Tvärt emot vad media och politiker ville ge sken av under 2010-talet, så ökade trots vegotrenden inte antalet vegetarianer. Det var många år tjat om att svensken älskade ekologiskt, köttfri måndag och veganismen som trend. Ändå har andelen vegetarianer varit konstant många år, ca 8-10 % av befolkningen, därav en hög andel unga. Som senare överger vegetarisk kost.
Bara 2 % har varit veganer, år efter år.
Det intressanta är hur det såldes in bara för några år sedan, att media faktiskt fick många att tro att det var jättevanligt.
Att ibland äta vegetariskt är vanligt, det är bara att många inte ens tänker på det. Varje gång man väljer en sallad eller en grönsaksbaserad pastarätt men utan en medveten tanke annat än att man var sugen på just det äter man en vegetarisk måltid. Det är en helt normal del av människors vardag men plötsligt under woke-eran skulle detta göras till något politiskt. Ett ställningstagande. Folk började kalla sig flexitarianer för att de ibland åt svamp-pasta. En köttfri måndag skulle lätta på innerstads-bons skapade klimatsamvete och flygångest.
Det var då otänkbart att problematisera vego-trenden. Som att det inte är hälsosamt för barn att vara veganer, att många vuxna veganer lider av brist på viktiga mindre ämnen och att vi människor faktiskt behöver animaliskt protein.
Men som ni vet har något hänt med debatten sedan dess och i höstas lyssnade jag på ett mycket intressant program i statlig radio, ett program otänkbart i värsta klimatångest-tiden 2018-2020. Kropp och Själ i P1 pratade om veganer och vegetarianer som börjat äta kött.
Ni kan lyssna själva här.
Vännerna försvann när personen i programmet började äta kött efter 20 år varav de flesta som vegan.
Detta säger något om den delen av befolkningen, och om trenden i sig. Som att de mest påstått toleranta personerna är de mest intoleranta till exempel, något vi ju vet sedan tidigare. Vi som äter kött förväntas inte bara att gilla utan hylla vego-initiativ och dessutom laga specialmat när vi bjuder hem folk. Och vi skulle aldrig förskjuta vänner som helt plötsligt sluta äta kött precis som man inte gör det med folk som blir nyktra.
Men det är socialt accepterat inom veganismen och vegetarianismen att inte bara säga upp kontakten utan öppet vara elak mot människor som tidigare varit en del av dem men som nu valt att äta normalt igen.
”Yoga girl” Rakel Bråthén vittnar om samma typ av enorma hat hon fick när hon flyttade hem till Sverige och i samma veva slutade vara vegan för att istället skapa sig en egen liten mini-farm, med hönor. Hon skrev att hon mådde mycket bättre än när hon var vegan och tusentals följare skrev ut sitt hat, för att hon varit en tongivande person i deras lilla community online. Från hjälte till förrädare i ett svep och varumärket ”yoga girl” förändrades i ett svep.
Vad är det med veganer som gör dem så otroligt intoleranta?
Jag antar att svaret är detsamma som när det gäller all i huvud sak vänster-aktivitet – man tycker sig själv ha moraliskt överläge och därmed rättfärdigas allt hat. Att det är normbrytande att både äta vegetariskt och att vara så intolerant kring andras val av föda att man säger upp kontakten med folk verkar inte påverka alls.
Färre och färre äter vegetariskt, är nu rubrikerna och det har skett en tillnyktring i många områden. Numera har inte veganerna något som helst utrymme i media och ingen bryr sig, i takt med att andra värden blivit viktigare har fokuset försvunnit på det mesta som är woke.
Så här dagen innan julafton kan vi därför glädjas åt att just det. Veganerna förlorade. Betydligt färre sitter och surar över en bakad griljerad rotselleri i morgon. Låt köttfesten börja.
