Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Bli patreon genom att klicka här.  Eller Swisha: 0762096244. 

FI bygger propagandaråd

Feministiskt Initiativ får vara med och styra Stockholms kommun till 2018 men fick inga borgarrådsposter. Tack och lov.

Däremot lovade de rödgröna FI att få ett kommunalt råd för mänskliga rättigheter, där FI:s frontfigur Sissela Nordling Blanco skulle få bli ordförande. 

Det ingick i budgeten som togs innan jul men det var på mötet förra veckan som det officiella beslutet skulle fattas. 
 

De lyfter alltså särskilt fram migration, hbtq-frågor, våld i nära relationer, nationella minoriteter, funktionshinder, förortsorganisationer, diskriminering, rasism, konst- och kultur, genus och normkritik. 

Är detta då representativt för just de mänskliga rättigheterna? De officiella, enligt FN?
 

Till och med människor med rätt livlig fantasi kan se att FI gjort en förhållandevis…..hrm, bred tolkning av begreppet “mänskliga rättigheter”. Var finns kulturfrågor här till exempel? Eller normkritik? Eller förortsorganisationer? 

Jag antar att de syftar på organisationer som Pantrarna i Biskopsgården och Megafonen i Husby. Men deras syn på polis, våld och stenkastning gissar jag FN tycker har väldigt lite med just mänskliga rättigheter att göra.

Båda organisationerna tar inte avstånd från våld, tycker att våld mot polisen är okej och att stenkastning och bränna bilar är ett rimligt sätt att uttrycka “frustration” på. Vad FI tänker att Stockholm stad ska göra här är oklart. Hjälpa Megafonen att kasta sten på polisen nästa gång en förort brinner?
 

Nu är FN:s råd för mänskliga rättigheter en bisarr form av skämt som inte åstadkommer ett enda skvatt och som inte direkt är något att hänga i den medmänskliga granen alls men jag måste ju dra paralleller till något för att sätta FI:s tolkning i perspektiv. 
 

En av de för demokratin grundläggande mänskliga rättigheterna är yttrandefrihet.
 

Men det här är inget FI väljer att lyfta fram inför beslutet och det kanske beror på att de har en ganska relativ syn just på det här med yttrandefrihet.

I en genomgång tidningen Journalisten gjorde vid valet föreslog nämligen FI att det skulle instiftas ett nationellt “medieråd”. Vi har för mycket genusbaserat medievåld (?) nämligen. Detta ska lösas genom att detta statliga råd helt sonika delar ut böter till publicister som utövat det rådet anser vara “medievåld”. Staten ska bestämma vad tidningar får och inte får skriva alltså. Jag gissar att Lotten Sunna här dessutom tänker sig att en genuscertifierad partist från FI skulle passa som handen i handsken att ratta just en sådant medieråd á la Argentina. 

Mer ingrepp på yttrandefriheten i ett demokratiskt I-land får man nog leta efter.

Tur att FI inte har någon möjlighet att ens lägga förslaget i riksdagen då de inte sitter där men detta illustrerar tydligt partiets inställning till yttrandefrihet tycker jag. En mänsklig rättighet. 
 

Tittar man sedan på HUR det här kommunala rådet för mänskliga rättigheter i Stockholm ska utses så hittar man det här: rådet ska bestå av rådande majoritet i kommunstyrelsen (S, MP, V och FI alltså), som jag tolkar det i alla fall, samt experter sakpolitiskt, det vill säga experter på mänskliga rättigheter, som politikerna utser. Alltså S, MP, V och FI.

Eftersom FI ska ha ordförandeposten har de alltså delegerat ansvaret att ha “rätt personer med rätt åsikter” till sig själva. Mycket smart. 

Men inte demokratiskt. 
 

Det här har tack och lov den borgerliga oppositionen i Stockholm en del synpunkter på och folkpartisten Lotta Edholm skrev därför en debattartikel i Svenska Dagbladet. 
 

FI och de rödgröna drog märkligt och plötsligt tillbaka förslaget på mötet när det skulle klubbas. Utan att någon förklaring gavs. 
 

Trots detta ligger en annons ute på ett jobb för just det här rådet. Som alltså ännu inte är beslutat men kommer vara helt politiskt tillsatt. Eventuellt. Jobbet har sista ansökningsdag 20 mars så annonsen har alltså redan gått ut. 
 

Nej, antisemitism är inte något fokus FI har faktiskt så det är väl förklaringen till att det inte finns med ordentligt. När Charlie Hebdo inträffade den 7 januari, där 4 judar sköts ihjäl av en militant islamist bara för att de var judar, såg det ut så här i Sissela Nordling Blancos twitterfeed. 

Inte. Ett. Ord. Alltså. 
 

Söker man på FI:s hemsida hittar man…..ingenting
 

FI skrev heller ingen debattartikel, gjorde något officiellt uttalande eller något annat för att markera mot antisemitismen.

Natten till den 15 februari genomfördes en antisemitisk attack i Köpenhamn, då en vakt sköts ihjäl utanför Köpenhamns synagoga. Islamisten var på väg in till en bar mitzva verkar det som, och förmodligen skjuta de judiska barn som var där inne men stoppades av polis. 

Vad gör då Blanco? Jo, hon hyllar sig själv på Twitter. 
 

Men visst, hon skrev också om barnen i Stockholm som fått polisbeskydd. Som hon håller….nazismen ansvarig för. Trots att skälet till polisbeskyddet är attacker i vår geografiska närhet av militanta islamister, allts muslimer, och den abosluta majoriteten av antisemitiska brotten begås just av folk från Mellanöstern, enligt Brå. 

En sak som hon däremot twittrar om är bidrag till hbtq-organisationer, där hon passar på att kalla att Moderaterna och Folkpartiet får stöd för sitt hbtq-arbete för “att råna RFSL”. 

För att borgerliga satsar på hbtq-frågor går ju liksom inte för sig. Nix. 
 

Ett av de få uttalandena FI gjort officiellt i samband med de saker som hänt senaste månaderna är i samband med moskébranden i Eskilstuna. Där var de minsann snabba och gick direkt ut och fördömde islamofobin. Nu vet ingen hur den där branden uppstod, varken då eller nu, men däremot är polisen säkra på att den uppstått naturligt för inga som helst spår finns för mordbrand. Så något angrepp mot muslimer var det alltså inte och inte heller något uttryck för islamofobi.

Ändå spände alltså Blanco och FI hanen direkt och avlossade ett skott. Ingen dog eller skadades heller i den av “icke attentantsskäl” brända moskén ska tilläggas.
 

Söker man på FI:s hemsida på antirasism har de definieras sin inställning som “vi ifrågasätter den svenskhet som baseras på ett vitt, västerländskt kristet arv”. 
 

Då kanske man kan anta att alla religioner är i skottgluggen men icke. För samtidigt som det kristna, förhatliga vita arvet alltså ska bekämpas skriver de glatt debattartiklar som försvarar muslimers rätt att inte ta kvinnor i hand. Fräscht. 
 

De vill som bekant också sätta jämställdheten i fokus. Men när de själva väljer styrelse ser den ut så här: 
 

Ser ni någon person äldre än typ 40 (förutom Gudrun)? Nej, solklart fall av åldersdiskriminiering. FI verkar hata äldre personer. Ser ni någon asiat? Nix. Någon same? Nix. Någon funktionshindrad? Svårt att se på bilderna faktiskt. Det verkar finnas minst en transperson. Eller, jag vet inte. Det här att bedöma folk efter utseende är mer deras grej, jag är inte så bra på det. 

Feministiskt Initiativ är full av sådana här motsägelser, inte färdigtänkta tankar och en relativ syn på det mesta, vilket orsakar just förslag om statlig kontroll och ingrepp i yttrandefrihet, kulturrelativism etc. 

De påstår att rådet ska syssla med mänskliga rättigheter men det är solklart att det FI kallar “mänskliga rättigheter” är ett hemsnickrat hopkok av deras politik (ex vurm för förortsorganisationer, kultur, normkritik etc) och faktiskta mänskliga rättigheter (ex hbtq, rasism etc).

Vissa saker vad gäller mänskliga rättigheter har de helt sonika valt bort. 
 

Rådet för mänskliga rättigheter kommer FI har 100 % kontroll över själva och som för skattebetalarnas pengar kommer föra fram Feministiskt Initiativs partiprogram, kanalserat genom ett antal “experter”. Noga utvalda för att passa de i förväg uppsatta partikriterierna.  

En propaganda-apparat som Edholm kallar det. Finansierat av dig och mig. Och med Nordling Blanco som håller i “styråran”. 

Man måste vara kreativ i spelet om makten så på det här sättet kommer partiet med minst resurser tillskansa sig en avsevärd partimegafon, förklätt till någon allmän offentlig kommunal anrättning. Fiffigt. 

Vita svenska heterosexuella medelålders män med kristen värdegrund – be afraid. 

/ Rebecca Weidmo Uvell
 

Sälja till sig själv

Göteborg kallas inte Muteborg utan anledning, och politikerna hittar ofta på nya sätt att hedra sitt epitet. 

Varje kommunfullmäktigemöte ska utannonseras till allmänheten. Innan vi hittade på tidningen och det tryckta ordet sattes offentliga kungörelser helt sonika upp på stadsporten. Nu annonserar kommunledningen. 

I Göteborg annonserades mötena ut i GP, Metro och GT fram till 2010. För då kläckte någon sosse den briljanta idén att utöka annonseringen i flera tidningar. Detta har man fortsatt med så i november 2014 klubbades samma beslut igenom som övriga år sedan 2010. 

 

Politikerna tyckte nämligen inte att Göteborgsposten, Göteborgstidningen och Metro räckte, trots sin stora räckvid. Så de kompletterade med…..Göteborgs Fria Tidning, ETC och Ny Tid. Någon av er som hört talas om dessa tidningar, förutom ETC som ändå måste anses ha ett ganska välkänt varumärke?

Inte jag heller faktiskt. Så jag blev tvungen att kolla upp dem. Och det visar sig att Göteborgs Fria tidning tydligen är ett kooperativ som drivs som ekonomisk förening utan vinstintresse. De verkar leva främst på presstöd, helt otippat. Tittar man på deras ledarsida hittar man ett välkänt ansikte – fd språkröret för Miljöpartiet Birger Schlaug. 

Så Göteborgs Fria är alltså en vänstertidning. 
 

Att ETC är en vänstertidning kan ingen ha missat. Johan Ehrenberg är en väl profilerad socialist som ofta bjuds in till etermedia för att klaga på kapitalism och privata företag. Själv driver han ett helt imperium av aktiebolag, bland annat Dagens ETC och ETC Göteborg. Mycket ironiskt. 
 

Då är det Ny Tid kvar. Det visar sig direkt att Ny Tid är en tidning som produceras av AiP Media, ett helägt aktiebolag av socialdemokratiska partiet. Ny Tids systertidning är Aktuellt i Politiken, där Margot Wallströms nuvarande politiske sakkunnige Erik Sundström tidigare var chefredaktör. 
 

I AiP:s styrelse hittar man flera namnkunniga, bland annat Mona Sahlins make och Carin Jämtin, som är partisekreterare för Socialdemokraterna. 
 

Socialdemokraterna annonserar alltså sedan 4 år tillbaka i sin egen tidning, för skattebetalarnas pengar. 

Att det är tillåtet är anmärkningsvärt, i vilket annat land som helst skulle detta solklart anses som korruption. 

 Köper man då annonserna direkt av Aktuellt i Politiken? Nix, de anlitar en mediasäljare – Mediapromotion. Som verkar vara arbetarrörelsens lilla hustomte inom annonsering. De sköter AiPs alla tidningar samt några av LO:s. Faktum är att de inte har en enda kund som inte är sossarna eller LO. De tar provision på sin annonsförsäljning så några procent har alltså gått till byrån. 
 

Alliansen i Göteborg försökte i november ändra annonseringen till att återgå till att bara vara i GP, GT och Metro. Nix, det gick inte. Givetvis, de har ju inte majoritet. Men tack för försöket.

De anger bland annat räckvidd som skäl. Så hur ser det då ut med räckvidden på vänstertidning 1, vänstertidning 2 och sossarnas egen tidning? Nja. De flyger inte riktigt. Om man uttrycker sig milt. 

Göteborgsposten har en räckvidd på 176 700 enligt TS. Göteborgstidningen inklusive Expressen har 153 700 och Metro Göteborg har 143 900. Det kan man ju ändå anses som ganska heltäckande för Göteborgs-marknaden. 
 

Så hur ser då de övrigas räckvidd ut? Sorgligt, är väl ett ord som kommer i mitt huvud spontant. 

Fria Tidningen har ynka 4900 i räckvidd och en prenumererad upplaga på 2700. ETC Göteborg ligger på 1700. Och sossarnas egen tidning Ny Tid har 1800. 

De kompletterade alltså räckvidden på 474 300, som de redan hade innan 2010, med hisnande 1,9 % (9300). Wow. Jag förstår varför socialdemokraterna i Göteborgs ledning såg behovet. 
 

Vad kostar då det här kalajset undrar man ju. Det måste varit billigt att öka räckvidden med  futtiga 1,9 % åtminstone. 
 

Såklart det inte var billigt. 

Med beslutet att även annonsera i vänstertidning 1, vänstertidning 2 och sossarnas egen tidning gick annonskostnaderna upp med 164 169 kronor. Om man slår ut detta på den räckvidd på 9 300 personer de har ihop blir det 17, 65 kronor per person. 

Vad kostar då de stora tidningarna per person? De kostar 199 218 kronor tillsammans. Eller 42 öre per person. 

Faktum är att annonseringen i vänstertidningarna motsvarar hela 45 % av totala annonskostnaderna. Men ger alltså bara 1,9 % av räckvidden. Annonseringen där kostar hela 42 gånger mer per person än annonseringa i GP, GT och Metro tillsammans. 

Väl spenderade pengar, Muteborg. Verkligen. 

På fyra år har sossarna sett till att i runda slängar 150 000 kronor av skattebetalarnas pengar gått direkt in i sin egen tidning, som partiet äger. Så krasst har de fördelat om pengar som skulle gå till att sköta Göteborgs kommuns service till ett eget litet partibidrag. 

Att den politiska vänsterledningen ökar annonskostnaderna med 45 % för så otroligt små upplagor och räckvidd kan inte ses på något annat sätt än att den politiska ledningen använder annonsköp som förtäckta bidrag till vänstertidningar som ingen vill köpa. 

Jag ger Göteborgs politiska ledning 0 poäng för utförande och teknik med 10 poäng för kreativitetet. 

/ Rebecca Weidmo Uvell
 

Staten måste ta ansvar

Det här är utkastet till Mehmet Kaplans debattartikel på DN Debatt den 17 mars 2015 som jag av en händelse kommit över. 

Exceptionellt läge. Bostadsministern skriver sin första debattartikel. Den akuta bostadssituationen drabbar alla som inte har bostad. Efter flera decennier står det klart att folk saknar bostad för att det inte byggs tillräckligt många bostäder. Nu måste jag rycka in. 

​Sverige behöver en långsiktig och hållbar bostadspolitik för alla, inte bara några. Alla behöver någonstans att bo nämligen. Och har man ingen bostad har man ingenstans att bo. Det drabbar framtidens tillväxt, minskar rörligheten och försvårar matchningen på arbetsmarknaden. Folk blir även blöta när det regnar. Det kräver att staten är mer aktiv (läs jag – bostadsministern). Jag har länge försökt undvika bostadsfrågan och varit ute och rest istället för den är så sabla tråkig, men nu tvingas jag alltså börja jobba med det här. Sverige har under lång tid haft akut bostadsbrist. Det löser vi inte över en natt, har mina rådgivare sagt till mig. Men för att lugna folk ska jag säga floskler som “vi kan ta avgörande steg att skapa hållbara förutsättningar för framtiden”. Det kommer göra susen. Säger de. 

Idag står upp emot 300 000 unga vuxna mellan 20 och 27 utan egen bostad. Den akuta bostadsbristen drabbar framför allt ställen där folk vill bo. Det ställer helt andra krav än tidigare – att vi bygger bostäder. Där folk vill bo. Inte där folk inte vill bo. Bostadsbristen drabbar även nyanlända som lämnat krig och förföljelse och har hopp om ett nytt liv i Sverige. De lämnade inte bara sina länder nämligen, utan också sin bostad, hemma. Därför har de ingen bostad när de kommer hit. 
 

De bostäder vi bygger idag ska stå i många år. Inte ramla ihop om det blåser. Folk ska alltså kunna bo där. I många år. Inte bara ett år. Därför är det viktigt att vi bygger rätt från början, inte bygger fel. Då måste vi bygga om. Ju. Och vi måste bygga färre parkeringsplatser (jag vet inte heller varför jag tog med parkering helt plötligt men Åsa Romson tvingade mig. Hon höll jättehårt i min arm. Vet ni hur ont tusen nålar gör?)

Det byggs för få bostäder i Sverige. Det är så bostadsbrist uppstår – att vi har för få bostäder. Har jag sagt att vi har för få bostäder? Det är alltså ett underskott på bostäder. Hyresrätter är det också underskott på. Efterfrågan däremot är det ingen brist på, den är hög. Det är därför vi har en brist. 

Regeringens målsättning är tydlig: för att få bort bostadsbristen måste man lösa bostadsbristen och bygga bostäder. Det räcker inte med att bygga exempelvis vägar och sjukhus, för där kan man ju inte bo. Man måste bygga bostäder. Där folk kan bo. Det kommer krävas aktiva åtgärder på flera områden för att det ska bli verklighet. Bland annat måste vi alltså bygga bostäder. 

1. Staten pratar mer om att bygga bostäder
Här kommer det igen: Sverige befinner sig i en situation med allvarlig bostadsbrist. Efter flera decennier av samma sak – bostadsbrist – är det tydligt att vi måste bygga fler bostäder. Därför kommer staten (jag – bostadsministern) ta ett större ansvar att se till att det pratas mer om bostadsbrist. Och att bygga bostäder. Jag kommer gå i fronten här och prata, prata, prata. Och skriva meningslösa debattartiklar. Fixa själva bostäderna får någon annan göra. Det är inte mitt problem ju. 

2. Fokus på de som inte har bostäder
Den akuta bostadsbristen drabbar de som inte har en bostad hårt. Som unga, studenter och nyanlända. Därför är det viktigt att de får baracker att bo i. Vi i regeringen vill också ta bort möjligheten att hyra bostadsrätter i andra hand. Eller bo över huvud taget i andra hand faktiskt. Bättre en barack än att bo i någon annans gamla möbler och betala den kostnad som en bostadsrätt har. Folk måste få slippa bo i läbbiga bostadsrätter. Tycker vi. 

3. Hållbar stadsbyggnad
Hellre jättehöga krav på bostäder så alla sällsynta paddsorter också får leva än att folk slipper få regn på huvudet. Tycker vi i Miljöpartiet och fiffigt nog har vi alltså makten över bostäderna nu. Paddorna kommer tacka dig och dina barn kommer tacka dig och dina barnbarn om du tar en för laget (paddorna) och fortsätter att inte ha bostad ett tag till. Vi har även jättehöga krav på allt från spikar till lim och att man använder endast vindkraft så ni får nog vänta lite till på en bostad när jag tänker efter. Och tills det blåser lite mer. 

4. Kollektivtrafik
Vi hatar bilen så mycket att kan inte folk åka buss till jobbet direkt tänker vi inte bygga nya bostadsområden. Så det så (det här tvingade Åsa mig också att skriva fast jag håller ändå med). 

5. Öka konkurrensen
Idag är det mest privata företag på marknaden och några dåliga kommunala. Vi vill starta fler dåliga kommunala och kanske ett statlig byggbolag (hurra, då får jag äntligen vara VD och bestämma). 

6. Effektiva byggprocesser
Det behöver gå snabbare att bygga bostäder. Vi har bostadsbrist. Det betyder att det går långsamt att bygga bostäder. Byggregler behöver förenklas. Men inga byggregler som vi varit med och infört ska bort. Eller bullerregler. Inga paddors promenadstigar får förstöras. Så egentligen kommer inte en enda regel försvinna när jag tänker efter. Men vi tänker ändå låtsas som det och lämpa över ansvaret på Länstyrelsen. Smart va?

Bostadsbristen kan alltså bara lösas med fler bostäder. Inte färre. Folk har ingenstans att bo. Det här kräver att vi bygger. För att fixa fler bostäder. Har ni hört att vi har bostadsbrist?

Genom en aktiv bostadspolitik och tusentals tecken av snömos och floskelbingo precis som den här artikeln tänker jag – bostadsministern – snacka bort bostadsbristen ända fram till 2018 då någon annan förmodligen får ta över och det inte är mitt problem längre. 

Vänlig hälsning

Mehmet Kaplan (MP), bostadsminister och floskelbingochef på Rosenbad

 / Rebecca Weidmo Uvell

Hej, det här är vinst

Då är det dags för andra lektionen i “Ekonomi för socialister”. 

Idag tänkte jag att vi skulle prata om vinst. 

Jag vet att många av er tror att pengar växer på träd. Eller att det finns en kran man bara kan öppna och pengarna sprutar in i till exempel staten. Behöver man mer är det bara att skruva på ratten. Men så fungerar det alltså inte. 

I förra lektionen gick vi igenom hur pengarna kommer IN till staten – från företag och anställda i företagen som betalar skatt. På sin lön, på vinsten, på saker de köper och så vidare.  Skatten är sedan det stat, kommun och landsting kan använda för att betala skolor, vägar, tåg och sjukhus etc. 

Vad sa du där bak? Du hängde inte med sist? Nej, okej.
 

Vad är då vinst? 

Egentligen är det enkelt. Vinst är det som blir kvar när du betalat de kostnader du har. Intäkter minus kostnader alltså. 

 

Ex. Ett företag gör sylt.

Vad sa du med kepsen? Ingen sylt? Okej, ett företag gör palestinasjalar. 

De köper in tyg och syr sjalar. Varje sjal kostar 10 kronor i material och 30 kronor i löner och andra fasta kostnader, som hyra. Priset de säljer sjalen för är 50 kronor. 

Vinsten per sjal blir: 50 – 40 = 10 kronor. Detta innebär att företaget har en vinstmarginal på…..någon som kan procent här?

10/50 = 0,2. Det vill säga 20 %. 

Att ha en vinstmarginal på 20 % är väldigt bra. Många företag har inte det utan betydligt lägre. 

Ja, du där borta? Okej, du tror att sjalföretaget har det så här? De badar i pengar? Har stora skattkistor fulla? Som alla företag? Mmm. 
 

Nej, du med svarta tischan. Företagare har det alltså inte så här. Ingen kan simma i pengar. En vinstmarginal på 20 % som i exemplet är i själva verket ett mycket bra resultat, många företag har lägre. 

Vid årets slut betalar alla företag skatt på vinsten. Det kallas bolagsskatt och är 22 %. Den betalar man alltså OM man gör vinst.  

Det finns olika sätt att minska vinsten så att man slipper betala bolagsskatt, exempelvis utnyttja koncernbidrag som LO gör i alla sina verksamheter, bland annat tidningen Arbetet. Men det har jag skrivit om separat. 

Alla företag måste ha som syfte att gå med vinst enligt Skatteverket. 

Oj, nu sprängdes din hårddisk här framme alltså. Mmm. Jag ser det. Ja, du, det är inget att göra något åt tyvärr.

Jag kan blåsa på den om du vill?
 

Men det är alltså sant att man måste göra vinst för så här står det på Skatteverkets hemsida: 
 

Företag måste lägga pengarna på hög för att kunna ha om försäljningen exempelvis något år går dåligt. Då kan den gamla vinsten, från andra år, betala exempelvis löner till anställda så att företaget inte behöver avskeda folk så fort. Eller företaget har pengar att köpa ny utrustning för, så kallad “investering”. 

Alla företags mening är alltså att göra vinst. 

Ju bättre ett företag går, ju mer vinst ett företag kan skapa, desto fler personer kan de anställa. 

Nej, folk som arbetar åt företag är alltså inte sådana här:
 

I en marknadsekonomi, vilket bland annat Sverige är, kan folk välja arbetsgivare precis när de vill. Och rösta med fötterna. Att arbetstagarna har fler än en arbetsgivare att välja mellan gör att de kan välja bort dåliga bolag och detta skapar press på företagen att inte bara ha nöjda kunder utan också nöjda anställda. 

Hur gör man då vinst? Någon som vet?

Ja, du med hatten? 

 

Du tror att företagare har det så här? Driva företag är enkelt, göra vinst ännu enklare?
 

 I själva verket är det mer regel än undantag att du få ta låg eller ingen lön företagets första år. Om pengarna tar slut går lönerna till dina anställda först, det är olagligt att inte betala folks lön. Men det är inte olagligt att inte betala din egen.

Du står alltid sist på lönelistan alltså. Det är också dina helger, kvällar och semestrar som ryker om det händer något. Du jobbar mer än du någonsin gjort, för mindre pengar än som anställd. Framför allt i början.

Faller du har du inget skyddsnät. Vilket dina anställda har. 

Den här bilden är närmare verkligheten. 
 

Ibland har du inte råd att betala din egen lön, eller ge dig själv löneförhöjning utan du får helt enkelt vänta till slutet av året och se om det blir någon vinst. Har du gjort bra ifrån dig och det finns vinst kan du då få något som kallas “utdelning”. I media kallas detta vinstdelning. 

Vad håller ni på med? Varför reser ni er upp? Hallå, lugna ner er. Lugn! Nu sätter sig alla ner igen. Okej?
 

Jag vet att ni hatar vinstdelning men ingen av er fattar ju vad det är. Vi tar det långsamt. 

Vinst uppstår när man lyckats sälja mer saker än man har kostnader att betala. Okej? Det har vi ju nyss rett ut.  Som egenföretagare jobbar man mycket mer än som anställd, faktiskt jämt. Om du gör vinst kan du få tillbaka lite av de saknade lönerna och/eller kompensation för att du jobbat på helger, på semestrar etc för i egenföretagarens värld finns inte ordet “OB-tillägg”. (tillägg på lönen för obekväm arbetstid)

Du kan få aktieutdelning vid årets slut. Men bara en viss procent på företagets totala lönesumma och eget kapital och det krävs att du gick med vinst. 

Har du andra som investerat i ditt företag – exempelvis om din farmor köpt 10 % av dina 1000 aktier – måste du dela med dig av den utdelning du får göra enligt reglerna, till henne. 

Lagen reglerar alltså hur mycket utdelning du kan ta. Det gör du inte själv. 
 

Så en gång om året kan dina investerare, de som tror på ditt företag och vill hjälpa dig med kapital så att du kan investera,  få “ränta” på den investeringen. Pengarna har de ju satsat i ditt företag och sitter alltså där och inte på banken, där man får faktiskt ränta. Istället har du lånat pengarna. En gång om året ger man därför investerare ränta på sina pengar, i form av aktieutdelning. Om man aldrig någonsin ger någon utdelning – varför skulle då folk låna ut pengarna till dig istället för exempelvis till banken eller köpa aktier någon annanstans? Och utan andras pengar är det svårt att ha råd med att investera. 

Det är många gånger enklare att helt enkelt sälja delar av företaget (aktier) än att gå till banken och låna när du behöver pengar. 

Att dela ut vinst – aktieutdelning – är ränta till de som lånat ut pengar till dig. Eller kompensation till dig själv för saknade löner och semestrar. 

Oj, behöver du kräkas? Toaletten finns utanför dörren till höger.
 

Jag förstår att det är lite mycket att smälta just nu. Ni har ju alla trott att alla företagare ser ut så här: 
 

Att de bor så här: 
 

Och har det så här: 
 

Men i själva verket har majoriteten det så här: 
 

Vet ni hur stora de flesta företagen är i Sverige? Ni tror industrier? Ja, det kan man kanske tro när man hör politiker prata.

Men i själva verket har 99,4 % av alla företag 0-49 anställda. Hela 74 % av företagen är enmansföretag. 

Det är alltså dessa som måste strunta i sin egen lön. Och som måste jobba jämt och lösa alla problem. 
 

Vinst är alltså något BRA

Och när vi ändå är igång är det lika bra att ta upp elefanten i rummet: vinst i välfärden. För det är alltså ingen skillnad mellan de företagen och andra företag. Skatteverket kräver att de också ska ha vinst som syfte. Även kommunerna avkrävs överskott av sina verksamheter. Det står nämligen i lagen.

Enligt Kommunallagen måste alla kommuner lägga budgetar som ger överskott på minst 2 %. 
 

När privata företag konkurrerar med det offentliga vad gäller skolor, vårdcentraler, hemtjänst och så vidare så ska de göra det på samma villkor. En friskola får exempelvis exakt samma ersättning per elev som en kommunal och ingen av dem får ta en enda krona i extra avgift, inte ens för en utflykt eller ett biobesök. Allt ska skolan klara på skolpengen. Friskolor kostar alltså inte en enda krona mer i skattepengar än en kommunal. 

Eller vänta, de kostar ibland mindre. För många kommuner ger sina egna skolor extra pengar om de gör förlust. Även om de då måste kompensera friskolorna är det många kommuner som helt enkelt struntar i det. Många kommuner låter också egna skolorna slippa olika kostnader, exempelvis kan man lägga fastigheterna i ett annat bolag och via ett annat konto och skolan slipper då kostnaderna för det. Men det händer aldrig det omvända, att friskolor får mer pengar av kommunerna är de kommunala skolorna. 
 

Det finns en rad kostnader i olika välfärdsföretag. Här har jag gjort enkla tabeller med de vanligaste kostnaderna för att ni lätt ska kunna se. 
 

Hänger ni med? Du med rött hår, är det solklart?
 

Kostnader och intäkter igen alltså. I tabellerna ser ni intäkterna för en skola respektive ett äldreboende. När kostnaderna är betalade blir det som finns kvar alltså vinst. 

Hur mycket vinstmarginal har då exempelvis friskolorna i snitt? Eftersom det ju pratas så otroligt mycket om dem och deras vinst. 
 

3 % i snitt, alltså en procentenhet högre än vad kommunallagen kräver att kommunala skolor måste ha. Det är det vi bråkar om. Vårdföretag har i genomsnitt 7 %. Inga 20 % alltså som i exemplet med palestinasjalen. Och av vårdföretagen är 93,3 % små företag med 0-19 anställda. 

En del kritiker menar att de företag inom välfärden som gör vinst bara gör det genom att ge medborgarna sämre service, ha färre anställda etc. 

Men som ni ser finns det alltså många rattar att skruva på. Och vanliga sätt att spara pengar är till exempel att göra saker EFFEKTIVARE.

Bättre schemaläggning, en centraliserat IT-avdelning för massa enheter, samma med personalavdelning, bättre förhandlare när man gör inköp så att man får lägre priser på mat, lakan etc. Och så vidare. 

För när kunder har flera olika alternativ att välja på kommer folk välja det bästa.

Så de som inte kan leverera något bra kommer inte få några kunder.

Låg kvalitet = få kunder. Och vad händer när kunderna blir för få och intäkterna blir så låga att kostnaderna är större?

Jo. Detta. 
 

Man KAN inte göra vinst om man inte levererar något som folk vill ha. Det är omöjligt. Då gör man till slut förlust och när tidigare års vinster, som man sparat, är borta blir det till slut konkurs. Företaget kan inte betala sina räkningar. 

Att ett företag gör vinst är alltså ett BRA BETYG. De sköter sin ekonomi och de har en produkt eller tjänst som folk vill köpa. De levererar kvalitet. Gör de inte vinst kommer de till slut att gå i konkurs. Folk blir av med jobbet, företaget försvinner. Inte bra. 

Börjar det bli mycket nu?
 

Slutsatserna här är alltså att även i välfärden är vinst ett krav och är något bra. Överskottet behövs för oväntade händelser och att kunna investera. Aktieutdelning är en typ av ränta för att folk ska vilja låna ut pengar till företaget för bland annat investeringar – ger man ingen ränta kommer ingen vilja sätta in sina pengar där helt enkelt. Det finns en risk med att låna ut pengar till företag för de kan alltså gå i konkurs och då försvinner dina pengar. Borta. För den risken vill du ju ha betalt och det är aktieutdelningen varje år. Det dåliga är låg kvalitet. Och att verksamheter gör underskott för DÅ blir det dyrare för skattebetalarna – kommunala verksamheter som inte gör överskott måste få pengar nämligen. 

Så förbjuder man aktieutdelning kommer alltså företaget ha jättesvårt att hitta nya pengar för investeringar.

Och ägarna som skjutit upp sin lön, inte tagit semestrar etc kommer alltså ha jobbat gratis för ingen möjlighet kommer att finnas att vid slutet av året få kompensation.

Tough shit. You loose. 

Då tror jag att vi rundar av här. Till nästa lektion. 

/ Rebecca Weidmo Uvell

Den genomsnittliga utdelningen i friskoleföretag är 0,76 %. Och det i hela välfärdssektorn de små företagen som har aktieutdelning. De stora företagen, koncernerna som får mest kritik, ägs av riskkapitalbolag. De har NOLL i utdelning år efter år. Deras affärsidé är att aldrig ta utdelning från sina bolag. Istället organiserar man dem bättre än innan man köpte och efter ca 10 år säljer man vidare och då är förhoppningsvis företaget värt mer pengar än innan man köpte. Det är då man gör sin vinst. Att sälja och köpa företag kan inte ens den mest stalinistiska politiker förbjuda, det är omöjligt. Så genom att förbjuda vinstutdelning straffar man egentligen inte de stora bjässarna man vill åt utan istället alla de små företag med företagare som ibland går på knäna av allt jobb och som får strunta i sin egen lön. 
 

LO planerar bort 17 Mkr

Min princip är att har man hög svansföring i en fråga ska man hålla rent framför egen dörr först. 

Mitt inlägg om LO-tidningen Arbetets egen skattemoral har genererat över 50 000 unika besök hittills. Det visar sig att fler har samma filosofi som jag. 

Det här tvingade tidningen Arbetet att fundera en dag, krishantera och sedan svara mitt blogginlägg. De tycker inte LO och de själva gjort något fel utan förklarar skatteplaneringen med att de “betalar tillbaka till LO”. 
 

Av flera upprörda röster på Twitter hördes sossarnas omvärldsanalytiker högst, han jobbar på högkvarteret. Och tycker inte koncernbidrag är skatteplanering alls. 

Även sossarna försvarar alltså koncernbidrag med att det inte är skatteplanering alls. För att det är lagligt. Om man är välfärdsbolag däremot, då är det skatteplanering. Mmm.

Men nu är det så att all skatteplanering som INTE är lagligt kallas skattebrott och inte skatteplanering. Det är själva poängen med skatteplanering, att man inom lagen planerar för att betala så lite skatt som möjligt. Det kan man bland annat göra med just koncernbidrag. 

Vad är då ett koncernbidrag?
 

Ni kan själva läsa att själva syftet med koncernbidrag är att minska skattebelastningen. Lämnade koncernbidrag minskar vinsten i ena bolaget och det bolag som tar emot bidraget måset skatta för bidraget.  Syftet är att utjämna resultatet. Det ger en möjlighet att alltså planera mellan sina bolag så att den totala skatten blir så låg som möjligt. Skatteplanera alltså. 

Men tongångarna om att minska sitt företags skatt är råa, från vänster. 

Magdalena Andersson tycker att det är “stötande” att inte vilja betala så mycket bolagsskatt som möjligt. Framför allt tycker om hon det om verksamheter som finansieras av skattemedel. 

Håll den åsikten i minne, för vi ska återkomma till det snart. 
 

Aftonbladet, sossarnas partitidning, har drivit den här frågan extra hårt. Bland annat har de beskrivit hur koncernbidrag fungerar i en artikel om välfärdsbolag, med det här citatet från Skatteverket. Och Karin Pettersson tycker att det är bra att de som smiter från bolagsskatten hängs ut. De hotar välfärden. 
 

En av de största kritikerna mot skatteplanering och mot att verksamheter som får skattebidrag kan göra vinst är LO.
 

Men hur är det då med LO:s egen gård? Har de städat där först innan de höjde tonläget i debatten? Vad tror ni?

När man läser deras årsredovisning från 2013 hittar man direkt det här. 
 

Hälften av LO:s intäkter är bidrag. Exakt hur mycket som kommer från staten och hur mycket som kommer från ex AFA försäkring framgår fiffigt nog inte men eftersom summan är på 216 miljoner kronor är det lätt att se att alldeles oavsett AFA Försäkrings bidrag är en betydande summa……skattepengar. I det avseendet är alltså LO precis som vilken verksamhet som helst som finansieras av skattemedel. 

Den springande frågan här är varför. 

Varför ska en organisation som har 1,3 MILJARDER i eget kapital, både bundet och fritt och som 71 miljoner i kassaflöde, överhuvud taget få en enda krona i bidrag av mina skattepengar?

En politiker ansvarig för det här får gärna ringa mig och förklara. 
 

 
Så, hur står det till med skattemoralen på Norra Bantorget då?

LO är en avancerad apparat med mängder med aktiebolag och till och med ett utländskt bolag. Som av naturliga skäl inte är så lätt att få insyn i. Man undrar ju vad “utländskt bolag” är för något. Det har säkert ingenting alls att göra med skatteplanering. 
 

LO är alltså moderbolaget i den här företagsstrukturen. Och de får bidrag i form av skattepengar. Börjar man sedan kika på deras alla bolag hittar man en röd tråd: koncernbidrag och aktieutdelning. Båda kritiserar LO och S andra bolag i mycket högt tonläge. Pengarna ska inte gå till vare sig koncernbidrag eller aktieutdelning (vinstdelning i debatten). 

Men ska man betala maximalt med skatt ska man alltså hålla sig borta från både koncernbidrag och aktieutdelning, för båda är valfritt. Man måste inte. Men LO vill.

Alltså har de till exempel i sitt dotterbolag Bantorget Förvaltning AB gett sig själva en utdelning på nästan 2 miljoner kronor.   
 

Bantorget gav också LO (modern) hela 27 miljoner i koncernbidrag. Totalt kunde de, efter erhållna koncernbidrag, dra av vinsten de gjorde med hela 24 miljoner. Och skaffa sig…..NOLL kronor i skatt. Året innan drog de ner vinsten med 40 miljoner och betalade därför bara 659 000 kronor i skatt. 

Vad skulle de då ha betalat i skatt om de inte gjort koncernbidrag?

2013 sparade de 5,2 miljoner. Och 2012 sparade de 8,8 miljoner. Totalt 14 miljoner kronor alltså. På bara två år som LOs eget bolag slapp ge till staten och som därmed inte gick till välfärden. 

 

Även i det helägda dotterbolaget Spaden AB lämnade man 2013 koncernbidrag till LO, på 3,7 miljoner kronor. Och hepp, så slapp Spaden skatten helt och hållet. Även 2012 lämnades koncernbidrag, vilket trollade bort skatten.

Där sparade de 1,3 miljoner i skatteutbetalningar som annars kunde gått tillbaka till staten och betalat välfärd. 
 

Även LO Service gav 2013 LO koncernbidrag. År 2013 uppgick de till 1,4 miljoner och 2012 till 1 miljon.

Det blir 528 000 kronor som inte gått till bolagsskatt i det bolaget och som kunde gått till välfärd. 

De omsätter över 14 miljoner men lyckas ändå göra mycket liten vinst och därmed betala mycket lite skatt. 
 

Plötsligt dyker ett holdingbolag upp, vars enda verksamhet är att förvalta fast och lös egendom och har noll anställda. Men aktieutdelning har de. 20 miljoner kronor för 2013 delades det ut och LO äger 68 % av bolaget. Holdingbolaget äger alltså alla aktier i Lagern 11 AB, som äger och förvaltar tre fastigheter. Det är därifrån utdelningen kommer. Inte konstigt i sig, man får ta utdelning. Men som ni ser är LO:s koncernstruktur avancerad. 
 

Dotterbolaget Örenäs Slott och Egendom, som äger fastigheterna som Örenäs Slott sedan hyr ut som hotell och konferens lämnar också koncernbidrag. På två år hade de lämnat 4,6 miljoner till LO. Skatten 2012 blev därför noll och förra året bara 116 000. 

Där har ni ytterligare 1 miljon LO kunde betalat in i skatt och som kunde gått till välfärden. 
 

Nedan ser ni tidningen Arbetets koncernbidrag 2009 och 2008 som jag tog med igen för att visa hur allt hänger ihop.

De lämnade då 1,2 miljoner i bidrag på två år och minskade därmed skatten med 300 000 kronor. Som kunde gått till välfärd istället. 
 

Folkets hus är ett annat av LO:s företag men där äger de inte 100 % utan 32 %. De skickade 2013 hela 3 miljoner i koncernbidrag till sina ägare.

Gissningsvis gick i alla fall 32 % till LO så där är en miljon kronor och därmed 220 000 som inte betalades i bolagsskatt
 

Koncernbidragen, de som finns under Not 10 nedan, har sedan använts för att balansera förlusterna i moderbolaget. Som LO gör varje år. 

Detta här alltså syftet med koncernbidrag – att totalt sett minska skatten. Det är fullt lagligt. Men något LO själva inte tycker andra ska få syssla med, främst de som likt LO, tar emot skattepengar. 
 

Bara de två senaste åren har alltså LO med avancerad skatteplanering och bolagsstruktur, med diverse olika dotterbolag och även utländskt bolag samt en stiftelse, som båda alltså erbjuder noll insyn för oss som vill kika in, undvikit många miljoner i skatt. 

LO tar emot enorma skattebidrag varje år. Magdalena Andersson, vår finansminister, tycker att de som gör det ska betala bolagsskatt och inte ägna sig åt skatteplanering. 

Ändå har LO sparat 17 348 000 kronor på sin planering. Pengar som kunde gått till välfärd. 

Det är häftigt när andra betalar skatt. 
 

Tjuvar

Det blev en spännande kväll. 

Jag kommenterade nämligen en tweet som åkte förbi utan att tänka på det nämnvärt. Jag hade inte ens någon aning om vem han var mer än vänster, givet vad han skrev.

Det visade sig vara den politiska redaktören för fd LO-tidningen, numera Arbetet, Martin Klepke. Och det blev snabbt en kul ordväxling. 
 

Klepke kallar alltså alla privata välfärdsföretag för tjuvar. De STJÄL skatter. I linje med Margot Wallströms retorik på torget i Sundbyberg i valrörelsen alltså, där hon kallade Alliansens politik för “väpnat rån”. 

Det ännu mer anmärkningsvärda tycker jag är både bristen på någon humor och självdistans och att det är JAG som är otrevlig plötsligt. Jag blir så less på att vänstern tror att de kan använda vilken retorik som helst men när man bemöter den på samma nivå blir de förbannade och/eller ledsna i ögat.

Kan man inte leken tåla ska man inte leka alls. Men det här med olika regler för dem och för oss andra går som en röd tråd och jag ska strax förklara vad jag menar. 

Den här diskussionen gjorde mig hur som helst nyfiken på Tidningen Arbetet så jag gick in och kollade lite på deras egen ekonomi. Arbetet ägs av aktiebolaget LO Mediehus där LO är enda ägaren. 
 

De säljer i princip bara till andra “koncernföretag”. 
 

Det roliga börjar redan på första sidorna där de beskriver sin webb. För LO har 1,3 miljoner medlemmar. Tidningen är LOs och vänder sig till visserligen främst till förtroendevalda men har ju en enorm bas av läsare i grunden. 

Deras webb drar 60-80 000 besökare per månad. Min blogg, som jag driver ensam och utan att vara del av ett 1,3-miljonersnätverk, drar…..80 000 unika per månad. Med en peak i just december på 114 000 unika. Månaden då Arbetet skyller på……december. Tja, eller så är ni bara för tråkiga helt enkelt. 
 

Hur bra går då tidningen finansiellt?

Så där, är svaret på frågan. 
 

Ingen vinst i år alltså. Eller förra året, då gjorde man ett ännu sämre resultat på hela 1,2 miljoner kronor. 

En sak som just privata välfärdsföretag gör är att de betalar skatt på sin vinst medan kommunala aktörer, alltså konkurrenterna, inte behöver betala någon skatt utan det eventuella överskott får de behålla eller skicka tillbaka till kommunen direkt om de har otur.. 

Klepke, eller “privata välfärdsföretag stjäl”-mannen tycker alla företag ska betala skatt och bidra. För när andra företag inte betalar skatt på sin vinst är det förkastligt. Tidningen han själv jobbar på jobbar däremot hårt på att undvika att göra vinst överhuvud taget. 

Och ingen vinst – ingen skatt. 

Alltså bidrog, som ni kan se i resultaträkningen ovan, Klepkes egen arbetsinsats till NOLL i bolagsskatt 2013. 

Zero dollares. Det är häftigt att betala skatt – om någon annan gör det.

Det är väl därför Tidningen Arbetet generellt och Klepke i synnerhet hatar vinst – de vet inte hur man gör vinst själva. 
 

Det här gjorde mig ännu mer nyfiken och jag kikade därför på åren innan. 

Och se där, ingen vinst vare sig 2011 eller 2010 heller. Arbetet har alltså inte gjort vinst på 4 år, minst, och därför inte heller bidragit med skatt från sitt aktiebolag på lika länge. 
 

Tittar man längre tillbaka ser det exakt likadant ut. Arbetet går med lite förlust varje år förutom det året då de backade rejält. 

Men här upptäckte jag en sak. 
 

 Vänta lite. Ser det inte lite skumt ut på näst sista raden?

Resultat efter finansnetto 2008 och 2009 är plus. Som ni ser 218 387 kronor 2009 och 904 990 år 2008. Men ändå gör Arbetet ingen vinst i slutändan. Varför då?

Jo, ser ni Not 10. Den kollade jag upp. Och den visar sig tillhöra……koncernbidrag. 
 

Koncernbidrag? Var har jag hört det någonstans? Ah, just det ja. I debatten om…….vinst i välfärden. För det är just en del stora bolags upplägg med koncernbidrag som fått vänstern att koka
 

Så senast LO-tidningen gjorde vinst, alltså 2009 och 2008, minskar de vinsten till strax under noll och slipper fiffigt nog på detta sätt, genom att skicka pengar i koncernbidrag till LO, att betala skatt helt som bolag. 

Det kallas skatteplanering med ett annat ord och en sak en enad vänstern ÄLSKAR att kasta på privata företag så fort de kommer åt. Som tecken på att privata företag är giriga Krösus Sork-typer.

En annan sak värt att notera är att Arbetet samtliga år från 2013 till 2008 verkar ha exakt samma kostnader som intäkter just aktuellt år. För mig som företagare och som läst och analyserat många årsredovisningar förefaller detta vara ganska märkligt. Ett företags intäkter och kostnader fluktuerar mellan år och inom kostnadsslag. Men Arbetet verkar nästan med precision år efter år matcha intäkterna med kostnaderna. 

En slump?

Oavsett vad är det helt uppenbart att Klepke och hans tidning Arbetet har en uppfattning om skattemoral när det gäller sig själva. Och en annan när det gäller resten av samhället. 

En godis till dig, två till mig. En godis till dig, två till mig. En till dig………

/ Rebecca Weidmo Uvell