Det är många som hotat att stämma mig genom åren för att jag skrivit något de ogillar, men döm av min förvåning när den första riktiga stämningsansökan damp ner på hallmattan i veckan.
En rejäl hög med papper där en nazistfru försöker hävda att jag förtalat henne. Det har jag såklart inte och jag ska svara henne via tingsrätten exakt det jag kommer skriva i det här blogginlägget.
Bakgrunden är att Svenska Dagbladet i sin iver att göra PR för klimatrörelsen, och samtidigt fortsätta skriva om det helt ointressanta Instagram-fenomenet ”soft girls”, som media hetsat upp sig handlar om en ny trend där unga tjejer blir hemmafruar. När det egentligen inte alls är så många som är faktiska hemmafruar.
Men de hade hittat ”Den gröna hemmafrun” på Instagram och lurats av hennes bilder och opinionsbildning för att leva ekologiskt.
Kom ihåg att den första miljöaktivisten var vegetarianen och påstådda djurälskaren Adolf Hitler så steget från nazist till grön influencer inte är så märkligt som det låter.
SvD intervjuade alltså Hanna Larsson och gav henne en helsida, fullt med bilder från hennes stora Instagram-konto, där hon som ”Den gröna hemmafrun” visar hur man lever konservativt på landet. Det hon sällan visar är när hon virkar nazistsymboler till sin nazist-man och det missade även SvD.
Då skrev jag ett inlägg och strax därefter tog SvD ner artikeln, utan förklaring. Den kom långt senare, i en rättelse. Men den låg inte ut när jag publicerade. Allt detta hände i våras. Ni kan läsa min artikel här.
Av misstag skrev jag att hon hade dömts för hets mot folkgrupp när det var maken som blivit det, hon hade blivit åtalad men friad i tingsrätten. Hon anser alltså inte att jag förtalat henne genom att skriva att hon är nazist, vilket hon är, utan för den meningen.
Jag har rättat artikeln och lagt in en disclaimer, som media gör när de skrivit fel.
Men jag har ändå inte begått förtal och jag ska förklara varför.
Nasse-frun verkar dock vara på något slags mission att stämma alla möjliga, hon lyckades nå en förlikning med en miljöpartist i Karlskrona nyligen som begått samma misstag. Synd att hon inte tog strid, för det kommer jag göra eftersom Hanna Larsson inte har ett case.
Så här fungerar förtalslagstiftningen.
En åklagare får alltså inte ta upp förtalsmål om det inte rör väldigt specifika fall, och nästan uteslutande handlar det om när någon person, även om personen är dömd, beskylls för sexualbrott av olika slag. Då faller det under allmänt åtal, eftersom man verkligen kan förstöra en människas liv av sådana anklagelser.
Att det även är förtal när någon blivit dömd är dock mycket märkligt i svensk lag tycker jag, och det hade jag gärna sett att vi ändrade på. Sanningen är sanningen. Och domar är allmänna uppgifter som vem som helst har rätt att se.
Eftersom en åklagare inte kommer driva ett förtalsmål av den här karaktären – hon känner sig kränkt för att jag skrev att hon var dömd och inte åtalad – återstår bara en civilrättslig process.
Hon har därför ansökt om att stämma mig och jag har 14 dagar på mig att svara.
Detta är ett vanligt tillvägagångssätt för alla extremister. De vill skrämma folk till tystnad och i fallet med miljöpartisten lyckades de. Men jag är inte rädd för någon och jag tänker inte acceptera hennes krav.
Det finns nämligen undantag från förtal och det är om uttalandet varit försvarligt. Detta är en bedömningsfråga för åklagaren vad som är det men det finns en del omständigheter som måste uppfyllas, och det gör de i detta fallet.
Min artikel skrevs i upplysningssyfte, att göra mediekonsumenter medvetna om en viktig aspekt i SvD-artikeln som saknades – nazismen och skrevs dessutom precis innan avpubliceringen.
Vidare ska Hanna Larsson anses som en offentlig person och inte en privatperson. Hon har ett stort Instagramkonto med över 9 000 följare där hon i opinionssyfte lägger ut bilder och filmer. Hon vill alltså vara publik. Detta gav henne sedan en stor artikel och intervju i en nationell stor dagstidning.
Nedan kan ni se vad åklagarmyndigheten skriver om försvarligt.
”Det finns ett tungt vägande intresse av att den allmänna nyhetsförmedlingen är fullständig och vederhäftig”.
Min artikel syftade till att påtala att nyheten SvD publicerade var ofullständig och att viktig fakta saknades.
Syftet med uttalandet ska också beaktas, och eftersom jag inte hade något syfte (jag skrev fel) styrker även detta mitt försvar här – hon har inte skäl för sin stämning.
Även tidningar skriver ibland fel och då inför man en rättelse, vilket jag gjort när jag uppmärksammades på felet. Att hon faktiskt åtalats för hets mot folkgrupp är också en viktig aspekt, det hade varit ett grövre övertramp om hon inte gjort det. Jag vet inte medveten om att jag skrivit fel ord, dömts istället för åtalad, och jag ändrade det.
Men omständigheterna är att jag uppmärksammade media och andra på att SvD utelämnat viktig information – att kvinnan är nazist och opinionsbildar för det, även om det inte sker öppet på Instagram eftersom hon har 9 000 följare. Hon kallades bland annat ”pyssel-nazisten” i media efter sina virkade hakkors, och i samband med åtalet.
Intressant att hon trots att hon spridit nazistsymboler inte blev fälld för hets mot folkgrupp faktiskt.
Jag är opinionsbildare och det är mitt företag som driver sajten som hon nu anmält. Trots detta har hon stämt mig som privatperson, vilket är fel så hon får fylla i en ny blankett och betala 900 kronor igen. Det är Uvell Holding AB som äger sajten där artikeln ligger, och rättelsen.
Kvinnan i fråga är som offentlig person, och inte en privatperson utan makt, intresse för allmänheten och ska dessutom förväntas tåla mer.
Hon är aktiv i debatten själv som opinionsbildare, liksom jag, och detta ska vägas in när domstolen gör sin bedömning om hon har någon grund för stämningen eller inte. Hon har dessutom varit politiskt aktiv och hennes man har haft ledande positioner i naziströrelsen och varit med och drivit deras opinionsbildningsplattform Nordfront. Även han är en offentlig person.
Domstolen kan inte anse att en person som de facto blivit åtalad lidit så stor skada av mitt redaktionella misstag att hon han grund för sitt förtalskrav. I en artikel som hade stor relevans när den publicerades eftersom den påtalade ett fel som en nationell tidning gjort, att utelämna nazismen och göra PR för hennes Insta-konto.
Nyhetsvärdet var redan där stort, men vidare bör hon dessutom anses vara en offentlig person eftersom hon både har varit politiskt aktiv (nazist) och dessutom valt att vara influencer på Instagram, vilket gav henne den stora intervjun i SvD. Allmänintresset måste anses överväga.
Mitt övertramp i att jag råkade skriva ”dömts” istället för ”åtalats” är således försvarligt och hon har fått upprättelse redan genom att jag infört en tydlig rättning i min artikel.
Jag ska fila på det jag skickar in till domstolen och bifoga allt jag kan komma på men detta är kärnan i mitt försvar.
Jag tänker inte låta mig skrämmas av sådana här idioter faktiskt. Hon har ingen grund alls i att jag skulle ha förtalat henne och det utgår jag från att domstolen också tycker. Den ska slängas i papperskorgen.
Och jag tvekar inte att skriva om henne igen om tillfälle dyker upp.
