Den rubriken kommer ni aldrig få läsa.
För så är den svenska medieetiska dubbelmoralen, vilket gör svensk journalist-kår till någon av västvärldens sämsta. Jag ogillar slentrian-gnäll på media för all media i världen är verkligen inte vänster och det finns många duktiga journalister där ute. Och bra objektiv och granskande medieredaktioner. Tyvärr finns det dock få av den varan just här i Sverige.
Bottennappet visade den statliga mediekoncernen, när samtliga av deras utrikeskorrespondenter i Mellanöstern skrev på ett pro-Palestinskt upprop som inte bara kräver att vi kallar Israels rätt till försvar för folkmord (systematiskt försöka utrota en annan folkgrupp eller medvetet ge sig på civila), utan också kritiserar hela landets mediebevakning av Gaza.
Och chefen försvarade det. Ingen fick sparken. Nej, han sa inte att det var bra men att ingen fick sparken är samma sak.
Hela historien om Johan Forsells tonårsson uppvisar samma sak.
Jag har inte kommenterat det innan, delvis för att jag själv har tonårssöner i Stockholms innerstad. Jag blev väldigt illa berörd av hela drevet mot sonen, och äcklad faktiskt. Hur mediekåren så unisont struntade i att han är ett barn.
Tonåringar under 18 år är barn nämligen.
Jag har levt med en anhörig i drev. Min make blev uthängd av Dagens Industri i december 2015 och det pågick 3-4 dagar. De ringde gamla kompisar och arbetsplatser, och oss förstås. Skälet framstår nu som oerhört löjligt. Han hade ätit middag med Linus Bylund, då riksdagsledamot för SD och skrivit om det på Twitter. Nu är vi båda vuxna och medievana, ändå var det lätt surrealistiskt. Att en känslig tonårskille hängs ut med namn i svenska tidningar för att hans pappa är minister hoppas jag blir föremål för journalistutbildningar om hur man inte ska göra. Han känner garanterat att hans liv är förstört, fast det inte är det.
Men just nu är det som vanligt i Sverige – en uppsättning regler för vänstern och en för högern.
För det kommer alltid vara okej för vänsterns tonåringar att hysa extrema åsikter, testa gränser och vara med i nätverk och sammanhang som de flesta andra aldrig skulle ta i med tång. Det ingår i att vara tonåring, att testa gränser och utmana både sina föräldrar och normer.
Det är mer regel än undantag att unga människor i vänsterextrema grupper, som Antifa, fd Revolutionära Fronten, extrem våldsam djurrättsaktivism och även dark green-rörelsen kommer just från medelklass eller övre medelklass. Men ingen i Sverige granskar ju dem.
Att avslöjandet kommer från oseriösa Expo, som har lika mycket pressetik som jag men ändå kallar sig journalister är inte överraskande.
Eller att det handlar om stulen information som Antifa tillhandahållit. I deras värld spelar det nämligen ingen roll att information kommer från illegala aktiviteter. Att Expo inte publicerade namnet direkt är bara en rökridå, i själva verket kom de överens om med AFA som stal informationen att Expo skulle ha ryggen fri. De publicerade sedan själva namnet någon timme efter Expo och då var cirkusen igång.
Hur många högt uppsatta sossar och vänsterpartister har tonårsbarn som just nu sitter och planerar antidemokratiska och illegala aktiviter är något vi aldrig kommer få veta.
Men glöm inte att i den vänsterextrema miljön, som är exakt lika hårt kategoriserad av Säpo som högerextrema grupper vad gäller våldskapital och terror, är alla till höger lovligt byte. Revolutionära fronten hade som affärsidé att ge sig på helt vanliga borgerliga folkvalda politiker, med yxor i dörrar och trakasserier. Så ser Stalins arvtagare på demokrati – den ska utrotas.
Sorgligt är vad det är. Att se exakt hur dålig mediekår vi faktiskt har.
