Svensk media har sedan 68-vänstern dominerats av vänster, vänster och åter vänster. Den härliga 40 och 50-talistgenerationen som var unga på det mycket röda slutet på 60-talet och hela 70-talet har ”ägt” media som länge man kan minnas. Inte bara public service utan alla redaktioner dominerades av den här mycket röda generationen, som blev chefer och styrde långt in i modern tid.
Det är ingen myt att media är vänster, det ÄR så men kanske håller något på att hända när yngre generationer tar plats.
Ingen kan ha missat debatten som Kvartal satte igång med sin roliga reklamkampanj i Stockholms tunnelbana.
Dessutom hittar man kritik i bilderna: DN blir en prussiluska som hatar SD, public service en långsam sköldpappa som badar i pengar och Sveriges Radio en sengångare med palestinasjal.
Mycket roliga bilder och träffande.
Journalisterna på dessa ”attackerade” redaktioner blev som väntat rosenrasande och de gick man ur huse för att försöka slita ner Kvartals rykte. Karin Pettersson kan man alltid lita på levererade som vanligt något gyttjeluktande osakligt.
Niklas Orrenius på DN går i samma fotspår och hävde ur sig att kampanjen är något han kunnat förvänta sig av Riks. Surt sa räven som sagt. Kritik är så lätt att dela ut och så så svårt att ta själv.
Det är nästan som man skulle tro att media är ovana att kritiseras. Eller hur? Och detta ledde genast till en debatt som Publicist-klubben ordnade den 27 april. Klimathyllande Camilla Kvartoft är ”oberoende” ordförande för PK och i panelen hittade man 2 höger och 4 vänster, som vanligt.
Jag såg inte debatten men det intressanta är de stora överreaktionerna och medias behov att drämma till alla som sticker upp mot gällande norm – man ska vara vänster eller lite grann hålla klaffen.
Nu är inte Kvartal öppet höger och har ingen politisk färg eller ledarsida men kan ändå betecknas som oberoende ”inte vänster” i alla fall. Och ägnar sig i huvudsak åt ämnen som dominerar debatten idag, som av vänstern betraktas som höger. Migrationspolitik, granskningar av makthavare som ingen i media intresserat sig för, rättspolitik, klimat etc. De flesta som jobbar där eller skriver för dem är höger.
Tittar man på en nyligen gjord undersökning av tidningen Journalisten om journalisters politiska hemvist som kandiderar i valet ger det inte en bild över alla journalisters preferenser men ändå någon slags information om preferenser.
Strax under 30 % av de som kandiderar i valet och som är journalister är idag höger, och det känns spontant som en mycket högre siffra än tidigare utan att veta säkert. Att erkänna sig höger på en redaktion på 80-talet var garanterat socialt självmord och karriärmässigt med. Idag är det som sagt en annan debatt, en annan generation och sociala medier har gjort att folk är mer öppna med sina politiska preferenser.
Jag ser allt detta som positiva nyheter, för Sverige, för demokratin och för media.
Vi behöver ha olika röster i debatten så var ska alla journalister som själva inte är vänster jobba då? De kanske har fått så jäkla nog att sitta på redaktioner när det förväntas att man ska älska klimataktivister, Palestina och hata högern?
Det är uppfriskande att Kvartal, som jag tyckte tidigare var lite mesiga, äntligen ökar tempot.
Det skadar inte dem att uppfattas som höger, tvärtom. De erbjuder en arbetsplats för att ”fina” journalister från redaktionerna som aldrig skulle jobba på någon frifräsare eller fri media. Kvartal uppfattas av dem som en riktig redaktion och är den mest prgfesionellt styrda också av alla som finns eftersom de som byggt upp den alla har lång erfarenhet av det. Ingen av de nya initiativen har den samlade kompetensen.
Vi andra behövs också, missförstå inte. Vi har dock mindre resurser men större svängvidd, för att sammanfatta. Utan oss hade Kvartal aldrig vågat satsa, de har sett på sådana som mig att det går att försörja sig på att starta något nytt och eget.
Men det är ett sundhetstecken och jag blir glad för varje person som går över till Kvartal för det visar att det är så många, även journalister, som längtat efter en mångfald på den svenska mediemarknaden som inte funnits. Förrän nu.
