Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Bullshit

Det är många som tycker att Gustav Fridolin kommit lindrigt undan. Han får nu fortsätta som språkrör, om kongressen väljer honom i helgen. 

Man har pratat mycket om vad som gått fel, men en sak som Fridolin är bra på är att prata. Epitetet “det politiska underbarnet” syftar inte på en extra ordinär intelligens utan att han tidigt utvecklade retoriska färdigheter.

Det vill säga – han är bra på att snacka

Och eftersom det är hans superkraft är det helt naturligt att det är snackandet han hänvisar till i krisen – “han har inte lyckats nå fram med budskapet”. 

Vi minns alla hans artikel i valrörelsen, den 4 mars 2014 publicerad i Aftonbladet: 

 

När man påminner diverse miljöpartister om den här artikeln har vissa försökt hävda att det inte alls stod så. Att det bara var en rubrik. Några hundra dagar var det inte tal om. 

Men det står ordagrant i artikeln: 

“Idag presenterar vi vad en ny regering skulle kunna göra under sina första 100 dagar”

Det går inte att missförstå.  

 

Vad skulle då Fridolin göra på 100 dagar som utbildningsminister?
 

  • Utarbeta en rekryteringsstrategi med SKL för att rekrytera 10 000 nyanställda i skolan
  • Höja lärarlönerna (10 000 kronor sa han i valrörelsen men siffran nämns inte i artikeln)
  • Ge alla nya lärare ett introduktionsår – en lärare per nyexad lärare
  • Inför ROT-avdrag för skolan
  • Reglera förskolans gruppstorlekar
  • Inför läsa-skriva-räkna-garanti
  • Bemanna skolbibliotek
  • Alla elever i gymnaiset ska läsa minst ett estetiskt ämne
  • Tillkalla en skolkommission
  • Fasa ut tidiga val
  • Påbörja arbetet med att bli kvitt vinstjakten

Ingen liten lista. Som han skulle ha fixat innan den 11 februari 2015.

Vad har han gjort då, nu cirka 580 dagar efter att han tillträdde?

Skolkommissionen är bildad. Och i budgeten i höstan fick lärararna 800 kronor i månaden extra, enligt Skolvärldens uträkning. Skolbiblioteken har fått 15 miljoner extra, hur mycket det räcker till är oklart. Om SKL har en rekryteringsstrategi klar är oklart men den är inledd. På nästan 600 dagar alltså. 

Vad han hann med på 100 dagar vet vi.

Ingenting nämligen. 

En annan sak som han lovat är att besöka alla landets kommuner. 

Den 30 november 2014, alltså efter att han tillträtt som utbildningsminister, stod han på Miljöpartiets kongress och lovade att besöka alla 290 kommuner, med uppmaningen:

“Vi måste jobba tillsammans

 

Jag var nyfiken på hur det gått med de där besöken och mailade Utbildningsdepartementet. 

 

Det visade sig att Fridolin inte alls ville besöka kommunerna när det kom till kritan.

Istället fick hans stab ordna olika regionala träffar dit representanter för alla kommuner var inbjudna. 

Jag frågade då om det fanns något sätt att se om verkligen de flesta kommuner träffat utbildningsministern, som det stod i första mailet. 

Svaret var kort och gott nej, någon deltagarlista hölls inte. Men träffarna var “välbesökta”. 

 

Jag vet inte vad ni ser men jag ser att Fridolin inte gärna lämnar Stockholms-området.

Intressant nog la ha kommunbesöket på Gotland under Almedalsveckan. Praktiskt. Oklart hur många skolor han kunde träffa veckor efter att sommarlovet inletts för skolorna dock men någon träffade han kanske.  

31 gånger besökte han Stockholm. Eller “besökte”, han bor ju här. 

Nio gånger pallade han att åka någonstans norr om Uppsala. Han besökte Östra Göinge två gånger. Han är själv från Vittsjö nära Göinge, men vid ett av tillfällena var besöket med anledning av mordet på skolan i Broby, som skedde den 11 januari.

Han har även varit i Hässleholm två gånger, vilket nära hemtrakterna också så fyra gånger av kommunbesöken för skolan förlade han alltså i sin hemmastad. Att lägga till de 31 gångerna han hade möten i sin nuvarande hemmastad Stockholm.

Besöket i Trollhättan den 30 oktober var med anledningen av begravningen av offren för skolattacken i Trollhättan den 22 oktober. 

 

Så även om besöken hade bra anledningar är det ju svårt att förstå varför de satts upp på listan för “vi måste jobba tillsammans”-besöken. Jag undrar om det är fler besök som satts upp på listan som egentligen har med detta att göra. 

Faktum kvarstår. 

Han lovar att besöka 290 kommuner. När han sedan planerar besöken blir det istället olika möten, de flesta i eller nära Stockholm. Och man tror att alla kommuner deltagit men man vet inte för någon deltagarlista har inte upprättats på ett enda möte. 

Jag tycker att det här verkar vara helt i linje med Fridolins största talang faktiskt. Mycket snack. 

En sak han dock inte verkar särskilt bra på är att leda ett departement. 

Dagens Industri och Expressen rapporterade den 29 april 2016 att missnöjet på departementet är utbrett. 

Jag har mailat registratorn på skolenheten, som Fridolin leder direkt, och fått veta hur många som faktiskt slutat. 

När Fridolin började som departementschef på Utbildningsdepartementet var det 23 anställda på skolenheten, som är hans enhet. 

Idag är det 21 anställda. Trots det har lönekostnaderna ökat från 13,7 miljoner till drygt 14 miljoner kronor, vilket antyder att de som anställts efter hans tillträdande har fått högre löner eftersom de dessutom är 2 personer färre.

Han tyckte uppenbarligen att en assistent inte räckte utan ville ha två. 

 

Under 2015 tog två personer tjänstledigt, vilket är vanligt när man får ett nytt jobb inom statliga världen. Och två tog föräldraledighet. Ytterligare sju personer lämnade skolenheten, varav en chef och resten handläggare. Chefen verkar inte ha ersatts. 

11 personer har alltså lämnat skolenheten sedan 3 oktober 2014.

 

Enligt artikeln i Expressen var förmodligen chefen som slutade Annica Dahl, som ska ha slutat nästan direkt.

Normal personalomsättning är alltså att chefer lämnar i strömhopp med start direkt, och att totalt minst 11 personer lämnar enhet som är 23 personer stor när han tog över?

 

Över lag kan man sammanfatta hela Miljöpartiets politiska gärning med “mycket snack och lite hockey”. Men allra minst hockey spelar Fridolin. 

 

Myter om socker och annat

Uppdatering längst ner på sidan 160510 efter kommentarer om socker

Gabriel Wikström har knappt hunnit förbjuda cigaretter och snus så mycket det gick den här gången innan han är ute och vevar sin folkhälsobatong mot landets vuxna och myndiga individer.

“Sitta är det farligaste man kan göra

I samma artikel i Aftonbladet pratar Wikström om lagändringar för att få oss att äta mindre socker och röra på oss mer. 

 

Därför känner jag att det nu är dags för att avliva myter igen. 

För det är inte bara inom exempelvis jämställdhetsområdet det florerar sådana, som blivit vedertagen sanning trots brist på stöd i fakta. Inom hälsa och livsmedel kryllar det med dessa. 

Man skulle kunna tro att den som är folkhälsomagister i det här landet kunde bygga sin argumentation på det men så verkar fallet inte vara. 

Ni tror kanske precis som Wikström att vi äter massa mer socker nu än tidigare, rör på oss mindre etc. Ni har alla hört det i massa sammanhang, läst det i olika hurtbulle-tidningar som vill få dig att köpa tidningen, fått det upprepat av olika hälsoprofiler som vill sälja föredrag och PT-timmar via olika inbjudningar från traditionell media.

Men det stämmer inte. 

Vi äter MINDRE socker nu än vi gjorde för 50 år sedan. 

Jag har läst statistik från Jordbruksverket. Rapporten är från 2013 och mäter till 2011 men några dramatiska förändringar i vår livsstil har knappast hänt sedan dess. 

1960 låg sockerkonsumtionen, både direkt och indirekt, på 45 kilo per person och år.

2009 låg den på all time low, med 36 kilo per år. Precis som förra dippen skedde den direkt efter en finanskris, då många blev av med jobbet och därmed också drar in på onödigt. 

2010 var konsumtionen 42 kilo per år. Fortfarande lägre än 1960 alltså. 

 

Tvärtom vad man kan tro givet kafé-utbudet i städerna dricker vi inte heller mer kaffe nu än för 50 år sedan. Konsumtionen är ungefär samma som 1960 men betydligt lägre än på 70-talet. Vi dricker dyrare kaffe bara. 

 

Däremot har konsumtionen av rotfrukter och grönsaker skjutit i höjden, från 15 kilo per person och år till helt otroliga 46 kilo per person och år.

Vi äter alltså idag mer grönsaker och rotfrukter än socker. 

 

Det som hänt vad gäller sockerkonsumtionen är att vi äter betydligt mindre rent socker, en tredjedel av vad vi åt på 60-talet. Istället äter vi sockret i livsmedel idag, som till exempel i sötade drycker och godis. 

Samtidigt dricker vi mindre lättöl och folköl. 

 

Ni har alla hört om det farliga vita mjölet?

Vetemjölet. Som utmålas av vissa som samma typ av gift som socker. De som kan något om livsmedel, det vill säga vetenskapen, håller inte med men så försöker inte heller de skrämma upp folk i onödan för att kränga sin müsli eller vad de nu säljer, som vissa hälsodebattörer vill. 

Men givet att man tror att mjöl är giftigt, då måste man ju minska konsumtionen. 

Hur ser det då ut? Minskar vi konsumtionen?

Ja. Sedan 1960 har konsumtionen av vetemjöl minskat från 50 kilo per person till 45 kilo medan “Övrigt mjöl och gryn” ökat från 5 kilo till över 10 kilo.

Idag äter vi alltså mer till exempel bulgur, quinioa och havregryn.

 

En annan sak som debatteras flitigt är kött. Vi måste äta mindre kött för att det är dåligt för klimatet, men också dåligt för hälsan påstås det. 

Istället borde vi äta mer grönsaker. Vilket jag redan konstaterat att vi gör. Men om man ska äta kött borde man äta mer kyckling och mindre nötkött, det har ni alla hört. Ljust kött ska vara bättre för allt möjligt. 

Som ni kan se har visserligen den totala köttkonsumtionen ökat. Men det som är mest klimatpåverkande – nötkött – åt vi 2010 nästan ca 5 kilor mer per person är 1960, främst för att nötkött blivit billigare och fler har högre inkomst, är min gissning. 

Det som däremot ökat mycket senaste 50 åren är konsumtionen av just fågel, från ynka 5 kilo per person och år till 28 kilo. 

 

Fisk är bättre för både hälsa och miljö, säger hälsodebatten. Om man äter fisk som inte är rödlistad. 

Då är det kanon att fiskkonsumtionen formligen exploderat i Sverige sedan 1995, då sushin gjorde sitt intåg i svenska hushåll och därmed den asiatiska matlagningen där det ingår mycket fisk. 

1960 åt vi 5 kilo per år. 2011 åt vi mer än dubbelt så mycket, nästan 12 kilo.

 

Hur är det med motionen då? Vi rör på oss alldeles för lite säger Gabriel Wikström.

Men enligt en rapport från SCB som mätte motionsvanor mellan 1980 och 2002 ökade det regelbundna motionerande och de som inte motionerade alls minskade. Framför allt började kvinnorna motionera betydligt mer. 
 

Kollar man på nyare statistik från Riksidrottsförbundet kan man se att trenden fortsatte. Från 1998 har andelen som motionerar mer än 2 ggr per vecka ökat från 37 % till 47 % och andelen som aldrig motionerar krympt från 13 % till 8 %.

Fler rör på sig överhuvud taget och betydligt fler tränar mycket och regelbundet alltså. 

 

Samma rapport konstaterar att fetma och stillasittande mer och mer koncentreras till de lägsta socialgrupperna, där många utlandsfödda finns. 

Att då hävda att det är kontorssittande som är problemet, som är vanligt i debatten, är alltså helt fel. Kontorsråttorna är de som i allra högst grad svettas på gym och i löparspår, vissa mer än det är hälsosamt. 

Så vi kan sammanfatta det här med följande: 

– vi äter mindre socker än vi gjort tidigare
– vi äter rekordmycket grönsaker och rotfrukter
– köttkonsumtionen ökar visserligen men det är framför allt för att vi äter mer kyckling
– vi äter mer än dubbelt så mycket fisk som tidigare
– vi rör på oss betydligt mer än för 30 år sedan, och det har ökat explosionsartar sedan 2002

Alla försök att hävda motsatsen bygger inte på fakta utan på en djup och grundad vilja att få bestämma över andra människor, kosta vad det kosta vill. 

Det är moralism och inte fakta hela folkhälsodebaklet bygger på. 

Det finns inget som helst argument för att minska sockerkonsumtion och få oss att äta nyttigare. Vi äter redan historiskt bra. 

Istället handlar ohälsa och fetma om socioekonomiska skillnader. Och den gruppen med lägst inkomster, de som lever på bidrag, väntar öka till makalösa nästan 1 miljon personer till 2020. Bland annat på grund av den stora flyktinginvandringen men också för att taket i sjukförsäkringen är borta.

Jag avslutar med en bild jag hittade på Twitter, där den norske professorn Ingvard Willhelmsen intervjuas i NRK (som jag hoppas har rätt text för att det är så bra men sådant går ju att manipulera….)

 

Uppdatering 160510:

Efter att ha fått en mängd kommentarer med påståenden om socker-statistiken har jag kontaktat Jordbruksverket för att reda ut vad som ingår i deras statistik och tabellerna jag hänvisat till i inlägget. 

Nedan är deras svar: 
 

Som ni kan se ingår andra sockerlösningar i statistiken, som fruktos etc. Att hävda att den helt utesluter dessa är alltså fel. 

Men Jordbruksverket medger att de har med “vissa delar” och att inte heller stevia och aspartam ingår. 

Så lite fog för kritiken att deras statistik inte inkluderar allt finns, däremot inte alls i den utsträckning vissa debattörer vill hävda. Och de sockerarater som används för att undvika exempelvis vitt socker – stevia och aspartam – finns alltså inte alls med. 

På det hela taget äter vi mindre socker än 1960.

Och även om en del av 1702 inte ingår i statistiken så kan man alltså inte säga att vi äter rekordmycket socker. Det är bara att läsa statistiken. Konsumtionen har flyttat från att konsumera rent socker till att äta socker i produkter. Att sedan en del av det sockret inte är socker utan  olika sockerlösningar baserat på fructos och majs, till exempel, innebär alltså inte att svensken konsumerar historiskt mycket socker.

1993 åt vi 50 kilo per person och år. Vi är inte ens i närheten av det, även om man tar hänsyn till det bortfall Jordbruksverket meddelar här. 

Det finns en mängd personer som säljer olika saker inom hälsa som vill göra gällande att det är precis tvärtom, att vi äter sämre än någonsin tidigare och rör oss mindre. Man måste utöva källkritik även mot dessa faktiskt. 

Detta stämmer inte. Faktum är att fetma och dålig hälsa de senaste decennierna blivit mer och mer ett problem för de med lägst inkomster medan de med högre inkomster äter bättre än någonsin och tränar mer än någonsin. 

 

Bland gissningar och hypoteser

En sak brukar irritera mig (eller snarare en av alla saker) är när påståenden blir fakta. 

Så är det inom tobaksdebatten. 

Ni har säkert alla hört eller läst påståendet att 12 000 per år dör av rökning. Det levereras alltid som fakta. Som vetenskap. 12 000 dör. Punkt. 

Jag frågade de som brukar påstå det, “tankesmedjan” Tobaksfakta och jag fick en rapport från Socialstyrelsen som belägg för påståendet. Som jag läst. 

Och det visar sig finnas en hel del att ifrågasätta. 

Direkt när man kollar rapporten dyker ett bekant namn upp: Hans Gilljam. 

 

Det är honom Socialistyrelsen använt som expert. Gilljam är svensk antitobakslobbyisms heltidsanställda. Han ÄR anti-tobakslobbyismen i Sverige, delvis finansierad av läkemedelsindustrin. Jag förstår faktiskt inte varför vi inte pratar mer om pengarna som kommer från bland annat Pfizer. De har mycket starka ekonomiska incitament nämligen, att pumpa in pengar i anti-tobaks-projekt och organisationer – ju fler som vill sluta röka, desto mer rökavvänjningsmedicin säljer de. Win win alltså. En ohelig allians. 

Men mer om Gilljam senare i inlägget. 

I rapporten står det ett nyckelord: beräknas. Antalet dödsfall som “beräknas” beror på rökningen. 

Det står också “uppskatta den andel av sjuklighet” som beror på rökningen. 

 

Den här tabellen finns tidigt i rapporten. Där kan ni se siffran som Socialstyrelsen, med hjälpt av Gilljam, landat it. Nästan 12 000 personer. 

 

På ett annat ställe, i slutet av rapporten, återkommen man till ordet “antagande. I meningen “under dessa antaganden” dödade rökningen 12 000 personer per år. 

 

För att sätta deras påstående om 12 000 döda i relation till något måste man först kolla hur många som dör varje år. Enligt Socialstyrelsen dör 90 000 per år. 

 

Hur gamla folk är när de dör är också mycket relevant. Enligt SCB dör de allra flesta mellan 80 och 95 år. Gamla människor alltså. Alla gamla dör i princip av sjukdom, av någon sort. Eller en kombination. En gammal kropp blir sjuk. De som dör innan 60 är mycket få, som ni kan se. 

 

Hur många dör då av till exempel hjärt-kärlsjukdomar, som ju anges som en av de största grupperna som dör av rökning?

Enligt Socialstyrelsen dog 34 666 personer av det 2012. 75 % av samtliga döda var 75 år eller äldre, vilket antyder att en stor andel av även de med hjärt-kärldödlighet också var gamla människor.  

 

Kollar man på 1177 hur man kan undvika hjärtsjukdom finns rökning med som en riskfaktor, tillsammans med diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck, bukfetma och psykosocial stress. 

Varför inte gener finns med på listan är oklart, väldigt mycket vad gäller hälsa är ju genetiskt. Det vet man. Cancer är överrepresenterade i vissa släkter, liksom just hjärtproblem, diabetes etc. Själv har jag problem med sköldkörtelen, som halva min släkt har. 

För att få fram siffran 3 500 per år som definitivt dör av rökning har man gjort en massas antaganden. Och att de flesta som dör överhuvud taget är gamla tar rapporten inte hänsyn till alls. Det nämns inte ens. 

 

Vad gäller cancer så dog 22 904 personer samma år. 

23 % av dessa skulle enligt Gilljam bero på rökning. En fjärdedel. Den stora majoriteten av även döda i cancer är gamla personer.

 

Rapporten medger själv att de som får cancer kan förekomma flera gånger i statistiken, för insjuknande. Dör gör man tack och lov bara en gång. 

 

De vanligaste cancersorterna är prostata, hud, bröst, tjocktarm och malingt melanom, tillsammans med just lungcancer som är den enda cancersort man verkligen VET orsakas av rökning. Resten gissar man bara. 

 

Socialstyrelsen medger i en annan rapport att det är “en hypotes” att rökning kan bidra till cancer i till exempel matstrupe, munhåla etc. 

 

Trots att det är en hypotes har Gilljam tagit med dessa, och egentligen de för oss kända åkommor och diagnoser som är allvarliga. Allt från magsår till psoriasis, allt är rökningen. 

 

Enligt Socialstyrelsens rapport dog 38 % av “rökrelaterad” sjukdom, trots att allt är hypoteser, antaganden etc. 

 

I litteraturförteckningen har Gilljam hänvisat……till sig själv. 

 

En heltisanställd anti-tobakslobbyist som regelbundet samarbetar med bland annat Pfizer för att sälja deras rökavvänjningsmedel anlitas alltså av Socialstyrelsen som expert, kör en massa antaganden och hypoteser för att “beräkna” att 12 000 personer dör per år av rökning. Han hänvisar till sin egen forskning som litteratur och vips, så har vi fått en sanning. Som inte är en sanning, utan som är en hypotes. 

Och det är så siffran 12 000 ska användas. Det är en hypotes. Antaganden. För att man inte VET. Rökning är farligt, aboslut. Och det är EN av alla riskfaktorer. Men man har ingen aning om exakt hur stort ansvar just riskfaktorn rökning har för dödsfallen. 

Som dessutom i mycket stor majoritet sker hos de redan gamla. De som faktiskt ska dö. Vi lever inte för evigt och alla dör vi av någon sjukdom. Så är det. 

Den här Hans Gilljam finns det en del att tillägga om, och som jag skrivit om förut. 

Han är som sagt central i lobbyismen av anti-tobak. 

Han laddade till exempel upp den här kampanjfilmen från Sluta-Röka-Linjen, som de gjorde i samarbete med Pfizer. 

 

Gilljam grundade Sluta-Röka-Linjen. Han grundande även Läkare mot Tobak, Sjuksköterskor mot Tobak, Psyokologer mot Tobak, Yrkesföreningar mot Tobak, Tobaksfakta etc. I Läkare mot Tobak är han ordförande

 

Var man än söker inom anti-tobak dyker han faktiskt upp. 

I pressmeddelande från Pfizer till exempel, om att deras Champix är bättre än nikotinplåster.
Och i ett annat presssmeddelande från Pfizer om att Champix funkar lika bra mot snus. I det är han till och med kontaktperson. 
 

I en av de presentationer han håller, signerad Karolinska Insitutet, hänvisar han till linjen han själv grundade.  Vilket i och för sig inte är fel i sig. 

 

Men han hänvisar dessutom till just Champix, som beskrivs med betydligt färre biverkningar dessutom. Och är hans rekommendation på slutet. 

Att läkemedelslobbyister rekommenderar läkemedel signerat Karolinska tycker jag är väldigt tveksamt faktiskt. 

 

Gilljam dyker som sagt upp lite varstans. Som i en utvärdering av just Sluta-Röka-Linjen, där han konstaterar att de gjort ett bra jobb. 

 

Han dyker även upp i en annan skrift från Pyskologer mot Tobak, som vänder sig till tandvården. 

 

Han är också med i en bilaga om Sluta snusa och röka som samma organsiation publicerat., där han hänvisar till de honom närstående organisationerna. Givetvis.  

 

Han är lärare för en diplomeringsutbildning för vården i tobaksavvänjning. 

 

Och han dyker även upp i en publikation från 1177, som expert. 

 

Sluta-Röka-Linjen är inte de enda som sponrats av Pfizer. Även A non smoking generation har tagit emot pengar från dem. 

 

Så  här är det inom anti-tobak. Det går runt runt. 

Statlig arvoderade folkhälsopersoner, som Hans Gilljam, får uppdrag av Socialstyrelsen för att ta fram en siffra på dödlighet för rökning, som han själv har nytta av är så hög som möjligt sitt arbete som anti-tobakslobbyist. Han samarbetar ogenerat med läkemedelsindustrin och i sina föreläsningar för vården rekommenderar han just Pfizers medicin för det, samma bolag han stått på pressemeddelanden hos. 

Han har startat de flesta anti-tobaks-föreningar, som alla får bidrag av staten, för ett bidrag per förening så ju fler föreningar desto mer pengar. Det senaste är Tobaksfakta men det är kommer säkert fler. 

Alla har samma adress, det är samma personer överallt och ingen har lust att redovisa intäkter officiellt på sina hemsidor. 

Men 12 000 personer dör inte av rökning varje år. 

Det är ett antagande. En hypotes som bygger på andra antaganden. 

Håll det i huvudet nästa gång någon person påstår det. 

 

Utan upphandling i Botkyrka

Miljöpartiets tveksamma innehåll av islamism rullar vidare. 

De har lite att städa, minst sagt. 

Nyss avslöjade Ivar Arpi  via sin Facebook-sida att Ali Khalil, miljöpartist från Botkyrka gillar både Islamiska brödraskapet och deras chefsideolog Yusuf al-Quardawi på Facebook. 

 

Khalil svarade att han bara följer Muslimska Brödraskapet för att omvärldsbevaka. 
 

Men Khalil sitter som chef över internationella program på Islamic Relief. 

 

Islamic Relief har kopplingar till Muslimska Brödraskapet, vilket bland annat Ledarsidorna. se skrivit om tidigare. 

 

Islamic Relief är terrorstämplad av andra länder. Och har samröre med Hamas, dit de bland annat skänkt pengar. Bilderna är hämtade från en artikel på Nyheter24.

Ett av projekten IR via pengar från SIDA finansierat är praktikplatser på det Islamiska Universitetet i Gaza, vilket grundats av Hamas andlige ledare. Inte nog med det, hedersdoktor där är numera Muslimska Brödraskapets andlige ledare Yusuf al Qaradawi. 

Så personligen tror jag inte en sekund på Ali Khalils försvar att han bara följer dem för omvärldsbevakning. 

 

Islamic Relief var också inblandad i fallet där Ihab Hallak samlade in 870 000 kronor till Al-Qaida i Syrien via Stockholmsmoskén på Medborgarplatsen. Han hade varit aktiv i just Islamic Relief. 

 

I år slängde storbanken HSBC Islamic Relief i England som kunder på grund av risken för finansiering av terrorverksamhet. 

 

Islamic Relief får 75 miljoner kronor per år i bidrag av skattebetalarna. Men samlar in ynka
2 000 kronor i medlemsintäkter. 

 

Islamic Relief betalade ut 3 miljoner kronor i lön men fick även ett lönebidrag på 333 442 kronor från Arbetsförmedlingen för någon eller några av de anställda. Man kan undra vilka. 

Så Khalil är alltså anställd av Islamic Relief, för det står ingenstans att han skulle jobba ideellt där. 

 

Samtidigt har Khalil en mängd förtroendeuppdrag för Miljöpartiet i Botkyrka.

Han är vice ordförande i arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden, sitter i arbetsmarknads- och näringslivsberedningen och i kommunfullmäktige. Han är även regionombud. 

 

Han är också ordförande för fotbollsklubben Konyaspor i Botkryka. 

 

Men Ali Khalil är en flitig man. För trots att han är anställd på Islamic Relief och har en mängd förtroendeuppdrag för Miljöpartiet driver han även en eget företag – Miljonbemanning AB. 

I styrelsen sitter en annan miljöpartist från Botkyrka – Shafik Mukalazi Muwanga. Han sitter bland annat i Tekniska nämnden i Botkyrka. 

 

Från början hette Miljonbemanning SSA Group. De skrev affärsplanen på en Big Mac-kartong enligt en intervju i DN i januari 2016. Första kunden var…… Botkyrka kommun. Finansierat av SIDA-pengar, precis som bland annat Islamic Relief. 

Gissningsvis hade Ali Khalil fått kunskap via arbetet där hur man söker bidrag. 

 

I somras kunde man läsa på Miljonbemannings hemsida att CV-labbet fortsätter, det projekt de fick någon gång efter det första SIDA-projektet. 

 

Från och med 1 juli 2015 fick också Miljonbemanning kontrakt med Arbetsförmedlingen att kunna välja dem som arbetssökande och berättigad till tjästen Stöd och Matchning. Fler intäkter via skattepengar alltså. 

 

Och som av en händelse börjar Miljonbemanning att sponsra Konyaspor, den fotbollsklubb som ägen Ali Khalil är ordförande för. Detta nämner de inte utan kallar det kort och gott för “CSR-arbete”. Nu tycker jag i och för sig att företagare för sponsra vad de vill men det är ändå intressant att kalla att sponsra ägarens eget lag för CSR.

 

Den 1 januari 2015 undertecknade Botkyrka kommun en Direktupphandlingsrapport för 80 000 kronor. Med just SSA Group, Khalils företag. De hävdade “synnerliga skäl” , vilket var “lokalt företag som är det enda i sitt slag”. Det var den CV-matchning som alltså inleddes i januari och fick fortsättning enligt nyheten från juli 2015. 

 

I februari skickade Miljonbemanning en till offert till Botkyrka kommun. Den undertecknades av Saleh Karrani, som äger Miljonbemanning tillsammans med Ali Khalil. 

Som jag nämnde är alltså Ali Khalil miljöpartist och sitter i Arbets- och vuxenutbildningsnämnden samt Arbetsmarknads- samt Näringslivsberedningen. 

Även kompanjonen Saleh Karrani är miljöpartist och sitter som ersättare i samma nämnd

 

Karrahni är också aktiv i fotbollsklubben Konyaspor.

Samtidigt som de gör detta säljer de sedan minst ett år tillbaka arbetsmarknadstjänster till just Botkyrka. Ingen av dem har mig veterligen anmält jäv. 

Den sista offerten gällde 100 000 kr inkl moms. Eftersom de hela 2015 drev samma projekt i Botkyrka borde den summan ligga på minst 100 000 kronor för det helåret. Som gissningsvis direktupphandlats med undantaget “särskilda skäl”, precis som de gjorde 2016. 

 

Detta tycker jag är rätt anmärkningsvärt faktiskt. Att samma person som sitter i arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden får sälja till kommunen utan upphandling. 

Detta är sådant korruptionsenheter brukar intressera sig för. 

Men Botkyrka har en historia av misskötsel. 2015 fick inte dåvarande kommunalrådet Dan Gahnström, Miljöpartiet, ansvarsfrihet av revisorerna vad gäller Tekniska Nämnden. 

 

Gahnström sa nyligen upp sig från jobbet som kommunalråd för att börja jobba på regeringskansliet för Miljöpartiet men den 2 maj meddelade statssekreterare Per Ängquist att erbjudandet dragits tillbaka. 

 

I slutet av april avslöjade DN att det tillträdande miljöpartistiska kommunalrådet Fredrik Olsson skrivit sig hemma hos Esabelle Dingizian och hennes make Dan Gahnström för att kunna väljas, för att man måste bo i kommunen för det. Enligt en bandupptagning argumenterade hon för att Olsson skulle väljas istället för två kandidater som redan bodde i Botkyrka. Olsson var vid tillfället makens närmaste medarbetare, som politisk sekreterare för kommunalrådet Gahnström. Klassisk svågerpolitik alltså. 

Gahnström uppgav att Olsson “bodde i deras garage”. DN såg honom pendla från bostadsrätten i Fredhäll. 

Tre dagar senare drogs jobberbjudandet på regeringskansliet in. 

.

Det finns fler intressanta Miljöpartister i Botkyrka. Till exempel Shakhlo Altieva som är personen bakom förslaget om separata badtider för kvinnor i Botkyrka. 

 

Vad gäller Khalils bolag så går det bra. 

Omsättningen ökade otroligt mycket mellan 2015 och 2014. De anställda 18 personer. Enligt årsredovisningen fick de kontrakt med Mathem, vilket garanterat ökat omsättningen. Jag gillar alltid duktiga entreprenörer. 

Men det hjälper såklart till att sälja till sig själv. 

 

Nu väntar jag på att få veta exakt hur mycket Botkyrka kommun egentligen anlitar Miljonbemanning. 

Under tiden kan vi alla fundera på exakt hur väl Miljöpartiet i Botkyrka fungerar egentligen, och hur rimligt partiet som sådant är. 

De har ett kommunalråd som hanterat skattebetalarnas pengar så illa i tekniska nämnden att han inte beviljas ansvarsfrihet. Det nya kommunalrådet fuskar med bostad och skriver sig i det före detta kommunalrådets garaget trots att han bor i bostadsrätt i Fredhäll. En person som sitter i Arbetsmarknadsnämnden säljer uppdrag inom arbetsmarknad till Botkyrka kommun, och dessutom under undantag från direktupphandlingsreglerna av “särskilda skäl”. 

En person som arbetar åt terrorstämplade Islamic Relief, som har kopplingar till Hamas och vars engelska organisation blivit utslängda från banken HSBC på grund av misstanke om terrorfinansiering. Samma person gillar Muslimska Brödraskapet och Qaradawi på Facebook men påstår  att detta bara är omvärldsbevakning. 

Jag tror Miljöpartiet har många års städjobb framför sig. 

 

Sossarna i Stockholm spårar ur

Stockholms Arbetarekommun, dvs sossarna i Stockholms stad, har haft årsmöte. 

Jag har kollat på alla motioner som behandlades på årsmötet. 

För att förstå hur tungt det distriktet är ser ni nedan riksdagslistan för dem i valet 2014. 

Flera av statsråden inklusive statsministern kommer från Stockholms Arbetarekommun:   Stefan Löfven, Anders Ygeman, Ylva Johansson. Annika Strandhäll kandiderade inte till riksdagen utan var ordförande för fackförbundet Vision när hon fick sin post men hon tillhör också det distriktet. Det var hon som satt i utredningsgruppen för rapporten om “löntagarfonder 2.0”. Partisekreterare CarinJämtin tillhör också Stockholm.

 

Många av motionerna kommer från SSU.  Många förslag är…färgstarka. 

Eller vad säger ni om förslaget att förbjuda alla svenska nationalsymboler inklusive flaggan? Men, de tycker att den Palestinska flaggan ska tillåtas (?). 

Den bifölls inte.  

 

SSU vill också att det skapas ett statlig IT-bolag.

För staten har ju alltid visat sig vara bättre på det här med att driva företag än företagare…. 

Den avslogs också. Men allt knäppt har inte avslagits, långt ifrån. Det kommer ni se längre ner. 

 

Man förstår bättre vurmen för planekonomi när man läser förslaget om att S borde kalla sig revolutionärer. 

 

De vill också att staten överallt byter ut ordet arbetstagare och arbetsgivare mot arbetsköpare och arbetssäljare.

Jag vet inte hur SSU tänker sig att det rent praktiskt ska gå till. Samla in alla böcker där ordet finns och starta bokbål? Eller att det bara gäller Stockholm Arbetarekommuns texter byts ut? Eller i hela sossarnas material?

Inget av förslagen bifölls. 

 

De vill att genusvetenskap införs i grundskolan.

Jag vet inte när de tänker sig att indoktrineringen ska börja. Vid 7 års ålder? Eller i högstadiet? 

Genus ska dessuom integreras i vetenskapliga ämnen. Va? Fysikens lagar enligt genus? Grundämnena enligt genus? Exakt hur har de tänkt sig? Men det här är ju det som är kul med att vara en helt teoretisk politiker. Man behöver inte förhålla sig till världsliga saker som verkligheten. 

 

Sossarnas svar blev att de delar uppfattningen att genus borde läras ut. Men drar tack och lov slutsatsen att det kan ske på högskolan. 

 

SSU tycker också att det ska ingå i gymnasiet att få facklig propaganda på schemat. 

Motionen bifölls i sin helhet.

Så Socialdemokraternas tyngsta distrikt, som har de tyngsta och flesta posterna i regeringen dessutom, vill alltså införa fack på schemat. 

 

SSU tycker däremot att gymnasieelever ska serveras facklig indoktrinering fritt från verkligheten, det vill säga ekonomi och företag. För de vill samtidigt förbjuda all extern litteratur i skolan än just från dem själva. 

Sossarna insåg dock att ett sådant förbud skulle drabba dem själva och avslog. 

 

Eftersom riktiga problem som flyktingkris, bostadskris, skolkris, budgetunderskott etc är tråkiga ägnar sig SSU åt viktigare saker. Som i motionen “Fuck normer”. 

I den vill de införa det tredje könet “icke binär”.  

Vilket S i Stockholm biföll. 

 

De vill förbjuda åsikter också. De staten bedömer är rasistiska. Alla sådana organisationer ska förbjudas. 

Det blev avslag. Eftersom de vuxna sossarna fattar att yttrandefrihet är viktigt i en demokrati. Även om SSU inte egentligen verkar vilja ha demokrati heller. 

 

Men distriktsstyrelsen svar är intressant. För hänvisar de till den alternativa CERD-rapporten. Den snubblade jag över när jag gjorde granskningen av de muslimska organisationerna nämligen och de dyker upp titt som tätt i diskussionerna kring antirasism och islamofobi, av identitetspolitiker som drar fram den som argument. 
 

Nätverket Svenska Muslimer i Samarbete gav uppdraget till Kitimbwa Sabuni. Texten är hämtad från Islamiskt Forum
 

I rapporten skriven av en av identitetspolitikens främsta frontfigurer och en central del i den hårda kärnan av organiserade muslimer, föreslår de helt otippad mer kvotering. Baserad på etnicitet. Allra helst i SVT, SR och nyhetssändningarna. Och tillåta slöja för värdinnorna i TV. Yttrandefriheten avkrävs “balansera” emot annat (gissar religion här). 

Dessutom kräver de att organisationer (läs “deras organisationer”) ska få höjda anslag och uppdrag av det offentliga att producera material och föreläsningar om muslimers situation i Sverige. 

Egenintresset visar sitt ansikte här alltså. 

 

Ni kan läsa hela rapporten här, de som står bakom är idel välkända namn. Både i som bidragit direkt till innehållet och de organisationer som står bakom den. 

Kom alltså ihåg det här nästa gång någon hänvisar till FN. Att det är med all sannolikhet den här rapporten. Som de alltså skrivit på eget uppdrag men nu kallas den FN-rapport ofta. 

 

Tillbaka till SSU och begåvningsreserven. 

De vill även att MUCFS (fd Ungdomsstyrelsen) inte ska ge bidrag till rasistiska organisationer. Men de specificerar inte vad de menar, för mig veterligen ger inte MUCFS stöd till sådana idag. Om jag får dra till med en gissning tror jag dock inte SSU menar exempelvis stöd till de organisationer som nyligen tagits med handen i den islamistiska syltburken utan jag gissar att de tänker sig SDU (eller vad de ny heter) och SD.

Men jag gissar bara. 

Den ansågs besvarad. Eftersom MUCFS som sagt i sina regler inte ger stöd till rasister. 

 

Gratis buss är SSU också jättesugna på. Alltså, gratis för dem men vi som jobbar och betalar skatt ska betala. De hänvisar till de ekonomiska digniteterna på tidningen ETC, tidningen som gjort sig kända på att själva mjölka systemet med presstöd till max genom att istället för att ha en tidning öppna en “lokal” variant på varje ort de kan komma på för att kvalificera sig för ännu ett presstöd. 

De vill höja landstingsskatten och avbryta Förbifartsbygget. Som ju deras parti alltså nu fortsätter bygga. De stod still för 4 miljoner kronor per dag som ni minns, för ett år sedan men byggs nu vidare för fullt. 

 

Parallellt med att införa “gratis” buss och T-bana vill de förbjuda fossila bränslen senast 2030. I hela Sverige. Istället ska laddstolpar sättas upp i stor omfattning, och inte nog med det. Det ska vara “gratis” att ladda vid alla parkeringsplatser. 

Även den notan ska skickas från skattebetalarna alltså. Till elbolagen. 

Motionen avslogs. 

 

Av alla viktiga saker i samhället är nog cirkus viktigast. 

Förbjud alla djur på cirkus, även hundar, hästar och andra husdjur alltså. Vilket de vuxna sossarna nu kommer jobba för. 

 

Årsmötet beslutade att sossarna i Stockholm ska driva frågan om förstatligande av apoteksmarknaden. 

 

Skolvalet ska förbjudas och alla elever ska vara hänvisade till den skola en grå kommunal tjänsteman i Stockholms stad tycker vore bäst. 

Det förslaget förkastade tack och lov Arbetarekommunen. 

Gissar att ingen av dessa ung-sossar valt skola utan alla gick garanterat i den närmaste. Vad tror ni sannolikheten för det är?

 

Men det finns gott om vuxna sossar, som så att säga “spånat fritt” i sina förbättringsförslag för samhället. 

Som Sjöstadens S-förening som vill förbjuda bensin och diesel till 20140. 

Vilket sossarna biföll.

Så Stefan Löfven kan väl åka till Volvo redan nu och förklara läget tänker jag? Och SAAB som ju gör flygplan, som drivs av fossilt bränsle. Han kan i och för sig till partiets kongress och se vad de andra tycker. 

 

Bernt Jakobsson vill ha massage på recept. 

Avslag. 

 

S-kvinnorna vill ha “gratis” mensskydd, det vill säga avgiftsfritt.

Någon annan måste betala nämligen. 

 

Men som vanligt när de här härliga visionärerna tänker till finns inte en rad om vad det här skulle kosta. 

Om vi räknar med 900 000 invånare i Stockholm, och hälften är kvinnor får vi 450 000 personer. En del är under tonåren, en del har passerat klimakteriet. Ingen av dessa grupper behöver mensskydd. Så säg att hälften av kvinnorna använder mensskydd. 

Det blir 225 000 kvinnor. 

Om varje kvinna använder i snitt ett tampongpaket per menstruation blir det en kostnad per person på 312 kronor per år. 

Det blir 72 miljoner kronor per år för skattebetalarna. 

Kanske får vi se en motion nästa år om ett statligt tampongföretag?

 

Att de vill förbjuda LOV – lagen om valfrihet, vet vi redan. Och de vill förbjuda företagare att bestämma själva var de vill lägga sitt företag. 

Vilket sossarna i Stockholm alltså biföll. 

 

Sossarna i Gubbängen vill att alla poliser i Sverige tvingas ha en liten kamera på sig. 

Låter billigt tycker jag. Och rimmar säkert helt med såväl Arbetsmiljöverk som arbetstagares rättigheter till integritet etc. 

Den fick avslag. 

 

Sossarna på Söder är bekymrade över att det heter nämndeman. Det är ju inte genus. 

Så de vill att man ersätter det med nämndperson till exempel. 

 

Det roligaste med detta är svaret tycker jag. Där ledningen för S i Stockholm (bland andra Veronica Palm) hänvisar till ordet “man” som person med snopp. 

Jag tänker att det varit bättre om de först pratat med en språkvetare här. Eller bara kollat på Wikipedia. 

För ordet “man” är inte könsbestämt utan har sin grund i människa. 

Men vuxensossarna i Stockholm tycker förslaget är bra. 

 

De beslutade också att driva frågan om 30 timmar-vecka med bibehållen lön. 

 

Och att återinföra den avdragsrätt för medlemsskap i fackliga organisationer som togs bort.

Nu ska LO:s alla miljoner de pumpat in i sossarna ge utdelning. Förbokad och redan betald reform alltså. 

 

En av de knäppare förslagen var Per Staflunds förslag om en bostadsfond, som hans egen förening inte ens ville bifalla så han skickade in den enskilt. 

Att staten ska ge varje nyfödd person 500 kronor och sedan varje månad, pengar som sätts in i en “byggfond”. Jättebillig reform. 

Det blev avslag. 

 

SSU briljerade verkligen på årsmötet och denna motion är en av godbitarna: att återsocialisera hela Stockholms stad tidigare bostadsbestånd. 

Med andra ord, alla de som fått köpa loss sina hyresrätter vid omvandling till bostadsrätt ska alltså tvingas att “ge tillbaka” dem till kommunen, mot ett av dem uppsatt pris. 

Alla de som köpt bostadsrätter av de som ombildade och alltså råkar bo som andra, tredje eller femtonde person i den tidigare hyresrätten skulle alltså omfattas av detta planekonomiska briljanta förslag. 

Det blev avslag. 

 

Kollar man lite i Stockholms-sossarnas flöde hittar man den här killen. 

Som jag tvingas kolla på med mina barn på morgonens sändningar av Barnkanalen. Varför det är okej att en person som avlönas via uppdrag från sossar och ABF samtidigt kan vara anställd av public service är helt obegripligt. 

 

Nu bestämmer inte Stockholms Arbetarekommun inte i hela partiet. De frågor partiet driver beslutas av partistämman. 

Men det är ändå så att en majoritet av regeringen, och de som innehar de tyngsta posterna, representerar just Stockholm. Stefan Löfven, Annika Strandhäll, Anders Ygeman och Ylva Johansson, samt partisekreterare Jämtin.

Och detta är alltså deras både förslag, och beslut. 

Det räckte inte med att de vill införa “löntagarfonder 2.0” genom rapporten om Ekonomisk demokrati. 

Utan årsmötet beslutade också att: 

– återförstatliga hela apoteksmarkanden 
– byta ut nämndeman mot nämndeperson
– införa facklig propaganda på schemat i gymnasiet
– förbjud bensin och diesel i hela landet 2040
– förbjud LOV och att företag själva får bestämma var de placerar sig
– återinföra avdragsrätt för fackavgift
– införa 30-timmarsveckor
– förbjuda alla djur på cirkus
– införa det tredje könet “icke binär”

Känns härligt att det är detta distriktet de tyngsta statsråden representerar tycker jag. 

 

Mediekritik

Vi var många som fick tårar i ögonen om historierna om flickorna i Nepal som säljs till bordeller och blir sexslavar som media skrev om nyligen. 

Om organisationen Love Nepal som räddar dem. 

Jag gav själv pengar dit efter att ha läst artiklarna och varje tidning skrev om dem. Ett enormt genomslag. 

Expressen, Aftonbladet, Metro, SVT

Alla berättade om familjen Alfvén som såg flickorna i Indien och startade organisationen. 

 

Love Nepal hävdar att de är religiöst obunden. Det kanske stämmer. 

Men, och här kommer kritiken mot media:

– varför tyckte ingen av redaktionerna att det var relevant information att organisationen grundades ur en missions-verksamhet?

Som ni kan läsa i exemplen ovan finns inte en enda rad om det. 

Familjen Alfvén har varit med i Livets ord, Mikael Alfvén är någon form av pastor i pingströrelsen, eller åtminstone predikar och föreläser han och är numera engagerad i Hillsong Church i Stockholm, som en fristående kyrka ur pingströrelsen om jag förstått det rätt. 

Både Fokus och Elaine Eksvärd har skrivit om Hillsong. 

Missförstå mig inte, det är aboslut inget fel med detta. Love Nepal får gärna ha band till pingströrelsen för min del. 

Men som läsare hade jag uppskattat informationen i media.

Att organisationen föddes ur en missionsverksamhet och att det var därför Mikael Alfvén var i Indien. Till exempel. 

Att sedan organisationen hävdar att de är religiöst obunden är också okej, säger de att de är det så får man tro dem. Jag ringde och pratade med dem och alla som jobbar där kommer ur den kristna rörelsen men de intygade att man inte måste det för att jobba där. 

Min kritik är mot media. 

Varför gjordes ingen research här? Eller varför bedömdes den här informationen inte ha något journalistiskt värde?

Personligen vill jag veta bakgrunden till organisationer som jag funderar på att stötta. Nu gav jag dem pengar direkt.  Men jag hade velat veta att de tidigare missionerade, för att kunna ta ett informerat beslut. 

För jag tycker att det är relevant. 

2015 predikade Mikael Alfvén i just Livets Ord. 

 

2016 predikade han på Jesusfest som Citykyrkan i Älmhult ordnar. 

 

Om man bara googlar får man historien om hur Love Nepal bildades.

Alfvén var missionär med sin organisation Mission Good News. Artikeln kommer från en tidning i pingströrelsen. 

 

Faktum är att Love Nepals verksamhet först låg i Mission Good News. I deras material jag hittade online står tydligt att det var Jesus som räddade flickorna. Det var alltså från början också en missionsverksamhet.

Pappan som hade sålt sitt barn hade bett om och fått Jesus förlåtelse. 

Med andra ord, han hade fått frälsning. En lyckad mission. 

 

2011 skrev Världen idag om Mission Good News. Då var som ni kan se budskapet ett annat än det vi läst nyss om Love Nepal. Här är det Jesus i fokus. 

“När vi nu besökte henne predikade hon om Jesus kärlek”

Flickorna är hinduer men omvänds alltså till kristna av rörelsen. 

 

Men någon gång efter 2011 bytte alltså organisationen namn, varumärke och det kristna togs bort.

Trots att det är samma personer som driver den och de gör samma saker. 

Detta tycker jag är märkligt. 

Men alldeles oavsett om de inte längre missionerar och omvänder de räddade flickorna till kristendomen tycker jag alltså att media borde ställt någon fråga om detta när de skrev om Love Nepal. Någon borde tagit med bakgrunden. Någonstans. 

De som inte har lust att stödja en före detta (?) missionsverksamhet kanske nämligen velat ha den informationen innan de gav pengar. 

Med detta sagt vill jag säga att givetvis är Love Nepals räddande av sexslavar otroligt viktigt och jag ångrar inte att jag gav pengar. Det är inte främst mot dem kritiken gäller, även om jag alltid blir lite misstänksam när man inte själv är öppen heller. De har tydligen plötsligt slutat prata om Gud i media, kanske drog de slutsatsen att de skulle få mer pengar om de lät bli. 

Kritiken gäller media. 

Förtydligande: 

Personligen har jag väldigt svårt för företeelsen mission, från alla religioner. Folk får tro på vad de vill, praktisera vilken religion de vill men att aktivt gå ut och försöka omvända folk, i fallet med Love Nepal, mycket sårbara emotionellt och fysiskt skadade kvinnor tycker jag är väldigt tveksamt. Eller åtminstone, som de gjorde innan de bytte namn. 

Det är skillnad på att ha öppna aktiviteter där man låter alla få komma och upptäcka och knacka på hemma hos folk.