Idag blev det klart att favorit-tippade kandidaten Anna-Karin Hatt kommer leda Centerpartiet. Stämman är visserligen om två veckor men med en enda kandidat är det givet.
Centern brukar ha slutna processer som de flesta partier men när de förra gången, för att ersätta ”den store ledaren” valde att testa öppen process blev det inte särskilt bra. Problemet med öppna processer är nämligen just det som hände då – bara de kandidater som inte har något jobb som anställd kunde delta, och det blev smutskastning i media. Resultatet blev som vi vet att den minst populära kandidaten blev vald eftersom ingen åtminstone ogillade just honom.
Det blev precis lika dåligt som man kan förvänta sig och han sällade sig till de nu tre partiledare före honom som inte fått testa förtroende i ett val – Juholt, Kinberg Batra och Sabuni.
Centern hade återigen en dålig hand att spela med när Demirok kastade in handduken. Ett litet parti där var tredje förtroendevald fick lämna efter Lööfs katastrofval, och där ingen bra efterträdare gick att hitta i riksdagsgruppen. Martin Ådal är alltid intresserad men vore katastrof, Thand Ringqvist var för oerfaren även förra gången hon ville och övriga är för okända och ointressanta. Eftersom Emil Källström verkligen inte vill tillbaka till politiken är det tur för partiet att Hatt ändrade sig.
Hon är nog den enda som har en chans nu att fixa det här.
Precis som Lööf är hon kvinna och från Småland och precis som Lööf har även hon suttit i regering, men där stannar nog likheterna just nu. Hon är till skillnad från Lööf 70-talist och 11 år äldre än henne, hon är dessutom 52 nu och har därför en livserfarenhet och mognad som hon saknade.
Gedigen politisk bakgrund i kombination med att i tio år arbetat först för Almega och sedan LRF har hon dessutom stått på sidan när Lööf förvandlade partiet till Annie Lööf-partiet för en övre medelklass i storstäderna som med hög moralisk svansföring röstar vänster.
Och det är just en person som stått utanför allt detta som förmodligen är den enda personen som har en chans att ena partiet. Där de aktiva och förtroendevalda består av både liberal höger som i själv och hjärta är borgerliga, och en nytillkommen vänster som avskyr högern. Ett parti som inte vet vilka de är längre och där lantbruksfrågorna har manövrerats ut av kulturkriget.
Så vem är hon?
Hon kommer från en by på gränsen mellan Halland och Småland och har liksom många föräldrar som var aktiva i Centerpartiet. Hon gick med i CUF i gymnasiet och började med kommunalpolitiken i Hylte kommun. Anna-Karin Alterå hette hon när hon först på allvar gjorde politisk karriär men som tjänsteman. Som stabschef för Maud Olofsson 2002-2006 och sedan statssekreterare i Rosenbad till 2010 var hon en tung person i Centerpartiet, och dessutom gift med Ola Alterå, statssekreterare på Näringsdepartementet.
Men när hon utsågs hon efter valet till IT- och regionminister hade hon hunnit skilja sig för att istället gifta sig med kollegan Greger Hatt, en tidigare socialdemokrat som blev centerpartist 2006 och som hade hjälpt henne att skriva en bok om Maud Olofsson. Han var för övrigt dessutom med och grundade Miljöpartiet på 80-talet. De skilde sig efter bara två år.
Hennes äldsta dotter Ida Alterå var ordförande för CUF 2019-2021, och hon har även ett barn i tonåren med Hatt. Boendet är i södra Stockholm, i den gamla villaförorten Älvsjö där även bland annat Per Bolund bor.
En sak många kanske glömt om henne är att hon ville bli partiledare efter Olofsson, men hoppade av när Lööf föreslogs. Man kan alltså se detta som en liten revansch.
Hon satt i regeringen med Lööf och hoppade av politiken först efter valet 2014, så den Lööf som hon arbetade med, när hon dessutom var vice partiledare, var den gamla versionen som älskade Thatcher och Ayn Rand. Den Annie Lööf som Lööf själv vill glömma.
Det var också tydligt på presskonferensen att slipade Hatt, som duckade alla frågor som förekommer processen på stämman, inte tänkt gå i exakt samma fotspår som Lööf och sedan Demirok.
Journalisterna ville framför allt veta hur hon ställer sig till SD och ville förmå henne att redan nu välja sida (för Magdalena Andersson). Men det vägvalet står partiet inför just på stämman och det är komplicerat. Dock är det oavsett vad man tycker där ett otroligt dåligt förhandlingsläge att redan före valet lova bort sina röster åt något håll så oavsett hur det landar hoppas jag att hon nu kan navigera partiet i den riktningen.
En valrörelse där Centern inte ger besked om sin statsministerkandidat är givetvis både det bästa för partiet, som då kan hålla förhandlingsläget, och för högern, eftersom Andersson inte kan bilda regering utan dem.
Det var också tydligt vad hon inte sa på presskonferensen.
Hon använde till exempel inte ordet ”värderingar” mer än någon enstaka gång, och då bara i kontexten ”Centerpartiets värderingar”. Hon pratade heller inte om ”ledarskap” och sig själv i den enorma utsträckning som präglade Lööfs sista två år. Faktum är att hon medvetet lät bli allt som kan antyda till kulturkriget Lööf startade och stred i.
Istället var hennes fokus på näringsliv, företagare, klimat och lantbruk. Back to basics.
Det säger åtminstone något om hennes egen utgångspunkt, sedan måste hon liksom alla partiledare anpassa sig vad man demokratiskt beslutar om för politik på stämman. Men att hon ser sitt mandat som starkt är tydligt och att partiet är hårt pressat och desperat efter förändring och samling vet man, vilket i sin tur leder till ett kanske ännu starkare mandat än hon annars kan få. Partiet vet att lyckas inte Hatt finns ingen plan B just nu och valet är om 1,5 år bara.
Givet att Annie Lööf tyvärr bytt ut deras väljare till majoritet vänsterväljare ställer till det för dem, så sannolikheten att de plötsligt skulle sitta i en höger-regering är otänkbart. Förhoppningen på vägvalet i Centern och även för Hatt, däremot att fokuset på SD släpper och att man måste kunna prata med alla partier om det i sin tur ger dem politiska reformer. Skälet är att det helt enkelt inte fungerar längre. Opinionssiffrorna är skit och när SD nu är en regeringsparti, samtidigt som kommunisterna är en del av det andra regeringsunderlaget, är åsikten att man inte ens kan prata med SD förlegad.
En sådan hållning skulle till exempel kunna leda till ett nej att sitta i en sosse-ledd regering och ett Centerparti som står i centrum, inte i mitten.
Att samarbeta med M, KD och L, men även med Socialdemokraterna, för att uppnå maximala politiska framgångar.
Det var också hennes formulering – hon nämnde inte ordet mitten en enda gång men sa att partiet ska stå i centrum. Ett besked mellan raderna. Det är inte partiledaren som bestämmer politiken, det gör stämman via ombuden i en demokratisk process. Men samtidigt har en ny partiledare för att sargat desperat parti stort förändringsmandat och alla partiledare avgör vilka av frågorna stämman beslutat om som man aktivt driver och vilka man just nu låter vara, eftersom debatten inte har plats för alla på en gång.
Om hennes fokus är att återupprätta förtroendet som ett företagarparti, som var Olofssons linje, är det goda nyheter. Ett parti för alla slags företagare, från lantbruk och småföretag till stora bolag, som alla dessutom har en roll att spela i ”den gröna omställningen” partiet har som profilfråga. I så fall är kulturkrigs-Centern för alltid död och begraven, vilket är goda nyheter.
Jag hoppas att partiet väljer att släppa SD-fokuset och att de låter bli att gå till val med Magdalena Andersson. Om Anna-Karin Hatts mandat räcker så lång, trots att deras väljare tyvärr till majoritet är fd sossar och fd miljöpartister, är dock oklart. Men det kommer räcka till att få partiet att lägga ner stridsyxan om värderingar och återgå till klassiska centervärderingar. Det är en bra utveckling, som kommer föra partiet närmare borgerligheten.
Hur det än går är Anna-Karin Hatt med stor sannolikhet det bästa som kan hända partiet just nu.
Ofärgad och därmed inte inblandad i falang-strider och gamla beslut kan hon som ny och objektiv ena olika viljor och staka ut en ny, för partiet långsiktig och hållbar riktning, och förhoppningsvis ankra partiet tillbaka till sin grund och kärna. Och det är just landsbygd, självförsörjning och företagande, som ihop med grön omställning just är Maud Olofsson-linjen som var så framgångsrik.
