Man diskuterar ofta polariseringen, som är verkligt och inte minst i USA, men man glömmer ofta varför. Ofta gillar den vänsterdominerade mediebranschen att avfärda det med att högern blivit extremare, radikaliserats och i spetsen står Donald Trump men medias eget ansvar tas aldrig.
Det är tyvärr i linje med hur det brukar för media är bra på att klappa varandra på axeln och ge varandra priser och beröm men betydligt sämre på ordentligt självreflektion.
Jag lyssnade på en bra podd om Tucker Carlsson, en man ska erkännas jag inte har följt alls utan bara läst om honom. P3 ID om ni vill lyssna, public service levererar mer kvalitet i sina poddar än vad de gör i TV tycker jag så se tipset som lite värde för skattepengarna.
När folk analyserar USA och det som hänt där, med extrem polarisering, finns ett ögonblick i media som man anser var startpunkten och det var när Jon Stewart, som förlöjligat programmet Crossfire på CNN som då leddes av Tucker Carlsson, var med i programmet. Upplägget för Crossfire var att två debattörer helt enkelt fick släppa på spärrarna.
Stewart accepterade att framföra kritiken i programmet 2004, där hans poäng var att media ska vara nyanserade till skillnad från polariserande eftersom debatten av politiker ändå är det. Och det slutade med att även han kastade glåpord och förolämpningar i TV.
Ni kan se programmet här.
Han åsikter var att media, som CNN är, sysslar med teater när de borde ta debattformatet seriöst för att upplysa väljarna. Inte skapa underhållningsvåld om politik. Samtidigt som han själv vävde in förolämpningar i sin argumentation och därmed deltog i just den sortens teater han själv kritiserade. Och inte att förglömma, han är demokrat och röstade på Kerry i valet som 2004. Medan Tucker Carlsson som bekant är republikan.
Det centrala i analysen kring just den här händelsen är hur åsikter började dominera nyheter och här finns något viktig att lära sig även i Sverige.
För när Peter Wolodarski tog över som chefredaktör för DN gick han ut och sa att DN nu skulle fokusera mer på ”agendasättande journalistik”, som många tolkade som att DN skulle innehålla mer åsikter och mindre nyheter och så har det ju blivit. Men inte bara för DN tyvärr.
Därefter har många medier anställt fler och fler tyckare och krönikörer som fyller ut tidningens sidor betydligt mer än tidigare och även nyheter har ”kommentarer” som också är åsikter. På kultur hittar du idag lika många artiklar med åsikter som om kultur.
Varför kan media inte själva se sin egen roll i varför det blivit polariserande idag?
När de nedgraderar objektiv nyhetsförmedling och uppgraderar personligt tyckande så har man eldat på den här rörelsen, som ändå fick bra bränsle via sociala medier. Jag är som bekant stor förespråkare av just sociala medier och att folk fått nya kanaler att tycka och tänka. Men just därför har media ännu viktigare roll och den har de inte tagit.
Tvärtom har de också fallit hårt för klick, tyckande och profiler som får följare. Man har till och med rekryterat just folk med stor följarskara, som Alex Schulman, som inte har några talanger inom krönikeskrivande eller opinion men som har många följare. Istället för att rekrytera någon som har detta som jobb, men som drar mindre trafik.
Vill media vara trovärdiga i demokratibevakandet borde de se sin roll ur ett annat perspektiv och återgå till att fokusera på att rapportera och nyheter och dra ner på åsikterna. Inte avskaffa givetvis men dra ner på. Jag förstår att det borde ger mer trafik och blir billigare för frilansare som skriver ibland ersätter dyrare heltidsanställda reportrar men då borde mediebranschen också minska sitt höga tonläge i just polariseringsdebatten.
För om alla medier ska hålla på med agendasättande, vem utför då själva nyhetsjobbet?
