I veckan kunde man läsa i Svenska Dagbladet om lärare som varnar för att det delas ut för få F. Parallellt pratar man i skoldebatten om att just F måste bort som gräns för att komma in på gymnasiet eftersom det slår ut elever i onödan men det är uppenbart att kravet på E i kärnämnena orsakat något helt annat – betygsinflation av snäll-E. Och det är en specifik grupp det framför allt handlar om.
För precis som för läsförståelsen är det här skon klämmer – utlandsfödda elever och en del elever med utländsk bakgrund drar ner det allmänna intrycket när de är specifikt de som har problem med läsförståelse.
Matteläraren som intervjuas berättar att hon får regelbundet elever på gymnasiet som har så låg kunskap i matte att de inte ens kan multiplikationstabellen som man ska kunna när man är 10 år.
Det handlar i grunden om lärare som inte vill att eleven missar möjligheten att komma in på gymnasiet och därför ändå ger en elev som fick F på nationella provet ett E i slutbetyg. Under vissa år har runt 70 % av eleverna som inte fått godkänt på nationella provet i matte ändå fått E i slutbetyg. För att lärarna vill att eleven ska komma in på gymnasiet, trots att han eller hon inte klarar matten.
Glädjebetygen gäller såväl kommunala som fristående aktörer enligt Skolverket.
Det här visar med all önskvärd tydlighet att vi verkligen måste ta bort E-kravet i kärnämnen för att gå gymnasiet och låta skolorna själva avgöra vilka linjer som ska ha E-krav och vilka linjer man kan strunta i det.
Givetvis behöver en person som går kocklinjen eller bygglinjen inte ha godkänt i matte för att klara sin utbildning, det är bara dumheter. Och skoltrötta tonåringar som slarvar igenom skolan och får dåligt i matte får en ny chans att skärpa sig i gymnasiet.
De funktionella analfabeterna som PISA visar finns i svensk skola är till den största majoriteten utlandsfödda eller födda här till utländska föräldrar. De kan helt enkelt knappt läsa. I engelska i gymnasiet vittnar lärare om att just den här gruppen också har mycket låga kunskaper i engelska och en del ligger på nivå 3 i engelska, alltså första året. Hello, goodbye, my name is. På den nivån.
Ändå har de fått E i slutbetyg för att det är ett kärnämne och då vet inte lärarna direkt på gymnasiet hur illa det är ställt. Om de istället haft F men kommit in ändå hade lärarna direkt vetat vilka elever som behöver en annan form av stödundervisning.
Att det sedan är skandal att vi har en massa elever som inte kan matte eller engelska och knappt kan läsa svenska som är födda är, borde vi diskutera mera. Hur går det ens till att elever tillåts passera år efter år och ligga så mycket efter? Det är fel på skolorna och lärarna, inte på systemet i sig.
En annan kategori är just det utlandsfödda. Som exemplet i artikeln, en tjej från Syrien som kom hit som 14-åring och aldrig gått i skolan förut. Inte en enda dag.
Hur många sådana finns det egentligen?
Inte undra på att vi har vissa problem i svensk skola när vi inte för statistik på sådant här på detaljnivå. Ingenstans registreras barn tidigare skolgång innan de sätts i svenska skolor och ingenstans registreras heller deras föräldrars egentligen skolgång. Utan dessa döljer vi bakom begrepp som ”förgymnasial”. Där ett år i skolan är samma som nio år.
Vi måste ta omtag på statistiken.
SCB måste få i uppdrag att sammanställda statistik på detaljerad nivå där människors verkliga antal år i skolan samlas in, från barn till vuxen.
Först då kan vi komma till rätta med en del av problemen det orsakar att vi har barn och vuxna som är funktionella analfabeter i Sverige men som man ändå från politiskt håll förväntar sig ska klara skolan och få jobb när båda är omöjliga.
Är man analfabet som 14-åring måste man få stöd som en sådan, inte sättas in vanlig skola. Och vuxna med låg eller ingen utbildning måste också hanteras på specifika sätt med specifika insatser för att göra dem överhuvud taget anställningsbara. Idag göms de i statistiken och bland de många utlandsfödda arbetslösa hittar du gruppen med allra lägst utbildning men som vi idag vet ingenting om eftersom vi inte har någon statistik.
Enda sättet att bli av med snäll-E är också att regeringen går vidare med förslagen om att skrota E-kravet till gymnasiet generellt så att elever som inte är godkända kan gå gymnasiet men får stöd direkt.
Det här området är ytterligare ett typiskt svenskt ”stoppa huvudet-i-sanden” områden och så kan vi inte ha det.
