Mordet på Charlie Kirk och att det hände samma vecka som en svensk minister blir förföljd på öppen gata av en aggressiv Palestina-mobb bestående av uteslutande invandrare från MENA visar tyvärr en sak. Att vara höger är farligt.
Jag är född höger och vi som är höger och i medelåldern eller äldre vet att vara höger i Sverige alltid varit farligt.
Det är lätt att glömma idag när högern vinner varannat eller var tredje val att när högern vann 1976 hade Sverige styrts av Socialdemokrater i ungefär 50 år, med något undantag. Socialdemokraterna fick ett par val över 50 %, resten av perioderna regerades med en underdånig kommunistisk riksdagsgrupp för att de inte hade något annat val. Det som beslutades på S-kongresserna blev lag året därpå och de kunde skräddarsy lagstiftning för sina egna företag och organisationer inklusive LO, Hyresgästföreningen, Kombilotteriet etc.
Att vara höger var att vara motståndsrörelsen mot enparti-staten Sverige.
Det ska vi inte hymla med. Utan oss, och då menar jag främst de som var före mig eftersom jag föddes året innan valvinsten 1976, hade Sverige inte ens kunnat räknas som en demokrati. Då hade vi haft två partier. Socialdemokraterna och kommunisterna, som bekant också var sossar från början. Framför allt var de SSU-are som inte accepterade att partiet inte ville införa en blodig revolution och skjuta borgare, starta arbetsläger och införa en polisstat som i Sovjet.
Det är lätt att glömma hur många generation höger som kämpade på som en motståndsrörelse, trots att sossarna vann val efter val, och att de under varje mandatperiod använde statens pengar för att köpa sig makt och ännu fler fördelar i nästa val. Ett sisofys-jobb av Guds nåde att behålla motivationen under de premisserna men de kämpade på år efter år.
Jag har ofta känt att jag verkligen är född i rätt tid, för när jag som 14-åring började aktivt söka upp politiken 1989 var det oerhört mycket lättare att vara höger än någonsin tidigare.
Övertygelsen och tålamodet det krävdes av Moderater framför allt, men även delvis Folkpartister och sedermera även det då nya partiet Kristdemokrater att kämpa på när Sverige blev rödare och rödare för varje år. Jag är djupt tacksam för att ni, om några av er läser detta, orkade med det och inte bara kastade in handduken och lät sossarna ta över för gott.
Det finns fler uppförsbackar som har övervunnits i gamla DDR-Sverige, som visst lever kvar till viss del här och där.
Sverigedemokraterna har verkligen inte varit höger särskilt länge. Deras första partiprogram innehöll väldigt mycket sosse-politik och många var före detta sossar. Men på den korta tid de suttit i riksdagen, det är 15 år i år bara, har högerkrafterna inom partiet tålmodigt mejslat bort det mesta och de som kanske själva tidigare var övertygade om den politiken ändrat uppfattning. Jag känner ett par själv som bytt fot i olika frågor.
Eftersom socialismen i grunden är en våldsam ideologi, det tillhör mer regel än undantag i historien att socialister eftersträvar demokrati, har motståndet till högern alltid haft stort våldskapital. Och även de som säger sig vara för demokrati anser sig har en överlägsen moral, en icke ifrågasättningsbar högre stående etisk kompass vilket automatiskt demoniserar motståndarna.
Här är det farliga.
När motståndarna känner sig, i brist på ett bra svenskt ord, ”entitled”, och fienden därmed avhumaniseras, rivs normala mellanmänskliga gränser.
Det leder i sin tur att socialisterna känner att är du höger är du inte en riktig människa. Du kan inte vara en fin fru, en fantastisk vän och en bra mamma. Du är inte en hel människa helt enkelt. Du är demon och en sådan får man förgöra.
Det här är varför det är farligt att vara höger, och det blir farligare och farligare. I västvärlden har applåder ekat i sociala medier av socialister för att Charlie Kirk mördats när han praktiserade sin mänskliga rättighet yttrandefrihet. Hade personen istället varit vänster hade även svensk media sida upp och sida ner varit full med artiklar om demokratihot och fördömanden, i två veckors tid. Varenda nyhetspanel hade handlat om det.
När en svensk minister förföljs på öppen gata av en mobb, ensam på kvällen i Gamla stan, och sedermera bjuds in till svensk media för att prata om det ställer svenska programledare inte frågor om det och det demokratihot det innebär. Nej, då frågar de Bohlin om man inte kan ”förstå” beteendet på grund av situationen i Gaza.
Bara för några år sedan hade vi Revolutionära fronten som förföljde högerpolitiker, misshandlade dem och satte yxor i deras dörrar. Vi hade även Osynliga partiet som förstörde valstugor. Tillsammanskapet hette en nu nerlagd förening Expo betalade för att de skulle störa alla möten SD hade, bland annat genom att dyka upp i mängder och sedan vända ryggen åt dem men även folk med mistlurar och trumpeter kom som svans. Detta är ett litet axplock bara.
Det är så demokratihotet ser ut på riktigt, bortom pressmeddelanden från Sveavägen 68 och Fores Tisdagsklubben.
Men ingen i media bryr sig och när attackerna kommer blir frågan vad man själv gjort. Vad hade du på dig? Och man måste ju förstå angriparna.
Jag har slutat förvånats. Detta är nivån jag förväntar mig av usla svenska journalister som inte klarar av att tänka två tankar i huvudet samtidigt och ha en yrkesmässig etisk kompass som alltid och oavsett leder dem rätt även om personliga preferenser säger nej.
Mitt eget yrkesutövande, där den kompassen är högst levande, har lett till att jag utsatt mig och min familj för risker. Hela tiden, jag gör det varje dag. Varje gång jag skriver om AFA försöker folk attackera min hemsida och mina sociala medier, jag har fått hembesök av en aggressiv person som hällde något i brevlådan, jag har fått otäcka meddelanden via sociala medier och rena hot.
Jag har bevakat den islamistiska miljön sedan 2015 och det har förutom hot lett till en kostsam rättsprocess mot en av dess frontfigurer som jag just nu håller på att hantera.
Kan de inte hota oss till tystnad använder de idag lagen för täppa till truten.
Svenska sossar förstår PR-förlusten i att inte beklaga attackerna, men det betyder inte att de egentligen menar det. För det gör de inte. Eftersom att vara höger är en psykisk diagnos, som Anders Linderberg så träffande beskrev det i en ledare 2015 tror jag det var, förtjänar vi alltid allt.
Det ironiska är att vänsterextrema alltid hävdar att de är motståndsrörelsen när de i själva verket är nazisterna i sagan. Att vara höger i Sverige är motståndet personifierat, sedan 1930-talet.
Och idag, när det på bara två decennier vällt in en miljon muslimer med en ny slags aggressivitet och demokratiförakt bland vissa av dem som vi aldrig sett men som Hamas attacker och Israels försvarskrig provocerat fram i det öppna, har riskerna ökat betydligt.
Jag har sagt det tidigare – det är inte ett om utan när den första juden mördas i Sverige av importerat hat. Andra attacker kommer också ske, det visar Bohlins film med önskvärd tydlighet. Det finns idag alldeles för många som bor här som har stor avsky mot Sverige, mot svenskar, mot kristna men också mot den svenska högern, som tydligt alltid stått på Israels sida.
Dessutom har socialisterna i Sverige gjort sitt bästa för att alliera sig med den växande gruppen invandrade muslimer så hatet mot högern institutioneras även på det sättet, när en växande grupp inflyttade eller infödda muslimer även får lära sig att högern inte är hela människor. Några med mindre moral, personer som är födda ondskefulla.
Vi har bara mer av detta att vänta.
………………..
Ingen kan göra allt men alla kan göra lite.
Bidra till mitt juridiska försvar mot islamisten genom att swisha en peng till: 123 536 63 80
