Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Ohly för fin för ett jobb


Bilden är gjord i samarbete med satirtecknarna “I fablernas land”

Lars Ohly, kommunisten och före detta partiledaren för Vänsterpartiet, har ofta högt tonläge. Framför allt på Twitter, som efter hans avgång blivit hans enda arena för tyckande. 

Mannen som gjort sig ett namn att ha en flexibel inställning till sanningen. Alla minns vi väl hans påstående att han spelat fotboll med Nacka Skoglund eller att han fick sms när muren föll, när det första sms:et någonsin i världen skickades först 1992.  

Han har också haft hög profil i saker som girighet, särskilt om det sker av skattepengar.  

 

Det är lukrativt att vara riksdagsledamot, framför allt om du blev invald före 2014 för då får du riksdagspensionen enligt de gamla reglerna. Det vill säga till du är 65 år. 

Lars Ohly är 59 år gammal i år, han får alltså full inkomstgaranti tills han är pensionär. 

Om han vill.

 

I samband med att han skulle sluta sa han tydligt att han inte tänkte leva på riksdagspensionen. Det är inte rimligt att ha väldigt bra ekonomiska villkor utan att jobba, lät det då. Den 12 september 2014 alltså. 

 

Han har genom hela sin karriär som proffspolitiker ofta och gärna framhållit att han är tjänstledig från SJ som sitt jobb som konduktör. Förmodligen för att sätta bilden att han inte alls tillhör makteliten egentligen, höginkomsttagarna. 

Men gå tillbaka dit har han aldrig haft planer på, givetvis. 

Det är klart att det är svårt att föreställa sig att behöva förnedra sig att klippa folks biljetter på ett tåg när man varit höginkomsttagare och maktelit i decennier, det förstår man. Men lite grann kan man tycka att profilen i frågan innan avgången borde varit något rimligare i så fall. 

 

När han sedan får berätta vilka jobb han kan tänka sig nämner han kulturminister. Som ju skulle innebär ett rejält lönelyft, för statsråden tjänar 127 000. Dubbelt så mycket som en riksdagsledamot. 

 

Men Ohly kan inte tänka sig landshövding.

Till skillnad från kulturminister kommer det jobbet med en schysst kåk. 

 

Men i väntan på det där jobbet som kan öka lönen och ge balla förmåner gör alltså Lars Ohly…….ingenting.

Och det där pratet om att leva på andra visade sig vara lika stor sanningshalt som det där om Nacka och sms:en för han har nu ansökt om att bli försörjd av landets skattebetalare så länge han kan kräma ur 48 000 kronor per månad – det vill säga tills sin 65-årsdag. 

Det handlar om cirka 4 miljoner som ansökningen gäller.

För att göra aboslut ingenting. 

Mata duvor, pilla sig i naveln, vara otrevlig på Twitter. Det är numera Lars Ohlys heltidsjobb. Som du, jag och dessutom landets alla låginkomsttagare får betala. 

 

Men kommunisters vana att säga en sak och göra en annan är på inget sätt nytt. Tidigare granskningar har visat att just V varje granskning är överrepresenterade när det gäller just att leva på andra människors arbete. 

Så Lars Ohly följer egentligen bara partitraditionen.

Ni minns väl Linda Snecker, som i somras valde att återgå till tjänst från sin föräldraledighet lagom till att riksdagen stängde för att kunna pumpa skattebetalarna på sin riksdagslön utan att behöva jobba?

 

Som man brukar säga: vissa är lite mer jämlika. 

 

 

Kommunals nästa ordförande?


Idag avslöjade Aftonbladet att Tobias Baudin vill kandidera som ordförande för Kommunal, LO:s största förbund på 500 000 medlemmar. Det är också LO:s största kvinnodominerande förbund. 

Jag fick höra att han vill vara med i racet för ett par dagar sedan av en källa. 

Samma dag jag fick höra vem som också är intresserad. Nu har personen inte  bekräftat detta ännu så jag får med denna uppgift publicera en liten gnutta salt, framtiden kommer helt enkelt utvisa om det stämmer. 

Men innan jag får in på vem den andra kandidaten är tänkte jag ge en kort bakgrund.

För vad som hände under Kommunal-skandalen vet alla vid detta laget. Men kanske inte varför. Åtminstone min kvalificerade gissning varför. 

LO har precis som kompisarna i Socialdemokraterna en rätt tydlig uppdelning av vänster respektive höger, både mellan fackförbunden och inom dem. Inte på den vanliga politiska skalan utan höger och vänster inom socialdemokratin. 

De fackförbund som står är till vänster i värderingar är de som är i branscher på hemma-marknaden, det vill säga, de konkurrerar egentligen inte internationellt alls. Det är Byggnads, Målarna, Fastighets, SEKO som är de största här. Till höger står de fackförbund som är beroende av export till exempel, där IF Metall är störst. 

Kommunal verkar på en inhemsk marknad men Annelie Nordström har ändå varit okej pragmatisk. Hon har inte stått jättemycket till vänster. 

Skandalen som Aftonbladet avslöjade kom innifrån Kommunal ,det är enda sättet att få tag i alla den information de hade. De hade bland annat tillgång till årsredovisningar från handelsbolaget Lyran, som inte är publika. Och de visste exakt när planet till London lyfte så att Aftonbladet kunde åka med samma plan och smygfotografera hela gruppen. Folk spelar helt enkelt spelet, det politiska spelet. 

Varför läckte då någon allt detta?

För att Nordström skulle få gå och en annan, egen kandidat, skulle kunna ta hennes plats. En mer vänsterinriktad person förmodligen. Arbetarrörelsen gör rätt ofta så här, drevet mot Håkan Juholt var bland annat delvis garanterad orkestrerat av högersossar som ville ha bort honom. 

 

Tobias Baudin är därför, givet omständigheterna, är mycket bra kandidat. För han är pragmatiskt och mer höger än vänster inom S. 

Hans, enligt mina källor motkandidat, är…….. Veronica Palm. 

Hon fanns inte med på Stefan Löfvens statsrådslista, inte heller blev hon borgarråd i Stockholm när Stockholm stad togs över av röd-grön-rosa röra. Hon är inte Stockholms oppositionslandstingsråd heller, eller fick någon högre position inom partiet centralt. Hon blev inte ens statssekreterare. 

Palm är en av de mest socialistiska socialdemokraterna man kan hitta. 

Hon lämnade riksdagen efter 13 år, i september 2015. Ett år efter valet. Det är svårt att tänka sig att hon inte är besviken att hon inte fått något större uppdrag eller bättre jobb nu när S styr både Stockholm och landet. Jag vet inte skälet men kan bara gissa själv, av bland annat hennes tonläge på Twitter att döma. 

 

Hon gick tll exempel i de demonstrationståg SSU ordnade med RKU – Revolutionär Kommunistisk Ungdom som vill störta demokratin, införa diktatur och skjuta folk. 

 

Politiskt står hon alltså så långt vänster man kan komma utan att gå med i Vänsterpartiet. Hon är för “ekonomisk demokrati” som är ett annat namn för det som löntagarfonderna byggde på, det vill säga stjäla folks företag.

Hon vill lägga ner Bromma flygplats, ta bort möjligheten för folk att ta den hyra det kostar för andra hand och hon har tidigare föreslagit att staten ska censurera internet genom att blockera utländska porrsajter

 

Blir hon ordförande för Kommunal kommer förbundet gå kraftigt åt vänster, något förbunden i 6F verkligen vill så gissningsvis har de ett finger med i spelet här. Palm är dessutom en person som varken är särskilt diplomatisk eller verkar vara en person som heller resonerar och förhandlar än drar till konflikt, alltså tvärtemot de egenskaper som Kommunal skulle behöva. 

Om det nu är sant att Palm vill kandidera.

Den som lever får se, helt enkelt. Vänsterfalangen kommer åtminstone inte ge sig utan strid

 

Byggnads tramskampanj


Bilden är gjord av satirtecknarna “I fablernas land”

Igår formligen tapetserade fackförbundet Byggnads Stockholm, Göteborg och Malmö med en stor kampanj, som kommer rulla från och med nu och flera veckor framöver. 

Skälet?

Det är de sista veckorna på avtalsrörelsen, när kommande års löner och villkor ska förhandlas med arbetsgivarna Sveriges Byggindustrier (BI).

Så då passar Byggnads på med en väl planerad kampanj just när sluttampen på förhandlingarna ska ske. Fiffigt. 

De gick ut i bland annat en artikel i Dagens Opinion, efter att de skickat ut ett pressemeddelande om kampanjen. Den är gjord av Reformklubben, som ofta jobbar med arbetarrörelsen. Den ska enligt uppgift rulla i “några veckor” och går såväl i dagspress som på utomhustavlor, på bussar, T-banan och via sociala medier.

Kostnaden för detta kan man bara sia om men gissningsvis är kampanjen i storleksordningen minst fem miljoner kronor av medlemmarnas pengar

 

“Ska man driva kampanj behöver man spetsa budskapen också”, sa Byggnads i intervjun. 

 

På Byggnads egen Facebook-sida kan man se bilder på kampanjen, utformad som kvällstidningslöp och med budskapet att företagen vill “sänka din lön”. 

Ett så kallat “tillspetsat budskap”. 

Man skulle också kunna kalla det “fria fabuleringar från fantasifulla fackförbundshjärnor”. 

Avtalsrörelsen handlar alltså varje år om att HÖJA löner. Var Byggnads fått idén om sänkningar är alltså en gåta. 

 

Enda syftet med den här rena smutskastnings-kampanjen är att störa avtalsrörelsen.

Och en kampanj planerar man långt i förväg så det här är inget Byggnads kom på förra veckan utan givet det jag vet om marknadsföring och reklam inleddes kampanjarbetet redan i höstas någon gång. Ledtiderna för att bland annat boka annonstavlor och trycka stora affischer tar lång tid. Uppskattningsvis har de jobbat med kampanjen minst flera månader, kanske ett halvår, från första uppstartsmötet till kampanjstart. 

Som ni kan se hänvisar de dessutom till LO:s snedvridna äpplen-och päronrapport om VD-löner, med sitt påstående att en byggnadsarbetare skulle tjäna 1/54-del av vad en VD tjänar. 

Snittlönen för en byggnadsarbetare i Stockholm är, genom fast lön och rörlig ackordslön 38 000 per månad.

Ungefär som majoriteten av landets alla VD tjänar alltså

Och 10 000 kronor mer än vad en polis tjänar efte 10 år i tjänst, tjänar alltså en byggjobbare som jobbat något enstaka år. 

Ens om man räknar på snittet av vad en VD tjänar inklusive de 50 allra bäst betalda börs-VD:arna kommer man upp i 54 stycken. För medianlönen är 81 000 där. Samma lön som Byggnads ordförande Johan Lindholm själv har

Kampanjen är alltså en ren fabricering med syfte att genom ihopsnickrade egna siffror sätta en bild som inte är sann.

 

Det här med utdelningen då, är det orättvist?

Ett aktiebolag har väldigt många aktier, och därmed också väldigt många aktieägare. För även de stora aktieägarna består ofta av många aktieägare, till exempel pensionsfonder vars uppgift är att se till att de vars pensioner de förvaltar ska få så höga pensioner som möjligt. En bra sak alltså. Att pensionärerna får så mycket i pension som möjligt. 

När man sätter in pengar på banken får man ränta. Eller, det får man om räntan inte är minus som den är idag. Ränta är i alla fall betalningen från banken för att du “lånar ut” dina pengar till dem. Om du istället köper aktier för pengarna du har får du ingen ränta. Men du kan få utdelning en gång per år, om företaget går bra. 

Utdelningen är alltså betalningen från bolaget för att du lånar ut pengarna till dem istället för till banken. Ett företag kan inte få in pengar om de inte betalar något till de som lånar ut dem. 

Varför skulle någon riskera sina pengar utan ersättning genom att låna ut dem till ett företag när det är säkrare och ger en ränta på banken?

Årets utdelning för några av de största byggbolagen, de noterade, har jag kollat upp. Skanska erbjöd till exempel 6,25 kronor per aktie, NCC bara 3 kronor per aktie medan JM gav sina aktieägare 8,25 kronor per aktie.

Om du då bara äger, säg tio aktier, per företag skulle din utdelning för året alltså vara 62,50 kr + 30 kr + 82,50 kr = 175 kronor. 

Vi har en allt mer aktut bostadsbrist i Sverige. Givetvis går byggföretagen bra. Tack vare det är till exempel arbetslösheten bland byggarbetare i princip obefintlig. 

 

Som ni kan se är de största ägarna i till exempel Skanska, andra företag och fonder. På listan är landets största aktieägare i Skanska hittar vi till exempel det LO-delägda AMF fonder, som förvaltar deras medlemmars pensioner och där LO har representanter i styrelsen, bland annat sitter Tobias Baudin, LO:s andre vice ordförande i den styrelsen. 

Utdelningen i Skanska ger alltså LO:s egna medlemmar högre pensioner. 

En utdelning som alltså årsmötet beslutat, där LO-ägda AMF, alltså har rösträtt. 

Men det låtsas Byggnads inte om, nu när de vill störa förhandlingarna om lönerna genom sin stora kampanj. 

 

Hur är det då med lönerna som Byggnads krävt? Hur höga är de? Apropå detta med lönesänkningar menar jag. 

Sveriges Byggindustrier, som alltså sitter på andra sidan förhandlingsbordet från Byggnads Johan Lindholm, och representerar landets alla byggföretag, räknade lite på Byggnads krav. För allt kostar.

Alla andra avtalsvillkor kommer med en prislapp för en företagare, i form av ökad administration etc. 

Så idag släppte de en rapport, där de pedagogiskt går igenom samtliga lönekrav och avtalsvillkor, omvandlat till faktiska pengar för en företagare. För man betalar inte med procent eller paragrafer i ett avtal, det är faktiska kronor och ören som ska ut. 

Byggnads krav motsvarar ökade kostnader för ett företag på 8 %.

 

SVT Nyheter rapporterade om företagens slutsatser – att kraven kan kräva att mängder med byggföretag med kollektivavtal går under och 30 000 personer blir arbetslösa. 

Det är detta Byggnads menar med “sänkta löner” – så stora kostnadsökningar att de är beredda att skicka egna medlemmar ut i arbetslöshet. 

 

Det finns ett mycket bra skäl varför facket alltid pratar om de stora jättarna i branschen, som Skanska, NCC etc, och det är för att de vill glömma bort att 24 237 företag har färre än 50 anställda. 

 

Vilka pengar finns det då att tjäna inom byggsektorn?

Som ni kan se på den här bilden har byggföretagen vinstmarginaler på mellan 6 och 7,7 %.

Byggnads krav är alltså större i procent totalt än byggbolagens genomsnittliga vinstmarginaler. 

 

Därför är det mycket roligare att hänvisa till total utdelning för samtliga aktieägare. För den summan är jättestor. Per aktie är den inte alls jättestor. Och kollar man på branschens marginaler är det ännu tristare siffror. Inte i jämförelse med andra branscher, då ligger byggbranschen helt okej. Men jämfört med de päron Byggnads skakat ihop i sin kampanj. 

Byggnads väljer alltså medvetet att köra en jättestor smutskastningskampanj med påhittade siffror för att störa mitt i avtalsrörelsen, bokar kampanjen månader i förväg och bränner miljoner av medlemmarnas pengar. 

Hur reagerar de då när deras motpart tar fram mini-räknaren och släpper en rapport?

“Oseriöst och tramsigt”

“Det är uppenbart att de planerat det här och då undrar jag varför vi ska förhandla överhuvudtaget”

 

“Det tycker inte vår motpart BI, som hellre får 15 minutes of fame i medierna än är med och skapar en byggbransch vi kan vara stolta över”

Säger Byggnads alltså dagen efter de tapetserat staden med hitte-på-budskap för att fula ut företagarna.

Vissa är lite mer jämlika och vissa regler gäller alltså bara andra. 

 

Jag vet inte vad ni tänker på men den här bilden kommer plötsligt in i mitt huvud: 

 

Detta är verkligen inget nytt.

Mäktiga fackförbunden inom LO som själva sitter på miljarder i tillgångar ful-spelar för att få sympati i media. 

Men det är ändå tröttsamt. För vissa går ju på det här. Och har man så mycket pengar som Byggnads har man råd att köpa dyra reklamkampanjer för att skrämma folk med rena lögner och sabotera “den svenska modell” man utåt säger sig värna. 

För den svenska modellen är det som händer vid förhandlingsbordet, mellan parterna. Inget annat. Att då mitt i avtalsrörelsen köra den här typen av kampanj, planerad i månader, är långt ifrån att “värna den svenska modellen”. Det är att sabotera den. 

Och med sina krav på 8 %-iga löneökningar som skulle kunna leda till att upp till 30 000 byggnadsarbetare förlorar jobbet för att Byggnads låtsas att de inte kan räkna är det kanske lika bra att strunta i den svenska modellen. 

 

SSU, regeringen och våldsvänstern


Man skulle kunna tro att partiet som aspirerar, och för tillfället innehar regeringsmakten, skulle ha ett ungdomsförbund som är noga med vilka vänner de har.

Men så är det inte.

För SSU har nära och goda relationer med våldsvänstern. Eller, inte bara SSU. Hela arbetarrörelsen, så även S, S-kvinnor, Miljöpartiet, Grön Ungdom, LO och ABF har kopplingar.

Och flera av statsråden har tidigare deltagit i arrangemang. Det handlar främst om RKU – Revolutionär Kommunistisk Ungdom. De är vad de låter – unga som tycker att ta makten med våld är bra och som inte tror på demokrati utan diktatur.

Så här står det på deras hemsida:

“Den socialistiska revolutionen kan innebära en lång process men också en snabb förändring som tar sig både parlamentariska och utomparlamentariska uttryck”

Det finns otaliga exempel på våldsromantiken och den anti-demokratiska inställningen, bland annat från RKU:s tidning Rebell och artikeln “Varför kan man inte rösta fram socialism?”

De tror inte bara på våldet som metoden att ta makten. De tror även på diktatur.

I en artikel på Nyheter 24 nyligen bekräftar också deras ledning att revoultion och våld är metoden de förespråkar. En sann anti-demokratisk organisation alltså.

“Vi anser att det faktiskt är arbetarklassens fulla rätt att med vål ta makten över produktionsmedlem i samhället”

Deras tämligen flexibla syn på rätt och fel, hämtad direkt från Lenins Sovjet eller Hitlers Tyskland, delar de med av en annan organisation, som jag inte sett några etablerade partier ha demonstrationståg med eller försvara – Svenska Motståndsrörelsen. Det vill säga nazisterna i Sverige.

“Ett trejde mål är att vi velat utarbeta ett revolutionärt och progressivt partiprogram”

Meningen skulle kunna vara hämtad från RKU:s hemsida. Istället har jag hittat den på Nordfronts hemsida. Bara att scrolla på den gav mig kalla kårar så vill ni läsa originaltexten från ni googla, jag länkar inte dit. Ligger under partiprogram.

Den 8:e mars uppmärksammade Expressen att RKU var delarrangör för en demonstration i Stockholm, tillsammans med regeringens ungdomsförbund SSU och Grön Ungdom.

De såg inga anledningar till att låta bli att arrangera saker med RKU.

Åsa Romsons och Gustav Fridolins unga gröna kollegor tyckte i sann miljöpartistisk anda att beslutet de fattat att låta dem vara med var problematiskt och de vill inte att de ska vara med men de försvarar beslutet.

Arrangör av demonstrationen i Stockholm var 8:e marskommittén, som även i Göteborg består av RKU men även regeringspartiet Miljöpartiet, S-kvinnor och både Ung Vänster och Vänsterpartiet, som ju sitter i riksdagen. Att V och Ung Vänster inte har problem med kommunister och våldsvänster är intet nytt men det förvånar mig att regeringspartierna inte har det.

Kommunistiska partiet är för övrigt det parti Sven Wolter är medlem i sedan ungdomen och som han bland annat ägnade sig åt att försvara generellt och Stalin i synnerhet i programmet “Min sanning” i SVT för bara något år sedan.

“Folk har inte sett alla Stalins goda sidor”, sa Wolter till programledaren på bästa sändningstid.

På demonstrationen i Stockholm , där banderollerna om revolution och våld vajade sida med sida med den socialdemokratiska rosen, deltog även SSU:s ordförande Philip Botström, som la ut den här glada selfien ihop med Veronica Palm, ordförande för S i Stockholm och Elin Ylvasdotter, som är ordförande för S-studenterna.

Så här fräscht såg det ut 8 mars.

På första bilden kan ni se ordet revolution skymta till höger och på den andra en banderoll med olika kända kommunistiska diktatorer och revoultionärer.

Det finns fler än Botström som gillar revolutionärer.

Till exempel Maria-Elsa Salvo, som sitter i förbundsledningen för SSU Stockholm. Hon har gillat den här bilden på Facebook, där ni bland annat kan se Castro och Hugo Chavez.

Chavez kommunistiska experiment i Venezuela har nu lett till att folk köar för att få köpa toapapper, såväl som mat. Historien upprepar sig. 

Att Salvo gillar Chavez i december 2015, när köerna och armodet breder ut sig i landet tyder bara på att hon antingen inte bryr sig om de människorna, eller har så dålig koll på nyheter att hon inte vet hur läget är.

Att posera framför symboler för en rörelse som har + 100 miljoner lik på sitt samvete,  har inte heller Andrea Nylin något emot.

Hon jobbar på SSU Stockholm som ansvarig för studier. Hon kandiderade även som ordförande för SSU Stockholm.

Alexander Petersson är ordförande för SSU Västerort och är även aktiv i S-studenter. Han tycker kommunistretorik även är kul som formspråk.

Han bekräftar också att en motion SSU la förra året och som låg till grund för rapporten som Annika Strandhäll nyligen släppte om “ekonomisk demokrati” de facto handlar om löntagarfonder. Trots att hennes partikamrat Dagens Samhälle i veckan ägnade sig åt att hävda motsatsen. Intressant tycker jag. Att SSU de facto vill ha tillbaka löntagarfonderna som de var på 80-talet.

Petersson använder själv RKU:s vokabulär, han gillar alltså inte bara formspråket utan även innehållet.

“Revolutionen är nära”

“Lyckan när proletariatets diktatur upprättats”

En “skojig bild” som hyllar bolsjesvikerna och Lenin.

Detta är regeringens ungdomsförbund. 2016. Så historielöst. Så smaklöst.

Och inte minst, så oacceptabelt.

Jag tänker på min kompis  Artur när jag ser det här. Som hotad av Kalasjnikovs som 5-åring flydde från Polen, som låg bakom järnridån och var en lydstat under kommunisterna i Moskva. Hans släktingar försvann där. Eller Klementina och Alice som flydde från Rumänien  undan samma förtryck.

De tycker säkert att små “skojiga” kort  som skämtar med morden på deras släkt och vänner i hammaren och skärans namn är jätteroliga.

Petersson sitter, med sin demokratisyn hämtat från 1800-talet, även i redaktionen för S-studenters tidskrift Libertas.

Tackkort med kommunistsymboler tyckte även Lawen Redar var kul.

Vem är då detta? Jo, hon sitter i riksdagen för Socialdemokraterna och representerar alltså regeringen i riksdagen.

De anhöriga till de 100 miljoner själar som kommunismen tagit historiskt skrattar säkert också. 

Så här mycket respekt för dem och för demokrati har alltså sittande regeringsparti.

Skulle samma personer ta Davidsstjärnan och hakkors och göra samma sak? Nej. För där finns medvetenheten om historien, och respekten.

Någon respekt för de mångdubbelt fler döda i kommunismens namn finns tyvärr inte bland landets kommande ledande socialdemokrater.

Den som gjorde kommunistkorten var Erica Jörgensen och råkar även vara den person som Expressen intervjuade om RKU och arrangemanget med dem.

“Jag ser det inte som ett problem när vi samlas under samma banderoller och budskap som vi kommit överens om tillsammans”

En person som själv gör roliga kommunistkort ger alltså en förväntat svar om hur allvarligt våldsromantik är.

Kom också ihåg att SSU här bekräftar att banderoller med revolution är något de själva står bakom.   

En lämplig följdfråga hade varit det.

&nbnbsp;

Redar var även talare på RKU/SSU- demonstrationen 8 mars. Tillsammans med ännu en riksdagsledamot, Vänsterpartisten Nooshi Dagostar.

Det var absolut inte bara i Stockholm och Göteborg på årets 8 mars som SSU, V och S arrangerade mysfest med revolutionärer. Det gjorde de på ett flertal andra platser.

Var det då något nytt? En engångsföreteelse?

Nix, inte det heller. Socialdemokraterna har länge haft ett etablerat samarbete kring sådana här aktiviteter med RKU.

Jag kommer fortsätta gransningen av partiets kopplingar i ett nytt inlägg.

2015-11-9 i Kristianstad – demonstration kristallnatten. SSU och RKU tillsammans.
21 maj 2015 i Umeå – demonstration mot Nato. RKU och SSU tillsammans. 
8 mars 2015 i Stockholm – demonstration kvinnor. RKU och SSU tillsammans.
9 november 2014 i Umeå – fackeltåg. SSU och RKU tillsammans. 
9 november 2014 i Stockholm – fackeltåg. SSU och RKU tillsammans.
15 maj 2014 i Stockholm – manifestation årsdag Al Nakba. SSU och RKU tillsammans. 
13 sept 2013 i Umeå – manifestation mot USA. SSU och RKU tillsammans.
31 maj 2010 i Uppsala – manifestation pro Gaza. SSU och RKU tillsammans. 
5 maj 2010 i Örebro – demonstration. SSU och RKU tillsammans.
9 nov 2002 i Malmö – demonstration kristallnatten. SSU och RKU tillsammans.
2002-11-9 i Stockholm – demonstration kristallnatten. SSU och RKU tillsammans.

För att nämna några av de många arrangemangen. 

Det finns gott om exempel att välja på för att befästa inställningen hos statsministerns ungdomsförbund vad gäller demokrati.

Ordförande för SSU Södermalm (Front), Dustin Zojaji, går till exempel steget längre än många andra och skrev på Facebook:

“Här har vi banderollen som Front och Norra Real målade tillsammans!”

På bilden står det:

“Vi skjuter vårt tids generaler – VD:arna”

Högt uppsatta inom SSU och SSU Stockholm tycker alltså att skjuta företagsledare är en acceptabel banderoll i ett demonstrationsståg för kvinnor den 8 mars. År 2016.

Ledningen för SSU har sanktionerat det. 

Man tror inte att det är sant. Men det är det.

Och detta vålds- och revolutionskramande går långt in i regeringen.

Det är inte bara deras egna ungdomsförbund som slätar över och öppet accepterar revolutionsromantiker som har samma syn på demokrati och våld som Svenska motståndsrörelsen.

För vilken demokratisyn uppvisar statsråden Kaplan och Fridolin genom att de också talat på arrangemang ihop med Revolutionär Kommunistisk Ungdom?

Den 11 maj 2003 talade Mehmet Kaplan på en exakt sådan tillställning, som ordförande för Muslimska Rådet.

Den 20 mars 2004 talade Gustav Fridolin på samma typ av arrangemang, med RKU och Kommunistiska partiet i allians med SSU och Grön Ungdom.

Det är som om Jan Björklund och Mats Odell talat på en nazist-demonstration två år före  den borgerliga valsegern 2006.

Sett med de glasögonen kanske bilden klarnar något.

En annan person som gillar det här med anti-demokrati och revolution är Stockholms stads arbetsmarknads- och idrottsborgarråd Emilia Bjuggren.

Hon har en blogg, där hon i profilen skriver att hon är, inte socialdemokrat, utan socialist.

På den skrev hon 2008 ett inlägg med raden:

Det finns skäl för revolution

Klockrent med revolution, tycker borgarrådet.

Det är inte vem som helst detta handlar om.

Detta är landets regerings ungdomsförbund som relativiserar våld och som regelbundet och senast i veckan, sitter i knät på ett av de få partier i Sverige som fortfarande bejakar våldet som metod och som uttalat inte tror på demokrati.

En syn de delar med mycket få i samhället. De enda förutom andra delar av våldsvänstern, som tycker så här är paradoxalt nog nazisterna.

RKU får inte längre statsbidrag via MUFCS på grund av att de inte är demokrater. Men trots att de förlorade det redan 2004 har alltså SSU inte sett deras värdegrund som något som helst problem.

För det är värdegrund vi pratar om. Alla människors lika värde. Det tror man inte på om man inte tror på demokrati, på principen “en man/kvinna en röst”. Allmän rösträtt. Det som byggt det välstånd som möjliggjort dessa unga revolutionärer att bo i ett tryggt land och lära sig skriva och läsa så att de kan praktisera den yttrandefrihet de vill ta ifrån andra genom att kräva diktatur.

Hur kan man som socialdemokrat försvara det här? Hur kan man skriva att man vill skjuta företagsledare, 2016? Och hur kan Stefan Löfven acceptera detta?

Jag tycker att vi ska kräva av regeringspartierna att de direkt tar ställning emot kopulerandet mellan sitt ungdomsförbund och våldskommunisterna. 

Någon måtta får det faktiskt vara.

Sanningen om Dagens Samhälle


Efter mitt inlägg igår, “Hej Pravda?“, har det minst sagt varit aktivitet. 

Framför allt från SKL. 

Jag fick efter bara två timmar det första mailet av presschefen på SKL, Claes Bertilsson, där han hävdar att det jag skrivit om att nya ägardirektiv för Dagens Samhälle beslutats inte stämmer. Han skrev i ett annat mail att det inte finns “några planerade beslut” att ändra ägardirektivet. 

 

“Finns inget planerat beslut om ändrade ägardirektiv. Och inget beslut är taget”

Totalt skickade Bertilsson fyra mail, där det sista återigen var en fråga om när jag ändrar bloggen. Läser man det han skriver mindre noggrannt kan det lätt tolkas som att hela historien om ägardirektiven är fel. Men det är inte det han säger.

Han säger att “inget beslut är taget”. 

Men att styrelsen lagt ett förslag om ändring av ägardirektiv är helt korrekt. Det är bara det att de sköt upp beslutet, för att det blev bråk i media.

Förslaget om nya ägardirektiv kanske inte är fattat formellt men de är i allra högsta grad SKL:s styrelses vilja. Eller snarare, Lena Mickos vilja och hela socialistfalangen som nu har majoritet i styrelsen. 

Lena Micko blev alltså ordförande 2014, efter valet och ersatte Ilmar Reepalu som hela tiden haft problem med att chefredaktören Mats Edman styrde tidningen fritt och obundet. Han har själv bekräftat problemen i media. Men utan majoritet i styrelsen – ingen möjlighet att göra något, vilket var situationen under 8 år, mellan 2006 och 2014.  När såväl äntligen majoriteten kom vilade inte sossarna på lagrarna utan satte igång direkt. 

Micko är, i egenskap av såväl SKL styrelses ordförande som ordförande i styrelsen i SKL Företag AB, chef över Håkan Sörman, som är VD för SKL företag, som i sin tur äger Dagens Samhälle. 

Chefredaktörens första chef är styrelsen för Dagens Samhälle, men den rapporterar i sin tur till ägarna SKL företag.

Håkan Sörman är bara tjänsteman och måste därför anpassa sig efter den aktuella politiska majoriteten som styr i SKL för tillfället.

I själva verket ligger mesta av makten i SKL:s styrelse.  

 

Enligt mailet från SKL innehöll inte beredningen om ändrade ägardirektiv Dagens Samhälle utan SKL Företag AB bara, verifiera det kan bara de som var med på mötet. 

Men, jag vet ändå hur detta gått till. 

Bland annat enligt dokument jag fått ta del av som visar händelseförloppet. 

Den 21 januari hålls alltså mötet i Arbetsutskottet, där Lena Dahl som är chef där och formellt ansvarar just för styrning, bereder nya ägardirektiv för SKL Företag AB.

Den 22 januari håller SKL styrelse möte där nya direktiv för SKL Företag AB tas. 

Den 24 januari kl. 15.25 skickar sedan SKL Företag AB förslag på nya ägardirektiv för Dagens Samhälle till ledningen för tidningen, med begäran att deras synpunkter skulle vara inne den 26 februari. Alltså i princip en nbsp;arbetsdag senare. 

En anmärkningsvärt kort tid att få inkomma med synpunkter för övrigt. Man kan nästan tro att de ville skynda igenom allt. 

 

Styrelsen för Dagens Samhälle hade sammanträde den 25 februari men fick ingen kännedom om förslaget på nytt ägardirektiv.

Det går bara att tolka så att Lena Micko försökte runda tidningens styrelse. Man undrar vad erfarna styrelseledamöterna från media, som Frenkiel och Stålnert tyckte om detta. Den senare sitter i styrelsen för ägarstiftelsen av SVT, SR och UR. 

 

Varför förslaget om nya ägardirektiv datummärkts med datumet 10 mars och inte när det skickades ut den 24 februari är oklart. 

Notera avsändaren – Tina Malmros. Hon jobbar åt Håkan Sörman på SKL Företag AB och det är därför omöjligt att tro att just Håkan Sörman, som ju även sitter i styrelsen för Dagens Samhälle, inte hade kännedom om förslaget om nya direktiv. 

Varför Sörman inte i läget när han visste att ett nytt förslag på ägardirektiv för tidningen var på gång informerade sin styrelse så att de kunde diskutera det på mötet är oklart. 

Om han inte hade kännedom om det undrar man lite hur bra koll han har eftersom det bara är han, Tina och Lena Dahl i ledningen. 

 

Här står det svart på vitt att de vill ändra direktivet och helt sonika stryka “oberoende”. 

För det nya direktivförslaget lyder: 

“Dagens Samhälle ska på ledande plats driva de frågor som är viktiga för kommuners, landstings och regioners verksamhet. Dagens Samhälle har, inom ramen för sitt uppdrag, en självständig redaktionell ställning

 

De befintliga ägardirektivet lyder: 

“Dagens Samhälle ska på ledande plats bidra till att utveckla den kommunala självstyrelsen med stort handlingsutrymme och start medborgerlig förankring men i övrigt ha en publicistiskt obunden och självständig ställning”

 

En mycket stor förändring av direktiven, och solklart ett steg mot att SKL:s styrelse vill styra tidningen politiskt. 

Jag har fått informatiom om att styrelsen länge klagat på allt innehåll som varit opinionsbildande. Man har velat kunna styra framför allt opinionsjournalistiken, som enligt socialdemokraterna varit för höger. Men inte ens de socialdemokrater som skrivit för tidningen har fallit dem i smaken, vilket än mer bekräftar att det framför allt är kontrollen av innehållet styrelsen vill ha. 

Ledningen för Dagens Samhälle reagerade givetvis på denna stora förändring mot politisk styrning och svarade Tina Malmros att de ställer sig HELT avvisande till förslaget. 

De uppfattade förslaget som ett sätt för den nuvarande majoriteten i SKL – socialdemokraterna, ihop med V och MP – att avskaffa oberoendet och göra tidningen till språkrör för den politiska styrelsens egna uppfattningar.

Och att förslaget signalerar att SKL vill tillbaka till “Kommunaktuellt”. En tidning långt ifrån debattens centrum som Dagens Samhälle blivit senaste åren och som förde en tynande tillvaro i offentlig sektors fikarum. 

Rättelse 160309: jag skrev tidigare att Kommunaktuellt var förlusttyngt, vilket tydligen inte stämmer och jag har därför tagit bort den formuleringen. 

Enligt ledningen på Dagens Samhälle har påtryckningar politiskt funnits länge men intensifierats sedan maktskiftet i SKL då Lena Micko blev ordförande och att såväl hon som före detta ordförande Ilmar Reepalu utövat hårt tryck mot tidningens styrelseordförande Julia Branting. 

Som alltså hållit emot sedan hon tillträdde 1 januari 2015 men uppenbarligen, och förståeligt, inte pallade längre. Det är ju ändå folk från samma parti, som är hennes formella chefer och hon har tidigare arbetat länge som Reepalus högra hand. Ingen skugga faller alltså på Branting. 

 

Så här har det gått till:

1. S får ihop med V och MP majoritet i SKL:s styrelse september 2014

2. Arbetet som Ilmar Reepalu (S) och tidigare ordförande länge velat genomföra inleds direkt när Lena Micko tillträder som ordförande. 

3. Påtryckningar utövas mot partikollegan Julia Branting, som är ordförande för styrelsen för Dagens Samhälle,  att ändra tidningens inriktning och framför allt sparka chefredaktören. Branting tillträdde 1 januari 2015.

4. I slutet av februari 2016 hålls en serie möten om ägardirektiv i ägarbolaget SKL Företag AB, där Lena Micko är styrelseordförande och Håkan Sörman VD. 

5. Under tiden förbereds förslaget om att ändra ägardirektiven för tidningen: tidningen ska nu driva frågor som är viktiga för SKL och tidningen är inte längre oberoende.

S planerar att kunna styra tidningen politiskt

6. Ägardirektivet skickas den 24 februari, två dagar efter SKL fattat beslut om ändring av SKL Företag AB:s ägardirektiv. Avsändaren är Håkan Sörmans anställda på SKL Företag, Tina Malmros. Mottagare är ledningen för Dagens Samhälle. 

7. Dagen efter har Dagens Samhälles styrelse möte men fick ingen information om förslaget. Håkan Sörman sitter i styrelsen men trots att hans medarbetare skickat ut förslaget om ägardirektiv informerade han alltså inte styrelsen om vad som var på gång. 

8. Redaktionsledningen reagerar omedelbart på de nya skrivningarna. Och att de bara fick en enda arbetsdag att komma med synpunkter på förslaget. 

9. De skriver ett svar att de kraftfullt protesterar mot förslaget och att tidningens oberoende är hotat.

10. Tidningen Resumé snappar upp detta och fick enligt sin artikel ta del av materialet, källan okänd. Och nyheten sprids, till bland annat Dagens Opinion och Tidningen Journalisten.

11. Den 8 mars får chefredaktören sparken. 

12. Jag skrev ett inlägg på bloggen den 8 mars och kontaktas samma dag av SKL:s presschef Claes Bertilsson, som förnekar att det finns ett beslut. 

13. SKL:s styrelse har alltså lagt förslaget om nya direktiv på paus, i väntan på rekrytering av ny chefredaktör gissningsvis. Som för övrigt Dagens Samhälle i samråd med SKL:s styrelse ska rekrytera, så sannolikheten att det blir någon som kan hålla emot deras planer på att politisera tidningen är inte optimistisk. 

Faktum kvarstår: 

SKL:s styrelse tycker att ägardirektiven för Dagens Samhälle ska ändras och oberoendet tas bort. De har skrivit ett förslag. 

Att beslutet inte ännu är fattat beror bara på att det blev känt i media. När detta hände kunde inte Branting hålla emot längre och Mats Edman fick sparken. 

Ledningen för SKL kommer utan tvekan att på ett eller annat sätt få igenom sin vilja att politisera tidningen. De har majoritet i styrelsen. 

Lyckas de kommer en av landets främsta tidningar förlora sitt publiscistiska oberoende. 

Personligen kommer jag, om detta går igenom, aldrig någonsin igen publicera något i tidningen och jag hoppas att fler debattörer väljer att bojkotta tidningen.

Vi ska inte acceptera att socialister kväser oberoende media med politisk makt.  

 

Hej Pravda?


Mannen på bilden är Lenin som läser Pravda

160308
Efter att ha pratat med folk och fått mer information och dessutom fått mail från SKL:s presschef har jag valt att sammanfatta i ett nytt inlägg samt ändra vissa formuleringar i detta. 

För er som är lite yngre syftar Pravda på  kommunistiska partiets tidning i Sovjet, som hette Pravda. Och som var en av de två tidningar som tilläts under diktaturen. Pravda har blivit en symbol för den icke oberoende pressen. Media som är helt ofri och helt politiskt styrd. 

Efter 8 år av borgerlig styre i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), som framför allt är arbetsgivarorganisationen för alla anställda i landsting och kommuner och de som förhandlar med bland annat Kommunal i årets avtalsrörelse, byttes majoriteten i SKL valet 2014. För styrelsen är politisk och baseras på valet och de resultat som finns i kommunalval och landstingsval. 

Nu har V, S och MP egen majoritet i SKL:s styrelse – 11 mandat mot 9 Alliansen och 1 SD. 

Ordförande är Lena Micko, tidigare kommunalråd och KSO i Linköping. 

 

Varför bryr jag mig om det här då?

Jo, för att en av landets tidningar ägs av just SKL – Dagens Samhälle, där jag var krönikör 2015. 

Och sin vana trogen blandar socialdemokraterna ihop sitt eget parti med samhället, media etc, så en av de första sakerna de gjorde var att göra en intern utredning om hur ägardirektiven till SKL:s företag skulle kunna ändras.

Den 22 januari tog SKL: styrelse beslut om nya ägardirektiv för SKL företag.  

Arbetsutskottet, som ansvarar för den interna styrningen, beredde ärendet dagen innan. 

Varför jag inte kan läsa någon reservation från de ledamöter som är från Alliansen är en gåta så någon som sitter i SKL:s styrelse får hemskt gärna förklara det. 

Enligt mail från Alliansen (se nästa inlägg) fattades inget formellt beslut, därav avsaknad av reservation. 
 

Nya ägardirektiv är i sig inga konstigheter, det får bolag titt som tätt. De förra för Dagens Samhälle har gällt sedan 2004 och är enligt deras årsredovisning: 

“Dagens samhälle AB bedrivs självständigt utanför SKL:s egen kommunikationsverksamhet har sedan starten 2004 en redaktionellt oberoende ställning”.

 

Detta vill nu socialdemokraterna ändra på. 

För i de nya ägardirektiven vill de att formuleringen “publicistiskt obunden och självständig ställning” ska stryrkas. Bakom ligger Lena Micko. 

 

I de nya ägardirektiven föreslogs istället följande skrivning in

“Dagens Samhälle ska på ledande plats driva de frågor som är viktiga för kommuners, landstings och regioners verksamhet.”

“Dagens Samhälle har, inom ramen för för sitt uppdrag en självständig redaktionell ställning”

 

Ilmar Reeplau var tidigare ordförande i SKL:s styrelse men då hade vänstern inte majoritet. Han var hela tiden otroligt kritisk till att Dagens Samhälle betedde sig som vilka medier som helst, det vill säga oberoende utan kontroll från politiker (läs socialdemokraterna). Och kritiskt till Mats Edman, som drev tidningen som vilken tidning som helst. Fritt och publicistiskt oberoende. 

 

Så det vankades alltså julafton när sossarna insåg efter valet att de skulle få majoritet.

Nu äntligen skulle de kunna göra något åt Dagens Samhälle och det irriterande att den inte gick att styra enligt partiboken. Vilket de nu gjort verklighet av. 

 

Som av en slump är Dagens Samhälles ordförande numera Julia Branting. Som varit Reepalus högra hand. 

 

Sosse som styrelseordförande i tidningen Dagens Samhälle, som jobbat åt största kritikern

 vänstermajoritet i ägarstyrelsen 
=
hej då fri tidning

 

Givetvis innebär ändringen sossarna vill driva igenom att Dagens Samhälle istället ska styras politiskt. Det går inte att tolka direktiven på något annat sätt, även om man tittar riktigt hårt på bokstäverna. 

Men så här ser socialister på media. Inget nytt under solen

Mats Edman, chefredaktören, lämnade därför idag sin post. Det gör han helt rätt i. Jag skulle inte heller vilja driva vidare en tidning som nu förlorat sitt oberoende och riskerar att bli ännu ett partiorgan för makthungriga sossar. 

Jag fick nyss hans avskedsmail i inboxen, där han avslutar med: 

“Allt detta känner jag stolthet över. Liksom att stå upp för en oberoende och konsekvensneutral journalistik av hög kvalitet” 

En så kallad “avlusta med flaggan i topp” alltså. Jag önskar Mats Edman lycka till. Vi får båda på håll se vart det här tar vägen helt enkelt.