Som den person som drog igång granskningen av gröna bubblan är jag mer än nöjd att media nu gör sitt jobb, att andra opinionsbildare hakade på och att mer fakta kommer fram. Men det har snabbt spårat ur och någon måste säga ifrån.
Senaste veckorna har debatten eskalerat till en slags blodtörstig mobb online som häver ur sig märkliga påståenden om att folk är kriminella, att det är stöld och bedrägeri och ingenting av det är sant. Ingen seriös person har hävdat det. Men är man inte seriös kan man till exempel påstå att det är ett ”Ponzi” eller ett pyramidspel.
Totalt orimligt och nu måste folk sansa sig.
Granskningar är mitt levebröd och ingen i Sverige har avslöjat så mycket dumheter inom vänstern som jag. Jag är genuint intresserad av hur saker ligger till, det är min drivkraft och jag kommer fortsätta att granska vänstern, och saker de hittar på. Som den gröna bubblan. Men debatten om Northvolt håller på att spåra ur.
För det första – det är alltså olagligt att grundlöst kalla folk för kriminella av olika slag. Bedrägeri är ett brott, korruption likaså och det är olagligt att starta pyramidspel och Ponzi-scheme. Man får inte skriva vad som helst online bara för att man tycker det, det kan vara förtal och rätt var det är får någon nog och polisanmäler. Därför ska man verkligen ha på fötterna och väga sina ord noga. Det gäller arga twittrare såväl som etablerade debattörer.
För det andra – Northvolt är inte ens i närheten av ett pyramidspel eller Ponzi och jag ska förklara varför.
Northvolt var ett aktiebolag som har följt svenska lagbokens alla lagar, som vitt vi vet. Bolag som inte lyckas generera intäkter förbrukar till slut det egna kapitalet och då är man enligt lag tvungen att ansöka om konkurs. Det är inte olagligt att vara dålig på sitt jobb.
De lyckades som vi vet attrahera mycket kapital till sitt giga-projekt, över 220 miljarder, men det var frivilliga investeringar mot aktier i företaget. Aktier som vid en framgångsrik produktion och efterföljande börsintroduktion hade gjort folk mycket förmögna, förmodligen. Om det hade lyckats. Ingenting här är bedrägeri, korrupt eller olagligt. Låt vara ett en del är ”offentligt kapital”, men långt ifrån allt det är skattepengar och jag ska återkomma till det.
Ett Ponzi är det Bernie Madoff höll på med. Det handlar om att ta in pengar i påstådda investeringar, som aldrig görs. Istället är den utbetalade avkastningen bara andra investerares pengar. Man tar pengar från en person och ger till en annan och kallar det avkastning.
Ett pyramidspel bygger på att en person säljer något, säg plastburkar. Men för varje person denna rekryterar som försäljare får personen provision även på de rekryterade säljarnas försäljning. Och alla de rekryterar. Pyramiden byggs upp där några få i toppen, som får procent på vad alla andra under dem säljer blir rika medan de i botten går back. Ofta bygger pyramidspel också på att du först, för att få sälja, måste betala. Antingen kurser eller ett lager. Du köper in dig, för att få äran att sälja helt enkelt och allt du tjänar skickas uppåt i pyramiden i provisioner så att du får behålla en bråkdel. Några blir jätterika, de flesta tjänar ingenting eller går rent av back.
Northvolt eller andra gröna företag är som ni hör inget av detta, långt ifrån.
Däremot har vänskapskorruption, det vill säga när en socialdemokratisk dörröppnare fixade möten och besök av högt uppsatta politiker funnits i stor utsträckning men det är något annat.
Vänskapskorruption granskas inte av korruptionsmyndigheter och är i sak inte olagligt. Du kan inte åtalas för vänskapskorruption. Northvolts stora framgång handlar om dörrar som öppnades och om en bubbla som skapades av en perfekt storm av politiska beslut, som skapade en grön marknad, en mediekår som redan hade hoppat på klimat-tåget och halleluja-kören, och politiker som lekte riskkapitalister.
Miljöpartiet vill rädda världen och ägnade flera år åt att allokera ”statligt riskkapital” som de döpte till Industriklivet, som Energimyndigheten fick dela ut, Klimatklivet, som Naturvårdsverket fick hantera, gröna krediter på Riksgälden, forskningspengar via Vinnova, gratis utsläppsrätter via Naturvårdsverket. Men det var som jag avslöjade, inte nog. De ändrade därför lagen för att lägga vantarna på pensionspengarna så även AP1-4 numera kan agera statliga riskkapitalister.
Säg ”industri” och ”norrland” till en sosse och de kissar på sig av glädje.
Så svårt var det att övertyga det partiet att haka på de grandiosa planer Miljöpartiet ville realisera genom det statliga riskkapitalet. Sossarna älskar fabriker mer än livet självt, deras väljare bor nästan uteslutande i Norrland och de drömmer alltid om 80-talet och att ”kunna skapa jobb”. De var alltså inte svårövertalade och åkte och lät sig fotograferas med Northvolt, Hybrit och H2 Green Steel, en efter en från 2016 och framåt. Alla sossar som kunde avsatte sin tid gratis för att ge Northvolt PR. Media stod och applåderade. Den gröna omställningen skulle skapa 100 000 jobb, halleluja. Och vartenda ett skulle ha skapats av en sosse.
Här har ni problemet, och vad som blev fel.
Dessutom finns en viktig faktor till. Trots att politiker valt sitt jobb själva och har väldigt mycket makt, samt höga löner, finns det knappt en enda ens lokalpolitiker, som inte allra helst vill leka företagare, märkligt nog. Det är så hela branschen av ”statligt riskkapital” skapats. Allra mest intresserade är olika slags socialister.
Den gröna bubblan handlar framför allt om det statliga riskkapitalets oförmåga att skapa verkligt värde och att staten inte ska hålla på med det.
Jag tar det igen – staten ska inte leka riskkapitalist och staten ska allra helst sälja så många företag det är möjligt som vi redan äger. Inte köpa in sig i fler.
Alla företagare inom den gröna branschen är inte bidragsentreprenörer och alla är inte del av en grön bubbla, det är också viktig att ha i åtanke. Bara för att Peter Carlsson är landets mest odugliga företagare, men världsbäst på att slå dunster i ögonen på såväl media som politiker ska vi inte skåpa ut massa duktiga företagare. Det är inte rättvist.
Men plötsligt är det privata riskkapitalister som står i skottgluggen när det är sossar och miljöpartister som borde vara det och jag förstår ingenting faktiskt.
När blev det dåligt att privata kapitalägare satsar sina egna pengar i start ups? Det är ju själva grejen med riskkapitalister. Skulden för Northvolt-haveriet ska istället läggas på media, och vänsterpolitiker både före detta och befintliga. Det är deras skuld vi ska prata om.
Ja, Harald Mix investerade tidigt i Peter Carlssons giga-dröm-projekt men han gick in med egna pengar. Inte statens. Och när han startade H2 Green Steel inspirerades han garanterat av just Northvolt, även där gick han in med privata pengar. Men han är riskkapitalist, det är så han tjänat sin okända men enorma förmögenhet på ett par miljarder. Han är expert på att allokera just kapital från andra, och det hjälpte han såväl sig själv med som Northvolt. Hans pengar är också väck.
Harald Mix är varken bov eller hjälte, han är riskkapitalist som framför allt fixade majoriteten av pengarna – de privata pengarna.
Han har utmålats av en del andra tongivande i debatten som en slags skruk, en skrupelfri mastermind, när han är betydligt mindre intressant än så. Moneymaker kan man väl kalla honom på sin höjd, men det var inte tack vare honom som pengarna kom in från det offentliga. Utan tack vare honom satsade Daniel Ek, Cristina Stenbeck, Goldman Sachs och en massa andra investerare många många miljarder som inte har något med dina skattepengar att göra.
Sanningen är att inte ens de 88 miljarderna som är ”offentliga pengar” är inte skattepengar i huvudsak, det måste man komma ihåg. Det är kapital från offentliga källor, vilket är något annat. Men dörren till bidrag, och även till lånen från Riksgälden, EIB och pensionspengarna var det helt andra personer som fixade – socialdemokrater.
Skulden har alltid legat där, och därför är det en extra stor besvikelse att människor som säger sig vara för fria marknader istället jagar privata kapitalet och företagare.
Istället gjorde privata investerare det de ska göra – de investerade i nya företag med kapitalbehov som lyckades sälja in sin affärsidé till marknaden. Och riskerade bara sina egna pengar. Vi ska vara väldigt glada att det finns personer som är villiga att riskera att sina egna pengar går upp i rök, mot möjligheten att tjäna stort för annars hade inga nya bolag någonsin kunnat växa.
Det finns så mycket mytbildning kring riskkapitalister och marknaden av pengar i Sverige och jag har genom åren försökt räta ut en del, med betoning på försökt. För å enda sida är de personerna de ondaste folk vet, å andra sidan dreglar politiker av blotta tanken på att själva få leka det, med andra människors pengar och då särskilt vänsterpolitiker.
Tack och lov att majoriteten av pengarna som nu försvunnit var privata men tråkigt att de drogs in i den bubbla som media och politiker gemensamt skapat så att pengarna försvann istället för att jobba i start ups som faktiskt lyckas.
Det som hände med Northvolt påminner väldigt mycket om IT-bubblan.
Under andra halva av 1990-talet gick det väldigt fort inom IT-branshen. Från att internet uppfanns och sedan spreds till vanliga människor under första halva av 90-talet, gick utvecklingen i warp-speed och på några år fanns det många stora bolag som alla satsade på världsherravälde. Giga-projekt, som skalade upp bolaget innan det fanns en produkt eller en enda försäljning. Känns det igen?
Bolaget som blev varumärket för hela kraschen var boo.com. Alla var runt 30 år och innan kraschen coolast i Sverige med stora personliga varumärken. Boo.com ville sälja sportkläder på nätet. Kan ni tänka er något så ounikt? Idag alltså. Men 1999 köpte ingen någonting online, mer än kanske på sin höjd böcker och CD-skivor. Kläder var uteslutet, det vågade ingen. Få vågade ens köpa böcker av risken att ens kortnummer skulle stjälas online, vilket var en faktisk risk eftersom säkerhetssystemen inte hunnit med den tekniska utvecklingen då.
De byggde en komplicerad butik online där kläderna visades i många vinklar som i ett provrum och startade kontor i land efter land, där de byggde flashiga kontorsmiljöer och fotograferades för balla tidningar. Pengarna kom denna gång inte från staten eller lån utan i princip allt var privata investeringar.
Och när FOMO blir en del av hajpen, det vill säga ”fear of missing out” vet man att en bubbla är på väg att blåsas upp, och en bubbla spricker alltid.
Så riskkapitalbolag som normalt håller hårt i pengarna, låter räknenissar ägnar dagar och nätter åt att räkna på bolags hela ekonomi utifrån och in och har som strategi att sprida sina risker gav plötsligt folk i uppdrag att leta upp nästa stora grej, och inte komma hem utan att ha investerat. Pengarna flödade, inga behövde visa upp försäljning utan bara sälja drömmar, precis som Northvolt.
Boo.com ville dessutom ändra personers konsumtionsmönster, de startade med andra ord i fel ände. Istället för att lösa ett efterfrågat problem tänkte sig dessa visionärer att just deras företag skulle skapa en stor förändring i beteende hos konsumenterna, som handlat i butik sedan butiken och pengar uppfanns på Barna Hedenhös tid. De skulle plötsligt, för att Boo.com var så cool butik, vilja köpa tröjor på internet.
Utan att ha sålt ett enda plagg online eftersom de inte fick distributionen att fungera, eller betalningarna, kraschade boo.com till slut och drog med sig en hel bransch. Alla förlorade. Pengarna var borta, IT-jobben borta och drömmarna sprack. Men tack vare den bubblan lärde sig nästa generations it-bolag hur man inte ska göra, och efter det kom en rad enormt framgångsrika företag, som Skype, Klarna och Spotify.
Boo drog in, och brände, 1,4 miljarder.
Det käkade Northvolt till frukost men psykologin är exakt samma kring båda branscherna och bolagen.
Personligen vill jag tacka Harald Mix, Cristina Stenbeck och alla andra som riskerade, och förlorade, privata pengar i Northvolt. Utan sådana som dem skulle Sverige vara ett betydligt fattigare land, för privat kapital ligger till grund för samtliga av våra stora företag. Även de allra äldsta har vid något tillfälle fått investeringar från andra framgångsrika företagare som låtit kapitalet jobba i ett nystartat företag. Kolla på dokumentärerna om Stenbeck och du hittar just det. Företagare som på 30-talet investerade kapital i nystartade Kinnevik. Ibland vinner man, ibland förlorar man. Det är en del av marknadsekonomin.
I nästa inlägg ska jag gå igenom varför skattebetalarna inte förlorat vare sit 88 miljarder eller mycket pensionskapital.
