Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Bli patreon genom att klicka här.  Eller Swisha: 0762096244. 

Punkare eller pamp?

Vi har fått en ny rikspolischef. Det är Dan Eliasson, före detta generaldirektör för Försäkringskassan. 

Om Eliasson säger inrikesminister Anders Ygeman, som utsett honom:

Han är en modern chef, en kommunicerande chef. Inte en sådan som tror att man kan styra med dekret och beslut, sade inrikesminister Anders Ygeman (S).

Ygeman kunde inte ha mer rätt. Om han hade sagt att man liksom inte kan styra Eliasson, med dekret och beslut. Det kommer framgå när ni läst resten av min granskning. 

En gång i tiden var Eliasson punkare i bandet Bad Boo Band, som gjort den fantastiska låten “Knulla i Bankok” med bland annat den här textraden: 

Så jag tog flyget 
Flyget till Bangkok
 Jag skulle knulla
Knulla i Bankok
 Och jag fick knulla
 Knulla i Bangkok
 Hela tiden

Ett mästerverk. Han tycker att han fortfarande är mer punkare än pamp. Trots att han enligt en artikel i DN är den bäst betalade generaldirektören av alla, med 147 000 kronor per månad. Ungefär samma lön som statsministern har. 

Det tycker inte jag. Snarare är det så att nästan ingen lever upp till epitetet pamp mer än just Dan Eliasson.

Men det har mindre med lönen att göra och betydligt mer med attityden och handlandet. För att med en bild illustrera vad en fackpamp är har jag hittat denna, som är tagen på Gran Canaria på en dåvarande LO-förbundsordförande.

För gemene man blev förmodligen sossen Dan Eliasson (dåvarande GD för Försäkringskassan) mest känd för allmänheten i år, när han under valrörelsen från sitt Twitterkonto fällde detta numera berömda citat:
 

Han blev JO-anmäld direkt.  På grund av att anmälaren ansåg att han brutit mot regeringsformens krav på myndigheters opartiskhet. Vilket man faktiskt kan hålla med om. 

Eliasson själv har en…hrm…bredare uppfattning av vad en GD får och inte får göra.
 

Men andra personers rätt till åsikter verkar han ha lite mer rigid inställning till.

När Eliasson var GD för Migrationsverket förflyttade han en av sina chefer, Lennart Eriksson, till en lägre befattning på grund av sina åsikter. Han drev nämligen en Israelvänlig blogg, som även kritiserade Hamas.  Eriksson anmälde verket för ogiltig placering, och vann. Men när han kom tillbaka från julledigheten sparkades han även från den nya tjänsten. Och valde att återigen stämma verket. Under processen anförde Migrationsverket på 3 av 5 punkter Erikssons åsikter som skäl för avskedet  men trots detta förnekade  Eliasson i media senare att detta var det egentliga skälet utan framhärdade att det var för att Eriksson var en dålig chef. 

2006 var Eliasson statssekreterare åt dåvarande justitieminister Tomas Bodström. Han anklagades då av Justitiekansler Göran Lambertz att försöka tysta honom när han kritiserade rättsväsendet ett flertal gånger. Dessutom anklagades han vid ett annat tillfälle för ministerstyre då Eliasson ska ha fört samtal med den amerikanska musikindustrins intresseorganisation MPAA, precis innan  Pirate Bay-razzian drog igång. Men Eliasson hade iiiingenting med det faktum att polisen valde att jaga och fälla Pirate Bay precis då, företaget som MPAA avskydde mest av allt. Ingenting alls. Nix. 

Så redan när han arbetade åt förra sosse-regeringen visade han alltså upp sin rätt flexibla inställning till befogenheter och vad som är rätt och fel. 

Eliasson var generaldirektör för Migrationsverket mellan 2007 och 2011. Bland annat genomförde man under hans tid där ett projekt som skulle förena 480 ensamkommande flyktingbarn med sina familjer. Egentligen fanns det 800 barn men målet var 480. Resultatet av detta projekt efter 2 år var…… noll återföreningar. Men på Migrationsverket tyckte man ändå att projektet var värdefullt: “det gav oss struktur på hur vi ska tänka (….) att redan vid ankomsten fråga om kontaktuppgifter till familjerna”.

Två års projekt och Migrationsverket kommer fram till att man borde fråga barnen om föräldrarnas telefonnummer? Det här är så dåligt att jag faktiskt tappar andan. 

I en rapport till Justitiedepartementet förklarar Eliasson fiaskot med att projektet visade sig vara mer komplicerat än man trott. 

2011 utsågs han till GD för Försäkringskassan. Och här hände det grejer minsann, under Eliassons styre. 

2013 avslöjade Expressen att Försäkringsdirektören Dani Razmgah anställt sin svärdotter (sonens sambo). Tjänsten hade dessutom inte blivit utlyst och ingen annan kunde söka jobbet. Detta avslöjades när interutredningen gick igenom mailen. Då hittade man också bevis för att Razmgah försökt anställa sin fru genom att skicka mail till sina underlydande med frågan om “det fanns något som passade” samt bifogat hennes CV. Han försvarade sig med att han “trodde att det var okej eftersom en annan chef precis anställt sin fru”. 

Fallet lades ner utan disciplinåtgärd trots omfattande bevis samt stöd i lagen. Istället, hör och häpna, meddelade Dan Eliasson att han “med stor glädje” utsett Razmgah till Försäkringsdirektör och höjt hans lön med 12 000, till 107 500 kr per månad. Han fick även ansvar över 4500 medarbetare och ingick i ledningsgruppen.

Anställ dina släktingar, få nytt jobb och högre lön. Minsann. 

En annan som levde efter devisen att det var okej att anställa sina anhöriga var kommunikationsdirektören Jonas Lindgren, som anställdes 2012. Han gjorde direkt en omorganisation och…..anställde sin flickvän. Hennes titel blev chef över Kundkommunikation och han passade också på att höja hennes lön från 38 450 kr till 47 500 kr per månad. Inför rektryteringen hade han och Eliasson kommit överens om att HR-chefen skulle skriva på avtalet och formellt vara kvinnans chef, för att undkomma jäv-anklagelser. Operativt var dock Lindgren sin flickväns chef och attesterade bl a hennes reseräkningar. Han köpte en extern kurs till henne för 193 750 kr och hon åkte på semester med Lindgren utan att behöva ta ut semester (hon fick lön som vanligt).

När Expressen avslöjade hela soppan skrev Eliasson brev till alla 13 400 anställda och kallade uppgifterna “direkt lögn” och “lätt parodiska”. Samtidigt avslöjade sex internutredare att de fick order av Eliasson att hela utredningen om jäv skulle avslutas

Expressen avslöjade jävet efter tips och efter några veckor sa Lindgren upp sig själv med dessa ord: 

“Den senaste veckan har tidningen utövat folklig domstol där många känt sig manade att agera domare – däribland en liten grupp av medarbetare. Det tycker jag är orimligt och ovärdigt”

Vi andra tycker att det enda ovärdiga och orimliga i den här situationen är att anställda sin tjej

Eliasson fick till slut pudla och erkänna alla misstag som begåtts på myndigheten. Detta kom i samband med att de skulle ha invigningsfest av det nya kontoret, utrustat med bland annat hamockar. Men partyt i hammocken uteblev alltså då Eliasson tvingades erkänna för personalen vad som hänt. 

Efter avslöjandena om jäv var medarbetarna, helt naturligt, mycket missnöjda
Även Eliassons chef, socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, var missnöjd. Milt uttryckt. Och kallade Eliasson till utfrågning. Eliasson JK-anmäldes dessutom. 

En annan sak ministern ville fråga om, förutom internkulturen att cheferna anställer sina fruar, var varför den säkerhetsansvarige på Försäkringskassan i sin utredning försökt få fram vilka anställda som läckt uppgifterna till Expressen. Detta är ett brott mot meddelarfriheten.

Tänk om det slutade där. Men härvorna kring Dan Eliasson bara fortsätter. För under utfrågningen ville man också få en förklaring till varför Eliasson lagt 38 miljoner av skattebetalarnas pengar på en PR-byrå. Bland annat kostade text och bild till en Facebooksida 18 500 och “kommunikation kring Fars dag” för 72 500 kr. Uppdateringen om fars dag på Facebook genererade 52 likes.  Eliassons svar var: 

” för att stötta personalen i förvandling att bli mer inkännande gentemot människors behov”.

Jag är säker på att skattebetalarna är oändligt tacksamma för att deras 38 miljoner spenderats så klokt, fyllt av värme och omtanke. Solklart värt det. Eller så hade de hellre velat att miljonerna gick till sjukersättning och annat som är Försäkringskassans faktiska jobb. 

När interutredningen kring Jonas Lindgren väl var klar uppgav Försäkringskassan att man inte tänkte anmäla honom till Statens ansvarsnämnd trots bevisen,  “för att han redan sagt upp sig”. HR-chefen hade känt till jävet hela tiden, även Dan Eliasson och den här lösningen passade säkert dem båda utmärkt. Detta ändrar de bara dagar senare då det framkommer att Lindgren, trots att han alltså sagt upp sig själv, krävde att få 6 månaders uppsägningstid och lön under tiden. Lite specialregler för Lindgren alltså. Igen. 
 

Nu har Dan Eliasson, mannen som är inblandad i samtliga av dessa skandaler, alltså blivit högste chef över polisen. Men innan han blev det passade han på att göra en grej till: 

Han beslutade att samtliga 13 000 loggade mail på Försäkringskassan skulle raderas

Internutredarna på Försäkringskassan kallar beslutet katastrof och att det nu kommer bli betydligt svårare att avslöja oegentligheter och fusk inom myndigheten. 

Får jag påminna om att det var just via mail avslöjandena om jäv-historierna kom fram, de som Eliasson själv sanktionerade? Det har säkert ingenting alls med detta att göra. Eller så kallas just sådant här beteende för att sopa igen spåren. En term mycket användbar i jobbet …..som polischef. 

Anledningen till att Eliasson raderade alla mail vet bara han men gissningsvis ligger här en hel kennel begravd. Och vi kommer aldrig få veta. 

Nu är Eliasson JO-anmäld. Igen. 

Det känns som en dålig film. Att en person som blivit JO-anmäld två gånger, inblandad i en JK-anmälan mot Bodström, JK-anmäld själv, sanktionerat jäv, slösat bort nästan 40 miljoner på PR, mörkat jäv, raderat mail för att sopa igen alla spår efter andra eventuella oegentligheter etc nu är rikspolischef. 

Är det här verkligen Sverige eller har vi hamnat på Sicilien?

.

Budgetleken

I denna tid av dragkamp och du-är-dum-retorik när det gäller budgetar tänkte jag att det vore bra att påminna alla om vad som hände förra året. Och åren innan.

Regeringen kräver att Alliansen inte ska rösta på sin egen budgetmotion. Eller inte lägga någon alls, utan helt sonika antingen lägga ner sina röster eller rösta på regeringens. Eller rättare sagt, regeringens samt Vänsterpartiets. Under tiden det här bråket pågår har Sjöstedt poppat popcorn och lutat sig tillbaka. Han har allt att vinna – budgeten är redan förhandlad och V är nöjda med sitt inflytande, vilket han definitivt har fog att vara. Den enorma bonusen vore givetvis borgerlig förnedring. 

Hur brukar sossarna göra då? Brukar de rösta på andras budget? Det har ju ändå varit 8 år av opposition, varav de sista 4 med en regering som suttit i minoritet. Precis som nuvarande regering alltså gör. 

Jo, hösten 2013 la man den här motionen. En egen skuggbudget. Som hela sossegruppen alltså röstade på. Hösten 2012 la man också en budgetmotion mot regeringen budget. Och vad hände 2011? Ni fattar. Sossarna har faktiskt lagt samt röstat på sin egen budget varje år i 8 år i opposition. Tänka sig. Så konstigt. Precis som Miljöpartiet gjort. Varje år, senast förra hösten. Trots att regeringen regerade i minoritet och alltså var beroende av SD eller blocköverskridande överenskommelser. Under de fyra senaste åren var ingen i rödgröna blocket ett dugg intresserade av att “ta ansvar”. Detta lämnade de helt sonika till regeringen. 

Mellan 2010 och 2014 hade Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet (dvs nuvarande regering) 137 mandat i riksdagen. Regeringen Reinfeldt hade 172 mandat ihop och var alltså beroende av röster från antingen S, V, MP eller SD för att få igenom alla propositioner (175 krävs för bifall). Och fick hoppas att SD la ner sina röster när man skulle rösta på skuggbudgeterna och inte röstade på sossarnas. Hade SD tillsammans med MP och V röstat på sossarnas budget något år hade Alliansens budget fallit och därmed utlöst en….regeringskris. 

Detta läge passade de rödgröna utmärkt i valrörelsen, då de och alla vänsterdebattörer inte missade ett enda tillfälle att påminna om att regeringen fått igenom sin politik till mestadel för att SD röstat för regeringens propositioner. 

Hur ser det ut nu? Tja, ungefär likdant faktiskt. Förutom att SD är många fler. Och Alliansen färre.

Precis samma situation som nu alltså uppstått: regeringen Löfven + gröna gubbar är alltså beroende av att SD eller Alliansen, eller båda, röstar för deras förslag. Annars går de inte igenom. Kallas demokrati. Man måste ha en majoritet av rösterna i riksdagen för att kunna få igenom sina förslag. 

Men nu låtsas man plötsligt att läget är heeelt annorlunda. På en punkt är det inte samma: nu sitter vänstern i regering. Där slutar olikheterna från förra parlamentariska läget.  

Den här låtsas-leken regeringen håller på med i sitt “ta-ansvar-för-landet-bingo” är tröttsam. Ursäkta men var någonstans var den här ansvarskänslan att hålla SD utanför inflytande när Löfven knackade på Åkessons dörr tillsammans med Fridolin och Sjöstedt och gemensamt bröt ut samt fällde en enskild budgetpost? Ja, ni läste rätt. I just det fallet hade rödgröna ett öppet samarbete med SD. Det var inte bara så att de råkade lägga ett förslag som SD också gillade, de skapade situationen tillsammans och samarbetade. Tillsammans med SD gladde sossarna sig över framgången i media. Joje, så mycket för att “hindra SD från inflytande”. 

Och det ansvar som nu utkrävs är följande: vänstern med sossarna i spetsen kräver alltså att landets samlade borgerlighet ska låta bli att föra sin egen politik och släppa fram en politik byggd på socialism. Bara häromdagen framförde Löfven detta orimliga krav igen. 

Men vad är det han säger egentligen? Jo, att samtliga borgerliga partier ska svika alla sina väljare. 

Löfven kräver att: 

  • Moderaterna ska svika 1 453 517 personer
  • Centern ska svika 380 937 personer
  • Folkpartiet ska svika 337 773 personer
  • Kristdemokraterna ska svika 284 806 personer

Det är dig och mig Löfven kräver att partierna ska svika för att HAN ska få igenom sin politik. Det är din och min röst på en borgerlig politik som han vill kasta bort. 

Totalt vill han att 2 457 033 personers röster ska bli värdelösa. 

Det är nästan hela Stockholms län, Västra Götaland och Skånes län tillsammans. Alla våra röster vill nu Löfven, för att kunna driva socialistiskt byggd politik, ska betyda….ingenting. Vi hade lika gärna kunnat strunta i att rösta. Om Stefan Löfven får bestämma. 

 

Jag tycker att det är bedrövligt vilket förakt mot demokratin Löfven och hans regering uppvisar just nu.  

Drömmen om ett land bestående bara av socialdemokrater kunde inte illustrerats tydligare. Problemet är bara att de har 30 %. Sedan flera val tillbaka. 

Och apropå ansvar visar Löfven hur väldigt illa lämpad han är för att vara statsminister. Helt utan att nämna all amatörmässighet i andra områden – 30-40-50 haveriet i EU-nämnden, schabblet med namnen på nordiska kollegorna etc. 

Det är verkligen dags för sossarna generellt och Löfven samt statsråd i synnerhet att kasta bort dagsikläderna och ta på sig ansvarskostymen. För att vinna val är något mer än att plötsligt få en tjusig titel, nya visitkort och en massa assistenter. 

Det handlar just om att axla ansvaret för landet. Oavsett hur det parlamentariska läget ser ut. Man spelar med den kort man har blivit givna. Punkt. 

Grattis, nu är just det ansvaret ert. 
 

Grattis Anna Westberg!

Det här är Anna Westberg. Hon jobbar för Skiftet, som jag skrev om nyss. 

GRATTIS ANNA!

Du vann priset Veckans Anka, som delas ut av mig till barnsligaste i debatten. 

Om det inte vore så att Skiftet finansieras av arbetarrörelsen med tid skulle jag nästan kunnat gå på att de faktiskt drivs av 16-åriga arga SSU-are och inte proffs. 

Varför vinner just Anna priset? 

Jo, för att hon skickade ut den här nyhetsbrevet till de cirka 32 personer som sympatiserar med Skiftet. 

Mycket roligt att de tror att engagemang MOT MIG ska få folk att sponsra deras webbsida. Om detta lyckas kommer jag själv att kunna ta bättre betalt som opinionsbildare, så mycket impact verkar jag ha, så lycka till. 🙂 Hoppas det går vägen. 

Men allra roligast i det här är att föreningen Skiftet inte har koll på att föreningen Skattebetalarna, som finansierar ett deltidsuppdrag jag har som SlösO är en medlemsförening. Till skillnad från Skiftet alltså. Så är de verkligt ideella. Allt betalas av medlemsavgifter och crowdfunding etc. Detta är alltså “storföretaget” de syftar på i artikeln. När Skattebetalarna var som störst hade man över 100 000 medlemmar, nu är det nere på några tiotusen mindre.  

Och medan barnen i Skiftet berättar sagor om Storpotäter och Lillstrumpa fortsätter vi vuxna jobba på. 

Trevlig helg. 
 

Vem betalar Skiftet och vad är TTIP?

TTIP – vad är det? Ni har säkert hört förkortningen många gånger. 

TTIP står för Transatlantic Trade and Investment Partnership och ett frihandelsavtal som förhandlas just nu mellan USA och EU. 

Vill du lära dig mer om frihandel och TTIP, följ Frihandelsbloggen

Socialdemokraterna är för TTIP,  Alliansen med. Miljöpartiet är helt otippat emot, de älskar ju att säga ja till saker annars menar jag. I EU stödjer majoriteten av våra svenska parlamenteriker TTIP. LO är också för liksom de övriga fackförbunden. Före detta Alliansfritt, numera Skiftet, som driver opinion för sossarna och LO, är emot. Extremt mycket emot både TTIP och ISDS kan man säga.  Och LO har även de en linje emot, de är för med en reservation – de vägrar accepterar den tvistemålslösning som idag finns och som kallas ISDS – Investor-state dispute settlement.

Det är över huvudtaget faktiskt främst ISDS som har skapat debatt och en massa vänsterröster kastar nu påstående runt omkring sig om att det är odemokratiskt, att amerikanska jätteföretag nu kommer att stämma Sverige för biljoner med dollares. Ja, vi släpper liksom fram alla möjliga typer av “mörka” krafter med det här avtalet. I vanlig ordning är detta i bästa fall hetsiga överdrifter, i värsta fall rena lögner skapade av den socialistiska vänstern som är emot all form av globalisering och marknadsekonomi.

Som Sjöstedts påstående att TTIP skulle skada folkhälsan (!). Ni får inte heller missa när Kajsa Ekis Ekman med stor konspirationsteoretisk skicklighet påstår att TTIP är fascism. 

Tur att samhället inte bara består av folk som “känner” saker utan att det finns en och annan med kunskaper. Som Anne Ramberg, VD för Advokatsamfundet och som på sin utmärkta blogg reder ut begreppen kring ISDS och TTIP. 

Den mest effektiva och beprövade formen för detta är att ta tvisten till skiljeförfarande i ISDS form. Detta är en ”privat” tvistlösningsform där parterna själva väljer sina domare. I investeringstvister krävs det av dessa domare att de är väl insatta i internationell rätt, något som ordinarie domstolsdomare mycket sällan är. För att ordna detta har man slutit flera internationella överenskommelser, bl.a. ICSID-konventionen från 1966 varigenom man genom Världsbanken tillskapade ett institut, International Centre for Settlement of Investment Disputes (ICSID). ICSID har varit mycket framgångsrikt. 150 stater har numera ratificerat konventionen. Mål tillströmningen är f.n. ca 40 mål per år. Erfarenheterna av detta är överlag goda. Ibland får investeraren rätt, ibland staten. I 46 procent av målen har investeraren fått framgång helt eller delvis. Det kan inte med fog hävdas att något statsfientligt mönster har utvecklats. En ICSID-dom kan verkställas över i stort sett hela världen.

Officiellt är alltså arbetarrörelsen, bestående av S och LO officellt för TTIP och enig. 

Ändå driver den av arbetarrörelsen finansierade opinoinssajten Skiftet en kampanj mot hela TTIP. Det är just nu deras enda stora projekt.

 Varför? Och hur hänger det här ihop? 

Skiftet är det som tidigare kallades Alliansfritt Sverige. De påstod då och de påstår nu att de inte alls är finansierade. Av någon. De får bara lite frivilliga donationer. Och alla jobbar graaaatis. Jajamensan. De vill förtydliga det här SÅ mycket att de till och med skrev ett helt blogginlägg bara baserat på några små frågor jag mailade dem. Man tackar.

Men smicker biter inte på mig. 

Varje gång någon frågor om pengar fladdrar de fram det här pappret. Som visar att inkomsterna var blygsamma 20 000 förra året. Jag tror på att Alliansfritt, som startades av Björn Fridén 2006, bara var en liten blogg. Då. Men det var länge sedan. Och länge sedan det drevs enbart ideellt utan pengar. 

Nu tror jag att människorna på Skiftet tror att vi andra är lite dumma i huvudet. 

För om man får blogga och skriva åt Skiftet på arbetstid ÄR man finansierad. Tid är pengar. All finansiering handlar inte om kontanter som byter ägare, att finansiera med tid är lika värdefullt. Och det finurliga är – det finns inga lätta bevis. Som exvis transfereringar via fakturor och i årsredovsningar. Fiffigt va? Då kan man dessutom beskylla folk som lägger ihop två och två för konspiratoriska. Som de försöker beskylla mig för. 

Men, det finns bevis 🙂

Björn Fridén jobbar idag med bloggar på S-kansliet = arbetarrörelsen. Robin Zachari jobbar med bl a sociala medier på tankesmedjan Tiden = arbetarrörelsen. 

Sanna Schiller är frilansjournalist. Inte så svårt att tänka sig att hennes uppdragsgivare skulle kunna varit bland annat Socialdemokraterna och LO. Hon har tidigare skrivit i ETC bland annat. Hon uppger på Twitter att hon numera jobbar för Vänsterpartiet, så ju ligger sååå långt ifrån arbetarrörelsen i alla frågor. 

Och själva inititativtagaren till Skiftet, Anna Westberg arbetar enligt egen uppgift som omvärldsanalytiker på Socialdemokraterna = arbetarrörelsen. Visst finns det några skribenter som är studenter och säkerligen skriver åt dem helt gratis. Men långt ifrån alla. 
 

Alla dessa personer som jobbar åt arbetarrörelsen får skriva på arbetstid, ergo är Skiftet finansierat. Med tid. Av arbetarrörelsen.

Men det är solklart att det finns pengar också. För Skiftet skriver inte bara. De annonserar. Joje. Och annonser på Google är som bekant inte gratis. Jag är dessutom svårt att tro att just Google skulle vara en sponsor. 
 

Skiftet är en förening. Registrerad på Badstrandsvägen i Stockholm. På Lilla Essingen. 
 

Så långt ser inget skumt ut. Men, tittar man på en annan sida dyker en c/o-adress upp. 
 

Nu blir man ju nyfiken. Eller hur? Vem är den här Robert Johansson? Som inte finns på Alla Bolag-bilden. Jag kollade runt lite och hittade den här killen: 
 

En landstingspolitiker för socialdemokraterna = arbetarrörelsen.  Och som av en händelse är Robert även kassör i just Skiftet. *

Som bekant jobbade Alliansfritt mest med sociala medier, så även Skiftet. Och på lördag håller de utbildning på ABF. Givetvis GRATIS åt ABF, jag menar de är ju ideella. Mmm. 
 

Som ni ser kan ni strunta i vad Skiftet själva påstår om att de bara är ideellt drivna studenter och sossar vars hjärta brinner för att tjäna det goda. Givetvis får de betalt. För att driva sajten, annonsera etc. 

Skiftet finansieras av arbetarrörelsen med tid framför allt. Men någon betalar annonserna. Gissningsvis skickas fakturan till någon del av arbetarrörelsen. 

För det finns EN sak som Skiftet vägrar svara på i sitt lilla blogginlägg  – min fråga om var folk jobbar. Svårt att räkna ut varför. Jättesvårt. 

Varför är nu frågan. Varför finansierar arbetarrörelsen Skiftet och deras smutskastarprojekt mot TTIP? 

Jo, för att de finansierade Alliansfritt på samma sätt. Fiffigt sätt att ha en organisation vars enda jobb är att med fula metoder kasta skit på motståndaren, en kampanjbyrå för Dirty Campaigning. Nu när socialdemokraterna vann valet vill man ändå hålla liv i satsningen, som ju ändå genererade en del följare på både Twitter och hemsidan. Och därför låter man dem nu driva frågor, som ISDS, på ett mycket mer skitigt sätt än LO och S kan göra själva. Varför ändra ett “vinnande” koncept liksom. 

 Skiftet är fortfarande Alliansfritt – en av arbetarrörelsen finansierad dirty campaigning-byrå för sossarna. 

Uppdatering (se bilderna nedan):
Och så här ARGA blev minsann Skiftet minuterna efter detta inlägg publicerades: 

Uppdatering 2: 
Robert Johansson på Schibstedt säger att han inte är samma Robert som är kassör i Skiftet och som registrerat föreningen Skiftet. Jag inväntar belägg för detta nu från Skiftet så att vi kan reda ut det. 

Uppdatering 3:
Kl. 22.36 fick jag belägg för att det var fel Robert och jag bytte då ut bilden. Skiftet eller dess medarbetare har fortfarande vägrat svarat. Bilden fick jag en vänlig twittrare. Skiftets tystnad om detta och annat jag frågat, deras ovilja att maila mig utan istället lägga upp mitt mail på nätet tillsammans med ett blogginlägg samt deras reaktioner på detta blogginlägg stödjer bara tesen. 

 

Och det roligaste av all: här kallar Politisms starke man att bli associerad med Skiftet…..trumvirvel…..
 

Kvinnors villkor blir bättre med valfrihet

Jag har idag varit med i God Morgon Sverige för att tillsammans med Sonja Schwarzenberger från Arena diskutera om deltid är en kvinnofälla.

Klippet kan ni se här.

Bakgrunden är att Britta Svensson på Expressen skrev en krönika att kvinnor som jobbar deltid får skylla sig själva om de sedan får lägre livsinkomst, sämre pension, sämre karriärer etc. Denna krönika svarade sedan Sonja på. Eller svarade, hon skrev egentligen en helt annan artikel. För Brittas krönika bygger främst på kvinnor i karriären som går ner i tid när de får barn, antingen jobbar de inte lika mycket som sina manliga kollegor eller så går de de facto ner i arbetstid och jobbar deltid. Men Sonja, som jobbar på Arena Idé som finansieras av LO och alltså driver opinion för just LO, skrev om  kvinnor i arbetaryrken som jobbar deltid men vill jobba heltid, många av dem har sökt just en deltidstjänst dessutom. Inte som de kvinnor Britta skrev om gått ner i tid.

Sonja blandar alltså medvetet ihop äpplen och päron här. På ena sidan finns arbetarkvinnor som har deltid, många har sökt den tjänsten och vill uppgradera. På andra sidan finns karriärkvinnor, akademiker som jobbat heltid men som går ner i deltid när de får barn.

Låt oss börja med några fakta.

 Sverige har OECDs högsta sysselsättningsgrad bland kvinnor, knappt 80 %. Attityderna till kvinnors jobb och vem som ska göra hushållsarbete är dessutom i jämställda Sverige betydligt bättre. Men kvinnor jobbar fortfarande i majoritet i kvinnodominerande yrken i offentlig sektor, som inte har individuell lönesättning utan kollektivavtal och därför små möjligheter finns för att påverka lönen själv. Och de utgör fortfarande bara 28 % av de egna företagarna. Enligt SCB jobbar 10 % av kvinnor i tjänstemannayrken deltid och 30 % i arbetaryrken, inte som Sonja hävdar, 50 %. Det enda undantaget i statistiken är äldreomsorgen, där män faktiskt jobbar nästan lika mycket deltid som kvinnorna.

Sonja implikerar, som brukligt är i LO-sammanhang, att människor på något sätt skulle vara livegna. Ofria att välja sin arbetsplats, lämnade åt ett förutbestämt öde. 

Flash: vi lever i en demokrati. Och vi tillhör de aboslut mest fria länderna i världen. 

Folk kan byta jobb när som helst om de inte är nöjda. I teorin. För i praktiken håller jag med Sonja om att det är svårare. Det är nämligen så att LAS-regeln sist-in-först-ut leder till att folk inte vågar säga upp sina fasta anställningar. Även om de vantrivs, blir mobbade eller vill ha en heltid istället för deltid. För då hamnar de sist. Och händer något är det de som blir av med jobb och försörjning. Så blir det när arbetad tid på just den arbetsplatsen alltid trumfar kompetens och total arbetslivserfarenhet. Visst räknas detta även idag i förhandlingar men då kallas det ”tillräcklig kompetens” och den bedömningen gör bland annat facket. Då kan en person bedömas ha tillräcklig kompetens även om de totalt jobbat några år i yrket och trumfar ändå med sina bättre LAS-poäng. Detta skapar inlåsningseffekter.

 Och folk som inte trivs på sitt jobb blir lättare sjuka. Sedan 2011 har psykiska diagnoser varit den vanligaste diagnosen bland kvinnor. Och dessutom orsakar det långa sjukskrivningar.

 Så även Kommunals medlemmar och resten av LO-kollektivet som Sonja jobbar för skulle tjäna på en mer flexibel arbetsmarknad där det är lättare att byta jobb, antingen för att man inte trivs eller för att man vill ha heltid.

 Men istället driver man Rätt till heltid.

 Detta har socialdemokraterna drivit i över 15 år men trots att de satt i regeringsställning 1994-2006 infördes det aldrig.

Vad beror det på? Jo, för att det skulle vara en resursmässig katastrof för alla kommuner. Redan idag har deltidsanställda företräde till fler timmar om det fungerar. Med en lagstiftad rätt skulle alla kommuner och landsting tvingas att göra om alla deltidstjänster till heltid, enligt Sonjas artikel så många som 240 000 tjänster skulle bli göras om. Eller snarare skulle en del försvinna. Givetvis. För om man ökar en persons arbetstid blir det ju totalt färre tjänster. Så inte bara skulle folk bli uppsagda, dessutom skulle man göra det ännu svårare för de nyexade som söker jobb och som redan idag har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Vidare skulle alla försvunna deltidstjänster leda till att unga och studenter skulle ha betydligt svårare att hitta extrajobb. I en perfekt värld skulle alla få jobba exakt när de vill. Problemet är att det inte fungerar så. För många av de offentliga jobben är skiftjobb. Hur ska kommuner och landsting kunna schemalägga vården och äldreomsorg med bara heltider? Detta är också främsta skälet till varför S aldrig infört rätt till heltid – kommunerna skulle få jättestora problem. Samtidigt vill man helst förbjuda RUT, en reform som ökat kvinnors företagande enormt, gjort kvinnors svarta jobb vita och som underlättar för framför allt kvinnor att kunna jobba mer och inte gå ner i deltid. 

 Och det är här retoriken från vänstern aldrig går ihop.
 

  • Å ena sidan hävdar de fackliga rättigheter och rätt till heltid, deltid är en kvinnofälla. Vi ska jobba mer. Å andra sidan pratar de om att dela på jobbet, införa 35-timmarsveckor, att vi ska spendera mer tid och mindre pengar. Konsumera mindre. För klimatet.  
     
  •  Å ena sidan kämpar man sig blå för att karriärkvinnorna ska kvoteras i bolagsstyrelser och jobba ännu mer, de ska inte gå ner i deltid och inte hämta barnen tidigt från dagis. Inte heller vara hemma mer än 6 månader med barnet.  Å andra sidan ska man ta bort RUT som möjliggör bland annat för karriärkvinnor att kunna jobba så mycket det krävs för att göra just karriär.  Och att dessa kvinnor, som då jobbar så mycket, ska ändå inte tjäna mer pengar. För det är orättvist. 
     
  • Å ena sidan sliter kvinnor ut sig för att de jobbar för mycket, tar hand om hushållet, barnen och sina föräldrar. Å andra sidan ska de jobba mindre. Fast inte deltid. Mer, fast mindre. Och RUT, för barnvakt och barnpassning, ska bort. Även om de med lägst lön är de som gynnas av RUT, höginkomsttagarna har alltid kunnat köpa tjänster även utan RUT. 
     
  • Å ena sidan har de skitvillkor på skitjobb. Å andra sidan förhandlar LO villkoren och alla har kollektivavtal. Ingen kvinna kan förhandla själv. Å ena sidan har de skitvillkor på skitjobb, å andra sidan ska man förbjuda alla alternativ till en offentlig arbetsgivare så att de har ännu färre valmöjligheter att byta jobb om de vantrivs.

För en viktig faktor för att kunna byta jobb om man inte är nöjd, t ex med tiden, är att kunna välja arbetsgivare. Och med inträdet av de privata välfärdsföretagen har offentligt anställda, bland annat just Kommunals medlemmar, fått en mängd olika arbetsgivare att välja på. Men det här vill Arena och LO tillsammans med regeringen alltså ta bort. För i och med att förbjuda vinst i välfärdssektorn kommer man effektivt samtidigt ta bort möjligheten för folk att välja en annan arbetsgivare än kommunen eller landstinget. 

Men fakta kvarstår att idag trivs anställda i privat sektor bättre än  i offentlig välfärd.  Och de är mindre sjuka, 5,7 % istället för 7 %. De tjänar dessutom 2 % mer. Inte ens Kommunals egen rapport kan påvisa att anställda trivs sämre på privata företag trots att de gjorde ett gott försök i våras. 

Visst är antal deltidsanställda något fler i privat sektor. Men hur sjutton skulle företag som i åratal hotats med att bli förbjudna, och som nu i realiteten riskerar just detta, våga heltidanställa? Om LO är intresserade av långsiktighet får man låta bli att hota företag. Ett tips inför framtiden. 

 Sonja tar också upp livslönen – att kvinnor påstår tjäna 13,4 % mindre under en livstid än män. Den där siffran är jag så trött på. Det är den som ligger bakom påstående om 3,6 miljoner kronor som till och med borgerliga debattörer svänger sig med. Men den tar inte hänsyn till yrke, sektor, utbildning, ålder och arbetstid. Helt uteslutande de mest väsentliga för löneutvecklingen. Att Medlingsinstitutet ens mäter utan dessa faktorer är en gåta för det säger ju absolut ingenting. I själva verket är skillnaden 5,8 %. Så nej Sonja, det skiljer inte 4000 kr per månad mellan kvinnor och män med samma yrke. 

Varför jobbar då kvinnor deltid och inte män?

Bra fråga, de vill väl umgås med sina barn kan jag tänka. Att under några år få mer tid när barnen är små för att de är det så liten tid. Alla val man gör leder till konsekvenser.

Jag ogillar verkligen den är dummifieringen som framför allt vänstern håller på med, nu senast Sonja i sin artikel, som målar ut kvinnor som offer som inte förstår något.

 Vi är inte dumma. Vi är inte oinformerade, det är 2014 och det har aldrig varit så mycket information och så lättillgängligt som nu. Och vi är sannerligen inga offer. Vi tar beslut och tar konsekvenserna, som att vi tillfälligt halkar efter i karriären, i pension, i lön. För att vi föredrar att vara med våra barn när de är små.

Det finns saker som är viktigare än jobb och pengar. Tid. Och kärlek. 
 
Varför gör inte männen det här då? Vill inte de vara med sina barn? Säkert. Men i många familjer är det omöjligt att ha två deltidsarbetande. Och då trumfar väl kvinnans vilja mannens. Gissar jag. Men det kan bara varje enskild familj svara på. 
 

Samvetsfrihet – foten i dörren för pro-life

Det här är Elinor Grimmark. En arg barnmorska som stämt ett sjukhus för att hon nekas anställning på grund av sin tro. 

Eller? 

I själva verket är Elin Grimmark del av något mycket större. Och fallet är betydligt mer komplicerat än hon och media vill göra gällande. 

Grimmark är sjuksköterska och jobbade i Jönköpings landsting, som erbjuder studielön för vidareutbildning. Barnmorskeutbildningen är just en sådan och det krävs att du jobbat några år som sjuksköterska innan du kan vidareutbilda dig. Hon fick alltså lön och behövde inte låna, i gengäld måste hon arbeta i landstinget som betalar en viss tid efter examen. Men när hon i slutet av utbildningen meddelade att hon inte tänker arbeta med aborter drogs erbjudandet om jobb in.  Intressant nog hävdar hon att hon inte ens kände till att man inte kan vägra vissa arbetsuppgifter som barnmorska. Som om arbetsvägran är okej i något jobb.

Hon har alltså fått en utbildning betalad mot löfte att hon ska arbeta i landstinget utan att informera de som betalar att hon vägrar aborter. Då DO-anmälde hon landstinget, som dock inte tog upp fallet utan valde att gå på landstingets linje. Hon har inte behandlats annorlunda på grund av sin tro. Det är däremot något hon själv kräver och det är inte diskriminering. 

Rimligtvis borde detta nu leda till att Elin Grimmark blir återbetalningsskyldig. Hon vägrar nämligen att utföra de arbetsuppgifter som ingår för att arbeta i Jönköpings landsting och det var ett krav för att få utbildningen betald. Men frågan kvarstår, jag har inte sett någon ännu från landstinget i Jönköping kräva detta. 

Så här yttrade sig landstingets direktör i DO-ärendet: 

“Alla barnmorskor måste vara beredda på att möta kvinnor i olika abortsituationer. De kan dyka upp på mottagningen, vårdenheten och på förlossningen. Att ha en barnmorska som endast jobbar på BB är inte möjligt ur ett bemanningsperspektiv”.

Men det här fallet egentligen inte bara handlar om Grimmark utan om hela frågan om samvetsfrihet och i förlängningen inskränkning av aborträtten. Och därför backas Grimmark upp av juristen Ruth Nordström, aktiv i Livets ord  och Ja till Livet. Hon är även VD för stiftelsen Provita, som står den mäktiga amerikanska Pro Life-rörelsen nära. Provitas anmälde fallet till Europarådets kommitté för sociala rättigheter och dom kommer vintern 2015.  

Kostnaderna betalas i slutändan av Pro Life-rörelsen. 

Deras mål är att inskränka aborträtten. 

Provitas strategi följer en tydlig trend inom den europeiska anti-abortrörelsen; att driva rättsfall med hänvisning till de mänskliga rättigheterna. Syftet är att via EU tvinga Sverige att införa samvetsfrihet, som ett första steg mot att sedan jobba vidare för att begränsa aborträtten.

Ruth Nordström ligger även bakom organisationen Scandinavian Human Rights Lawyers, som bland annat samlar en grupp jurister, frikyrkopastorn Stefan Swärd, kristdemokraten Tuve Skånberg och Ja till livets tidigare ordförande Tomas Seidal i arbetet för »mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet« i Skandinavien. För det här är den nya fronten för abortmotståndet – mänskliga rättigheter. 

Ni känner kanske igen namnet? Det var de som ville ge Drottning Silvia ett pris som hon, när hon förstod organisationens syfte, tackade nej till och det blev en rätt stor debatt på grund av detta. De säger sig jobba emot trafficking, men har gett priset två gånger tidigare till kända abortmotståndare. Scandinavian Human Right Lawyers använder inte ordet abort, smart nog. Utan skriver om “human rights and human dignity” istället. Men deras syfte blir klart när man bara skrapar lite på ytan. 

Här är ett exempel, från ett seminiarum de arrangerade i Almedalen i somras: 
 

Och på en presskonferens i februari i år med Elin Grimmark står inte bara Ruth Nordström utan också Roger Kiska, som är jurist på Alliance Defending Freedom – en resursstark pro life-organisation med säte i Arizona som samarbetar världen över med affialited lawyers. Bland andra Ruth Nordström.  Av en händelse fick samme Roger Kiska Scaninavian Human Rights Lawyers pris Dignity Award 2012, det pris de alltså ville ge till drottningen i år. 
 

Nu har de vädrat morgonluft i och med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. För bland Sverigedemoraterna finns flera som vill begränsa aborträtten, bland annat Julia Kronlid. Hennes svärfar är ordförande för Kristna Värdepartiet som helt vill förbjuda abort. De har i sin tur en nära relation till Ja till Livet, som har 18 500 betalande medlemmar. Ja till Livet driver frågan att sänka abortgränsen till vecka 12 men har en nollvision kring aborter. Även om dessa personer inte officiellt är associerade med Scandinavian Human Right Lawyers är det givetvis bra för frågan de driver att det nu finns ett riksdagsparti som tydligt är emot abort. 

Så tro inte för en sekund att fallet Grimmark och samvetsfriheten bara handlar om henne. Det är en mycket större fråga. Och ställer helt andra krav på respons. 

Aborträtten är en feministisk seger när den infördes och den är nu under attack. Men inte av galna demonstranter som skriker mördare till abortläkare utan av slipade jurister som kallar det mänskliga rättigheter och använder både smarta juridiska och PR-mässiga trick för att flytta fram sina positioner. 

Vissa liberaler hävdar att samvetsfrihet skulle kunna införas om inga arbetsgivare kan krävas att anställa. Att individens rätt att vägra arbetsuppgifter likställs med arbetsgivarens rätt att neka arbete. Och så kan man se på det, om det bara handlade om det. Detta är idag tillåtet – det finns inte ett förbud mot att anställa abortmotståndare. Utan arbetsgivare och arbetstagare kan komma överens om alla möjliga begränsningar i arbete. Men det är frivilligt. Samvetsfriheten vi diskuterar nu är något annat. 

Dels så ser varken Grimmark eller Provita på detta, annars hade de inte stämt landstinget. De vill tvinga arbetsgivare att anställa folk oavsett arbetsvägran. Och dels så måste man se den stora bilden. 

I en artikel  konstaterar Läkartidningen att bakom kraven på samvetsfrihet ofta just finns ett bakomliggande syfte att begränsa aborträtten. 

–  Det har dragit iväg otroligt långt i andra länder. Farmacevter åberopar sin samvetsfrihet för att inte lämna ut akut-p-piller, ambulansförare för att inte köra kvinnor till abortkliniker och läkare för att inte remittera till abortmottagningar.

Enligt dem bör den läkare som inte vill utföra aborter välja en annan specialitet än gynekologi och obstetrik. 

Vi ska inte luras av andra etiketter och en smart taktik. Aborträtten är de facto under attack och måste försvaras. 

Nu.

Säg nej till samvetsfrihet

Uppdaterad information: i en artikel i Svenska Dagbladet 15 nov tar RFSU och motsvarande i Norge upp hur samvetsfrihet fungerat i andra länder sedan det infördes. Och det visar tydligt hur det främst handlar om att begränsa aborträtten, vilket också blivit följden i alla de länder samvetsfrihet införts. 

Uppdatering 2015-02-19: Ruth Nordström hörde av sig med synpunkter på faktafel som på vissa ställen därefter uppdaterats. Hon ville även ha med synpunkter inklusive att jag skulle inkludera repliker på vissa av de länkade artiklarna etc men driva opinion för sin sak från hon liksom andra jag granskar göra via egna kanaler. Jag driver ingen tidning.