Det är ändå märkligt att se hur vissa personer utan synbar anledning upphöjs till någon slags experter. För att någon i media höjt deras status, och sedan ett, två, tre är det någon slags allmän sanning att just denna person gång på gång ska yttra sig i en specifik fråga. Utan skäl. Personen i fråga är inte ens formellt särskilt kompetent.
Och ännu märkligare är att just inom skoldebatten sker detta regelmässigt. Botanikern Per Kornhall till exempel, som var den första tongivande friskole-manglaren. Nu har Linnea Lindquist plötsligt fått den hatten istället.
Gång på gång ska just hon tillfrågas i skoldebatten, trots att hon bevisligen för ett slags illa sminkat korståg mot friskolor av ideologiska grunder som hon konsekvent vägrar att erkänna. Hon hävdar att hon är ”neutral” och hennes bashing av alla friskolor, särskilt Engelska skolan, bara en slags slump. Hon vill alla bara väl.
Döm av min förvåning har även Paulina Neuding på SvD Ledare fallit i samma fälla när hon intervjuar just henne som skolexpert, i detta fal i frågan om hårdare kateder-undervisning, som engelsmännen döpt till ”explicit undervisning” och ”no excuses”.
Hon beskrivs som en av landets mest ”tongivande” debattörer. Som är ett annat ord för den som hörs och syns mest och det i sig beror ju inte på Lindquist själv utan att media gång på gång ger henne plattform. Ett så att säga, självspelande piano. Vem som helst kan bli tongivande om man får plattform kastad efter sig.
Detta ska inte förväxlas med någon som helst kompetens. Hon är inte mer kompetent att yttra sig i skolfrågor är många andra som arbetar med skolfrågor på olika sätt.
Hon är helt enkelt expert på att hålla sig framme och marknadsföra sig själv som en expert och har varit enveten, tills att media nappade och nu ringer de just henne när skolan ska diskuteras. Beklämmande egentligen, att det kräver så lite att utses som expert av media.
Linnea Lindquist är som sagt allra bäst på PR, av sig själv.
Och därför vet hon att det är riskfritt att slänga fram påståenden som skolorna hon arbetar på, som till exempel antal elever som närvarade på lovskola. Eftersom det inte är så lätt att verifiera.
Hon hävdar att hela 70 av 200 elever deltog på just hennes lovskola i somras.
Men Lindquist har blivit framför allt expert på att framhäva sig själv, som att hon fortfarande kallar sig rektor Linnea online trots att hon inte är rektor.
Studierektor är nämligen inte alls rektor, det förra är en administrativ tjänst och det senare har man mandat till myndighetsutövning. Hon var visserligen rektor men petades i en omorganisation. Och det brukar knappast vara den som gjort ett bäst jobb som degraderas, är min erfarenhet av omorganisationer. Tvärtom görs de inte sällan just för att bli av med personer på olika positioner.
Hammarkulleskolan fick alltså en ny rektor och efter ett par år valde Lindquist att byta stad. Så gör nämligen alla karriärister inom offentlig verksamhet – de byter kommun. Det finns gott om exempel på chefer i offentlig verksamhet som satt det i system, för att lättare klättra och inte dras med dåliga referenser.
Ny kommun, ny start och hon valde Järva och Stockholm. Förra hösten började hon på Husbygårdsskolan F-3. För trots att hon är så otroligt aktiv i skoldebatten, som i sig ofta fokuserar på stadierna där man får betyg (högstadiet och gymnasiet) har hon valt karriär inom lågstadiet.
Där får man som bekant inte betyg så man kan inte jämföra hennes insatser i Hammarkullen och Järva mer än att konstatera just det jag gjort.
Men man kan ändå kolla på hur det gått generellt för skolan. Under Lindquists tid som rektor och studierektor sjönk resultaten i SALSA.
Från 76 % godkända till 72 %.
Utvecklingen i Järva har varit tvärtom men så har hon bara arbetat där ett enda år så det har ingenting med hennes närvaro att göra.
Och hennes påtalade ”neutralitet” till trots så passar givetvis opinionsbildaren och det kända friskolehataren att ge en känga till friskolor utan fråga och i ett slags förebyggande syfte. Som om studierektor Lindquist har en egen spåkula i fickan.
Tvärsäkert sa hon till Neuding att friskolor som intresserar sig för ”no excess” bara för det för PR.
Ett passande uttryck som direkt kom till mig var – ”it takes one to know one”. Och en person som mästerligt duperat media att hon är expert utan något som helst innehåll i den titeln är förstås framför allt expert på just PR och rökridåer.
