Bilden på den vackre mördaren Luigi Mangione har prytt massa mediers framsida och skickats runt i sociala medier ända sedan 26-åringen på öppen gata sköt ner VDn för ett sjukvårdsförsäkringsbolag. Hela fallet har fascinerat men tyvärr också börjat romantiserats, av vänstern. De hade bara veckor efter dådet börjat ikläda honom en slags Che Gueverara-status som ”stod upp mot kapitalismen” genom att avrätta en oskyldig familjefar på en gata i New York den 4 december.
Det finns mycket sjukt i den här historien men en av de sjukaste är medias totala fokus på mördaren. Mannen som sköts var lika gammal som jag, var civilekonom precis som jag och precis som jag hade han två söner. Han hade inte gjort ett enda dugg, ändå mördades han kallblodigt och mördaren romantiseras nu. Vilket blir ett till övergrepp på hans sörjande söner och annan familj.
För diskussionen nu har blivit att han i princip förtjänade att bli mördad för att han var VD för ett bolag i den i svenska ögon kontroversiella branschen sjukvårdsförsäkringar.
Han har blivit någon märklig symbol för ”girig kapitalism” trots att hela USA:s sjukvårdssystem bygger på försäkringar för att inga väljare någonsin skulle välja en president som vill införa Sveriges skattesystem och välfärdssystem. Det betraktas, med rätta, som ren socialism.
Om Luigi Mangione inte varit snygg och ung hade kanske vänstern inte reagerat så här, de har alltid varit ytliga, men nu hyllas alltså en vad man kan tro psykiskt sjuk ung kille som inte ens var försäkrad i Thompsons bolag men som ändå valde att mörda honom i vad som bara kan kallas ett kallblodigt mord på en helt oskyldig privatperson. Det har dykt upp merch, som muggar, tröjor och juldekorationer där Mangiones ansikte sammanfogats i den berömda Che Guevara-bilden. Läkaren Che Guevara var visserligen snygg men total psykopat som själv mördade en massa personer, för nöjes skull. Allt i ”revolutionens” namn och som dog som en jagad fegis i djungeln.
På sociala medier jublar socialister ikapp och det är som om mördaren Luigi blivit en Greta Thunberg i en vänsterrörelsen som alltid letar efter sina helgon och ledare att följa blint. Våldet är bara en bonus, vänstern har alltid älskar och romantiserat våld. De socialistiska demokraterna, som socialdemokraterna är, är runt om i världen vänner med betydligt våldsammare varianter.
Olof Palme åkte land och rike runt och gratulerade olika kommunistiska gangsters som med våld tagit makten i sina länder, inklusive just Kuba där Palme fördes fram som en hjälte. Såklart, eftersom Sverige pinsamt nog var det första landet som erkände Kuba och som åkte dit på officiellt besök. Palme och fjanten Pierre Schori med ett ego större än Djursholm.
Nu paraderas Luigi Mangione runt på en virtuell guldstol i olika sociala-medier kanaler som en slags antikapitalistisk hjälte.
Som alla knäppisar hade sankt Luigi Mangione givetvis ett slags manifest, också som oftast är fallet skrivet rätt osammanhängande.
Breivik hade också ett manifest liksom Una-bombaren, det är inget nytt. Galningarna som hyllar Che Guevara vet också att även han och Castro hade manifest, skillnaden var att de mördarna tog makten och skrev om historien medan Mangione åkt burgare och åkte fast för att aldrig komma ut ur fängelset, gissningsvis givet amerikanska lagar.
Det sjuka i hela grejen att han utmålats ha gjort världen en tjänst genom att mörda en 50-årig tvåbarnsfar är att Mangione själv kommer från en rik familj.
Hans familj är kapitalister i flera generationer och han har vuxit upp mycket privilegierat, med privatskolor och livets alla bekvämligheter som barn. Familjen har tjänat sina pengar på vård, fastigheter och lokalradio, bland annat.
Egentligen är det inte överraskande, vänstern har som sagt alltid tyckt att våld är en rimlig väg mot makten och för att förverkliga sin ideologi. Det är en modern företeelse att socialister även gillar, eller i alla fall som i Vänsterpartiets fall, accepterar demokrati som styrelseskick. Det ligger i socialismens DNA och ideologi att ta makten med våld och utöva våld mot meningsmotståndare, så minsta lilla grej, som ett mord i New York väcker blodtörsten globalt. Kids och vänsterextrema kittlas av dörren som öppnas nu när Mangione plötsligt blivit deras helgon, av vilka möjligheter det kan ge. Våld är knepigt nämligen, för att accepteras i demokratier tvingas de låtsas att de är demokrater och då måste man ta avstånd från det våld de egentligen gillar men om en sådan här våg skapas, där våld plötsligt äntligen igen är en acceptabel metod kan vi se fram emot en tid där vänsterextremt våld återigen får fäste i väst.
Vi har haft flera sådana perioder, den senaste var på 70- och 80-talet då Baader Meinhof i Västtyskland, Röda Brigaderna i Italien och IRA (som också är socialister) på Irland och Storbritannien, mördade och sprängde folk, bilar och hus i luften av socialistiska skäl.
Kanske slutar hyllningar där de började, online, eller så kommer de vänsterextrema som alltid älskar våld, som hela AntiFa och alla hangarounds i olika västländer till exempel, se detta som en gyllene möjlighet att blåsa liv i våldet igen.
