I fredagens Svenska Dagbladet skrev Magdalena Anderssons före detta politiska sakkunniga Elin Odeberg, som ju gick direkt från regeringsjobb till att bli lobbyist på Arena (apropå svängdörrar) att regeringens skattepolitik ”gynnar rika”.
Det har faktiskt varit rätt få sådana dräpor från partiet som brukar idissla om rika varje val och varje gång en höger regerar men detta är av samma socialist-matte-struktur som sådana artiklar brukar byggas av.
Socialister som skriker att det är orättvist att inte alla tjänar lika mycket pengar är vi vana vid och läser man vidare i artikeln är det skåpmat. De lyckas aldrig hitta ny politik att driva, och inte heller på det ekonomiska området. Alla skillnader mellan människor ska bort, inte genom att göra fattigare mindre fattiga utan genom att ta från de som har mer. Det gör ingenting i en socialists värld om alla är fattiga så länge ingen är rik. Så empatilös är deras ideologi. Den bygger på avundsjukan enbart.
Blotta existens av en skilland mellan människor bygger enligt dem på något orätt, när sanningen är att det är den absoluta rättvisan när den som jobbat hårdast också har mest.
Hon börjar med en lögn – inkomstskillnaderna ökar för att det är fler med låg ekonomisk standard, inte fler dollarmiljardärer.
Enligt SCB ökar skillnaderna för att fler med låg inkomst finns nu än 2015, och vad hände från 2015? Hundratusentals migranter med låg utbildning från MENA vällde in och dessa personer är inte självförsörjande till majoritet. De flesta lever på bidrag eller bidragsjobb, och då har man låg ekonomisk standard.
Det är invandringen som orsakar att ekonomiska klyftor ökar genom att vi fyllt på gruppen med lägst inkomster i mycket stor omfattning – fler som jobbar ska försörja en mycket högre andel människor som inte jobbar, för att tala klarspråk. Folk kommer hit men lever på bidrag, för att systemen är riggade så och för att de kan. Vi har inte ställt några som helst krav.
Men i vanligt ordning är socialisten allra argast på oss som driver företag, och i artikeln ger Anderssons protegé sig på 3:12-reglerna.
Med andra ord, de regler som reglerar utdelningen och specifikt de i fåmansbolag.
Att man kan ta utdelning av vinsten och beskattas med 20 % (fast först efter att vinsten beskattats med 22 % så det är skatt på redan skattade pengar) ”skapar incitament att få sin inkomst beskattad som kapital istället för lön”.
Hon fortsätter med att ”den lägre skatten motiveras med att det ska uppmuntra företagande men innebär i praktiken betydande inkomstomvandling där personer som startar företag och utför samma arbete men till en lägre skattesats”.
Odeberg uppvisar en förträfflig kunskapsnivå inom socialist-matte här.
För hon råkar glömma att vinsten som sagt beskattats redan, med 22 %, och att vinst är svårt att göra för det är det som blir kvar när du betalat din egen lönekostnad inklusive mycket höga arbetsgivaravgifter på din egen lön. Som du själv fått dra in. Det är också efter kostnader som hyra av kontor, mobil, andra abonnemang, IT-kostnader och annat man måste betala själv som företagare. Jag har själv drivit aktiebolag i 12 år.
Men i en sosses huvud trillar bara pengarna in på våra konton, vi som valt att driva dessa lukrativa företag.
Att det står noll på kontot om vi varit sjuka eller inte dragit in några uppdrag strunta sossen in, vi har ändå fått våra pengar i någon slags julklapp och lyckas vi trots alla motgångar göra lite vinst är det något fusk, något orättvist.
Det är som att de inte kan förstå. Eller vill. För det finns i verkligheten få personer som arbetar så mycket till så låg timpenning som de flesta av landets alla företag. Vi har ingen rätt till semester, semesterersättning, OB-tillägg, karensdagar, sjuklön eller julfester. Friskvård får vi betala själva, bil och rikskuponger. Driver du eget bolag, fåmansbolag, är du arbetsgivare, och arbetstagare samtidigt. Det innebär att när jag är sjuk blir inga artiklar skrivna och inget fakturerat. Jag kan helt enkelt inte vara sjuk, inte på riktigt, jag måste ta igen det sedan. All semester man tar är en förlust, det innebär att inga pengar kan faktureras.
Många företagare tar dessutom lån för att starta, på sin villa kanske. De som inte är konsulter och behöver köpa in tillgångar.
Att någon gång i framtiden, när man lyckats göra vinst, kunna få lite lågbeskattad utdelning, som i sin tur bygger på hur mycket lön som bolaget betalat ut (annars är det högre skatt) är en riskpremie. En kompensation för alla risker man tar i sin ekonomi för att driva bolaget.
Som anställd har du bara rättigheter. Din enda skyldighet är att sköta jobbet, i övrigt tar du noll ekonomisk risk och är du fast anställd kan du till och med supa utan att företaget får avskeda dig utan måste istället erbjuda dig behandling. Det är svårt att säga upp folk om du inte har arbetsbrist och facken skyddar bara de lataste och längst anställda, inga unga och hungriga har något att hämta där eftersom de alltid ryker när bolaget måste dra ner. Först in sist ut, och omvänt.
Företagare skapar jobb och är skälet till allt välstånd Sverige har, att människor följt sina drömmar trots alla risker ekonomiskt och trots att man inte har några rättigheter.
Trots svårigheterna ångrar få sig eftersom man får förverkliga drömmar och känna friheten att arbeta åt sig själv. Men varje gång jag ligger sjuk är jag stressad över att inget jobb blir gjort och varje semester förväntar jag mig att intäkterna går ner. Jag har för första gången i år börjat lägga undan lite pengar i semesterersättning för att intäkterna är bra.
Det är skandal att socialister kallar utdelning för ”inkomstomvandling” när alla pengarna är resultat är mitt och andra företagares hårda slit, vi har dragit in varenda krona själva utan hjälp och utan skattepengar.
Att då få ta ut lite utdelning av den redan beskattade vinsten är knappast någon stöld som Odeberg och Arena försöker utmåla det till. Det är inte skattefritt som deras lotteri är, de har betalat noll kronor i skatt på vinsten i 30 år och stulit tiotals miljoner från staten i skatt genom att de manipulerat lagstiftningen att gynna sig själva.
Idag får du inte ta lågbeskattad utdelning om du inte har tagit lön och hur mycket du får ta ut bygger på hur mycket lön du betalat. Det vill regeringen ändra, och det är rättvist.
Men om du inte tar ut någon lön från ditt aktiebolag är du inte försäkrad i välfärden, något Odeberg glömmer bort. Med noll i lön får du också noll i sjukpenning om du blir allvarligt sjuk och noll i pension.
3:12 reglerna är inte tillräckligt rättvisa som det är idag, det är sanningen. Varje krona i resultaträkningen har en företagare slitit ihop själv utan hjälp. Det är deras pengar. Om man lyckats få lite överskott trots att man även dragit in sin lön, och inte varit sjuk, är det inte mer än rätt att man ska få tillbaka lite av den stora risk man varje månad tar som egen företagare. Vi har noll skyddsnät nämligen, faller vi faller vi hårt och hela vår ekonomi kan raseras fortare än du hinner säga ”orättvist”.
