Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. 

Vill du stödja mitt arbete – bli Patreon genom att klicka här.
Eller Swisha: 0762096244

 

 

 

Regeringen + lobbyister = SANT

Inlägget är uppdaterat 141226 med Mehmet Kaplan efter grävjobbet om honom.

Som ni noterat, och som jag skrivit om i förra inlägget, har en diskussion om karantän blossat upp. 

Ska politiker, på olika nivåer, kunna direkt börja jobba någon annanstans?

Men ingen pratar om det omvända: ska en lobbyist kunna gå direkt in i politiken?

För vem tjänar mest på vad?

Tjänar en person som i flera år drivit vissa frågor via en stor lobbyorganisation och sedan plötsligt får sitta och besluta om lagar, på att ingen karantän finns mest? Eller är det en före detta politiker, som ger upp sin beslutande makt och går till näringslivet?

När man formulerar det på det sättet blir det solklart. Givetvis är det en person som NU får stifta lagar och regler som tjänar mest på att ingen karantän finns

Och som av en slump så kryllar det av folk i sittande regering som kommer DIREKT från stora lobbyorganisationer. Förmodligen är detta varför de försöker flytta strålkastaren ifrån sig själva till bland annat Filippa Reinfeldt. 

 

1. Stefan Löfven – f d ordförande IF Metall, nu statsminister

1995 blev Löfven anställd av IF Metall, då som ombudsman. Mellan 1998 och 1999 var han internationell sekreterare och 1999-2002 chef över organisationsenheten. Sedan valdes han som vice förbundsordförande och 2006 – 2012 var han ordförande för hela fackförbundet. Innan han alltså direkt gick in som partiordförande för S och nu är han två år senare alltså statsminister. Var har Stefan sin största lojalitet? Med landets väl och ve eller med LO? En rimlig fråga att ställa tycker jag. 

Löfven plockade fler personer från LO och till sig på Rosenbad. Stabschefen Emma Lennartsson jobbade på Kommunal 2011 – 2012, där hon var chefekonom och chef för utredningsenheten. 

2. Annika Strandhäll – f d ordförande Vision, nu socialförsäkringsminister

1999 inledde Strandhäll sin fackliga karriär och blev då styrelseledamot i SKTF Göteborg. 2005 tog hon över ordförandeklubban i samma förening och 2011 valdes hon till förbundsordförande för Vision (som då bytt namn från just SKTF). 

3. Therese Svanström Andersson, statssekreterare Socialförsäkringsdepartementet

Hon jobbade tidigare på Vision, Strandhälls fackförbund, och plockades direkt därifrån. Hon började redan 1999 på dåvarande SKTF, som presschef. 2007 – 2008 var hon samhällspolitisk chef där och 2008 till 2011 var hon stabschef och biträdande kanslichef. 2011 blev hon kanslichef, vilket hon var ända tills den dag hennes f d chef ringde henne. Och då började hon jobba åt regeringen. 

 Dan Lundqvist Dahlin, pressekreterare Annika Strandhäll. Han jobbade på LO-förbundet Byggnads som pressekreterare, gick därefter kort in i PR-branschen för att sedan återvända till fackföreningsrörelsen och Kommunal 2011. 

Även de politiska sakkunniga hos Strandhäll kommer direkt från facket. Johannes Danielsson var fram till det jobbet ordförande för Sacos studentråd och Sanna Fransson jobbade på Vision och drev bland annat Visionbloggen.

Så SAMTLIGA som jobbar politiskt på Socialförsäkringsdepartementet, som hanterar bland annat sjukförsäkringen, kommer direkt, utan en enda dags fördröjning från……fackföreningsrörelsen. Inklusive ministern själv. 

Vision är en del av TCO, som är paraplyorganisationen för dem och 13 andra fackförbund. Precis som LO är paraply för sina fackförbund. 

4. Alice Bah Kuhnke, som ju inte direkt levererat på det kontaktmässiga planet då hon i princip inte verkar haft en pressekreterare, anställde till sist en. Och plockade honom direkt från Naturskyddsföreningen. Fiffigt. Kristoffer Talltorp jobbade med samma saker på denna stora lobbyorganisation. Och gick direkt därifrån in genom dörrarna till Rosenbad. Kuhnke har anställd en annan f d lobbyist, sin politiskt sakkunniga Zandra Tuvesson har jobbat med politisk påverkan på både ROKS och Sveriges Författarförbund tidigare. 

5. Roger Mörtvik, statssekreterare för gymnasieministern

Mörtvik var samhällspolitisk chef på TCO många år, innan han alltså direkt från det jobbet plockades in i Rosenbad och jobbet som statssekreterare. Ännu en person med facklig karriär alltså. 

6. Gabriel Wikström, folkhälsominister 

Störst merit har Wikström, ja faktiskt i princip enda merit eftersom han inte haft något annat jobb,  som SSU-ordförande. Men som extraknäck har han varit ambassadör för IOGT NTOs kampanj Vit jul. IOGT-NTO är vår största lobbyorganisation mot alkohol. Och nu är han alltså folkhälsominister.  Han har också personer anställda som kommer från facket. Hans pressekreterare Helena Paues har bland annat jobbat just med opinionsbildning på fackförbundet Kommunal bara något år tidigare. Hon kallade nya jobbet “ett drömjobb” när hon fick det. Det kan man tänka sig. 

7. Mehmet Kaplan, fd ordförande IOGT-NTO Stockholm, nu bostadsminister

Kaplan har inte alltid sysslat med partipolitik. Han är sedan länge engagerad i nykterhetsrörelsen och har inte bara varit medlem utan även…..ordförande i Stockholm. Tänka sig. Så det där SSU sa om direktkontakt mellan makten och IOGT stämmer alltså mer än väl. 
 

Okej. Nu när vi konstaterat att regeringskansliet är nerlusat med framför allt nykterhets – och fackliga lobbyister från inte bara IOGT-NTO och LO utan även TCO och Vision.

Hur yttrar sig då dessa nära kopplingar mellan LO och regeringen då?

Ja, så här bland annat.

För idag kunde vi läsa att den i grenen presskonferenser så ytterst flitige Ardalan Shekarabi, kallat till ny presskonferens tillsammans med…….trumvirvel…..Byggnads. Ni läste rätt. Regeringen har gemensam presskonferens med fackförbundet Byggnads.
 

Och bara för någon veckan sedan, den 12 december, skrev folkhälsominister Gabriel Wikström en debattartikel om att förbjuda gårdsförsäljning av vin. Men han skrev inte själv. Utan han skrev den ihop med…….IOGT-NTO. Som han alltså själv jobbat åt. Mmm. Och detta bara månader efter han tillträtt alltså. En annan person som är engagerad i IOGT är hans efterträdare i SSU, Ellinor Persson. Som nyligen i nykterhetstidningen Accent sa så här om sin möjlighet till inflytande: 

Kan IOGT-NTO ha nytta av dig som tillförordnad SSU-ordförande?

– Absolut! Det finns helt klart potential för ett samarbete, där vi kan dra nytta av varandra. SSU är skickliga på påverkan och om vi tar ställning för något så lyckas vi oftast driva igenom det. Eftersom jag har tät kontakt med Gabriel Wikström och alltså bara är ett sms bort från en av våra viktigaste makthavare, så är det inte svårt att räkna ut att IOGT-NTO, via mig, har en direktkanal till makten.

Läs igen.

IOGT-NTO har en DIREKTKANAL TILL MAKTEN. Det känns ju mycket fräscht. Och de hymlar inte ens. 
 

Nu tänkte jag borra lite djupare i exakt vad de här starka kopplingarna mellan regeringen och fackföreningsrörelsen, som är de starkaste intressena som nu utan att passera GÅ alltså hoppat direkt från lobbyistroll till makt, innebär. 

Om man börjar med att läsa LO:s valplattform hittar man det här. 
 

1. Full sysselsättning. Lägst arbetslöshet i EU 2020.

2. Satsa på skolan och utbildning. För att bryta trenden med sjunkande skolresultat måste mer resurser tillföras skolan på bred front. Gymnasieskolan ska också vara obligatorisk och alla program ge högskolebehörighet. Fler platser i arbetsmarknadsutbildning, Komvux, yrkesutbildningar och högskolan måste ska- pas. En särskild utbildningssatsning med syfte att motverka uppsägningar vid konjunkturnedgångar bör införas 

3. Inför en 90-dagarsgaranti för unga. Ingen under 25 år ska vara arbetslös längre än 90 dagar innan personen erbjuds ett jobb, praktikplats eller relevant utbildningsplats. Arbetslösa ska få möjlighet att komplettera och slutföra oavslutade studier på grundskole- eller gymnasienivå inom ramen för arbetsmarknads politiken 

4. Motverka otrygga och begränsade anställningar. Lagen om anställningsskydd måste ändras så att de tillfälliga anställningarna minskar och fasta anställningar igen blir norm. Heltid ska vara en rättighet för alla. I stat, kommun och landsting måste politiken gå före och säkerställa rätten till heltid. 

5. Ordning och reda på arbetsmarknaden. Svenska kollektivavtal ska gälla på svensk arbetsmarknad. Lex Laval-lagen som möjliggör lönedumping i Sverige ska rivas upp. Huvudentreprenörens ansvar måste öka. Vid all offentlig upphandling ska krav på kollektivavtal ställas. 

6. Nollvision mot dödsolyckor och försämrad hälsa på jobbet. Resurserna till arbetsmiljöarbete och arbetslivsforskning måste öka. Sanktionerna måste skärpas mot arbetsgivare som inte uppfyller arbetsmiljökrav. Fler måste omfattas av företagshäl- sovården. 

7. Stoppa vinstdriften i välfärden. Vinstdriften får aldrig vara sty- rande i välfärden. Den fria etableringsrätten för friskolor och obligatorisk Lag om valfrihet ska avskaffas. Kommuner och landsting ska ha ansvar för att kunna bestämma över bemanning, etableringar och kvalitet och avsevärt begränsa möjligheter till vinstuttag och värdeöverföringar från den skattefinansierade välfärden. Öppna böcker ska gälla i hela välfärdssektorn och alla anställda ska ha kollektivavtalsenliga villkor och meddelarfrihet
 
8. Investera i infrastruktur, bostäder och energi. Omfattande stat- liga investeringar måste göras i samhällsviktiga resurser, i vägar, järnvägar, IT och bostäder. Samhället måste ta ansvar för en grön omställning och en god och förutsägbar energitillförsel. Det ger både jobb och bygger Sverige starkt för framtiden. 

9. Bygg en rimligare och mänskligare sjukförsäkring. Stoppa utför- säkringarna och höj taket i sjukförsäkringen. Inför en bred rehabiliterings- och omställningspakt och förändra de hårda reglerna för att kunna få sjukersättning. 

10. Stärk kvaliteten i välfärden. Öka statsbidragen till kommuner och landsting rejält för att anställa fler i skolan, sjukvården och barn- och äldreomsorgen. Personaltätheten har minskat under lång tid och måste istället öka för att stärka både kvaliteten och tryggheten i verksamheterna men också för att förbättra arbetsvillkoren. 

11. Förbättra arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen är idag körd i botten och måste radikalt förbättras. Höjda tak, högre ersättning och att fler omfattas av försäkringen är avgö- rande. Människor ska inte slås ut för att de hamnar i arbetslöshet, fokus ska istället vara att hitta ett nytt jobb. 

Detta var alltså LO:s valplattform. Lite märkligt att ha typ ett partiprogram när man inte är parti men så jobbar LO. Denna plattform slog de fast under våren 2014 och var alltså deras “krav” inför en socialdemokratisk valvinst. Sossarna vann, som bekant. 

Så vad har hänt sedan dess?

Ja, som ni lätt kan se på pressmeddelandet Shekarabi skickade ut den 22 december, det vill säga idag, och tillsammans med självaste LO kan vi nu bocka av “krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling”, punkt nr 5. Check. 

Vad kan vi hitta mer, om vi letar i de förslag som sossarna lagt fram?

Jo, redan den 2 oktober la regeringen fram en proposition om att avskaffa LOV. Så punkt 7, check. Den var visserligen så dåligt gjord att Lagrådet tvingade dem att dra tillbaka den men poängen är att den lades. Och kommer att läggas igen. 

Den 24 oktober meddelade regeringe att arbetsmiljö var ett “högprioriterad område”. Och bang, var punkt 6 kryssad. Check. 

Regeringen var även snabba vad gäller skolans område, för att köpa Vänsterpartiets lojalitet, och bara några veckor efter tillträdandet aviserade de följande. Notera att regeringen alltså vill införa…..kommunalt veto för friskoleetableringar.  Punkt 8 alltså igen. Check. 
 

Punkt 5, att upphäva Lex Laval, var de snabba med. Redan den 27 september gick regeringen ut med sina ambitioner. 

Punkt 2 då, den har dom väl inte hunnit med? Jo. Det var faktiskt nästa steg på den nya regeringens dagordning. Den 28 september gick de ut och meddelande att de tänker införa just obligatoriskt gymnasium. Så punkt 2, check. 

Faktum är att vissa av punkterna redan lovades bort i Löfvens regeringsförklaring. Som punkt 3 till exempel. 

Löfven pangade in rätt många av LOs krav redan där faktiskt. Som till exempel punkt 5, punkt 2, punkt 7 (meddelarfrihet) och punkt 9. Check, check, check och….check. 
 

Och givetvis fanns massor av dessa godbitar också med i den budgetproposition som regeringen alltså försökte få igenom den 3 december i riksdagen. Och misslyckades. Eftersom SD valde att rösta på Alliansens budget och därmed var det alltså den som klubbades igenom och nu gäller året ut, med vissa modifikationer i vårpropositionen som läggs efter nyvalet är över. 

Exempelvis ville man höja a-kassan.  Punkt 11 alltså. Check. Och man tar bort övre tidsgränsen i sjukförsäkringen och höjer ersättningen även där. Punkt 9, check, alltså. 
 

Innan Alice Bah Kuhnke blev kulturminister var hon chef för f d Ungdomsstyrelsen, numera Myndigheten för Ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Och som av en händelse får just den myndigheten höjda anslag i samma regeringsproposition. Abrakadabra, så drog Kuhnke ur en kanin ur sin ministerhatt och gav bort till sina gamla kollegor. Om proppen hade antagits. Vilket den inte gjorde. 

Alla grönmarkerade siffror i LOs valprogram är de punkter som de redan fått igenom i den bemärkelsen att regeringen lagt förslag om dem i någon form. 9/11 punkter, eller 82 %. Hisnande. 

Slutsats:

Medan regeringen officiellt förfäras över att andra politiker går direkt till näringslivet, och media diskuterar karantänregler (som också syftar till från politik till näringsliv) så verkar INGEN vilja diskutera det som är mest uppenbart risk för jäv och korruption etc: att lobbyister utan karantän tar plats i Rosenbad. Och från att ha lobbat för en position utifrån nu alltså sitter med hela makten och härligheten. 

Ni ser ju resultatet. IOGT-NTO har redan efter ett par månader fått igenom att gårdsförsäljning förbjuds. Och LO, tja, ni ser ju. Regeringen har lyckats pricka in punkt efter punkt på deras “partiprogram”. Innan jul. Bra jobbat. Typ. 

Så i käbblet om Filippa och jobbet verkar därför ingen heller ha noterat att sittande regering, i en annan aspekt alltså slår i rött på denna mätare igen (jag vet, favorit i repris men jag kunde inte låta bli): 
 

Så medan regeringen framgångsrikt fått strålkastaren att lysa på ett helt annat håll kan de och deras medarbetare, många plockade direkt från landets största lobbyorganisationer, ostört och i snabb takt genomföra punkt efter punkt på de beställningsjobb dessa lobbyorganisationer alltså kräver. 

Och som ni ser, listan är redan diger. 

Tänk, vad mycket gjort LO, TCO, IOGT-NTO och de övriga kommer få gjort om den här regeringen får sitta kvar ända till 2018. 

Den typen av insats hade man inte ens kunnat…….köpa för pengar.

Eller kan man?
 

Hycklar-regeringen

Filippa Reinfeldt får nytt jobb. När någon får nytt jobb brukar man antingen säga grattis, eller om man är lite småsint, hålla tyst.

Vad gör regeringen?

De kallar till PRESSKONFERENS.

Ardalan Shekarabi, en av de yngsta i regeringen, tycker att det här är en lämplig reaktion. För att fd politiker fått nytt jobb. För är det några regler som brutits?

Nej. Men folk – läs sossar – rasar. Argast är helt otippat Aftonbladet. “Bottenlöst dåligt”, kallar de nya jobbet. Jonas Sjöstedt är inte mycket för överraskningar utan levererar “Moderaterna och kapitalet sitter i samma båt”.

Han borde verkligen uppdatera sin repertoar.   
 

Indignationen når inga gränser idag. Men kruxet är att vi å ena sidan kritiserar politiker för alldeles för generösa avgångspensioner. De ska jobba som alla andra. Men å andra sidan, när de får jobb, framför allt inom ett område som de KAN, då ska de alltså inte jobba. För det är fel. Den andra Reinfeldt har ju fått åtskilligt med sura kommentarer att han checkat ut och “inte jobbar”. Och ska han verkligen skriva bok på skattebetalarnas bekostnad från den 10 januari när han avgår från även riksdagen?

Och det HELT orimliga i att kalla till presskonferens när personer följt reglerna. För det finns inga regler idag om karantän. Det vet sossarna mycket väl. För de hänvisar flitigt till detta själv när det bland annat gäller pension. 

Detta är episkt hyckleri. 

Vet ni varför? För att sossarna är de som innehar Svenskt Mästerskap i att sno åt sig schyssta positioner i näringslivet, post politiken. 

De är även stora i sporten “Svågerpolitik”

Jag tänker därför idag uppmärksamma sossarna särskilt i den unika begåvning de själva besitter att utnyttja reglerna.   
 

För är det någonting de själva utvecklat till en konstform så är det just att skaffa sig toppositioner i näringslivet efter politiken, oftast dessutom inom det politikområde de själva haft. Och då kallas det minsann inte till några presskonferenser. 

Eller var det någon som var på presskonferensen när exempelvis Thomas Östros blev VD för bankföreningen? Inte det? Er inbjudan från Reinfeldt kanske kom bort i cyberspace. 

Framför allt älskar sossarna bank och finans. Apropå Sjöstedt klassiska kommentar om staten och kapitalet. Och båtar. 

De har även svart bälte i grenen Svågerpolitik. 

1. Göran Persson – statsminister 1996 – 2006

Några månader efter att han förlorade valet och sedan avgick som partiledare började han jobba med politisk rådgivning på PR-byrån JKL. Där hans f d presschef Anna Hellsén jobbade. Numera är hon presschef på SEB. Persson flyttade även in i sin herrgård och driver där en gård. 2008 utsågs han till styrelseordförande för statliga företaget Sveaskog. 

Han gav en av sina bästa kompisar, Claes Ljungh, chefsjobbet på Kammarkollegiet samt fixade styrelseplatser i olika statliga bolag.

Ljunghs kommentar? “Jag är alldeles utsökt för det här jobbet”

Persson gav en annan polare toppjobb. Anders L Johansson utsågs som GD för Statskontoret. Och Perssons egen kusin Mikael Sjöberg fick chefsjobbet på Arbetslivsinstitutet. Numera är Sjöberg chef över Arbetsförmedlingen. Bo Bylund, generaldirektören för AMS (arbetsmarknadsstyrelsen) är gift med f d statsrådet Berit Andnor och också vän med Persson

2. Margot Wallström, utrikesminister
 
Jag dedikerade i oktober ett helt eget inlägg åt Margot på bloggen. Hon tjänade 30 miljoner med minimalt med skatt under 14 år. Och när hon fick jobb på FN fick skattebetalarna betala hennes stora lön via SIDA. 6,6 miljoner kronor fick vi punga ut för att Wallström skulle “bevaka våld mot kvinnor” i två år. När hon var klar med det fick hon jobb som Mångfaldsdirektör på Postkodlotteriet. Ni vet, det där holländska företaget som tjänar asmycket pengar på lotterier och har läskiga Richard Sjöberg som sektledare i TV. 

Som motivering till varför hon tog jobbet sa Margot: “Jag måste ju försörja mig”. Jo, vi förstår att 30 nästan skattefria miljoner inte riktigt räcker faktiskt. Direkt från politiken in i…..lotteriverksamheter alltså. Hon satt även i styrelsen för ICA fram tills hon blev minister.  Fiffigt nog fakturerade även Wallström arvoden från eget bolag, till framför allt Postkodlotteriet.

Varför då?

Tja, det hade säkert ingenting alls med att hon kvitterade ut 1,2 miljoner kronor per år i pension från EU. Hon ville säkert bara lära sig att driva företag efter alla år i politiken.

3. Ulrica Messing – biträdande statsråd 1996 – 2006

Hon gjorde klart 2007 att hon inte tänkte bli pensionär. Med det menade hon inte att hon inte tänkte leva på pension, för det gjorde hon länge, utan att hon tänkte jobba. Så medan hon lyfte statsrådspension minst 4 år efter hon avgått drev hon det egna företaget Porthouse samt är Vd för Kosta Boda. Som hennes make miljardären fiffigt nog äger. Samtidigt såg hon till att vi skattebetalare pröjsade lönen på 16 740 kr per månad. Måste vara skönt att driva eget och plocka ut lön från staten. Då kan man ju lite grann lajva företagare liksom. Aldrig ta någon risk. Ännu smidigare blir det ju om maken dessutom är MILJARDÄR.

Jag brukar inte gilla att man använder folks äkta hälft som argument men när det nu handlar om inkomst är det relevant att inkludera maken om han nu alltså har miljarder. Och ex-politikerna ändå lever på skattebetalarna. 

4.  Per Nuder –  finansminister 2004-2006

Han tyckte också att det var bättre om skattebetalarna betalade hans lön så länge som möjligt. När han jobbade med annat. Han startade också eget efter politikerkarriären, ett rådgivningsbolag. Passande nog var hans kunder banker. Lite grann där han har sin spetskompetens – inom finans. 2010 – 2012 gick hans bolag Dabok med 16 miljoner i vinst. Ni läste rätt, detta är inte omsättningen. Det är VINSTEN. Varför gick det så bra? Tja, en del av hemligheten förutsom att han uppenbarligen var bra på att sälja, är att han inte plockade ut någon lön alls. Utan tog ut statsrådspensionen. Alltså som du och jag betalar. Ännu en sosse som förstått det fiffiga i att låta någon annan betala lönen och spara de egna pengarna på banken. Han fick däremot avdrag av pensionen för att han fått styrelsearvode, som gick utanför bolaget. Nuder sitter i styrelserna Orrefors, Kosta Boda, Fastighetsbolaget Fabege, Sundbybergs stadshus och Swedegas. Totalt ger dessa uppdrag 500 000 kr i arvode. 

Ni ser att han fått jobb av polaren Messing va? Hennes make äger Kosta Boda. Och rent formellt är det alltså Nuder som är Messings chef, bland resten av styrelseledamöterna. 

Hur kommenterar Nuder uppgifterna själv?

Pär Nuder säger i en kommentar: Jag har gjort precis enligt regelverket

 

5. Tomas Östros – biträdande finansminister (skatteminister)  1996 – 1998, näringsminister 2004-2006

Han gick direkt från riksdagen till jobbet som VD för Bankföreningen, det vill säga lobbyist för storbankerna. Då satt han som ekonomisk-politisk talesperson för sossarna. Sedan blev Juholt chef och petade honom. Rätt passande bakgrund, att ha varit såväl biträdande finansminister och näringsminister i det jobbet. Bankföreningen har 32 medlemmar, varav 8 är utländska banker. Det är nu Östros jobb att se till att lagar och regler blir så gynnsamma som möjligt för bankerna. 

6. Björn Rosengren – näringsminister 1998 – 2002

Han rattade privatiseringen av Telia, försökte fusionera Telia och Telenor men det misslyckades och när han slutade som näringsminister började han jobba för….Kinnevik. För att han hade rätt kompetens inom mobilbranschen. Bland annat. Han gillar precis som Persson herrgårdar och har köpt och sålt inte en utan två stycken. Han bor idag på herrgården Arnöbergs herrgård på Arnö i Mälaren. 

Även Rosengren gillar banker. 2013 valeds han in i styrelsen för Amfa Bank. 

7. Anders Sundström – näringsminister 1996 – 1998

När han slutade med politiken gick han direkt till VD-posten på Pitedalens sparbanken, sedan arbetade han som arbetande styrelseordförande för Sparbanken Nord. Mellan 2004 och 2013 var han VD för Folksam. 2013 valdes han som styrelseordförande för Swedbank och KF, sedan Folksam. I tidningen Fokus kallade man honom Den röde finansbaronen. Som ni säkert vet har sossarna långa historiska tentakler in i såväl Folksam som KF. 

Sundström är mer aktuell än någonsin just nu. För han har också flugit med SCA:s privatjet. Till jakter i Skåne och annat kul. Flygandet fick VDn Sverker Martin Lööf att avgå nyss. Sundström tillhör den absolut makteliten i Sverige. Vem är då inte bättre att utreda just Bromma flygplats varande eller icke varande om inte en person med egen erfarenhet av den jet-service just Bromma tillhandahåller för bland annat SCAs privatflygplan? Han blev nyss utsedd av sittande regering. 

8. Leif Pagrotssky – handelsminister 1996 – 1997, kulturminister 2004 – 2006

Även Paggan, som han kallas i politiken, tyckte bankvärlden lockade. Så 2013 tog han plats i Avanzas styrelse  

9. Margareta Winberg, jordbruksminister 1994 – 1996, arbetsmarknadsminister 1996 – 1998

2008 utsågs Winberg till styrelseordförande för statliga Svenska spel. Då levde hon på statsrådspension, hon också. Och fick ett arvode på 25 000 kr per månad som ordförande. Och hon kom också på att det är mycket smartare att fakturera för då slapp hon ju avdrag av pensionen. Så efter ett halvår startade hon bolag och körde arvodena via det istället. Sen blev det klart att det bröt mot skattereglerna. Oops. 

10. Ylva Johansson, för närvarande arbetsmarknadsminister

Ylva gillar också sin pension. Hon fick lite frågor om det:

Är det rimligt att en som arbetar och har 57.000 kronor i månaden plus utskottsarvode ska ha pension på 17.000 kronor?

– Det är inte rimligt om man har en pension som inte avräknas. Jag följer de regler som finns, säger Ylva Johansson.

Men den regeringen Ylva alltså sitter i kallade till presskonferens när en annan politiker, Filippa Reinfeldt, istället för att rulla tummarna och rulla hatt hela dagen för sin pension väljer att börja jobba direkt. 

Man pratar om karantän. Att politiker ska hindras att ta jobb X tid efter att de slutat, ergo tvingas leva på bidraget alltså. Och rulla tummarna. Men ska man ha en sådan då måste man även ha en karantän på väg IN i politiken. Något annat blir orimligt. För det är i synnerhet så du kan verkligen göra skillnad. 

Se på Stefan Löfven. Han hade definitivt inte klarat att bli partiledare med en sådan karantän. Direkt från LO. Och nu har han alltså lagt en budget som exempelvis höjer a-kassa och tar mot bortre gränsen i sjukförsäkringen, två av de frågor LO drivit i åratal som sina viktigaste frågor. Slump? Knappast. 
 

Men regeringen är “upprörd” för att en moderat fått nytt jobb alltså. Trots att inga regler finns om detta ännu och Filippa Reinfeldt alltså följer gällande regler. 

Samtidigt som deras eget parti har mängder med före detta högt uppsatta politiker som direkt eller nära efter politikerkarriären avslutat tagit sin spetskompetens och gått direkt till den branschen. Och nu tillhör det absoluta toppskiktet inom näringslivet

Dessutom har många av dem satt i system att kräma ur så mycket av avgångspensionen som de bara kan genom fiffiga bolagsupplägg. Ju mer vi skattebetalarna får betala desto bättre, verkar devisen vara. 

Vissa är väl helt enkelt lite mer jämlika. 

 

 

Vi stoppar inte Förbifarten. Just nu.

Denna artikel skulle kunna vara den artikel Åsa Romson och Karin Svensson Smith publicerade på SvD Brännpunkt 2014-12-18.

Vi ser jätteglada ut på bilden. Det är fel. Gammal bild. Vi är egentligen galet sura. 

Bilar och lastbilar är största källan till irritation hos Miljöpartiet. Och flyg men det pratar vi inte om just nu. Trafik är dåligt. Det får oss i Miljöpartiet att må dåligt. Sedan decennier tillbaka har vi därför stoppat alla  vägprojekt i Stockholm. Bland annat dåvarande Dennispaketet. Numera heter det Förbifart. Same shit different name. Vi hatar båda. Det är en felaktig prioritering att bygga vägar för att vi hatar vägar. Och det kommer försvåra byggandet, vi vill nämligen egentligen bygga bostäder på samtliga vägar. Även Essingeleden. En bra transport är den transport som inte äger rum, som Karin så fiffigt sammanfattat det tidigare i en artikel om just vägar. 

Vi har därför kraftigt motsatt oss byggandet av den här skitvägen. Har vi sagt att vi hatar Förbifarten? För oss gröna är det självklart att en stad som växer i Stockholms takt behöver mer Miljöpartistisk politik. Och cyklar. Vi låtsas nu som om det inte alls är så att ett stort tunnelbane-paket klubbades igenom 2014 av Alliansen. Så nedanstående information tycker vi att ni ska strunta i. Det gör vi. Den nya sanningen är alltså att på grund av den där vägen kommer ingen ny tunnelbana att byggas. Alls. Det kommer ALDRIG byggas någon T-bana mer. Skyll er själva. Vi är sura. 

Tunnelbanan byggs ut från Odenplan till Hagastaden och vidare till Arenastaden. Sträckningen till Hagastaden beräknas vara klar cirka 2020 och sträckningen till Arenastaden 2022. Stockholms stad och Solna stad ska bygga cirka 7.500 bostäder i området.
Tunnelbanan byggs ut från Kungsträdgården, med stationer vid Sofia och Gullmarsplan med fortsättning till Gröna linjens Hagsätragren. 
Tunnelbanan byggs ut från Kungsträdgården, med stationer vid Sofia, Hammarby kanal, Sickla, Järla och Nacka centrum. Sträckan mellan Kungsträdgården och Sofia är gemensam med sträckningen som går till Gullmarsplan. De båda sträckningarna beräknas vara klar cirka 2025. Den utbyggda tunnelbanan mot Söderort och mot Nacka innebär att Stockholms stad ska bygga cirka 42.900 nya bostäder i området samtidigt som Nacka kommun ska bygga cirka 13.500 bostäder.
Tunnelbanan byggs ut från Akalla med stationer vid Barkarbystaden och Barkarby station. Sträckningen beräknas vara klar cirka 2021 och innebär att Järfälla kommun bygger cirka 14.000 bostäder
.

Miljöpartiet drev 2006 igenom införandet av trängselskatter i Stockholm, trots att sossarna i Stockholm gick till val på att inte införa dem. Tji fick dom. Vi vann. Och följden blev att vi såg till att dom där omoderna förortsborna får sitta minst en halvtimme extra i bilkö på Essingeleden varje väg. Det borde lära dem en läxa. Att de borde flytta till Söder istället för att bo i spenaten. Då kan man cykla överallt på en gammal cykel från Överskottsbolaget, man kan till och med cykla till surdegshotellet med surdegen i cykelkorgen. Texten på valsedlarna vi vann trängselskatten med var så här:  ”Miljöavgifter/trängselskatt innebär att avgifter tas ut i biltrafiken i syfte att minska köer och förbättra miljön. Intäkterna återförs till Stockholmsregionen för investeringar i kollektivtrafik och vägar.” Inte som nej-sidan ville “Vill du ha trängselskatt i Stockholm?”. Vi är ju inte dumma, då hade folk röstat nej. Dessutom såg vi till att de som faktiskt HAR bil inte fick vara med och rösta, det vill säga de i förorterna.  Gammalt hederligt knep – manipulation.

Frågan om Stockholm ska satsa på mer tunnelbana eller om man gå vidare med gamla motorvägar är i grunden en fråga för Stockholmarna att bestämma. Med Stockholmare menar vi de i vårt parti som alltså är politiker i Stockholm. Inte medborgarna, hur skulle det se ut? Detta var bakgrunden till den regeringsöverenskommelse vi gjorde med oss själva – sossarna fick inte vara med på det mötet – om att öppna upp för en dialog hur vi kan få bestämma. Om främst Förbifarten men egentligen om det mesta. Regeringen band sig vid att lyssna på Miljöpartisterna i Stockholm stad. Mest. Sossarna tvingade oss även att “lyssna” på borgarna i landstinget. Det gav stockholmarna – igen, inte medborgarpöblen utan vi politiker – möjlighet att tänka ut nya sätt att få vår vilja igenom och inte bygga den där mossiga vägen. 

Den rödgröna majoriteten i Stockholm deklarerade nyligen att de vill att vi ska få bestämma och att det vore lämpligt om inga pengar går till vägar. Häromdagen klargjorde borgarna i landstinget att de INTE kommer göra som vi säger utan helt fräckt vill bygga vägen. 

Detta trots att villkoren för hela den här “diskussionen” ju varit att Miljöpartiet skulle bestämma. Det tycker miljoner med resenärer också. Men landstinget väljer att ha en egen åsikt. Och obstruera. Från Miljöpartiets sida ställer vi oss djupt kritiska till landstingets agerande. 

För att flytta över pengar från Förbifarten till saker vi gillar, det vill säga inte vägar, krävs en samsyn mellan Stockholms miljöpartister, regeringens miljöpartister och att landstinget blir Miljöpartiet. En sådan samsyn hade funnits om vi gröna hade fått bestäma överallt i hela samhället. Nu vägrar borgarna i landstinget det. Så barnsligt. Och det gör det omöjligt för oss att alltså få bestämma. Helt själva. Som vi föredrar, demokrati är för veklingar. 

Från regeringens sida har det aldrig varit ett mål i sig att frysa Förbifarten. Vi ville aldrig bygga vägen från början och hade förra majoriteten gjort som vi sa till dem från början hade ju aldrig vägen börjat byggas och vi hade inte behövt frysa den. Se nu vad ni tvingade oss att göra. Kasta 4 miljoner kronor om dagen i diket. Men eftersom det har visat sig att andra partier alltså tycker olika än Miljöpartiet, hur nu detta ens är möjligt, saknar regeringen – läs Miljöpartiet – möjlighet att fortsätta hindra bygget. Tyvärr. Har vi sagt vi hatar den där skitvägen? En katastrof. 

Miljöpartiet har alltid arbetat, och kommer alltid arbeta, för att alla bilar ska avskaffas, alla vägar ska bli bostäder, folk ska cykla, det ska alltid vara fint väder, enhörningar till de som inte kan cykla och gratis glass. Jämt. För oss och för våra barnbarn och i all evighet, amen. För oss är det grundläggande att vi prioriterar just det framför otyg som vägar. Vi vet att vi har miljontals väljare bakom oss. Vi har frågat dem. Folk är innerst inne alltid miljöpartister. De vågar bara inte erkänna det. Tyvärr har vi inte lyckats tvinga de andra partierna att göra som vi säger. Vi har sagt hur många miljoner, ja kanske miljarder, väljare vi egentligen har i ryggen. Vi har nämnt att vi faktiskt kan prata med folk utan ord, läsa tankar alltså. Och vet vad alla djur tänker. Om djur hade fått rösta hade de också röstat på Miljöpartiet. Allihop. Det sa vi också till borgarna. Inget hjälpte.

Som Miljöpartist är det tungt att konstatera att vi inte fått bestämma. Vi vet ju att Förbifarten är ett skitprojekt. Och byggs den kommer det bli mycket svårarare att få enhörningarna att trivas i Stockholm. Men vi vet att vi gjort det vi kunnat för att få vår vilja igenom – hotat, grinat, stängt in oss på toa, skvallrat för Stefans mamma – inget hjälpte. Nu måste vi regeringen, och sossarna, jobba ännu hårdare för att stoppa andra vägar. Och flyget. Vi satsar nu allt på att sabba flyget nu när det gick åt skogen med motorvägen. 

På återseende. 

Åsa Romson (MP) som i Master politiker, språkrör = är ett rör där alla väljares vilja kanaliseras som i ett rör

Karin Svensson-Smith, (MP), riksdagsledamot  och överste-kucku i ett helt eget utskott med bara me, myself and I – Trafikutskottet. De andra är som luft för mig. 

Följande bild ville inte Svenska Dagbladet publicera. Fick inte plats påstod de. Detta är vår nya partisymbol. På skylten ser ni årtalet då vår politik skapades. Och den är ständigt aktuell. 
 

Ja tack, jag vill också ha en bil

Många tror att facken nu för tiden knappt strejkar alls. Det råder fred och samförstånd på arbetsmarknaden och alla är sams. Det enda facken gör att då och då förhandla kollektivavtal och bedriva valrörelse åt sossarna. 

FEL. 

Svenskt Näringsliv, som är paraplyorganisationen för arbetsgivarorganisationerna och alltså är de som sitter på andra sidan förhandlingsbordet, sammanställde nyligen hur det egentligen står till med “freden” på arbetsmarknaden. Med fokus på LO. 

Enligt Medlingsinstitutet hade vi 7 084 förlorade arbetsdagar 2013 på grund av strejk. Att jämföra med 1980 då nivån var 4,5 miljoner arbetsdagar, pga storstrejken. Men hela 80-talet hade totalt 7,2 miljoner dagar så den generella nivån var betydligt högre.

MEN om man istället även kollar på antal varsel, det vill säga hot om strejk, framträder en ny bild.  Under 2012 la Byggnads i snitt ett varsel om strejk per månad. Elektrikerförbundet la 2012 kom de nästan upp i samma nivå, 10 stycken under året. 
 

Och just Elektrikerförbundet är dessutom enligt egen utsago mycket förtjusta i just att strejka. De senaste 19 åren har just Elektrikerna varit inblandad i 26 (!) konflikter. 

Den här förtjusningen bekräftar de själva på sin Facebook-sida. 

Följande bild finns på deras Facebooksida och refererar till just rapporten ovan. Om man inte visste bättre kunde man nästan tolka inlägget som om de letar efter möjligheter att få strejka lite mer. Eller hota om det. 

 

Och tänka sig, bara fyra dagar efter att Facebook-inlägget publicerades, meddelar Elektrikerna att de……varslar om strejk.

Otippat. Målet är denna gång företaget Sector Alarm, Nordens näst största företag för hemmalarm med 350 000 kunder. 
 

Här kommer lite bakgrund till konflikten: 

2013 såldes företaget Trygga Hem till Sector Alarm och 120 elektriker ingår nu alltså i det avtal som Sector Alarm sedan 2009 är bundna av , dvs Telekomavtalet. Fackförbundet Elektrikerna har ett 30-tal medlemmar i Trygga Hem men har inget eget kollektivavtal. Nu har SEF “beslutat” att de i förhandling med SEKO, som har Telekomavtalet, ska “ta över” hela avtalet men detta bestämmer inte SEF utan företaget. Läget nu är att SEF inte ha någon möjlighet att strejka för att undantränga det befintliga Telekomavtalet. Eller rättare sagt, 120 personer kan alltså inte strejka. Men 30. 

Och för några som gillar att strejka så mycket som Elektrikerna till synes gör är detta dåliga nyheter. Så vad gör dom då?

Jo, de kräver ett lokalt avtal, det vill säga ett avtal utöver kollektivavtalet som finns, och som bara detta företag ska teckna. För 30 av de anställda, inte alla 120. De har nämligen redan kollektivavtal.  

Svenska Elektrikerförbundet har idag den 12 december 2014 varslat Sector Alarm Service AB om total arbetsnedläggelse fr o m den 8 januari 2015 kl 0800. Företaget är med i IT& telekomföretagen i ALMEGA och omfattas av Telekomavtalet med SEKO.

 SEF kräver enligt bifogade förhandlingsframställan ett kompletterande avtal med fyra punkter:

1.    Reglering av rätt till ledighet och betalning för fackliga förtroendemän som innebär att SEF beslutar i vilken utsträckning så ska vara fallet. 

= Vi på fackförbundet ska få bestämma när och hur många dagar våra fackligt aktiva ska få vara borta från jobbet med bibehållen lön. Vi bestämmer, ni betalar. Ok?

2.    En fritidsavgift ska inbetalas till SEF av SEF beslutad löneandel. Medlen ska möjliggöra en meningsfull och behaglig fritid  för förbundets medlemmar som är anställda av Sector Alarm AB. 

= Företagen ska betala alla våra medlemmars fritidssysselsättning, utöver det ni kallar lön. Som alla andra alltså får använda till fritid, om det finns pengar till det när mat och hyra är betalad. Men facket är liiite mer värda än alla andra. Faktiskt. Så våra 30 gubbar ska inte behöva betala sin fritid av lönen. Ni betalar. Ok?

3.    En avtalsavgift ska inbetalas till SEF om 5 % av förbundet beslutad lönedel.

Vi i facket behöver mer pengar, alltså ska företagen betala straffavgifter till oss så att vi kan ha roligare personalfester samt bedriva valrörelse för sossarna. Ni betalar. Ok?

4.    Medlemmar ska ha rätt till fri tjänstebil upp till 7,5 prisbasbelopp.

 = Som vi sa är vi lite mer värda än alla andra så vi kräver fri tjänstebil för alla. Fackliga alltså. Ni andra vanliga dödliga får använda det där ni kallar lön. Om ni har råd. Så ni betalar bilen. Ok?

Och OM våra medlemmar hellre vill cykla ska ni betala dem kontant vad bilen kostar. Lite extra semesterpengar. Igen. Alltså. Ka-tjing!

Får vi inte gratis bil, gratis fritidsaktiviteter, mer pengar till facket och få bestämma helt utan begränsning när våra fackgubbar ska få jobba åt oss fast på er arbetstid och er kostnad kommer vi alltså sluta jobba den 8 januari 2014

Det vore ju nämligen synd om något händer med ert företag. Jättesynd. Ni kan tappa kunder medan våra medlemmar sitter hemma i sofforna och kollar på Skid-VM. Så hit med bilen

Den här attityden påminner om en av mina favoritbilder, som jag haft i ett annat blogginlägg men måste ta med även här: 
 

En annan kille som gillar Elektrikerna och deras metoder är….Stefan Löfven.

Som samma dag detta hot lades var där och……tja….fikade? Uttryckte sitt stöd? Pratade taktik inför valrörelsen? Ingen aning, det kan bara Stefan själv svara på. 

Selfien är tagen (fr vänster) med Anonym fackgubbe 1, Jonas Wallin, ordförande för Elektrikerna och Anonym fackgubbe 2. 
 

Och så här blir det ju. När landets största parti Socialdemokraterna sitter i samma knä som landets största lobbyorganisation. Då får vi en statsminister som fikar med fackförbund samma dag som de hotar företag om strejk om de inte får gratis tjänstebilar och betalad fritid av sina företag. 

Noterar ni för övrigt vad som står ovanför? Kungens valspråk. Att Elektrikerna verkar tycka att de lite grann ÄR kungen förmodligen. Eller så syftar de på Löfven. Jag vet inte vilket som är mest ofräscht. 

Man vet inte om man ska skratta eller gråta faktiskt. 

 

Fair Trade – en del av LO

Den 15 december kände sig Fairtrade Sverige sig tvugna att kommentera detta blogginlägg. Deras svar har jag länkat till längst ner. 

Vad vet du egentligen om Rättvisemärkt, eller Fair Trade, som de kallar sig nu?

Ja, att det handlar om en symbol som de märker mat med vet väl nog de flesta. Och några vet säkert att vår nuvarande kulturminister Bah Kuhnke varit generalsekreterare där. 

Men vem äger egentligen Fairtrade?

Jo, det gör LO. Andra hälften äger Svenska kyrkan. 
 

Och när man tänker på att de alltså tidigare hette Rättvisemärkt samt arbetar för “schyssta arbetsvillkor” i världen blir det rätt logiskt. 

Följande artikel kunde man läsa i Politism i våras till exmempel. Ett sponsrat innehåll, det vill säga det var en annons som Fairtrade köpt. Retoriken känner man väl igen. Från…..just det, LO. Vars förgreningar ni kan läsa i ett annat inlägg här på bloggen, kallat LO och miljarderna. Just arbetsvillkor för var övrigt Dagens Arenas huvudkampanj i förra valrörelsen, som gick under namnet “Skitvillkor”
 

Då kan ju undra hur Fairtrade finansieras, om nu LO äger verksamheten. Det som är finurligt här är att Fairtrade har två separata verksamheter. Ett aktiebolag och en förening, som båda heter Fairtrade. Bolaget säljer just märkningen, föreningen bildar opinion. 

Så hur finansieras då föreningens verksamhet? Ja, det kan man bland annat läsa i deras årsredovisning

Ja, hur brukar olika föreningar försörja sig i Sverige? Bidrag, förstås. Skattepengar. Bara 2013 tog de emot 1,5 miljoner nästan. Och alltså ytterligare 2 miljoner kronor av LO, som i sin tur också bland annat finansieras av just bidrag. Men grejen är här att Fairtrade alltså säljer något. De säljer märkning, via licenser. Och det är ju en rätt stor intäkt. Men dessa har de valt att lägga i ett aktiebolag istället.

För så här ser företaget Fairtrades intäkter ut: 

 
De har alltså en omsättning på över 18 miljoner kronor per år. Kollar man nu på vad som hänt med vinsten, för den är ju inte 18 miljoner kronor då det även finns omkostnader i verksamheter. Vinsterna genom åren samlar man oftast som bland annat Fritt eget kapital. Om man inte investerar pengarna i aktier etc, till exempel.  Som ju LO gjort med sina miljarder. 
 

 Mycket riktigt. Och här finns det deg, över 15 millar.

Så samtidigt som deras förening, som bildar opinion för schyssta villkor helt i enlighet med bland annat LO:s egen opinionsbildning, inte får intäkter från försäljningen utan söker birag från skattepengar har bolaget 15 miljoner kronor i fritt eget kapital. Ett säkert mycket fiffigt upplägg för att kunna söka just dessa bidrag, som kräver en “ideell” förening. 

Vilka jobbar då på Fairtrade? 

VDn på företaget Fairtrade AB heter Morgan Zerne. I våras misstänktes han för att själv har tjänat pengar genom olagliga marknadsmetoder. 

Men de sysslar ju som bekant med själva affärsverksamheten. De som sysslar med opinionsbildningen är följande personer: 

Det är här det börjar bli intressant. För Streijffert känner säkert fler igen. Hon är sosse och är väl mest känd för att hon fifflade med kreditkort när hon var ordförande för S-studenterna. 150 000 kronor saknades det kvitton för i redovisningen. När skandalen uppdagades satt Streijffert i riksdagen för sossarna. 

Den avgående generalsekreteraren är…..också sosse. Helena Markstedt. Hon var SSU-ordförande för Täby tidigare. 

Sara Yazdanfar, som anställdes i år, jobbade tidigare här: 

Även Johannes Hartvigson kommer från arbetarrörelsen. Han var tidigare anställd på ABF. 

Så det är inte alltså bara så att LO äger Fair trade, många av de som jobbar där är aktiva sossar eller fackligt aktiva. Passande nog så jobbar alltså dessa personer med opinionsbildningen för Fairtrade, som solklart är att betrakta som en del av LOs miljardimperium av kanaler att nå ut med sina budskap i. 

Det här är Fairtrades styrelse. Wanja Lundby Wedin behöver ingen närmare beskrivning, hon var ju LO-ordförande innan Kålle. Erik Spernaes jobbar som ekonom på LO. Nihlgård är från Svenska kyrkan. 

Ett tag försökte Fairtrade att driva en butik. Det gick så där och Fair Trade Shop tvingades 2011 till konkurs. Den låg i centrala Stockholm på Tegnérgatan och slutade med 90 000 i förlust. Styrelsen bedömde att det inte hade varit seriöst att försöka få kyrkor, privatpersoner, organisationer och företag att satsa mer pengar i en butik som inte hade förutsättningar att bli lönsam på många års sikt. Enligt Fairtrade själva var de inte ens inblandade, hur nu detta är möjligt då shoppen hade deras namn. Och varumärken får man liksom inte sno hur som helst. Men detta påstår de i det här svaret på sin egen hemsida i alla fall. 
 

Ett annat fiffigt affärsupplägg Fairtrade har är att genom projektet Fairtrade City binda upp kommuner att de köper en viss andel Fairtrade-produkter, som alltså i slutändan leder till högre intäkter till företaget Fairtrade men resultatet av detta använder föreningen  i sin opinonsbildning. I dagsläget är det hela 65 kommuner som skrivit på avtalet. Något de noga påtalar i sin kommunikation. 

Kommuner handlar med skattepengar, alltså spenderas alltså skattemedel idag på en utvald kategori produkter. En urvalsprincip där LO fått vara med och bestämma. Ju fler kommuner som förbinder sig, destor högre intäkter till Fair trade AB, desto bättre för ägaren LO. Och ju fler kommuner desto bättre för Fair trade föreningen, som kan använda antalet som en styrka i sin kommunikation. Mycket smart. Lite som ett självspelande piano. 

För rättvisemärkt är inte alls rättvist, och det är ett av problemen med Fairtrade. I förlängningen får alltså LO del av opinionsbildningen som kommuner betalar med skattemedel. 
 

I en artikel i Svenska Dagbladet reder Timbros projektledare Lydiah Wålsten ut varför detta inte är bra: 

“Rättvisemärkt vill framställa sig som ett alternativ till vanlig handel, men till skillnad från vanlig handel kommer rättvisemärkt aldrig att kunna omfatta alla bönder. Höga krav ställs på produktion och organisation för att en kaffeproducent ska bli certifierad som rättvisemärkt. Krav som långt ifrån alla bönder har råd med. Därför skapas ett insider-outsider-problem, där de mest utsatta kaffeodlarna aldrig blir rättvisemärkta.

Rättvisemärkts system bygger också på minimipriser. Det betyder att de certifierade bönderna garanteras ett lägsta pris för sina kaffebönor som är högre än marknadspriset. Priset ska täcka produktionskostnaderna. Dessvärre sätter minimipriset utbud och efterfrågan ur spel. Eftersom priset inte går ner vid en för hög kaffeproduktion, får bönderna ingen signal att de bör minska produktionen. Det leder till överproduktion och att fairtrade-kaffet dumpas på den vanliga kaffemarknaden.

I dag är det bara 30 procent av kaffet som fairtradeodlas som säljs under den etiketten. Resten säljs på den vanliga kaffemarknaden, vilket pressar ner priset på det kaffe som de bönder som inte är anslutna till fairtrade har odlat. Man styr med andra ord resurser till de rikare bönderna som är inne i systemet, och inte till de fattigaste, som står utanför.”

Och det här sättet att se företag och marknaden, med insiders och outsiders, där man som Fairtrade ställer sig på insider-sidan, ligger helt i linje med LOs eget synsätt. När man söker efter Fairtrade på deras hemsida hittar man en lång lista på artiklar: 
 

Vill du verkligen göra skillnad i världen ska du låta bli LO-märkta Fairtrade. Då ska du istället leta upp den här nya märkningen, Freetrade, som tankesmedja Frivärld nyligen lanserade. 

Istället för att med riktade subventioner sätta marknaden ur spel och i slutändan bara göra så att andra människor än de subventionerade kan lyftas ur fattigdom, är det mycket bättre att arbeta för en värld utan tullar och med frihandel. Det tar betydligt fler människor globalt sett ur fattigdom än något annat. 

Nyligen konstaterade FN att världsfattigdomen halverats, före målet, som var 2015. Som skäl anges bland annat frihandel

Märkligt nog nämnde FN inte ens Fair Trade-märkningen. 

Fair trades svar på detta blogginlägg bekräftar bara att de alltså ÄR en del av LO och kämpar för samma saker, det vill säga arbetsvillkor. 

Och samtidigt har alltså konsumenterna fått lite mer information att ta med sig när de nästa gång bestämmer vilket kaffe och vilka bananer de alltså vill ta med sig hem från butiken. LO-märkta Fair trade eller exempelvis Free trade. 
 

 

Den förlorade hösten – en ny deckare av Glenn Knäckberg

Stefan satt i sin blå fåtölj på tjänsterummet och tänkte tillbaka på sommaren. De hade haft så roligt, han, Gustav, Åsa och Jonas. De hade åkt tåg, varit på Gotland ihop och stått på samma sida, kamraterna, i TV-studiorna. Även om de inte fick ha med sina röda fanor i bild hade det känts som om de var med i tanken. Det var dom mot världen. Ett tag kändes det som 1968 igen, när Sverige målades rött, demonstrationstågen duggade tätt, hus ockuperade. Eller 70-talet när alla var så vänster att lyssnade man på ABBA var man ett imperialistiskt kapitalistsvin. Det var tider det. 

Det knackade plötsligt på dörren, Stefan ryckte till och spillde kaffe på kavajen.

–  Stör jag? sa hans unga pressekreterare, direkt hämtad från politruckinternatet SSU. “Ska jag hämta en servett?”

– * mummel mummel

– Ursäkta?

– Ja, eh, eller….nej….eller jag vill vara tydlig med att ingångsvärdet är en servett men efter förhandlingar, eh, jag sträcker ut handen så kan du torka

–  Jag lämnar pressmeddelandet om fascister här på bordet så kan du läsa, sa pressekreteraren innan han stängde dörren igen

Stefan gick fram till kaffebryggaren han tog med sig från LO-borgen, en hederlig bryggkaffebryggare han fått som talarpresent när han var Metall-ordförande. Han förstod sig inte på sådana där som tydligen laddades med en kapsel som såg ut som den var från en rymdskepp. Hela apparaten såg faktiskt ut som ett. Nä, bryggkaffe kan man lita på. Han hällde upp en kopp till, lutade sig tillbaka mot den lite stela stolsryggen och tittade ut mot Strömmen. Regnet strilade på fönsterrutan och påminde honom om hur ledsen han var. Och arg.

Vad är det frågan om?, tänkte Stefan. Skulle vi – socialdemokraterna – inte ha majoritet för vår budget? Jag vet ju att alla egentligen tycker att det är den bästa men de kan bara inte erkänna det. Så i tanken HAR vi majoritet. Vi har alltid majoritet. Vi är sossar. Det är det första man får lära sig på Bommersvik ju. Att vi är sossar och vi har alltid rätt. Alla andra partier som någonsin funnits vill egentligen vara sossar. Se bara på det där fiaskot Nya Moderaterna. Arbetarpartiet? – pyttsan.

Han kände hur han för ett ögonblick blev arg och varm. Men det försvann likt en vindpust på Strömkajen. Eller ett valresultat från september,

Det hade ju varit en så begåvad strategi som Jazzare Larsson och hans gäng kläckt. Att gå till val på att nästan inte lova någonting och inte avslöja med vem han tänkte bilda regering med. Okej, visst hade de hela sommaren lovat att Bromma flygplats inte skulle stängas, att den där motorvägen skulle byggas, att de inte skulle höja skatt på arbete. Men de hade ju alltid lyckats smita från de där så kallade löftena efter valen tidigare. Begrava i någon utredning eller smyginfört. Jäkla internet. Och likadant med regeringen. De – sossarna – hade ju alltid tidigare kunnat välja och vraka efter jordskredssegrar som denna. Men icke. Det är tydligen andra tider nu. Väljarna tror att de har något att säga till om. Och media ska vi inte tala om. Förr i tiden var de mer lydiga. De visste ju att det kunde belönas i framtiden, till exempel bli chef över SVT. Man kunde också höja lite skatter, exempelvis reklammoms och annat om det inte blev som man tänkt. Över lag var världen idag inte ett roligt ställe längre. Det enda som återstår verkar vara det där Kwitter som folk plånkar på. 

Jazzares idé att vi skulle betraka Nya moderaterna som New Kids on The Block – tillfälliga och flugan för dagen, funkade inte heller. Tydligen har de inte tänkt att ens ta en bandpaus och köra solo ett tag i alla fall. Och de tror fortfarande att de kommer kunna fylla arenor med fans. Allt hade ju sett så bra ut i september när Rajraj äntligen drog. Fy bubblan, vad jobbig han var. Snodde allt rampljus från oss sossar och var märkvärdig. Och lurade och duperade alla med sin borgerliga politik. Folk har ju börjat tro på riktigt att borgerlig politik är något att han nu. Äntligen skulle ordningen återställas. Och så händer det här. Ingen budget. Eller jo, den pappershögen till budget borgarpacket kuppade igenom genom att helt fräckt lägga fram den i riksdagen trots att de visste att vår budget är den riktiga. Hur ska vi lösa det här nu då?

Det knackade på dörren igen.  Ett runt huvud med två dubbelhakor kikade in glatt.

–  Tjena Stefan, sitter du och tänker, din gamla plugghäst? Du kommer få ont i huvudet, sa Kålle på blekingska och bullrade iväg ett sådant där typiskt Kålle-skratt.

–   Jo, hörru. Nja, nej,….eller egentligen…..mitt ingångsvärde är….det var det ena. 

–   Hö hö. Men nu får du lägga av, fikapausen är slut och svetsen måste startas. Vi har en valrörelse att planera.

 

 …….fortsättning följer