Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. 

Vill du stödja mitt arbete – bli Patreon genom att klicka här.
Eller Swisha: 0762096244

 

 

 

Barnlösa får skylla sig själva

På något annat sätt kan man inte tolka den otroligt märkliga nyhet som idag publicerades på bland annat DN idag – transpersoner ska gratis få frysa ner ägg och spermier.

Personer som alltså genomgår en hormonbehandling och operation för att byta kön, och därmed många fall frivilligt gör sig själva sterila, ska av staten få gratis behandling mot barnlöshet. Huruvida detta även imbegriper framtida IVF-behandling framgår inte. 

Som före detta barnlös gör det här mig oerhört provocerad. 

Och innan ni som letar efter saker att missförstå hinner dra andan för att förbereda ett av era kränkthets-utbrott: nej, jag är inte emot att transpersoner får byta kön. Eller emot transpersoner generellt. Jag tycker folk ska få leva som de vill. Jag är nämligen liberal. Staten ska inte lägga sig i folks privatliv inklusive kropp och kärleksliv. 

Om staten ska betala operationen som de nu gör är en annan diskussion. Nu gör staten det. Så jag lämnar det. 

Men varför personer som frivilligt gör sig själva sterila ska få fertilitetsbehandling betalad av skattebetalarna och inte betala själv är helt obegripligt. Får de dessutom IVF-behandling betalad är det inget mindre än en skandal.

Ja, transpersoner gör sig själva frivilligt sterila. Vi tog nämligen bort tvångssterilisteringen för något år sedan (mycket bra beslut), och det innebär att det idag alltså är frivilligt att göra sig steril. 

För det är ingen mänsklig rättighet att få barn.

Det tyckte jag inte som barnlös, det tycker jag inte nu. Och vill man ha barn får man betala själv. Ja, jag har synpunkter på att staten betalar IVF-behandlingar för alla och inte bara för de med lägst inkomster. Vi fick erbjudande om det och tackade nej. Varför vi som hade råd att köpa privat behandling skulle ta upp plats i det offentliga från människor som inte har råd är en gåta.

 Vår resa i barnlöshetens gränslösa helvete kan ni läsa här. 

Många väljer samma väg som vi. För att barn är så viktigt att man dels inte har de 1,5 års väntetid som landstinget erbjuder (privata kliniker har ingen kö), dels att de 60 000 kronor en behandling kostar är värt det. Flera gånger om. För att få barn. 

För nedfrysning av ägg finns idag ingen statlig subvention. Om du inte är transperson, det vill säga. 

Är du straight barnlös ensamstående vanlig kvinna är det bara att hosta upp minst 30 000 kr om du vill frysa ner ägg, i väntan på kärleken. Innan dina ägg hunnit bli för gamla. Skyll dig själv om du inte hittat kärleken. Du är ju vanlig straight. Inga specialregler för dig inte. 

Transpersoner får gärna skaffa barn för min del.

Men de ska betala själva. Precis som alla andra får göra. 
 

Samtidigt, i lökarnas land

Vi har en av de mest alarmerande situationerna i världen på länge i och med framfarten och framgångarna för Daesh, som de borde kallas och inte det vanligt förekommande IS eller ISIS. Eftersom det är att erkänna dem som en stat och de är inget annat än en terrorgrupp. 

En terrorgrupp som med etnisk rensning som medel för att etablera en islamisk stat (s k kalifat) begår fruktansvärda övergrepp, vilka omfattar våldtäker, kidnappning, halshuggningar, tvångskonverteringar, bränner ner hela byar och förstör religiösa platser och symboler. De tar även slavar, med hänvsining till detta stycke i Koranen. 

I det här filmklippet kan man se Daesh-krigare prata om slavmarknaden där de ska köpa Yazidiska slavkvinnor, så unga som 15 år. Yazidierna är en religiös minoritet  som har en egen religion. 

Mot Daesh kämpar bland annat kurder, som dessutom har en kvinnlig del (YPJ).

Minst 2000 européer beräknas ha rest till Irak och Syrien för att strida med terrorgruppen, minst 80 förmodligen det dubbla är svenskar. De rekryteras initialt främst via moskeérna, sedan flyttas mötena till andra lokaler. 

Samtidigt i Sverige:

Det första den nya regeringen gör är inte att prata om Daesh och hur Sverige ska bidra. Utan de erkänner Palestina. Och skapar direkt diplomatisk kris med Israel, och delvis USA. 

Well played. Eller så är det obegripligt. Om man inte visste bättre hade man kunnat tro att det utspelet bara handlade om att blidka Suhonen-vänstern i sitt eget parti. Alla gamla 1968-nostalgiker som har Palme på ett litet altare hemma och som måste matas med någon typ av ideologisk markering. 

I regeringen sitter dessutom ett statsråd, Mehmet Kaplan, som hävdar att främsta anledningen till att muslimer i Sverige blir islamister och ansluter sig till bland annat Daesh är “islamofobi och rasism”. Och han vill lösa problemet genom att ge mer pengar till moskeér, de ställen där bland annat rekryteringen pågår. 

Men vi håller, såklart, på med andra skitviktiga saker i det här landet samtidigt. 

Hela 3 % av landets befolkning tycker att amatörmässiga låtsaspartiet Feministiskt Initiativ, borde sitta i riksdagen och i många kommuner, bland annat Stockholm, sitter de nu i koalition med majoriteten. De tycker att det största säkerhetshotet i världen är….. klimatet och de vill avveckla hela försvaret för att försvaret är en “föråldrad patriarkal struktur“.

Feministiskt initiativ strävar efter att demontera hela den traditionella säkerhetspolitiken och istället fokusera på begrepp som exempelvis hållbar fred, kroppslig integritet, frihet att agera samt kvinnors, mäns och transpersoners rätt och frihet att vara autonoma individer i livets alla faser och rum.  
……..

Fi ska verka för att lokala, regionala och internationella kvinnorättsorganisationer, hbtq-organisationer och antirasistiska organisationer alltid är med och förebygger och löser konflikter samt deltar i fredsbyggande. Dessa ska konsulteras av internationella aktörer. (sid 67) 

Och nej, det här synsättet är inte förbehållet rosa amatörer. Även de gröna, nu i regeringen, har en……säregen inställning till det här med försvar: de räknar helst bröst och penisar. Nedan ser ni en nyligen gjord Tweet av Miljöpartiets försvarspolitiske talesperson Jakop Dalunde.
 

Vänsterpartiets inställning till försvaret är mer känd, efter den episka debattartikeln i valrörelsen 2010 då de krävde att USA stänger alla sina baser utomlands. De är åtminstone konsvekventa. 

Och olika debattörer kräver att Sverige ska “undervisa och ta ansvar” för vår koloniala historia och slavhandel. Trots att vårt koloniala äventyr endast består av en liten obetydlig ö i Västindien samt Nya Sverige i USA som vi ägde under ynka 17 år under 1600-talets första hälft. I frontlinjen i den här hitte-på-debatten står Afrosvenskarnas riksförbund, där mottot verkar vara att ingen fråga är för trivial för att konspiratoriskt ana att lite rasism gömmer sig, exempelvis i ICAs frysbox för glassar.  
 

  • Samtidigt som kränkta representativitets-karriärister skriver ännu ett debattinlägg om Sveriges enorma skuld för slaveriet säljs ännu en 15-årig flicka i Irak som sexslav i Allahs namn.

 

  • Samtidigt som elitiska socialistiska feminister i världens mest jämställda land pratar ännu lite mer om transpersoners rättigheter och queerteori strider kurdiska kvinnliga soldater till döds för att försvara sig, och sitt land. 

 

  • Samtidigt som vår svenska regering utrikespolitiskt är fullt upptagen med pajkastning i form av IKEA-paket kliver Daesh-krigarna på ännu fler halshuggna lik på vägen mot att upprätta kalifatet. 

När ska Sverige förbjuda anslutning till Daesh, Al shabaab och andra islamistiska terrororganisationer? När ska vi börja låsa dörren för mördarna – strider ni för terrororgansiationer är ni inte välkomna in i Sverige igen? När ska Sverige hjälpa irakierna och kurderna militärt?

När ska Sverige sluta vara lökarnas land och börja bete sig rimligt?
 

Hålen i budgeten du kommer få betala

Magdalena Andersson hävdade att hon presenterat en budet som “håller ihop” och är finansierad “krona för krona”. 

Men hur ser det ut i verkligheten?

Stefan Fölster, fd chefekonom på Svenskt Näringsliv och nu chef över Reforminstitutet, har med erfarna nationalekonomglasögon gått igenom budgeten och hittade omedelbart intressanta saker. 

De avskaffar den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Kostnaden beräknas därmed öka, men bara några hundra miljoner kronor. Sett på hela statsbudgeten är detta nästan felräkningspengar givet hur stor budgetpost socialförsäkringar är totalt sett.

Hur är det möjligt? Jo, finurligt nog har de lagt in en brasklapp. Som man måste vara nationalekonom för att förstå. 
 

De har kallat det “Beräkningsteknisk överföring på hushållen”. Hushållen, det är alltså du och jag. Vi som betalar hela budgeten. 

Och här ligger inga kaffepengar längre. Utan 6-7 MILJARDER. Som regeringen medger att sjukföräkringen eventuellt kommer att kosta när gränsen tas bort

När Finanspolitiska rådet ställde frågor svarade regeringen: 

Deras brasklapp, och skälet till varför de i budgeten mörkar de verkliga kostnaderna för sjukförsäkringen är, “för att det svårt att prognosticera”. 

Well, vad sägs om att kolla på förra gången ni hade makten?

Mellan 1999 och 2003 ökade kostnaderna med 50 miljarder. Per år. 

Inga 200 miljoner, inte heller 6-7 miljarder. Utan 50 miljarder. Summan är svindlande. Men sossarna gör som sossarna brukar: de ljuger för väljarna innan valet, de vilseleder oss i budgeten med siffertrix och de underskattar medvetet kostnaderna med svepskäl som anledning. 

Jag förstår varför Magdalena Andersson inte gillar Finanspolitiska rådet och vill lägga ner dem. De gör ju inte som hon vill. 

Elefanten i skoldebatten

Ingen kan väl ha missat att vår nya utbildningsminister Gustav Fridolin ska rädda skolan på 100 dagar från tillträde? Det är den 11 januari. Gustav får ligga i lite nu, klockan tickar. 

Hittills består räddningsinsatsen av den här filmen när Fridolin, i skepnad av självkänsle-coachen Mia Törnblom (minus käcka leenden) och med sin allra lenaste “jag pratar med 5-åringar”-röst, levererar visdomar som: 

 – Jag lovar att lita till dig (ja, han säger så) 
Våga vara stolt över att vara lärare. När någon frågar vad du jobbar med: säg stolt att du är lärare (alltså svara på frågan, som du brukar…..)
– Ställ upp på varandra (på, inte för alltså. på som i ovanpå?)
– Snacka gärna skit om politiker (alla utom mig helst, jag är ju er kollega)
Tro på dina elever (inte som du gör nu, kalla dem korkade och slå dem i huvudet)
Kritisera dumma politiska beslut (dumma, dumma beslut. Jättedumma)
 

En annan räddningsinsats som det pratats mycket om är fler lärare. Det är SÅ angeläget att den nya majoriteten i Stockholms stadshus inte ens hunnit värma upp kontorsstolarna innan de höjde skatterna, och majoriteten av de 700 miljonerna detta ger ska gå till skolan och fler lärare. 

Problemet är bara att sjunkande PISA-resultat inte alls beror på att vi har för låg lärartäthet. Det är både Skolverket, och PISA, eniga om. Den “sanningen” har politikerna själva skapat, från höger till vänster, för att det lät bra i valrörelsen. Men bara för att något låter bra innebär det inte att det är bra. 

Varför fick Sverige bottennapp i senaste PISA då? 

Det kan man bland annat läsa i den här rapporten som Skolverket släppte i våras och som reder ut begreppet likvärdig skola och PISA-resultaten.

En helt uppenbar faktor, som vi inte pratar om, är att andelen barn födda utomlands ökat kraftigt i svenska skolor i och med att flyktningsströmmarna ökat. Och genomsnittsåldern när barn kommer hit har ökat från ett snitt på 7 år till idag 9 år (sid 57).

Skillnaden mellan barn födda i Sverige av svenska föräldrar (anges som 0 i diagrammet) och barn födda i Sverige av utländska föräldrar har minskat kraftigt sedan 1998 och har gått från -13 poäng till -5, en förbättring på 62 %. Idag är det väldigt liten skilland mellan barn födda i Sverige av utländska föräldrar och barn födda av svenskar.

Men gruppen barn födda utomlands presterar sämre och sämre och idag är skillnaden enorm mellan dem och de två andra grupperna.

Idag utgör elever med utländsk bakgrund 15 % av eleverna i grundskolan, varav 9 % är födda här och 6 % födda utomlands. Mellan 2007 och 2011 var det hela 35 % av de födda utomblands som inte uppnådde behörighet till gymnasieskolan, det vill säga mer än var tredje. I början av 2000-talet var det 27 %. Allra sämst klarar sig elever födda i Afrika, där mer än hälften inte uppnådde behörighet. Killarna klarar sig sämre än tjejer. Även barn födda i Asien ligger i botten av resultatligan. 

Den moderne debattören, specialisierad på rasifiering, skriker nu: afrofobi! Rasism! 

Nä. 

För forskningen visar att utlandsfödda elever betygssätts MER generöst när man jämför resultat på nationella prov och slutbetyg. Ändå ser det alltså ut så här. 

Och DET måste vi prata om betydligt mer när det kommer till skolan. 

Att en stor invandring och en höjd snittålder av de barn som kommer hit påverkar det totala resultatet, att deras resultat inom den gruppen sjunker kraftigt och att det framför allt är HÄR resurserna måste sättas in. Att i det här läget, som socialdemokraterna och gänget pratar om, att tvinga alla skolor att ha en viss lärartäthet, att förstärka alla skolor med resurser etc är ett enormt slöseri med resurser och skjuter helt över målet. 

För hur ska vi förbättra de utlandsfödda barnens resultat genom att anställa fler lärare på ALLA skolor, även de som redan idag presterar på topp?

När de resurserna istället kunnat gå till de skolor där just dessa barnen går? På vilket sätt hjälper vi elever, nyanlända från Somalia, genom att tvinga Engelska skolan i Bromma att anställa flera lärare eller tvinga dem att ha en heltidsanställd bibliotekarie?

Tyvärr är det här själva definitionen på en elefant i rummet: vi ser att den finns men vi vill inte prata om den. 

Och för varje dag vi låtsas som den inte står där och därför försöker lösa problemet med att den står i vårt vardagsrum genom att skjuta giraffer på granntomten kommer vi fortsätta att svika ännu en elev.

En av alla elever som nu med hög hastighet är på väg till att bli ännu en  siffra i statistiken av utlandsfödda 15-åringar utan behörighet till gymnasiet och raserade möjligheter till en ljus framtid. 

Det är alla dem vi sviker genom att låtsas att vi har andra problem än vi har och därför gång på gång försöka låsa upp dörren med fel nyckel. 
 

Och så lite mer hyckleri

När man väl börjar gräva efter personer som säger en sak, gärna storstilat, och gör en annan, finns det raskt mer att hitta. 

Petter Stordalen har blivit något av en entreprenörernas egen Skavlan för svenskarna. Och en rockstjärna inom företagandet. Han är jätterik. Pengarna har han tjänat genom att bygga och köpa hotell runt om i världen. Imperiet har han byggt från två tomma händer. Sådant imponerar, även på mig. Det finns nästan inget jag beundrar mer än människor som bygger storheter av ingenting. 

En annan sak som imponerat på folk är att denna superkapitalist ÄLSKAR att betala skatt. 

Skatt er sivilisasjonens kostnad. Det at vi har bygd et av verdens beste velferdssamfunn, er tuftet på at alle skal bidra. Da er det naturlig at de som har mye, skal bidra mer. Det handler verken om å betale minst mulig eller mest mulig, men å betale riktigst mulig skatt, sier Stordalen som ifølge Kapital er god for 9,2 milliarder kroner.

Skatt är civilisationens kostnad. Wow. Stora ord.
 
Jag vill göra världen bättre. Vad är det annars för idé att driva företag och betala skatt. Jag är inte sosse, men samtidigt är vi alla lite sossar. Vi tycker att alla ska med. Det är skatterna och den svenska modellen som gjort Sverige till världens bästa samhälle. Och om inte vårt företag betalar skatt, hur ska då samhället ha råd med de vägar och järnvägar som gör att människor kan resa till våra hotell? 

Han kommer dessutom aldrig att flytta bolagen till skatteparadis. Han älskar Sverige. 

Allt det här låter ju väldigt fint. Det är bara det att Petter gillar inte alls att betala skatt när det väl kommer till själva betalningen. 

För han är en av tolv miljardärer i Norge som slipper 2/3-delar av förmögenhetsskatten. Jovisst, “den sista Sovjet-staten” Norge har kvar förmögenhetsskatten. Och undantagen. Så såg det ut i Sverige också.

Så Stordalen betalar bara 0,01 % i skatt i Norge.* 

I Sverige vill han inte heller betala skatt.

2007 upptaxerade Skatteverket hans bolag Capona för fastighetsaffärer med hans andra bolag Home Properties, som de bland annat gjorde via….. olika skatteparadis. För att undkomma skatt. Upptaxeringen landade på 500 miljoner, det vill säga en halv miljard mer i skatt än han hade tänkt att betala, tack vare sin finurliga skatteplanering. 

Nu stämmer han advokatfirman Mannheimer Swartling för “värdelösa råd”. De hjälpte Stordalen med affären, och skatteupplägget med paradisen. Men han fick ju ändå betala skatten, varför han nu stämmer byrån. Han vill att de ska betala 388 miljoner kronor av den skatt han ålagts att betala. 

Så visst älskar Petter Stordalen skatt. Han älskar skatt när någon annan betalar. 

*på sin förmögenhet
 

Vad är egentligen jämställdhet?

Vi pratar mer än någonsin om feminisim och jämställdhet. Men vi diskuterar alldeles för sällan vad vi egentligen menar med detta. Till exempel i familjen.

Vad innebär ett jämställt förhållande i praktiken?

Bristen på debatt om vad jämställdhet faktiskt ÄR bidrar till en politisk debatt som skjuter över målet. Det är därför det också kan komma ut så idiotiska förslag som exempelvis Anna Hedborgs, att förbjuda uttag av ersättningslösa dagar i föräldrapenningen för att stävja ojämställdhet. Som jag bemötte i Expressen ganska nyligen. 

Om man bara går efter politikens, och myndigheter som Försäkringskassans definition på vad jämställdhet är i en familj, är det att man och kvinna (eller partner) delar föräldraledigheten lika och lägger ner lika mycket tid på hushållsarbete. Det handlar också om att de ska jobba 100 % och att barnen börjar på förskolan efter drygt 1 år. Så att föräldrarna inte tappar konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Lägger man till den mediala debatten om jämställdhet handlar det dessutom om att inte hämta barnen tidigt på förskolan, dela VAB och hämtning och lämning lika och att kvinnor ska vara 50 % på alla positioner i hela samhället inklusive bolagsstyrelser. 

Det är här tankevurpan början. 

För i sin strävan efter 50/50-fördelningen, som upphöjts till evig sanning i jämställdhetsdebatten, en helig ko som aldrig får ifrågasättas, ignorerar man värde och preferenser. Något som styr alla våra val i livet, även i relationer. 

Låt mig ta ett exempel från mitt eget liv för att förklara vad jag menar.

Jag lägger, utan att ha mätt, säkert lite mer tid på saker som rör familjens liv.  Vilket borde vara det man mäter och inte det dammiga begreppet “hushållsarbete”. Det handlar ju om allt från att köpa kläder till barnen, gå till Apoteket, boka grejer etc –  fixa och trixa helt enkelt  till klassiska disk, städ och tvätt. Men värdet för mig att slippa disken och att slippa gå upp på morgnarna med barnen är så högt att jag gladeligen betalar med lite mer tid. Jag är mycket morgontrött. Men jag är mer strukturerad än maken när det kommer till fix och trix. Jag är definitivt 100 % jämställd. Trots att jag på pappret lägger ner något mer tid.

För att jag i min relation förhandlat och alltså gör de saker jag föredrar, oavsett tidsåtgång. 

Att helt ignorera de i livet generellt så viktiga variabler som personlig preferens och bedömt värde av olika arbetsuppgifter skapar en meta-debatt som flyger ovanför huvudet på människorna och deras liv. Och därför blir den också irrelevant.

Samma sak gäller föräldraförsäkringen, där man stirrar sig blind på statistiken. Och nu när man äntligen varit lite kreativa och mätt de faktiska dagarna föräldrar varit hemma med sina barn och inte de dagar de tagit ut gör politikerna ändå en volt och landar fel. För istället för att konstatera att män överraskande, och glädjande (enligt 50/50 regeln) är hemma 3,5 månader och inte 2 månader som man trott, bekymras politikerna över att det ändå inte är 50/50. Och tycker att en helt rimlig lösning vore att förbjuda föräldrar att ta dagar de betalar själva. 

Och även här finns saker som påverkar jämställdheten i relationer som inte ens finns med i diskussionen. Det faktum att dygnet har 24 timmar och att bebisar inte lever sina liv efter kontorstid 9-17 vardagar. I början gör de inte ens skillnad på dag eller natt alls. De äter var tredje timme dygnet runt. Alltså kan pappor, istället för att ta föräldraledighet som syns i statistiken, ta massor av ansvar på morgnar, helger och nätter. För att det passar just deras familj. Dessutom finns det en variabel till som vi av kända skäl aldrig pratar om i fråga om jämställdhet i familjer: amning. Eller snarare flaskmatning. Att dela på matningen ger fördelar jämställdhetsmässigt som amning inte ger. Skälet varför vi inte pratar om det är att politiken är fientligt inställd till flaskmatning och har amning på ett heligt altare. 

Det kräver ett helt eget inlägg dock. Så det återkommer jag till. 

Hela det här sättet att diskutera jämställdhet på, som vi hela tiden gör, bygger ju på ett i grunden socialistiskt sätt att se på individen. Inte så konstigt eftersom vi haft sossar som styrt i decennier men det märkliga är att vi inte ifrågasätter definitionerna i olika politiska områden nu när vi frigjorts. Som exempelvis jämställdhet. Med frigjorts menar jag att vi inte längre lever i ett land med socialdemokratisk hegemoni. Och att informationssamhället gett medborgarna kontrollen över informationen, som tidigare var maktens privilegium. Herregud, det var ju till och med olagligt att själv köpa och äga en telefon på 80-talet. Men idag tror ingen på att politikerna kan lösa alla problem. Tack och lov. 

För synsättet som härskar utgår från att staten sätter upp definitionen på vad jämställdhet är. Sedan ges myndigheter i uppdrag att mäta och styra efter dessa variabler, i det specifika fallet antal timmar lagda på hushållsarbete, antal uttagna dagar i föräldraledighet etc. Och ser resultatet dåligt ut stiftar staten nya lagar och regler och så börjar cirkusen om. För ett aktuellt exempel på detta, se på kvoteringsdebatten om föräldraförsäkringen. Som nu mynnat ut förslaget om en till kvoterad pappamånad. 

Ett mer verklighetsanpassat sätt att se på jämställdhet är att utgå från människorna.

Hur ser individer på jämställdhet? Vad är en jämställd relation? Vad är en jämställd man? Men eftersom politikens definitioner ankrar i socialistisk ideologi om strukturer och kollektivet är det ointressant vad människorna själva upplever och tycker.

Om någon inte uppfyller kriterierna på att vara jämställd men själva anser att de är jämställda har de 1) FEL,  2) bara tycker så på grund av strukturerna i samhället, de är lurade. De har ingen egen vilja och vet ingenting och 3) det spelar ingen roll vad de tycker utan anpassar de sig inte frivilligt till STATENS definition kommer de tvingas att göra det med tvång. 

Jag vet att det är chockerande men man KAN vara jämställd utan att ha delat lika på föräldraledigheten eller hushållsarbetet. Vi lever nämligen våra liv i verkligheten, i vardagen, och inte inne i kolumn i en byråkrats rapport. 

Släpp det märkliga 50/50-målet. Släpp över huvud taget på förhand skapade kvantitativa mål. Istället måste vi fokusera på förutsättningar. Och en betydligt mer omfattande syn på jämställdhet som bygger på värderingar, preferenser och upplevd jämställdhet. 

Om alla har förutsättningarna att välja, respektera då att människor sedan väljer olika.