I samband och framför allt efter metoo-hösten 2017 hände något märkligt – de flesta män som anklagats offentligt av verkliga eller påstådda offer anmälde kvinnorna för förtal. Det finns flera fall, inte bara det mest kända Wallin-Virtanen där kvinnan fälldes för förtal.
Jag har som ni vet själv nu i maj anklagats för förtal och även om jag bestrider båda och förhoppningsvis även vinner har jag tvingats förhålla mig till lagstiftningen själv.
Det är visserligen inte alls orimligt att yttrandefriheten har vissa begränsningar och inte heller orimligt att det finns ett brott som är förtal. Och det är ytterligare rimligt att vi i Sverige har vissa spärrar som gör att anmäla någon för förtal inte är så lätt gjort. Till exempel får inte åklagare ta upp åtalet om det inte rör sig om sexualbrott, i princip i alla fall.
Och det innebär att den som anmäler måste agera åklagare själv, vilket inte är så lätt som man kan tro. Bara för att det blir en process innebär inte att du övertygar domstolen om att du har rätt, och det kräver kunskap. Förlorar du tvingas du dessutom betala motpartens dyra advokat-kostnader, och dina egna. Du riskerar alltså många hundra tusen kronor själv om du anmäler någon.
Men att det är olagligt i Sverige att sprida saker som är sanna förstår jag faktiskt inte.
Det måste vara något unikt, att man i Sverige anses baktala och kränka en kriminell person som dömt och avtjänat ett straff om man offentligt berättar om domen.
Det rimmar illa med en stat som har hög svansföring vad gäller yttrandefrihet och något som dagens politiker borde ändra på. Att skriva om något som bevisligen är sant, som att en dömd pedofil är en dömd pedofil, ska ju inte anses vara förtal. Det är dessutom offentliga uppgifter som vem som helst kan ta reda på.
Förtal borde det bara vara om det man sprider inte är sant. Här har höger-regeringen ytterligare en arbetsuppgift innan valet 2022.
