Fokus på ”gröna bubblan” var från början att kritisera staten som riskkapitalist, fast ordet inte ens stämmer i egentlig mening. Rapporter som kom tidigt, redan 2022, fokuserade på hur staten via förmögenhetsöverföring från skattebetalarna till ”rätt sorts företag” snedvrider konkurrensen och leker riskkapitalister med skattepengar.
Men bidrag är ju inte riskkapital för staten får ingenting för det. De får inte en enda aktie när de skänker pengar via bidrag, det är att kasta pengar i ett svart hål och skotta igen. Vi kommer aldrig någonsin få tillbaka en enda krona.
Som jag avslöjade i ett tidigare inlägg har Naturvårdsverket dubblat sina personalkostnader och lagt 22 miljarder kronor hittills på gröna projekt, när myndigheten förvandlades från miljöförvaltande till en viktig aktör för gröna branschen, en kanal för skattepengar att skänkas bort till alla som söker och beviljas.
Även Energimyndigheten har gått från en förvaltande myndighet till en pengakran, men också ett verktyg för ”klimatomställningen”.
Och den ska ju som vi vet alltid just svenska skattebetalare betala, framför allt. Inte andra länder. Just svenskar ska rädda klimatet genom att betala enorma summor.
Klimatklivet och Industriklivet är namnen på Miljöpartiets idé att via stora transfereringar i statsbudgeten från exempelvis polis, välfärd och annat, använda våra skattepengar till bidrag utan motprestation till privata företag för att rädda klimatet.
Eftersom de som söker vet att för att få de lukrativa gratispengarna måste man formulera ansökan på ett smart sätt, så inte oväntat konstaterar Energimyndigheten att hela 95 % av företagen angett ”minskade fossila utsläpp” som resultat. Eller vänta, de hoppas på det resultat.
Mellan 2018 och 2023 gav Energimyndigheten bort 7,5 miljarder i rena bidrag och ytterligare 87,6 miljarder i så kallad ”samfinansiering”, totalt 95,1 miljarder kronor sedan 2018.
Alla pengarna kommer inte från statens budget dock, eftersom Industrilivet är en del av ett EU-projekt kommer en del medel från EU. Jag har mailat Energimyndigheten för att få klarhet exakt hur många miljarder vi svenskar betalat och hur mycket som kommer från EU-fonder.
För att kunna föra över pengar från statsbudgeten till olika företag i syfte att ”rädda klimatet” beslutade sossarna och MP om en ny förordning 2017.
Så vad har vi fått för pengarna då?
126 projekt har beviljats stöd mellan 2018 och 2023 enligt en utvärdering som Energimyndigheten själva gjorde. I den kan man bland annat utläsa att de flesta som fått pengar har bara en studie om något, hela 48 % av ansökningarna gick till det. Det vill säga inte till något som minskade utsläppen vare sig då eller nu, utan en studie på hur man kanske kan minska dem.
28 % var också studier men miljöstudier och inte industriella studier, så totalt har 76 % av pengarna gått till rapporter och inte till konkreta åtgärder för att minska utsläppen.
De som mottog mest pengar från Industriklivet, och således finansierat framför allt studier på saker är inte oväntat LKAB-floppen Hybrit, som nu är nerlagt.
Man ser också större företag, och Chalmers, passa på att få lite forsknings- och utveckling betalad av oss andra. Projekt som de givetvis annars själva betalat.
Det är ju det korkade med sådant här, när staten skänker bort pengar och leker kapitalist trots att man inte kräver någon som helst motprestation mer än redovisning av bidraget. Att det dels drar till sig projekt som anpassas till sökkraven för att gratis pengar är gott, och dels att det finansierar saker som annars ändå betalats av andra pengar.
Och därför ska staten inte hålla på så här.
Inte ens Energimyndigheten själva kan heller påstå att en enda krona lett till egentliga minskade utsläpp. För att det är ”svårt att mäta” och de medger att studier ju inte innebär faktiska utsläppsminskningar, bara något som kan ske i framtiden.
På Energimyndighetens hemsida kan man läsa om de stora potentiella utsläppsminskningarna som de som ansökts, såklart, angett i sina ansökningar. Rena gissningar, och garanterat även inbakade stora överskattningar.
Sanningen är att 92 miljarder har skänks bort utan motprestation framför allt till olika studier där forskare fått uppskatta vad det de forskar om skulle kunna, om de i en avlägsen framtid faktiskt blir något konkret, eventuellt kunna innebära för minskningar av utsläpp och så har myndigheten fått lägga ihop alla gissningar till det önskediagram ni ser ovan.
22 miljarder från Naturvårdsverket och 92 miljarder från Energimyndigheten.
Det går nästan inte att ta in hur mycket pengar det handlar om, och allt kommer från skatt, även EU-pengarna. Till skillnad från Northvolt är detta inte lånade pengar, utan det är pengar som skänkts bort. Staten kan alltså inte vinna på bidrag, det finns ingen motprestation, hela grejen är gratis pengar. Jag gissar att Perstorp, Stena och Cementa inte hade varit så sugna på pengarna om staten krävt riktiga utsläppsminskningar eller pengarna tillbaka. Eller att få aktier som motprestation.
Så länge politiker tycker att ge bort våra skattepengar i bidrag på olika sätt är ett rimligt rätt att spendera de hårt inarbetade kronorna staten inkasserat med hot om fängelse, kommer de fortsätta. Trots att det gång på gång visar sig vara ett helt värdelöst sätt att spendera pengar på, oavsett om det är bidrag till föreningar eller miljarder till privata företag.
