Jag hade egentligen inte tänkt att kommentera soppan med Henrik Landerholm och hoppades länge att Kristersson skulle strunta i media och vänsterns drev, eftersom sossarna alltid alltid gör det. Men det där med resorna till Berlin har retat gallfeber på mig.
För transparensens skull ska jag säga att min man jagat med hans exfru och att jag känner en hel del som känner honom, även om jag själv inte gör det. Och deras gemensamma bekantas vänskap sattes på prov när han för några år sedan orsakade skilsmässan genom, ja ni kan säkert gissa. Men jag känner som sagt ingen av dem personligen.
Att Ulf Kristersson anställde sin äldsta bästa kompis visste han och partiet skulle orsaka kritik, men eftersom Landerholm har ett utmärkt CV, som fd officer, riksdagsledamot, ambassadör och generaldirektör bland annat, tog han det. Han skapade en ny tjänst och då hade man ju kunna tänka sig att Landerholm just på grund av att Kristersson red ut kritikerstormen då skulle vara extra noga med precis allt. Men nej då.
Om det nu bara varit slarvet med att glömma en anteckningsbok och en mobil, inte på stan generellt utan på ett annat EU-lands ambassad tack och lov (Ungern är inte våra fiender) samt en konferensanläggning hade det varit en bagatell. Osmart men man kan inte lasta folk för olyckor.
Men varför i hela friden åkte han så ofta till Berlin på ”tjänsteresor” när han var GD?
Sådant där gör mig tokig faktiskt. En moderat ska ha en ryggmärgsreflex att skattepengar ska hanteras varsamt, det är i vårt DNA. Han hade en fet GD-lön, inga hemmavarande barn och bara sig själv att försörja. Ändå kan han inte bara boka en Norweigan-biljett till tjejen i Berlin varje gång han vill besöka henne.
Nej, då hittade han en massa skäl att åka just till Berlin i tjänsten. Bara för att skattebetalarna skulle betala. Även om det nu i efterhand bara finns två tillfällen eller vad det nu är som verkligen blivit fel – alla fattar att majoriteten av resorna i tjänsten till Berlin var skapade för att han ville hälsa på tjejen. Om en GD för en viktig myndighet vill träffa någon i Berlin kan han verkligen göra det varje vecka året om, det är bara att boka in ett enda möte och då måste ju en flygbiljett bokas.
Han krävde till och med av före detta regeringen att han skulle få gratis resor till tjejen i Berlin och var högst frågande varför det inte kändes rimligt för Morgan Johansson.
”Varför kan man möjligen fråga sig?”
Sånt sticker inte bara i mina ögon faktiskt. Men det är så otroligt onödigt. Varför? Varför?!
Jag kan inte förstå. Det är väl bara att boka egna resor? Och därmed slippa näsvisa frågor och nyfikna journalister i efterhand. Ingen har med hur ofta han åker till Berlin om han hade åkt privat. Istället beter han sig som om livet hängde på att spara några slantar och istället ”åka i tjänsten” så han kan passa på, för att han är chef. Eller vad?
Trodde han att ingen någonsin skulle ifrågasätta det? Han hade en lön på 110 000 kronor. Man kan idag boka en resa till nästa helg tur och retur Berlin för under 2 000 kronor. Det är billigare än tåg till Göteborg, typ. Definitivt billigare än att flyga inrikes. Menar Landerholm att han inte hade råd?
Han gjorde 40 resor i tjänsten, en fjärdedel till enbart Berlin och så fort sambon flyttade hem upphörde behovet att träffa folk i tjänsten i Berlin.
Han förstörde sin heder, sitt rykte och svärtade ner hela den moderatledda regeringen på samma gång för typ 20 000 kronor.
Resonerar man så här som moderat, och dessutom privat polare till statsministern som tog en stor risk att ens anställa honom, förtjänar man att få gå med svansen mellan benen. Skämmas ska han göra.
För han har inte bara gjort bort sig själv utan alla vi som står till höger och har som ideologisk kompass att staten ska vara liten, skattepengarna så få som möjligt och de som finns ska hanteras med yttersta respekt. Vi får skämmas också över den episka dubbelmoralen och girigheten som han uppvisat. Usch.
