Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Skolfiaskot

Nu när Stefan Löfven jämför börsnotering med människohandel och Ardalan Shekarabi och kollegan Aida Hadzialic är ute och vevar mot privata utbildningsföretag känns det läge att påminna väljarna om deras eget partis äventyr. 

Det finns nämligen betydligt mer skit i den lådan än Lernia, som jag skrev om på SVT Opinion i veckan. 

Socialdemokraterna och LO är i mångt och mycket samma organisation. Partiet grundades av LO och LO finansierar stora delar av S. De flyttar folk fram och tillbaka mellan sig. ABF – Arbetarnas Bildningsförbund – är LO och SAP:s studieförbund. Allt är del av samma rörelse. Så det som ABF och LO gör har alltså sossarna i allra högsta grad del av. 

Det finns mycket kul att hitta i olika episkt dåliga försök att bedriva privata utbildningsverksamheter här. 

För det är just så – det är inte att göra vinst som är problemet. Det är förluster. Framför allt när notan skickas till landets skattebetalare, vilket arbetarrörelsen har en dålig ovana att regelmässigt göra just vad gäller olika utbildningsaktiebolag. 

Vi kan börja med e-learningfiaskot Att Veta AB, som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson rattade. Hela vägen till 200 miljoner kronor i förlust. 

År 2000 skickades det ut ett pressmeddelandet att den då 36-åriga Ylva Johansson skulle bli VD. Ett utbildningsföretag för vårdpersonal, var idén. Via internet. 

 

Fem år senare var utbildningsäventyret över, och notan på hela 200 miljoner kronor skickades direkt till skattebetalarna. För det var Sveriges Kommuner Landsting (SKL) som fick skriva av dem, under många år framöver efter 2005. Statliga Lernia var också inblandade. 

 

Samtidigt som Ylva Johansson lekte företagare med 200 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar fifflade Ardalan Shekarabi med andra delar av pengarna. För vår civilminister var 2004 ordförande för SSU, då skandalen att han använt hemliga pengar till sin kampanj. Pengar från en integrationsfond. 

 

Det fanns även omfattande medlemsfusk, med kraftigt överdrivna medlemssiffror, vilket hade gett SSU mycket högre bidrag från Ungdomsstyrelsen än de hade rätt till.  De hade inte 19 000 medlemmar som de uppgav. Utom 1 900 betalande medlemmar. Resten var fusk. 

Apropå konkurser kanske några av er tänker på JB-koncernen, som gick i konkurs 2013?

Vad har det med LO att göra då? Jo, det var LO som investerat i bolaget, och var drivande via Folksam att just försätta det i konkurs. Folksam Fondförsäkringsaktiebolag ägs av LO och dess medlemsförbund, och Folksam Liv. 

 

Folksam investerade i den danska banken FIH, som i sin tur ägde bland annat JB-koncernen. Ett avancerat riskkapitalupplägg, som alltså LO var en del av. Banken var nämligen storägare i riskkapitalbolaget Axcells fond Axcell III som i sin tur köpt JB av grundarna. Och det var sedermera också banken som drev på att JB skulle försättas i konkurs. 

 

2013 var för övrigt inte alls något bra år för utbildningsäventyren i arbetarrörelsen.

Förutom konkursen i JB som LO indirekt drev på, gick nämligen ABF Storstockholms utbildningsbolag Verab AB i konkurs det året. 

Verab bedriv utbildning inom bygg och måleri.

 

Sedan blev ABF Nordöstra Stor-Stockholm även föremål för en utredning om misstänkt ekobrott. 

 

Med sig i konkursen drog man även frikolan naturbruksgymnasiet Sävbyholm. 

 

Skolan var 100 år gammal och hade 200 elever, som arbetarrörelsen alltså satte på backen för att de inte klarar av att driva skolföretag. Notan skickades i vanlig ordning till skattebetalarna. 

 

Folkhögskolorna Brunnsvik, Väddö och Södertörn var också illa ute, bland annat stod Brunnsvik med förslust på 3,4 miljoner och akuta betalningssvårigheter. 

 

Brunnsvik får årligen statsbidrag av Folkbildningsrådet, i år blev det 13,7 miljoner kronor av skattepengarna. 

 

2014 satte sig ABF Nordöstra Storstockholm också i konkurs. 

 

Även den konkursen betalades av skattebetalarna, för ABF lever också på skattebidrag. 

Enligt deras årsredovisning 2014 fick de 465 miljoner kronor det året. Allt från skatt du och jag jobbat ihop. Lite av det brände alltså ABF Nordöstra Storstockholm i och med sin konkurs, och dessuom fick fodringsägarna betala. 

 

Under Not 11 i samma årsredovisning kan man också hitta att ABF centralt har en fodran pån just Brunnsvik på 7,3 miljoner kronor.

Så utbildningsäventyret med våra pengar fortsätter alltså på Brunnsvik. 

 

Efter de ekonomiska problemen flyttade Brunnsvik till fina adresser till Gamla stan. 

 

Det är nämligen inte vinst man ska vara rätt för. Det betyder att man är duktig på sitt jobb, på att driva företag. Framför allt inom skolverksamhet, där alla kommunala skolor och friskolor får exakt samma summa per elev att röra sig med. Om man då är bättre på logistik, inköp, organiserar sin personal bättre, centraliserar IT och HR exvis, så kan man både få samma pengar som kommunala skolor och samtidigt göra ett överskott, som i sin tur bland annat kan gå till investeringar i skolan. 

Det är förluster vi ska vara rädda för. Och avsky. 

Här uppvisar Socialdemokraterna och deras kompisar en synnerligen väl utvecklad talang att leka bort skattebetalarnas pengar i olika utbildningsverksamheter som alla går omkull och bränner stora hål i skattebetalarnas icke oändliga tillgångar. Pengar som du, jag och alla andra som betalar skatt betalat in och alltså får betala. 

Varje år gör mängder med kommunala skolor underskott, där notan skickas till skattebetalarna. 

Ändå har vi en regeringen som inte bryr sig alls om det, förmodligen för att de tycker att det är okej att leka med våra pengar. 

Istället är det framgång man ska jaga. I jakten på “orättvisa skillnader” bryr sig en sann socialist inte om att lyfta det dåliga utan skjuta ner det bra. 

 

Först långsamt, sedan plötsligt

Lyssna.

Snap. 

Små ljud överallt. Från olika delar av Sverige, olika delar av samhället kommer det. Snap. 

Det är samhällskontraktet som går sönder. 

Det finns en bra citat här. Jag hittar inte originalet men det lyder ungefär så här. 

På frågan “hur gick du i personlig konkurs” svarade han “först långsamt, sedan plötsligt”.

Sverige har ett av de högsta skattetrycken i världen. 1990 låg det på över 50 %, 2014 var siffran 43,5 %. Definitionen på skattetryck är hur stor andel av landets BNP som kommer från skatter och sociala avgifter. 

Ca 60 % av statens intäkter kommer från skatt på just arbete. Vi har högst marginalskatt i hela världen, dvs skatten på den sist intjänade kronan är med regeringens skattehöjningar nu över 60 %. 

 

Men svensken har ändå någonstans accepterat den enorma skattebördan för att det generella välfärdssystemet som de olika regeringarna gradvis byggt upp, både vänster och höger, har skyddat dem. Människor har ändå tyckt att de fått någonting tillbaka och inte ens den mest borgerliga svensken vill avveckla välfärdsstaten. De allra flesta svenskarna vill ha nuvarande system kvar, där vi har maxtaxa till förskolan, avgiftsfri grundskola och gymnasium, möjlighet för alla att studera på högskola, nästintill avgiftsfri vård etc. 

Det svenska skattetrycket om solidarisk finansiering, där alla får betala, dessutom progressiv beskattning som gör att de med inkomst över 36 000 kronor per månad får betala betydligt mer (statlig skatt på 50 % mot ca 30 % i kommunalskatt), bygger på förtroende för systemet. Att även om man tvingas betala till sådant man exempelvis inte gillar, eller betala för sådant man aldrig eller sällan kommer utnyttja så accepterar man systemet. 

I gengäld lovar staten att de som betalat in till systemet vid behov ska få tillbaka det de behöver.

Det är det vi kallar samhällskontraktet.

Börjar folk tvivla på systemets hållbarhet, att samhället verkligen kommer göra sin del av avtalet, har vi stora problem. Inte bara för att viljan att betala skatt sjunker utan för att motsättningarna i samhället kommer att växa, med massa problem som följd. 

Men vi ser nu fler och fler tecken på att kontraktet bryts. En liten del i taget. 

Orsaken är flyktingsströmmen men det är viktigt att poängtera att det inte är flyktingarna som bryter kontraktet. Det är samhället. Det är politiker och offentliga instutioner som har valt att lösa problem så här, ibland för att lagen någonstans kräver det, ibland inte. Det är alltså dessa som kritiken gäller, inte asylsökande. De har ingen skuld i dåliga politiska beslut fattat av våra egna förtroendevalda. De råkar bara anledningen till problemet. Lösningen står politikerna för. Eller snarare, de dåliga lösningarna. 

För några dagar sedan blev det känt att en familj som hyr ett hus av Lidingö kommun vräks för att ett nyanländ ska få bostaden. En konsekvens av den nya lagen att alla kommuner måste ta emot en viss andel flyktingar. 

 

I Kumla utanför Örebro har nyanlända förtur i bostadskön. 

 

Solna beslutade i höstas att ge flyktingar förtur i bostadskön. I februari gick stadens politiker ut och sa att 4000 nödbostäder ska byggas, vissa kan hamna på Östermalm. Nyligen skickades det in en förfrågan om Gärdet till Kungliga Hovstaterna som äger marken. Östermalm är ett av landets dyraste områden att bo i och kön för att få bostad där överstiger 25 år i Stockholm. 

 

Jag förstår att politiker i kommuner sitter i en rävsax när de måste ta emot flyktingar och inte har bostäder. Men det är inte heller rätt väg att flyktingar ska få gå före skattebetalare som väntat i åratal på att få en första lägenhet, en större lägenhet eller en mer central lägenhet och tålmodigt har väntat i det mest rättvisa systemet som finns – kö. 

Men det är inte bara bostäder som detta gäller. 

Nu kommer larmrapport efter larmrapport om skenande köer i tandvården. Asylsökande har nämligen rätt till såväl akut sjukvård som akut tandvård, och som i alla vårdsystem prioriteras i akuten de mest akuta. Andra får stå tillbaka och köerna växer. Något bättre system än prioritering efter nöd har inte jag heller, men alldeles oavsett så blir det svenska skattebetalare som hamnar längre bak i kön. 

I Uppsala till exempel, kan köerna vara 2 år för Folktandvården. Eller i Enköping där de växt till 1,5 år. Viss kö kan förklaras med att privata tandläkare av någon oklar anledning inte fått leverera just vård till asylsökande via landstinget så Folktandvården har haft monopol, men framför allt är det trycket på tandvården som ökat. 

 

Även sjukvården belastas nu hårt på grund av just trycket från aktuksjukvård av flyktingar, inklusive psykiatrin. Till exempel i Östergötland. I Skåne säger personalen att “det kommer att krascha”.

 

Att inte hjälpa människor i nöd är givetvis inget alternativ. Samtidigt måste man ha klart för sig att de som ingått samhällskontraktet blir otroligt besvikna över att se att deras plats i kön bara blir högre och högre. Att ta emot så här många flyktingar utan att först säkerställa bland annat vårdresurser är ett av problemen. 

Ett annat problem som verkligen sticker i ögonen på folk är de särskilt låga avgifter nyanlända får. När en vanlig skattebetalare, oavsett inkomst, får betala till exempel 300 kronor i egenavgift för ett läkarbesök får asylsökande betala 50 kronor, och får ersättning för resan till sjukhuset om de vill, vilket ingen medborgare får. Tandvården kostar lika lite, trots att vi i Sverige inte som vuxna omfattas alls av någon subvention av tandvård generellt (det finns udantag) utan vi får vackert betala många tusenlappar om det vill sig illa. För ett enskilt tandläkarbesök. 

Snap.

Samhällskontraktet krackelererar. 
 

Detta system är det våra folkvalda som hittat på, och som ska ställas till svars. 

Det enda raka tycker jag är att asylsökande får betala samma avgifter som alla andra, så har de inte råd kan man helt enkelt avkräva den betalningen när de har någon typ av inkomst. De får helt enkelt betala senare, både för tandvård och sjukvård. Om de inte får uppehållstillstånd dras summan av på den återvändandeersättning vi fortfarande har, om vi ska ha kvar den vilket jag inte tycker. Om de får uppehållstillstånd kan räkningen skickas när de har någon typ av inkomst. 

För det är just det här.

Det måste vara SAMMA regler. Vi kan inte ha ett samhälle där vissa får särskilt bra regler.

Ett rättvist och demokratiskt samhälle bygger på likabehandlingsprincipen. En person som inte är asylsökande, antingen har de fått PUT eller så är de födda här, får bara betala vad det kostar att gå till tandläkaren eller skjuta upp tills man har råd. Det finns inget “gratisätande” för dem på tandvården. Att gå dit och inte kunna betala tar inte tandläkaren hänsyn till, då kommer fakturan till slut skickas till Kronofogden. 

Men avstegen från just likabehandlingsprincipen fortgår tyvärr.

Nyligen blev det klart att friskolor ska låta nyanlända gå före i kön. Att miljöpartisten som banat väg för odemokratiska islamister i sitt parti var nöjd var tämligen väntat. Att “liberalerna” var lika n nöjda och dessutom hänvisade till att “det är svårt för nyanlända att konkurrera om platserna” som skäl är något att höja på ögonbrynen åt. 

 

Nej, det är inte orättvist att den som ställer sig i kö nu inte har samma köplats som den som ställde sig i kön för fem år sedan. Kö är det mest rättvisa system som finns, den gör inte skillnad på vem du är, hur mycket pengar du har eller var du är född. Den bygger på tid. Som alla människor har, och tid är dessutom gratis. Ställa sig i kö är oftast gratis (bostadsköer tar ofta en avgift dock).

Det står 50 000 barn i kö bara i Stockholm till den populära Engelska skolans olika enheter. Vissa barn har garanterat stått där sedan de var bebisar.

På vilket sätt är det rättvist att de nu ser sig omsprungna av barn som kom hit för fem minuter sedan? Friskolorna och politikerna vill anföra att det är platser som inte finns så att kötiden inte förlängs. Men om det funnits möjlighet att bygga ut med 10 %, varför har de populära skolorna inte gjort det förrän nu? Och på så sätt kortat köerna för t ex de 50 000 nedan som står i kö? Det gör det inte mer moraliskt försvarbart faktiskt. Antingen tror vi på kön som en del av likabehandlingsprincipen eller så gör vi inte. 

Vårt lands politiker tror inte på det. Normalt riktar jag min kritik mest åt vänster men här är det borgerliga uter och cyklar lika vingligt. 
 

Bygg hemskt gärna ut populära friskolor och det snabbt, men de som ska komma in är de som köat längst. Punkt slut. En utbyggnad gör att de som står sist kommer fram fortare. Punkt slut. Vi ska inte ha gräddfiler&nbsnbsp;baserat på etnicitet i det här landet.

Vi ska behandla alla männsikor lika oavsett bakgrund, sexuell läggning och kön

 

Trots att asylsökande har helt andra villkor än de som bor här vad gäller sjukvård har de ännu inte några skyldigheter. Sverige kräver inte att asylsökande ska hälsoundersökas, det är valfritt. 

Och följdaktligen ökar nu bland annat TBC, även kallad lungsot, i Sverige markant. Bara 2015 ökade antalet anmälda fall med 22 %, det finns säkert mörkertal här dessutom. 

 

Men det är inte bara TBC som ökar. Den multiresistenta bakterien MRSA ökar kraftigt i bland annat Skåne enligt SVT i januari 2016. 

 

De som betalar priset för att dessa smittor ökar är framför allt de invånare här som redan nu har nedsatt immunförsvar. De gamla, små barn och de svårt sjuka.

För deras skull borde hälsoundersökning vara en del av asylsökandet.

Det är frivilligt att söka asyl, då ingår det förpliktelser i och med ansökan. Som exempelvis att man accepterar att genomgå en hälsoundersökning.

Vill man inte det ska vi givetvis acceptera det men då får man söka asyl i ett annat EU-land. Som liberal tror jag inte på tvång. I vissa länder scannas kroppstemperaturen av redan på flygplatsen ankomstcentral. När jag åkte till Vietnam 2007 och landade i Hanoi gick jag igenom en sådan. Börjar den blinka rött antar jag att man får följa med och just undersökas av en läkare, om man vill komma in i landet. Annars får man sätta sig på ett plan hem. 

Jag är mamma själv till två små barn och  jag förstår absolut dynamiken och tankarna bakom samhällets beslut att behandla asylsökande barn som alla andra. Men även om de förbereder integration för de som får stanna och det därmed ökar sannolikheten att den går snabbare, ger man samtidigt de barn som får avslag ett ännu värre avsked. 

Och att ge förskola åt asylsökande som sitter och väntar på besked och därmed inte jobbar är bara befängt. Förskola har vi för att folk ska kunna jobba. Jobbar man inte och dessuto inte ens har tillstånd att stanna i landet ännu får man ta hand om sina egna barn.

Det är inget straff att få ta hand om sina egna barn, även om vårt sosseland tutat i oss det och därmed föraktas de medborgare som väljer att göra det idag. Det kan alla föräldrar som av olika anledningar valt bort förskola till sina bebisar, kanske hela vägen till skolan då skolplikten träder in, vittna om.

Jag älskar vårt dagis och skulle passa synnerligen dåligt som hemmaförälder, jag höll på att bryta ihop i slutet av min 18 månader långa föräldraledighet av intellektuell uttorkning. Jag älskar att barnen kan vara där och ha kul när jag jobbar. Men dagis är till för att föräldrar ska kunna jobba och det bygger på samhällskontraktet. Jag och övriga av landets skattebetalare betalar mycket skatt för att upprätthålla det systemet. 

Det måste vara kvalificering för att få tillgång till välfärden som nyanländ.

Här ingår till exempel rätt till förskola innan uppehållstillstånd, som jag tycker borde tas bort. 

 

Flyktingar som söker asyl men inte fått besked har även rätt att direkt gå i skolan. Det är ändå en annan sak än förskolan kan jag tycka. Gå i skola är en mänsklig rättighet och en asylprocess kan ta lång tid. Däremot är jag som sagt emot gräddfiler. Språkundervisning och förberedande klasser är lämpligt initialt, som idag.

71 000 barn i skolåldern kom till Sverige 2015 enligt Skolverket. En årskull är 100 000 barn. Det är väldigt mycket barn. 

Svenska skolan har stora problem som bekant, och störst problem med resultaten har enligt Skolverkets egna rapport just utlandsfödda barn. För deras skull, och för skolans, vore det inte lämpligare att ha ett tydligare för-steg innan den “riktiga” skolan? Bara en tanke. 

 

Detta är bara några exempel på ett brutet samhällkontrakt. 

Om vi ska betala världens högsta skatter förväntar vi oss också att den andra parten i avtalet håller sin del. Just nu håller samhället på att en liten bit i taget att bryta det löftet. 

Det är en väldigt oroande utveckling. 

För vad händer med ett samhälle när medborgarna slutar lita på det offentliga? Att så många löften bryts att tilliten är borta. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende, ett ögonblick att rasera det. 

Vi har stora samhällsutmaningar. Men lösningar med gräddfiler och undantag är helt fel väg att gå. Vi kan inte avvika från likabehandlingsprincipen, alldeles hur gärna vi än vill vara snälla mot alla.

För det är som att kissa i sängen – först blir det varm och skönt, sedan blir det kallt och obehagligt. 

Största konsekvensen av detta är raserad tillit. Men folks vilja att bidra till skattesystemet kommer också på sikt att minska. De individuella motsättningarna öka, när grupp ställs mot grupp i systemet, på grund av dåligt fattade politiska beslut. Och vi kan se en ännu värre parlamentarisk situation 2018, om SD blir andra största eller största parti i Sverige. Ett scenario som inte framstår lika otänkbart som bara för ett år sedan. 

Inget av allt som hänt kan skyllas på flyktingar. De har inte fattat de politiska besluten. Det är politikerna som har. 

Det enda rätta är att gå tillbaka till den moraliskt riktiga likabehandlingsprincpen i samhället och ett samhälle som håller sin del av avtalet. 

Vi ska behandla alla invåndare lika oavsett etnicitet. Kö är det mest rättvisa systemet av alla. Och att ha samma avgifter och ökad kvalificeringsnivåer i välfärden, som är konstruerat på inbetald skatt, är rättvist.

Mot alla. 

 

"Statliga" hästar

Vi har som bekant spelmonopol i det här landet. Det företag man oftast refererar till i den debatten är Svenska Spel men ATG pratar man inte lika mycket om. 

Alla kanske inte känner till att ATG är det enda privata företag som har undantag från monopolet.

ATG ägs nämligen inte av staten utan av Svensk Travsport och Svensk Galopp, som är föreningar. ATG är ett aktiebolag. Däremot är Svensk Galopp AB ett helägt bolag som  Svensk Galopp äger, som bedriver galopp i Täby och i Göteborg bland annat. Omsättningen 2014 var 129 miljoner kronor.   

1973, när Olof Palme var statsminister för övrigt, var det flera branscher i landet som det gick dåligt för. Till exempel varvsindustrin och TeKo-industrin (textil- och konfektion). Men den som staten tog under sina vingar var hästsporten. För att det gick dåligt för totto-sporten lyfta alltså staten (läs socialdemokratiska regeringen) på monopoltäcket och släppte helt sonika in denna enda utvalda aktör. 

Här kan ni läsa beslutet i sin helhet. 

Sedan 1973 får inga andra privata företag än ATG bedriva spel i Sverige.

Lotterilagen är lite annourlunda dock, där får vissa föreningar bedriva just lotteriet. Men spel ordnar bara Svenska Spel, och ATG.

 

Men ATG är ändå inte nöjda. Internet uppfanns. Och vi gick med i EU. Så utländska bolag kan, utan att staten kan göra något åt det, erbjuda svenskar spel online. 

Här kan det vara dags att påminna att vi har bara ett spelmonopol av “folkhälsoskäl”.

För ingen annan än staten kan bedriva spel “ansvarsfullt” än Svenska Spel, vilket 2016 innebär många hundra miljoner kronor per år i marknadsföringsbudget, Jack Vegas-maskiner som cyniskt ställs ut i störst omfattning i fattiga områden, skraplotter online för att man ska kunna köpa så mycket som möjligt etc. 

Men ATG kan tydligen som enda aktör utanför Svenska Spel, som privat aktör, också sälja spel och samtidigt tänka på folkhälsan. De är regelbundet ute i speldebatten. 

Regelbundet kan man se påståenden på debattsidor och att hästsporten är hotad, som denna artikel från travtränaren Björn Goop i Göteborgsposten den 23 september 2013. T

esen man driver sedan många är att för att ATG inte längre har ett faktiskt monopol tack vare internet så “hotas hela hästbranschen”. 

 

I samma artikel hävdar han att ATG:s spelmonopol bidrar till 30 000 jobb, som hotas av konkurrensen i spel-undantaget de har. 

 

Stig H Johansson skriver också då och då under en debattartikel. Retoriken är som copy paste – 30 000 jobb hotade och så vidare, som artikeln nedan från 2013 i Aftonbladet.

 

Det är inget de hittat på själva utan den siffra ATG centralt använder, bland annat på sin hemsida och i all kommunikation.

Gissningsvis är det ATG som fått någon PR-konsult att skriva debattartiklarna travtränarna skrivit under, så brukar det gå till inom branschen lobbyism. Vilket ATG lägger avsevärda summor på varje år. Men jag gissar här. 

 

Problemet är att det inte stämmer. 

Enligt en rapport SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och den rapport som citeras är antalet jobb 9 5000. Det är de direkta sysselsättningseffekterna. Kollar man närmare på diagrammet ser man att Trav och Galopp dominerar med 2 664 tjänster.

Skulle hästspelande helt konkurrensutsättas man räkna med att banorna ändå skulle ha fullt upp men kunden någon annan än ATG bara. Om efterfrågan finns på att spela på trav kommer travbanorna fortsätta sälja bantider, till andra privata företag. 

 

Kollar man på inledningen av rapporten ser man att den finansierats av just ATG och deras Forskningskommitté.

 

Rapporten är från 2004 med siffror från bland annat 2002,  men ändå något som används som referens, ytterligare ett problem. 12 år gamla siffror visar sällan dagens verklighet.

Den heter “Hästnäringens samhällsekonomiska betydelse“. Men eftersom ATG använder den som sitt ankare i argumentationen måste jag ändå förhålla mig till den i brist på annan data. 

Tyvärr har siffran 30 000 jobb blivit någon allmän sanning. Nedan ser ni resultatet av en googling, där Dagens Industri på nyhetsplats påstår samma sak. 

 

Men i siffran 30 000 ingår från rapporten allt man kan tänka sig.

Dels ingår givetvis de 9 500 heltidstjänster som hästnäringen (observera inte spel utan hela branschen häst) genererar men också indirekta effekter, dvs spridningseffekter till underleverantörere (hästkärror, hästmat, sadlar etc) och inducerande effekter (ex stallägarens städerskas konsumtion). Men det sistnämnda är inte pålitligt i ett land med så höga sociala skyddsnät då konsumtionen inte går ner till noll vid arbetslöshet. 

När man räknar in allt det är den förväntade maximala sysselsättningseffekten 28 000 helårstjänster. Men den kan lika gärna vara 19 000. Ändå trummas siffran 30 000 in. 

 

Men vad är det som säger att bara för att andra privata spelbolag inom häst släpps in på marknaden så skulle plötsligt travbanor, uppfödare, sadeltillverkare och alla andra inte tjäna samma pengar, eller mer? Även andra privata företag som vill bedriva totto-spel i Sverige behöver ju allt det där. 

Nu är inte jag alls spelare men jag har ändå uppfattningen att de som spelar på trav gillar att kolla på själva loppen, antingen live eller via TVn. Efterfrågan att lopp körs i Sverige kommer med stor sannolikhet fortsatt vara stor. Eftersom det är ett kunskapsbaserat spelande kommer efterfrågan på de hästar som idag springer för ATG-spelen vara konstant även om de skulle ingå  något annat privat spelföretags utbud. 

Några 30 000 jobb handlar det för det första inte om som är beroende av att ATG har spelmonopol. För det andra så är det lite som tyder på att efterfrågan i Sverige skulle minska för att andra bolag skulle släppas in. Utländska bolag är redan inne på marknaden, det är ju det hela utredningen om spel handlar om. 

Samma sak med omsättningssiffran.

Den direkta omsättningen beräknar SLU vara vara 20 miljarder. Ändå har den på något märkligt sätt blivit 46 miljarder i Dagens Industri.

 

Men ATG centralt använder 20 miljarder. Den direkta omsättningen. Men samtidigt kommunicerar de 30 000 jobb, som inte är direkta jobb utan den maximalt tänkbara inkl inducerande. 

 

I hästrapporten kan man läsa att ATG 2002 hävdade 40 000 jobb så det går i alla fall åt rätt håll….

 

Vad gäller omsättningen på 20 miljarder kommer hälften av själva spelandet. Det är visserligen pengar in men inte för att anställda producerar värde utan för att privatpersoner lägger skattade pengar på något som i majoriten av gångerna blir förlust för dem, eller vinst för bolaget ATG beroende på hur man ser det. 

500 tjänster finns totalt hos ATG så 9 000 jobb är utanför. 

Om man jämför med lantbruket så omsätter den sektorn enligt rapporten 40  miljarder med en sysselsättning på 43 500 personer.

 

ATG lägger som sagt en hel del på opinionsbildning varje år.

De omsätter 12 miljarder enligt senaste bokslutet.  I de senaste boksluten finns inga marknadsföringskostnader men i årsredovisningen för 2012 finns de specificerade. De omsatte ungefär samma och det finns åtminstone inget som tyder på att de dragit ner aktiviteten, snarare tvärtom. Deras satsning på exempelvis hästen Vinnie och all TV-reklam med honom visar på en aktiv närvaro i kombination med höga produktionskostnader. 

Moderbolaget ATG la 2012 hela 339 miljoner kronor på Marknadsföring och media, i vilken även opinionsbildning förmodligen ligger.

 

Vinnie har en serie i reklamfilmsformat, lex ICA kan man säga som var först med att bygga upp långsiktiga karaktärer som reklam. Tele 2 har Frank the Sheep just nu, ATG har Vinnie. 

De har både hemsidan vinnie.se, gillahäst.se och den stora Facebookgruppen Gilla häst, som har nästan 20 000 gilla men inte är jättetydliga med att det är ATG (det står först i rutan OM), Facebookgruppen Vinnie the Dreamer som har nästab 55 000 gilla etc. 

 

Sedan många år satsar ATG stort på Almedalen och har varje år ett politikerlopp på Gotland i samband med politikerveckan. I år hade man dock flyttat och tidigarelagt det till Solvalla. 

 

Nedan ser vi moderata riksdagsledamoten Olof Lavesson från hans öppna Instagram, som deltagare just i årets politikerlopp.

 

Men han är inte den av de riksdagsledamöter som driver travsportens frågor egentligen. Den främsta av dem är moderaten Saila Qvicklund. Hon har i många år skrivit motioner om travsporten och drivit den frågan hårt. 

 

Hennes engagemang är lättare att förstå när man vet att maken är travbanechef i Östersund. 

 

En annan som drivit travfrågan hårt i riksdagen och sedemera i regeringen är före detta jordbruksminister Eskil Erlandsson.

I en artikel i Fokus från 2007 pratar han om hästar som ett intresse. 

 

Men det är inte bara ett intresse.

2003 var han ordförande för Svenska Hästavelsförbundet.

I egenskap av det satt han i styrelsen för Nationella Stiftelsen för Hästhållningens Främjande (HNS), som bildades av ATG och LRF 1991.

 

HNS grundades av LRF och ATG efter den statliga Hästsportutredningen för “att hantera frågor av riksintresse inom hästnäringen”. Där bevarande ATGs privilegierade ställning på marknaden förmodligen ingick, eftersom de finansierar stiftelsen.

 

För övrigt kan man hitta en skuld på 13 miljoner kronor till just HNS i ATG:s årsredovisning för 2015.

 

HNS visar sig syssla en hel del med just opinionsbildning. 

 

Under “Detta vill hästnäringen ändra på” står allra först……villkoren för spel på hästar. ATG är ju grundare, huvudman och finansiär till stiftelsen, som garanterat även får skattebidrag.

Och högst upp på dagordningen är alltså att lobba för ATG.

 

Men att sitta med flera hattar har även Eskil Erlandsson gjort. För när han var jordbruksminister satt han fortfarande kvar som ordförande för Svensk Hästavel. Sedan la han fram en proposition som byggde på allt som SH önskade, och de var även remissinstans. 

Själv tyckte Erlandsson att kritiken var obefogad och han tänkte sitta kvar. För viktigast är ju ändå att hästnäringen får så mycket inflytande som möjligt. 

 

Så här jobbar flera inom ATG. 

Till exempel Johan Carlsson.

Han är generaldirektör för Folkhälsomyndigheten, som är remissinstans för allt som rör spel i Sverige. Eftersom främsta skälet till att ha ett monopol anförs till “folkhälsa”, det vill säga bara svenska staten kan “ta ansvar” och kolla leg, ha anti-missbruksarbete etc. 

Eller så är monopolet bara ett sätt för staten att fixa en extra pengakran. Vilket monopol oftast är (inte alltid, även höger som jag tycker att försvar, polis etc kan vara monopolverksamhet).

 

Samtidigt sitter Johan Carlsson i styrelsen för det privata företaget ATG.

Han hävdar själv att bara sitter där i egenskap av just GD för Folkhälsoinsitutet men det är något han hittat på själv för tittar man på styrelsen för ATG 2013 sitter ingen GD för Folkhälsoinsitutet där.

Han sitter där för att de ville att just han skulle sitta där. Kanske för att man tänkte sig att man kunde få fördelar för att Folkhälsomyndigheten är remissinstans?

 

Och tänka sig, det fick man också.

För när ATG sökte nytt tillstånd 2015, som de måste göra, var Folkhälsoinstitutet som vanligt remissinstans. 

 

Därför valde Johan Carlsson, Generaldirektören att släppa fram Johan Carlsson, styrelseledamot i ATG och sköta stora delar av remissvaret helt själv. 

 

Marcus Persson, som skriver ledare för Östersundsposten (där finns ligger travbanan som Saila Qvicklunds man chefar över), skrev bland annat om hur märkligt positivt svaret var. 

 

Johan Carlsson sitter för övrigt i fler styrelser. Bland annat i Stiftelsen för Hästforskning, och där sitter han plötsligt inte alls som representant för Folkhälsomyndigheten utan från ATG.

Svårt med alla hattar att hålla reda på. 

 

Andra spelbolag reagerade givetvis, och anmälde Carlsson för jäv. 

 

Så här ser det ut. Tyvärr. 

Staten (läs socialdemokraterna med Palme i spetsen) tyckte att just totto-branschen var särskilt ömmande, när varv efter varv fick lägga ner, Saab forfarande sålde dåligt och textilindustrin la ner en efter en men de fick vila i frid. Spel  på hästar däremot, det kändes mer angeläget. 

Så ATG fick undantag. Och det undantaget i monopolet har de förvaltat väl måste man säga.

De är otroligt skickliga på att få folk att spela – 12 miljarder per år i intäkter – och nästla sig in hos politiker från vänster till höger. 

Enda syftet är att ATG fortsatt ska få gräddfil. De försöker utmåla utländska bolag som skurken men i själva verket opererar ju de på en marknad helt skapad bara för dem.  Det är de som kör i den gräddfil de vill utmåla andra bolag att köra i. Så ser nämligen ett monopol ut.  Lätt att sitta inne och kissa ut, som man brukar säga. 

Utländska bolag hotar 30 000 jobb, brukar det heta och de har via stora opinionsbildningssatsningar på allt ifrån ren PR till en uppsjö av lobbyistträffar ordnade av såväl dem själva som någon av alla de andra aktörerna i branschen och som ATG kontrollerar, exempelvis HNS, lyckats trumma in budskapet.

Trots att det handlar om 9 500 jobb direkt. Men bara 500 på själva ATG. 

Om man lät andra konkurrera på exakt samma villkor som ATG skulle gissningsvis mycket få jobb försvinna. Kanske några på själva ATG då. Efterfrågan på att spela på hästar kan nämligen tillfredsställas av fler.

Under tiden jobbar ATG vidare på med finurliga upplägg. Och jäv.

 

Smuts

Det är något mycket underligt som pågår just nu i debatten. Det började redan i vintras, efter att Socialdemokraterna infört hårdare invandringspolitik än Sverigedemokraterna har i sitt partiprogram. 

En fullständigt självinsiktslös kombination av fri fabluering och en femårings sätt att skylla ifrån sig. 

Aftonbladet Ledare har tagit täten, vilket är logiskt eftersom det är under dem det bottenlösa slukhålet av gränslöst skitkastanden, byggts.&nbnbsp;

Idag skrev Anders Lindberg en krönika om “negative campaigning” och använder den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali som exempel. 

Jag länkar inte till AB ledare av princip utan ni får googla. 

Moderaterna är mästare i denna konst

Det här här jag vill ta en paus för ett asgarv. För ingen kunde vara mer fel. De som tagit kampanjgreppet från USA och in i Sverige är Lindbergs parti Socialdemokraterna. 

Jag ska ge er ett av de bästa exemplen som nästan slutade med åtal för Lindberg själv. 

2006 briserade en skandal, från SSU via media och in i högkvarteret. En ombudsman inom SSU låg bakom en kampanj där Reinfeldt utmålades som pedofil. Mannen var Tobias Gerdås, som fram till nyligen jobbade med socaila medier på LO och

 

Den 27 oktober 2014 fick han det jobbet men har hade då arbetat åt LO sedan 2008. I mars skickades pressmeddelande ut att han fått tjänsten som politisk sakkunnig åt gymnasieminister Hadzialic.  

 

Men 2006 var Gerdås regionombudsman för SSU i Stockholms län och hade som 22-åring 8 kommuner under sig på totalt 3 600 medlemmar enligt uppgifterna 2006. Men han hade också enligt en artikel i Expressen ansvar för SSU:s satsning “Grupp 06”. Han var en person med mycket makt inom SSU.

På bloggen “Rättvis och balanserad” hade Gerdås publicerat blogginlägg där bilder på Reinfeldt fanns, med rubriken “Rösta på din pedofil”. Som var ett slags lågt svar på Moderaternas kampanj “Rösta på din lärare”, “Rösta på din sjuksköterska” etc. 

 

Strax innan de blogginäggen hade en serie publcerats i SSU:s tidning Frihet där kapitalister utmålades som pedofiler. 

 

Anders Lindberg jobbade vid denna tidpunkt på Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen 68 , under en person som hette Mats Lindström som även Gerdås rapporterade till. 

Pedofil-skandalen var dock inte den enda skandalen vintern 2006, som istället inleddes med nyheten att mystiska mail skickats från Sveavägen 68 till landets nyhetsredaktioner med påståenden att paret Reinfeldt skulle ha anlitat svart arbetskraft i sin villa i Täby. 

Det visade sig att Mats Lindström var personen som skickat smutskastningsmailen. 

Den 27 februari 2006 skrev SVT att Reinfeldt polisanmält händelsen. 

 

En av Lindbergs arbetsuppgifter enligt en artikel i Aftonbladet den 1 mars 2006, när Persson krävde att Marita Ulvskog skulle avbryta semestern för att reda ut soppan, var att ansvara för “spionerna”.

Deras jobb var kort och gott att gräva fram info om motståndarna, inklusive skit. 

 

Lindberg misstänktes också ha skickat förtalsmail och tvingades den 31 mars 2006 att “ta tjänstledigt” utan löneavdrag och inte återvända förrän efter valet. Efter valet började han på Aftonbladet. 

 

Givetvis sankionerades Gerdås kampanj i SSU av bland annat Lindström och Lindberg. Skandalen blev efter mailskandalen strax innan en för stor belastning och Lindberg fick gå. På grund av “negative campaigning” på en nivå långt ifrån dagens debattklimat. 

För vad kallar man annars att utmåla motståndaren som pedofil eller att skicka falska mail till media med påståenden om svart arbetskraft?

Nog för att Aftonbladet Ledare gjort det till sitt signum att kasta sten i glashus från väldigt höga hästar men detta tar väl ändå nästan priset?

 

LO-certifierat kaffe

Jag skrev redan 2014 om Fairtrade men i veckan läste jag att vänstermajoriteten i Stockholm stad nu gjort Stockholm till en Fairt Trade City. 

Det är redan 72 kommuner som gått på den här “diplomeringen”:
 

Piteå, Lund, Örebro, Gnosjö, Borås, Kalmar, Ludvika, Hallsberg, Linköping, Jönköping, Nässjö, Trollhättan, Södertälje, Kumla, Forshaga, Sigtuna, Botkyrka, Ängelholm. Söderköping, Hammarö, Mark, Härryda, Boxholm, Landskrona, Malmö, Gotland, Tranås, Västerås, Emmaboda, Kil, Eda, Askersund, Eskilstuna, Kristinehamn, Fagersta, Härnösand, Sundbyberg, Ljungby, Umeå, Ystad, Trelleborg, Hörby, Skurup, Norrköping, Karlstad, Haparanda, Strömstad, Lidköping, Lomma, Öckerö, Österstund, Allingsås, Göteborg, Helsingborg, Lerum, Luleå, Munkfors, Säffle, Töreboda, Uddevalla, Vänersborg, Växjö, Kristianstad, Uppsala, Mjölby, Vara, Vetlanda, Ale, Ronneby, Avesta, Sunne, Värnamo, Borlänge.
 

När man läser detta som stockholmare ska det kännas härligt i magen av att bli nämnd i samma mening som stora städer som London, är tanken. Ännu härligare känns det säkert om man bor i Mark eller Töreboda kan jag tänka mig. 

Jag kommer lite längre ner gå igenom exakt vad som krävs för att bli “city”, först går jag igenom vad det här egentligen är. 

Fairtrade har nämligen samma image som Miljöpartiet hade, innan glorian halkade ner. 

Fairtrade vill gott.

Att fattigare bönder i tredje världen blir mindre fattiga etc genom att du som proppmätt vit medelklass med dåligt världssamvete men utan intentioner att göra något jobbigt och uppoffrande lätt bara kan betala lite mer för den runda symbolen på kaffet och bananerna och vips, är samvetet rent igen. Lätt som en plätt.

Det är bara det att Fairtrade inte alls är altruistiska godhetsapostlar som bara vill göra jorden bättre.

De är professionella opinionsbildare från LO allihop.

Och de jobbar för det LO alltid jobbat för – deras version av vad bra arbetsvillkor är. De ägs av LO, får pengar av LO, styrs av folk från LO och eftersom LO och S är två grenar på samma träd, sitter har de sina bundsförvanter i regeringen.

Faitrade är en inofficiell del av arbetarrörelsen och opinionsbildar för LO. 

Som jag tidigare skrivit om består Fairtrade av två delar: ett aktiebolag och en förening. Det är föreningen som jobbar med opinionsbildningen och alltså de man ofta menar när man pratar om Fairtrade Sverige, bland annat var det där Alice Bah Kuhnke var generalsekreterare när det hette Rättvisemärkt. 

Så här ser nämligen den aktuella styrelsen för föreningen Fairtrade Sverige ut idag:

 

Tobias Baudin är som ni vet vice ordförande för LO och kandiderar som ordförande för Kommunal nu när Anneli Nordström tvingades avgå efter skandalerna i vintras. 

Ordförande för föreningen är Per Grankvist, som är föreläsare om bland annat engagemang och anlitas flitigt av arbetarrörelsen. Han har bland annat medverkat i en antologi om folkrörelsen av sossetankesmedjan Tiden. 

Anna Nilsson är ledamot av fackförbundet Visions förbundsstyrelse, där Annika Strandhäll var ordförande innan hon blev minister. 

Kent Johansson är enda undantaget här. Han är centerpartist och satt för C i Europaparlamentet innan Fredrick Federley kryssade sig förbi honom i valet 2014. 

Katarina Andersson är insamlingschef för biståndsorganisationen We Effect, som är KF:s egen organisation. En del av gamla arbetarrörelsen alltså. 

Per Söderberg arbetar med internationell arbete i Svenska Kyrkan, som också äger Fairtrade ihop med LO. 

Minna Hellman är pressekreterare på Konsumentföreningen Stockholm, som är huvudägare av Coop. Ytterligare en del av arbetarrörelsen alltså. 

Eva-Maria Munck arbetar på Kyrka för Fairtrade, en del av Svenska Kyrkan. 

Bertil Högberg är bland annat föreläsare på Röda Korsets folkhögskola, om Fairtrade. 

Som ni ser tar Fairtrade inga risker alls att de ska ha någon i styrelsen som inte tycker exakt som LO och socialdemokraterna, förutom Kent som får ses som någon typ av borgerlig alibi vilket ändå hedrar dem på något sätt kan jag tycka. 

När man ser valberedningens sammansättning 2013 och 2014 klarnar allt ännu mer: LO och Svenska kyrkan (ägarna), Konsumentföreningen Stockholm och Ulrika Knutsson, som arbetar på Åsa folkhögskola. Den folkhögskolan kommer liksom Röda Korset att dyka upp igen i dessa sammanhang.

Marie Linder, tidigare LO och numera förbundsordförande för Hyresgästföreningen, satt i valberedningen 2014 (enligt verksamhetsberättelsen) och titta där, dök ännu en gammal del av arbetarrörelsen upp. 
 

Det är ingen slump att två folkhögskolor finns representerade här och jag ska strax förklara varför. 

 Röda Korsets Folkhögskola i Skärholmen fick 2016 bidrag från statliga Folkbildningsrådet på nästan 9 miljoner kronor. De får bidrag varje år.

 

En del av detta statsbidrag har Fairtrade lyckats få indirekt, för Röda korsets folkhögkola har en distanskurs i just Fairtrade.

Snyggt opinionsarbete måste jag säga. Det är som om Motormännens Riksförbund skulle fått en egen kurs någonstans i vikten av att köra och äga minst en bil. 

Studier på folkhögskolor är studiemedelsberättigade, så skattebetalarna får till viss del även betala för studenterna på Fairtrade-kursen, inte bara för själva kursen. En kurs man kan tycka Fairtrade själva borde ordna. 

 

Kursen genomförs dock officiellt i samarbete med Nätverket Rättvis Handel, som också finansieras av fackföreningsrörelsen.

 

Nätverket Rättvis Handel är alltså någon typ av paraplyorganisation för fackföreningsrörelsens och kyrkans olika initiativ, bland annat. Ihop med andra vänsterorganisationer. 

Vilka är då medlemmar?

Givetvis Fairtrade. En annan medlem är Fair Action, som tidigare hette Fair Trade Center och de lever också på bidrag från bland annat LO, via LO-TCO biståndsnämnd. 

 

Andra organisationer man hittar i Nätverket Rättvis Handel är Afrikagrupperna, ABF, Sensus, Svenska Kyrkan, Röda Korsets Folkhögskola och Åsa Folkhögskola.

 

Åsa Folkhögskola råkar som av en händelse vara den andra folkhögskolan i landet som ger en fairtrade-kurs, och där jobbar Ulrika Knutsson, som sitter i Fairtrades valberedning. 

De får ännu mer bidrag från Folkbildningsrådet än Röda Korset. Hela 11,8 miljoner kronor, och en liten del av detta läggs alltså på gratis opinionsbildning för Fairtrade via en studiemedelsberättigad distanskurs, ledd av en av föreningen Fairtrades förtrogna.

Samma personer på alla stolar. Många i arbetarrörelsen är mycket praktiskt lagda på det sättet. 

 

Men det är inte bara studiemedelsberättigade vuxna på folkhögskola som Fairtrade lyckas indoktrinera med kurser. 

De har även skolmaterial. Som vänder sig till så små barn som på dagis. 

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli, som det gamla ordspråket lyder. 

 

I materialet till 13 – 15 åringar hävdar Fairtrade i skolmaterialet att de är oberoende. Inte en rad om att de ägs av LO och Svenska Kyrkan. Varför inte vara ärlig med det?

 

Där får 13-åringarna möjlighet att till exempel svara på den här frågan, en version om storkapitalets ansvar för fattigdomen. 

 

Enligt föreningens verksamhetsberättelse för 2015 så har de sedan 2011 fått statliga bidrag av Konsumentverket, parallellt med pengar från Arvsfonden, för att kunna ta fram indoktrineringsmaterialet till 2-5 åringarna på dagis, och äldre barn i skolan. 

 

I årsredovisningen kan man också läsa att Sverige har den allra största tillväxten inom Fairtrade-märkt bland de etablerade marknaderna. 

 

Det är egentligen inte särskilt konstigt. För föreningen Fairtrade är mycket skickliga opinionsbildare. 

Och eftersom de sedan de bytte namn från med LO-klingande Rättvisemärkt till Fairtrade för att uppgå i den internationella organisationens varumärke seglar de också under någon typ av falsk flagg av oberoende, fast deras enda syfte är att opinionsbilda för LO.

Något Svenska Kyrkan som äger den andra hälften verkar tycka är okej eftersom Jesus tydligen var sosse, enligt uppgift från LO:s politiska gren Socialdemokraterna 

Föreningen Fairtrade har medlemmar. Som ni kan se domineras medlemslistan av arbetarrörelsen. 

ABF, Coop, SSR, Handels, Byggnads, Seko, Unga Örnar, PRO, Kommunal, Vision, We Effect, Konsumentföreningen Stockholm och Socialdemokrater för tro och solidaritet (Ulf Bjerelds organisation alltså), till exempel.

 

Jag har som sagt skrivit tidigare om Fairtrade och gjorde då bilden nedan för att illustrera deras smarta affärsupplägg. 

För de har en ideell förening som jobbar mot politiker och allmänhet med opinionsbildning, delvis finansierade av skattebidrag, för att öka efterfrågan på Fairtrade-produkter, som drivs av både efterfrågan på märkning från producenter och efterfrågan av produkter av konsument.

Sedan har de ett aktiebolag som kapitalierar på intäkterna den ideella föreningen bygger. Det är aktiebolaget som sedan säljer licenser till märkning. På detta sättet kan de ackumulera intäkterna och behålla dem samtidigt som de kan vigga pengar av skattebetalarna för att bedriva LO-opinionsbildning. 

 

Styrelsen för aktiebolaget Fairtrade AB, som tar samtliga intäkter som Fairtrade Sverige bygger upp genom sin skattefinansierade sälj- och opinionsbildningstrategi, består av LO:s fd ordförande Vanja Lundby Vedin, som suttit flera år.

I styrelsen sitter även LO-controllersn Erik Spernaes. Och Per Söderberg från Svenska Kyrkan, som även sitter i föreningen Fairtrades styrlse. 

VD:n för bolaget heter Morgan Zerne. 

 

Lundby Vedin är för övrigt intressant på flera sätt.

Hon var ju LO-ordförande men hennes fem styrelseengagemang är Trossamfundet Svenska Kyrkan, Svenska Kyrkans Förvaltnings AB och Svenska Kyrkans Utbildning AB, vid sidan om Berling Media och just Fairtrade AB. 

Detta bekräftar ännu mer än tidigare hur nära banden är mellan Svenska Kyrkan och arbetarrörelsen faktiskt. 

Jag ringde även och kollade hennes taxerade inkomst. Hon tjänar bra för att vara pensionerad LO-ordförande och styrelseproffs – 1 091 900 kronor drog hon in taxeringsåret 2014.

En månadsinkomst på 90 991 kronor per månad. Lika mycket som LO:s nuvarande ordförande tjänar alltså. 

 

Det går jättebra för bolaget Fairtrade.

De omsatte 22,2 miljoner kronor 2014 och gjorde 1,7 miljoner i vinst. De har hela 17 miljoner i totalt fritt eget kapital hittills.

Som ni kan se utgör licensintäkterna, det vill säga den summa som producenter av produkter från betala till Fairtrade AB för att få sätta på märket på sina produkter, majoriteten av intäkterna. 

De har också ökat sin omsättning rejält varje år. 

Mellan 2013 och 2014 ökade intäkterna med 22 %. Mellan 2012 och 2013 ökade de med 24 %. Sedan 2008 har Fairtrade AB lyckads öka omsättningen med ofattbara 120 %. 

De skulle kunna ha utsetts till Di-gasell nästan. 

 

Samtidigt lever alltså föreningen på bidrag. De drog in 8,3 miljoner 2014 men då fick de bara in 930 000 på medlemsavgifter. Under “Gåvor” redovisas de 3 miljoner kronor de fått av aktiebolaget. Så trots att att aktiebolaget ger dem 3 miljoner gjorde aktiebolaget ändå nästan 2 miljoner kronor i vinst. 

2,3 miljoner fick de direkt från LO-TCO biståndsnämnd och nästan 1,3 miljoner kronor fick de av skattebetalarna.

 

Och inte undra på att det går bra, nu är Fairtrade-ägarnas politiska gren utgör regering och dessutom styr många kommuner  landet. Till exempel Stockholm. Ju fler städer som söker diplomering, desto mer ökar efterfrågan på produkter och licenser och desto mer intäkter itll Fairtrade AB.

Följande kriterier har Fairtrade för att en stad ska kunna “diplomeras” till Faitrade City:

  • Kommunen lovar att upphandla Fairtrade-produkter i sina egna upphandlingar (driver efterfrågan på produkter och licenser = intäkter till Faritrade AB)
  • En “styrgrupp” tillsätts, där Fairtrade ingår
  • -Kommunen förbinder sig att de privata företag som säljer saker i kommunen SKA erbjuda ett visst sortiment av Fairtrade-produkter (driver efterfrågan på produkter och licenser = intäkter till Faritrade AB)
  • Ett visst antal lokala arbetsplatser SKA servera Fairtrade-märkta produkter (driver efterfrågan på produkter och licenser = intäkter till Faritrade AB)
  • Styrgruppens uppdrag är att “arbeta aktivt med lokalt informationsarbete om rättvis handel (gratis opinionsbildning för Faitradedriver efterfrågan på produkter och licenser = intäkter till Faritrade AB)

 

Med en kulturminister som varit generalsekreterare för Faitrade i en regering med socialdemokrater, vars fackliga gren ÄGER Fairtrade, samt sitter i styrelserna, är det naturliga att kräva att även hela landet Sverige ska “rättvisemärkas” och bli världens första Fairtrade Nation. 

Lösa flyktingkris, bostadskris, skolkris och annat är nämligen trist. Ge frikort till gamla kompisar desto roligare. 

 

Det är ungefär de har tänkt att det ska fungera som jag tolkar det. 

 

Men Fairtrade har fler planer. Nu när vänsterregeringen satsat alla kort på offentlig upphandling, för att gynna sina kompisar i LO som måste få betalt för alla miljoner de skickat in i S, är inte de dummare än så än att haka på. 

Så Fairtrade tog initiativ till projektet #ModUpp2020 för att få sossarna att inkludera krav på Fairtrade när reglerna för offentlig upphandling görs om och en myndighet skapas. 

När de nu ändå ska gå in och kräva kollektivavtal och annat kan de ju även kräva Fairtrade, är deras idé. Förstå hur mycket licensintäkterna skulle öka om detta skulle lyckas. Att alla kommuner och landsting och hela staten MÅSTE handla Fairtrade. 

 

Så de tog bland annat fram en rapport, tillsammans med bland annat Naturskyddsföreningen och TCO-bolaget TCO Development. Oväntat kommer rapporten fram till att de 600 miljarder kronor den offentliga marknaden beräknas omsätta utgör en mycket lukrativ marknad även för att kunna tvinga all offentlig upphandling att köpa LO-certifierade produkter. 

 

Och se där, vem som dyker upp i texten, under titeln “miljöforskare”, om inte Naturskyddsföreningens före detta ordförande Mikael Karlsson, som även har mycket nära relationer med partiledningen för Miljöpartiet. Som råkar sitta i regeringen. 

 

Den 11 april skrev gruppen en debattartikel av rapporten i Dagens Samhälle. 

 

Bland de som undertecknade kraven på att Shekarabi och vänsterregeringen inkluderar LO-certifierade produkter i sin digra kravlista på offentlig upphandling finns generalsekreteraren för Fairtrade.

 

Rättvisemärkt är alltså LO. Men fungerar den där certifieringen av produkter som ska göra att fattiga bönder blir mindre fattiga då?

Såklart den inte gör.

Eftersom den sätter marknadsekonomiska spelregler ur spel. Och precis som allt sådant fungerar den inte. Till exempel att den avgift det kostar att vara Fairtrade-odlare äter upp det extra pris de kan få för produkten så att det blir ett nollsummespel. Eller att systemet premierar dåliga kaffebönor eftersom de får priset för Fairtrade oavsett kvalitet och dumpar därmed de sämsta bönorna i Fairtrade-kaffet för att sälja de bättre bönorna på fria marknaden där priset är högre. 

Enligt en artikel i Huffington Post, som refererar till en studie som gjorts på Harvard, finns det minst tio anledningar till varför Fairtrade är en kass idé. De har studerat Costa Rica och funnit att det finns inga förbättringar för odlarnas barns utbildning, inga postivia effekter för arbetarnas villkor och negativ effekt för icke utbildade kaffe-odlares barn, de med lägst utbildningsnivå bland vuxna. Det finns helt enkelt inget som visar att just Fairtrade-odlare skulle ha bättre liv och vilkor än de odlare som inte är det. 

Faktum är att det finns konsensun bland utvecklingsekonomer som indikerar att fairtrade-kaffe är ett av de MINST effektiva medlen för att reducera fattigdom i utvecklingsländer. 

Vi borde uppmuntra fattiga att producera mindre kaffe, inte mer. För så hålls priset uppe men genom Fairtrade sätter man som sagt marknadsmekanismer ur spel genom att de får en fast summa för bönorna, vilket gör att produktionen ökar och marknadspriset därmed faller. Mikrolån som uppmuntrar kaffeodlare att starta andra typer av företag är dessutom betydligt bättre väg om man vill lyfta folk ur fattigdom. 

 

Så Fairtrade har lyckats bli en gren av LO som gör samma sak som LO men inga konsumenter kopplar ihop dem.

Istället har de fått representera pur godhet som vill rädda världen. Kan man bli skickligare som politisk opinionsbildare för arbetarrörelsen? Well played säger jag. 

Trots att forskning gång på gång visar att Faritrade är ett värdelöst sätt att bota fattigdom på växer märkningen och LO tjänar mer och mer pengar för varje år. 

För de har dessutom lyckats bygga upp ett företag som omsätter 22 miljoner kronor och växer med över 20 % per år. Och bättre lär det bli

Dessutom jobbar de som arbetarrörelsen alltid gjort: genom politisk indoktrinering av förskolebarn och barn mellan 13 och 17 år, sanktionerat av pengar från statliga Konsumentverket.

Genom aktivt lobbyarbete mot regeringen via projektet #MotUpp2020 lobbar de nu för att få in krav på Fairtrade i offentlig upphandling, samt försöka få regeringen att “diplomera” hela landet som Faritrade Nation.

Allt syftar till att bara på ett annat, dolt sätt, föra fram ägaren LO:s vanliga frågor. 

Där föreningen bedriver lobbyarbete och opinoinsbildning, och indoktrinerar barn, dopade på bidrag samtidgit som föreningen bygger på sitt fria egna kapital med miljontals kronor varje år. Vilket går rätt ner som buffert till ägarna LO och Svenska Kyrkan (vars bolag bland annat styrs av fd LO-ordföranden) att när som helst plocka ut. 

Det är bara att säga grattis till denna snillrika LO-certifieringsverksamhet. 

Med en regering som sitter i knät är det dubbelt grattis. 

 

Noll jobb

Det är vanligt att politiker låtsas att det är de som fixar jobb. Det har politiker alltid gjort, oavsett politisk färg. Men extra mycket låtsas vänstern, eftersom de samtidigt har ett inbyggt motstånd och förakt mot företag. Även om högerpartierna också gärna låtsas att det är de som fixar jobb ligger det i borgerlighetens innersta att samtidigt arbeta för företagen.

Nuvarande regering gick till val, och har fortfarande, målet att Sverige ska ha lägst arbetslöshet av EU-länderna 2020. Även om det målet smart nog är relativt, så är bara alla andra sämre än idag lyckas vi utan att ha gjort något alls. 

En av deras stora reformer var traineejobben. 30 000 trainee-jobb skulle hjälpa till att fixa arbetslösheten. 

Vad blev det det?

Enligt en intervju med Ylva Johansson i tidningen Arbetet från 12 februari 2016 hade då 47 personer fått ett traineejobb. Bara 361 personer hade skrivit utbildningskontrakt. 
 

Förra året satsades det 380 miljoner kronor på utbildningskontraktet i vårbudgeten. Resultatet på 361 personer känns alltså lite klent. 

 

Målsättningen från 32 000 backade visserligen regeringen ifrån redan förra året, så den aktuella målsättningen är 590 stycken i år. Bara 543 kvar i år alltså för att uppnå målet. 

 

En av vårens budgetsatsningar på arbetsmarknad är på sociala företag. Regeringen satsar 60 miljoner kronor. 

 

Det finns ca 1 miljon företag i Sverige. Hur många är då sociala? Enligt sajten www.socialtföretagande.eu och andra källor jag hittat finns det ca 300 sociala företag i Sverige idag. De växer med 60-70 företag per år och för detta ska alltså regeringen satsa 60 miljoner kronor. Har de tänkt sig 1 miljon kronor per företag? Oklart. 

 

Men inga politiker skapar jobb. Det gör företag. Det politiker kan göra är att antingen se till att företagen har så goda förutsättningar som möjligt att växa och vilja anställa. Eller göra det billigare att anställa, till exempel med olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 

Idag finns det följande stöd att söka som arbetsgivare: nystartsjobb, yrkesintroduktion, särskilt anställningsstöd, instegsjobb, traineejobb, extratjänst, lönebidrag, praktikant. 

 

Enligt en artikel i DN den 16 januari 2015 satsas det 20 miljarder per år av budgeten i olika anställningsstöd. Det är en avsevärd summa pengar som går till att skattebetalarna betalar olika arbetsgivare, inte bara privata utan även offentliga, för att folk ska jobba där. 

 

Enligt samma artikel har 150 000 enkla jobb försvunnit från landet sedan 2000, samtidigt som gruppen utan gymnasiebetyg ökat. Mycket på grund av den höga invandringen. 

 

Enligt Arbetsförmedlingens senaste årsredovisning ökade antalet inskrivna med högst förgymnasial utbildning 2015, vilket nu motsvarar 31 % av alla inskrivna. Hälften av dessa har inte ens en utbildning som motsvarar vår grundskola. 

 

De skriver vidare att av deltagarna i etableringsuppdraget uppgår nu 51 % som har utbildningsnivå på högst förgymnasial nivå. 

 

Det är som ni kan se ungefär samma antal personer inskrivna 2015 som 2013, skillnaden är att gruppen nyanlända och utomeuropeiskt födda ökar. 

 

En av dessa former är yrkesintroduktionen. Bara den kostade 85 miljoner sedan den infördes enligt en utvärdering Statskontoret gjorde

 

Även här är målet 30 000 anställningar, men det bidde inte så många som man tänkt. Bara
1 432 personer har haft denna typ av subvention än så länge, till en total kostnad på 59 000 kronor per person. 

 

Instegsjobb är en annan av åtgärderna. Även här går det alltså trögt. Som bäst har 3 000 personer haft instegsjobb. 

 

Men skam den som ger sig.

Så regeringen hittar på ännu än form av stödjobb – beredskapsjobb. Eller, det är snarare en gammal reform de dammat av. Deras plan är att det ska bli 5 000 sådana. 

Om de kommer leverera procentuellt samma resultat som traineejobben (47 av 32 000) kan vi se fram emot hela 7,3 beredskapsjobb under 2015. 

 

Så vi kan alltså konstatera två saker: regeringen har inga andra idéer än att införa fler åtgärder till den flora av åtgärder som redan inte fungerar, och de har ingen politik för företagen över huvudtaget.

För samtidigt som deras paradreform traineejobben, som lagts till alla de subventioner som redan finns, genererat 47 jobb, satsar regeringen på att ännu färre företag vill anställa. 

De har nämligen tänkt att införa utökat sjuklöneansvar för företagen. Som om de två veckor de redan har inte räcker. 

I valrörelsen lät det dock annorlunda. Då ville Stefan Löfven ta bort den andra sjuklöneveckan. Från en artikel i Arbetet med rubriken “Löfven behåller fokuset på företagagen” från 2012 ville han satsa 1,5 miljarder på att slopa sjuklöneveckan för att få folk att våga anställa. 

 

Småföretagarnas Riksförbund gjorde en enkät i valrörelsen 2014, där över 40 % av deras medlemmar sa att de skulle anställa om sjuklöneansvaret skulle slopas. 

 

Men i likhet med allt sittande regering gjort är alltså löften inte värda något alls, de är bara ett medel för att ta makten. Så nu tänker regeringen inte alls ta bort sjuklöneansvaret för att företag ska vilja anställa mer. 

Istället ska de tvingas betala 25 % av sjuklönen för långtidssjukskrivna.  Det här har sossarna tänkt ska öka suget efter att anställa fler, framför allt folk som varit sjukskrivna tidigare kommer ju stiga enormt i efterfrågan. 

 

Studio Ett sammanfattade det hela med en träffande rubrik: 

“Nu får chefen ta hand om mig”

Eller som jag skulle säga: 

“Chefen betalar”

 

Det är företag som skapar jobb. Inte politiker. Men de politiker vi har är inte ens lite intresserade av att öka företagens vilja och möjlighet att anställa fler. Istället är lösningen hitte-på-jobb som inte funkade förut och inte kommer funka nu. 

Vi kommer behöva 460 000 nya jobb om alla som idag saknar jobb och som kommer att komma ut i arbetslivet ska kunna jobba. Om vi ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 snarare. Vilket inte är noll arbetslöshet. 

 

Men medan Innovationsrådet sitter och dricker kaffe med Löfven och hans fyra industrikanslers gnuggar geniknölarna de möten de har per halvår, och medan Ylva Johansson är fullt upptagen med att hitta på nya låtsasjobb, så kommer antalet arbetslösa öka. För varje år. Eftersom vi har en hög invandring, det är bara att kolla på de officiella siffror som finns. 

Och kön mellan Göteborg och Malmö kommer att växa. 

Kanske Stefan Löfvens Framtidsminister kan berätta hur det kommer funka med beredskapsjobben och de andra låtsas-jobben? Bota arbetslösheten är nog däremot helt uteslutet. 

Nu när taket i sjukförsäkringen är borta kan jag tänka mig att det ligger nära till hands att göra som den förra sosse-regeringen: skyffla över folk från arbetslöshetsstatistiken till sjukförsäkringen. Så vi kan låtsas att arbetslösheten sjunker. Då förtidspensionerades tiotusentals personer per år. 

Ska vi ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 måste vi byta regering.