Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Bli patreon genom att klicka här.  Eller Swisha: 0762096244. 

Framtiden?

Detta är inte inlägg om vad jag tycker om det jag förutspår utan bara ett försök att sia lite om den framtida utvecklingen.
 

Bilden är gjord i samarbete med satirtecknarna “I fablernas land

Jag brukar ju förhålla mig till verkligheten genom väl researchad fakta normalt sett. Men nu tänkte jag ge mig på att försöka sia lite i framtiden. Dels för att ett framtidsperspektiv ibland är nödvändigt, dels för att situationen inom migrationsområdet snabbt gått från dåligt till kaos. 

Situationen har blivit exeptionell och exponentiell. Det blir värre varje dag. 

Regeringen består av Socialdemokrater, som historiskt sett haft en restriktiv inställning till invandring, och Miljöpartiet, som trots sin ringa storlek faktiskt dominerat svensk politiks inställning i migrationsfrågan i snart ett decennium. Hur märkligt det än kan låta. För det blev resultatet av Allians-regeringens uppgörelse med MP under sitt 8 år långa regeringsinnehav. 

I helgen hade Migrationsverket en gemensam presskonferens med integrationsminister Morgan Johansson. Då sa generaldirektören: 

“Vi har nått vägs ände”

 

Det är stora ord han yttrade. Vi har nått vägs ände. Myndigheter brukar inte normalt sett svänga sig med stora definitiva ordalag så detta ska man ta mycket allvarligt. 

Det kommer 1000 nya personer varje dag just nu. Med den här takten kommer 350 000 att ha sökt asyl de närmaste 12 månaderna. 

Vi har inga bostäder. Det är det mest aktuta problemet. Om detta kommer att kunna lösas är just nu oklart men det återstår ju att se. Alldeles oavsett är det alltså mycket hårt tryck på Migrationsverket etc. 

På samma presskonferens betonade socialdemokraten Johansson vikten av att polisen verkställer de utvisningar som måste göras av de som fått avslag på sina ansökningar. Bara på Migrationsverkets boenden handlar det om 6 000 personer i dagsläget. 
 

Men så sent som 2013 lät det helt annorlunda. Då tyckte Socialdemokraterna och dåvarande migrationspolitiske talespersonen Fredrik Lundh Sammeli att polisen skulle syssla med annat än att “jaga papperslösa“. 
 

Redan 1966 ifrågasatte LO om fortsatt invandring “verkligen var nödvändig”. Man ville värna den inhemska sysselsättningen. 

2013 var det aktuellt igen, då LO krävde att arbetsmarknadsprövningen återinförs. Det vill säga, att ingen person utanför Sverige kan få jobb om behovet inte först “godkänns” av LO. De ville ha veto. För att skydda svenska jobb. Först kolla att ingen arbetslös svensk person med medborgarskap eller PUT kan anställas, först därefter kan tillstånd ges att folk utanför Sverige kan få komma hit och jobba.

Med den höga invandring som nu råder kommer minst 70 % att ha maximalt gymnasieutbildning, ganska många inte ens det. Detta kräver en stor tillväxt av enkla jobb, det vet alla. Personer utan utbildning får nämligen inga andra jobb initialt. 

Men Sverige ha få enkla jobb, det har varit en strategi just från LO – den solidariska lönepolitiken. 

 

Även bakom luciabeslutet den 13 december 1989 stod LO. Man var orolig för den höga invandringens påfrestningar på välfärden och stängde helt sonika gränserna i princip. Bara de flyktingar “med särskilt starka skyddsbehov” skulle få stanna och man avvisade till och med alla utan barn som varit i landet upp till ett år. 

LO har alltså en stark tradition av protektionism. 

Så här kommer min spaning om framtiden: 

LO kommer till slut tvingas att ta den position de alltid historiskt tagit – restriktioner för invandring. För att “skydda” sina medlemmars intressen. När LO bestämt sig för att gränserna måste stängas temporärt, eller motsvarande skärpa till alla möjliga migrationsvillkor som leder till samma sak, kommer detta tvinga Löfven att göra så. 

Om Socialdemokraterna ändrar position i migrationsfrågan kommer det antingen leda till att regeringen spricker. Eller att Miljöpartiet tvingas kompromissa i en av sina absolut största profilfrågor. 
 

Det här kommer inträffa någon gång innan mandatperioden är slut, förmodligen mycket tidigare än man kan ana. 

Kom ihåg var ni läste det först. 

Och när det händer, vad sjutton ska Politism, Aftonbladet Ledare och alla vänstertwittrare då göra?

Jag kommer poppa popcorn. 
 

Fribiljett

Bilden är gjord i samarbete med satirtecknarna “I fablernas land

Det finns, som trogna läsare vet, en genomgående röd tråd i den här bloggen. 

Ett illa dolt raseri mot dubbla måttstockar, hyckleri, att göra en sak och säga en annan.

Ur ett borgerligt perspektiv. Granska samma sak inom borgerligheten lämnar jag med varm över till någon av de av de 350 miljoner kronor per år finansierade delar eller noder av arbetarrörelsen. Det är liksom inte så att det saknas resurser. 

En av sakerna som jag irriterar mig mycket är fribiljetten.

Arbetarrörelsen med alla dess förgreningar har sedan urminnes tider nämligen en sådan, en de gett sig själva. Antingen får man den via modersmjölken, i SSU, på Bommersvik eller någon annan del av uppväxten som gör en till en del av den mäktiga arbetarröreslen. 

Alla medlemmar i arbetarrörelsen har den. En uppsättning regler gäller dem och en uppsättning regler gäller alla andra medborgare i samhället. Eftersom man per automatik när man är sosse har en överlägsen moral och att socialdemokrati är det enda som kommer från pur godhet, det enda sättet att organisera samhället, har arbetarrörelsen alltid tolkningsföreträdet. 

De är oklanderliga. 

Tydligare illustration av detta kan man inte hitta i det som precis hänt kring Sverigedemokraterna. Och det som hänt tidigare. 

Hösten 2013, det vill säga cirka 9 månader innan valet, gick socialdemokraterna och knackade på Sverigedemokraternas dörr. De ville få med dem på att bryta ur brytpunkten för statlig skatt i budgeten och behandla den i utskott. Så de gemensamt kunde rösta ner den. Vilket de sedan gjorde.

S samarbetade med SD och dessutom bröt de gemenamt praxis. 
 

Bara ett år senare gjorde SD precis som de gjorde året innan – de bröt praxis. Denna gång utan Socialdemokraterna. De röstade nämligen inte på sin egen budget utan på Alliansen och regeringens första budget föll. 

De som samarbetat 12 månader tidigare kallade nu SD för fascister. Det var alltså inga problem att samarbeta med fascister så länge SD samarbetade med S. Nu när de bröt praxis på egen hand var de något annat. 

Men en enig forskarkår går dessutom emot den benämningen. Löfven fick ordet från sin “hus-historiker” Henrik Arnstad, som har motsvarande B-nivå i historia och alltså inte alls är historiker utan journalist. Han är ensam om att kalla SD fascister. De som de facto är historiker och statsvetare och experter på området anser inte att SD är fascister.  

Det är alltså fel i sak. Sedan kan man tycka vad man vill om SD men de är alltså inte rent tekniskt fascister hur mycket man än vill det. 
 

Varför kallade Löfven dem det då? Jo, han var rosenrasande. Över att SD inte röstade på hans budget. 

Socialdemokraterna kallar SD fascister för att SD inte röstar på deras förslag. 

Gissningsvis hade SD alltså inte varit fascister om de röstat på S-politiken i riksdagen. Då är de……ett parti i riksdagen?

I augusti kom en Sifo-mätning som visar att SD för första gången är största parti bland arbetarväljare. Större än Socialdemokraterna. 
 

Men LO har och fortsätter att registera folk baserat på åsikt och är du Sverigedemokrat slängs du helt sonika ut ur facket. Trots att SD alltså är största parti. Du får i och för sig rösta på dem men inte vara aktiv medlem. Aktiv i något annat parti går alltså fint och Socialdemokraterna har ju till exempel ett inofficiellt “krav” att alla ledamöter som sitter i Arbetsmarknadsutskottet i riksdagen SKA ha facklig bakgrund. 

För det är alltså ingen slump att varje person som idag sitter där också är aktiv och kommer från ett av LO-facken. 
 

LO blev också arga när SD inte ville lägga sina röster på regeringens budget och kallade dem “fara för vanliga arbetare”. Om de röstat på S-budgeten gissar jag spontant att SD inte utmålats som fara för arbetare.

Det är alltså fortfarande ilska över uteblivna röster som orsakat detta. IF Metall anser att SD är en fara för arbetare för att de inte röstar på socialdemokraternas budget, för man kan inte vara arbetare på riktigt om man inte är socialdemokrat. Verkar sensmoralen vara. 

Trots att alltså en mängd LO-medlemmar val efter val röstar även på borgerliga partier. Budgeten SD röstade på som föranledde detta raseri från LO var Alliansens – alltså är alla andra budgetar än en socialdemokratisk budget alltså en fara för vanliga arbetare. Trots att S numera inte ens är största parti och definitivt långt ifrån enda parti bland LO-medlemmarna. 

Att inte de medlemmar som är borgerliga blir förbannade av den här retoriken. Att de inte skulle vara tillräckligt bra arbetare, vilja göra samhället bra etc. Men här kommer alltså fribiljetten in igen.

Det är okej för LO och S att göra dessa ohemula beskyllningar för att en socialdemokratisk politik är den enda politiken som gör gott. 
 

LO äger Aftonbladet Ledare och alltså är denna redaktion den största megafonen LO och S har för sin politik. Ingen där är självständig på riktigt, deras lön betalas ju av LO. De har ett uppdrag från ägaren att driva deras politik på sin plattform och den ligger på för närvarande landets största tidning.

Anders Lindberg är den ledarskribent som har passerat alla anständigheters gränser för länge sedan. Allt är tillåtet. Ingen nivå är för låg och han kan inte placera sig högt nog själv på något glastorn.

När Breivik sköt 68 barn tyckte han därför att detta var ett utmärkt sätt att plocka billiga politiska poänger istället för att bara låta en sådan situation handla om de döda barnen.

Och beskyllde glatt Timbro för att dela världsbild med denna sjuka man och därmed vara medskyldiga i någon skruvad guilt by association-trip Lindberg vid det tillfället var hög på. 
 

Eftersom 30 % av LOs medlemmar nu sympatiserar med SD betalas alltså Lindbergs lön till 30 % av just SD-sympatisörer. 
 

LO kartlägger alltså vilka som är hobbypolitiker för SD och kastar ut dem. Vad LO tycker om kartläggning när andra gör det? 

Personligen tycker jag man ska strunta i vad folk röstar eftersom vi lever i en demokrati. Att kasta ut folk för att de röstar på något särskilt parti tycker inte jag är okej.
 

När det mycket konstiga mediedrevet gick om att det på något sätt skulle vara något konstigt med att organisationer och företag har intresse att prata med alla demokratiskt valda i riksdagen och inte bara vissa efter det är så att inte bara vissa sitter med makten över besluten utan samtliga gick till och med statsminister Löfven ut och vevade. 
 

Samtidigt är Socialdemokraterna DET ENDA parti som har någon annan än förtroendevalda i sin partistyrelse. För i deras sitter två förbundsordförande från LO-facken SEKO och IF Metall. 

Jag upprepar; inget annat parti har en lobbyorganisation i sina partistyrelser. 

​Och i det verkställande utskottet, som bland annat nominerar partiordförande till valberedningen, sitter LO. Även där. Förbundsordföranden för LO har en fast plats. 
 

LO satsar enligt min uppskattning 350 miljoner kronor på opinionsbildning varje år.

Den kartläggningen kan ni läsa här. 

Och de skänker ca 30 miljoner kronor kontant till Socialdemokraterna, där de sitter i partistyrelser och VU och direkt kan påverka politiken. När S har makten får de betalt för pengar och opinionsbildning i form av politiska förslag. De köper alltså politisk makt. Denna regering har inte gjort annat på ett år än att just leverera dessa: krav på kollektivavtal i upphandlingar, Lex Laval, höjd a-kassa etc. Listan kan göras oändlig. Att lösa något av samhällets utmaningar, som skenande bostadsbrist, flyktingkris, arbetslöshet, skolans problem etc är mindre viktigt. Som synes. Först måste LO få sitt. 

Men att LO köper politisk makt är alltså okej. För att det skett i 100 år och öppet. Öppen korruption är alltså okej.  

Det är beskyllningar om andra skulle göra det som är intressant. 

Så kallad DUBBELMORAL. 
 

Någon vecka efter Stefan Löfven beskyller näringslivet för saker lägger samma Stefan Löfven, som kallar SD fascister, ett förslag som de de alltså är beroende av SD för att få igenom och kommer få igenom tack vare.

Det är okej att samarbeta med SD och vara beroende av dem om man är socialdemokrat. Om man inte är socialdemokrat föranleder ens samtal utanför politikens maktkorridorer utpekningar och fördömmanden. 

Andra regler. En regel för dig som inte är sosse, en regel för mig som är sosse. 
 

Lindberg har givetvis inget emot att Lex Laval-förslaget röstas igenom i samarbete med SD.
 

Men är man inte sosse och pratar med SD handlar det om “att hyra en fascist”. 
 

Men själv gick Anders Lindberg efter samma SVT Debatt han med i vanligt mycket högt och självrättfärdigt tonläge kritiserar alla andra som haft kontakt med SD, och drack öl med…… Josef Fransson från SD. Och försökte påverka honom om frågan om vinst i välfärden, enligt Fransson själv. 
 

När andra tyckte att detta var…..hyckleri, svarade Lindberg med att han ju måste prata med alla. För att han håller på med politik. 

Precis som vi i PR-branschen alltså. Och företag, organisationer etc som alla påverkas. För att vi som jobbar med politik ska förstå politik måste vi ha koll på alla partier. 

Men är man inte sosse sitter man alltså i knät på fascister om man gör det. Sossen har fribiljetten. En moralisk överhöghet ingen annan har. 
 

Och det är ju här skon klämmer. Att de till och med kan erkänna det. Nu var detta i en humoristisk paketering men med ett innehåll Lindberg verkligen tycker. Att han och AB Ledare är de enda som alltid har rätt. Eftersom de alltså har fribiljett. 
 

Detta illustrerar egentligen varför jag driver den här bloggen och håller på det jag gör. Jag står inte ut med den här enorma dubbelmoralen och hyckleriet. Det självgoda fingerpekandet med ena handen och fribiljetten som den andra handen håller. 

Att det skulle vara okej för just socialdemokrater att göra vad de vill. För att de är socialdemokrater. 

Nej. Ni har ingen fribiljett.

Ni har inte bättre moral än andra och endal ösningen på samhällets orättvisor och problem är inte socialdemokrati.

Faktum är att det enligt mig inte finns något socialdemokratin löser bättre än borgerligheten. Men jag springer inte omkring och på allvar och tycker att en uppsättning regler gäller mig och en gäller resten. 

Det gör nämligen bara sossar. 

Bedrövligt. 
 

Se om sitt eget hus

Bilden är gjord i samarbete med serietecknarna “I fablernas land”

Vi behöver bostäder. Läget är akut. Detta är alla överens om och alla är medvetna om det. Sedan har olika personer och organisationer lite olika lösningar på det här problemet.

I Stockholm står det idag 500 000 personer i bostadskö.

Enligt Boverket måste 600 000 bostäder byggas på tio år för att klara både befintlig bostadsbrist och den ökade efterfrågan beroende på den stora flyktingstillströmningen, när 400 000 människor väntas inom några år. 
 

Även Hyresgästföreningen tycker att det byggs för lite. Detta trummar de ut via olika kanaler såväl debattartiklar som intervjuer och egna seminarier. 

“Dags att få fart på bostadsbyggandet“.

 

Men om Hyresgästföreningen verkligen tycker att det borde byggas fler bostäder är det jättesvårt att förstå varför de då röstar nej till så många nya bostadsbyggen de har möjlighet att göra?

För denna gamla socialdemokratiska institution som jag skrivit tidigare om, säger en sak men gör en helt annan.

Numera är HGF inte officiellt en del av arbetarrörelsen men inoffociellt är de fortfarande det. Marie Linder, nuvarande ordförande,  plockades direkt från kommunikationschefsjobbet på LO och förra ordföranden Barbro Engman var socialdemokratisk riksdagsledamot. Många på ledande positioner på HGF kommer direkt från S eller LO.

Deras nya chefekonom fungerade som “oberoende utredare” om marknadshyror från ett konsultföretag strax innan hennes nya tjänst blev officiell. Helt otippat kom hon fram till att marknadshyror är dåligt. Detta har jag också skrivit om i inlägget “Chef där chef här

De omsätter 800 miljoner och har över 730 anställda. Deras vänner sitter nu i regeringsställning

Kan man överklaga nya bostäder gör alltså Hyresgästföreningen det. Hela tiden. Fastighetsägarna i Göteborg bestämde sig 2008 för att kolla upp hur många gånger HGF överklagat till Länsstyrelsen. De hittade överklaganden för över 1000 nya bostäder. 
 

Om man googlar hittar man bevis på att ogina Hyresgästföreningen inte bara vill stänga ner alla byggen som finns, de bistår även med hjälp att försöka stänga ner fotbollsplaner. För att “det låter”. I en stad låter det alltså. Chocken. 
 

Till exempel ville de inte att det skulle byggas 120 lägenheter på attraktiva Södermalm. De ville ha kvar den stora gården som den ser ut idag. 69 hyresrätter och 50 studentlägenheter, men nej, det ville inte HGF. De deppar nu när det byggs. 
 

De överklagade också 600 nya bostäder vid Råstasjön, tillsammans med de bostadshatande miljöorganisatonerna som alltid överklagar.
 

HGF var också emot 165 nya lägenheter på Hägerstensåsen. Den lokala föreningen tycker “att de kan väl bo på Telefonplan istället”. Bygget förstör ju hennes promenader. 

Tidigare bordlade Miljöpartiet bygget, då sa samma Ingrid: “Det är för trångt, de får inte plats.”
 

Söder om Stockholm, i Hammarbyhöjden, har det länge planerats 2 600 nya bostäder men det har varit mycket bråk. Bland annat bildades nätverket “Rädda Hammarbyskogen” (skog och skog, det är en dunge), där Hyresgästföreningen lokalt var aktiva. Elin Gauffin från HGF som är lokal ordförande sa: “Genom att bygga bort allt grön försvinner känslan av att befinna sig i naturen”. 

Naturen hon refererar till är ett stenkast från Södermalm, i staden där 500 000 människor står i bostadskö. 

Hyresgästföreningen är inte bara emot bostäder var helst de byggs. Eller bollplaner. De är också emot flyktingsförläggningar och kvinnohem. För den rumänska föreningen i Bredäng har tänkt att bygga ut sina lokaler och antingen hysa flyktingar eller skyddat boende. Det var Hyresgästföreningen emot.
 

Totalt har Hyresgästföreningen de senaste åren stoppat bygget av minst 3 645 bostäder, vilket motsvarar boende för 7 000 personer (så kallad boendeplats, en lägenhet motsvarar 1,9 boendeplatser).

I Stockholm har de överklagat följande byggen som nu byggs:
 

Hyresgästföreningen är inte ett dugg intresserade av att det byggs nya bostäder.

Det är inte ett allmänintresse utan representerar ett särintresse – människor som redan idag har hyresrätter med låga hyror. Precis som LO struntar de i de som står utanför, de som inte har bostäder

Alltså röstar de nej. Och nej. Och nej. 

Detta gör det i Stockholm, Göteborg och på alla platser de får chansen. Och med 800 miljoner i omsättning har de gott om resurser att processa överallt i evighet amen. 

Tyvärr stannar eländet inte där. 

Med kompisarna i regeringen kan vi förvänta oss ännu starkare ställning för just Hyresgästföreningen. Annika Strandhäll försökte som bekant smyga in avgifter till HGF i socialbidragsnormen men tog tillbaka förslaget och Mehmet Kaplan har uteslutande pratat om just hyresrätter, bland annat att införa skattelättnader. 

Vi andra kan bara stå och se på när kön med bostadslösa växer. Medan Hyresgästföreningen är upptagna med att lägga nya bostäder i byrålådan för att skydda sina egna promenadvägar. 

Folk man väl bo “någon annanstans”. 

 

Troll från LO-borgen

Bilden är gjord i samarbete med satirtecknarna “I fablernas land

Ni som följer bloggen vet att i maj utspelade sig ett mindre krig här mellan mig, som tog ställning för syskonen Mehdis på Ingeborgs Bageri och som satts i blockad av Livsmedelsanställdas förbund, och nämnda fackförbund. 

Flera från förbundsstyrelsen skickade mail och kommentarer och allra mest aktiv var själva förbundsordförande Hans-Olof Nilsson

I fredags kväll sitter jag och min man på landet. Barnen sover, vi har haft kräftskiva och nu ligger vi och kollar på slutet på en film. Brasan har nästan slocknad i den öppna spisen. Då får jag en mailnotis om en ny kommentar på min blogg. 

En anonym kommentar. 

Ett passivt hotfullt avsändarnamn: Du vet vem jag är. 
 
 

Personen påstår alltså att jag på något sätt mutat mig till mitt vikariat på Dagens Industri och att min man också ägnar sig åt mutor och korruption. Allvarliga anklagelser. Och allvarliga anklagelser mot Di, att en stor affärstidning skulle anlita de skribenter som i princip mutar dem. 

På kvällen mailar en bekant och tipsar om att söka på numret i mailadressen, som ser misstänkt likt ett fast telefonnummer med riktnummer 035, vilket är Halmstad. Jag mailade adressen för att få bekräftelse att det inte är en fejkadress. 

Jag fick inget felmeddelande, alltså finns adressen. Den är inte påhittad. 

 

IP-numret läggs in automatiskt i kommentarsfunktionen och när man söker på det hittar man också Halmstad, vilket antyder att mailadressen stämmer. 
 

Den som har telefonumret i mailadressen är………..

Hans-Olof Nilsson, förbundsordförande för Livsmedelsarbetarförbundet. 

 

För att ytterligare bekräfta avsändaren kommenterade Nilsson på ett inlägg där jag marknadsförde Sommarpodden, en helt apart kommentar. Om SD. En fråga Nilsson verkar besatt av. 

Denna kommentar kom helt spontant, utan någon kontakt med honom. En månad efter det bråk vi hade. Och kommentaren har dessutom inget som helst med inlägget att göra, som alltså handlade om min podcast med entreprenörer. 

 

Språket är lika, och han gör heller inga mellanrum när han skriver. Inga blankrader. Innehållet är också samma. 

 

Hans-Olof Nilsson har alltså anonymt postat en hatisk troll-kommentar på min blogg, med ett passivt hotfullt “du vet vem jag är”.

Kommentaren kom en fredagskväll 23.32. Förbundsordföranden sitter alltså hemma på helgkvällar och anonymt mailar folk han ogillar.

I syfte att skrämma skribenter. 

En av LO:s fjorton förbundsordförande, en man med mycket makt, gömmer sig bakom anonymiteten som vilket troll på Avpixlat och Flashback som helst. 

Detta är mycket anmärkningsvärt. 

Han hävdar att jag i princip mutat mig till vikariatet på Dagens Industri, en mycket allvarlig anklagelse. Och att min man också håller på med mutor och korruption.

Detta är förtal. 

Som enskild debattör utan en stor tidning i ryggen är man extra utsatt. Jag har inga juridiska muskler eller skydd av ansvarig utgivare. Och som person vet ni alla som följer mig att jag får utstå otroligt mycket sådant. 

Att en mäktig LO-förbundsordförande väljer att skriva sådant här vidrigt till en enskild debattör anonymt säger något otroligt ledsamt om det debattklimat vi har idag, där hot mot journalister och debattörer är ett växande problem. Där hatet och hoten gör att allt fler ägnar sig åt självcensur. 

Syftet med hans anonyma kommentar är tydlig. Han vill tysta mig. Han vill få mig ur balans, osäker och att jag låter bli att granska. 

Till Hans-Olof Nilsson har jag bara en sak att säga: 

Du borde skämmas. 

Men du skrämmer inte mig. Jag är bara ännu mer motiverad att dra ner byxorna på den verkliga korruptionen och stå upp för företagares rätt mot mäktiga, maktfullkomliga fackförbund. 

Uppdatering 27 sept kl. 13.36:

Hans-Olof Nilsson erkände att han postat kommentaren för Nyheter Idag när de ringde honom.

Läs erkännandet här 
 

UD-familjen

Bilden i gjord i samarbete med satirtecknarna “I fablernas land

Jag har tidigare skrivit om nepotism, då i Stockholm stad som alldeles nyligen anställt sambon till VD:n för Stockholms stadshus AB, så att han nu rapporterar till henne. Som chef över dotterbolaget SISAB.

Det visar sig att Utrikesdepartementet tillämpar samma rekryteringspolicy.

Först har de placerat opolitiska tjänstemän, men som sympatiserar med Alliansen, i olika frysboxar utan arbetsuppgifter.

Sedan har de gett deras jobb till……högt uppsatta socialdemokraters barn. 

Statssekreteraren på UD kallas kabinettssekreterare och är Margot Wallströms närmaste medarbetare. Tidigare hade Frank Belfrage den posten i 8 år under Carl Bildt. Nu heter kabinettssekreteraren Annika Söder.

Om ni känner igen namnet är det korrekt gissat – hon är dotter till Karin Söder, den före detta partiordföranden för Centerpartiet och blev landets första kvinnliga utrikesminister. Men Annika är alltså sosse. 

Även då höll familjen Söder saker inom familjen, för nyheter att Karin Söder fått posten avslöjade den dåvarande journalisten på SR Örebro – Annika Söder. Detta var innan hon sadlade om och bestämde sig för att gå i sin mors fotspår på UD. 
 

Hon var statssekreterare på UD även under den förra socialdemokratiska regeringen, 2002-2006. Sista regeringssammanträdet innan valförlusten fick hon ett nytt jobb – på FN i Rom, som undergeneraldirektör på FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation (FAO).

Detta uppdrag gav henne ett eget program i Sommar i P1 2008.

Men det finns en grej kring utnämningen som varken framgick under sommarpratet eller innan, och det är att som stor bidragsgivare till FN har Sverige mer eller mindre rätt att kräva vissa FN-posteringar.

Det var så Margot Wallström förmodligen fick sitt välbetalda FN-jobb mot kvinnovåld och det var så Söder fick sitt uppdrag. För hennes make fick ambassadörsposten i Rom exakt samtidigt. Det kan även varit så att maken blev utsedd efter henne, det vet bara dåvarande regering. 

Detta skrev nämligen den nu framlidne journalisten på DN, Anders Isaksson, om i en artikel 2008. 
 

Annika Söder har två döttrar – Klara och Moa. 
 

Nu jobbar Klara Backman ( som hon numera heter) som departementssekreterare på Enheten för mulitilaterial utvecklingssamarbete på UD.

Som av en händelse. Klara anställdes efter att Annika Söder anställts. Innan jobbet på UD har Backman jobbat med teater, bland annat. 
 

Ett annat namn på den här listan är Karl Backéus, som jobbar som kansliråd på samma avdelning.

Vem är då han?

Jo, han är en av Anna-Greta Lejons barn.

Ni vet, hon som varit justitiesminister, bland annat. Hon gifte sig nämligen med Leif Backéus 1975, och ett år senare föddes Kalle. 
 

Även hans halvsyster Britta Lejon har varit socialdemokratiskt statsråd, 1998-2002 var hon demokratis- och förvaltningsminister, konsumentminister och ungdomsminister.

En annan av sosse-adeln som plötsligt fick jobb på UD, den Humanitära enheten, är Amanda Högberg. Hon är nämligen dotter till Framtidsminister Kristina Persson. 
 

En till person som är tillbaka på UD är Hans Dahlgren. 2013-2014 var han kanslichef för Socialdemokratiska partiet, direkt efter valsegern plockades han tillbaka in på UD. Eller snarare på statsrådsberedningen men med ansvar för utrikesfrågor hos Löfven. 
 

Känner ni igen namnet?

Det är för att det var Dahlgren som gjorde bort sig under tsunami-katastrofen. Då var han kabinettssekreterare på UD. Han stoppade på annandagen en räddningsinsats till offren på Sri Lanka och i Thailand. 
 

Men det räckte inte. Sedan raderades all kommunikation mycket mystiskt från UD precis innan regeringen Reinfeldt tillträdde. 
 

Det är alltså den här stjärnan vi nu har som högst ansvarig tjänsteman hos Löfven för utrikesfrågor. Och vi har tre barn i sosse-adeln som enbart fått jobben på UD för att deras mammor är högt uppsatta socialdemokrater medan de tjänstemän som har gedigen erfarenhet och kompetens efter åratals av jobb med just dessa frågor sitter och rullar tummarna i någon typ av frysbox. 

Alla sosse-barnen jobbar med bistånds-frågor. 

Ett område hårt utsatt för massiv kritik för att det missköts under lång tid. Journalisten Jenny Nordberg på Svenska Dagbladet är den som skrivit om detta slöseri mest av alla. I artikeln “Biståndets svarta hål” går hon förtjänstfullt igenom de enorma summorna som spills iväg utan kontroll. 
 

Vi skickar 5 miljarder varje år in i FN-cirukusen. Pengar som få vet vart de hamnar. 
 

Även DN har skrivit om biståndet och bristen på kontroll, bland annat på ledarplats. Riksrevisionen har riktat skarpt kritik mot UDs hantering av biståndet och FN-pengarna. Även UDs egen genomgng konstaterar mellan raderna att de saknar kompetensen. 
 

I det här läget anställer alltså UD ett gäng amatörer med rätt efternamn (Karl Backéus (Lejons son) har dock examen i nationalekonomi och har jobbat för förra socialdemokratiska regeringen). Och den gamla statssekreterare som orsakade massa människor onödigt lidande genom sin amatörmässiga hantering av tsunami-katastrofen. 

Som ska ratta miljarder med biståndspengar. 

En annan stjärna som jobbar på UD sedan länge är Dahlgrens gamla assistent som för några år sedan var misstänkt spion. Ni läste rätt. Och det handlade om Ryssland.

​Under kodnamn “Sylvester” sålde denna UD-tjänsteman information. 

Men förundersökningen lades ner och mannen har jobbat på UD sedan dess. 
 

Ja, vad ska man säga?

Är det någon som är förvånad? Socialdemokrater har alltid gjort så här. Länge var S synonymt med staten och de har alltid varit skickliga på att spela systemet så att de får mest makt i samhället totalt, genom att utse sina vänner till så många poster i övriga samhället som möjligt. 

Det här visar också att gamla takter sitter i. Finns en chans att byta ut opolitiska tjänstemän till “opolitiska” tjänstemän med sosse-partibok och rätt efternamn gör man alltså det. 

Med Svarte Petter sitter både de som blev av med jobbet och vi medborgare, som istället för kompetens får……..sosse-barn. Som ska sköta delar av det samhälle vi betalar. 

 

Klona dig själv – maximera påverkan

Bilden är gjord i samarbete med satirtecknarna “I fablernas land“.

Några som kommit på hur man påverkar opinion och politiker samt ser till att få så mycket bidrag som möjligt är verkligen miljörörelsen. Jag har tidigare skrivit om Naturskyddsföreningen, som blivit en 200 miljoner kronorsindustri med 150 anställda som alla bara sysslar med opinionsbildning i olika former. Allt från utredare som gör rapporter som skickas till politiker till rena kommunikationsprojekt som bara syftar till att bilda opinion hos väljare. 

Den som har flest aktörer vinner. Så var passar då bättre än att utveckla en förmåga att klona dig själv?

Detta kom Naturskyddsföreningen, WWF, Jordens Vänner och Fältbiologerna på redan tidigt 2000-tal. Och med skickliga lobby-insatser från dessa fyra miljölobbyister lyckades de 2002 så väl med sitt påverkansarbete att dåvarande socialdemokratiska regeringen finansierade en ny organisation åt dem – Internationella Kemikaliesekretariatet. Miljödepartementet beviljade direkt 2 miljoner kronor i bidrag

Den invigdes 11 april 2003 av dåvarande miljöminister Lena Sommestad.
 

Och vips, hade miljöjättarna klonat sig själva. En organisation som också finansieras av skattemedel och som bara bedriver kemikalie-lobbyism var född. Samtliga organisationer sysslar nämligen med bland annat det men har även andra strängar på sin lyra.

ChemSec fokuserar bara på kemikalier. Dessutom hade de nu skapat en till karriärsmöjlighet för sig själva när de vill byta jobb. För precis som i alla branscher byter miljölobbyisterna jobb med varandra regelbundet. 
 

Fältbiologernas hemsida skriver man uttryckligen att ChemSec ger dem möjlighet att bedriva lobbyism på områden som inte annars skulle få så mycket uppmärksamhet. 
 

I detta miljönätverk ingår förutom givna organisationer även Miljödepartementet, myndigheten Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket, där folk byter jobb med varandra. Och Forum Syd, där exempelvis Åsa Romson jobbat. 

Nyligen twittrade en glad Ulrika Dahl ut, som jobbat som chef över miljögifter på Naturskyddsföreningen, att hon skulle byta jobb. Till Kemikalieinspektionen. 

Direkt fick hon svar av Åsa Westlund, socialdemokratisk riksdagsledamot (och Aftonbladets Anders Lindbergs fru).

Dahls svar? Att hon som senior utredare “kommer göra lite nytta :-)” vilket inte oävet kan tolkas som att Naturskyddsföreningens uppfattningar om kemikalier alltså kommer prägla hennes arbete på MYNDIGHETEN Kemikalieinspektionen, som enligt ska regleringsbrevet förhålla sig objektivt. 

Tweeten togs sedan bort. Men efter jag hunnit spara den :-). Hon kom kanske på att Twitter är offentligt? 
 

Frida Hök jobbar med policyfrågor om kemikalier på ChemSec och jobbade också på Naturskyddsföreningen tidigare, med kemikalier. Inte konstigt, Naturskyddsföreningen äger ju ChemSec men jag vill bara visa att folk flyttar mellan även dessa organisationer och myndigheter. 
 

Theresa Kjell är en anna person som jobbar med policyfrågor på ChemSec. 2009 jobbade hon på Miljödepartementet. 
 

Det är också dessa miljölobby-organisationer som utgör styrelsen och alltså ytterst styr organisationen. På namnet – Internationella Kemikaliesekretariatet – kan man ju få uppfattningen att detta är någon typ av myndighet.

Men det är det alltså inte utan ChemSec ska klassas som vilken lobbyorganisation som helst. 
 

Enligt deras årsredovisning hade de 2013 6,3 miljoner i intäkter. 
 

Men när jag kollade på Kemikalieinspektionens hemsida kan man se att de får 5 miljoner kronor per år av just Kemikalieinspektionen. Förmodligen är det ordet “högst” som orsakar skillnaden här, att de helt enkelt inte beviljats maxbeloppet. 
 

Lite andra bidragsgivare: 

2013 fick de 300 000 av Naturvårdsverket så det är sannolikt att detta är ett återkommande bidrag. Man får söka varje år. 
 

2009 fick de 700 000 från EU-fonder för att bygga upp sin kemikalieportal SIN-list. Eftersom EU kräver 50 % egen finansiering kom de andra 700 000 kronorna någon annanstans ifrån. 
 

Garanterat får de även bidrag från sina ägare WWF, Fältbiologerna, Naturskyddsföreningen och Jordens vänner också. 

Sedan 2002 har ChemSec spenderat minst 72 miljoner kronor på lobbyism om kemikalier (förbjuda alla helst). Betalade mestadels av skattepengar. Och detta är alltså utöver alla de bidrag föreningarna som äger dem fått. 

Vad gäller den här listan som byggdes upp med EU-pengar.

SIN-listan skulle ju kunna betyda “Synd-listan”, som i bibliska synder. Lätt att tro att det gör det. Fiffigt nog betyder det officiellt “Substitute is now”. För att förkortningen skulle kunna bli marknadsmässiga SIN. 

Man måste medge att miljörörelsen är skickliga. 

Ingen ser dem som lobbyister. Fast de är några av de duktigaste och mest sofistikerade. De flyger under radarn.

Inte nog med att de själva finansieras av skattemedel. De har också lyckats få regeringen att för 12 år sedan finansiera och stödja en klonad organisation vars enda syfte är att bedriva lobbyism mot samma politiker som invigt och betalat. Ett mycket effektivt sätt att utöva påverkan på – att bli fler enheter helt enkelt. 

Och har en gång en förening fått statsbidrag skulle det aldrig hända att de dras in. Har det hänt en enda gång? Verkar var biljetten in för evig finansiering, att hamna på bidragslistan från något departement eller myndighet. 

ChemSecs namn till trots är deras enda uppgifter att precis som vilka opionionsbildare och lobbyister som helst påverka politiker och allmänhet att agera efter just deras uppfattning om verkligheten.

Det vimlar av duktiga lobby-organisationer. Kom bara ihåg vad deras jobb är.