Glöm inte vilket år det är när ni läser tidningen. Val orsakar nämligen många nyheter som inte är riktiga nyheter och det är fallet med den nu andra gången någon påstår att KD skulle vara intresserade av Socialdemokrater. I veckan påstod media med hjälp av ”anonyma källor” att KD skulle vilja regera med Andersson.
Ebba Busch är inte Annie Lööf och Busch har principer – man ger inte en sosse makt.
Hon tillhör högerfalangen i KD som vunnit senaste partiledarstriderna och även om KD är ett ”snällt” parti så har även de givetvis missnöjda. Vänster-falangen har inte vunnit mycket på länge.
Men mest av allt är sossar sossar och deras dröm är att splittra varje union mellan högerpartier för det är deras värsta fiende. Enda gångerna sossarna förlorat makten har det varit när högern istället för att bråka sinsemellan lagt stridsyxan i malpåse och börjat samarbeta. De få gångerna man lyckades få Folkpartiet att vilja ha makten istället för att diskutera principer och få pris för bästa moral var just 1976, 1991 och 2006-2014. Mellan dessa år har det påstått liberala partiet förstört borgerlig enighet, och 2018 var det som bekant i allians med Centerpartiet. Nu håller de på med detta igen, förhoppningsvis ända ut ur riksdagen.
Att ha rätt har alltid varit viktigare än makt för en folkpartist. Inte att få rätt eller göra skillnad på riktigt.
KD kommer aldrig regera med S eller rösta med S så länge Busch är partiledare, och det borde alla högerväljare känna sig trygga med, oavsett vad media påstår.
KD-toppar i media är en medveten illusion, ni ska tro att det är någon i partitoppen. Men en KD-topp enligt media kan vara ett kommunalråd i en plupp-kommun, för den personen är ju kommunens KD-topp. Eller någon som varit på topp. Som Lars Adaktusson. Eller en topptjänsteman, det vill säga en helt vanlig tjänsteman som arbetar någonstans i partiet åt någon folkvald.
Adaktusson åkte som bekant, ut med huvudet före för några år sedan, inte bara för att han röstade emot partilinjen i Bryssel i abortfrågan utan framför allt för att han vill bli partiledare. Han är en så kallad KD-topp som mycket väl skulle kunna prata med media för att underminera Busch.
Vi har också en av vänster-falangens öppet kritiska personer Magnus Jacobsson som inte drar sig för att kritisera Tidö öppet och har tidigare varit kritisk mot för hårda tag som KD drivit under Busch-administrationen. Som exemplet nedan där han försökte plocka asylaktivit-poänger i media när Jomshof hade twittrat.
Med andra ord, det kan vara vem som helst men ni kan vara helt säkra på att det inte alls är någon topp-politiker på riksplanet. Särskilt inte någon med inflytande.
Att media försöker spinna att KD vill lämna Tidö är naturligt – många sossar försöker göra vad som helst för att skapa bilden av en splittrad regering och andra med egna bevekelsegrunder också.
Dessutom är en partiledare både som svagast och starkast ett valår. De som vill få bort en ledare samlar makt redo att slå till vid ett dåligt valresultat, om inte partiledaren självmant går. Så fungerar det i alla partier och det är just därför resten av Tidö-laget inte är uppjagade. De har själva den här typen av problem i sina partier, inte minst moderaterna där en missnöjd Wykman-falang alltid försöker.
De som är höger har därför ingenting att oroa sig över. Att det finns missnöjda pingstvänner i KD som vill att KD ska bli socialliberalt igen är ingen nyhet, eller att de är för få i partiet idag för att ta makten. Men de kommer passa på att försöka försvaga Busch ändå, särskilt ett valår.
Ska KD regera med sossarna måste Busch avgå först. Det kan alla lita på.
