egna politiska färgen är det superlätt att med hjälp av dessa från andra sidan starta små eller stora Twitterdrev och vips – har man fulat ut en oliktänkande. 

Den här fullständiga oförmågan att diskutera sakligt och ta kritik utan istället hänge sig åt av fulvänstern utarbetade metoder för att oskadliggöra folk är beklaglig men det finns många exempel. Tyvärr. 

Ivar Arpi gav några exempel på detta som nu florerar i MUF och bland vissa delar där i en ledartext på Svenska Dagbladet

Varken jag eller Arpi försöker skuldbelägga hela förbundet utan pekar på vissa företrädares beteenden. Det finns givetvis många duktiga ungdomspolitiker i MUF i övrigt. 

Det är inte en enskilt svar på en fråga som avkrävs, som alla kan se, utan de är ute efter RÄTT svar. 

Påminner mig om sketchen från 80-talet med Sven Melander. Ni vet, vad önskar du dig allra mest? En docka. Nej, något större. Och så vidare. Tills ungen äntligen säger “fred på jorden”. 

Vad blir då svaret från MUF?
 

Ah! Så det är bara tecken på “öppenhet” att göra så här?

Man vill ha en öppen diskussion och inget åsiktstak. Inte riktigt det intrycket man får när man läser ursprungsdiskussioner. Det gäller dock inte UTANFÖR själva förbundet. Då skvallrar man för pappa. Eller vad vet jag, de kanske mailar eller tweetar även interna åsiktsmotståndares uppdragsgivare/arbetsgivare? 

Den här snarstuckenheten och omförmågan att ta kritik finns fler exempel på.  
 

Den här “likea-strategin” med politiskt motstånd fungerar alltså. 
 

Jag blir oroad över moderaternas politiska framtid när jag läser sådant här. Ett politiskt ungdomsförbund, som fostrar många av morgondagens politiker (inte alla, tack och lov) måste kunna diskutera sakligt och avhålla sig från pinsamma utfulningstaktiker. De kommer bli bättre på politik om de slutade. Och slutade betrakta varje avvikande politisk uppfattning som fiende. Borgerliga ledarsidor eller debattörer är knappast deras fiender. 

Det här inte röda-vita-rosen. 

Ett sista exempel på det här, och en rätt underhållande sådan, är följande diskussion som skedde på Twitter mellan riksdagsledamot Hanif Bali (fortfarande medlem i MUF själv) och Rosengren ni stiftat bekantskap med ovan. 
 

Den här diskussionen står för sig själv och behöver inga kommentarer. 

Vad gäller “skvallra för pappa” och andra fulstrategier som tydligen blivit vanligt har jag bara en sak att säga: väx upp. I den riktiga världen där vi vuxna bor plockas inga som helst extra poäng av det här beteendet. Vuxna löser sina egna problem. Skvallra medför ingen respekt alls, tvärtom. 

Och det måste till en självbild av grandiosa mått om de tror att detta kommer åstadkomma något annat än att göra sig till åtlöje själva. 

Ni kanske undrade vad redaktören för Borås Tidning tyckte om mailet han fick av Naturskyddsföreningen? Samma som Dagens Industri tyckte om tweeten. Skriver jag där fortfarande? Givetvis. Och chocken om det visar sig att jag dyker upp i Dagens Industri någon gång igen. 

Om man vill bli behandlad som en vuxen, uppträd som en. 

Vad syftar då den här diskussionen om öppenhet till från MUFs sida? Ja, det är ett försök till mobilisering till Moderaternas stämma i höst där just frågan om PUT eller TUT ska behandlas. MUF representeras av en tredjedel av rösterna ungefär. Sorgen när deras linje kommer förlora. Utfulning eller ej. Sedan får de väl ägna resten av mandatperioden åt att slåss mot den värderkvarnen…..

Sedan är jag generellt sett mycket för att ett ungdomsförbund som inte bara är en hejarklack till moderpartiet så sakfrågan, att MUF tar en annan position än partiet, har jag av princip absolut inget emot. Det skapar bara spänstig debatt. Men tyvärr skapas ju inte någon spänst just nu.

Köp en lott – stöd en sosse


Så här i sommartider så kanske fler av er, som egentligen inte brukar spela, köper en liten lott. Bara för att det är kul. 

Jag menar, 20 spänn är ju lite pengar för lite nöje och chansen att vinna pengar. Men vart går dina 20 kronor till?

Lite olika ställen faktiskt. Vi har spelmonopol som bekant så många tror nog att alla lotter man kan köpa i butiker och online är Svenska Spel. Men icke. Det finns några andra aktörer som har ett fiffigt undantag, fixat av politikerna som styrde när lotterierna startades. 

Till exempel A-lotterierna. De ägs till 100 % av socialdemokraterna. 
 

De säljer bland annat de här lotterierna, både prenumerationslotter och skraplotter. 
 

Men det är inte bara Kombispel som A-lotterierna, det vill säga sossarna, äger utan de har en hel liten lotterikoncern vilket man kan läsa om i deras årsredovisning.
 

Det är inga småpengar som A-lotterierna drar in till sina ägarna i partiet. Varje år blir det 40-50 miljoner kronor rätt ner i partikassan. 

Kollar man i Socialdemokraternas årsredovisning kan man se att 2014 kom 42 miljoner under posten “Överskott lotteriverksamhet”. 
 

Hur kommer det då sig att just sossarna får driva lotteri professionellt, när vi har monopol? Vilket förhindrar alla andra att starta spelbolag. 

Som det står på deras hemsida

“Enligt lotterilagen kan ideella föreningar, t ex folkrörelser, få tillstånd att anordna lotterier givet ett antal villkor: att föreningen enligt stadgarna har syftet att främja ett allmännyttigt ändamål, att föreningen huvudsakligen också verkar för att främja ändamålet, att föreningen inte vägrar någon tillträde och till sist, att verksamheten behöver lotteriinkomster för sin verksamhet”
 

Socialdemokratin anses alltså enligt lagen främja ett allmännyttigt ändamål. 

Eller så har det att göra med att socialdemokraterna styrt landet i 60 år och passande nog också styrde när man startade lotteriverksamheten samt har sett till att detta undantag i lagen behållits alla dessa år. Borgerliga regeringar, de två vi haft sedan 2006, verkar inte gjort något åt det här. 

För jag är nog inte ensam om att tycka att betrakta socialdemokrati som “allmännyttigt ändamål” är sjukt tveksamt. Bara i ett land där bara ett parti har makten, vilket Sverige egentligen var fram till 2006, kan tycka så. Testa att byta ut partiet till vilket annat parti som helst, exvis “Miljöpartiet är ett allmännyttigt ändamål”. Eller “Sverigedemokraterna är ett allmännyttigt ändamål”. 

Well. 
 

Det här att sossarna skulle behöva lotteriintäkterna för sin verksamhet är också sjukt tveksamt. Tittar man i deras årsredvisning lite längre ner hittar man summan av 2014 års intäkter. 

257 miljoner kronor. 
 

Socialdemokraterna har tillsammans med andra “folkrörelser” (för Postkodlotteriet är verkligen ingen sådan) drygt 10 % av marknaden. 
 

Det roliga är att A-lotteriernas bolag för administration av lotterier, Spelparken, också medger att ideella organisationernas lotterier inte är så “ideella”. De är vinstmaskiner för de som äger dem och d
 

IOGT-NTO är en annan organisation som haft mycket stor framgång historiskt i politiken och alltid haft många representanter i såväl riksdag som regering, nu representeras exempelvis folkhälsominister Gabriel Wikström deras intressen. Han har ju bland annat varit poster-boy för en av deras kampanjer när han var SSU-ordförande. 

Givetvis har de också lotterier. Det ännu mer kända Miljonlotteriet. De har både prenumerationslotter och skraplotter och har ofta stora reklamkampanjer på stan och via TV. 
 

Allt överskott från alla lotterna går direkt ner i nykterhetsrörelsens ficka. Sedan starten på 60-talet har lotteriköpare gett 1,6 miljarder till att IOGTs opinionsbildning bland annat. 
 

För även om de gör andra saker, som kamratstöd etc, så syftar väldigt mycket av deras verksamhet till att påverka politiker och andra att alkoholen ska förbjudas, helst. Ett steg i taget. Nu senast lyckades de få regeringen att direkt förbjuda försöken med gårdsförsäljning. 

De har även en egen nyhetsbyrå som “förser media med nyheter”, det vill säga en PR-byrå, som de samarbetar kring med bland annat Non smoking generation. Och är med och finansierar tankesmedjor som Arena och Sektor 3. Dessutom har de CAN, som jag tidigare skrivit om i mitt inlägg om Systembolaget

De publicerar rapporter, som Systembolaget använder i sin egen opinionsbildning. Fiffigt va? Mycket objektivt också. Chefen för CAN, som alltså delägs av IOGT-NTO, sitter dessutom i Systembolagets styrelse. 

Texten är uppdaterad 15 juli. IOGT NTO samarbetar med Non smoking generation, de äger  inte organisationen. Deläger är bytt mot finansierar.

På IOGTs hemsida står det uttryckligen att sättet du engagerar dig är bland annat att uppvakta politiker eller skriva insändare, dvs opinonsbildning. 
 

Så socialdemokraterna har alltså skapat ett kryphål och sig och sina polare nykterhetsrörelsen redan på 50-talet för att kunna dra in miljarder till sina verksamheter. 

Eftersom nu ett politiskt parti anses både behöva intäkterna och vara “allmännyttigt” tycker jag att samtliga partier borde starta liknande lotterier. Varför inte? Sossarna har ju visat vägen och är ett enskilt parti allmännyttigt är samtliga det. 

Tills dess:

Köper du en lott av dessa verksamheter, tänk på att ni med varje krona stödjer en sosse eller nykterhetsrörelsen som vill avskaffa alkohol i så stor utsträckning det är möjligt. 

Köp en lott – stöd en sosse. 

 

Uppdatering 15 juli.

Efter mitt blogginlägg hörde IOGT NTO av sig. Närmare bestämt deras kommunikationsavdelning och den som är ansvarig för just sociala medier. 
 

En mycket proffsig och trevlig typ. 
 

Bland annat hade han synpunkter på mitt påståeende att de jobbar med opinionsbildning och uppmuntrar människor som engagerar sig att kontakta sina politiker, skriva insändare etc. Som man kan läsa på deras hemsida. 

Följande kunde man läsa i en intervju med SSU tf ordförande Elinor Eriksson, i deras egen tidning Accent. 

“….så är det inte svårt att räkna ut att IOGT-NTO via mig har en direktkanal till makten”.
 

Och så blev det. För knappt hade Wikström fått nycklarna till tjänsterummet innan han skrev debattartikel med IOGT-NTO och stängde försöken med gårdsföräljning. Direkt. 

 

Efter det mycket konstruktiva samtalet på Twitter med deras sociala medie-ansvarig upptäckte jag att jag glömt visa hur mycket pengar IOGT drar in på just lotter. 

Så tack för påminnelsen!

Jag hittade inte 2013 års årsredovisning men 2012 blev nettointäkten 70 miljoner kronor på bara lotterier. En avsevärd del av deras intäkter alltså, faktiskt nästan alla deras intäkter. 
 

Omsättningen brutto är nästan 400 miljoner kronor. 

Nu förstår jag varför reaktionerna över att jag informerat läsarna om Miljonlotteriet och deras opinionsbildande verksamhet blev så…….intressanta. 

Köper ni en Miljonlott går alla pengarna direkt till nykterhetsrörelsen och att bland annat stänga gårdsförsäljning.

Tänk på det och välj hellre en lott av Svenska Spel (detta är den första och sista gången ni kommer läsa en uppmuntran av mig att föredra ett monopol).
 

Allt är kemiskt


Det finns flera problem med debatten om kemikalier just nu. Ett av dem är att den drivs av folk med kunskap men som av opinionsbildande motiv ignorerar stora delar och vinklar, dels drivs av folk utan koll. De senare blir den stora hejarklack bakom de med kunskap. 

Duperade av mäktiga intressen blir det en sorts gratis supporterklubb. Även politiker, som ju drivs av intresset att få så många väljare som möjligt, hakar på. De ser att en stor massa blivit oroliga för kemikalier och ser en marknadsandel här. Om de har lösningarn på oron får de väljare, att sedan oron är obefogad är inte deras sak. 

Alla vill sälja. Eller snarare, alla vill att andra köper det de säljer. Förtroende i form av röster eller medlemsskap i stora organisationer, som säljer godhet. 

Ett perspektiv som fått ge vika i hetsen på alla kemikalier – och alla är farliga – är vetenskapen. Och balansen. 
 

Rågångarna just nu är att kemikalier, stora som små oavsett var de finns, kommer långsamt att först döda våra bebisar, sedan oss. Eller åtminstone göra oss impotenta, allergiska, astmatiska, cancersjuka etc. 

Det är helt omöjligt att föra en balanserad debatt. 

Därför blev jag väldigt glad när jag såg den här artikeln på bloggen The logic of science. Bloggen har följande syfte: 

Av praktiska skäl kommer jag benämna bloggaren “han” i nedan trots att jag inte vet könet. Eftersom jag vägrar använda modeordet “hen”. 

Ett ljus i mörkret alltså. 

Artikeln heter “5 simple chemistry facts” och artikelförfattaren har liksom jag ruttnat på onyanserna och okunskapen i kemikaliedebatten, ivrigt påhejad av vetenskapsfientliga miljövänner i polyesterkoftor vars elixir är domedagsprofetior av olika stora och mindre karaktärer. För dessa gör dem själva till de som kan rädda världen, ger deras liv lite mer mening. På vägen pajar de tyvärr en massa saker. 

Som folks uppfattning om vetenskap. Och deras bild om hur verkligheten faktiskt ser ut. 

 

Bloggarens poäng sammanfattas sedan i fem kortare stycken. 

Den första poängen är: allt är kemi. Människokroppen är 100 % byggd av olika kemikalier. Allt vi äter består bara av kemikalier. När vi äter startas olika andra kemikaliska processer. Allt. Är. Kemi. 

Ett kemikaliefritt liv är därför helt omöjligt. Bara att läsa det här blogginlägget startar olika kemiska processer där olika typer av kemikalier är inblandade. Inuti din kropp. 

En annan poäng han vill göra är att längden på det kemiska namnet inte på något sätt korrelererar med farligheten. Ibland kan man tro det om man lyssnar på en av dessa anti-kemikalie-månglare ikädda diverse trånga superhjältedräkter. En del av dem hävdar att man ska inte äta något man inte kan uttala namnet på eller stava.  

” It is naive and childish to base your diet or medical practices on your pronunciation skills”

Nedan ser ni exempel på en hel del svåra namn att uttala. Men som en människa måste få i sig, annars dör vi till slut. Askorbinsyra till exempel. Låter inte alls hälsovänligt. En mer rabiat kemikaliehetsare hade garanterat fått ett mindre frispel, om personen inte kände till att det handlar om C-vitamin. Utan den blir vi sjuka. 
 

Det andra poängen i hans artikel är att det inte finns några farliga kemikalier. Inte en enda. Det finns bara farliga doser. Ingen kemikalie är farlig av sig själv. Eller alla kemikalier är farliga. Farligheten ligger BARA i hur mycket av kemikalien du får i dig. 

Du har just nu aluminium, bly, formaldehyd, arsenik, cyanid och andra “farliga” kemikalier i din kropp. Dessa hade du haft i din kropp även om du växt upp på en isolerad ö, bara ätit dina egenodlade organiska grönsaker, aldrig använt mediciner, vaccinerat dig etc.  

Varför? För att de normala i vår livsmiljö på jorden och vi får dem från jorden, vattnet etc. Vissa produceras till och med av våra kroppar, som formaldehyd. Ja, det är den kemikalie som används för att balsamera lik. Den producerar våra kroppar själva i små doser. 

Så varje gång någon säger att något är farligt borde ni ställa er två frågor: 
 

Vi kan ta kemikalien metanol som exempel. Även kallat träsprit. Dricker man det för att exempelvis blir full blir man jättesjuk. Det här vet de flesta. Att dricka träsprit är farligt. Ergo är metanol jättefarligt. 

Men få vet att vanliga livsmedel innehåller just metanol. Exempelvis i bönor (jag har en tes om en direkt korrelation mellan en persons kemikaliefobi och bönkonsumtion där båda faktorerna ökar, men den är ännu inte vederlag vetenskapligt, tyvärr. När den blir det – chockvåg i kemikaliehatar-communityn. Svält uppstår).
 

Folk har dött av att de druckit för mycket vatten. Att på kort tid dricka litervis med vatten är alltså livsfarligt. 

Den tredje saken: det är ingen skillnad mellan en naturlig kemikalie och en producerad. De påstår av exakt samma delar oavsett hur man gör dem, annars är de inte samma ämne 

En sak dessa fobiker ofta pratar om är “naturligt”. Naturen är nämligen full av farliga kemikalier, som arsernic, cyanid och andra starka gifter som i små doser kan döda en människor. Här kommer vi tillbaka till dos igen. Den vi kan alltså klara mycket små nivåer av exempelvis arsenik utan problem, vilket vi gör. Större dos – utcheckning. 

Förutom dos handlar också kemikalier om vilka andra kemikalier de kombineras med. Natrium är exempelvis explosivt om det kommer i kontakt med vatten. Men tillsammans med klor (som också i små doser är farligt) blir dessa två kemikalien natriumklorid, även kallat bordssalt. Det vi köper i affären. 

Slutsatsen här är att vi behöver balans i kemikaliedebatten. Få vet ens vad de pratar om, de som vet drivs i stor utsträckning av opinionsbildande intressen av något slag. Som Naturskyddsföreningen exempelvis. 

Ta saker ni hör och läser med en nypa natriumklorid.