Världens första Fertilo-baby född

 

Det låter som om en robot fått ett barn men det är i själva verket namnet på en ny revolutionerande teknik för att hjälpa barnlösa att få barn. Som före detta barnlös är det här ett kärt ämne för mig, den avgrundsdjupa förtvivlan en man och en kvinna känner inför det faktum att de inte kan få barn ihop när de bestämt sig för att bilda familj går inte att beskriva om man inte upplevt det själv. 

 

Jag var inte så gammal tack och lov, bara 33 år när vi efter ett år av egna försök kastade in handduken och kroppar som inte samarbetade naturligt för att få hjälp av vetenskapen och in vitro fertilisation, som IVF-tekniken heter. Mannen som uppfann denna fantastiska teknik som hjälpt många miljoner högt önskade barn att födas hette Robert Edwards och han hann få Nobelpriset innan han dog faktiskt. 

Att gå igenom en IVF-behandling, vilket egentligen är missvisande eftersom det oftast handlar om många behandlingar innan man lyckas, är ingen picknick det heller. Jag räknade ut att min kropp utsatts för ett 30-tal gynundersökningar och över 100 sprutor innan vi på femte försöket hittade guld och två små klimpar kom 8 månader senare. 

Rent tekniskt är det förstås bara kvinnan som lider, så är det ju med barnalstring. IVF kräver att man först tar en spruta per dag själv i några dagar och sedan två olika sprutor per dag, allt för att boosta äggproduktionen under typ 10-12 dagar. Efter att en gynekolog kollat att ägglossningen är på gång (med en gynundersökning och ultraljud) börjar processen att få kroppen att inte producera ett enda ägg som den brukar utan skjuta ut en massa mogna ägg. Många mår jättedåligt av alla hormoner man skjuter i sig, jag blev konstigt nog bara speedad och var liksom uppe i varv. 

Efter dryga veckan går man tillbaka för undersökning om äggen är mogna, är de det kommer man tillbaka någon dag senare för utplock och det är verkligen inte höjdpunkten på en annars jobbig process. Man sövs nämligen inte. Visst, man får lugnande och sedan någon slags lättnarkos men man är medveten ändå. Med benen i vädret och rummet fullt av såväl sjuksköterska som läkaren och labbperson plockas äggen ut genom att en stor nål helt enkelt suger upp äggen och så läggs de en och en i en petriskål. 

Men i längtan på barn utstår man faktiskt nästan vad som helst kan jag intyga. 

När man kvicknat till får man veta hur många ägg man lyckats plocka ut, Efter några dagar ringer läkaren för att berätta hur många av dem som lett till ett embryo. Den första tekniken gick ut på att lägga spermier i varje petriskål med ett ägg så att den snabbaste fick hitta dit själv och borra in sig, som den hade naturligt i kvinnans kropp. Idag görs först en slags simtävling mellan spermierna, sedan tas vinnaren och helt enkelt injiceras in i ägget. 

Alla som kan lite sannolikhetslära kan lätt räkna ut att det krävs många ägg för att lyckas med ett enda försök. Du vill helst få ut minimum mellan 5 och 10 ägg från ett plock. Vissa kvinnor kan producera 15-20 per gång, andra bara några stycken. Men det handlar inte om en tävling utan att det faktiskt bara behövs det rätta ägget och spermien. Många är inte heller någon garanti för framgång. 

Min första gång blev 13 ägg 7 embryon varav 3 delade sig till 8 celler på den tid det ska ta, resten la av. Men inget av dessa, ett färskt sattes in och två i frysen blev något barn. Men den sista gången fick jag bara ut 5 ägg men två perfekta embryon, som nu fyller 14 år i sommar. 

Skälet varför jag lagt ner en massa möda här på att förklara hur IVF går till är helt enkelt för att den nya tekniken förbättrar upplevelser för kvinnan så mycket, som utsätts för jättemycket påfrestning. 

Fertilo-tekniken går nämligen ut på att korta processerna. Istället för att kvinnan tar en massa hormoner görs processen utanför kroppen. 

 

 

Det har skrivits mycket om nedgången i födelsetal i Sverige och i västvärlden och de har flera förklaringar. Som att meningen med livet för ett ökande antal personer inte är barn eller inte är många barn. Tyvärr letar också folk för länge och på fel ställen efter en partner att få barn med. Sociala medier har bidragit med en negativ del i detta tror jag och det är en förstärkning i tron på det perfekta. Människor har alltid tittat på andra runt omkring och känt avund eller att saker är ”perfekt” och strävat dit.

Sociala mediers osanna framställning av livet och människor har spätt på idén tror jag, om att man inte ”ska nöja sig” innan man hittat en på pappret perfekt person. Då ser inte män och kvinnor personer som kanske varit rätt för dem och de letar för länge. Tåget går och folk blir liksom utan barn, trots att de verkligen ville ha. 

Detta är också skälet varför fler och fler är barnlösa. Inte för att fertiliteten rent allmänt går ner på grund av något nonsens miljö-hittepå utan att folk helt enkelt väntar för länge. På 70-talet fick folk barn som 23-24 åringar, idag är folk tio år äldre. En kvinnas fertilitet börjar dala vid 30 men efter 35 går det fort, det verkar folk liksom inte greppa. Och att även IVF tar tid. Birgitta Olsson vittnade om i ett personligt sommarprat om de 7 åren det tog för dem, vi kom undan med 1,5 år. Och då hade vi redan försökt ett år själva. Jag skulle därför fylla 36 när barnen kom trots att jag började när jag var 32 år. 

Alla teknik som underlättar att få barn är underbara nyheter. Framför allt för människorna som lider under mörkret av att inte kunna få några. Men även politiker borde jubla och understödja sådan här teknik för vill man att nativiteten går upp måste föräldrar som verkligen vill ha barn få tillgång till tekniken. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!
Become a patron at Patreon!
This content is available exclusively to members of Rebecca Weidmo Uvell's Patreon at $5 or more.