Få kanske har hört talas om Fischer-Tropsch men det är en forskarduo som 1925 kom på hur man omvandlar kol till flytande bränsle, kortfattat. Båda var kemister och upptäckten är fortfarande en av de viktigaste inom heterogen katalys.
Det möjliggjorde länder att effektivt kunna skapa fabriker för bränsle när många länder satt på kolfyndigheter men inte olja, och oljan på den tiden dessutom inte var i närheten så utbyggd och exploaterat som senare under 1900-talet. Inte minst använde nazisterna det i stor skala.
Ett land som idag använder denna 100 år gamla kemiska upptäckt är Kina. Och få om några har förstått det, än mindre diskuterat det. Landet konsumerar 380 miljoner ton kol i kemiska bränsleprocesser, enligt International Energy Agency.
Det motsvaras av världens tredje konsument av kol, efter Indien och Kinas resterande kolsektor. Samma land som prånglar på väst oändligt med solceller och vindkraftverk.
Kina struntar i klimatet, det borde resten av världen vara ens om vid det här laget. Deras enda intresse är makt och pengar. Och deras ökande kolproduktion handlar precis om det. Genom att använda kol gör de sig betydligt mindre beroende av olja och gas, som Kina inte har alls i samma utsträckning som kol. Och Fischer-Topsch gör att man dessutom kan tillverka till exempel plast, utan olja. Och gödningsmedel.
Längst fram i den här utvecklingen står Peking, maktcentrat.
De har till exempel kolbaserad diesel som produceras lokalt i Kina av kinesiskt kol. Över två miljoner människor arbetar med kolgruvor på olika sätt.
Samtidigt som västpolitiker länge duperats av den allt mer makthungriga socialistiska klimatrörelsen och i olika internationella sammanhang velat utropa kolet som historiskt och inte en del av vår framtid så sker en parallell utveckling.
Kolet har aldrig varit så här efterfrågat och vi slår nya rekord.
I Sverige däremot kan man tro att vi är en del av det här, om klimatorkestern och Miljöpartisterna ihop med resten av vänstern, får bestämma men faktum är att Sverige använder väldigt lite kol. Användningen av just kol sjönk med 55 % mellan 2010 och 2022 från redan låga nivåer.
Trots Kinas stora hyckleri och stora kol-konsumtion pratar västvärlden fortfarande av vad just vi kan göra, hur mycket våra konsumenter ska betala och inte minst, ett ensidigt fokus på olja och gas när kol är en ökande klimatbov. Är inte det märkligt?
