Jakten på tillväxt och kapitalism har alltid varit det centrala för miljörörelsen och sedermera klimatrörelsen. Det har aldrig handlat om miljö. Utan pengar. Och makten över ekonomin. Man började visserligen som hippies och idealister men har blivit mer slipade och under 2000-talet, framför allt från 2010 och framåt fick som bekant klimatrörelsen det efterlängtade momentum man satsat så många år och så mycket pengar på.
Plötsligt blev klimatet en central fråga för nästan alla. Inte minst politiska partier i väst, som från mitten av 2010-talet från vänster till höger skaffade sig en klimatpolitik för att möta efterfrågan.
Det tragiska är att rycks man med i trenderna som miljösocialisterna skapar driver man till slut socialistisk politik, även om man är höger.
Förra regeringen, även om den styrdes av sossar, blev som bekant tvungna att förhandla med tillväxthatarna och de finns både i kommuniesterna och miljösocialisterna. De startade massa dumt och jag förstår att sittande regering har haft lite svårt att lägga ner precis allt dumt men jag har hittat ytterligare ett till projekt.
Staten finansierar en rad tillväxtkritiska saker men det dummaste kanske är huset i Göteborg.
Ja, som så mycket annat klimat-dumt har Chalmers med ett finger även i detta. Tyvärr har den gamla fina teknikhögskolan också förvandlats till ett tomte-centrum för miljösocialism.
I Göteborg finns en så kallad ”dystopi-lägenhet” som finansieras av statliga RISE och Akademiska Hus. Varför nu inte tokskallarna inom anti-tillväxt och jordens undergång kan nöja sig med de privata pengar de skrapade ihop.
I den lägenheten stänger sedan aktivister in olika politiker för att ”visa en realistisk bild av Sverige om vi inte stoppar klimatkrisen”. De började såklart med de ”lågt hängande frukterna” miljöpartisterna, som under en stund fick låtsas bo i lägenheten medan pöbeln utanför drunknar i massiva regnstormar eller mördas av alla kriminella.
Projektledarna för projektet bekräftar också att detta inte är en medveten överdrift utan de tror fullt på att det kommer bli så här 2050.
”Det kommer krävas extrema förändringar för att det inte ska bli verklighet”
Det mest ironiska är att detta påstås visa en faktisk verklighet i Sverige om bara 25 år.
Minns ni nyårsafton när millenieskiftet var? Just det. Så nära tänker sig miljösocialister på RISE och Akademiska Hus ihop med Chalmers och HSB att undergången kommer.
När full anarki råder, vädret plötsligt innebär att Sverige får olika katastrofväder, vi måste cykla för att få energi och äta insekter. Att just detta beskriver ett Sverige utan frihandel, utan företag och utan tillväxt är givetvis inte något som vare sig journalisten, som bara skriver vad aktivisterna vill bryr sig om.
Minus vädret då. Regnet som ”piskar” mot fönstret är såklart lättare att sälja in till alla andra än framtida orkaner, tyfoner och hagelstormar. Eftersom vi bor i Sverige. Snöstorm rimmar väl dåligt med Pär Holmgrens gamla profetia om att snön kommer försvinna 2026.
Efter en kvart eller så i dystopin måste miljöpartisterna avprogrammeras från terrorn de upplevt och då kläcker en av dem ur sig att ”det var ju inte så illa att leva som på 80-talet?”.
Tack, Petra för att det var du och inte jag som tog upp den numera rätt slitna referensen 80-talet. Men det är ju för att den är perfekt. Låt oss prata om hur det var att leva på 80-talet för det vet ju inte du, som föddes i slutet av 90-talet.
På 80-talet tyckte Socialdemokraterna och LO att stjäla landets företag var en jättebra idén. Varje år tvingades börsnoterade bolag till en nyemission och de aktierna skickades till LO. Det gjorde att mängder med företag flyttade från Sverige. Astrid Lindgren skrev en saga, Pomperipossa, när hon upptäckte att hon betalade 104 % i skatt. I kid you not.
En annan sak, Petra, som jag gärna skulle vilja berätta är det här med skattetrycket. Det var uppe och vände på 87 % 1979 och sjönk lite grann sedan men stannade över 80% hela det härliga 80-talet.
Sverige gick sämre och sämre. Tillväxten dök. Och sedan som ett brev på posten kom den stora krisen i början av 90-talet. Detta var bara några delar om ekonomin, men vi ska inte bli långrandiga. Det skulle ta en halv evighet att berätta för dig och alla andra födda på 90-talet hur orimligt 80-talet var. Som att vi bara hade två statliga TV-kanaler, ingen annan radio än fyra statliga kanaler, man fick inte äga en telefon utan de hyrdes av Televerket (och man fick böter om man smugglade in en telefon utomlands).
Jag fattar en person som inte har vuxit upp utan internet och halva livet haft internet i mobilen inte kan förstå det armod vi som var unga på 80-talet underhållningsmässigt stod ut med.
Statliga RISE och Akademiska Hus ska inte finansiera sådant här skräp.
Jag är inte forskare men kan ändå försäkra alla om att vi om bara 25 år inte kommer sitta i ett anarkistiskt kriminellt styrt land med ständiga översvämningar inlåsta i lägenheter som bara får el om vi cyklar och den enda maten som finns är bröd bakat på insektsmjöl. Det är rakt av dumheter.
Men så här går det ju när tillväxt-hatare får säckvis med statliga pengar. Något ska de brännas på.
