Landets migrations- och biståndsminister år 2002 hette Jan O Karlsson och han föddes in i den socialdemokratiska politiska adeln. Han pappa Hans Karlsson var socialdemokratiskt socialborgarråd i Stockholm, när han 1963 plötsligt dog mitt under en TV-intervju med Bo Holmström.
Jan O Karlsson inledde sin politiska karriär först som medarbetare till statsminister Tage Erlander på 1960-talet och sedan till Olof Palme vid statsrådsberedningen på 1970-talet – han var en av ”Palmes pojkar”.
Karriären fortsatte som statssekreterare på Jordbruksdepartementet och Finansdepartementet, sakkunnig i statsrådsberedningen och sedermera ledamot och till sist ordförande av den Europeiska revisionsrätten 1995 – 2001.
Men statsråd hade han egentligen aldrig tänkt att bli.
– Jag vet att priset för kändisskap är högt. Jag brukar säga att jag vill kunna knycka en vindruva i snabbköpet utan att det händer något, förklarade han i en intervju för tidningen Aftonbladet redan 1988.
Knycka annat än vindruvor visade sig dock att han trots statsrådspost ändå unnade sig.
På presskonferensen i november 2001 när han som 62-åring presenterandes som ny bistånds- och migrationsminister sa han egentligen tänkt att ta det lite lugnt men att han hade diskuterat med sin fru och kände sig ”fruktansvärt lockad”.
Den första skandalen briserade den 24 oktober 2002, då Aftonbladet avslöjade att Karlsson tjänade mer än dubbelt så mycket som statsminister Göran Persson eftersom han lyfte dubbla löner. Hans totala lön var 123 000 kronor per månad, efter skatt.

80 000 kronor per månad efter skatten dragits var avgångsvederlag för uppdraget som ordförande för Europeiska revisionsrätten, vilket han lämnade när han blev statsråd. Den andra delen på 44 000 kronor efter skatt per månad var ministerlönen. Göran Perssons lön vid tillfället var 102 000 kronor per månad, det vill säga drygt 50 000 efter skatt.
Granskningen av Karlsson fortsatte och den 8 november 2002 avslöjade Aftonbladet att han i september samma år bjudit vänner på kräftskiva men skickat notan till Utrikesdepartementet. Han hävdade att det var en jobbmiddag men deltagarna på festen sa att den var privat.
Till kräftskivan köpte Karlsson tolv liter vin, sex liter öl och motsvarande 20 nubbar. Han bjöd på två kilo kräftor inköpta för 1 080 kronor. Den totala summan av de kvitton han lämnade in till departementet var 3 784 kronor.
Någon månad tidigare hade dessutom tolv av hans medarbetare bjudits till ”planeringsmöte” vid statsrådets sommarställe på gotländska Fårö. De åt middag på Friggars Krog för 5 655 kronor och lämnade dricks på 545 kronor samt hade delat på 16 liter vin under vistelsen, betald av departementet.
Ett par dagar innan valet den 19 september bjöd han återigen på middag för UD:s pengar men då hemma i sin våning i Stockholm. Inbjudna var ett antal vänner med fruar, bland annat tidigare ministrar och andra toppnamn inom Socialdemokraterna. Förre försvarsministern Björn von Sydow och före detta finansminister Kjell-Olof Feldt, statsvetaren Olof Ruin och Anders Ferm, då ambassadör i Paris, var några av gästerna.
Efter kritiken utredde han om han kunde skänka bort avgångsvederlaget men EU-reglerna medgav inte det för att säkerställa lojaliteten mot organisationen även efter man slutat. Istället meddelade han på en presskonferens den 12 november att han tänkte skänka bort hela statsrådslönen varje månad till Olof Palmes minnesfond. Detta innebar ett tillskott på över en halv miljon redan skattade kronor till den av det socialdemokratiska partiet ägda fonden, som vid tidpunkten hade ekonomiska problem.
Mitt under krisen sa hans statssekreterare upp sig och ersattes sedan av Annika Söder, hon blev kabinettssekreterare 2014.
Kostnaden för kräftskivan och de övriga festerna betalade han tillbaka till Utrikesdepartementet men han avgick aldrig trots krav även inifrån partiet.
Göran Persson förklarade varför i en intervju med SVT efter att han själv avgått:
-När ett statsråd är utsatt för den typen av press blir de kvar en extra tid. Man släpper inte i väg en person som arbetat så många år och så framgångsrikt inom både svenska staten och internationellt på en diskussion om representationen för en kräftskiva.
Under sin tid som minister blev Jan O Karlsson också uppmärksammad för sin ”frispråkighet”.
-Den där jävla Texasgubben, fräste han om president George W Bush på ett lunchmöte med några journalister i maj 2003.
Han vägrade trots massiv kritik att be om ursäkt. Någon månad senare var det dags igen. Då talade han på ett informationsmöte på SIDA om den negativa inställningen inom olika myndigheter och sa:
-Man ska inte skicka ut ett cirkulärmeddelande om vad vi gjort för negrerna i år.
Ytterligare ett par månader senare tröttnade han på frågorna från en representant för RFSL under en presentation om biståndspropositionen:
-Nu får det vara slut på alla bögfrågor.
