Klimatfrågan är inte nationell, den är global och ändå är det märkligt mycket ”bubbla” över debatten, där allt vi pratar om politiskt i Sverige handlar om att om inte just vi 10 miljoner svenskar uppoffrar oss så kommer jorden gå under. Det handlar väldigt lite om hur resten av jorden sköter sig.
Förvillandet miljötrumpeterna kör med utsläpp per capita ska få väljarna att se höga siffror men glömma bort att så fort en ko pruttar är utsläppet av metangas i den gemensamma globala atmosfären och liksom lämnat Sverige. Det är besvärligt med gaser, de känner inte nationsgränser.
Så medan sossarna har fullt upp med att ljuga om kärnkraften och Centerpartiet ljuger vidare på Twitter om utsläppen allt medan landets klimatalarmister försöker blåsa i Hesa Fredrik fortsätter en massa länder i världen att jobba på utan klimatångest.
Vi kan beskatta hur många plastpåsar vi vill, lägga ner Bromma flygplats och lägga ner all fungerande energiproduktion vi vill utan att det påverkar klimatet ett enda dugg. För vi har någon promille av världens utsläpp.
Därför kan det vara bra att påminna om läget – användningen av kol ökar i världen.
Notera den lila linjen, där vi bor. Vi har varit duktiga i skolan och minskat vårt kolberoende över tid men eftersom Indien, Kina, Asien och ”resten av världen” istället ökar sin användning av kol så kan vi se fram emot rekordår av utsläpp av just kol.
Grattis alla svenskar, särskilt de som väljer bort en massa saker för att rädda klimatet. Vi har ju alla försökt berätta för er att det är meningslöst. Lyssnar ni nu då?
Inget vi gör i Sverige spelar någon som helst roll och jag förstår inte varför det ska vara så svårt att acceptera. Vi behöver inte låtsas att vara något slags föredöme ens för Kina skiter i oss, vi är inte viktiga. Vi skulle kunna utplåna hela landet och det hade ändå inte påverkar det här.
