En gång i tiden såg man den avgiftsfria skolmaten som ett sätt att erbjuda alla familjer, inte minst de med låg inkomst, en näringsriktig lunch för alla barn så att de orkar studera och lära sig saker. Den tiden är sorgligt nog förbi, för de senaste decennierna har skolmaten blivit ett politisk instrument. Ett slagträ i debatten där en massa ideologiska preferenser tränger ut syftet.
Barn är ofta rätt känsliga när det gäller mat och äter helst mat de känner igen, det gäller många barn även de utan ARFID (en ätstörning där man är rädd för mat pga konsistenser, utseende etc) eller andra förklaringar. Ju äldre barnen blir desto mer vågar de testa men alla barn är inte matglada.
Därför är det centralt att just skolmaten kan hantera barns känslighet kring mat så att alla barn får den viktiga näringen lunchen ger.
Den ska framför allt locka barnen att äta överhuvud taget och då måste näringsriktiga men publik-friande rätter erbjudas framför allt.
I tonåren har vi dessutom puberteten som är den jobbigaste mest intensiva perioden i mångas liv, där kroppar förändras i en enorm hastighet och där hjärnan byggs om från barn till vuxen, vilket kräver en massa extra sömn och extra energi.
I detta läget har vi politiker som tillsammans med aktivister på Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten utnyttjat just skolmaten som en ideologisk hävstång för saker som framför allt klimat.
Jag har två söner som är 15 år. Stora, långa söner som kom in tidigt i puberteten och som dessutom tränar på gym. De har aldrig varit krångliga med mat, och även rätt modiga för sina åldrar.
När jag var liten var jag inte alls som de, jag var rädd för mat. Om jag hade en släng av ARFID eller om jag ärvde ett beteende socialt av min mamma vet jag inte men jag var rädd för mat. Jag hade några säkra kort jag alltid åt: pannkakor med sylt, stekt fläskkotlett med ris och soja, köttbullar och makaroner, stekt falukorv med mos, köttfärssås och spagetti, hamburgare och pommes och några rätter till.
All typ av varm sås, stuvningar, tillagade grönsaker, svamp och soppor liksom gröt, paj och alla sådana konsistenser skapade lätt panik. När vi var bortbjudna frågade jag alltid vad vi skulle få för mat och om de kunde se till att jag inte fick någon sås. För då kunde jag inte äta upp. Jag var nervös över det tills jag såg min tallrik och kunde slappna av.
Det gick tack och lov över i tonåren just. Jag fick en ny vän, de var judiska och kanske var det därför de på 80-talet gjorde tvärtom som alla andra vänners familjer – de bjöd alltid in mig att stanna på middag. Jag tackade alltid ja och där, hos familjen Fuchs lossnade allt. Jag vågade plötsligt äta saker jag aldrig hade vågat innan och då gick en slags propp ur systemet. Jag förstod det inte då och tappade kontakten med min vän senare men jag vill rikta ett stort tack till dem vars generositet fick en oväntad effekt. Jag tvivlar på om de ens förstod vilka mat-problem jag brottades med för jag sa ingenting.
Jag gick från mathatare till foodie på ett par år och äter nästan allt sedan gymnasiet, även sådant många säger nej till. Saker jag smakat är insekter i Thailand, svalbosoppa i Vietnam, aligator i Florida, surhaj på Island, friterad kobra i Nevada. En rätt otroligt resa egentligen. Så jag förstår verkligen genuint hur mat påverkar barn.
Skolmaten är inte politikers ideologiska lekstuga utan en förutsättning för att de ska orka lära sig allt en helt skoldag.
Visst var skolmatens kvalitet så där när jag växte upp på 80-talet men menyn handlade om att göra barn mätta. Det konstigaste som serverades var lappskojs och mandeltorsk, de dagarna åt många knäckebröd med smör och mjölk, kanske lite sallad. I övrigt var det rätter vi kände igen och man kunde ofta äta åtminstone en del.
Jag har under halva högstadiet sett mina söner komma hem vrålhungriga och direkt ställt sig och gjort mat. Maten är äcklig, har de sagt och jag har hört mig själv som tonåring som klagade på skolmaten så jag har inte riktigt brytt mig om det där. Det ingår också att klaga på skolmaten i den åldern.
Men när jag fick höra att även tjejerna låter bli att äta skolmaten för att det alltid är vego reagerade jag och döm av min förvåning när jag fick se de här menyerna som en av innerstadens högstadier serverar.
Standard är numera en helt vegetarisk rätt varje dag, trots att bara 10 % av befolkningen är vegetarianer. En sådant ofattbart slöseri med råvaror tänker jag, för hur många elever äter? Det är ju inte en restaurang där du tillagar efter beställning, utan buffé där maten förvärms.
Det protein som skolan sedan erbjuder icke-vegetarianer, det vill säga nästan alla andra elever, inklusive 50 % killar som håller på att få mäns kroppar och därför måste äta enorma mängder mat varje dag, är sedan inte ens kött de flesta dagar.
Eller vad sägs om all’Arabbiata som bara innehåller tomatsås och mozzarella, fisk, ungspannkaka utan bacon men istället med keso och kycklingköttbullar?
Inte en dag med nötkött eller fläskkött. Istället erbjuds läbbiga sojakorvar.
Alla veckor är likadana: en massa vegetariskt ingen efterfrågar, som måndagen där det inte är en utan TVÅ vego-rätter: kikärter eller svamp-kebab.
Hemma äter mina gymmande barn köttfärs och ägg för glatta livet, det går just nu ca 60 ägg i veckan, 9 liter mjölk och massa köttfärs. Nudlar, pasta, tonfisk, potatis, kvarg, banan. De äter allt, och mycket.
Detta ska inte tas som något annat än en illustration till unga killars proteinbehov och hunger, att då som skola vecka ut och vecka in hela läsåret välja att fokusera på kikärtor, vegetarisk pasta, fisk och annat med låg proteinhalt och i rätter som få ens vuxna skulle välja att laga är totalt orimligt.
Den veckan var det en enda lunch med kött men samtidigt var två hela dagar hel-vegetariska, sedan en fisk och en kyckling.
Den tredje veckan jag undersökt följer samma mönster: en dag med två vegorätter, en fisk och här två dagar kött, vilket nu känns chockerande.
Det måste vara många föräldrar där ute som upplever exakt samma sak som vi – vrålhungriga barn som vägrar att ens gå in i matsalen de flesta dagarna.
Hur sjutton ska tonåringar kunna bli mätta på det här?
Och en viktigare fråga, den som gjort den här klimat-vego-menyn, skulle de själva acceptera att tvingas äta sådant här på sina luncher dag ut och dag in? Där valet inte ens är mellan vego och kött utan mellan vego och vego eller vego och fisk? En restaurang som hade dessa rätter hade konkat direkt och inte ens den mesta flexitarianen som tänker på klimatet skulle äta så här varje vecka.
Jag tror inte detta är ett Stockholms-problem utan detta pågår i hela landet, där lokala politiker leker Gud med våra tonåringars både utbildning och kroppar, för det är svårt nog att få tonåringar in i själva matsalen.
Och om det som serveras där är hämtat från Miljöpartiets kongress-matsal då förstår man varför ungarna kommer hem utsvultna och trötta och vräker i sig enorma mellanmål eller ringer om pengar till lunch ute.
Nyligen läste jag om en mamma som skickade med sin unge matlåda till slut för att hon och sonen blev så trötta på hur skolans mat var. Är det dit vi ska innan vi backar bandet?
Skolmaten vi betalar med dyra skattepengar ska framför allt se till att barnen blir mätta så att de orkar med skoldagen. Den ska INTE bidra till några löjliga klimatmål utan vara god och näringstät så att de växande ungdomarna får energi.
Det behövs ett skolmatsuppror. Och det har jag skapat.
Gå med, posta ditt barns skolmatsmenyer och debattera frågan öppet så att vi kan få politikers uppmärksamhet, särskilt det här valåret.
Du hittar länken till Facebook-gruppen här.
Eller så söker du på Facebook: Skolmats-upproret.
Det borde vara ett lagkrav att skattebetalarnas pengar, som betalar skolmaten, ska gå till mat med högt protein-innehåll som framför allt gynnar svenska bönder, inte är resultatet av påhittade kostråd som bygger på klimatpolitik.
Problemet är dessutom inte bara klåfingriga lokalpolitiker utan att Livsmedelsverket under lång tid både drivs av aktivister och att politiker i Rosenbad gett dem uppdrag efter uppdrag att anpassa sig efter populära teorier om klimatet i sina råd. Det börjar där, och sedan sipprar det här ner hela vägen till våra barn för vuxna kan ju strunta i det i sin egen mathållning.
Barn, särskilt tonåringar, måste få skolmat mat med högtprotein-innehåll och rätterna måste vara aptitliga så att många barn väljer att äta skollunchen istället för att hoppa över eller gå ut.
En spännande fråga är: hur mycket skolmat kastas varje år sedan den här klimat-regimen infördes i menyerna och helt vanliga maträtter byttes ut mot soja, kikärter, tofu och annat ingen vill äta?
Kanske vi tillsammans kan begära ut våra hemkommuners uppgifter om hur mycket skolmat som slängdes 2010 jämfört med 2025? Jag gissar att mängden ökat enormt nämligen.
Våra barn är inga försöks-kaniner för klimat-apologeter!
Freda skolans mat från klimat-politiken! Gå med i Facebook-gruppen så försöker vi tillsammans påverka både lokala politiker och rikspolitiker för vi kan inte låta fler generationer av ungar gå hungriga varje dag för att skolmaten blivit politisk lekstuga.
