Skolmaten är vad vi opinionsbildare brukar referera till en ”underdebatterad hög-engagemangsfråga”. Ett annat exempel på en sådan fråga är till exempel stöket på biblioteken, som Paulina Neudin ensam lyckades skapa en debatt om inför valet 2018. För alla uppskattar biblioteken och inget parti driver någon annan politik än att dessa är viktiga. Men utan att vi väljare hade sett det hade just landets kommunala bibliotek snabbt och långsamt på samma gång förvandlats till något helt annat.
Lokaler där förortsgäng tyckte att de skulle dominera. Ett gratis ställe inomhus där de kunde bedriva verksamhet, störa och skrämma vanliga kommuninvånare och av rädsla för att kallas rasister gjorde personalen och kommunerna absolut ingenting. Slöddret fick fortsätta att ”äga” detta offentliga rum. Tills en debatt skapades. Tills en opinionsbildare lyckades förmå andra att se det ingen hade brytt sig om att leta efter.
Samma sak med skolmaten.
Det är något alla bryr sig om men just för att ingen tycker något annat än att den är viktig och ska finnas kvar så får den ingen uppmärksamhet. Detta noterade radikala grupper inom vänster, specifik djurrättsgruppen som idag har en front som är mindre kontroversiell – veganer. I en ohelig allians med företag som vill sälja dyrt ultraprocessat fejkkött till offentliga verksamheter, där skolor och äldreboenden är i fokus, satte de kurs mot att dominera och förstöra skolmaten. Utan att någon skulle bry sig.
De har hållit på i minst 10 år och vunnit otrolig mark för helt ovetenskapliga kostråd som inte bygger på näringslära specifikt inriktad på växande barn utan på klimatevangeliet.
Tills i vintras, då jag lyfte frågan och nu håller den så sakta på att få eget liv tack vare Facebook-gruppen Skolmatsupproret som i dagsläget nästan har 700 följare redan, och tack vare att Kristdemokraterna, som pratat mycket om kött och om vikten av näringsriktig mat och animaliska proteiner på såväl äldreboenden och skolor, har verkligen satt fokus på frågan. Även SD och M har hittat den lokalt.
För våra barn är inte några verktyg i klimatdebatten. De har rätt till att få god mat som mättar hela skoldagen utan att tvingas välja mellan vego och vego eller vego och fisk större delen av skolveckan. Och vi skattebetalare har rätt att våra pengar läggs på mat som äts och inte slängs. Kommunerna har sett till att blotta inköpen av maten är de enda som räknas mot de ofta mycket ambitiösa klimatbudgetarna, för att slippa räkna in allt som slängs. Incitamenten att barn men även äldre ska gilla och äta maten är därför tyvärr låga.
Det ansvaret har man bollat över till stackars skolkockar som tvingas bokstavligen koka soppa på spik när de får små budgetar parallellt med höga krav på att köpa in såväl Fairdragde (för att gynna S och LO), ekologiskt och vego. Många är givetvis inte alls sålda på budskapet att barn ska tvingas äta så mycket vego som politikerna vill, för att över 90 % av befolkningen ju inte är vegetarianer och barn dessutom är mer kräsna än vuxna. Deras smakpaletter är inte utvecklade fullt ut.
Skolmatsfrågan hör hemma i valrörelsen och jag skulle faktiskt bli förvånad om inte den frågan kommer dyka upp i valrörelsens större debatter, just för att den dessutom är TV-mässig. De som är för vegomat tvingas svara på svåra frågor om svinn och hur klimatvänligt detta är, och varför inte barnens näring ska styra matsedeln. Frågor ingen någonsin tidigare tvingat dem svara på. De som är för att animaliska proteiner återigen ska vara standard har å andra sidan mycket lättare läge eftersom ingen där är emot vego per se. Bara att vego är normen och inte specialkost. De skolor som verkligen vill och har råd kan alltid fortsättta med vego varje dag så länge det finns en rätt med animaliska proteiner.
Men framför allt kommer skolmatsfrågan vara en fråga viktig och i centrum för många kommunalval för det är svårt att hitta frågor som engagerar i kommuner. Väljarna förstår inte riktigt skillnaden mellan alternativen eftersom kommunernas kärnverksamhet är skola, vägar, parker, idrott och äldrevård. Att då som lokal opposition till en vänstermajoritet gå fram med skolmatsfrågan och lova väljarna att skolmaten kommer vara i fokus om de vinner, kan absolut välta en sittande majoritet.
Jag håller tummarna för att detta händer i många kommuner i september och att frågan förr eller senare blir en av de viktiga frågorna som debatteras i de stora TV-debatterna.
Vegomatsföretagen och veganlobbyisterna ihop med djurrättsrörelsen ska nu tvingas till reträtt och vi måste återställa ordningen i skolan, när näringsinnehåll och att barnen äter skolmaten står i fokus. Inte vego, inte klimatet.
